|
Nästa>>>
1987 började jag skriva dagbok för att försöka få
ihop mitt liv, som jag upplevde var kluvet i två halvor
där ingen förbindelse fanns.
Om jag skrev vad jag gjorde borde jag kunna se ett
samband, resonerade jag. Det fanns en fog emellan mina
två liv, som aldrig ville sluta synas.
Min pappa Viktor hade dött i september det året, 1987,
och jag hade varit hemma i min by, Lund, för
begravningen. Av olika skäl blev begravningen uppskjuten
och jag kom att stanna hemma i hela tre vackra
höstveckor. Under den tiden hittade jag tillbaka mitt
gamla jag, som jag värjt mig mot förut, även när jag
varit hemma.
Kort sagt, jag hade slappnat av. Det hade jag nu
förstås lärt mig att akta mig för.
Brev till vänner
Under åren på Livets Ord skrev jag också många
brev, men långt ifrån alla skickades iväg. Jag ville
berätta och inspirera mina gamla vänner från mitt nya
liv vid fronten. Många brev sparades, och ur dem kommer
jag att citera under den här rubriken.
Vad har Gud visat mig?
DE ORD SOM GUD TALAR TILL DIG KOMMER UR HANS VETANDE OM
VEM DU EGENTLIGEN ÄR. Ps 139:16
Orden han talar till dig formar ditt liv.
Till Abraham sa han: Du ska bli en fader till många
folk.
Gud talar till varje individ.
DET ÄR UPPENBARELSE.
DETTA ÄR VAD DU ÄR.
Håll fast vid de orden, de är din integritet.
Jag är i Guds vilja när jag är ett med församlingen,
dess mål och syften. Församlingens syften är ett med
Guds vilja. Församlingen mål är över mina privata
mål.
Utan församlingen är jag en nolla.
Utan Jesus är församlingen ingenting, utan smörjelsen
är församlingen en meningslös verksamhet. Utan Jesus
vore jag död.
Vi har makt i Jesu namn att bryta ner djävulens fästen
här.
DE ORD SOM GUD TALAR TILL FÖRSAMLINGEN KOMMER UR HANS
VETANDE OM VAD SOM EGENTLIGEN PÅGÅR, OCH UR HANS PLAN
VAD SOM EGENTLIGEN SKALL GÖRAS.
Hans plan står i Bibeln.
Detaljerna uppenbarar Anden för församlingen i rätt
tid.
Du som har öra, hör vad Anden säger till
församlingen!
Jag kommer ihåg alla gånger jag
hört från den helige Ande om förändring.
1974, när jag lämnade Umeå! Ett dynamiskt år, som
ledde mig hit.
1983, när jag avslutade tiden i Svenska kyrkan efter
samtalet med kyrkoherdeparet. - Och gick in i Livets Ord!
1979, när jag kom till Uppsala och Kristna Bokstugan
för första gången, det var i oktober, och jag visste
att jag skulle stanna - på en enda dag.
Eller när jag "visste" att jag skulle ändra
min årsprenumeration på Hemmets Vän till halvår, och
tidningen sen "dog" i juni! (Bröt med
trosrörelsen.)Sedan kom Trons Värld!
Jag har vetat i förväg när folk skulle lämna
församlingen.
Jesus visste i sin ande, vad människor tänkte, Mark
2:8. Och han handlade på den informationen, Mark 3:23.
När det gäller Uppsala: folk ska komma, folk ska flytta
- av samma anledning.
Det kommer att bli en förvandlad stad. Djävulen, denna
världens ande, måste släppa den. I många avseenden
även flytta. Gud har SIN HAND över Uppsala idag. Det
blir som Tulsa var, på 70-talet. Gud har tider och
stunder för städer! A new day for Uppsala!
Våra liv består till stor del av
under. Vi kan säga: Gud rörde vid mig. Det kom en
ängel.
Mörkret upplöstes, jag blev tröstad. Fylld av
tacksamhet ser jag hans välsignelser mot mig.
Dagen innan kanske var mulen och grå, horisonten låg. I
tankarna rådde snöyra. Inget kunde klart urskiljas.
En annan dag konfronterade du mörkrets makter. Du stod
emot i kraft av blodet. Du kämpade och visse att det var
segra eller dö som det handlade om. Du insåg att det
inte var synd om dig. Du stod fast.
