Innehåll

Forts Inlägg Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg
Till start

Inlägg 1 Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg

1a) Hypernåden säger att lagen inte gäller de troende

Det finns idag en gruppering som växer fram där man menar att Lagen inte gäller för de troende och att man inte som troende ska be Gud om förlåtelse när man syndar för man är ju redan förlåten. Jag kallar den läran här för "Hypernåden".

Bakom Hypernådens lära ligger en villoande med en förvirring och blandning av sant och falskt (Som det alltid är i villolära). Något som ger ett väldigt obehag. Först på ett diffust och ogripbart sätt. Guds varningssignal ökar alltmer som man kommer i kontakt med denna lära och dess företrädare.

Jag upplever samma obehag här som med t.ex. Jehovas Vittnen. Och det är samma beteende här med att inte lyssna utan bara blint ösa på om och om igen med sin lära som absolut kan hänföras till ett demoniskt förförande.

Men kan man uttrycka sig så? Tror aldrig vi skulle få för oss att inte säga att Jehovas Vittnen drivs av en villoande - eller? För det tror jag alla blir varse i kontakt med dess företrädare och lära. Kommer man i kontakt med denna Hypernåds lära och dess företrädare så är det samma sak.

En av dess företrädare i Sverige är en person som rätt lång tid varit på Livets Ord. Han är definitivt färgad av den tiden. Han har nu kommit in i Hypernåden och som jag uppfattar det gjort en "församlingsplantering" som han kallar det. Där jag uppfattar att det centrala ligger med läran om att lagen inte gäller de troende och den troende ska aldrig be om förlåtelse.

Det är uppenbarligen deras stora mission att sprida denna lära och jag upplever som med andra sekter att de anser sig ha sett mer och är mer Bibeltrogna än alla andra. Ganska likt Ekman som i början menade att de andra Kristna sitter fast i traditioner och fel lära genom historien och behöver komma loss.

Om människor förmedlar en demonisk lära så säger väl även Bibeln att vi ska kalla dem för villolärare - eller? De som sprider denna lära är lika mycket villolärare som någonsin Ekman var. Bara en annan "galen tunna" som man hamnat.

Det behövs verkligen att Kristna reder ut begreppen här och bemöter detta som kommer att bli en liknande farsot som trosförkunnelsen blev. Redan nu skryter de med hur många miljoner som bejakat denna lära.

Alltså måste den vara rätt menar man då. Vad jag mött är att man menar sig vara mer lärd i Skriften än andra och att andra därför inte läser Skriften på det rätta sättet som de gör och rör sig med ord som ska verka som att de är studerade och ser djupare in i Skriften än andra .

Inget av detta är garantier för deras sannhet i tro lära liv och utövning. Ekman kunde väl i det närmaste Bibeln utantill och var en expert med ”Guds uppenbarelsekunskap”. Likväl var han en av de värsta villolärare och förförare världen skådat.

Utgångsläget synes vara att man säger att Kristus är lagens SLUT. Och sätter där PUNKT. Lagen gäller inte de troende och har aldrig varit riktat till de troende, menar man. Orden i Bibeln om att leva i ljuset och bekänna sina synder är inte riktat till de troende eftersom de redan är förlåtna.

Allt annat menar de är otro på Jesu fullbordade verk. Och det vill väl ingen troende vara behäftad med, otro på Jesu fullbordade verk. Och det låter så initialt väldigt riktigt. Och de kopplar det ensidigt samman enbart med texter som ska stärka deras lära utan att även koppla det samman med övrig Skrift. Skrift som ger en annan belysning i en helhet är helt enkelt då inte riktad till de troende.

De sorterar bort både i GT och NT sånt som inte stämmer med deras lära att det skulle vara riktat till de troende. Och de skuldbelägger de som ifrågasätter med att de då inte tror på att Jesus fullbordat allt med att säga att lagen fortfarande gäller för de troende eller att de skulle behöva be om förlåtelse när de syndar. Vilket vid första påseendet låter riktigt, eftersom att alla synder ÄR förlåtna och utplånade en gång för alla.

Men då förbiser de en hel del Skrift som ska pusslas samman med detta. Något som jag återkommer till.

Forts Inlägg Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg
Till start

Inlägg 1 Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg

1b) Forts Hypernåden säger att lagen inte gäller de troende

Ja Jesus är slutet på lagen som frälsningsväg. Men det är en annan sak än att lagen inte längre gäller de troende. Att lagen som frälsningsväg inte fungerar innebär INTE att lagen fördenskull är ond utan den är ändå god som Paulus säger. Hur kan den vara det om den inte gäller de troende utan att som Hypernåden säger att Jesus är slutet på lagen. PUNKT !?

Man försöker nästan få det till att Jesus hade en annan lära, som bara gällde judarna under lagen, och att det var Paulus som började lära om Guds nåd - Guds Hypernåd - och som visade vad som gällde de troende och att Jesus bara talat till Judarna under lagen.

Men det stämmer INTE att Paulus skulle ha en annan lära än Jesus och att Lagen inte skulle vara gällande för den troende som inriktning för relationen mellan Gud och människa och mellan människor. Vilket är Guds vilja uttryckt i 10 Guds bud. Att också Bergspredikan gäller de troende tvärtemot Hypernådens uppfattning återkommer jag till.

I sitt Jesusmöte på Damaskusvägen när Saulus - senare Paulus - blev "Jesusblind" så undervisades Paulus direkt av Jesus och Paulus talar senare om sina "övermåttan höga uppenbarelser" som han fått av Jesus. Han rådfrågade ingen sedan utan började genast predika om Jesus. Med samma lära som Jesus.

Relationen mellan Gud och människa och mellan människor är något som Jesus genom "Livets Andes lag" i den troende vill åstadkomma, så att ”Gud är den som verkar både vilja och gärning för att hans goda vilja ska ske." På så sätt hänger Livets Andes lag samman med Guds 10 bud. Och även med Bergspredikan som jag alltså också ska visa på.

Lagen uttrycker alltså Guds vilja i relationen mellan Gud och människa och mellan människor. Den viljan har inte upphört gälla för den troende och Livets Andes lag strävar alltså efter att nå fram med att Guds vilja, bud, Ande och Ord ska vara centrala i den troendes liv. Guds Ande vill i den troende verka fram Andens frukt i sitt beteende.

Det jag tycker mig märka i mötet med Hypernådens läras företrädare är istället en aggressiv, nästan irriterad gåpåaranda där man nästan exploderar av upprepad stereotyp läroframställning om och om igen. Ungefär samma beteende som med Jehovas Vittnen vid minsta ifrågasättande.

Jag citerar från denna länk en del som i sin kontakt med Hypernåden har följande att vittna om. Därmed inte sagt att detta gäller alla sammanhang som representerar Hypernåd.

http://monalola62.blogspot.se/2017/05/hypernad-skrackhistorier.html

"1) Hypernåds lärare, och deras anhängare, svärtar ner dem som har andra åsikter än dem, och kallar dem lagiska fariséer, märker dem som manipulatörer och tyranner som predikar ett förfalskat evangelium.

2) I sin iver att upphöja Guds nåd, gör ofta Hypernåds lärare extrema uttalanden som leder troende till att tro att de inte är ansvariga för sina synder. Trots allt, om vi alltid är helt heliga i Guds ögon, syndar vi ju inte riktigt. Våra kroppar gör det! Detta är farligt och obibliskt.

3) Hypernåds lärare hävdar ofta att Jesu ord inte längre gäller för oss. I stället argumenterar de att Jesu undervisning var för judarna under lagen innan det nya förbundet invigdes, medan Paulus kom med budskapet om nåd.

Detta bör ge upphov till en röd varningsflagg. Enkelt uttryckt, varje undervisning som minimerar, eller till och med ignorerar, Jesu undervisningar bör avvisas. Och här finns inte med allt Guds rådslut." Slut citat från ovan angivna Bloggpost

Forts Inlägg Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg
Till start

Inlägg 1 Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg

1c) Forts Hypernåden säger att lagen inte gäller de troende

Citerar också från en länk som visar på något av vad Hypernåden handlar om:

http://monalola62.blogspot.com/2017/05/vad-ar-hypernad.html

"Begreppet Hyper-nåd har använts för att beskriva en ny våg av undervisning som betonar Guds nåd, på bekostnad av andra viktiga läror, såsom ånger och bekännelse av synd.

Hyper-nåds lärare hävdar att all synd, förfluten, nutida och framtida redan har förlåtits, så det finns ingen anledning för en troende att någonsin bekänna det. Hyper-nådsundervisningen säger, att när Gud ser på oss, ser han bara ett heligt och rättfärdigt folk.

Slutsatsen av hyper-nåds undervisningen är att vi inte är bundna av Jesu läror, precis som vi inte är under lagen. Att de troende inte är ansvariga för sin synd, och att alla som inte håller med, är fariseiska laglydiga personer.

Kort sagt, hyper-nåds lärare "missbrukar vår Guds nåd till lösaktighet" (Jud. 1: 4, 1917) och flirtar med antinomianismen (den teologiska doktrinen att genom tro och Guds nåd är en kristen befriad från alla lagar, inklusive kulturens moraliska normer).

Predikanter av hypernåd-doktrinen räknar bort Gamla testamentet och de tio budorden som irrelevanta för ny-testamentliga troende. De lär även ut att de ord Jesus talade före uppståndelsen är en del av det gamla förbundet och kan inte längre tillämpas på pånyttfödda troende.

Hypernåd-undervisning är ett bra exempel på hur man blandar sanning med lögn. En betoning på Guds nåds skönhet och kraft är bra, men vissa lärare försummar vad Paulus kallade "Guds hela råd" Apg 20:27. (”Allt Guds rådslut”, 1917)

Sammanfattningsvis är mycket av vad hypernåds-predikanterna lär ut giltigt. Vi är verkligen frälsta av nåd, och inte av våra gärningar, Ef 2: 8-9. Och Guds nåd är underbar, stor och fri, 1 Tim 1:14. (”Överflödande”, 1917)

Men Hypernådsundervisningen är inte i proportion till resten av Skriften. Varje gång en doktrin betonas för att utesluta resten, hamnar vi fel eftersom vi misslyckas med att " hantera ordet korrekt" 2 Tim 2:15. (”rätt förvaltar sanningens ord”, 1917)

Jesus var full av både "nåd och sanning", Joh 1:14. De två är i en känslig balans, och ett tipp åt endera sidan kan resultera i ett falskt evangelium. Vi måste alltid jämföra all ny undervisning med "Guds hela råd" och lära oss att bortse från allt som är en del av sannheten 1 Joh 4: 1." Slut citat från ovan angivna Bloggpost.

Forts Inlägg Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg
Till start

Inlägg 1 Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg

1d) Skriften säger att lagen gäller den troende

I Markus 13:31 sade Jesus: "Himmel och jord ska förgås, men mina ord kommer aldrig förgås." Innan Jesus steg upp till himmelen lovade han att Fadern skulle skicka den Helige Ande som ska "lära dig alla saker och kommer att påminna dig om ALLT jag har sagt till dig”, Joh 14:26. Om Jesu ord inte längre gäller för troende som Hypernåden hävdar, varför skulle då vi behöva påminnas om dem?

Hes. 36: 26 - 27 handlar främst om Israels folk när de kommer till tro på Jesus. Men det kan även appliceras på den enskilde troende. ”Jag ska låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem."

Detta handlar då om "Livets Andes lag" som jag skriver längre fram om och som har med lagen att göra. Alltså "vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem" gäller alltså även den troende. Inte för sin frälsning utan för sin helgelse och beteende i gemenskap med Gud och medmänniskor.

Detta är något som jag även längre fram kommer att koppla samman med pånyttfödelsen. Varefter lagen likväl är gällande.

Joh. 3: 5-7: "Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av kött är kött, och det som är fött av Anden är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt."

Ursprungligen hörde vattendopet med i omvändelsen och när man kom till tro: "de som då kom till tro läto döpa sig". Sen har det blivit tidsglapp mellan tro och dop vilket skapar problem som jag försökt reda ut på denna länk:

https://hafosfunderingar.wordpress.com/2018/07/13/det-finns-bara-ett-dop-i-bibeln-de-troendes-dop/

Vad texten säger här om omvändelsen och pånyttfödelsen är alltså att om man inte omvänder sig och tror på Jesus och blir född på nytt så kan man inte få se Guds rike.

Då har trosförkunnelsen kommit fram till att det är människan i sig själv eller någon komponent i människan själv som blir född på nytt och drar fram det till att "Du blir i din egentliga personlighet - din egen ande - skapad till likhet med Gud" och villfarelsen från fallets dag att du kan bli som Gud själv återuppstår.

Jag har skrivit mycket om vad den nya skapelsen är. Den nya skapelsen är gemenskapen mellan Jesus och den troende som tillsammans är den nya skapelsen och inte att människan i sig själv eller någon komponent i henne är en ny skapelse. Något som jag alltså återkommer till längre fram.

Liksom jag återkommer till hur Livets Andes lag efter pånyttfödelsen arbetar för att vi alltså ”vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem". Där samverkar för detta skeende punkter som jag längre fram tar upp eftersom de hänger samman med lagens förverkligande i den troende som:

"Jesu Kristi Guds Sons blod renar från all synd" OBS! inför Gud, Identiteten, Det talas idag ofta om att se Din identitet i Kristus. "Ty köttet har begärelse mot Anden och Anden mot köttet, de två ligga ju i strid med varandra för att hindra er att göra, vad ni vill" Gal. 5:17.

"Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter köttet, utan efter Anden … vandren i ande, så ska ni förvisso inte göra vad kroppen har begärelse till…om ni genom ande döden kroppens gärningar, så ska ni leva". (Rom. 8:4, 13; Gal. 5:16)

Företrädare för Hypernåden tycks anse att dessa punkter inte har något med lagen att skaffa. Men det har det visst. "Jag ska låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem."

Forts Inlägg Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg
Till start

Inlägg 1 Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg

1e) Forts: Skriften säger att lagen gäller den troende (Bergspredikan)

Jesus säger att om vi älskar Honom så kommer vi att hålla Hans bud, dvs hålla Guds uttalade vilja för våra liv som de framställs tex i de tio budorden och i Kristi bergspredikan. De Orden är riktade till framförallt de troende.

Jesu undervisning i bergspredikan är ett manifest, ett handlingsprogram för kristen livsstil. Så att "tron utan gärningar är död" inte ska vara för handen, utan att tron ska få sin praktiska utövning. Jesus ser sin undervisning som praktiska levnadsregler att leva efter för den troende (se 7:24, 5:19, 28:20). 2 ex:

1. Matt 5:21-26: "Ni har hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte dräpa; den som dräper undgår inte sin dom. Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld.

Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva.

Skynda dig att komma överens med din motpart medan ni ännu är på väg, så att han inte överlämnar dig åt domaren och domaren lämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse. Sannerligen, du slipper inte ut förrän du har betalt till sista öret."

Jesus bygger på den traditionella rättfärdigheten, budordet från 2 Mos 20:13: "du skall inte dräpa". Jesus flyttar så in problemet i hjärtat, sinnelaget och människors verklighet. Dödande och mord börjar med vrede och förolämpningar. Redan detta är synd och trasslar in oss i en ond cirkel av konflikter och fiendskap med negativa konsekvenser.

Jesus presenterar ett sätt att hantera konflikter och ilska genom att ta förvandlande initiativ och bana väg för Guds befriande nåd: "gå först och försona dig med honom". Prata ut, samtala, försonas.

Skynda dig att komma överens. Försök lösa konflikter direkt innan de vuxit till sig. Annars får du betala ett högt pris. Detta är alltså en uppmaning till den troende som hamnar i konflikt att få den löst. Jesus har inte gett perfektionistiska förbud utan öppnade möjligheter i sina instruktioner till den troende.

2. Matt 5:38-42: "Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda" (annan översättning: "Värj er inte med onda medel." ).

"Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig."

Detta är ett bud, levnadsregel/levnadsvisdom med en POSITIV AVSIKT. Det handlar om att inte ge igen med samma mynt. Slå inte tillbaka. Att möta ont med ont förvärrar den negativa spiralen. När man ger igen rullar det bara vidare – hämnden tar aldrig slut. Se upp så att du inte hamnar i en ond cirkel så att allt trappas upp med hämnd. Vilket sker om man värjer sig med onda medel.

Jesus visar på en lösning av konflikten i sin instruktion till den troende. Vi ska kämpa mot det onda (det gjorde Jesus), men vi ska göra det med goda medel. Att vända den andra kinden till handlar inte om passivitet, undergivenhet eller om att bli utnyttjad.

Det handlar om att stå upp mot det onda med aktiv godhet och överraskande generositet. Det stämmer med Paulus tolkning av Jesus’ undervisning: "Men är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda" (Rom 12:20-21).

Är du i en konflikt? Ta ett förvandlande initiativ för att vinna den andre med en överraskande generositet. Det är vad Jesus råder den troende här i Bergspredikan. Bergspredikan har alltså ett budskap till oss idag. Den gäller, tvärtemot vad Hypernådens företrädare anser, i allra högsta grad de troende. Den var speciellt riktad till de troende!

Det är inte höga ideal eller omöjliga bud, utan praktiska vardagsinstruktioner menade att omsättas i det verkliga livet troende emellan. Alltså en praktisk tillämpning på 10 Guds bud beträffande relationen mellan medmänniskor.

Jesus säger att den som hör hans ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund. Vill du bygga stadigt? Handla då som Kristen efter Jesus undervisning i bergspredikan och förstå att Lagen är till för Dig.

Inte för Din frälsning. För Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg. Men den innehåller livsinstruktioner för relationer som är bra för oss. Därför är lagen god som Paulus säger.

Forts Inlägg Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg
Till start

Inlägg 1 Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg

1f) Forts: Skriften säger att lagen gäller den troende

Uppenbarelseboken 12:17: "I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som LYDER GUDS BUD och håller fast vid Jesu vittnesbörd." Guds bud är alltså till för den troende.

Johannesbrevet 5:3: "Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga." De blir inte tunga om Livets Andes lag får verka i oss. Då blir vår håg och inriktning att få vara Gud, Hans vilja, bud, Ande och Ord till behag.

I Första Johannesbrevet 2:3-6 står det: "Vi vet att vi har lärt känna honom, när vi håller fast vid hans bud. Den som säger: 'Jag känner honom och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom."

Alltså, Hypernådens företrädare, som säger: ”Jag känner honom, och inte håller fast vid hans bud, han (de) är (en) lögnare, och sanningen finns inte i honom (dem).”

Johannesevangeliet 15:9-10: "Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek." Älskar vi Jesus så älskar vi också Guds bud som alltså är till för den troende. Och Guds bud är tecknade i 10 Guds bud och dess sammanfattning ger Jesus oss troende som livsinstruktioner:

Jag ger 2 översättningar: 1. Matteus 22:36-40 Nya Levande Bibeln (BSV): "Mästare, vilket är det viktigaste budet i Moses lag?" Jesus svarade: " 'Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela ditt förstånd.' Detta är det första budet, och också det viktigaste.

Det näst viktigaste liknar det första: 'Du ska älska din medmänniska som dig själv.' De här två buden sammanfattar allt som Gud har sagt genom Moses lag och profeterna."

2. FolkBibeln: "Mästare, vilket är det största budet i lagen?" Han svarade: "Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Det är det största och första budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna."

Jesus sammanfattar också den relationsinstruktion för människor som finns i 10 Guds bud i Matteus evangelium 7:12: "Allt vad ni vill att människor skall göra för er, det skall ni också göra för dem."

Ett intressant ord i sammanhanget när en del säger att lagen inte är för troende så håller inte Jesus med dem i Matt. 18:

"Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav inte en prick i lagen förgå... Därför ska den som upphäver ett av de minsta av dessa bud och lär människorna så kallas minst i himmelriket. Men den som håller dem och lär ut dem, han ska kallas stor i himmelriket."

Jesus säger här att även om i Jesus Kristus lagen är slut som frälsningsväg, så är fördenskull inte lagen meningslös och därför ska inte lagen upphävas: "Därför ska den som upphäver ett av de minsta av dessa bud och lär människorna så kallas minst i himmelriket."

Man kan inte säga att detta inte är riktat till de troende för det är riktat till de i "himmelriket". Där den troende som upphäver dessa lagar likt man gör i Hypernåden, ska då enligt Jesu Ord "kallas minst i himmelriket" om man alltså upphäver "en prick av lagen". Så Jesus pekar väldigt skarpt på att lagen är till för troende - de som tillhör det framtida himmelriket.

Då blir det ju riktigt allvarligt när man helt vill ta bort lagen som icke - gällande för den troende. Då har man ju faktiskt en annan Jesus än Bibelns Jesus som proklamerar: "Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav inte en prick i lagen förgå...". Det är alltså allvarligare än att bara "kallas minst i himmelriket."

Har man en annan Jesus så har man ju då även en annan ande som står bakom ett annat evangelium än det evangelium som Jesus gett oss, där även lagen gäller för den troende, liksom att han ber om förlåtelse när han/hon syndar. Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg men fördenskull något som Gud säger gäller:

"Jag ska låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem."

Försök till Summering så här långt:

1. Jag uppfattar det som att Jesus sammanfattar 10 Guds bud i dessa ord: Älska Herren din Gud över allting och din nästa såsom dig själv. Det sammanfattar förhållandet till Gud, mina medmänniskor och mig själv som Gud vill att det ska fungera.

2. Vad Gud vill gäller i allra högsta grad de Kristna. Och Guds vilja finns i Guds 10 bud och Bergspredikan när det gäller relationen mellan människor.

3. Guds vilja är att det ska vara viljeinriktningen hos den Kristne, när man kommer in i ett liv tillsammans med Jesus, kommer in i en "Livets Andes lag" där ”Gud är den som verkar både vilja och gärning för att Guds goda vilja ska ske".

4. Gal. 3: 24: "Så har lagen blivit vår uppfostrare till Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro." Och att vi så ska komma in i Livets Andes lag som vill förverkliga Guds vilja (lag - livsinstruktioner) i vår relation med Gud och med våra medmänniskor.

5. Om Andemeningen i vad Bibeln säger är att Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg (och inte enbart "slutet på lagen - punkt som inte gällande den troende" som Hypernåden lär) för att var och en som tror ska kunna bli rättfärdig den vägen istället för genom lagen.

Ja, då så är det ju samma sak som att säga att Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg, eftersom det står här att frälsningsvägen är: "för var och en som tror" och att inte lagen är frälsningsväg.

Och den som har gjort slut på lagen som frälsningsväg är alltså Kristus. Han har inte gjort slut på lagen som Hypernåden hävdar. Han har gjort slut på lagen som frälsningsväg eftersom frälsningsvägen är: ”en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus".

Och det är då samma sak som när det står "av laggärningar blir inget kött rättfärdigt". Alltså är lagen ingen frälsningsväg och den som har sett till att det är så, det är Jesus, som alltså därmed kan sägas vara slutet på lagen som frälsningsväg.

Men absolut som vi sett så är Jesus inte slutet på lagen som gällande för den troende. Den gäller inte för ens frälsning men som livs - riktlinjer för Guds vilja med den troendes liv. Något som då Jesus vill förverkliga i den troende:

"Jag ska låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem."

Rom. Kap. 8: ”Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer. Han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden.

Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som lever inte efter köttet, utan efter Anden” (Lagen gäller alltså den troende, och uppfylls i den troende som lever efter Anden).

Forts Inlägg 1 Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg
Till start

Forts Inlägg 1 Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg

1g) Hypernåden påstår att lagen är en förbannelse för att det ordet står i texten om laggärningar

"Men de som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Förbannad är den som inte håller fast vid allt som står skrivet i lagens bok och gör därefter." Gal. 3:10

Men hur läser man då? Det står inte att lagen i sig själv är en förbannelse utan att dess förbannelse är om människor den vägen försöker uppnå frälsning: "Men de som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Förbannad är den som inte håller fast vid allt som står skrivet i lagens bok och gör därefter." Gal. 3:10

Det är alltså den som försöker nå frälsning via lagen som är förbannad och inte lagen i sig själv. Utan den är god i sig själv som Paulus säger. Den ger goda livs - instruktioner till den troende för umgängelsen med Gud och sina medmänniskor.

Lagen är alltså ingen frälsningsväg och den som har sett till att det är så det är Jesus som alltså därmed kan sägas vara slutet på lagen som frälsningsväg. Det är Jesus som genom sin frälsning har visat på att lagen som frälsningsväg inte längre är aktuell. Den ställdes fram som en frälsningsväg om man kunde hålla hela lagen.

Men ingen kunde klara av det och istället använde Gud lagen då "för att var mun ska stoppas till och hela världen stå med skuld inför Gud". Rom. 3:19 På så sätt var även lagen god i dess verkan i det hänseendet för att bli en "uppfostrare till Kristus". Alltså att människans strävan att följa lagen ledde till insikt om att hon behövde en Frälsare som förmedlade nåd och förlåtelse genom offerblodet på korset.

Därför är det en förbannelse för dem som för sin frälsning "håller sig till laggärningar". Men om man gör det för att man genom Livets Andes lag och att "Jag ska låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem." Ja, då är lagen till en välsignelse och inte till en förbannelse för den troende och dennes omgivning.

Forts Inlägg 1 Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg
Till start

Forts Inlägg 1 Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg

1h) Hypernåden citerar mycket om hur lagen dödar.

Hypernådens företrädare säger motsägelsefullt om lagen: "uttrycker Bibeln att Den skyddar, värnar, leder och berikar INTE. Den DÖDAR!...'Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott.' (Rom. 7:12 Svenska Folkbibeln)… JA, den är GOD. Faktum är att den är SÅ HELIG, SÅ RÄTT och SÅ GOD att den DÖDAR (den skyddar, värnar, leder och berikar INTE, den DÖDAR)."

HaFo: Här säger man alltså att lagen både är så ond att den dödar men samtidigt så god att den dödar. Man anklagar alltså Gud för att skapa en lag som enbart dödar människan och samtidigt kallar man den god. Detta vad man säger innehåller motsägelser, så då "har man kommit i strid med sig själv" och Bibeln säger att då kan man inte bestå. M.a.o. är man då en lögnare och förförare.

Man är då oförmögen att se att Gud skapat en lag som i sig själv är god och till för att vara bra för människan om hon kan följa den. Men för den som försöker bli frälst genom att följa den, så blir då de förhoppningarna grusade/dödade och den människan som försöker bli frälst genom lagen är förbannad och misslyckas och andligen dör/fortfar att vara skild från Guds gemenskap.

Hypernådens företrädare är oförmögna till att se att Lagen har 2 funktioner.

1. Dels uppenbara för människan att hon har en syndens natur som hon är slav under och som gör att hon inte själv klarar av att leva efter lagen och således inte den vägen kan uppnå frälsning för "felar hon i ett har hon felat i allt".

På så sätt blir "lagen en uppfostrare till Kristus." Alltså hennes insikt när hon försöker hålla lagen leder henne till att hon behöver nåd och förlåtelse. Hon behöver en Frälsare. Hon behöver Jesus Kristus. Lagen tvingar henne till denna insikt. Denna verkan hos lagen är alltså även den god.