Flera dagar senare insåg du att du hade vunnit. När
allr rök och allt damm lagt sig, såg du: jag vek mig
aldrig, jag stod fast, och jag proklamerade sanningen.
Det fungerade.
Så är våra liv, det är ljuvlighet och krig.
Vi ser våra svagheter och områden där segern syns vara
långt borta och förfasar oss.
Fadern älskar oss. Han förbarmar sig över barnen, ser
att vi är stoft. han lämnar inte vår själ åt
dödsriket. Hans ljuvlighet kommer över oss när vi
minst väntar det, han säger:
Du är min.
Nu ser jag åter vad Gud har sagt:
SVERIGE SKALL BLI FRÄLST.
Jag säger det med frimodighet för jag vet vad jag har
sett i min ande:
Mörkret kommer att ta till flykten.
- Nu när du går ut i din dag kommer livet inte att gå
på räls. Det kommer att krångla, men ger du inte upp
kan du göra något vackert av den att ge till Gud.
Att det krånglar är inget tecken på att han inte är
med dig!
Hej på dig!
Det känns verkligen som länge sen vi hörde av varann!
I kväll är jag ledig så jag tänkte att skriva någon
liten rapport.
Lediga kvällar är något mycket ovanligt. Jag jobbar
mest kvällspass nu för tiden och när jag är ledig är
det ofta för att kunna vara med på något på
kvällstid.Sen 1.9.1986 har jag gått som timanställd
på egen begäran, det är fritt och trevligt. Jag kan
jobba mycket och jag kan jobba lite, morgon, kväll
elller natt. Lediga mornar har jag massor. Går till
jobbet vid 13-tiden.
Sen tidigt i höstas har jag M., min kompis, här på
lunch varje dag. Det är otroligt välsignat. Det går
tack vare att jag nu jobbar mest eftermiddagar. Det är
så trivsamt att ha nån att laga mat till och äta med.
Man får matfantasi och slarvar inte hur som helst. Och
man har någon att överraska. M. går andra året på
Livets Ord och jobbar också på eftermiddagarna. Om inte
det här med lunchen hade varit, hade vi nästan inte
kunnat ses på hela året, och tappat kontakten.
Varje måndag är jag på cellgruppsmöte. Vi träffas
hos ett rart äldre par som har en liten villa. Frun har
blivit helad från flera års yrsel. Cellgruppen är
sammansatt av de mest olika personligheter. En kille
från Island är snart färdig agronom. L. är
sjuksköterska på psyket och åker snart ut som
missionär. Två ensamma mammor är med, med stora behov.
A, som går tvåan på Livets Ord, jobbar på soc i
Gottsunda. E. är i min ålder. Kommer från Norrbotten,
blev frälst som en sista utväg. Ledare är I. och C.
som är värda all heder. Hela hösten har vi bett och
fått undervisning om bön utifrån Bibeln. I. är en
märklig bönekvinna. - Vi går också ut och vittnar,
hittills har vi varit 3 gånger ute på gator och torg
och fått samtal alla gångerna. Vad det handlat om i
församlingen hela hösten har varit bön och evangelisation.
Hej på er!!
Tiden har gått fort sedan vi sågs sist. Det var roligt
fast det inte blev så länge.
Sedan jag kom tillbaka till Uppsala har tiden varit fylld
med arbete. Jag har gått ett flertal extra pass,
heldagar och nätter. "Produktionen" har varit
hög. En dag fick vi därför tårta från
klinikledningen. Men det har blivit en väldig röra när
alla går extra pass och har ledigt när de skulle ha
jobbat och personalen egentligen inte räcker till. Jag
har ändå tyckt att det varit roligt. Det finns
någonting i mig som bara sätter ny fart när andra
börjar klaga och se dystra ut.
Sista veckan har jag varit hemma pga en ovanligt elak
halsinfektion. I fredags var jag tvungen ner på stan i
ett ärende. Plötsligt fick jag idén att jag skulle
köpa en riktigt billig kassettradio. Min gamla har
tröttnat. Jag gick in på en affär och fann en som
kostade lite över två hundra på rea. Köpte den raskt
och åkte sedan hem.
Vad jag har haft glädje av den nu när jag har varit
hemma! Jag har lyssnat på en bandserie som heter
Övervinnande tro, och blivit stärkt och glad på
insidan. När man jobbar och jobbar går det åt kraft,
fysisk, psykisk och andlig, allt rinner ut. Man håller
sig "flytande", men tänk vad det är skönt
att riktigt få lyssna och lyssna och påminnas om
grunden man står på och göra den fast.