2. Inse det positiva för människan själv och hennes omgivning med att tillsammans med Jesus få erfara en kärlek till Gud, en kärlek till sina medmänniskor och att även vara snäll med sig själv (Leva som Gud vill). Där ser hon mönstret för detta i 10 Guds bud.

Hypernådens företrädare kan så riktigt säga: "Jag har genom lagen DÖTT BORT FRÅN LAGEN för att leva för Gud." HaFo: Precis så är det(!) och där kommer då "Livets Andes lag" in som "gjort mig fri från syndens och dödens lag".

Det är alltså inte Guds lag som dödar mig utan SYNDENS LAG SOM DÖDAR MIG, eftersom den gör att jag inte kan följa Guds lag i mig själv. Jesus vill genom sin Livets Andes lag få oss att bejaka Guds vilja. Och "Jag ska låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem."

Livets Andes lag hör alltså ihop med lagen. Livets Andes lag strävar efter att få oss att följa Guds vilja. Guds 10 bud uttrycker Guds vilja när det gäller relationen mellan Gud och människan. Och uttrycker Guds vilja när det gäller relationer mellan människor. Så nog finns det samband mellan Livets Andes lag och Guds lag. Så Guds lag gäller därmed i allra högsta grad den troende människan.

Vilket när det gäller relationen mellan Gud och människor och mellan människor finns uttryckt i 10 Guds bud. Så även på så sätt är lagen god och visst så skyddar, värnar, leder och berikar den därmed människan i den mån Livets Andes lag får ha sin verkan av Helgelse och förmå oss att låta "Gud verka vilja och gärning för att Hans goda vilja ska ske".

Forts Inlägg Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg
Till start

Inlägg 2 Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg

2. "Ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen. Genom lagen kommer kännedom om synden."

Vad som gäller de kristna beträffande lagen är alltså när Jesus sammanfattar de 10 budorden med "Älska Herren Din Gud över allting, din nästa såsom dig själv". Inte för att det skulle på något sätt bidraga till människans frälsning. För andemeningen i en helhet av Skriften är att Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg.

Och att frälsningsvägen är: "en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus". En tro på den Jesus som är "Guds fullhet lekamligen". En tro på offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.

Men jag uppfattar det som att Jesus sammanfattar 10 Guds bud i dessa ord. Det sammanfattar förhållandet till Gud, mina medmänniskor och mig själv, som Gud vill att det ska fungera. Vad Gud vill gäller i allra högsta grad de Kristna. Därför gäller lagen alltså även de troende.

Gud vill att det ska vara viljeinriktningen hos den Kristne när man kommer in i ett liv tillsammans med Jesus, kommer in i en "Livets Andes lag" där "Gud är den som verkar både vilja och gärning för att Guds goda vilja ska ske".

Gal. 3: 24: "Så har lagen blivit vår uppfostrare till Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro." Och så komma in under "Livets Andes lag".

”Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen" är uppenbart, eftersom "den rättfärdige skall leva av tro." Men lagen säger inte "av tro", utan "den som håller dessa bud skall leva genom dem." Den som vill bli räddad genom att hålla lagen måste uppfylla varje prick av lagen. "Den som felar i ett har felat i allt". Den insikten i Andens ljus över Ordet gör lagen till "en uppfostrare till Kristus".

"Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: 'Förbannad är var och en som är upphängd på trä.' Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.”

"Åt alla de som tog emot Jesus gav han rättighet att bli Guds barn... och de har blivit födda...av Gud..." Joh. 1: 12 - 13

När vi får Guds Ande vid tro på Jesus så börjar en "livets Andes lag" verka i oss så att synden blir något obehagligt och vi längtar efter att "Gud är den som i oss verkar vilja och gärning".

Och gläds över att om och om igen när vi misslyckas få "komma fram till nådens tron för att undfå hjälp i rätt tid" (Hebr. 4:16) vid blodets renande kraft inför Gud när vi erkänner och bekänner våra tillkortakommanden. Att ständigt få erkänna och bekänna sin synd är en oerhörd förmån som Hypernådens företrädare vill frånta människor.

https://hafosfunderingar.wordpress.com/2016/09/27/lag-nad/

Men samtidigt säger Paulus att "lagen är god". D.v.s. det är bra för människan både för sig själv och för sin omgivning i den mån man lever efter lagen. Men inte för att bli "rättfärdig inför Gud". Där gäller bara "rättfärdigheten från Gud genom tro på Jesus".

Guds vilja och lag överbevisar inte bara människan om synd och uppfostrar till Kristus och visar på människans behov av nåd, förlåtelse och försoning. Lagen är även i sig själv god. Ämnad att skydda, värna, leda och berika människans liv under jordevandringen.

Guds lag är även ett erbjudande om att få fungera och må bra på rätt sätt genom att följa Guds vilja beträffande relationer mellan människor uppenbarad i lagen.

Jesus säger aldrig att han tar bort lagen för den troende. Han säger tvärtom att han "inte kommit för att upphäva lagen utan för att fullborda den". Han uppfyllde inte lagen enbart som en "Punktupplevelse" i människans ställe för att Gud skulle kunna tillräkna människan Kristi rättfärdighet.

Han uppfyller den i människans ställe så att Gud kan TILLRÄKNA MÄNNISKAN KRISTI RÄTTFÄRDIGHET ABSOLUT. Men Han vill också genom "en livets Andes lag" i den troende alltmer framverka ett efterlevande av Hans vilja, lag, Ande och Ord.

Det är något som Hypernådens företrädare tycks missa och stympar Guds Ord mitt i att man i sina egna ögon mer än andra har"lärdom och insikt" och menar sig läsa Bibeln på ett djupare sätt än andra. Men detta är i verkligheten en förförelse.

Men troende gläds inte över lagens godhet som en "merit inför Gud" utan som en "frukt" av livet tillsammans med Jesus och Hans Ord. En "helgelseprocess". Som inte blir färdig förrän vi får våra uppståndelsekroppar när Jesus kommer tillbaka.

Forts Inlägg Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg
Till start

Inlägg 3 Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg

3. Rättfärdigheten från Gud genom tro på Jesus: 2 Kor. 5: 17 - 21. "Så att Gud INTE TILLRÄKNAR MIG MINA SYNDER utan av nåd för Kristi skull TILLRÄKNAR MIG KRISTI RÄTTFÄRDIGHET."

Vi har nu konstaterat att Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg. Rom. 3: 21 - 26: "Men nu har det uppenbarats EN RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, EN RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD GENOM TRO PÅ JESUS KRISTUS FÖR ALLA SOM TROR...

DE FÖRKLARAS RÄTTFÄRDIGA SOM EN GÅVA, AV HANS NÅD, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. Honom har Gud ställt fram som en nådastol GENOM TRON PÅ HANS BLOD ...OCH FÖRKLARAR DEN RÄTTFÄRDIG SOM TROR PÅ JESUS."

Rom. 4: 5 - 16: "Men den som utan gärningar tror på honom SOM FÖRKLARAR DEN OGUDAKTIGE RÄTTFÄRDIG, HAN FÅR SIN TRO TILLRÄKNAD SOM RÄTTFÄRDIGHET ...Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta. Salig är den som Herren INTE TILLRÄKNAR SYND."

"Det var inte genom lagen som Abraham och hans avkomlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro...Därför heter det 'av tro', för att det ska vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro."

Men fördenskull upphävs inte 10 Guds bud och Bergspredikan för den troende som uttryck för livsprinciper som är bra för människor i sin umgängelse med Gud och sina medmänniskor.

För min frälsning: Kristi rättfärdighetstjänst för mig och alla människor sker när Han bär fram det RENA offerlammets blod av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.

Koppla samman när blodet från ett offerlamms blod ströks på dörrposterna inför Judarnas uttåg ur Egypten, så undgick man därmed Guds straff och blev räddade. Samma verkan har "Jesu Kristi Guds Sons blod som renar från all synd", inför Gud. "Den som har Sonen har livet. Den som inte har Sonen ska inte få se livet".

För min helgelse tillsammans med Jesus:

”vandra i Anden så ska ni inte göra vad köttet har begär till”. Att vandra i Ande hänger samman med lagen och att "Livets Andes lag" vill verka fram att "Gud är den som verkar vilja och gärning för att hans goda vilja ska ske" Och Guds vilja med relationen mellan Gud och människa och mellan människor framgår i 10 Guds bud.

Och Jakob går väldigt tydligt emot de högmodiga i församlingen och säger i Jak. 4:8: ”Närma er Gud, så ska han närma sig er. Rena era händer, ni syndare, och gör era hjärtan rena, ni tvehågsna.”

Både Paulus, Jakob och Johannes talar om att vi fortfarande är kapabla att synda, även efter vår omvändelse. Paulus undervisar HUR man undviker att synda genom att vandra i Anden. Jakob påpekar orena hjärtan leder BORT från Gud. Och Johannes undervisar HUR man kan leva med ett rent hjärta genom att bekänna våra synder inför Herren.

Forts Inlägg Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg
Till start

Inlägg 4 Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg

4. Hebreerbrevet om offret av Kristi Guds Sons blod

"När vi nu har en stor överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son... Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, på samma sätt som Melkisedek...

därför har han ett prästämbete som är evigt. Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som kommer till Gud genom honom... Det var en sådan överstepräst vi behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad,

skild från syndare och upphöjd över himlarna. Han måste inte bära fram offer varje dag som de andra översteprästerna, först för sina egna synder och sedan för folkets. Det gjorde han en gång för alla när han offrade sig själv...

Genom det större och fullkomligare tabernaklet… gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning… Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud… Detta är blodet för det förbund som Gud har befallt…

Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord av människohand och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull...

nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. Och liksom människan måste dö en gång och sedan dömas, så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder. Och han ska träda fram en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom."

Vad som ger Jesu Kristi Guds Sons blod dess verkan är att Jesus ingår som Son i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande och ger DET RENA OFFRET (Som förebilderna i GT visar att offret skulle vara) på korset av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod.

Vad som ger Jesu Kristi Guds Sons blod dess verkan är att Gud själv är så inbegripen i detta offer så att Han uttrycker att Han "köpt församlingen med sitt eget blod".

Gud är i Jesus Kristus i den sammansatta enheten av Fader Son och Ande, den som ger offret och som själv är tillfreds med offret när Han, när Jesus säger att det är fullbordat på korset, visar Gud då att vägen då in till Hans gemenskap nu är öppen, när förlåten in till det allra heligaste rämnar mitt itu.

Forts Inlägg Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg
Till start

Inlägg 5 Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg

5. "Jesu Kristi Guds Sons blod renar från all synd" OBS! inför Gud

Det är i den här tiden inför Gud Jesu blod renar från all synd så att Gud inte TILLRÄKNAR OSS VÅRA SYNDER efter att "Gud var i Kristus och försonade människorna med sig, HAN TILLRÄKNAR INTE MÄNNISKORNA DERAS SYNDER. Den som inte visste av någon synd gjorde han till ett syndoffer. På det att vi I HONOM må bli rättfärdighet (tillräknad rättfärdighet) från Gud.” 2 Kor. 5: 17 - 21.

Här i tiden blir den troende TILLRÄKNAD KRISTI RÄTTFÄRDIGHET av nåd för Kristi skull vid tro på vem Han är och har gjort vid offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.

Hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande, i den ende Gudens person av ”Jag är Herren, Herren är en”, är engagerade och inbegripna i skeendet vid offret av Kristi persons (Gud och människa förenade – ”Guds fullhet lekamligen” – ”Ordet som var Gud och vart kött”) kropp och blod på korset, se följande texter:

Matt. 26: 28; Apg. 20: 28; Ef. 1: 7 – 14; Kol. 1: 20; Hebr. 9: 14; 1 Joh. 1: 7; 1 Joh. 5: 5 – 12:

”Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse.” Det var Fadern som upprättat förbundsblodet med Abraham och som nu här bärs fram via Guds Son. Alltså är Fadern och Sonen helt ”synkroniserade” och ett, samtidigt som Fadern och Sonen är åtskilda, men samtidigt verkar i en sammansatt enhet av Fader Son och Ande.

”Ge akt på er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.” Här samverkar Guds Ande och Fadern, som köpt sin församling med sitt eget blod som alltså är synonymt med Jesu Kristi Guds Sons blod.

”I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder… Han har genom den evige Anden framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.” ”i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill.” Här samverkar hela den sammansatta enheten av Fader Son och Ande!!

Rom. 3: 21 – 26: ”Men nu har det uppenbarats EN RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, EN RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD GENOM TRO PÅ JESUS KRISTUS FÖR ALLA SOM TROR…

DE FÖRKLARAS RÄTTFÄRDIGA SOM EN GÅVA, AV HANS NÅD, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. Honom har Gud ställt fram som en nådastol GENOM TRON PÅ HANS BLOD …OCH FÖRKLARAR DEN RÄTTFÄRDIG SOM TROR PÅ JESUS.”

Rom. 4: 5 – 16: ”Men den som utan gärningar tror på honom SOM FÖRKLARAR DEN OGUDAKTIGE RÄTTFÄRDIG, HAN FÅR SIN TRO TILLRÄKNAD SOM RÄTTFÄRDIGHET … Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta. Salig är den som Herren INTE TILLRÄKNAR SYND.”

Men att vi får vår "TRO TILLRÄKNAD SOM RÄTTFÄRDIGHET" innebär då det att vi bara ska synda på?

Rom. 6:15‭-‬23: "Hur är det då? Ska vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Verkligen inte! Vet ni inte att om ni ställer er som slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder: antingen synden, vilket leder till död, eller lydnaden vilket leder till rättfärdighet?