I februari börjar undersköterskekursen.
Jag lever ju i en församling med vida vyer. Så världen
kommer så nära. Enskilda personer och team åker ut och
predikar i många länder. I alla länder i Europa,
speciellt östländer, i Indien, Bangladesh, Pakistan och
afrikanska länder. Nyligen sändes rockgruppen Jerusalem
ut på en tremånaders turné i Östeuropa. Hörde på
mötet i söndags att de blivit inspelade av ungersk TV.
Det blev ett 30-minuters program som ska bli årets
nyårsshow. De andra östländerna ville också köpa in
det! Med salta bibliska texter.
Vi bad också för två muslimmissionärer i
församlingen, som nu åker till Istanbul för andra
gången. I våras när de var där startades en grupp av
kristna iranier, kanske ett 30-tal. Ulf Ekman sa när vi
bett för de två: "Vi är kallade att de de hårda
ställena. Kaleb sa: Ge mig bergsbygden. Vi är kallade
att gå in i sådana områden som Centralasien, Nepal,
Tibet."
En ung familj som jag känt ända sen Umeå-tiden har
åkt till Singapore för att öppna ett missionskontor
där, från vilket vår Asienmission skall organiseras.
Världen känns så åtkomlig när man hela tiden ser
människor åka ut och komma tillbaka. Aldrig någonsin
har det funnits så många människor på jorden, och en
stor del av dem bor i Asien. Många tillhör vår
generation eller är ännu yngre, och de flesta har
aldrig nåtts av evangeliet. Jag tänker på orden
"Jordens dyrbara skörd", ur Uppenbarelseboken.
Varje höst har Ulf ett eget seminarium. I fjol handlade
det om människan, ande, själ och kropp, och i förfjol
om Abrahams tro. Förra veckan hade han seminarium igen.
Under ett av kvällsmötena var det en stor delegation
på besök! Biskopar, teologer, lokala pastorer och
några ur redaktionen för Kyrkans Tidning. Även
Maranataledaren var där, fast han nog inte kom i
sällskap med de övriga. Dessutom var där en delegation
religionslärare från Örebro. Jag visste ju inte det
medan jag satt på mötet, men det kändes i luften att
det fanns religiös kritik. Jag gissade då på
religionsredaktionen på Sveriges Radio. Det var väl
inte så dåligt gissat!
Ulf predikade då mycket enkelt. Han berättade vad vi
tror på. Att Gud är verklig och talar och handlar i dag
med människor, att han gör under. Att Jesus Kristus
från Nasaret har uppstått från de döda och att hans
blod är försoningen för våra synder. Det finns evigt
liv, evig död, himmel, helvete, änglar, demoner, och
det är verklighet i dag, 1987. Att han som skrev 1/3 av
Nya testamentet, Paulus, talade i tungor, drev ut onda
andar och botade sjuka genom handpåläggning, och att
detta inte upphörde med den sista sposteln, utan händer
idag överallt.
Allt han sa lät kontroversiellt, och är det säkert
till en del också för er. Det är den gåva han har:
att göra andliga saker verkliga in i vår tid. Som om de
inte vore verkliga! Ulf har en gåva att provocera folk
med sanningen så att de måste vakna och ta ställning -
för eller emot.
Det här är faktiskt en välsignelse. Det har
förutsättningarna att bli Sveriges räddning. När Gud
tycker att det går för långt sänder han profeter. Det
blir då en väldig kalabalik. Säkert låter mycket
konstigt för er, men ha is i magen och gå inte på allt
som ni hör.
Ulf är bra som förebild när man hamnar i samtal eller
diskussioner t.ex. på jobbet. Han är aldrig rädd. Bara
man inte kompromissar kan man vara alldeles trygg. Endast
för sanningen förmår vi något. Exempel: de tre
männen i den brinnande ugnen.
Ulf är utmanaren inom svensk kristenhet. Han utmanar
kristna på de punkter där de har en oklar eller
obiblisk bekännelse. Han utbildar de okunniga, och han
uppmuntrar var och en som verkligen vill följa Jesus.
Jag är glad att ha en sån pastor, han är en person att
lita på. Han målar inte ut någon bekväm väg utan
säger som det är.