Men Gud vare tack! Ni var slavar under synden, men nu har ni av hjärtat börjat lyda den lära som ni blivit överlämnade åt. Nu är ni befriade från synden och slavar hos rättfärdigheten... Så som ni förr ställde era kroppar i orenhetens och laglöshetens tjänst till laglöshet, så ska ni nu ställa era kroppar i rättfärdighetens tjänst till helgelse."

Här framgår att vi som troende kan synda. Men vi uppmanas att göra ett val att inte ställa oss själva i syndens tjänst (alltså finns synden kvar), utan ställa oss själva "i rättfärdighetens tjänst till helgelse." Alltså ställa oss under Livets Andes lag där "Jag ska låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem."

Forts Inlägg Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg
Till start

Inlägg 6 Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg

6. Rättfärdiggörelsedomen (Rom. 5: 18)

"Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor. Liksom de många stod som syndare genom en enda människas olydnad, så ska också de många stå som rättfärdiga genom den endes lydnad."

Märk att alla är försonade men endast de många står där med tillräknad rättfärdighet från Gud. Den objektivt försonade behöver lyssna till Guds uppmaning: "Låt er därför försonas med Gud - den som vill han kommer och tar livets vatten för intet - den som kommer till mig ska jag sannerligen inte kasta ut".

När människan sätter sin förtröstan till Jesus, för sin räddning, träder denna rättfärdiggörelsedom in, som laga kraft, som en subjektiv verklighet, över den människan.

Rättfärdiggörelsedomen är dömd av tillvarons högsta instans, utan överklagansrätt och är objektivt dömd över alla människor. Denna rättfärdiggörelsedom gäller i subjektivt laga kraft hos den, som sätter, sin förtröstan till Jesus.

När människan i Guds Andes ljus, hör och ser denna domsutsaga. Att hon är benådad för Jesu skull. Då väljer hon om hon ska tacka och ta emot benådningen. Så att domsutsagan vinner laga kraft, subjektivt, i hennes liv, personligen.

Eller också förkastar hon domsutsagan. Benådad trampar hon då Jesu blod under sina fötter. Jesus har då dött förgäves för den människan. Det finns inget annat offer givet som kan rädda människan. Benådad stannar hon då kvar i fängelset. Benådad ställer hon då sig själv kvar under Guds vrede på grund av eget val.

"Den som har Sonen, han har Livet. Den som inte har Sonen, har inte Livet,utan Guds vrede förblir över honom".

Guds vrede består i att Han överger en människa, som inte vill ha med Honom att göra. Människan drar straffet över sig själv. Bort ifrån Gud med alla förfärliga konsekvenser det innebär i den här tiden och evig pina i evighetens värld:

De som går förlorade och inte hade sina namn skrivna i Livets bok kommer att få höra: ”GÅ BORT IFRÅN MIG…DÄR SKA NI GRÅTA OCH GNISSLA TÄNDER, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna i Guds rike medan NI SJÄLVA HAMNAR UTANFÖR”.

Alltså är det inget upphörande av existens. Men det är en evig tillvaro utanför Guds gemenskap. En tillvaro på samma destination som satan, antikrist och den falske profeten: eldsjön. Där de "ska plågas dag och natt i evigheternas evigheter".

Att bli utlämnad åt synden, ondskan och de demoniska makterna är redan i den här tiden ett fruktansvärt straff. Att i evigheten leva i ett sataniskt tillstånd i en satanisk tillvaro, är en fasansfull vånda - utan slut och möjlighet till förändring. Det är inte Gud som är grym. Det är människan som är grym mot sig själv, när hon frånsäger sig Gudsgemenskapen.

Forts Inlägg Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg
Till start

Inlägg 7 Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg

7. Människan får i rättfärdiggörelsen ingen egen rättfärdighet i sig själv.

Den egna rättfärdigheten är fortfarande som en fläckad klädnad. Men hon kan, på grund av Jesu förtjänst för henne, på grund av efterskänkt skuld, av nåd, utan egen förtjänst och förmåga, få tillräkna sig Jesu rättfärdighet. Gud tar på sig nådens glasögon och säger: Räknad som rättfärdig för Kristi skull.

Den tillräknade rättfärdigheten från Gud grundar sig uteslutande på Guds barmhärtighet, nåd och Kristi förtjänst.

Ingenting i människan själv eller hennes medverkan eller förtjänst är orsak till denna tillräknade rättfärdighet från Gud och inför Gud. Endast Jesu försoningsverk är grunden till denna rättfärdiggörelsedom över människan.

Tron producerar inte denna rättfärdiggörelse. Men den objektiva rättfärdiggörelsedomen över alla människor mottages subjektivt, i den enskildes liv, genom tron.

Tron är endast medlet, det passiva verktyget, som mottager rättfärdiggörelsen eller försoningen eller syndernas förlåtelse. Tron liknas ofta vid den utsträckta handen, men inte i den meningen att det är fråga om en prestation från människans sida. Vår rättfärdighet eller vår rättfärdiggörelse är en gåva, tron är mottagandet av eller gripandet om denna gåva.

Gud själv skapar hos oss den mottagande tron, genom förkunnandet av evangelium - genom den framräckta gåvan med budskapet om att: "Gud var i Kristus och försonade människorna med sig själv...". Den som inte hört ett ord om tron men som ändå tar emot evangelium om vem Jesus är och har gjort, han har den rätta tron.

Tiggarens hand gör inte gåvan utan tar emot den. Tiggaren, som tar emot allmosan, har inte bidragit något till sitt livsuppehälle. Tron rättfärdiggör endast genom sitt föremål, d. v. s. genom det som föreligger som en gåva före tron och som tron griper om.

Rättfärdiggörelsedomen och benådningen är ett faktum före tron och orsaken till tron, inte tvärtom. Först måste ju brottslingen benådas, innan han kan ta emot benådningen.

Budskapet om vem Jesus är och har gjort, överräcker denna benådning och den som tar emot den blir verkligen benådad, får verkligen gagn av den skänkta benådningen. Ingen är i personlig besittning av en gåva, bara därför att det finns en givare och en gåva.

Tron tar givaren på orden och tar emot gåvan, som finns där före mottagandet. Tron är alltså inte orsak till gåvan utan endast det mottagande organet, som skapas av nåden allena.

Uppmaningen att tro innebär inte att du först måste göra någonting för att bli förlåten. Den innebär i stället att du alls ingenting skall göra. Gud begär ingenting av dig. Du får i stället fritt och för intet ta emot hans gåva: syndernas förlåtelse, rättfärdiggörelsen, försoningen och evigt liv. Tron griper tag kring detta erbjudande.

Enligt Guds Ord är alla människornas synder utplånade, övertäckta och förlåtna för Kristi skull. Detta genom försoningen och den tillräknade rättfärdigheten från Gud. Han tillräknar inte världen deras synder (2 Kor. 5 : 1). En rättfärdiggörelse till liv har kommit över alla människor (Rom. 5 : 18).

Men de som inte tror evangelium – inte genom tron griper tag om denna fria gåva - går dock evigt förlorade. De har förkastat Kristus, förkastat benådningen. avvisat försoningen, rättfärdiggörelsen, syndernas förlåtelse. De väljer själva att ställa sig utanför benådningen.

Människan är efter Jesu försoning, fri att sätta sin förtröstan till Honom. Få sig Hans rättfärdighet tillräknad och komma in i ett rätt förhållande till Gud. Därför vädjar Gud. "Låt försona er. Den som vill, han komme och tage Livets vatten för intet."

"Gud vill att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen". Han vädjar på otaliga ställen till människan, att hon ska ställa, sin vilja under Guds vilja och sätta sin förtröstan till Jesus. "Idag om ni får höra Hans röst så förhärda inte era hjärtan", säger Han. Han säger det för människans bästa.

I Guds vilja lever människan skyddad och kan tillägna sig, det Han vill ge henne och Han kan få leda människan in i "förutberedda gärningar". Som hon kan få vandra i. Där Han strider och verkar för, med i och genom den troende genom "Jag ska låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem."

Forts Inlägg Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg
Till start

Inlägg 8 Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg

8. Hos den troende är den nya skapelsen följande, vilket är förutsättningen för att "Jag ska låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem."

När sker pånyttfödelsen?

Joh. 1: 12 - 13: "åt alla som tog emot honom (Jesus) gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja, utan av Gud."

Ef. 1: 13 - 14: "I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, NÄR NI KOM TILL TRO, fått den utlovade helige Ande som ett sigill. Anden är ett förskott som garanterar vårt arv, att hans eget folk ska befrias, till hans ära och pris."

Men då gäller det att komma till tro på och umgås med rätt Jesus och inte "en annan Jesus en annan ande och ett annat evangelium".

Det handlar om en tro på den sammansatta enheten av Fader Son och Ande. Alltså en tro på vem Jesus är som Kristi person av Gud och människa förenade ("Guds fullhet lekamligen" - "Kristus kommen i köttet") och betydelsen av blodsoffret på korset.

https://hafosfunderingar.wordpress.com/2017/12/19/kort-0m-gud-och-kristus/

https://hafosfunderingar.wordpress.com/2019/03/21/johannes-kap-14-17/

Det handlar om tron på att Jesus är Gud.

https://hafosfunderingar.wordpress.com/2020/06/19/sammansatta-enheten-av-fader-son-och-ande-enligt-johannes/

Men vad/vem är då den nya skapelsen?

"Om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget, se något nytt har kommit" (2 Kor. 5:17)

Det står inte här att någon i sig själv är en ny skapelse. Inte heller står det att det är en speciell del i konstitutionen av denne någon, som är en ny skapelse. Människans egen livsande nämns överhuvudtaget inte.

Det står, att om någon ÄR I KRISTUS OCH att NÅGOT NYTT HAR KOMMIT IN, så är han en ny skapelse. Vem är någon? Vem är han? Är det ett visst "element" i människans konstitution? Vad är det nya som kommer in?

Det är INTE ett visst "element" i människans konstitution som är en ny skapelse. Det är alltså inte människans egen ande som är den nya skapelsen. Människans egen ande är hennes egen livsande som gör att hon lever och är en fungerande varelse med själsliga förmögenheter och en fungerande rörelseapparat/kropp.

Denne någon är den naturligt, ursprungliga människans natur, med egen livsande, som gör henne till en levande personlighet av själ och kropp, som i liering med en ny natur, Guds Ande, som TILLSAMMANS ÄR DEN NYA SKAPELSEN.

Det nya som kommit in är INTE något nytt i människan i sig själv. Det nya som kommit in är att människan nu även fått del av Gudomlig natur och LEVER I GEMENSKAP MED JESUS. Hon har fått EN NY HERRE I SITT LIV.

Den nya skapelsen, är att den naturliga människan med sin egen identitet och natur, nu LEVER TILLSAMMANS med Kristus och Hans egen identitet och natur. Förenade men ändå åtskilda.

Här i tiden är den naturliga människans egen natur intakt vid pånyttfödelsen, utan omgrupperingar i konstitutionen eller naturförändringar av "elementen" i sig. Det sker ett TRONSKIFTE i människan. Från att hennes natur regerats av syndens integrerade natur. Blir hon fri att regeras och ledas av Guds integrerade natur, Ande, vilja, bud och Ord.

Det är samma människa, som var ”andligt död” (skild från Gudsgemenskapen) ”i överträdelser och synder”, som gjorts levande (förenats med Gud igen i en levande gemenskap). Det är inte frågan om en människa som aldrig funnits förut, som flyttat in och i sig själv är en ny skapelse,

när det talas om att det gamla är förgånget och att något nytt har kommit. Det förgångna, är syndanaturens obändiga styre över den naturliga människan. Det nya, är möjligheten att som regent för den naturliga människan få ha Gud i sitt liv - ha Jesus som Herre.

Man kan alltså inte säga att antingen anden, själen eller kroppen, var för sig blivit född på nytt eller inte.

PÅNYTTFÖDELSEN ÄR DEN ÅTERUPPRÄTTADE GEMENSKAPEN MED GUD, där Guds Ande här i tiden bosätter sig integrerat i människans väsen. Denna nya skapelse: Den naturliga människans (med egen livsande som här i tiden gör henne till en levande personlighet av själ och kropp) liering/gemenskap med Guds Ande.

Detta leder i evighetens värld, i uppståndelsen, till en förvandling av allt det människan här i tiden var av ande, själ och kropp, från dödlighet till odödlighet med en evig natur som passar in i gemenskapen med Gud. Läs mer ingående på länken:

http://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm#Kap6

Läs gärna hela ämnet "Den troendes 3 naturer” här:

http://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm

Den troende svänger här i tiden mellan den gamla och nya skapelsen. Svänger mellan den gamla och nya människan i en Helgelse - process där hon avkläder sig den gamla människan och ikläder sig den nya människan. Ikläder och avkläder sig är en pågående process fram till att vi får våra uppståndelsekroppar.

Den troende pånyttfödda människan blir inte syndfri och verkligt rättfärdig förrän när Jesus kommer tillbaka och hon får en uppståndelsekropp för att "regera med Kristus för Tusen år" och då passar hon in som förhärligad/förverkligad människa i Guds eviga gemenskap.

Skillnaden mellan Kristus och den på Kristus troende:

https://hafosfunderingar.wordpress.com/2019/06/01/sju-himmelsvida-skillnader/

Forts Inlägg Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg
Till start

Inlägg 9 Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg

9. "Renar oss" - Helgelselivet

Helgelselivet är som sagt en pågående process som inte blir färdig förrän vi får våra uppståndelsekroppar. I den processen fram dit så kommer vi att synda och då behöver vi precis som vi ber en medmänniska om förlåtelse när man syndat emot henne, så ber vi Gud om förlåtelse för att vi syndat mot Honom. När vi syndar mot människor så syndar vi också mot Gud:

"Allt vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta har ni också gjort mot mig", säger Jesus. Därför är det också Guds vilja att be även Honom om förlåtelse när vi som troende försyndat oss mot någon medmänniska.

I Hypernåden menar man sig vara så "genomfrälsta" och "verkligt rättfärdiga" och inte bara har en "tillräknad rättfärdighet" i Jesu fullbordade försoningsverk och därför lever man i lögnen att de inte har någon synd som de behöver be om förlåtelse för hur mycket de än faktiskt syndar. Inte minst när de blir upprörda i aggressivitet vid att bli ifrågasatta, så inser de inte att de syndar och är i behov av att be om förlåtelse.

De menar att Ordet om att "om vi säger att vi inte har någon synd så bedrager vi oss själva och sanningen är inte i oss" inte är riktat till de troende. Men det är det visst för i nästa andetag står det: "Mina kära barn detta skriver jag till er för att ni inte ska synda. Men om någon syndar… om vi bekänna våra synder så är han trofast och rättfärdig och förlåter oss ..."

Bibelversen är verkligen riktad till dem som menar sig inte behöva be om förlåtelse när de syndar. Riktad till dem som bedrar sig själva och som menar sig vara inte bara fullkomliga inför Gud "i sin ställföreträdare",

utan menar att de verkligen är det i sig själva redan i den här tiden, så att de inte behöver be om förlåtelse när de syndar. Att då be om förlåtelse är inte otro på Jesu fullbordade verk som man menar. Utan det är att ta tillvara förmånen av Jesu renande blod från nådens tron vid varje tillfälle som vi kommer till korta.

Även Hypernådens företrädare kommer att synda i all sin "stora tro på Jesu fullbordade verk". De kanske lyckas piffa till fasaden men inom dem brukar då ofta rasa irritation och högmod, som de likväl behöver komma fram med till nådens tron för att "undfå nåd till hjälp i rätt tid".

Helgelse - livet som formas fram i gemenskapen med Jesus i en livslång process, vill forma fram "Andens frukt" som är de egenskaper som befrämjas av långvarig kontakt med den Helige Ande. Uttrycket kommer från Paulus som i Galaterbrevet 5:22–23 räknar upp följande nio egenskaper: "kärlek glädje frid tålamod vänlighet godhet trofasthet ödmjukhet självbehärskning".

Det finns en del som menar att de är "verkligt rättfärdiga". Men som inte alls andas dessa Andens frukter. De kan tala om förlåtelse men uttrycker fördömande och aggression.

Hypernåden säger alltså att vi inte ska be om förlåtelse när vi syndar därför att vi redan är förlåtna i Jesu försoning och menar att orden "om vi bekänna våra synder så är Gud trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder" inte är riktade till de troende. Vilket jag nu visat absolut gäller de troende.

Naturligtvis baseras "vår förlåtelse inte på oss själva när vi är i Kristus Jesus." Det baseras på vem Jesus är "Guds fullhet lekamligen" och att "Gud var i Kristus och försonade människorna med sig själv...".

Det grundar sig på en rättfärdiggörelsedom fälld utanför människan - räknad som rättfärdig inför Gud för Kristi skull. Vilket blir den enskildes egendom när hon "låter sig försonas med Gud" och följer uppmaningen "åt alla de som tar emot Jesus ger han rättighet att bli Guds barn och de blir … födda av Gud."

Och visst: "vi är helgade (avskilda för Gud) genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla" … det behövs inte längre något syndoffer! Det är fullbordat!

Men det innebär inte att vi här i tiden som troende därmed är syndfria och fullkomliga. Vi är inte fullkomliga i oss själva. Det blir vi först i den kroppsliga uppståndelsen.

Fram tills dess kommer vi att överraskas av syndens natur som ännu är verksam i oss. Lika väl som jag ber en människa som jag handlar orätt emot så ber jag Gud om ursäkt för att jag inte alltid vandrar i Ande, hamnar i köttet/synden och handlar orätt mot Honom eller mot människor.

Jag tror inte att Gud är så småaktig att Han blir sur på mig för att jag när jag syndat ber om förlåtelse, fast jag vet att jag ju redan är förlåten min synd i Jesu Kristi försoning på korset.

Min Gud är så vidsynt så att Han förstår att jag vill uttrycka ånger över vad jag felat och vill ha hjälp emot det onda/synden - "Fräls oss ifrån ondo". Och att jag inte på det sättet alls uttrycker otro på Jesu fullbordade verk på Korset utan tacksamt lever i den verkligheten var stund och sekund.

Forts Inlägg Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg
Till start

Inlägg 10 Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg

10a) Hypernåden lär att vi aldrig ska be om förlåtelse för våra synder

Hypernåden citerar 1 Joh. 1:9 i förfluten tid och menar att det inte är riktat till troende utan till icke - troende människor. De menar att det inte handlar om nutid utan om dåtid och därmed inte gäller för den troende.

De menar så riktigt "att Han är trofast och rättfärdig och HAR förlåtit oss våra synder, och HAR renat oss från all orättfärdighet… Med andra ord, vi har blivit förlåtna". Men så i nästa mening börjar deras lögn: "DÄRFÖR ska vi inte bekänna våra synder. Tanken att du behöver bekänna för att bli förlåten, kommer att leda dig in i slaveri" heter det i Hypernåden.

Hypernåden säger: ”bekännelsen av synder” är bara byggd på EN enda vers, och bortförklarar därför nödvändigheten av syndabekännelsen inför Gud. ”Paulus sa ALDRIG bekänn era synder”.

Men en sann troende som lever i den självinsikt om syndens natur som Anden fortfarande överbevisar om, blir medveten om att vi är fortfarande kapabla att synda, och är därför i stort behov av att komma till Herren och bekänna, dvs. erkänna att vi har gjort fel. Detta för att kunna fortsätta vandra i gemenskapen med Fadern och Sonen i den Helige Ande.

Hypernåden manövrerar genom bibeltexterna utan respekt för vart det leder lyssnarna. Man fjärmar sig mer och mer från behovet av att leva rent inför Herren genom ett ödmjukt hjärta, och sådant leder till förhärdelse och att man går ännu längre i villfarelse. Och leder människor in i att inte leva i ljuset med bekänd synd och missar så Andens frukter i sitt liv och får en friserad utsida med synden galopperande i sitt inre.

Hypernåden menar att det är bara svaga stackare, som behöver söka förlåtelse. Eller de som inte har tillräcklig tro på Guds försoning och fullbordade verk i Kristus Jesus utan är "svaga i tron" och behöver komma till den starka tro som de besitter och till insikten att man inte behöver be om förlåtelse.

Det är tvärtom. De som tror sig vara starka och syndfria, i sig själva, är bedragna. Den största styrkan hos den troende, är att ständigt få leva med, en inte inbillad, utan verkligt borttagen syndaskuld.

Där man ständigt får uppleva hur nåden och förlåtelsen flödar över sitt liv. Det sker i syndabekännelsen. Den gäller inte en gång vid korsets fot när jag kommer till tro på Jesu blodsoffer för min synd, utan var gång jag bedrövar Gud med syndfulla handlingar både mot Gud och människor.

Det gör både ont och gott när Andens avslöjande ljus kommer över ens liv. Det sker dagligen och stundligen. Men då är det så gott och skönt att bara slappna av och erkänna och bekänna sin synd inför Jesus.

Styrkan är att inte behöva gömma sig. Få vara den man är. En syndare frälst av nåd för Jesu skull. Den som säger att han inte har någon synd, bedrar sig själv, säger Johannes så sant och riktigt.

Men det finns högmodskristna som menar att det Ordet inte är riktat till dem utan till de icke - troende. För de i Hypernåden med sin exklusivt stora tro i motsats till de andra stackarna, litar så på Jesu fullbordade verk så de behöver inte be om förlåtelse när de syndar. De är med den inställningen super - grundlurade och förförda.

Hypernåden lär: "... Den Helige Ande övertygar dig aldrig om dina synder. Han kommer aldrig att visa dig dina misstag.” Vilken hjärtskärande lögn som hindrar människor från att komma in i den innerliga umgängelsen med Jesus med ständigt flödande nåd och förlåtelse i Andens ljus över synd och otillräcklighet.

Vilket fattigt liv som företrädare för Hypernåden får leva när de inte i den innerliga gemenskapen med Jesus bara får helt genomlysas av Hans ljus och stundligen erfara hur Han gensvarar med nåd och förlåtelse när man ber Honom om det. Det är inte otro. Det är tro på Jesus på högsta nivå.

Vi vet väl att i Bibeln står skrivet att den Helige Anden överbevisar om synd, rättfärdighet och dom (Joh 16: 8). Hypernåden lär att detta bara är riktat till icke- troende och inte till troende. Men de troende är inte här i tiden i ett tillstånd där de aldrig syndar.

Därför är den troende fortsatt i behov av att Helige Anden överbevisar om synd, rättfärdighet och dom. För dessa ord gäller fortsatt den troende fram till att vi får uppståndelsekroppen:

”Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren.” Hebr. 12:14 ”Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd." inför Gud.

”Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss.” 1 Joh. 1:7- 10.

Detta är ord till den troende i nutid och inte i dåtid. Vilket bedrägeri av Hypernådens företrädare att lära annorlunda. Och det i ett slags sken av att vara mer Bibeltrogen och kunnig i Skriften än andra. Samtidigt som man är bedragen av en villoande och i sin tur bedrar andra.

Läs här om skillnaden mellan verksynd och väsenssynd:

https://hafosfunderingar.wordpress.com/2019/05/01/synden/

https://hafosfunderingar.wordpress.com/2019/04/26/behover-vi-be-om-forlatelse/

Forts Inlägg Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg
Till start

Inlägg 10 Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg

10b) SKRIFTEN lär att den troende ska be om förlåtelse när han syndar

Jesu ord till de sju kyrkorna i Uppenbarelseboken motsätter sig starkt tanken att kristna aldrig behöver ångra sig och aldrig skulle behöva be om förlåtelse. Till kyrkan i Efesus sa Jesus:

"Tänk på hur långt du har fallit! Omvänd dig och gör de saker du gjorde först. Om du inte ångrar dig, kommer jag till dig och tar bort din lampa från sin plats” Upp 2: 4.

Jesus beklagar fem av de sju kyrkorna och kräver omvändelse av dem: Upp 2: 4, 6, 20, 3: 3, 15-19. Till skillnad från att de troende inte har något ansvar för sin synd, måste de svara inför Jesus för sin olydnad, se också 2 Kor 5:10. Hur gör man det på annat sätt än att be om förlåtelse!?

Hypernådens företrädare står inför att få höra: "Tänk på hur långt du har fallit! Omvänd dig och gör de saker du gjorde först. Om du inte ångrar dig, kommer jag till dig och tar bort din lampa från sin plats”

Här blir det uppenbart att Johannes i 2: 1 talar till troende i nutid och inte till icke - troende i dåtid: ”Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte ska synda. MEN om någon syndar, har vi en försvarare hos Fadern, Jesus Kristus, den rättfärdige.”

Vi bekänner våra synder OM vi syndat och den Helige Ande överbevisat oss om synd vilket kommer att ske igenom hela den troendes liv. Den som likt Hypernådens företrädare inte låter Anden peka på sina synder och brister och inte erkänner och bekänner dem kommer att bli både förblindade och förhärdade och slutligen avfalla och får höra Orden: "Hur djupt har du inte fallit".

Johannes pratar om sig själv och om oss: ”Om någon syndar, har VI en försvarare…” Han påstår inte ens om sig själv att han är säkrad en gång för alla. Han hade själv insett sitt behov av Frälsaren och det blodet som vi blir bestänkta med. Petrus talar om att vi blir helgade genom Anden till lydnad och rening i Jesu blod i 1 Petr. 1:2:

”… utvalda enligt Guds, Faderns, förutseende genom Andens helgelse till lydnad och rening med Jesu Kristi blod.” Paulus skriver ungefär likadant när han i 1 Kor. 4:3-5 säger:

”Men för mig har det mycket liten betydelse att jag blir dömd av er eller av någon mänsklig domstol. Ja, jag dömer inte ens mig själv, för jag vet inget med mig själv, ändå är jag inte genom det rättfärdigad. Utan Herren är den som dömer mig.”

Paulus levde med ett renat och ett gott samvete inför Gud därför att han lät Fadern vara far och fostra honom om han skulle tänka fel, handla fel, tala fel, så att han genom det kunde omvända sig. Detta är vad Hebr. 12:5-8 säger:

”Och ni har redan glömt den förmaning som talar till er liksom till söner: Min son, förakta inte Herrens fostran och ge inte upp då du tillrättavisas av honom, för den Herren älskar den agar han, och han bestraffar var son som han tar emot.

Om ni får utstå tuktan, så handlar Gud med er såsom med söner. För var finns den son som inte tuktas av sin far? Men OM NI är utan fostran, som alla har fått sin del av, SÅ ÄR ni oäkta och inte söner.”

I 1 Joh. 1:9 talar Johannes i NUTID och inte i FÖRFLUTEN tid som Hypernåden påstår. Ja, han HAR förlåtit oss våra synder, och därför kan vi tacka och prisa honom. Ja, han HAR förlåtit oss våra synder, därför KAN vi komma till honom även när vi blir överraskade eller överbemannade av "syndens listiga anslag".