Han har utmanat, utbildat och uppmuntrat mig, och på ett
(faktiskt) mirakulöst sätt plockat upp och hjälpt mig
när jag fallit.
En gång var jag i en väldig, allvarlig, lång
tvivelsröra. En del hamnar ju i sånt. Jag hade
försökt tänka ut och få till saker utan ände, och
var till sist trött på alltihop och öppen för
förändring. Gud såg det. jag gick på stan, och
träffade då helt oförhappandes hela familjen Ekman
utanför St. Per.
"Hur är det?" - I korta drag beskrev jag
läget. Skämdes en hel del, fast deras attityd av
förståelse hjälpte upp situationen. Jag såg på Ulf
att han var rätt förtjust över att jag äntligen
berättade hur det var.
Ett par timmar senare var jag ute och sprang i
Storvretaskogen med en kompis. Plötsligt är det något
som lämnar mitt huvud och verkar flyga upp över
talltopparna. Det är som om en jättenäve landat rakt
ner i mina förvirrade tankar, så att de skvätter åt
alla håll. Plötsligt tänker jag fridfulla, rena glada
hoppfulla tankar. Flera månaders dimma har lättat. Jag
kände igen näven, det var min pastors näve. Den som
är dimensionerad för att ta svåra territorier ur
händerna på denna världens furste. Ulf och hans fru
hade bett för mig i bilen på vägen hem!
Andlig kraft är inte bara till för andra religioner och
sekter. Där finns andlig kraft, men den kommer inte
från Gud. Den som verkligen har andlig kraft är Gud
själv, och Jesus sa: Ni skall få kraft, när den helige
Ande kommer över er. Det är den kraften som tränger
bort ondskans andemakter i himlarymderna och utbreder
Guds rike. Den kraften som Jesus var smord med.
Nu ska jag berätta något som ni kanske inte alls tror
på. Men jag skriver det här brevet för att jag inte
vill att ni ska gå och undra, därför delar jag med mig
ganska öppet.
Ett tag ganska nyss gick jag och undrade varför Ulf
måste vara så aggressiv. Jag menar då inte kolerisk,
utan just det här att varje fiende prompt måste mötas.
Jag tänkte och grunnade och gnällde lite för Gud. Jag
fick be för att komma fram till vad det egentligen var
som jag kände. Då klarnade det, när jag bett, och jag
blev glad. Dagen efter satte jag mig åter ner för att
be över detta. När jag börjat, tog den helige Ande
över. I stället för att jag talade, kom den helige
Ande över mig. Det kändes som en mild kraft. "Det
finns vishet som du inte kan komma fram till genom att
tänka", började han. Sedan sa han några ndra
saker, om församlingen. Sedan kom det:"Du ska be
för honom. Ulf behöver styrka. Han är kallad
attkonfrontera. Allt i dig, som ej är underställt
Kristi lydnad, konfronteras, ställs mot väggen tills
det kapitulerar. Välsigna honom. Han är i min
tjänst."
Och efter en stund kom orden:
"Över hela världen ska
slutstriden stå.
Alla människor vill Anden nå.
Segern skall bli ljuvlig till slut
Och varje människa får vila ut.
Vederkvickelsens tider kommer då.
Inför allas ögon skall Jesus stå."
Hej Anja!
"Spegeln" har blivit mycket finare. Verkar som
om ni fått ny utrustning? Jag gillar dina sammandrag av
predikningarna. Man kan få ut så mycket av ett litet
sammandrag.
Har varit på möte. Nu är jag ju ledig på helgerna.
Det är ganska tufft att orka med på veckorna, men det
går. Nu är praktiken i Gimo snart slut. Jag har haft en
jättefin praktik och jag känner verkligen att Gud har
förberett den för mig. Ingen annan ville gå i Gimo,
det är för långt bort. Men jag har gått där i
hemsjukvården och dessutom sett mycket annat, till
exempel så har jag varit på flyktingförläggningens
hälsovårdsmottagning.
Har också skrivit klart min Målinriktade Studie om
vård av bensår och om sjukvårdsetik.
Det är så underbart att gå på möte på helgen sen.
En uppfräschande inblick i vad Jesus håller på med
över hela jorden.
Den som har öra, han höre vad Anden säger till
församlingen. Det är skördetid i nationerna.
Carl-Gustav Severin är i Armenien, och 4000 blev
frälsta på mötet i förrgår, 5000 igår, om jag minns
den andra siffran rätt. Ulf berättade detta över
högtalarna medan vi satt och fikade.