Detta även när vi känner oss som mest ovärdiga när vi syndat. För det gör även alla troende fram till den kroppsliga uppståndelsen. Men synden har för den troende blivit något obehagligt som gör att hon låter sig överbevisas om sin synd när hon syndar och får uppleva hur nåden och förlåtelsen strömmar över henne. Denna välsignelse vill Hypernåden ta ifrån människor.

Jesu offer har gett oss en rätt ställning inför Gud, som vi inte hade innan hans död och uppståndelse – vi har blivit rättfärdiggjorda av tro. Men att ta 1 Joh. 1:9 och genom en förvrängd och förvanskad version, ta BORT behovet av syndabekännelsen även i nutid för den troende, är INTE att ge en rätt undervisning. Det är villfarelse initierad av en villoande.

Paulus använde en helt annan retorik. Han undervisade om HUR vi ska undvika följa köttet/synden, genom rätt kunskap om Guds nåd och barmhärtighet. Inte likt Hypernåden som uppmanar de troende till att inte bekänna sina synder när de syndar. Utan vi ska göra som Paulus säger: vandra i Anden så ska ni inte göra vad köttet/synden har begär till. Jag återkommer till det längre fram.

Att vandra i Ande hänger samman med lagen och att "Livets Andes lag" vill verka fram att "Gud är den som i er verkar vilja och gärning för att hans goda vilja ska ske". Och Guds vilja med relationen mellan Gud och människa och mellan människor framgår i 10 Guds bud och Bergspredikan.

Och Jakob går väldigt tydligt emot de högmodiga i församlingen och säger i Jak. 4:8: ”Närma er Gud, så ska han närma sig er. Rena era händer, ni syndare, och gör era hjärtan rena, ni tvehågsna.”

Paulus, Jakob och Johannes talar om att vi fortfarande är kapabla att synda, även efter vår omvändelse. Paulus undervisar HUR man undviker att synda genom att vandra i Anden. Jakob påpekar att orena hjärtan leder BORT från Gud. Och Johannes undervisar HUR man kan leva med ett rent hjärta genom att bekänna våra synder inför Herren. Återkommer mer till det längre fram.

Forts Inlägg Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg
Till start

Inlägg 10 Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg

10c) Forts SKRIFTEN lär att den troende ska be om förlåtelse när han syndar

Jakob 5:16 säger: "Bekänn era synder för varandra..."

Om vi ska bekänna våra synder för varandra, varför skulle vi inte behöva bekänna dem till Gud, eftersom all synd är ytterst en synd mot Gud, Ps. 51: 6: "Mot dig, just mot dig, har jag syndat och gjort det som är ont i dina ögon."

Varför är det ont i Guds ögon att göra ont mot sin medmänniska så att vi därför ska be henne om förlåtelse? Jo Han har ju talat om för oss i sina bud hur vi ska behandla vår nästa. När vi då bryter mot det och behandlar vår nästa illa så gör vi det lika mycket mot Gud.

Det är också därför som Jesus säger till de som undrade när de hade syndat mot Honom "när såg vi dig naken och hungrig": "allt vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta har ni också gjort mot mig". Uppmaningen att bekänna sina synder är alltså riktad till de troende när de syndar mot Jesus då när de med ”allt vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta har ni också gjort mot mig".

Som Guds blodköpta barn fortsätter vi inte att bekänna vår synd för att bli frälsta från helvetet. Vi bekänner och ångrar oss för att återupprätta ett innerligt förhållande med Jesus och med våra medmänniskor när vi brustit.

Den som säger att han aldrig brister i sin umgängelse med Gud och medmänniskor är fullständigt blind, utan självinsikt och lurad av Hypernådens lära till att förtränga och förneka sin synd och värja sig för Andens ljus över sitt liv,

istället för att handla efter Guds Ord och erkänna och bekänna sina synder när man fortfarande syndar fast man är troende. Speciellt gäller det för de troende att vara känsliga och lyhörda inför Andens ljus över sina liv.

Hypernåds predikanter hävdar också att den Helige Ande aldrig kommer att döma kristna för deras synd. Javisst, inte döma till helvetet. Men äldre kristna bör genast känna igen denna felaktighet. Varje Kristi lärjunge har känt Den Helige Andes överväldigande övertygelse och bedrövelse över hur man felat när han eller hon i nutid har syndat.

Man erfar hur Anden väcker samvetet till ånger och längtan efter att be människor och Gud om förlåtelse när man felar. Inte som att man skulle vara förtappad. Men med en längtan efter ett bättre fungerande liv i sin gemenskap med Gud och medmänniskor. Denna känslighet inför synden dövar Hypernådens företrädare.

När vi erkänner och bekänner synder som vi begår i nutid så gör vi det med att vi utgår från Jesu verk på korset, att han dog för våra synder, att han bar all vår orättfärdighet i sin kropp upp på korset för att bereda en väg för oss inför Faderns tron.

Detta så att vi alltid kan få "komma inför nådens tron för att undfå nåd till hjälp i rätt tid". Men detta gör oss inte fullkomliga efter köttet. Därför heter det i Gal 5:16 ”Men jag säger er: Vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet har begär till.”

Att stundligen få leva i ljuset och syndabekännelsen och den ständiga reningen i Jesu blod är det största av under och befrielse. Detta vill Hypernåden i ett slags "andligt högmod" med "sin extra starka tro" och självgodhet,

där man tror sig veta mer och vara mer lärda än andra, frånta människor denna ynnest, med att säga att vi inte behöver be om förlåtelse för vi är ju redan förlåtna. Det blir till en blandning av lögn och sanning som egentligen blir till en ren lögn i sin utövning att inte be Gud om förlåtelse när man syndar.

Det startar med en sanning om Jesu fullbordade verk. Något som dock i sin konsekvens och utövning i praktiken blir till en lögn och fråntar människor en av möjligheterna att få leva i Helgelse.

En Helgelse där man "avkläder sig den gamla människan och ikläder sig den nya människan". Det är en pågående process som man då missar, fram till Jesu tillkommelse. I den processen ingår även ett liv i ljuset med erkänd och bekänd synd.

Forts Inlägg Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg
Till start

Inlägg 10 Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg

10d) Forts SKRIFTEN lär att den troende ska be om förlåtelse när han syndar

Bibeln tecknar att syndens natur finns kvar hos den troende och att den naturliga människan ibland hamnar i köttet/synden. D.v.s. hamnar i den gamla koalitionen med synden och vi syndar. Den som säger att det aldrig händer den troende är en lögnare som saknar självinsikt och som bedövat sig mot Andens ljus och inte alls "lever i ljuset".

Likt människorna i Edens lustgård försöker man gömma sig för Andens ljus för att inte bli varse sin egen nakenhet. Man kan fly till "den tillräknade rättfärdigheten från Gud". Men det gör man inte genom att förneka sin synd utan genom att bekänna den när man syndar i nutid. Detta gör man inte enbart när man kommer till tro på Jesus utan igenom hela sitt liv framgent fram till Uppståndelsens morgon.

För den som inte skyr Andens ljus, talar både lagen i Ordet och nu, som troende även Livets Andes lag i våra hjärtan, till våra samveten och blir på så sätt, även fortsättningsvis,

EN STÄNDIG UPPFOSTRARE TILL KRISTUS FÖR ATT FÖRBLI OBS! FÖRBLI I HONOM. Livets Andes lag, verkar så att vi ständigt söker Hans förlåtande nåd genom Offerblodet som renar från all synd inför Gud, när vi hamnat i ett efterföljande av syndens makt att bedra - köttet igen.

När det sker och vi inte väjer för Andens avslöjande ljus så drivs vi in under nåden och vandrar efter Guds Ande och Ord igen. Vi vandrar i gemenskapen mellan Guds Ande och den naturliga människan. Vi lever då i den nya människan igen efter att ha hamnat i den gamla människans liering med synden och syndat.

Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg, men alltfort är det inte slut med lagen som Hypernåden hävdar. Den är fortsatt en uppfostrare till att FÖRBLI i Kristus och vandra i gemenskapen med Guds Ande och med Jesus som Herre.

Jesus har genom att lägga ned Livets Andes lag i vårt väsen gjort oss fria att välja vår Herre, ledstjärna och drivkraft för varje stund vi möter i livet. När vi omedvetet eller medvetet väljer att samspela med synden (här tror jag att skador i vårt känsloliv kan spela oss spratt och inverka på våra val),

så kommer Livets Andes lag i vårt väsen och i Ordet och väcker våra samveten och ger obehag av synden och blir en uppfostrare till att förbli i gemenskapen med Guds Ande. Där vi förblir i den nya människan. Förblir i förlåtelsen, nåden och i Guds vilja. Förblir i Kristus. Denna känslighet inför när man åter hamnar i den gamla människan - i liering med synden/köttet - kommer Hypernådens lära att döva hos människan. Var rädd om känsligheten inför Guds Andes avslöjande ljus över Ditt liv.

Denna process går man miste om även inom Trosrörelsen genom att där förneka att synden finns kvar. Istället förnekar och förtränger man den och säger att de varit syndare. Nu är de syndfria i sig själva. I deras hela och sanna personlighet som sägs vara deras egen livsande. Där de säger att de nu är "verkligt rättfärdiga". Alltså att de är verkligt rättfärdiga i sig själva.

De blir därigenom dubbelnaturer med en polerad yta med härskande synd i sitt inre. När de hamnar i köttet - lieringen med synden, så förnekar de det och istället för att ta emot förlåtelse, nåd och att förbli i Kristus, så förblir de i köttet/synden. Och även om de startat ut rätt, kommer de bort från Gudsgemenskapen. (Konsekvensen blir i praktiken densamma i Hypernåden när man inte fortsatt bekänner sin synd).

I trosförkunnelsen blir man förvillade av villoanden som lärde dem att sätta tro till sin egen syndfrihet och likhet med Gud i sin egen ande. Det går inte att komma rätt i slutändan om man börjar bejaka en lögnande i trosförkunnelsen. Även om man startat ut rätt.

Och även detsamma blir konsekvensen inom Hypernåden genom att säga att man inte ska be om förlåtelse. Även om det där uttrycks annorlunda kanske än i trosförkunnelsen, så blir resultatet i praktiken detsamma: en friserad yta med synden bubblande - icke erkänd och obekänd i sitt inre.

Endast den som lever i förlåtelsen, är på rätt grund, att kunna ha gemenskap med Livets Andes lag. Endast i den gemenskapen, kan Jesus få göra stordåd för, med, i och genom den troende. Eljest handlar det om ett plagiat av Kristet liv där man lurar sig själv och andra att man lever ett Kristet liv.

Hypernåden bör ta till sig Orden av Jakob: "Men om du dömer lagen är du inte lagens görare, utan dess domare. En är lagstiftare och domare, han som har makt att frälsa och förgöra." Jak.4:12

https://hafosfunderingar.wordpress.com/2017/10/07/ar-det-enbart-de-som-i-sig-sjalva-ar-syndfria-och-rattfardiga-som-kan-komma-till-himlen/

Skillnaden mellan Kristus och den på Kristus troende:

https://hafosfunderingar.wordpress.com/2019/06/01/sju-himmelsvida-skillnader/

Forts Inlägg Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg
Till start

Inlägg 11 Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg

11 a) Livets Andes lag (Rom. Kap. 8)

Vi kan få möta Guds nåd, förlåtelse och upprättelse. Det innebär att möta frihetens lag - Livets Andes lag, som vill göra oss "fria från syndens och dödens lag". Detta är möjligt genom att Jesus tog sig an vårt problem. Vårt problem är inte Guds lag som uttrycker Guds vilja, så att vi ska sträva efter att göra oss av med Guds lag.

Utan vårt problem är syndanaturen, som driver oss in i opposition till Guds goda lag och vilja och som gör att vi inte kan följa Guds lag och vilja. Det ger oss två problem. Skuld inför Gud och oförmåga att låta Guds vilja ske med våra liv.

Syndanaturen kan väckas till liv även hos den troende säger Jakob 1: 14: "närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse som han drages och lockas. Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död."

En frestelse som väcker syndanaturen startar väl oftast i tanken. I det skedet har man direkt möjlighet att inför Jesus erkänna och bekänna att man är på väg att synda och syndakedjans väckelse av syndanaturen avstannar.

Men ger man den tanken bränsle genom att fortsätta och älta den, så blir syndanaturen "havande" och "framföder" så den syndiga handlingen som då är "fullmogen" och då "framföder hon död." Alltså andlig död - d.v.s. det påverkar gemenskapen med Gud. Det är då orden kommer in: "men om någon syndar så har vi en förespråkare hos Gud".

Jesus vår ställföreträdare manar gott för oss. Han vill då få oss att igen titta upp på försoningen på korset där Jesu blod rinner till försoning för denna synd. Synden som blev havande tappar då sitt grepp och vi får uppleva hur "Jag ska låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem."

"Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter köttet/synden, utan efter Anden". I syndabekännelsen inför Gud får syndanaturen åter träda tillbaka och relationen med Jesus växer sig än starkare.

Dessa problem med syndanaturen tog sig Jesus an. 1. Han levde rättfärdigt i vårt ställe som vår ställföreträdare så att Gud kan tillräkna oss Kristi rättfärdighet när vi kommer till tro på Honom och förblir i Honom. Jesus säger om den som inte förblir i Honom i Joh. 15: 6 så: "Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och vissnar. Sådana grenar samlar man ihop och kastar i elden..."

2. Offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset löste människans skuld inför Gud. Gud ser det som att alla människor nu betalat sin syndaskuld i sin ställföreträdare.

3. Jesus löser så problemet med vår oförmåga att följa Guds lag och vilja genom att i pånyttfödelsen lägga ner en "livets Andes lag" som är verksam för att Gud ska kunna vara den som "verkar vilja och gärning för att Guds goda vilja ska ske".

Det är alltså inte lagen som är vårt problem och som ska röjas ur vägen. Men Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg.

"Lagen är en uppfostrare till Kristus … av lagen kommer kännedom om synden … om vi bekänna våra synder så är Gud trofast och rättfärdig så att han förlåter oss alla våra synder … om vi vandra i ljuset som Han är i ljuset så har vi gemenskap med varandra och Jesu Guds Sons blod renar oss från all synd …

Kristus är därmed slutet på lagen som frälsningsväg… om vi förblir i Honom så förblir han i oss… Livets Andes lag har i Kristus gjort oss fria ifrån syndens och dödens lag… om vi vandra i Ande så ska vi förvisso inte göra vad köttet har begärelse till."

Detta är alltså Ord från Gud riktade till de troende!

Forts Inlägg Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg
Till start

Inlägg 11 Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg

11 b) Forts Livets Andes lag

Synden, som en naturverkande fördärvslag, finns fortfarande kvar i den troende. Den kapas inte bort. Det sker på förlossningens dag.

Om den troende är ärlig och inte förtränger sitt beteende och förnekar sina synder så kommer hon att upptäcka, att hon fortfarande, ibland, avsätter Guds vilja från hjärtats högsäte. Åter sätter människan den självupptagna egoismen där och går i gemenskap med synden och syndar.

Det har inte med nån sinneskunskap som trosförkunnelsen påstår att göra eller att själen och kroppen inte är underordnad människans egen livsande. Nej, det har med människans val att underordna sig Guds lag, vilja, Ande och Ord att göra. Den troende ställs hela tiden inför val att följa Jesus som Herre eller att inordna sig under synden igen.

Försöker människan uppfylla Guds vilja och lag, för att därigenom försöka få en bättre ställning inför Gud, så avsätter hon därmed Guds vilja, från högsätet. Gud ville ju, att människan skulle förtrösta, på den tillräknade rättfärdigheten från Jesus i förtröstan på Jesu offer på korset.

Det är alltså hennes egoism, som vill ha äran, av att uppfylla Guds vilja. Därmed ställer hon sig under lagen för sin frälsning, sätter egoismen på högsätet igen och går i allians med synden och kommer att misslyckas, med att uppfylla Guds vilja.

Skulle människan NÄSTAN kunna uppfylla lagen i sig själv skulle hon bli självgod och egenrättfärdig. Det kan man även bli lurad av Hypernåden att lagen inte längre gäller för den troende och att den troende inte ska be om förlåtelse när hon i närtiden syndar.

Då ser Guds Ord till att hon hör att "den som felar i ett har felat i allt". Om hon då inte lever i Hypernådens lära och luras att Andens ljus över sin synd behöver hon inte lyssna till utan förtränger,

så får hon då "munnen tillstoppad och står med skuld inför Gud" och så blir lagens goda verkan i den situationen och framgent erfar att hon oupphörligen upplever att "Lagen är en uppfostrare till Kristus… av lagen kommer kännedom om synden".

Ibland vill det gärna smyga sig in en känsla och tanke, att Guds lag, föreskrifter och vilja är något ont. Något som bara ska peka ut hur usel människan är. Sätta henne på plats. Dänga henne i väggen, så att hon nedslagen inte törs lyfta blicken över skoskaften.

Men det är inte Guds lags intention, föreskrifter och vilja, som är ont och människans problem. Det är den fallna syndanaturen, som driver människan att leva i opposition till Guds lag, föreskrifter och vilja. Det är vad som är människans problem.

Att människan är alltigenom en syndare är sant, om man enbart däri inlägger betydelsen att människan i fallet fick en helt genomfördärvad och ond syndanatur, integrerad i sitt väsen.

Under vilken hon, före mötet med Jesus och pånyttfödelsen, är slav och oförmögen att själv producera himmelskt gott och göra sig värdig att ingå i Guds rike och gemenskapen med Gud.

Men lägger man in betydelsen att människan är helt igenom ond och djävulsk, så blir det inte summan av Bibelns vittnesbörd och syn på människan. Även efter fallet uttrycker Bibeln att människan är skapad övermåttan härlig. Det gäller alltså den naturligt skapade människan, utan lieringen med den integrerade syndanaturen. Det är den lieringen med synden som är människans problem.

Människan beskrivs inte helt igenom ond. Då vore hon en djävul. Djävulen är helt igenom ond och inte räddningsbar. Det var inte satan Jesus dog för. Han tog sig an problemet med den integrerade syndanaturen i människans väsen för att återlösa den naturligt skapade människan. Som i sig själv varken är ond eller god. Det beror på vilken drivkraft och herre hon har.

Efter fallet blev syndanaturen hennes herre och egoismen hennes drivkraft. Det är "DENNA ONDA KÄLLA" som Bibeln säger "orenar, fördärvar människan" och gör henne oförmögen att älska Gud, sin nästa och sig själv på ett rätt sätt. Bibeln säger INTE att människan själv är denna onda källa. Hon är ingen djävul. Men hon är denna onda källas - syndens slav.

Men i evighetens värld blir hon, utan räddningen i Jesus Kristus, genomsyrad av denna fördärvade natur, blir helt fördärvad ond och djävulsk och får av eget val, den slutdestination, som är ämnad för djävulen och hans fallna änglar.

Det är inte människans bestämmelse. Alla är försonade med Gud, förlåtna och tillräknade Jesu rättfärdighet. Den som väljer att låta sig försonas,

alltså griper kring den fria gåvan att gratis få ett evigt liv i Guds gemenskap, är fri att gå in i Guds härlighet, för ett evigt liv i Hans gemenskap. Vad mer ska Gud göra om människan ånyo själv frånsäger sig Hans gemenskap?

Guds vilja och lag överbevisar inte bara människan om synd och uppfostrar till Kristus. Lagen är även i sig själv god. Ämnad att skydda, värna, leda och berika människans liv under jordevandringen. Guds lag är även ett erbjudande om att få fungera och må bra på rätt sätt innesluten i "Jag ska låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem."

Den ynnesten vill företrädarna för Hypernåden ta ifrån människor. Och gör det under sken av att vara verkligen Bibelkunniga, lärda och se lite mer än de som bejakar Guds lag som god och ber om förlåtelse för sina synder när de syndar.

Att få erfara att Guds lag även är ett erbjudande om att få fungera och må bra på rätt sätt är möjligt, just genom att möta Guds nåd, förlåtelse och upprättelse i syndabekännelsen och få möta frihetens lag - Livets Andes lag, som vill göra oss fria från syndens och dödens lag. Detta är möjligt genom att Jesus tog sig an vårt problem. Som inte är Guds lag och vilja, utan syndanaturen, som driver oss in i opposition till Guds goda lag och vilja.

Forts Inlägg Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg
Till start

Inlägg 12 Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg

12. Det är bara när människan lever i förtröstan till den tillräknade rättfärdigheten från Gud genom tro på Jesus, som hon lever i nåden och som Livets Andes lag är verksam.

Lever människan inte i nåden så ställer hon sig under lagen för sin frälsning och kommer att synda lika bra som förut.

Den som lämnar Guds Ords uppmaning om att bekänna sin synd när man syndar lämnar då i praktiken nåden fast hon tror sig vara grundad i Hypernåden där det inte längre finns någon Guds lag och inget behov av att be om förlåtelse för sina synder när man syndar. Då lever man inte i Guds nåd utan är bedragen i sin egen hemmagjorda Hypernåd.

Det är bara där i Guds sanna nåd efter allt Guds rådslut som Guds vilja sitter på högsätet och Livets Andes lag kan vara aktiverad, så att människan i gemenskap med Jesus och Livets Andes lag, inte syndar.

Den ärliga människan, kommer att upptäcka, att hon både medvetet och omedvetet, avsätter Guds vilja från högsätet. Guds vilja finner hon främst i det skrivna Ordet och Guds bud. Ibland bryr hon sig inte om vad Ordet säger, utan gör om det, som det ska passa henne. Hon sätter därmed sin egen egoism på högsätet och går i förbund med synden. Hon gör då inte Guds vilja uttryckt i Hans lag och Ord utan syndar.

När den troende gör det lämnar inte den Helige Ande henne. Men han vänder bort sitt ansikte för att slippa se eländet. Han försöker få människan att se upp på Jesus på korset och på tronen. Förmå den troende att leva i nåden och en umgängelse med Jesus, som kan aktivera Livets Andes lag igen.

För den troende är det något smärtsamt, när hon upptäcker att hon fortfarande syndar och handlar fel både mot Gud och medmänniskor. För den icke - troende är synden och synderna inte smärtsamma.

Om den troende, åter gör det till en livsprincip, att ha egoismen som drivkraft och ständigt följa synden, så är hon inne på en väg som leder bort ifrån Gud.

Jesus vill visa oss, vilken lösning Gud har ordnat för problemet med synden, som en kvarvarande fördärvsmakt.

I Jesu död från synden, erbjuds den naturliga människan, att vara inräknad, så att hon kan få upptäcka att hon är "död"gentemot syndens lag. Så att synden blir korsfäst (Gal.5: 24 ). Vid liv, men på väg mot död.

I Jesu uppståndelse, erbjuds den naturliga människan att vara fri att liera sig med Honom och Livets Andes lag. Som nu är en integrerad del av den troende.

Bibeln tecknar, att den naturliga människan lierad med synden och egoismen, utgör den gamla människan som hon nu i en process är på väg att få AVKLÄDA SIG. Medan, den naturliga människan lierad med Jesus och Livets Andes lag, utgör den nya människan som hon nu i en process är på väg att få IKLÄDA SIG. (Rom. 13: 14; Kol. 3: 12)

Efter pånyttfödelsen väljer den naturliga människan hela tiden, vad och vem som ska vara hennes drivkraft och inriktning. Antingen egoismen och synden som herre. Eller Jesus, Guds lag vilja och Ord som Herre. Före pånyttfödelsen hade människan inget val. Hon var syndens slav.

Hur mycket än Jesus får visa oss, hur inräknade vi är i Hans död och uppståndelse. Hur mycket vi än, i den här tiden, kan tillägna oss, Guds lösning för problemet med syndanaturen i människan,

så kommer likväl den troende, som är ärlig gentemot Andens genomlysning, att ända fram till förlossningens dag, när Jesu historia som vår ställföreträdare i fullt mått blivit vår historia, att dagligen vara beroende av att söka nådens tron.

Detta för att få uppleva, hur nåd och förlåtelse, ständigt strömmar emot oss från Jesu försoningsverk för "nåd till hjälp i rätt tid". Den som inte erfar det lever inte i helgelse! Och "utan helgelse får ingen se Gud" står det. Hypernådens lära vill ta ifrån människan detta helgelsens skeende.

Forts Inlägg Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg
Till start

Inlägg 13 Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg

13. Identiteten

Vad är egentligen den troendes identitet? Förut var hennes ego och att hon är en syndens slav hennes identitet. Men vad händer vid pånyttfödelsen? Gör hon då ett andebyte eller ett tronskifte av Herre i sitt liv?

Vad har detta med Guds lag att göra? Jo, Jesus säger: "Jag ska låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem." Detta ingår i den nya skapelsen i Kristus. På vilket sätt påverkar det människans identitet?

I trosförkunnelsen görs misstaget att det är ett andebyte av människans egen livsande som sker vid pånyttfödelsen vid tro på Jesus. Så att det är en helt ny människa som blir till. Eftersom den egna anden sägs vara ens verkliga identitet, så byter hon alltså identitet i denna vilsna lära.

Vilket leder till nästa misstag, att den gamla identiteten av människan i sig själv helt flyttar ut och in kommer en helt ny identitet av människan i sig själv.

En helt ny människa som då nu fortsatt ändå brukar den gamla bostaden själen och kroppen. Den onda naturen skulle inte längre finnas i denna nya identitet utan förpassas till själen och kroppen. Ett helt snedvridet budskap gentemot den helhetsbild Bibeln ger.

Vi ser igen på texten "om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse"

Denne någon i texten, är alltså den naturliga människan med sin egen natur och identitet. Som alltid finns där vare sig hon är troende eller inte. Men vem är han i texten? Jo, det är denne någon (den naturliga människan med egen natur och identitet), som är i Kristus (en annan natur och identitet), som TILLSAMMANS ÄR EN NY SKAPELSE!

Han som är en ny skapelse, är alltså dels sin egen identitet och natur, som nu lever tillsammans med en annan identitet och natur. Den naturliga människan med sin egen identitet och natur, lever tillsammans med Kristus, som också har en egen identitet och natur.

Kristus bor i MÄNNISKAN. De lever tillsammans, men ändå åtskilda till natur och identitet. TILLSAMMANS ÄR DE DEN NYA SKAPELSEN. Den nya människan.

Han som är en ny skapelse, är inte en ny människa och inte en ny natur som aldrig har funnits förut. Det är inte heller en viss komponent av människans konstitution som är den nya skapelsen.

Han som är en ny skapelse, är den ursprungliga, naturliga människan, med sin egen identitet och natur, som var andligt död (skild från gemenskapen med Gud), som blivit andligt levande (FÖRENAD MED GUD I EN GEMENSKAP), genom att han - människan som kommit till tro på Jesus - nu har gjort TRONSKIFTE, och lever tillsammans med Jesus och fått del av Gudomlig natur.

Det gamla som är förgånget, är den naturliga människans tvång att vara tjänare åt syndens natur. Den nya situation som har uppstått, är att den naturliga människan är fri att vara tjänare åt en ny Herre. Den tredje naturen som nu bor i henne med en Livets Andes lag.