Till Albanien ska Ryska inlandsmissionen igen i vår och
då blir det TV över hela landet igen. Församlingen i
Tirana lever och mår bra. Nu går andedöpta troende på
Albaniens gator. också Bulgarien vill ha stor
TV-kampanj. I kväll kommer regeringen till mötet i
Armenien. Om jag minns rätt. Hela regeringen är det
kanske inte.
Det är snart bara ett år kvar på de fyra åren,
som Gud gav oss för Sovjetunionen. Den människa som
ställer sig till Herrens förfogande får se stora
under, får uppleva hur hans kraft flödar. Gradvis
släpper Gud på mer. Jag tänkte det idag när Ulf
berättade detta.
"Jag har hört att Uppsala Nya Tidning skriver att
vi inte har några kontanter", sa ledaren för vår
produktion av böcker till öst. "Jag blev så full
i skratt. Tror vi ska ta och köra iväg med en lastbil
med rubel och tippa den på deras gård."
Ett kanadensiskt företag som jobbar med att sälja mat
till östblocket, har beslutat sig för att ge tionde av
sina intäkter till kristen verksamhet. Det är fråga om
hundratals miljoner rubel. Som en första inbetalning har
vi nu fått beviljat 29 miljoner rubel. Det är 2 milj i
Sek, beror lite på vem man frågar. Men i OSS räcker
dessa pengar längre än 2 milj eftersom rubeln lokalt
är värd så mycket mer. Så de här pengarna skulle A.
hämta hos regeringen i Uzbekistan. Landet är muslimskt,
och de vill inte ge pengar till kristna alls. Men det var
dessa pengar som skulle till det kanadensiska företaget,
och som de i sin tur ville ge till Guds verk. Så första
delen har vi mått. Den ska gå till biblar, som trycks i
Moskva. Stora biblar, sa A. Om någon på mötet
somnar, kan man kasta dem i huvet på dem.
(Biblar till Sovjet var förr mycket små. Det bjöd mig
emot att ge pengar till biblar som var tryckta med så
liten stil att jag själv knappt kunde läsa den. Nu är
en ny tid och man behöver inte gömma biblarna längre.)
- Vidare ska vi köpa två ryska lastbilar, att frakta
varor med. En sån ska vi ta rubler med till UNT! Nej,
jag skojar. Men Ulf tänker skänka hundra tusen till
Uppsala kommun, svenska kronor alltså, till en
stipendiefond för elever i Uppsalas skolor som har det
knackigt.
(Kommentar: Det försökte han också, men kommunen ville
inte ta emot dem, pga att villkoren för att få
stipendiet verkade så konstiga.)
Ulf avlöste A. på podiet. B.W. hade också lämnat
rapport, det var det som jag skrev först om Östeuropa.
"Det här är en kraftgärning", sa Ulf.
"Tänk efter nu: det här är en kraftgärning.
Nu är det dags för Kina. Känner du nån som kan
översätta till kinesiska?" frågade han oss.
Mötet avslutades med stark bön en bra stund. Känns som
en ny tid börjat, vilket det ju ofta gör. Jag har lärt
mig numera, och tror på Guds profeter.
Du har nu fått ett referat av
predikan. Många andra intressanta saker har kommit upp
på sistone. Bland annat starka uppmaningar att vi ska
göra oss av med onödiga skulder och planera
återbetalningar. Sen det här med universitetet, men det
har ni nog redan klart för er. Det är tid att tro på
Herren och veta att kraftgärningar det är något han
vill göra för oss även i vår tid. Så kan det även
vara en kraftgärning när någon lyckas betala sina
skulder genom att börja med det lilla man har i huset,
se 2 Kon. 4:1-7. Principen är: Betala din skuld först.
Sedan må du och dina söner leva av det som blir över.
Gud gör under.
Det är så intressant att skriva om detta för jag
känner att det är något viktigt som den helige Ande
vill ha ut. Det är en så otrolig tid vi lever i, med
kris för världen och oerhörd dynamik i det Gud gör. -
Själv gör jag nu praktik inom åldringsvården och blir
nu ständigt bekant med folk som jobbar med gamla på
servicehus och som hemtjänstassistenter, folk som jag
sett på Livets Ord i alla tider.
Undrar var jag hamnar till slut.
Kanske blir jag sån här kommunsyster och pysslar om de
äldre. Eller så fortsätter jag på thorax. Eller så
kanske jag får åka nånstans och göra något lagom
stort hjältedåd i nån eftersatt provins i världen.
Man hoppas ju på Israel men där finns så mycket
kompetent folk nu när alla ryssarna har kommit och
hälften är läkare och andra hälften violinister eller
hur det nu var, jag minns inte.
Det måste ju finnas nåt roligt och behövligt som jag
kan sätta mina krafter i framöver. Gud har nog något
bra. Det måste bara finnas en ordentlig förberedelse
och det tar tid.
"How do you eat an elephant?" frågade F.A.
"The answer is: one piece at a time." Hans
stora utmaning var att käka upp alla rubler som faller
som manna från Canada. "Det ni ser är en
kraftgärning", sa Ulf, och han menade inte bara
alla rubler, utan hela det mäktiga verk som sker i
östvärlden och hur Guds hand så påtagligt är över
alla som arbetar med detta. W. sa också att så känns
det. Det bara öppnas framför oss hela tiden.
Auf Wiedersehen!
Karin.
Hej Erik med familj!
Här är så somrigt som man bara kan tänka sig. Häggen
står i fullaste blom. Det luktar underbart. Solsken och
värme har vi haft en längre tid. även om de senaste
dagarna har varit något svalare. Jag väntar på att gå
på semester. Det här året önskade jag 18.5 - 17.6.
Så blir det också. Mamma kommer och hälsar på redan
på onsdag.
- - -
Jag har nyss skrivit en artikel om arbetet i Albanien.
Albanien som var de kinatrognas europeiska
semesterparadis, och där man inte fick införa ens egen
bibel. Gudstjänster förekom inte efter en
"kulturrevolution" eller ungdomsrevolt 1967.
Sist av alla östeuropeiska länder började Albanien gå
upp i fogarna 1991. B.W. som leder vårt missionsarbete i
Östeuropa och som varit aktiv "bakom
järnridån" sedan början av åttiotalet, reste ner
i augusti detta år, 1991, och fick då en officiell
inbjudan från kulturministern att vi skulle få ha
möten och även sända på TV från kampanjen. B. hade
talat med flera ministrar, som visat stort intresse för
Bibeln och evangeliet.
Därför började vårt missionsarbete i Albanien med en
storskräll. Väckelsemöte på fotbollsstadion i Tirana
med 25 000 (sant) åhörare, som entusiastiskt jublade,
satte eld på sina T-shirts och viftade med dem i natten.
80 procent av befolkningen såg evenemanget på två
timmars direktsänd TV. Carola sjöng, och eftersom hon
vunnit Eurovisionsschlagerfestivalen tidigare samma år,
var hon känd bland befolkningen. Evangelium blev
predikat, och 90 procent av folket på stadion bad med i
bönen till frälsning. Liknande gensvar var det ute i
hemmen. Dagen efter skrek folk halleluja på gatorna i
Tirana.
Folk har detta i livligt minne än i dag. Det har
medfört att arbetet ute i städerna med mötesserier och
bildande av församlingar fick en rejäl skjuts redan
från början. Bibelskolan i Tirana som startade 1992 på
hösten fick till exempel 200 elever redan från början,
och ansökningarna hade kommit från 20 städer, från
personer som blivit frälsta under TV-programmet. Det är
enastående, och mycket roligt. Muslimerna vaknade några
dagar för sent. Samma dag som kampanjen 1991 avslutades,
kom den första delegationen från Saudiarabien. De anser
Albanien vara ett muslimskt land som ska tillbaks till
sina rötter. De rötterna är emellertid inte så djupa
som kristendomens. Församlingar fanns här redan på
apostolisk tid. Paulus predikade evangelium "så
långt som till Illyrien" han besökte Butrinti, i
södra Albanien, och en annan apostel reste till
hamnstaden Durres utanför Tirana. Muslimerna har
alltsedan TV-kampanjen bekämpat oss, men aldrig lyckats
med sitt mål att få ut oss, utan det försprång som vi
hade från början har vi behållit.
Jag har hört vrålet från de 25 000 på band, när Ulf
Ekman utropade: "Ateismen är död - Kommunismen är
död - Men Jesus lever!!!"
- - -
Hälsningar från Uppsala!
Karin
Till denna sidas
början
Tillbaka
till startsidan
Till
förstasidan
|