Den naturligt skapade människan har gjort TRONSKIFTE från att ha sitt ego i centrum och vara en syndens slav under syndanaturen, så får hon nu möjligheten till att följa "livets Andes lag" som vill verka fram i den troende att låta Gud som är den som "verkar vilja och gärning för att hans goda vilja ska ske". Hans goda vilja återspeglas i hans bud och Bibelns Ord. Alltså i allt Guds rådslut.

Forts Inlägg Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg
Till start

Inlägg 14 Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg

14. Det talas idag ofta om att se Din identitet i Kristus.

Detta med att ha gjort tronskifte och att ha Jesus som Herre i sitt liv, vara pånyttfödd, menar då en del betyder att den troende har fått Kristi identitet. Detta kan bli ett förvirrande uttryck. Beroende på vilken betydelse som läggs i de orden.

I trosförkunnelsen, blir konsekvensen av att se sin identitet i Kristus, detsamma som att se att Kristus med sin egen identitet och natur blivit människans egen nya identitet och natur. Vilket blir helt felaktigt. Då är Du själv som Jesus vilket inte är sant!

Denna lögn uppstår eftersom människan nu sägs vara i sin egen ande, som påstås vara hennes egentliga identitet, då där i sig själv vara en ny skapelse. Man kallar det för en ny människa, som aldrig har funnits förut. Vilket innebär att man är i sin egen identitet - sin egen ande skapad till likhet med Gud. Detta är en märklig lögn som uppstått trots att människans egen livsande aldrig nämns gällande pånyttfödelsen.

I denna lögnens lära blir människan i sin egen ande - i sig själv såsom en gud. Det är samma lögn som på fallets dag: "ni kan bli som Gud". Men den troende blir inte ens i evigheten som en Gud, utan blir där en förhärligad/förverkligad människa med en evighetsnatur som passar tillsammans i Guds gemenskap.

Att "ni kan bli som Gud" är inte vad Bibeln lär utan satans lögn. Det är ett hopkok av några Bibelord, människotankar, Hagins och Kenyons "uppenbarelsekunskap" och med rötterna ytterst i Gnosticismen.

Det finns också missförstånd kring att Bibeln säger att vi är korsfästa med Kristus – döda med Kristus – "Jag lever och dock inte jag, utan Kristus lever i mig". Men innebär INTE att den naturliga, skapade människan med sin egen natur och identitet, de facto är död lika med utplånad och att det är en annan människa, som aldrig funnits förut, som blivit till i pånyttfödelsen.

INTE heller betyder det att den naturliga, skapade människan de facto är död, utplånad och att det är Kristus som är hennes hela och totala identitet och personlighet.

Jesus plånar INTE ut den naturliga, skapade människan och hennes egen personlighet, natur och identitet. DE LEVER SIDA VID SIDA. Åtskilda i natur och identitet, men ändå tillsammans och den naturliga människan är fri att ha Jesus som Herre.

"Jag lever (den naturliga människan) dock inte jag (den naturliga människan i liering med syndanaturen - gamla människan - erbjuden agera som död gentemot syndanaturen), utan nu lever Kristus i mig (den naturliga människan i liering med Guds Ande, nya skapelsen, den nya människan - erbjuden att vara levande gentemot Guds Ande, vilja, bud och Ord)"

"I mig" och "Han som är en ny skapelse", står här för samma sak. Den nya skapelsen – Den nya människan. Vad Paulus här säger är att, Jag själv (den naturliga människan med egen natur, personlighet och identitet) lever "I mig" (Den nya skapelsen – Den nya människan) och att nu lever också Kristus "I mig" – i " Han som är en ny skapelse" – Den nya människan. De lever "i mig" TILLSAMMANS I EN GEMENSKAP.

Jesus och Paulus lever alltså åtskilda i natur och identitet "I mig" – den nya skapelsen. Men de lever ändå tillsammans "i mig". De lever TILLSAMMANS i "Han som är en ny skapelse" – Den nya människan. Den nya skapelsen är alltså gemenskapen/lieringen mellan Jesus och den troende tillsammans och INTE något i människan I SIG SJÄLV.

Den nya skapelsen är alltså den naturligt skapade människan med egen natur, identitet och personlighet tillsammans med Jesus och hans egen natur, identitet och personlighet.

De lever åtskilda men ändå tillsammans och det är Kristus som är huvudet – Herre i den nya skapelsen – Den nya människan. Den Gudomliga natur som den naturliga människan underordnar sig och följer Hans bud, Ande, Ord och vilja.

Häri ligger också den stora skillnaden, mellan den pånyttfödda människan här i tiden och Jesus när Han gick på jorden. Jesus var från evighet född av Gud. Fullständigt ett i väsen och natur med Fadern. Ett i identitet, personlighet och natur ("Ty i Honom bor Gudomens hela fullhet lekamligen").

Jesus var fullständigt unik och Hans jordiska tillvaro kan aldrig jämföras med den pånyttfödda människans situation och position här i tiden. Jesus var ett med Gud i natur, identitet och personlighet.

Han var Gud. Medan människan här i tiden fått del av Gudomlig natur och först i evighetens värld får en evighetskropp som är av evig natur och passar in i evighetens värld tillsammans med den sammansatta enheten av Fader Son och Ande - i Guds gemenskap.

Den troende blir aldrig en del av denna sammansatta enhet av Fader Son och Ande. Men blir en förhärligad/förverkligad människa med en evighetsnatur som passar in i gemenskapen med Fader Son och Ande.

Vem Jesus är:

https://hafosfunderingar.wordpress.com/2020/02/06/jesus-ar-gud/

Skillnaden mellan Kristus och den på Kristus troende:

https://hafosfunderingar.wordpress.com/2019/06/01/sju-himmelsvida-skillnader/

Forts Inlägg Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg
Till start

Inlägg 15 Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg

15. "Ty köttet har begärelse mot Anden och Anden mot köttet, de två ligga ju i strid med varandra för att hindra er att göra, vad ni vill" Gal. 5:17.

http://tre-skrivare.se/hf/H4Bok.htm#sak

En del läser här bara in två parter som är i strid. Har man den gnostiska människosynen som i trosförkunnelsen. Och har man även i bagaget de "tre ringarnas tolkningsmodell" av människans konstitution, med bilden av tabernaklet, där det tolkas att Guds Ande bor i människans egen ande, så synes det vara enkelt vad som står i denna Bibelvers.

Det är lätt att då misstolka detta som en strid mellan den inre och yttre människan. Där det skulle vara människans egen livsande (där Gud säges bo), som är i strid mot människans egen själ och kropp, där begärelserna och de syndiga drivkrafterna säges sitta och som står under den sataniska sinneskunskapens och ondskans påverkan.

Lösningen heter i trosförkunnelsen att människans egen ande ska ta kontrollen över själ och kropp. Människan har i fallet förlorat förmågan att leva inifrån sin egen ande säger man. Istället lärt sig leva utifrån sina själsliga krafter och influerats av de syndiga drifterna i sin kropp påstår man. Nu ska hon åter lära sig leva inifrån sin egen ande. Där Gud bor med alla Hans attribut deponerade. Färdiga att förlösas, är vad man påstår.

De har då missat att se, att i den här texten finns tre parter!

"de TVÅ ligga ju strid med varandra för att hindra ER att göra, vad ni vill."

TVÅ parter kämpar här i texten om en TREDJE part. Vem är den tredje parten? Vilka är det som strider med varandra? Är det människan själv som med någon komponent av sin egen natur är i strid med någon annan komponent i hennes egen natur? Vad är köttet och vad är Anden som här sägs strida med varandra?

I en helhetsbild av vad Bibeln beskriver så är den tredje parten, den naturligt skapade människan, med en egen livsande som gör henne till en intakt personlighet/levande varelse av ett fungerande själsliv av sinnen, tankar och känslor med en fysisk rörelseapparat - kropp med alla sina fysiologiska funktioner.

Köttet kan i Bibeln syfta på olika saker som 1. rörelseapparaten med sin fysiologiska funktioner. Köttet kan också syfta på 2. människans koalition med syndens natur där hon är en syndens slav under syndens "listiga anslag". Då sägs man leva i "köttet" och under synden. Man lever i den gamla människan.

Köttet här i texten, syftar inte här på en speciell komponent eller beståndsdel av den naturliga människans egna konstitution som rörelseapparaten med sin fysiologiska funktioner. Här syftar inte heller köttet på lieringen mellan den naturliga människan och syndanaturen – den gamla människan.

I det här sammanhanget syftar ordet kött, 3. på den naturliga människans forne herre – SYNDANATUREN som hon var slav under. En natur som fortfarande finns integrerad i helheten av allt vad människan är. Men där finns nu också en tredje natur förutom synden och människan själv. Människan har nu också fått del av Gudomlig natur – Anden – även den naturen är integrerad i helheten av vad människan är.

Den forne herren, syndanaturen, strider mot den nya Herren, Guds natur. Det är de två naturerna i människan som nu strider om den tredje parten: Den naturliga människan, som nu är fri att välja Guds Ande, Ord, bud och vilja som Herre över sin egen natur, sitt leverne och agerande och att inte följa syndanaturen.

Den striden mellan synden och Anden, dvs här kallat köttet och Anden, pågår fram tills vi får våra uppståndelsekroppar när Jesus kommer tillbaka och vi ska "regera med Kristus för Tusen år".

Synden vill fortfarande driva oss till - även om vi nu som troende har en ny vilja att leva efter Guds vilja, bud, Ande och Ord - att "vad jag inte vill gör jag och vad jag vill gör jag inte". (Rom. 7)

Men människan är efter pånyttfödelsen fri att välja "Anden" som strider mot synden - köttet, så att vad vi vill tillsammans med Jesus gör vi, och slipper "vandra i köttet" - synden och synda. "Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter köttet, utan efter Anden". Ett erbjudande från Jesus som alltså har med lagen att göra och som alltså är riktat till den troende!

Forts Inlägg Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg
Till start

Inlägg 16 Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg

16. "Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter köttet, utan efter Anden…vandren i ande, så ska ni förvisso inte göra vad kroppen/synden har begärelse till…om ni genom ande döden kroppens gärningar, så ska ni leva". (Rom. 8:4, 13; Gal. 5:16)

Vi ser på en gång att dessa verser har med lagen att göra för den troende: "Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter köttet/synden, utan efter Anden".

Kroppen handlar inte här om rörelseapparaten med sina fysiologiska funktioner. Utan om köttet - lieringen mellan den naturliga människan och syndanaturen – den gamla människan.

"om ni genom ande döden kroppens gärningar" har samma betydelse som vi tidigare såg "Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter köttet, utan efter Anden".

Lägger man bara ensidigt samman dessa Bibelord. Och har man en gnostiskt färgad människosyn över människans konstitution av åtskillnad mellan ande själ och kropp och motsatsställning mellan ande och själ/kropp. Är man så även fixerad vid en förenklad bild från "de tre ringarnas förklaringsmodell" över hur Gud bor i människans egen ande.

Ja, då är det lätt att här läsa in, att det i dessa ord står att Gud bor i människans egen ande (vandra efter Anden = vandra i din ande läser man in i texten). Man läser in att det är människans egen ande som ska ta kontrollen över kroppen (genom ande döden kroppens gärningar), där i kroppen sätet för de syndiga begärelserna sitter menar man.

Medan begärelserna sitter i - köttet - syndanaturen - och inte i rörelseapparaten med sin fysiologiska funktioner.

De syndiga begärelserna sitter i den integrerade syndanaturen och inte specifikt i människans egen livsande som gör henne till en intakt personlighet/levande varelse av ett fungerande själsliv av sinnen, tankar och känslor med en fysisk rörelseapparat - kropp med alla sina fysiologiska funktioner.

Man läser in att det handlar om en strid mellan yttre och inre komponenter i människans egen konstitution. En strid mellan den yttre och inre människan får man det till i denna lögn - lära.

Lägger man däremot in dessa bibelord i den helhetsbild Bibeln ger kommer de i ett annat ljus. Vi behöver se helhetsbilden av den troendes tre naturer. Man behöver se sin egen naturliga natur - "köttet" utan koppling till syndanaturen. Man behöver se syndanaturen som människan kan välja som herre i sitt liv . Man behöver se Den nya naturen Anden – Guds natur.

Den icke - troende är med den naturliga människan med sin egen natur - i sig själv, tjänare åt syndanaturen. Det kallas för att vara i ett "köttsligt väsende". Och den troende är med den naturliga människan med sin egen natur - i sig själv, fri att vara som tjänare åt den nya naturen Anden. Det kallas för att vara i ett andligt väsende (Rom. 8:8-9).

"Andligt väsende", står där för samma sak som när vi tidigare sett på betydelsen av "I mig" och "Han som är en ny skapelse". Det står alltså för Den nya skapelsen – Den nya människan. Där Jesus och den naturliga människan lever åtskilda i natur och identitet, men ändå TILLSAMMANS.

När den naturliga människan, lever i detta "andliga väsende". Och lever i sin gemenskap med Jesus som Herre över sin natur och vilja inrättad efter Guds Ord, bud, Ande och vilja. Då "vandrar hon i ande" (som inget har att göra med hennes egen livsande)...

...ALLTSÅ är i sitt "andliga väsende" (sin gemenskap med Jesus) och med sin egen natur, som tjänare åt den nya integrerade naturen, Anden. VANDRAR EFTER ANDEN. "Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter köttet/synden, utan efter Anden". På så sätt hör även dessa Bibeltexter samman med lagen. Det är alltså inte lagen som upphört för den troende. Men Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg.