Fick ett mail med några frågor och funderingar som jag svarade på och även sätter in här, både mailet och svaret, eftersom det kanske har ett "bredare intresse":
----

"Hej Harry och Gott Nytt År!

Jag har grubblat över varför Trosrörelsen och Katolska kyrkan har funnit varandra så som de gjort.

Var finns kopplingen? Är en del i förklaringen detta avsnitt 460 i Katolska kyrkans katekes? Jag blev ganska häpen när jag hittade detta:

460 Ordet blev kött för att göra oss ”delaktiga av den gudomliga naturen” (2 Pet 1:4): ”Ty detta är skälet till att Ordet blev människa och Guds Son blev Människosonen: för att människan skulle ingå gemenskap med Ordet, på detta sätt ta emot barnaskapet hos Gud och bli Guds barn”.[5]

”Ty Guds Son blev människa för att göra oss till Gud.”[6] ”Guds ende Son ville att vi skulle få del av hans gudom och antog vår natur för att han, som blev människa, skulle göra människorna till gudar.”[7] [1265; 1391; 1988]

Länken dit är http://www.katekesen.se/index.htm?kkk456-.htm#460

Här finns ju en gemensam grund för Trosrörelsen och RKK att bygga på. Skall man vara lite konspiratorisk, så känns det som om Ulf Ekman är en apostel för Katolicismen i Sverige idag.

Har han möjligen blivit en invidg broder i någon dold sammanslutning med koppling till Katolska kyrkan? Som man kan se i katekesen finns ju en grund de kan bygga denna förbrödring utifrån.

Har du något riktigt tydligt citat från Ulf E där han säger att vi är gudar/att vi är gudomliga/eller är Kristus etc?"
----

HaFo - kommentar:

Djupast sett tror jag närmandet mellan KK och trosrörelsen dag handlar om att det är samma antikristliga ande i botten av deras läror. Men som tagit sig lite olika uttryck för att kunna fånga upp lite olika typer av människor. Men nu erfar man "den andliga gemenskapen" och börjar ha utövning av den falska tron tillsammans.

Sen finns det nog säkert psykologiska orsaker, som t.ex. att Ekman strävar efter att som "världsapostel" kunna verka på en större arena och då måste han ju komma in på även den katolska spelplatsen.

Katolikerna å sin sida, ser antagligen samtidigt sin chans att haka på och utnyttja Ekman i deras strävan att få in alla "kättare och utbrytare" in under den enda sanna rätta "moderkyrkan".

Alltså ett slags psykologiskt kyrkopolitiskt utnyttjande av varandra jämsides med den gemensamma falska anden, som hela tiden legat där och som leder mot avfall.

Vad Du återger från katolicismen är ju väldigt nära "vi är gudar - läran", som även låg inbakad i den ursprungliga trosförkunnelsen.

Du kan titta på under "Häften", "Den Andliga Striden" och där då på "Bilagor", där Du finner citat av Ekman från litteratur och band och även från andra trosförkunnare.

Är inte säker på om Ekman direkt använt orden vi är gudar. Men jag har lyssnat på ett band (som också finns återgivet ngnstans på sidan) av Severin där han klart uttalar att han är en gud. Och jag har fått bekräftat från tidigare Bibelskoleelever att de fick stå på estraden och utropa att de var gudar.

Ekman har uttryckt det så här i sin litteratur och på band: "Du är i din egen ande, din egentliga personlighet, skapad till likhet med Gud".

Vilket ju är att säga samma sak i en manipulerande omskrivning, att du i dig själv är såsom en gud.

Ekman är noga med att säga att du inte är som gud, men "såsom en gud", med hela Guds potential nedlagd i din egen ande färdig att förlösas.

Men var man framförallt möts, är i den antikristliga förvanskningen kring vem Jesus ÄR och därmed förvanskas även betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Detta sker, hur mycket man än talar om Jesus som sann Gud och sann människa och blodets försonande kraft.

Det blir till tomma ord i trosförkunnelsen när man tillvitar Jesus en andlig död (åtskillnad från Gud), så att Han inte längre är "Kristus kommen i köttet", utan bär fram ett orent offer av en till synd gjord människas kropp och blod.

En annan väg förvanskas i katolicismen Kristi persson av Gud och människa förenade i läran om Marias syndfrihet.

Jesus är där alltså inte som Skriften säger "född i syndigt kötts gestalt". Det är ju Maria som är den som besegrat synden och fört sin syndfrihet över på Jesus. Då är det inte Jesus själv som i sin egen syndfria rättfärdighet och Gudomlighet "fördömt synden i köttet och som i sin egen förening av fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt (Kristi person) bar fram det försonande offret av Kristi persons kropp och blod.

Det offret hade inte behövts om Maria redan "fördömt synden i köttet". Då vore hon vår Frälsare. Och det är ju också vad konsekvensen av katolicismens Maria - dogmer egentligen innebär i praktiken.

Därför är det ju också där i katolicimen, henne vi ska anropa om hjälp i förbön. Vilket inte är ngt annat än ren och skär spiritism! Dold i en gyllene förpackning med kristna termer och tal om Kristus.

När ska Ekman ta steget fullt ut och uppmana oss att anropa maria om hjälp i förbön?

Och varför reagerar in Pingst mot vare sig det ena eller andra i båda dessas förförelser????

HaFo

Inlägg från okänd: "Jag har grubblat över varför Trosrörelsen och Katolska kyrkan har funnit varandra så som de gjort.

Var finns kopplingen? Är en del i förklaringen detta avsnitt 460 i Katolska kyrkans katekes? Jag blev ganska häpen när jag hittade detta:

460 Ordet blev kött för att göra oss ”delaktiga av den gudomliga naturen” (2 Pet 1:4): ”Ty detta är skälet till att Ordet blev människa och Guds Son blev Människosonen: för att människan skulle ingå gemenskap med Ordet, på detta sätt ta emot barnaskapet hos Gud och bli Guds barn”.[5]

”Ty Guds Son blev människa för att göra oss till Gud.”[6] ”Guds ende Son ville att vi skulle få del av hans gudom och antog vår natur för att han, som blev människa, skulle göra människorna till gudar.”[7] [1265; 1391; 1988]

--

I sanning intressant! Är detta en viktig förklaring till att frukten är så fylld av villoandars läror och gärningar?!

Ja, har sin rot i katolicismens "egen" bibel, som ju i långa stycken saknar stöd i Bibeln, Guds Ord.

Sedan vad gäller Uppsala livets ord och deras vingliga resa, så är det ju så, att den båt som saknar både roder och köl driver med de vindar som blåser för tillfället.

Nu kan det ju dessutom vara så, som okänd skriver, att Uppsala livets ord och katolicismen har mer gemensamt - under ytan - än vad någon av oss kunde föreställa sig.

Den som har grävt fram kopplingen mellan trosrörelsen och katolska läran är definitivt inte "konspiratoriskt" lagd.

Tvärtom: du har ett klarseende i detta fall - Ulf Ekman är ett språkrör för denna villfarelse och det är inte ett dugg konstigt att dessa två "har funnit varandra".

Den katolska katekesens hedniska härkomst passar bra i ett liknande kontrollsystem på Livets ord.

Att katolicismen talar om "det goda" varje människa ser och kan åstadkomma är inget annat än Platons filosofiska tankar.

Bibeln däremot talar om människans totala förfall och ett behov av frälsning "på djupet" - den gamla skapelsen måste "spikas på korset" i tro på Jesu försoningsverk.

Romarbrevet tar upp denna Platon-filosofi, genom att peka på människans "träldom" under "dödens kropp" - visserligen kan människan INSE och VILJA det goda men hon är absolut inte kapabel att GÖRA det goda.

Rom.7 "Ty det goda som jag vill, det gör jag inte men det onda som jag inte vill, det gör jag."

VEM skall frälsa oss ifrån denna dödens kropp???

JO!
Tack och lov - detta har gjort/gör Herren Jesus!
..........

Klistrar in en tänkvärd insändare i tidningen DAGEN. Vet inte vad undertecknarna av insändaren åsyftar med "vi"? Är det ngn organisation de företräder eller bara sina egna personliga synpunkter och vilka är personerna?

De verkar mest reagera mot eftergivningen till den katolska infiltreringen in i kristenheten.

Men var står de i förhållande till trosförkunnelsen? Har de en egen agenda i bagaget som man kan behöva se upp med?

Kanske ngn som vet?

HaFo
---

Från insädaren i DAGEN:

"Bibelns kristna enhet är en annan än nutidens
Det har på sistone pågått en debatt i tidningen Dagen och kristenheten kring den nya rörelsen mot kristen enighet under romersk-katolsk mysticism som pågår i vårt land.

Det protestantiska arvet med bokstavlig bibeltolkning, rättfärdighet genom tro allena, Skriften allena som fundament för den kristna församlingens lära och liv har blivit kraftigt ifrågasatt.

Kyrkofädernas och andra postapostoliska kyrkliga ledares skrifter och tolkningar av Skriften ges ett utrymme framför den lokala församlingens rätt att under Andens ledning tolka Guds Ord.

Även den katolska kyrkans företrädare i Sverige i vår tid säger att Bibeln inte är sanningen utan den katolska kyrkans tolkning av Bibeln tillsammans med traditionen som förmedlats av kyrkan sedan apostolisk tid utgör sanningen. Bibel 2000 gick också i klar katolsk riktning då vissa av de apokryfiska skrifterna har inkluderats.

Det är med oro som vi betraktar dessa tendenser i Sverige. Kristen enhet är något Bibeln med stort allvar lyfter fram, men den bild Skriften ger av andlig enhet skiljer sig markant från vad som nu håller på att hända.

Sann andlig enhet har två absolut nödvändiga kännetecken: En sann andlig enhet är för det första helt och hållet förankrad i Guds Ord som den absoluta sanningen och tron på Jesus Kristus som världens enda Frälsare och Herre.

All sann andlig enhet är också först och främst lokalt förankrad utifrån den bibliska modellen med suveräna lokala församlingar ledda av lokala församlingsäldste.

Den lokala församlingen är (näst Gud och det skrivna Ordet) den högsta andliga auktoriteten när det gäller alla frågor som rör dess lära och liv och har rätt att avvisa andras apostoliska anspråk.

Den typ av andlig enhet som nu växer fram bryter mot dessa kännetecken. Den förutvarande trenden mot karismatisk enhet på Ordets grund byts mot en rörelse bort från Skriften och Kristus allena till förmån för en katolsk-mystisk världsuppfattning där traditionen och subjektiva andliga upplevelser blir måttstocken.

Påvedömet och den katolska kyrkans organisation och strävan att samla alla kristna under påvens och den världsvida kyrkans auktoritet är ett tydligt brott mot det andra kännetecknet.

Denna strävan är inte endast obiblisk utan förbereder för ett globalt kyrkosystem i Antikrists anda.

Vi menar att den paraplyliknande andliga enhet som nu växer fram är en falsk enhet som förbereder världen för Antikrist.

Ett av de mest säkra tecknen på denna utveckling är att sökandet efter andlighet genom ikoner helt plötsligt blivit respekterat: ”den som kysser ikonen kysser Kristus”.

Vi respekterar intresset till djupdykning i den religiösa historien men ser stora risker med lära ut saker som med fog tvingat fram flera reformationer.

En del teologer menar att det så kallade bildförbudet upphört i och med att Kristus trädde fram, eftersom Han är Guds egen avbild (grek eikon) trots att Nya testamentet inte ger något som helst stöd för denna tanke.

Uppenbarelseboken förutsäger enligt klassisk tolkning att en falsk Kristusgestalt ska träda fram i slutet av denna tidsålder och ta makten över världen och den världsvida kyrkan med säte i Rom och få människorna att tillbe en avbild.

Vi kan inte se det på något annat sätt än att det nya intresset för att använda ikoner är ett av själafiendens försök att mjuka upp vårt motstånd och sänka vår beredskap inför Antikrists framträdande.

David Wilkerson förutsade i sin bok ”Synen” på 1970-talet tre företeelser som skall föregå Antikrists framträdande och Jesu återkomst:

våldsamma klimatförändringar, en alltmer liberaliserad syn på sexualitet i allmänhet och homosexualitet i synnerhet, samt en oväntad ekumenisk revolution där protestanter och katoliker helt plötsligt skulle förenas under påvens ledarskap.

Denna ekumeniska revolution beskrivs som upptakten till den falska kyrkan, skökan, som skall förfölja de verkligt kristna.

Ungefär 30 år senare kan vi konstatera att det som Wilkerson profeterat om håller på att uppfyllas.

Samtidigt är det oerhört glest i leden bland de kyrkliga ledare som vågar säga något om denna utveckling. Denna försiktighet är inte vad vårt land behöver.

När pingstväckelsen kom till Brasilien genom de svenska missionärerna Daniel Berg och Gunnar Vingren under förra seklet bar de nyfrälsta före detta katolikerna ut sina ikoner på gårdarna och brände upp dem.

Detta är exempel på den radikala kristendom vårt land behöver i kontrast till en andlighet som skapar enhet genom att tiga om sanningen.

ROBERT GRANAT, TIMRÅ LENNART JACOBSON, UMEÅ ULF GRANAT, ALINGSÅS PER LINDBERG, ÖREBRO"

Under ett annat forum ute på nätet fick jag följande fråga:

“Frågan om källan till den kristna läran är också viktig. Är Bibeln vår högsta auktoritet, eller finns det någon vid sidan av Bibeln?”

Jag svarade ngt som jag även sätter in här:

I katolicismen är det inte längre frågan om “Skriften allena”:

1. När de talar om Skriften så menar de egentligen, som det mest centrala de apokryfiska skrifterna (som rymmer mycket influence från gnosticismens irrläror och som inte kom att anses vara ren lära från de första kristna) och den bibliska kanon som vi finner den i “den ordinarie Bibeln).

Men dessutom likställer man “traditionens skrifter” från de “ofelbara påvarna, katolska biskoparna och ‘de helgonförklarades’ skrifter”, som likvärdiga och kompletterande med och till Guds ord.

T.ex. så omintetgör katolicismens Mariadogmer om hennes syndfrihet, vem Jesus ÄR. Är Maria syndfri, så är inte Jesus “född i syndigt kötts gestalt”, som Skriften säger.

Då är det inte Jesus som i sin egen syndfria rättfärdighet och Gudomlighet “fördömer synden i köttet”, som Skriften säger.

Då är det ju frågan om en annan Jesus än Bibelns Jesus! Och vår egentliga Frälsare vore Maria, som redan hade besegrat synden och var syndfri. Då hade inte Jesus behövt dö på ett kors för våra synder!

Därför att Maria är vår egentliga Frälsare 0ch “Guds Moder” i katolicismen, så uppmanas vi även att vända oss till Maria för hjälp i förbön. Det är inget annat än spiritism i gyllene förpackning i kristna termer.

2. Inte heller trosförkunnelsen nöjer sig med “Skriften allena”, utan har som tillägg “uppenbarelsekunskapen” från Kenyon, Hagin, Copeland m.fl.

Även de har en annan Jesus än Skriftens Jesus, genom att tillvita Honom en andlig död (skils från Fadern i den ende Gudens person av Fader Son och Ande av en enda person “Jag ÄR Herren, Herren ÄR en") och därmed upplöses Kristi person av Gud och människa förenade.

Därmed finns det ingen Kristi person som har burit fram ett RENT offer av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.

I trosförkunnelsen är Jesus på korset, en till synd gjord vanlig människa som offrar en vanlig andligt död, från Gud skild människas orena kropp och blod.

Dessa båda antikristliga läror från katolicismen och trosförkunnelsen möts nu i en “ekumenik” som den övriga kristenheten är på väg att svälja.

Det under ett så vällovligt motto som “att vara ett så världen kan tro”. Tro på vad? katolicismens och trosförkunnelsens villfarelser!

Skriften säger att avfallet måste ske innan antikrist kan träda in fullt ut på arenan.

Det är vad vi nu idag ser mitt framför våra ögon, att antikrists ande förblindar och förmörkar de kristnas ögon, bl.a genom katolicismen och trosförkunnelsen, så att “jämväl de utvalda ska bli förvillade av tecken och under” och kommer att kalla det för väckelse, det som egentligen är avfall och som möjliggör antikrists inträde på arenan.

Varför så få röster just kring detta faktum, som Bibeln talar om måste ske, avfallet, innan antikrist kan träda fram.

Avfall det är ngt som först har varit rätt, men som kommit att bli fel.

Det handlar alltså inte om religioner som Islam, Jehovas Vittnen, Hare Christna, liberalteologi, Gudsförnekelse eller ngt annat. Det handlar om sann kristen tro, som kommit vilse i ett avfall från tron!

Och det sker idag under sken av att man försvarar sann kristen tro, vem Jesus är, som sann Gud och sann människa, den enda vägen till Gud. Och menar sig främja "väckelse" "vinna orter, nationer och världen för Kristus".

Men det är bara tomma ord, när man samtidigt öppnar för bl.a. villfarelserna i trosförkunnelsen och katolicismen, som leder fram mot avfallet!

HaFo

Klistrar in en insändare i DAGEN 15/1 av Dan Johansson och ger sedan en kommentar:
---
"Det allvarligaste hotet har vi redan mitt ibland oss

Har med stort intresse läst Stanley Sjöbergs artikel den 4 januari. Hans analys av den historiska samt den nuvarande situationen är intressant och klarläggande.

Mot slutet varnar han för: Den aggressiva ateismen, buddhismens inflytande i new-age-rörelserna och islams vilja att dominera Europa, tvingar oss att inse att vår enda möjlighet är samverkan med alla kristna som bekänner Jesus som Herre och Frälsare och är medvetna om Kristi Gudomliga Helighet.

Ateismen, buddhismen, new-age och vad vi nu kallar alla dessa utomkristna rörelser är väl värda att se upp med eftersom de inte predikar Jesus och honom som uppstånden.

Men samtidigt är de också vår stora utmaning att vinna för evigheten så att dess förespråkare inte går förlorade.

Därefter säger broder Stanley: olikheter i teologiska detaljer, organisationsfrågor och liturgiska former, får inte splittra och försvaga oss i kampen för vår gemensamma tro och övertygelse.

Här gäller det att se upp. Uppenbarelseboken kapitel 17 talar om uppbyggande av ett kyrkosystem i den sista tiden som kallas för Skökan.

Till detta system ska rader av kyrkor och samfund sluta sig för att bli starka och stå enade . Den drivande kraften i detta urgamla skökosystem är avgudadyrkan och ockultism men med kristna förtecken.

Skökan ska locka med sig många ur den kristna sfären. Sedet super universum = hela världen är hennes säte.

Guds församling kommer att delas upp mellan dem som är Jesu brud och redo att möta Honom på skyn och dem som går in under Skökans vingar.

Här kommer Antikrist att tas emot med öppna armar till dess alltsammans går i fördärvet.

Jag ser att en allvarlig polarisering kommer att ske in om kristenheten. De som i dag är våra vänner kan nästa dag vara våra ovänner.

Det allvarligaste hotet mot våra församlingar har vi redan mitt ibland oss. Här är utmaningen kunskap i det profetiska ordet och bibeltrohet.

Jag ser med förtvivlan på hur min egen rörelse Pingst FSS frivilligt röstar för att ingå i detta system som samordnas under Sveriges Kristna Råd. Jag är tacksam för att min församling inte röstade för.

Guds församling är inte en organisation utan det är en organism. Den enhet som Jesus förutsade är inte den form av enhet som nu organiseras fram.

Det är i stället den andens enhet som man känner i mötet med syskon oavsett samfund och som man då upplever som att man känt dem i alla tider.

Broder Stanley Sjöberg efterlyser apologeter. Jag har lärt känna honom som en föregångare i att försvara Bibeln och den kristna tron. Hjälp oss att hitta den rätta pedagogiken hur vi ska undervisa och manövrera inför detta både nödvändiga och samtidigt farliga ord ekumenik som i många fall stavas ekonomi.

Kunskapen om detta skeende är livsnödvändigt för att leda Jesu Kristi brud fram till mötet med sin brudgum." Slut på insändare.
---
HaFo kommentar:

Håller med Dan om att det största hotet mot kristenheten inte ligger i alla klart okristna företeelser utanför kristenheten, utan ligger i det avfall som nu alltmer öppnas för inifrån kristenheten själv.

Därför håller jag med Dan när han på Stanleys uppmaning:

"olikheter i teologiska detaljer, organisationsfrågor och liturgiska former, får inte splittra och försvaga oss i kampen för vår gemensamma tro och övertygelse",

replikerar:

"Här gäller det att se upp." Och visar på hur Bibeln tecknar ett avfall som i Upp. kallas skökan.

Många tror att det är så enkelt med avfallet och skökan, att det enbart skulle handla om katolicismen. Det kommer att handla om all "kyrklighet", som låtit sig manipuleras in under bl.a. katolicismen och trosförkunnelsens nu gemensamma strävan efter "enhet, så att världen kan tro".

En enhet som i själva verket inte är en väckelse där det gäller att enas i "olikheter i teologiska detaljer, organisationsfrågor och liturgiska former", utan som är ett ett avfall ifrån vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Stanley synes som "apologet" vara helt blind inför förförelsen i trosförkunnelsen, som sannerligen utgör ett av hoten "innifrån", mot vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Hans personliga svar till mig lyder: "Problemet är inte att en del lägger in lite för mycket lidande i Jesu död". Då är man ju helt blind inför vad läran om Jesu andliga död egentligen handlar om!!!

Han försöker framstå som en "apologet" till försvar för den kristna tron, genom att gå emot så helt uppenbara lögnföreteelser på arenan, så att de egentligen inte utgör ngt allvarligt hot mot kristenheten.

Men inför de verkliga hoten med en annan Jesus, ett annat evangelium och en annan ande, som under kristna termer, via trosrörelsen alltmer besmittar kristenheten och är med till att förbereda det avfall, som ska möjliggöra antikrists inträde på arenan, det verkar Stanley vara totalt blind inför.

Därmed är han inte heller i mina ögon ngn egentlig
"apologet", utan en "skenapologet", som genom sin ställning som ledare och auktoritet på den andliga arenan, i all sin iver att värna den kristna tron och "vinna världen för Kristus, och i mångas ögon en försvarare av den kristna tro, så egentligen blir han dock en röst, som är med till att förbereda människors sinnen och hjärtan för avfallet.

HaFo

Fick mig tillsänd en länk:

http://www.tidenstecken.se/religionsmote.htm

Vars innehåll jag klistrar in. För att nå länkarna i texten behöver Du gå in direkt på ovanstående länk ute på nätet.

Intressant med innehållet är också den roll som Katrin Åmell spelar. Hon samspelar även med Peter Halldorf på en ekumenisk studiedag på Örebro teologiska högskola:

http://www.orebromissionsskola.se/viewNews.do?NewsID=0012
---
Så till innehållet på den först angivna länken:
---
Vad säger Sveriges Kristna Råd om mötet med andra religioner?

SKR har nyligen gett ut en skrift om detta, Religionsmöte, där man samlat några ekumeniska dokument. Redaktör för skriften är Katrin Åmell som är direktor för ekumenisk teologi vid Sveriges Kristna Råd och tillhörande Katolska kyrkan.

Det första i samlingen är Kyrkornas Världsråds (KV) dokument från 2003: Ekumeniska reflektioner - För dialog med människor som har en annan tro - En inventering av 30 år av dialog och en tillbakablick på 1979 års riktlinjer.

Här talas om att närma sig religiös mångfald. Helt riktigt skriver man att "Vi är övertygade om att vi har kallats att vittna i världen om Guds helande och försonande verk i Kristus."

Men sedan brister det betänkligt i tolkningen av detta. Proselytism hör inte hemma i den religiösa dialogen. Man skriver istället att "kristna behöver öppna sig för andras vittnesbörd" och att dessa människor i olika religiösa traditioner återspeglar helgade liv och redan har något att säga om Gud.

KV skriver att vi möter människor som redan lever av en tro som formar deras liv och med vilken de känner sig hemma. Detta vittnesbörd frambär de inte bara i ord, utan också i trofasta gärningar, i dyrkan och vördnad inför Gud.

KV menar att detta är möjligt på grund av att Guds Ande är verksam på många sätt långt utöver vår förståelse enligt Joh. 3:8. Men Joh. 3:8 refererar till den som är född av Anden och inte till någon religiös mångfald.

KV ger här uttryck för att alla religioner dyrkar samma Gud medan Bibeln talar om att det inte är den ende sanne Guden som de dyrkar. För KV är det däremot naturligt att kristna kan mötas i multireligiös bön med andra religioner.

KV skriver: "Multireligiös bön ställer de olika traditionernas böner jämte varandra." Paulus säger istället: "Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? Hur kan Kristus och Beliar komma överens?" (2 Kor. 6:14-15).

Det andra dokumentet heter Möte med muslimer och är sammanställt av Islam in Europé Committee, som är ett gemensamt dokument från år 2003 för samma kyrkor som fastställde Charta Oecumenica. Det ska vara till hjälp då kyrkor försöker bedöma vad som står på spel när vi möter muslimer.

Också här finner man att de kommer fram till en syntes mellan vad Bibeln säger och mellan mänskliga tankegångar (som inte är Guds). Man fastslår som en självklarhet att Abraham är judarnas, de kristnas och muslimernas fader i tron och hans folk.

Samtidigt skriver de att de bibliska texterna är stränga när de talar om främlingarnas falska gudar och avgudadyrkan samt att Fadern sände sin Son till världen för att ge den liv och frälsning genom Jesus som är den ende förmedlaren av universell frälsning. Men också i det här fallet handlar det om att Anden arbetar överallt och därför också i deras hjärtan som bekänner en annan tro!

Fadern kan inte utestänga någon enda människa från denna frälsningen. Jesu blod blev utgjutet för andra likaväl som för oss. Därför är det också vår plikt att betrakta de andra som våra bröder och systrar. Guds kärlek känner inte några gränser.

På så sätt kallar Kristus samman alla Guds barn som skingrats i denna världens olika religioner. Detta förutsätter en smärtsam försoning med muslimer. Och vägen till detta broderskap mellan Guds folk är dialogen mellan bröder och systrar som tror på den ende Guden.

"Att inte vilja se likheterna mellan våra två sätt att tro hindrar oss från att glädja oss inför Gud och inför mänskligheten", skriver detta dokumentet.

Detta ställer sig alltså Sveriges Kristna Råd bakom och därigenom alla kyrkor som är medlemmar i Sveriges Kristna Råd.

Som ett gott initiativ mellan olika religioner anger dokumentet det initiativ som Johannes Paulus II tog när han kallade samman kristna tillsammans med ledare från andra religioners trossamfund i Assisi i Italien den 27 oktober 1986 och återigen den 24 januari 2002.

"Utan sammanblandning förde de tillsammans fram mänsklighetens rop till Gud", fastslår dokumentet. Det är egentligen en vidrig lögn. Se länkarna till dessa datumen här ovanför.

Det tredje dokumentet är "Riktlinjer för möten med andra religioner för kyrkorna inom Borgågemenskapen", nämligen de lutherska kyrkorna i Norden och Baltikum och de anglikanska kyrkorna i Storbritannien och Irland från år 2003.

Också där har man en generös hållning: "Gud är inte mindre generös i frälsningen än i skapelsen". Andens närvaro blir känd genom Andens frukter, också i främmande religioner.

"Då vi stöter på dessa kvaliteter i våra möten med människor av annan tro kan vi, tack vare Guds nåd, känna Andens närvaro", skriver dokumentet. Kan vi? Urskiljningens nådegåva verkar lysa med sin frånvaro.

Vi får i dokumentet veta att religionsdialog är att bygga ett varaktigt tillitsförhållande: "I möten med människor av annan tro kan ingenting ersätta den tålmodiga, omsorgsfulla och tidskrävande process det innebär att lära känna de andra, vinna deras respekt och bli deras vänner."

En logisk fortsättning av det blir: "Om vi vid något tillfälle anser att vi måste kritisera den andres ståndpunkt måste vi samtidigt beakta en självkritisk hållning."

"Vi kan även lära oss mycket av erfarenheten att närvara som hedrade gäster vid varandras bön och gudstjänst." I allra slutet av dokumentet framförs dock en liten brasklapp:

"En del konvertiter kan ha svårigheter med själva begreppet dialog med andra religioner, särskilt om det leder dem till möten med deras egen tidigare religion."

Kan vi förstå att det gäller speciellt dem som upplevt en radikal frälsning i Jesus Kristus och inte längre kan vända tillbaks till "de gamla köttgrytorna i Egypten".

Det fjärde och sista dokumentet heter Viktigt att veta om islam - Femton saker som kristna bör veta om islam. Det är en text som Kyrkokansliet i Svenska kyrkan 2004 gett ut på önskemål av Kyrkomötet.

Texten omnämner vissa saker och termer i islam, som att "Gud på arabiska är Allah. Kristna som talar arabiska använder också ordet Allah för Gud."

Men ingenting sägs naturligtvis om att de kristna på 700-talet som bodde i muslimskt ockuperade länder som Egypten och Syrien blev tvingade till att använda arabiskan som ett officiellt språk och även Allah som namn på Gud.

I texten sägs också "Vi vill intensifiera umgänget mellan kristna och muslimer och kristen-muslimsk dialog på alla nivåer. Särskilt vill vi uppmuntra till samtal om den ende Guden och om förståelsen av mänskliga rättigheter." I texten hänvisas vidare till Charta Oecumenica och vad som där skrivs om islam.

Katrin Åmell är förutom sin anställning i SKR även medlem i kommissionen för interreligiös dialog i Stockholms katolska stift och är den Nordiska biskopskonferensens formella representant för dialogen med buddhister.

1995 skrev hon en artikel i tidskriften Kulturrådet med rubriken "För att polera en jadesten…". Det märkliga uttrycket är ett kinesiskt ordspråk för att bildligt sammanfatta den erfarenhet som kommit fram ur de interreligiösa utbytena. "För att polera en jadesten behövs det en annan jadesten, som kommer från ett annat berg."

Åmell nämner i inledningen ar artikeln om den appell för fred och enhet som gjordes från det s.k. Religionernas världsparlament i Chicago, där över 6000 deltagare samlats som representerade ca 200 religiösa grupperingar.

Vilket hon menar var en "nyttoaspekt" i religionsdialogens anda. Hon nämner som positiva exempel av hur människor av olika tro kan mötas i den religiösa erfarenheten som sådan europeiska katolikers möte med hinduer och buddhister i Asien och hur en del personer som Jules Monchanin, Henry Le Saux och Bede Griffiths på olika sätt försökte förena kristen och indisk mystik.

Hon nämner också om banbrytare i kontakten med zenbuddismen och hur de lyckades förmedla ett intresse för asiatisk spiritualitet till västerlänningar. Klosterlivet menar hon bildar en naturlig ram för den erfarenhetsmässiga dialogen.

"Man är väl medveten om de avsevärda skillnaderna i lärofrågor och religionsfilosofisk underbyggnad men utbytena är inte till för att diskutera dessa problemen." Nä, nä, mystiken förenar alla religioner i en erfarenhetsmässig dialog!

Åmell skriver: "Dalai Lama främjar den här formen av dialog mycket aktivt, liksom även den nuvarande påven" (Johannes Paulus II).

Åmell kommer fram till att mystiken är universell. (Såklart att den är det, men inte är det Kristi Ande i denna mystiken.) Tystnaden, stillheten, repetitionens betydelse för den fördjupande bönen, askesen, enheten mellan kropp och själ, kroppshållningen, andningen, detta har gett en inre enhet av existentiell betydelse för bönen och livet överhuvudtaget, säger hon.

Katrin Åmell som själv varit starkt engagerad i buddhismen säger i ett dokument Application of Buddhist Praxis in Christianity att möten med en annan religiös tradition, om den är ärlig, så är den en utmaning till ens egen tro.

Hon säger vidare om vilka upplevelser det kan ge: "Through abdominal breathing, straight back, the position of zazen the participants could feel the energy circulate in their body." (Genom bukandning, rät rygg, i zazenläge, kunde deltagarna känna energin cirkulera i sina kroppar.)

Detta är bevisligen religionsmöten, men det är också en urspårning från verklig kristendom och som SKR och dess företrädare deltar i när man befrämjar en inriktning mot sådant.

Paulus skriver till sin lärjunge Timoteus: Gud vill att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen. För en enda är Gud, och en enda är medlare emellan Gud och människor: en människa, Kristus Jesus, han som gav sig själv till lösen för alla, varom också vittnesbördet skulle frambäras, när tiden var inne.

Det vittnesbördet ska inte dränkas i religiös mystik, multireligiösa böner eller dialog med andra religioner. Var och en blir inte salig på sin tro!

Pingströrelsen kommer på predikantveckan 4-7/12 att på nytt ta upp frågan om medlemskap i SKR. Min fråga: Är pingsts pastorer medvetna om det kompromissande ett sådant medlemskap kommer att innebära med kyrkor och ledare för SKR som till och med företräder religionsmöten enligt ovanstående?

Sten-Gunnar Hedin har valts till ledare för Pingst. Som ledare för denna rörelsen bör han därför i ett uttalande ta avstånd från Charta Oecumenica, eftersom jag inte tror att detta dokumentet har stöd i rörelsen.

Ett sådant uttalande tar naturligtvis inte avstånd från den apostoliska trosbekännelsen. Än bättre är det om Pingst ställer sig fria från SKR. Se också den debatt som förts i frågan på pingst.nu.

Bertil Lundberg
---
Sten-Gunnar Hedin, Christer Tornberg: Ny pingst behövs i Pingst. Dagen 061205. Kommentar: Så sant som det är sagt.

Stefan Gustavsson, Mats Tunehag, Stefan Claar:

Evangeliska Alliansen har annat syfte än SKR.

Evangeliska Alliansen till Pingst: Vi som delar samma grundhållning behöver ställa oss tillsammans.

Dessa tre skriver också: "Samtidigt kan SKR inte ta ställning i frågor där kyrkorna inbördes inte är överens.

Det innebär att i opinionsbildning och debatt kommer SKR att vara tyst när det gäller till exempel synen på den historiske personen Jesus, Bibeln som uppenbarelse från Gud, frälsningen, förhållandet till andra religioner samt olika samlevnadsfrågor." Dagen 061205.

Pingst sa ja till SKR. Pingst.nu 061207.

Kommentar: Efter en predikantvecka där man betonat nödvändigheten av den Helige Andes medverkan i församlingslivet så blir det första beslutet som tas att gå med i SKR där den Helige Ande inte har denna medverkan. Detta beslutet kan komma att påskynda sekulariseringen inom Pingst.

Ulf Sundkvist: Pingströrelsen måste byta fokus. Dagen 070215.

Pingst – fria församlingar i samverkan och Evangeliska frikyrkan, EFK, blev nya fullvärdiga medlemmar i Sveriges kristna råd, SKR. Dagen 070420.

Niklas Piensoho: "Pingst FFS måste lyckas", för församlingarnas skull. Dagen 070508.

Carl-Henric Jaktlund: Vilket ben ska FFS stå på? Dagen 070508.

Kritik efter Sten-Gunnar Hedins visionspredikan. Dagen 070508.

Tor Steen: Ekman, katoliker och Andens enhet. Dagen 070612.

Nils-Olov Nilsson: Overkligt när pingströrelsen går armkrok med katolska kyrkan. Dagen 070612.

Carl Ingemar Dagman: Samfunden bidrar till sin egen självutplåning. Religionssociologisk forskning har visat att ökad koncentration och minskad mångfald (läs: ökad ekumenik) påskyndar nedgången. Dagen 070612.

Interreligiös bön på SKR:s agenda genom studiehäftet "Kan vi be tillsammans?" av Katrin Åmell. Världen idag 070625.

Sten-Gunnar Hedin i intervju i Världen idag 070919:

Han är starkt kritisk till Stockholms domkyrkoförsamling för dess bibeltolkning i ett församlingsblad, där Jesus är homosexuell och ett av Jesu under kan tolkas som stöd till pedofili och han är starkt kritisk till de uttanden som gjorts och ifrågasätter samarbetet med Svenska kyrkan i Sveriges Kristna Råd om man inte i ledarskapet tar starkt avstånd från sådan "teologi".

Hedin säger också att kristna och muslimer inte alls ber till samma Gud.

Kommentar: Bra att Hedin säger detta, men något egentligt stöd från SKR torde Hedin inte få om han tar upp sådana här frågeställningar.

Niklas Piensoho fick uppleva en turbulent start i Filadelfiakyrkan med nedskärningar och besparningar:

Vi behöver sätta fokus på att samla ihop den egna hjorden först, fundera igenom hur vi vill ha det och rensa bland våra tankar. De närmaste åren kommer att gå åt till det, till att nå den egna församlingen, våra barn och de som finns i våra vän- och familjekretsar.

Därefter, säg 2010-2015, så tar vi nästa steg ut i Vasastan/Kungsholmen. Vi måste våga bygga en stabil grund och hålla ut, för mig är det här ett 20-årsprojekt där vi ska ge järnet för Sveriges huvudstad. Dagen 071207.

Carl-Henric Jaktlund: Två olika bilder framträder på predikantveckan 2007 - Framtidstro och nutidsoro. "Förtroendet är så ifrågasatt att han (Sten-Gunnar Hedin) inte kan tala till predikantkåren och följdfrågan är självklar: kan Hedin då sitta kvar som föreståndare?" Dagen 071207.

Pingströrelsen, EFK och SAM undertecknar gemensamt visionsdokument. Dagen 071213.

Entusiastiska tongångar i samfundsledningarna. Dagen 071213.

Sten-Gunnar Hedin har bestämt sig för att bli kvar i sin föreståndarroll tills vidare. Dagen 071220.

... men turbulensen fortsätter. Dagen 071228.

Equmenia - en federation mellan Metodistkyrkans Ungdomsförbund (MUK), Svenska Baptisternas Ungdomsförbund (SBUF) och Svenska Missionkyrkans Ungdom (SMU). Dagen 080111.

Fick ett mail med ngt som kan passa under denna rubrik. Det är från Aletheia Blogg & Tankesmedja:

”Följande link leder till vår nyaste artikel på Aletheia Blogg & Tankesmedja, och vi ber er om att läsa den. Allt som står skrivet baseras på fakta, och vi har självklart källor och skriftliga bevis för allt som står där.

Enkel biljett till Vatikanen ”
---
Jag klistrar in innehållet som jag finner intressant:
---
Med enkel biljett till Vatikanen

Finns det planer på att hela kristenheten skall gå in under påven i Rom? Att påven skall bli hela kyrkans enande centrum? Ja, det finns sådana planer. Men är inte det små sällskap som funnits under lång tid och som ingen tar notis om? Nja, vi skall titta på den frågan. Det finns tydliga fakta som knyter bl.a. Livets Ord till en sådan agenda. Livets Ord har inte bara samtal och öppenhet i ekumeniken. De är med och stöder arbetet med att alla kristna skall ha påven i centrum.

Flera sammanslutningar med Rom i sikte

Det finns två sammanslutningar som arbetar för att påven skall bli kyrkans centrum. Det är den relativt nybildade Enhetens vänner. På deras hemsida kan man läsa: «Enhetens vänner är en gemenskap av människor i Svenska kyrkan och frikyrkorna, den katolska kyrkan och de ortodoxa/orientaliska kyrkorna som vill fördjupa sin kunskap om apostolisk tro med det yttersta målet att nå synlig gemenskap med biskopen i Rom.»

Den andra sammanslutningen är Förbundet för kristen enhet (FKE). På deras hemsida kan man läsa något liknande: «FKE hävdar allt sedan förbundet bildades 1965 att den universella kyrkans synliga enhet framträder i biskopskollegiets gemenskap omkring biskopen av Rom».

Vad har då dessa sammanslutningar för kopplingar som skulle kunna göra dem intressanta för oss? Jo, det finns ett kloster i Östanbäck utanför Sala. De på klostret ser sig själva som katoliker men är en del av Svenska kyrkan.

De säger att de hör samman med FKE och att en ny rörelse av liknande slag håller på att formas i Sverige, Enhetens vänner. Det finns alltså starka kopplingar mellan klostret i Östanbäck och dessa två sammanslutningar. Klostret i Östanbäck har dessutom starka band med Livets Ord.

“Petri ämbete” (Påven) får ekonomiskt stöd från oväntat håll

Vi har förstått att Livets Ord har skickat stora summor till Enhetens kyrka. Utöver det stora ekonomiska stödet från Livets Ords medlemmar arbetar just nu dessutom LO:s marknadschef, Mats-Jan Söderberg, med att bygga upp en hemsida till Enhetens Kyrka. Gå till www.enhetenskyrka.se – Kanske du förvånas över vart du hamnar… (I skrivande stund, Livets Ords hemsida.)

Påven finns numera med på Livets Ords agenda
Tidigare har de som frågat sig om ekumenikens mål är Påven och den katolska kyrkan i Rom, och de som nämnt det tidigare har fort stämplats som både fördomsfulla och spekulativa.

Nu är det tydligt att påven finns med på Livets Ords agenda. Stödet från pastor Ulf och församlingen Livets Ord har pågått i flera år, så det är alltså ingen impulsiv handling som fört till att Livets Ord bidrar med hjälp.

Vet Livets Ords medlemmar verkligen om till vad de offrar?

Vet församlingens medlemmar att Ulf Ekman gett mycket pengar till realiseringen av detta projekt, och vad menar de om det?

När Ulf Ekman så målmedvetet deltar i detta projekt som är så tydliga i sitt tal om var enhetens slutgiltiga destination är, nämligen Rom och Petri ämbete, så framstår det för oss att Livets Ords agenda inte varit varken tydlig eller helt sannfärdig.

Steg för steg leder man Skandinaviens kristna under Petri ämbete, oavsett hur mycket man väljer att förneka detta. Livets Ords ledare har i flera år jobbat målmedvetet för enhet på olika plan, och arbetet med Enhetens Kyrka i Östanbäck är ett synligt bevis för att man aktivt stödjer enhetens synliga mål: Kristenheten under Petri ämbete!

Vad säger övriga trosförsamlingar?

Livets Ord bör på ett tydligare sätt berätta för sina medlemmar och andra intressenter vad deras agenda och mål är, och om man inte tydliggjort att man ger av församlingens insamlade pengar, alltså att man finansiellt stöder visionen om enhet under påven, bör man göra det snarast.

Vill majoriteten av Livets Ords medlemmar och dess systerförsamlingar vara en del av den katolska vinden som övertagit Livets Ord? En av Livets Ords medlemmar skrev nyligen följande på aletheia.se:

«Ulf kommer inte att lyckas föra in alla i lydnad för Petriämbetet. Den evangelikala förkunnelsen håller på att fasas ut och många upplever hur unken den nya mötesatmosfären blivit.

Agendan finns skickligt kodad i Keryx, men ett fåtal förstår det teologiska fackspråket i de långa artiklarna. De som läser tidningen tycks bestå av de vars ögon glöder av tillförsikt, och några som motsatt lider och jämför den gamle Ulf (från Doktriner) med den nye i Keryx.

Dessa två gestalter kan inte fås att enas. Den ene såg Påven som en del av antikrists rike. Den nye erkänner påven som innehavare av Petri-ämbete.

Den nye vill fira mässoffret, där brödet och vinet blir ett förnyat offer av Kristus. Maria har blivit en evigt förblivande Jungfru, i UE predikan i Sala 2007.»

(http://aletheia.se/2008/01/04/ar-inte-detta-grovt-bedrageri/#Kommentar-2360)

Vår kontakt med flera av Livets Ords medlemmar talar ett annat språk än ledarnas, och det vore på tiden att man för en gångs skull lyssnade till dem som menar något annat än det som kommer från scenen. Just nu åker hela församlingen på enkel biljett till Vatikanen i Rom.
---

Guds Ande faller aldrig över ekumenik eller annan form av organiserad kristen gemenskap. Anden faller över rena hjärtan, renade i Jesu blod, och över ENDRÄKTIG gemenskap mellan de troende:

samma fullkomliga gemenskap som mellan Fadern och Sonen och den heliga Ande, och den gemenskapen kan bara Anden SKAPA: ett huvud - som är Kristus (och t.ex. inte påven eller någon annan människa) en tro, ett dop och samma tänkesätt: Guds tankar, som de är nedtecknade i Guds Ord, Bibeln.

Organiserad gemenskap - ekumenik t.ex. - är gemenskap efter världens sätt: som politiska partier samlas i en gemenskap som har samma mål och syfte, eller fackföreningar samlas kring sina respektive gemensamma intressen och mål

och alla de organisationerna har inom sig stora personliga motsättningar.

Ja, säkert t.o.m. hat. Men de håller ändå ihop för den stora sakens skull; och eventuella egna vinster, av personlig karaktär.

De är inga förebilder för Guds församling, Jesu kropp på jorden, som tillhör ett annat rike, ett evigt rike, som inte är av denna världen och som får sin vägledning i trons och den goda lärans ord: Guds Ord.

Förebilden och undervisningen har JESUS gett: "som min Fader och jag är ett, skall ni också vara ett"

JESUS: "Jag är livets bröd" och "om någon törstar, så kommer han till mig och dricker".

Det är en synnerligen oren deg, med bland annat okulta inslag, som den ekumeniska kristenheten i vårt land tänker baka bröd av åt svenska folket,

och det är en lika oklar källa, som man vill ge dem att dricka ur: med bön till döda, till en obiblsik Maria, ikondyrkan och relikskrin och annat sådant och med JDS-andens aktiviteter outrensade,

och med en ledargestalt - Ulf Ekman - som har slagna får i sitt spår, som han ännu inte gjort upp sin sak med. Helt i strid med Jesu - Guds bröds - undervisning.

Nej, rensa degen och rena källan innan svenska folket bjuds att äta och dricka.

Och de nyfrälsta är ju i behov av "oförfalska mjölkmat" att växa upp av och hur skall denna upp -och utblandade kristendom kunna leverera den?!

Det är onekligen dags för en riktig luttringseld i de kristna leden; så bara guldet blir kvar. Det är ju inte slagg, som döljer guldet, som svenska folket skall erbjudas.

sätter in lite från samtal på Credo:
---
Andlig död enligt Bibeln är att vara skild från Guds gemenskap, "död i överträdelser och synder".

Är det vad som sker med Jesus, så måste väl både Fadern och Sonen vara åtskilda - eller?

Är Gud odelad, om Sonen är "död i överträdelser och synder", blivit skild från Guds gemenskap, "är gjord till synd" i faktisk mening och befiner sig i Adams fallna situation, andligt död och skild från Guds gemenskap?

Är Jesus, Kristi person av Gud och människa förenade "Guds fullhet lekamligen", om Han är andligt död = att Gud och människa är åtskilda?

Innebär det inte att Fadern och Sonen är till väsendet åtskilda, så att Gud är "delad" och inte längre en enhet och helhet av den ende Guden av Fader Son och Ande?

Innebär det inte att Kristi person är upplöst om Gud och människa är åtskilda i Kristi person = att Jesus är andligt död. skild från Guds gemenskap, död i överträdelser och synder?

Det är vad trosförkunnelsen lär, hur mycket man än försöker manipulera med ord och vränga sig hirt och dit. Det var vad man på LO startade ut med och som Ekman idag fortfarande säger att de inte ändrat sig från. Samtidigt som han inte ändrat sig. Fast han tidigare menade att KK utgjorde "skökan", men nu som "världsapostel", har anammat katolicismen och ska tillsammans med trosförkunnelsen föra det "gemensamma giftet" in i kristenheten.

Den som inte ser bedrägeriet häri, måste ju vara andligt blind och kanske själv med i det avfall som vi nu ser ske mitt fram för våra ögon. Ett avfall som Bibeln säger måste ske innan antikrist kan träda fram.

I det avfallet är det inte bara katolicismen och trosförkunnelsen som är verksammma. Vi kommer nog attt få se hur "protestanter", "frikyrkliga" och all sorters "Bibeltrogna kristna sammanslutningar", allt mer kommer att "dras mot Rom" och trosförkunnelsen, som är "draghästarna" i denna tid in i avfallet.

Pingst som jag själv tillhör har blivit ett riktigt "pastor Jansson parti". Pingst hänger med i sin rädsla att förlora "marknadsandelar" och flyter med i ord om, att vara eniga så att världen kan tro, vara med i vad Gud gör idag och den "väckelse" som drar fram, älska varandra, evangelisera tillsammans och vinna världen för Kristus. De om några är de som idag går i spetsen för att legalisera både trosförkunnelsen och katolicismen.
---
Flera av "de bibeltrogna", har ändå egentligen med sig i bagaget "en annan Jesus" och kommer mitt i all sin "skriftrohet", att slutligen möta "samma andas barn" på väg "mot Rom" och alltmer gå i försvar för både katolicismen och trosförkunnelsen och haka på "draghästarna" fram mot avfallet, där man slutligen kommer att hälsa antikrist välkommen som Kristus.

Det låter säkert främmande för LBK, som kanske inte ens anser att antikrist kommer attt vara en faktisk person(?)

Men jag är lite förbryllad även här hur lite notis man egentligen verkar ta kring den förförelse som drar fram via trosförkunnelsen och katolicismen.
---
Men likväl så kommer de alla att mötas (inte enskilda människor som vaknar upp över skeendet in mot att införlivas i avfallet).

"Väckelsen" vi har framför, är människor som inte låter sig förföras i sina respektive sammanhang, utan som förblir vid en sann tro på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset, i dess verkliga betydelse enligt Ordet.

Men de kommer nog många i slutändan att få ge sitt liv för den sanna tron på Jesus.

HaFo

Klistrar in en tänkvärd artikel av Stig Andreasson i Midnattsropet:
---
"I Norge ville pingstfolket markera 100-årsminnet av den moderna pingstväckelsens födelse genom ett stort fem dagars Jublileumsfirande i september år 2007.

Man hyrde huvudstadens största möteslokal, Oslo Spektrum. Missionär Stig Andreasson, som i över 50 år verkat i katolska Frankrike, upprördes av referaten från evenemanget; främst vad svenske katolske biskopen sagt.

Han skrev en insändare till norska tidningen Dagen, med en sammanfattning av vad den katolske biskopen sagt, med tänkvärda kommentarer. Den publicerades på framskjuten plats, och tidningen MR förmedlar den här till sin läsekrets

Enligt referaten var det svårt att dra människor till Oslo Spektrum då den svenske katolske biskopen Arborelius höll sitt tal. Själv var jag heller inte där, så mina kommentarer har bara referaten till grund, men jag förutsätter att de återger det väsentliga av biskopens budskap.

Först nämnde biskopen att Bibeln, Guds Ord, är vår gemensamma grund. Bibeln är alltså trosgrunden för alla kristna.

Vi är överens med honom om att alla bibeltroende kristna alltid har betraktat och fortsätter att betrakta Den Heliga Skrift som sin enda grund för tron.

Men biskopen underlät att tala om, att så är det inte i den romersk-katolska kyrkan. Den katolska katekismen säger nämligen att Bibeln inte innehåller allt vad vi ska tro.

Kyrkans tradition förmedlar också Guds Ord till oss. Den katolska kyrkan hör alltså inte till de kyrkosamfund som bygger sin tro på enbart Bibeln. Den hör istället till den typ kyrkor och trosriktningar, som visserligen säger att Bibeln är Guds Ord, men som dessutom har något vid sidan av Bibeln som grund för tron.

Ett annat exempel på denna typ kyrkosamfund är Mormonkyrkan, som säger att Bibeln är Guds Ord, men som tillägger att Mormons Bok också är Guds Ord. Eftersom den katolska kyrkan inte har Bibeln som enda trosgrund, kan den proklamera ett antal dogmer och lärosatser, som inte är nämnda i Bibeln, men som kyrkans tradition förklarar som sanning.

Biskop Arborelius sa också att detta att vara ett Jesu vittne innebär martyrskap, och citerade kyrkofädernas ord om martyrernas blod som kyrkans utsäde.

Han nämnde att under förra århundradet var det speciellt många kristna som blev martyrer på grund av sin tro. Att kommunistländer och andra diktaturstater har förföljt alla slags kristna och andra oliktänkande vet vi alla.

Men historien berättar för oss om förföljelsetider som varade mycket längre än ett århundrade. Biskopen underlät att berätta att påvekyrkan i Rom från tidig medeltid utvecklat sig till en värre förföljarmakt än det kejserliga Rom någon gång hade varit.

Någon har sagt att ”den romersk-katolska kyrkans hela historia är som en enda lång ström av blod”. Den katolska inkvisitionen skapade ett skräckvälde i större delen av Europa.

Roms kyrka kan stoltsera med en tusenårig historia som förföljarmakt. Värst rasade inkvisitionen i Spanien.

Där blev kättarbålen till slut firade som folkfest, och fick namnet ”autodafe” (troshandling). I Frankrike var det inte bättre.

Då ediktet i Nantes, som gav protestanterna trosfrihet, blev upphävt 1685, bröt en ny våg av förföljelse ut.

En stor del av Frankrikes protestanter blev antingen mördade eller gick i landsflykt. Den kyrka som biskopen tillhör har nog haft sina martyrer. Men den har för det mesta varit förföljarmakten som har dräpt martyrerna.

Likaså sa biskopen att ”vi katoliker har inte glömt att Maria var med i Övre salen på pingstdagen”.

Var detta ett dolt påstående att den katolska kyrkan förkunnar något som vi protestanter skulle ha glömt?

Möjligen. Men här tror jag att det åter är biskopen som antingen glömmer eller underlåter att säga något.

Han vet nog att vi protestanter inte förnekar att både Maria och Jesu bröder var med i Övre salen. Det säger ju Bibeln att de var.

Men vi vägrar att godta alla de obibliska katolska Maria-dogmerna, som säger att Maria föddes utan arvsynd, att hon aldrig hade äktenskapligt samliv med sin man Josef, att hon blev upptagen till himmelen med både kropp och själ, att hon i dag sitter där som himladrottningen och att det är via henne vi kan gå till Jesus.
---
Till slut förklarade biskopen att det är påven som i dag utför det uppdrag Jesus ursprungligen gav till Petrus:

”Föd mina lamm”. Och vidare: ”Vi är här för att upptäcka den enhet vi redan har i Kristus. Den enhet vi ändå inte har måste vi dag och natt be om att få”.

Biskopen nämner emellertid inte att den påve som han framställer som den gode herden, både före och efter att han blev vald till påve, tydligt förkunnade att de protestantiska kyrkorna inte är kyrkliga i egentlig mening.

Bara den katolska kyrkan äger alla frälsningsmedlen. Katolsk ekumenik kan egentligen bara ha ett mål, nämligen att de protestantiska kyrkorna underkastar sig påven som hela kyrkans universelle herde. Denna baktanke kan döljas av mycken sofism (spetsfundighet) och mängder av diplomatisk kyrkopolitik.

Stig Andreasson"

Fick mig tillsänd en artikel som jag tycker passar under detta ämne:

---
Den nya rörelsen mot öknen

Under de senast 15 åren har vi kunnat bevittna en märklig attitydförändring inom en svenska kristenheten.

Och det märkligaste av allt är nog det nya uppmärksamheten som mystiken fått. Som svampar ur jorden växer det fram kommuniteter, av det mest varierande slag där man möts till nya mystika upplevelser.

Man tänder ljus, läser tideböner, svänger rökelsekar och läser från kyrkofädernas litterära alster. Och intresset för de katolska och ortodoxa kyrkorna bara växer. De kristna tidningarna är överförtjusta och ägnar dem stor plats.

Att något ovanligt håller på att ske i det lutherska Sverige kan man med lätthet se om man kastar några snabba blickar på de kristna bokaffärernas hyllor.

Mystika författare som bara för några år sedan var nästan okända för den stora kristna allmänheten har nu blivit best-sellers. För vilka hade hört talas om den helige Antonio, Johannes av Korset, Teresa från Avila m.fl.?

På samma gång görs det hos en del teologer och präster en märklig omvärdering av Reformationen. Man ställer sig frågan om den var nödvändig, eller var den kanske endast en splittringsrörelse som även om den var befogad kunde ha stoppats?

Man skulle ha stannat kvar i den Romersk-Katolska moderkyrkan, menar andra, eftersom den alltid (?) haft en obruten förbindelse med ”de friska källsprången.”

Den massiva, mystika översköljningen har tagit svenskt kyrkoliv på sängen. Yrvakna tittar många sig omkring och undrar vad det är som pågår.

Men i stället för en inträngande analys och en klar ståndpunkt till försvar för sola scriptura, sola gratia och sola fide kastar man sig nu ut i en sorts virveldans runt den mystika erfarenheten och tar ut svängarna ordentligt.

Allt i ett försök att bygga broar mellan olika kyrkofamiljer. För när teologin kör I väggen blir mystiken den enda framkomliga vägen till enhet.

Det kan alltså inte komma som någon överraskning att i vissa kretsar tilltar sakramentalismen med en växande sakralisering, medan det på andra håll pågår en accelererande sekularisering.

”Den odelade kyrkans arv är vårt” har blivit ett modeuttryck. Men arvet tillhör inte bara antikens kyrkor utan har även givits till den moderna kyrkan.

Nu går det alltså undan. Det senaste är uttalandet om klostrets betydelse och dess profetiska kallelse i vår tid.

Ulf Ekman, känd trosförkunnare och pastor, har tillsammans med 16 andra kyrkoledare sällat sig till skaran som välsignar klostrets och kommuniteternas ankomst.

Vad blir nästa steg? Kommer blickarna nu att riktas mot Rom och Petrus-ämbetet. Är det slutmålet? Man kan ana det om man läser Peter Halldorfs analys. Är en ny religion under uppbyggnad?

Lärofrågor kommer med all säkerhet att offras eller skrivas om. Det har kännetecknat mystiken. Och vad gör Ulf Ekman och andra frikyrkoledare med de kraftfulla uttalanden man tidigare riktade mot den katolska villfarelsen.

För mig ter sig den ”nya rörelsen” mot öknen som en enda stor tragedi när jag märker hur lekmannakyrkor och pastorer så okritiskt anammar den katolska och ortodoxa mystiken. Man har tydligen låtit sig bländas av ljusskenet från den apofatiska teologin.

Men det verkar som om vissa pingstledare ändå till slut börjar ”ta bladet från munnen.” Teologen Göran Lennartssons fina artikel om kyrkofäderna i Dagen nyligen var ett välkommet inlägg.

Vi hoppas på att flera vill ta ställning för den apostoliska kristendomen. Det är ju den som vi har fått i uppdrag att försvara och inte en teologi eller ett system som saknar förankring hos apostlarna.

Nils-Olov Nilsson, Teol. Dr.

Sätter här in en artikel av Stanley Sjöberg i tidningen Hemmets vän och ger sedan en "Hafo kommentar".
---
"Nya rörelser utmanar 'traditionella' kyrkor

Vi är många som nu för tiden beskrivs som 'traditionella' kristna inom de etablerade frikyrkorna i Sverige. Man känner igen mötesformerna och det som framhålls i talarstolen. Det nya som hänt i kyrkornas värld har oroat och orsakat förnyelse och förändring men också främlingskap och mycket annat.

Jag är inte säker på att min beskrivning är helt rätt, men jag tänker på speciellt tre andliga företeelser som påverkar oss i vår tid.

Ulf Ekman och Livets Ord har sedan 1980-talet haft ett mycket starkt inflytande och har i många avseenden format trons tänkande och gudstjänsternas lovsång.

Det som sker är en fortsatt utveckling av den karismatiska väckelsen. med anknytning till en global händelse: andeutgjutelsen i Apostlagärningarna. Kännetecknande är en entusiasm och visionär glöd som motiverar till mycket bön, förväntan och längtan.

Bort från ytlighet

Peter Halldorf och ”Bjärka Säby” har med en jämförbar betydelse påverkat med kanske ännu större bredd, med tanke på mångfalden av kyrkor och samfund. Det som kännetecknar det som sker kring Peter Halldorf är en rörelse bort från ytlighet, slarv och tanklöshet.

Lovsången påminner om det som hörs i Taizé och bibelläsningen anknyter till kyrkofädernas kommentarer och de historiska kyrkornas guds-tjänstform med tystnaden, symbolerna och viljan till helighet.

Bill Hybel och 'Willow Creek' i Chicago har trots avståndet skapat en modell för många inom frikyrkorörelsen. Det är en evangelikal rörelse med stor trovärdighet som syftar till att nå ut med evangeliet till icke kyrkvana.

Utbildningen handlar om ett ledarskap liknande det som finns i modern marknadsföring, med utnyttjande av tekniska hjälpmedel, pedagogisk framställning med dans, drama och visuella upplevelser med Power Point.

Anpassad kristendom

K G Hammar och Svenska kyrkans liberalteologiska strömningar har också påverkat både den egna kyrkans medlemmar och stora delar av frikyrkorörelserna. Idén är att anpassa kristendomen till ett sekulariserat tänkande, med en bibelkritisk hållning och breddning av ekumeniken till att också gälla fram för allt islam som syskonreligion.

En av de viktigaste frågorna har blivit att kämpa för ett accepterande av homosexuella relationer som jämförbara med äktenskapet mellan en man och en kvinna.

Den här tankelinjen kännetecknas av en intellektuell elit som begränsar tron till upplysningstidens idé om förnuftets överlägsenhet, som därmed innebär att det övernaturliga avvisas som psykologiska företeelser, eventuellt en mystik som existerar utanför allt vi kan förstå. Kyrkor kring denna teologi dör sakta bort med sina förespråkares åldrande.

Tillbaka till kyrkofäderna

I USA pågår en liknande process. I det senaste numret av Christianity Today beskrivs hur kristna ungdomar i 20-30-årsåldern inom de evangelikala kyrkorna söker sig tillbaka till urkristendomen och kyrkofäderna.

Det pågår en ungdomsrörelse i USA som vill anknyta till 300-talets tänkande och därmed de ortodoxa kyrkornas gudstjänstformer: de gör korstecknet i samband med bön, de använder välluktande rökelse och ikoner, och de firar ofta eucharistin, eller nattvarden.

Budskapet till oss 'traditionella' kristna är att vi ska gå förbi vår historia som ofta förankrats i John Wesley, Jonathan Edwards och 1900-talets Billy Graham.

Rötterna finns hos Terullianus, Chrysostemos, Clemens av Alexandra med flera som återfinns i Peter Halldorfs historiska skildringar.

Man kan ana en trötthet i vår tids informationssamhälle, med ständiga aktiviteter och nya krav som möter ungdomarna. Därför blir monastiska kulturer attraktiva och tystnadens gudstjänst något efterlängtat.

Jag har stor respekt för detta och inser att det är något viktigt som sker i sådana sammanhang.

Många upptäcker i det här sammanhanget både de ortodoxa kyrkorna och de katolska gudstjänsterna.

Pingstvänner, som längtar efter något annat än den egna traditionen, närmar sig högkyrkliga lutherska mässor som leds av bibeltroende präster eller går till någon av de historiska kyrkorna för att fira guds-tjänst.

Reagera i ödmjukhet

Nu är det viktigt att 'karismatiska' kristna inte angriper de historiska kyrkorna för deras ikoner och helgon, eftersom vi själva haft problem med idoldyrkan av kända namn, som i samband med bön fått större betydelse än vår egen direktkontakt med Gud.

Det är viktigt att vi tänker ödmjukt innan vi bedömer liturgin på gammalgrekiska eller latin som inte vanligt folk förstår, när vi själva tillåtit en lång period med lovsång på engelska med bedövande musik som gjort att nästan ingen uppfattat texterna och budskapet.

Vi har varit kritiska mot katolska präster som inte konsekvent varit trogna sina celibatära löften om kyskhet. Samtidigt har speciellt karismatiska kyrkor i USA drabbats av en mångfald historier om sina ledares moraliska misslyckanden.

Mitt i detta kaos i västerlandets olika kyrkor pågår historiens mest omfattande framryckning av kristendomen i hela världen – utom i Europa! Miljontals människor blir frälsta, det sker under och tecken. Den karaktär som kristendom i denna globala andeutgjutelse uppvisar är viktigare än någonsin att upptäcka!

Stanley Sjöberg"
---
HaFo - kommentar:

Stanley:

"jag tänker på speciellt tre andliga företeelser som påverkar oss i vår tid."
---
Och här synes Stanley åsyfta och helt bejaka Ulf Ekman och hans förförande verksamhet, Halldorf och hans förförande verksamhet och så Willow Creeks tveksamma verksamhet (de vägrar att lämna besked om var de står i förhållande till JDS - läran och trosförkunnelsens förförelse).

Han bejakar så i "ödmjukhet och respekt", att gå tillbaka "till fäderna" = bejakar katolicismens förförelse.
---
Man vet inte om man ska skratta eller gråta över hur vilsna de kristna ledarna är, här gestaltad av Stanley Sjöberg.

En man som menar sig vara en försvarare av sann kristen tro.

Han är nu så förblindad, så han ser inte förförelsen i trosförkunelsen och katolicismen!

Visst kan man bli både förundrad och uppbragt över hur det kan ske att andliga ledare blir så kompakt blinda.

Men samtidigt är det ju ngt som måste ske om Skriftens ord om avfallet som ska möjliggöra antikrists inträde på arenan, ska kunna ske.

Vore de andliga ledarna vakna, så kunde ju aldrig detta kunna ske.

Men nu verkar de, naturligtvis jämte, att de personligen av olika saker och motiv, "inte ger kärleken till sanningen rum i sina hjärtan", bli blinda, så att de mitt i all välvilja, omsorg och nitiskhet, ändå blir redskap till att förbereda den antikritliga enhet, som kommer att hälsa antikrist välkommen som Kristus.

HaFo

Fick ett mail ang. Stanley Sjöberg som jag sätter in här:
---
Hej Harry!

Stanley S har uttalat sig om det andliga läget i Sverige i positiva ordalag, som du också har tagit upp på din sida.

Johannes Paulus II var påve mellan 1978 och 2005.

Stanley skriver:

"Några år efter att Johannes Paulus II hade installerats som påve i Rom hade jag tillfälle att besöka Vatikanen."

"Sent en kväll kom en katolsk präst fram till mig efter att gudstjänsten var slut. Han ville att vi skulle be tillsammans.

Vi gick in i en liten katolsk kyrkolokal med jordgolv och ett enkelt altare med sitt krucifix. Prästen var ung, han var barfota, med långt hår och skägg, mager och innerligt intensiv.

Han arbetade ibland de allra fattigaste och längtade efter en andlig utrustning för sitt missionsarbete.

Vi böjde våra knän framme vid altaret och efter en stund av stillhet kom den helige Andes närvaro med en obeskrivlig atmosfär av renhet, helighet och kärlek.

Vi överraskades av att börja sjunga en lovsång där vi hade en gemensam melodi och ett gemensamt språk.

Ut ur altaret trädde en gestalt fram till oss och sträckte sina händer över oss för att ge oss sin välsignelse.

Vi såg honom båda två och visste vem det var. Jesus var mitt ibland genom den helige Andes förmedlande närvaro."
---
Man kan ju undra vad som hände vid det bönemötet liksom man kan fundera kring Halldorfs vittnesbörd (för några veckor sedan) om sitt 'andra andedop' tillsammans med en munk i en klostercell?

Här är hela artikeln igen:

http://www.hemmetsvan.se/viewNews.do?NewsID=0208

slut på mailet.
---
HaFo - kommentar:

Ja, nog kan man verkligen undra över vilken ande som gav sig tillkänna både för Halldorf och Sjöberg!!

Inte var det Guds Ande som från den stunden och framgent, gjorde dem blinda för förförelsen både i katolicismen och trosförkunnelsen! Så att de bägge ser positivt på och själva blir draghästar fram mot det avfall som ska ske innan antikrist kan träda fram och som blir ett avfall, därman kommer att hälsa antikrist välkommen som Kristus.

Detta därför att man redan är intagen av och kallar antikrists andes verksamhet,för ett verk av Guds Ande.

Och det lockar man nu in människor in under, med sina charmiga och karismatiska personligheter.

Den gåva och tjänst som Gud lade ned i dessa människors liv, har av anledningar som bara "Gud kan känna till", blivit bedragna av villoandar och tror sig tjäna Gud, men har hamnat i den fruktansvärda situationen att de blivit "falska apostlar" och "villolärare".

Villfarelsen måste komma säger Jesus, men tillägger ett ve, över dem varigenom det sker och säger att det vore bättre, att en kvarnsten vore hängd runt deras hals.

Vi är inte ålagda att "hänga kvarnstenar runt någons hals". Det får Gud sköta om.

Men vi är kallade att "pröva andarna huruvida de är av Gud" och till att avslöja villolärorna och dess företrädare.

Och där är det så tragiskt att detta är vad som blivit både i det här fallet vi talar om gäller både Sjöberg och Halldorf.

Jag hade brevkontat med Stanley och blev förskräckt över, med vilken blindhet inför läran om Jesu andliga död, viftade bort den med, att "problemet idag är inte att en del tillvitar Jesus lite för mycket lidande".

Då har han ju redan blivit blind och förstått nada vad läran om Jesu andliga död, egentligen lär för ngt.

Stanley talar ofta om Jesu "Gudomliga identitet" och ser inte hur det begreppet blir omintetgjort i läran om Jesu andliga död.

Desto mer skrämmande är det då att han i sin blindhet får framstå som en andlig auktoritet, som ska vägleda människor.

HaFo

Stanley Sjöberg har en speciell förmåga att hålla till i olika ****** länge har han varit i Uppsala livets ords **** och har nu kombinerad det med ännu ett, det katolska.

Stanley är varken lärare, profet eller herde; han är evangelist och skulle hålla sig där, d.v.s. inom sitt område, men även där förvillade han med frälsning efter döden boken han gav ut.

Så han är hopplös börjar jag tro, med för Gud är ju allting möjligt; även att får ordning på Stanley: få honom andligt nykter med andra ord. Och sannerligen, det behövs!

Kunde ha tillagt det, att för mig är Bibeln en betydligt större andlig auktoriet och vägledare,
än Stanley Sjöberg.

Så ju mindre man lyssnar på Stanley och ju mer man läser Bibeln, ju bättre är det; åtminstone om man vill hitta hem: hem till himlen.

Kristen eller antikristlig enhet

Angående Stanley

(Hagin hade ju också vissa underliga uppenbarelser--)
En Jesus som kommer fram ur ett altare , ja sannerligen
, i så fall att detta rörde sig om en äkta uppenbarelse
så borde ju Stanley ha blivit så pass fylld av sanningens
ande att man kunde förvänta sig att hans förkunnelse skulle
stå i överenstämmelse med ordet , varom inte så måste
man ju konstatera att det måste vara något mycket underligt
med denne så kallade Jesus som framträdde ur altaret---
"Ljusets ängel"

Inte heller tycks denne Stanley fatta att det är något
mycket sjukt med Jds läran , anmärkningvärt ? , eller inte ?
Nej , det är inte alls anmärkningsvärt , inte alls
det är ju helt följdriktigt , inte med tanke på att
han blivit omdöpt , tydligen--

# Stanley har alltså sedan länge blivit intagen av en
annan ande och är sålunda företrädare för en annan Jesus
, ormen har alltså bedragit honom i form av en tydligen
"mycket underbar och välsmakande" uppenbarelse
Ja , för den förförde är ju denna andliga "dryck" ljuvlig
Och mycket allvarligt är , sedan sprider ju denna person
dessutom smittan vidare

Kjell Sjöberg skrev ju en bok som heter "Låt varna er"
Angående Stanley Sjöberg kan man använda samma
term : "Låt varna er !!"

# Hur ska man kunna få den person att
lyssna som börjat att dricka ur berusningens kalk ?
Det är ibland som att denna person är inne
i ett "andligt race" som ibland kan gå i vågor
detta ska fortgå ända tills det att ??
Frågan är om alla kommer ur detta ?
Baalsdyrkan är det fast det kan se
ut som kristendom , kraften som driver
på framåt kommer från onda andar
, detta är det slag av "hästkrafter som
driver fram detta verk , lycklig den som
inte orkar trampa på i "ekorrhjulet" utan
kastas ut ur det ockulta tramhjulet---
En omvändelse från "åsnan moroten"
"kristendom"

Mvh SLB

Jag skrev här ovan: "Stanley Sjöberg har en speciell förmåga att hålla till i olika ****** länge har han varit i Uppsala livets ords **** och har nu kombinerad det med ännu ett, det katolska".

--

De obegripliga stjärnorna i texten kan översättas med "vid sidan av vägen". I Bibeln står det f.ö. att "där profetia saknas blir folket tygellöst".

Men kan med fog säga, att Stanley Sjöberg gett "tygellösheten" ett ansikte;

de tygellösa blir aldrig kvar på vägen, lika lite som en båt utan köl och roder blir det: den följer alltid aktuellt vindkast, det senaste liksom.

Det finns cirklar med inbyggda labyrinter, d.v.s. med många återvändsgränder. När man skall gå runt där för att hitta vägen ut, får man ständigt vända om och ta en annan väg, eftersom den man valt ofta visar sig vara en återvända. Till slut kommer man ändå ut, och då befinner man sig där man börjat vandringen: vid cirkelns ingång.

Tar man läromässig rygg på Stanley då hamnar man ofelbart i en liknande sorts vandring. Det är bara att kolla hans bakspår så ser man det.

Nu i vår tid har ju i princip hela det kristna ledarskapet i vårt land, tillsammans med Stanley Sjöberg och Ulf Ekman, tagit rygg på påven,

i stället för på Bibelns apostlar och profeter och JESUS Själv; som talade vé över falska ledare, som t.ex. fariseerna och de skriftlärda.

Jes. 3:12 "Mitt folk, dina ledare
för dig vilse och fördärvar den väg
du skulle gå".

Med förvirrade ledare/herdar kan det inte bli någonting annat än ett förvirrat, vilset folk; och det värsta som kan hända ett land och folk är när det andliga ledarskapet blir Gud ohörsamma: vem skall då visa det landets folk vägen?! När vägvisarna själva inte vet var de befinner sig!

Hej

Kristen eller antikristlig enhet

# Min kommentar :
"Säg är det konstigt att man längtar bort nån gång ? "

# Någon borde fråga Ulf E , Stanley S och Peter H
om de tycker att det är alldeles i sin ordning att
en sådan som Påven samlar ihop :
"katoliker, baptister, lutheraner, kväkare, mennoniter,
ortodoxa med den ekumeniske patriarken Bartolomeus I,
tillsammans med muslimer, hinduer, buddhister, siker,
shintoister och afrikanska trolldoktorer
som anropar sina gudar"

Ja , vad tycker Ulf , Stanley och Peter H
egentligen om vad som hände i Assisi ?
Citat :
http://www.tidenstecken.se/religionsmote.htm
"Som ett gott initiativ mellan olika religioner anger dokumentet
det initiativ som Johannes Paulus II tog när han kallade samman
kristna tillsammans med ledare från andra religioners trossamfund
i Assisi i Italien den 27 oktober 1986 och återigen den 24 januari 2002.
"Utan sammanblandning förde de tillsammans fram
mänsklighetens rop till Gud",
fastslår dokumentet.
Det är egentligen en vidrig lögn.
http://www.tidenstecken.se/kkreykja.htm#Assisia
http://www.tidenstecken.se/kkreykja.htm#Assisib
Se länkarna till dessa datumen här ovanför"

# Alltså , vad tycker Ulf , Stanley
och Peter H egentligen om vad som
hände i Assisi ?

# Please , please , någon , ställ dessa 3 personer mot
väggen så det kommer fram hur pass förvillade de
egentligen är !!!!!!!!!!!!!!!
# Och , förresten , vad har egentligen
Sten Gunnar H för uppfattning i denna fråga !!!
# Alltså Sten Gunnar , vad tycker du ???

Citat :
http://www.tidenstecken.se/kkreykja.htm#Assisib
"Påven samlade på nytt världsreligionerna i Assissi
2002-01-24 samlade påven på nytt representanter från de
olika världsreligionerna genom att bjuda in 200 delegater från
12 framträdande religioner till Assissi, för att tillsammans med
dem be om fred i världen. I samlingen som hölls i ett väldigt
plasttält mixades kristna hymner med buddhistiskt mässande
innan man läste upp skrivna förpliktelser om att arbeta för fred
på 11 språk, som arabiska, hebreiska, farsi, punjabi m.fl.
I samlingen deltog katoliker, baptister, lutheraner, kväkare,
mennoniter, ortodoxa med den ekumeniske patriarken
Bartolomeus I, tillsammans med muslimer, hinduer,
buddhister, siker, shintoister och afrikanska trolldoktorer
som anropade sina gudar (påminner om dåtidens
Baalsprofeter som Elia utmanade och inte
delade bönegemenskapen med)."
Slut citat

Citat :
"Påvens inbjudan till Assisi 1986
Den 27 oktober 1986 var 155 representanter från 12 världsreligioner
samlade i Fransciskus-staden Assisi i Italien, för att be för fred i
världen.
"Fred är avhängigt av den makt vi kallar Gud", sa påven, som var
initiativtagare till arrangemanget. Innan representanterna för de olika
religionerna samlades tillsammans för att be, så var varje grupp
för sig och alla bad för fred.
De kristna (t ex Robert Runcie - ärkebiskop av Canterbury,
Emilia Castro - generalsekreterare för Kyrkornas Världsråd,
de ortodoxa patriakerna från Ryssland, Bulgarien och
Tjeckoslovakien samt grekiske ortodoxe patriarken från
Konstantinopel) var tillsammans med påven samlade till
gudstjänst i domkyrkan, San Ruffino.
Judarna, med överrabbinen i Rom i spetsen, höll till unden
bar himmel och samtalade om Bibeln och Talmud.
Buddhisterna bad framför en Buddha-staty (med bönerullar
och rökelse omkring detta), som hade satts upp
på altaret i kyrkan San Pietro.
Fetish-prästen från den heliga skogen vid Togosjön höll till i
en sal i rådhuset, där han besvor andarna och stänkte de
tillresande med vatten. Han var i Assisi som representant
för de animistiska religionerna. Han hade för första gången
i sitt liv tagit på sig kläder och skor, och hade för första
gången, tack vare påvens inbjudan, lämnat sin heliga skog.
Shintopräster kom från Japan.
Indianer. En indiansk medicinman kom från
Crowindianerna i Montana.
Bahai-troende, som tror att Kristus var bara en av nia
gudomliga budbärare och inte den mest betydelsefulla.
Dessutom deltog hinduer, parser, sikher, jains, zoroastrians
och muslimer från länder i Asien och Afrika.
Sedan gjordes en gemensam pilgrimsvandring vilken
symboliserade att alla människor tillsammans är på väg
mot ett gemensamt slutmål, Gud.
Efter pilgrimsvandringen möttes man på eftermiddagen
med påven och buddhistledaren Dalai Lama i spetsen
på platsen framför den stora basilikan, Basilica di San
Francesco, för att be för fred. Varje grupp, en efter en,
läste sina egna texter och böner om fred, i de övrigas närvaro.
Mötet avslutades med att påven läste den bön som tillskrevs
Franciskus "Herre gör mig till ett redskap för din fred".
Slut citat

Mvh SLB

Det kristna ledarskapet i Sverige verkar tro, att det är svårt att se och avslöja deras vänstrande med den katolska skökan,

men det är bara tända Ordets ljus och lägga ljuskäglan över dem; och det kan vem som helst läskunnig göra, så ser man det.

Det är bl.a. därför Gud tillsett att vi fått Ordet: för att avslöja lögnens alla tillflykter.

Att katolska skökoväsendet kunde vilseföra människorna när de flesta inte var läskunniga och undervisningen dessutom förekom på latin, är ju lättförståeligt,

men i vår tid är det mer obegripligt och att det obibliska lärosystemet dessutom kunnat infiltrera hela vårt kristna ledarskap, som skett i vårt land, är ännu mer obegripligt.

Det finns bara, som jag ser det, en enda förklaring: "Ljuset ängel" har än en gång lyckats förföra människorna. Först med Uppsala livets ord och nu med påvekyrkan.

Skönt att det finns fler som ser det som jag gör gällande Stanley. Så att jag inte helt är ute och cyklar här. Han är ju nästan en "guru" i många kristnas ögon, som man ser upp till som andlig rådgivare.

Hur allvarligt är det då inte om han kommit fel och förmedlar en blandning av lögn och sanning, så att människor får "skräp i ögonen" och därmed dimmig blick och alltmer börjar snubbla över förförelserna i katolicismen och trosförkunnelsen.

Och hur allvarligt är det om man blir varse detta skulle underlåta att peka på det, så att människor väcks inför att pröva även en ärad och omtyckt ledare.

HaFo

Det den lovsång som Stanley sjunger lovsånger till, enligt ditt tidigare inlägg HaFo, har den sortens lovsång bidragit med två saker, helt kort:

1. Den har flyttat korset och blodet - frälsningens i JESUS KRISTUS - åt sidan till förmån för lovsång till Gud: men Gud frälsar ingen (den sortens lovsånger kan i princip alla de stora religionerna delta) utan det är just Det och Den man flyttat åt sidan som Gud sänt för att frälsa.

2. Man har på sina håll inmutat tid på ungefär en halv timme till tre kvart i början av mötena för detta slags lovsång, som effektivt stängt ute Guds Anden frihet att verka. Och efter predikan har det ofta blivit en ny "bullermatta" av lovsång.

Tala om formalism!

Så "lovsången" har enligt mitt förmenande släckt ut Anden, hindrat Honom, och därmed väckelsen!

Som exempel: Om någon skulle be högt, hur innerligt som helst, i cirka tre kvart eller någon skulle profetera under samma tid, och sedan återkommande möte efter möte,

då skulle vi tysta ned sådant,
som varande i högsta grad ovisligt.

Men lovsången är en av vår tids "heliga kor" som inte får vidröras, inte ifrågasättas och framförallt inte slaktas,

en annan av dessa kossor, är den som Peter Halldorf gjort sig till talesman för; religiöst, obibliskt katolsk bråte,

som heller ingen vågar röra vid, än mindre slakta, (vilket vore av nöden då det vilseför Människorna)
då skräpet heligförklarats av människor som själva gått vilse,

en del med sitt säte i Rom.

Flera röster har nått mig via mail på grund av Stanleys artikel i Hemmets vän, återgiven och kommenterad ovan.
---
”Hej Harry, jag upprördes också av Stanley Sjöbergs senaste artikel. Jag kastade tidningen ifrån mig och sa till min fru att han nu spelat ut sin roll som talesman för kristenheten.

Jag håller helt med i dina observationer och din analys. Stanleys upplevelse i Vatikanen var en nyhet för mig, men gör att jag också kan tro att en "annan ande" förledde honom där, samma ande som gav Halldoft ett andra dop. Andra upplever det i kristen meditation. Det här är väl den transformation som new age vill se över "allt kött" fast den här sker i kristen kostym.

Så här tänker jag bl.a:

De här personerna misstar sig då de bedömer sammanhang utifrån en upplevelse-fixerad kristendom. Då kan vad som helst hända. Det kristenheten allt mer glömmer är att vår tro är dogmatisk - om man får lov att använda det lite torra ordet (vad kan vara bättre att säga?). Tro kommer från budskapet, budskapet står skrivet i Bibeln. Och sann lydnad är att vara trogen ordet.

Vi är kallade att sprida det skrivna ordets budskap. Nattvarden är inte en upplevelse utan en åminnelsehandling som skall få oss att minnas det Jesus gjort, vilket också är nerskrivet. Anden har vi fått för att få kraft att förkunna ordet/budskapet, INTE för upplevelsers skull, osv.”
---

”läste också Hemmets vän och noterade Stanleys politik. Stanley är ju en ’ikon’ som bara vill synas. En och annan artikel i Dagen har dock varit bra på senare tid. Det FINNS fler som är vakna. Vad Willov creec beträffar, så anlitade dom ju en gubbe från Usa:s vapenlobby till ’ledarskapsutbildningen’. Ush ja!”
---

Skönt med bekräftelse att jag inte är helt ute och cyklar! Man känner sig ju som en "missnöjesminister", som ständigt ska sticka ut hakan och "peka finger" mot omtyckta ledare och påstå dem vara vilsna. Vem är jag mitt i al min bedrövlighet som kristen människa, att agera så.

Men ändå känns det ofrånkomligt att skriva ut det man "ser" och får vånda över att människor tydligen inte "ser" och det behövs att ngn hojtar till och åtminstone får dem att tänka efter.

Det kusliga är då, att de som är "intagna" av ledare med charmfulla personligheter som Ekman, Halldorf och Stanley, känner det som att de inte är dessa ledare, som blir ifrågasatta, utan deras efterföljare "reser ragg", som att de är de själva som blir ifrågasatta.

Detta istället för att pröva sina ledare, så går de till attack och vill "kriga ner deras fiende". Den som uppmanade till prövning av deras ledare. Även om uppmaningen till prövning, var väldigt befogad utifrån vad ledaren förmedlat.

Tyvärr är det vad maktmänniskor åstadkommer "som ledare över sina undersåtar". Det kan ske i den mest fromma, gudfruktiga och sammetslena ton av förståelse, enhet och kärlek, som synes full av omsorg.

Men ändå så är det bara ett vapen för att uppnå vad man egentligen är ute efter:

Att synas och höras och framstå som en verklig Gudsman som försvarar den sanna Kristna tron, verkligen evangelicerar och "vinner vårlden för Kristus, samtidigt som man egentligen fallt offer för villfarelse och förmedlar den vidare.

HaFo

Det här är bland det allra bästa jag läst, och jag tänkte; den mannen har fått ljus av Gud:

"De här personerna misstar sig då de bedömer sammanhang utifrån en upplevelse-fixerad kristendom. Då kan vad som helst hända. Det kristenheten allt mer glömmer är att vår tro är dogmatisk - om man får lov att använda det lite torra ordet (vad kan vara bättre att säga?). Tro kommer från budskapet, budskapet står skrivet i Bibeln. Och sann lydnad är att vara trogen ordet.


Vi är kallade att sprida det skrivna ordets budskap. Nattvarden är inte en upplevelse utan en åminnelsehandling som skall få oss att minnas det Jesus gjort, vilket också är nerskrivet. Anden har vi fått för att få kraft att förkunna ordet/budskapet, INTE för upplevelsers skull, osv.”

--


Att få läsa någonting dylikt, är nästan för bra för att vara sant.. Men nu har jag ju fått läsa det med egna ögon!

Hoppas att dessa två pärlor inte landar
enbart hos svin.

Det är Bibeln - Guds Ord - som skall leda Guds folk. När då Ordets förvaltare - som nu i vårt land - blir Ordets förfalskare är folket/fåren illa ute.

När herdarna leder vilse, därför att de inte själva är underställda Guds Ord, utan i stället blivit herrar över det: blundar för obekväma sanningar, och sätter sig över dem: då är det tid för Gud att handla,

att "störta härskare från deras troner" och i deras ställe insätta sådana ledare som hör och gör Guds vilja. Göra slut på dessa förvillares herdetjänst
med andra ord.

Detta handlar om samfundens toppledare, men berör också nivåerna under, där man tiger och samtycker till dessa vilsna toppledares genomfalska ledarskap.

Vad skall man med en Bibel till när man ändå inte följer dess undervisning?! Det har i stället blivit inom kristenheten som man beskyllder de s.k. nyandliga rörelserna för: att serverar folket ett "smörgåsbord" av olika "trosföreställningar" i ställer för att visa dem var vägen går:

visa på den Bibliska vägen, för att sedan också leda
Jesu får på den:

ta rygg på JESUS Själv och Bibelns apostlar och profeter, i stället för att följa påvar, Ulf Ekman, Stanley Sjöberg, Peter Halldorf och andra av sitt eget högmod förblindade ledare.

Bibeln säger, att "Gud leder de ödmjuka rätt". Om det är sant, och det är det, då beror alltså ledarnas vilsenhet på deras högmod -och ingenting annat.

Jag ser framför mig en strid - en uppgörelse - mellan Guds Ord och vilsna herdar som leder Guds får vilse: får som Han köpt åt Sig med Sin ende Sons dyrbara blod.

Och jag tror och är förvissad om, att Guds Ord kommer att vinna, och därmed också de som följer Ordet: de bland Guds folk som håller fast vid "det fasta Ordet". De kan helt enkelt aldrig förlora.

Och om så vore, att endast en enda människa är kvar som står tillsammans med Guds Ord - med Gud Själv m.a.o. - så är det paret, den duon, starkare än alla villolärare tillsammans: det visar oss uppgörelsen på Karmel, mellan profeten Elia och villoprofeterna plus ett helt Guds folk som haltade på båda sidor av sanning och lögn:

precis exakt som nu i vårt land!


Så Du som står tillsammans med Guds Ord, var frimodig och buga inte och bocka inför villfarelsernas alla företrädare, utan säg och skriv sanningen till dem:

det är ju sanningen som skall göra också dem fria, samtidigt som Du räddar Dig själv; genom att aktivt hugga upp rågångarna till villfarelserna!

Rågångar som fått växa igen, genom att våra ledare flyttat gränsrösena.

Men sannerligen, de skall återställas. Gud vakar över Sitt Ord och Sitt verk: de Sina. Han låter inte vargen/tjuven ostraffat stjäla Hans får. Det kommer också tjuvens handräckare - kristenhetens vilsna ledare - bli varse.

De har "kastat hansken" mot Gud Själv, när de inte lyssnat på alla dem han sänt med varningar och andra tilltal till dem. De har bara fortsatt utan hänsyn till Hans sändebud och vad de fått att framföra; som om det gällt människor och inte Gud.

Men Gud - min Gud - har lovat stå emot de högmodiga till evig tid. Och Han håller alltid vad Han lovar. Så även i den här saken, i den här frågan. Den är uppe på Guds "bord" nu, i skrivande stund. Det är jag fullt förvissad om.

Och den kommer inte att tas bort från Hans "agenda" förrän Han fört frågan till den punkt som Han har bestämt: till fullkomlig seger med andra ord.

Se då till att Du är på rätt sida i den striden.
På Guds -och Hans Ords sida med andra ord.

Problemet för de kristna ledarskapet i Sverige, i vårt kompromissernas lagomland, är att Guds -och Hans Sons rike och Ord är kompromisslösa.

JESUS säger till Sitt folk: "Er tal skall vara Ja, Ja eller Nej, Nej, och allt därutöver, är av ondo".

D.v.s. FRÅN den onde.

Vidare säger Han: "Den som inte församlar med mig, han förskingrar". Förskingrar vad? Guds - med Jesu Guds Sons blod - friköpta och dyrköpta får.

När Paulus i sitt brev till Galaterna, två gånger betygar hur han ser på villoläror -och deras lärare, är det ett exempel på Ja, Ja och Nej, Nej.

Han skriver: "Men om någon, vore det ock vi själva eller en ängel från himmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi har förkunnat, så vare han förbannad.

Ja som vi förut har sagt det, så säger jag det igen: Om någon förkunnar evangelium för er i strid mot vad ni har undfått, så vare han förbannad".

Ett dubbelt vittnesbörd med andra ord, för att understryka Sanningen. På samma sätt som JESUS ofta började Sina tal med: "Sannerligen, sannerligen säger jag er.."

Problemet med vårt lands kristna ledarskap är att de försöker få Guds rike på jorden, att bli ett "landet lagom", d.v.s. som Sverige; ett resultat av den goda demokratins villkor: kompromissernas resultat.

Men Guds rike ÄR inte och kommer ALDRIG att bli, ett kompromissernas rike. Tvärt om! Det är alternativet till världens riken och världens tänkesätt. Det är inte världen som skall förändra Guds rike, utan Guds rike på jorden, som skall förändra världen och världens tänkesätt -och riken.

Och Gud har makt och kraft till det;
om Han får tag i ett hörsamt och lydigt folk:
ett folk som hör och gör Hans vilja på jorden!

En Johannes Döparen var nog för att sätta hela det israeliska folket på fötter, och en Elia var tillräckligt redskap för Gud på Karmel, och en Gideon var också tillfyllest, sedan Gud smort honom med Sin Ande.

Och på det sättet är det fortfarande! Det är Sanningen som har Guds seger i såväl höger som vänster hand: och det är fortfarande Guds Ord är, var och förblir den sanningen. Och det Ordet finns mitt ibland oss, för att användas.

Apg. 12:24 "Guds Ord hade framgång
och visade sin kraft"

Det är samma Ord vi har hos oss än i dag; men var finns lydnaden för det Ordet: ja, åtminstone inte inom toppskiktet av vårt lands kristna ledare.

Tvärt om, där finner man de farligaste förfalskarna/förförarna:

just där man borde finna Guds Ords förvaltare, som med nit och redlighet förvaltar Ordet, som det står nedtecknat i Skrifterna.

Fick ett intressant mail med anledning av Stanleys artikel i Hemmets vän som jag sätter in ett utdrag ur här:
---

”Om man utgår från vad Stanley själv skriver, så inträffade hans ’invigning "några år efter att efter
att Johannes Paulus II hade installerats som påve i Rom( 1978 ). Således har Stanley i ungefär 28 års
tid varit påverkad av denna ’invigning’.

Hur mycket skada har denna person då lyckats förorsaka under denna långa tid? Konstigt att ingen har direkt avslöjat honom förut? Eller har ingen vågat säga något förut?

På något sätt har jag väl mycket länge upplevt Stanley som ’mesig , ’rätt andefattig’ , ingenting
alls att riktigt räkna med. En mycket snäll oskyldig gammal farbror som nog var lite för flummig för att ta på allvar.

Han har väl nog skrivit en del bra också, men denna konstiga ’tomhet’. Har väl undrat en del men inte riktigt brytt mig, har väl bara tagit det som att det är väl som det är med honom och negligerat saken.

Alla kan vi väl vara både ’konstiga’, ’fel och tomma’ ibland, påverkade så att säga, av både det ena och andra.

Men med Stanley ser det ut att vara mycket akut ihållande och alarmerande!! Det visar sig nu alltså att också han bär förklädnad !!

Och att denna ’snälla gamla farbror’, egentligen är företrädare för något helt annat än de flesta tror
Skenet bedrar alltså! På tiden att det kom fram vad han står för !!
---

Så till ngt annat! Angående ’kristen meditation’; Citat klipp av Solvieg Hendrikssen

’Hur många kristna vet t ex att djupmeditationen har sitt ursprung i hinduismen eller att radbandet
är guden Brahmas epitet?’

’två benediktinermunkar, Bede Griffiths och Henri Le Saux, började som missionärer i Indien, upptäckte likheten mellan yoga och kontemplativ djupmeditation, slutade missionera och i stället gick in för integrering av hinduism och kristendom.’

Slut citat
---

Så angående ’upplevelse-fixerad kristendom’. Min kommentar till detta:

mycket av de andliga yttringar som förekommer i upphaussad, hypad upplevelseinriktad så kallad ’kristendom’ handlar enligt min mening egentligen om något som också förekommer i bland annat österländsk mystik, eller för den delen inom shamanism.

Mycket av det som förekommer tex i Jds andligheten är , om man nu vill använda den termen ingenting annat än ett slags ’moderniserad’ shamanism i kristen förklädnad !!

Fejkat, så kallat ’tungotal’, eller ’bönespråk’, ’krigstungor’, kan väl jämföras med nåjdens jojk.

Högljudd monoton , rytmisk musik , ja , kan väl jämföras med ’trolltrummorna’, ja många
är sätten att koppla ihop sitt sinne ed ormens sinne och andlighet

Sätten, formerna , ritualerna är olika, anden är densamma.

Jds andlighet och dess former katolsk andlighet och dess former osv

Citat

’en som förmedlade kontakten mellan människorna och gudarnas värld var nåjden.
När samerna skulle kristnas var det främst mot honom och hans redskap, trumman,
som kyrkan riktade sin förföljelse. I lag förbjöds samerna att inneha trumma och utöva sin tro’
---
Det verkar som att kyrkfolket ofta hade bättre vett förr i tiden! Om man nu spetsar till det ’lite’. Numera bedrivs inom tex frikyrkliga kretsar en andlighet i kristen förklädnad om förr var förbjuden för samer att
utöva.

Det är samma förförelsens ande, som är verksam i trosförkunnelsen och katolicismen, som i shamanismen, men ngt. som idag charmerande herrar som Ekman, Halldorf och Sjöberg, som gärna vill framstå som försvarare av sann kristen tro försvarar och utövar, men som därmed egentligen är redskap till att vilseföra kristenheten fram mot avfall och förmedlar densamma andemakt som var verksam i shamanismen”.

Slut på mailet
---
HaFo kommentar:

Nog ligger det mycket tänkvärt som här framförs!
--
Ge gärna synpunkter!

HaFo

Klistrar in från DAGEN:
---
Ny ekumenisk rörelse samlar kristna

Per Åkerlund, präst och initiativtagare:

"Vi vill inte bygga någon kyrka, inte skapa någon organisation utan vara en vittnesallians på nätet."

Ena Sveriges kyrkor, och låt alla kristna samlas kring nattvarden. Det ekumeniska initiativet Enhetens vänners målsättning är högt ställda. Och ett flertal högt uppsatta teologer ställer sig bakom.

Initiativet har lanserats lite i skymundan, och har hittills spridits via djungeltelegrafen.

I ungefär fem veckor har Enhetens vänner funnits på internet, och det är där initiativtagarna hoppas kunna samla svensk kristenhet, där enskilda kristna från frikyrkor, ortodoxa, katoliker och protestanter hälsas varmt välkomna att be för kyrkans "synliga enhet".Är ett i själen

Under trettio år har jag haft katolska, ortodoxa och frikyrkovänner. Jag kommer inte att konvertera och de kommer inte att bli svenskkyrkliga, men i själen är vi ett.

Det vill vi låta blomma ut i vittnesbörd och tänkande, säger Per Åkerlund, präst i Svenska kyrkan och en av initiativtagarna till Enhetens vänner.

Den gemensamma nämnaren för att delta i ekumeniken är en bekännelse till den apostoliska tron, alltså en kyrka som står i en tradition som sträcker sig till kyrkans ursprung.

Den apostoliska tron är roten och stammen, och allt som växer måste vara i förening med stammen. Samlar mångaDe namn som på hemsidan nämns som deltagare i initiativet är teologer och kyrkfolk, exempelvis den katolske biskopen Anders Arborelius och den tidigare ärkebiskopen i Svenska kyrkan Gunnar Weman.

Men det behövs ingen fin kyrklig titel för att ansluta sig till det ekumeniska nätverket, och Per Åkerlund berättar att han vill se allt från vanliga folks vittnesbörd till utbildade teologers reflektioner.

Låt alla blommor blomma, resonerar han.Trots det ekumeniska anslaget finns det inte någon uppluckring av samfundsgränser, eller en ihopslagning till en enhetskyrka på programmet.

Vi vill inte bygga någon kyrka, inte skapa någon organisation, utan vara en vittnesbördsallians på nätet, lyder Per Åkerlunds programförklaring. Dela sakramenten.

Polemik kristna emellan är därmed portförbjudet. Initiativet är till för att visa på gemenskapen och likheterna bland Sveriges kristna.

Förutom en hemsida, som fortfarande håller på att byggas upp, har en rad evenemang kopplats ihop till Enhetens vänner. På hemsidan refereras till retreater, konferenser och möten som anordnas i "Enhetens vänners anda".

Var det ekumeniska initiativet ska landa är inte helt klart än, och Per Åkerlund menar att de ansvariga bakom inte ska agera poliser och bestämma hur initiativet ska utformas eller tolkas, utan det handlar delvis om vad folk själva gör av det.

Men gott om visioner finns det hos initiativtagarna. Per Åkerlund plockar upp en riktigt het potatis för att exemplifiera vilken mark Enhetens vänner vill beträda.

Målet är att fullt ut dela sakramenten, säger han. Det betyder exempelvis att pingstvänner och katoliker ska dela nattvarden med varandra?- I framtiden, ja. Det är absolut den Helige Andes mål, även om det i dagsläget ligger lång borta.

Med de olika synsätten som finns i dag inom de olika kyrkorna låter det som om man bäddar för teologisk konfrontation. Men det är något Per Åkerlund inte tror på.

Enhetens vänner handlar absolut inte om att vi ska tycka samma sak. Vi får behålla egna smaker, seder och bruk.

Vad vi skulle vilja se är att vi i Sverige börjar betraktar varandra som syskonkyrkor.

Fotnot: Det ekumeniska nätverket återfinns på: www.enhetensvanner.se

Slut citat
---
HaFo – kommentar:

Tror mig kunna svara på en mening i texten ovan:

”Var det ekumeniska initiativet ska landa är inte helt klart än”

---
Men detta upplägg och med de personer som ligger bakom, där man inkluderar även Arborelius och katolicismens förförelse, så kan det bara sluta under påvedömet.

Man startar som en "nätrörelse", men det kommer knappast att sluta där, eftersom man eftersträvar att dela nattvarden tillsammans. Det kan man knappast göra på nätet!

Men vägen dit man börjar samlas i praktiken som "enhetens vänner", kommer att vara väldigt manipulerande och lockande med vackra ord om enhet, tolerans, förståelse och vidsynthet om en enhetlig kristenhet över hela världen. Gemenskapen kommer att vara präglad av ”värme och omsorg”.

Man ska inte ha några ”strider” kring läran, utan bara samlas och enas kring det man har gemensamt ("vara ett så världen kan tro").

Det kommer alltmer att framstå som en ”synkretism” av bl.a. trosförkunnelse och katolicism.

Det sakramentala, ritualer, ikoner och Marias fokuserande, det mystiska, övernaturliga och mässande kommer att få en alltmer framskjuten position. Med ockulta manifestationer som säges vara Guds Andes verk.

Denna ”vidsynta” ”nya rörelse”, kommer att bli en stark draghäst till att fånga upp människor från många olika läger, framemot avfallet.

HaFo

Återger ett mail jag fick med anledning av inlägget om "enhetens vänner":
---
"Ett citat från Enhetens Vänners hemsida:

Enhetens vänner ber den katolske biskopen i Sverige om dispens för interkommunion vid något enskilt tillfälle under konferenser, möten och retreater.

Kommentar:

Har den katolske biskopen sådan befogenheter och vem ger honom denna höga ställning??

Varför ifrågasätter inte de som egentligen inte kvalificerar sig i befintligt skick till denna sk. kommunion (nattvard), varför de är diskvalificerade. Varför reder de inte ut den frågan först och främst?

Arborelius säger ju följande i klartext:

'Det bygger på att de som tar nattvarden har samma tro'.

Med andra ord att man ska bli en katolik om man ska få vara med i deras förvrängning av nattvarden.

Hur kan folk bara lydigt svälja och böja sig för sådant översitteri?

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=150508 "

Hej

Citat från Enhetens Vänner :

"Kring Östanbäck och planerna för Enhetens kyrka samlas
svenskkyrkliga, romerska katoliker, syrianer, pingstvänner
och frikyrkliga"

Min kommentar :
En sak är jag säker på : aldrig att Levi Pethrus
skulle ha deltagit i något sådant påfund !!!

Men för dagens "ockult marinerade" , indoktrinerade
Pingstvänner och frikyrkliga är tydligen det mesta tillåtet !!

http://www.enhetensvanner.se/index.php?kind=text&key_id=58

"Den ekumeniska iver som präglade 1900-talet från Nathan Söderbloms tid och
fram till först påven Johannes Paulus och sedan den Ekumeniske patriarkens
Bartholomaios besök i Uppsala 1989 och 1993 har dämpats och väl närmast
förträngts i svenskkyrkligt ledande kretsar. Men de tre nya inslagen,
det pentekostala initiativet, de orientaliska kyrkornas nya plats inom
kristenheten också i Sverige, och de många små grupperingarna,
som söker sig samman andligt-ekumeniskt är tydliga också i vår miljö.

Bjärka Säby blir alltmer ett öppet andligt centrum.
De romersk katolska klostren
och kommuniteterna drar till sig andligt
sökande, inte minst de nya vid Omberg
och det som byggs upp i Nydala.

Kring Östanbäck och planerna för Enhetens kyrka samlas
svenskkyrkliga, romerska katoliker, syrianer, pingstvänner
och frikyrkliga.

Berget i Rättvik är ett annat medvetet centrum
och Livets Ord i Uppsala blir det alltmer.
Nätverket "Enhetens vänner" har just börjat byggas
ut och spänner över flera kyrkogemenskaper.
Oas-rörelsen är ett annat vitalt nätverk"
Slut citat

#Det finns också en person till som kallas
för "Påve" och som tydligen är
mycket "enhetssträvande"

http://www.copticpope.org/index.php
Shenouda III
http://sv.wikipedia.org/wiki/Shenouda_III

"Enligt vad man kan läsa på "Enhetens Vänner" verkar
denne "Påve" Shenouda vara rätt populär i sitt sammanhang

Citat av Biörn Fjärstedt :

"Det nya i vår generation är att gränslinjerna mellan
kyrkotraditionerna är genombrutna.
I den väldiga kryptan under S: t Markuskatedralen
I Kairo har kopternas påve, Shenouda,
under lång tid samlat flera tusen till gudstjänst
med sång och musik, undervisning, förbön och
välsignelse på onsdagskvällar.
Stämningen är förtätad och upprymd.
Ett ungdomsband spelar från ett podium,
musik i västerländsk karismatisk stil.
Påven Shenouda kommer in under
häftiga ovationer och inleder.

Under fortsatt musik och körsång samlas
frågelappar in i stora korgar och bärs fram.
Påven sorterar så snabbt han kan i
högar efter ämnen och karaktär.
När han är färdig börjar han svara,
daglidagsfrågor om kristenlivet.
De kristna är en trängd minoritet i landet.
Påven själv har suttit i husarrest
i ett av ökenklostren.
Men det är också teologiska frågor.
De närvarande suger till sig varje ord.
Simultantolkning i hörlurar finns på flera
språk, semitiska och indoeuropeiska.

Efteråt är det fritt mingel på den öppna kyrkplanen
och ett särskilt kyrkbröd med kors på försäljs.
Några, gärna gäster från andra länder, blir
inbjudna att träffa påven i ett mottagningsrum.
Småskrifter, de flesta med påven Shenouda som författare,
kassetter från mässor och onsdagsmöten liksom koptiska kors,
radband och heliga bilder finns att köpa.

Det finns en likhet med det som kan ses på Livets Ord,
i en katolsk karismatisk församling i Agadir i det
muslimska Marocko och i många megakyrkor i
Korea och Guatemala"
Slut citat

# Min kommentar :

Jag vet ju inte vilka "megakyrkor" i Korea och Guatemala"
som Björn Fjärstedt syftar på , men med tanke på att han
tycker att det finns likhet mellan dessa och tex Livets Ord
så ger det ett mycket oroväckande intryck av att det är något
mycket underligt på gång
Inte heller är jag så lätt att övertyga om att "Påve" Shenouda III
just nu skulle stå för en alldeles helt sund kristen tro
Hans förflutna är inte precis så förtroendeingivande

# Denne Påve Shenouda har nämligen för länge sedan besökt
vatikanen och tillsammans med påven Paulus VI författade
han en gemensam deklaration om kristologi under visiten"

http://sv.wikipedia.org/wiki/Shenouda_III

"Han har gjort sig känd för sin strävan att ena kyrkorna, och har
sedan 1970 påbjudit dialoger mellan de olika kristna samfunden.
År 1973 var påven och patriarken den förste ledaren för den
koptisk-ortodoxa kyrkan som besökt Vatikanen på 1500 år.
Han och påve Paulus VI författade en gemensam deklaration
om kristologi under visiten"

Mvh från SLB

Jag har tidigare varnat för att ”enhetens vänner”, kommer att bli en stark draghäst för människor från olika sammanhang, till att förenas in under både katolicismens och trosförkunnelsens förförelse, som nu möts och alltmer är på väg att inta de kristna ledarnas hjärtan, när de börjar gå i armkrok med dessa förförelsers företrädare.

Vi drar med otrolig fart fram mot det avfall, som ska möjliggöra för antikrist att inträda på arenan och bli välkomnad som Kristus (istället för/anti kristus - en annan Kristus och falsk Messias).

Men som de kristna förförda fåren, av den antikristliga ande som alltmer ges utrymme, och kallas för ett verk av Guds Ande, så kommer man att bejaka antikrist som Kristus.

Johannes säger:

"Ni har hört att en antikrist ska komma och redan har många antikrister uppstått. Därav förstå vi , att den yttersta tiden är inne"

Det talas här om många antikrister. Men också om en speciell antikrist: "Ni har ju hört att en antikrist ska komma".

Dessa "antikrister" kan alltså antas vara föregångare till den slutlige antikrist, som ska uppträda på världs scenen. Med en tid som är tillmätt för honom. Det står att "han fick makt att så göra under 42 månader" (Upp.13:5).

Alltså ungefär lika lång tid (3,5 år), som den han ska plagiera, var verksam i sin jordiska gestalt, Jesus Kristus.

Han kommer att försöka imitera Kristus och kommer antagligen, därför att först uppträda som en fredskämpe, som ska upprätta "fridsriket" i en kopia av Gudsriket på Jorden, som den sanne Kristus senare ska upprätta.

Människor kommer antagligen till förstone, att bli bedragna till att se på honom som räddaren, världsfrälsaren, som enar både världen politiskt och andligt ( det senare via den falske profeten).

Det förvånar inte om han är den mest begåvade och välutrustade person som världen skådat. Med en intelligens och förförelsekonst som kommer såväl kristna och alla människor till att under häpnad bäva och bli duperade och vilseförda.

Johannes såg honom som den han verkligen var, vilddjuret, men framställde honom även som den store bedragaren som duperar, manipulerar och först framstår som ngn annan än den han egentligen är.

Eljest skulle han aldrig kunna tillskansa den politiska och andliga makt, som även inkluderar tillbedjan och hänförelse över hans fantastiska personlighet och de tecken och under, som han i anslutning till den falske profeten ska åstadkomma.

Han ska med list och lögn förföra de som bor på jorden. "Och hela jorden såg med förundran efter vilddjuret" (Upp. 13:3) Och det bedrägeriet går inte heller de kristna förbi.

Det bedrägeriet är under lång tid redan förberett i kristenheten fram mot avfallet, som ska möjliggöra att antikrist kan träda fram. De kristna har blivit förförda av sina ledare genom att kalla verk av antikrists ande för ett verk av Gud.

HaFo

Jag bifogar en länk till SKR - Sveriges kristna råd, som har antagit ett 'arbetsdokument' kallad Charta oecumenica, samma dokument som ligger till grunden för 'Enhetens vänner':

http://www.skr.org/verksamhet/ekumeniskteologi.4.17aaa0e104a8ab366980002486.html

..........

Det är skrämmande vad man förbinder sig till i detta dokument. Praktiskt taget 'säljer' man den underbara FRIHET i Kristus till att underordna sig en enda människa, påven, som anser sig vara 'Kristi ställföreträdare på jorden'.

Bibliska citat 'vävs in' i mänskliga tankar på ett skickligt sätt, så att folk blir förvirrade.

En del sanning + lite lögn = degen blir syrad....

Och till slut blir den så sur, att man bara hoppas att folk vaknar upp, när de har smakat att det inte är 'äkta föda'.

"Låt ingen bedra oss..."
....

Fick ett mail med en artikel av Stig Andreasson. Mailavsändaren ger sen egna kommentarer. Jag sätter in mailet och ger sen också själv en kommentar.
---

Från mailet;

I tidningen "Midnattsropet" 1 - 1999 från Maranatas sida , (man kan gå in och söka upp olika nummer), så
finns följande av Stig Andreasson

http://midnattsropet.se/?visatext=172

Kan man vara både pingstvän och katolik?

Text av Stig Andreasson

Sedan en del år tillbaka talas det om en växande pingstväckelse bland katoliker i olika delar av världen. Ibland läggs tonvikten på att de som gripits av denna väckelse alltjämt är katoliker. Ibland stryker man under att de utgör en ny typ av pingstvänner.

Detta föranleder mig att ställa den något tillspetsade frågan i artikelrubriken, som också kan formuleras litet annorlunda. Kan verkligen en pingstvän vara katolik eller en katolik vara pingstvän?

Ordet "pingstvän" är inte bibliskt. Det är inte "katolik" heller. Men varken baptister, metodister, missionsförbundare, frälsningssoldater eller andra nyare samfundsbeteckningar står omtalade i Guds Ord.

Där talas det om "bröder, troende, kristna eller Guds barn," och allra vanligast är benämningen "de heliga", då det talas om Guds folk på jorden. Det uttrycket förekommer omkring 60 gånger i Nya testamentet. Märkligt nog skulle många av oss inte ens kunna tänka oss att byta ut vår samfundsbeteckning mot en enbart nytestamentlig beteckning.

Men låt gå! Då man kallar sig "protestant, katolik, pingstvän eller baptist", så måste man ju mena något med det. Uttrycket "pingstvän" låter sympatiskt. Även många som inte officiellt tillhör en pingstförsamling är färdiga att deklarera sig såsom "vänner av Pingsten". Det är ju naturligt.

Att det skall vara nödvändigt att ståta med en extra religiös etikett utöver det att jag är en kristen för att bekänna min tro på Pingsten – det är kanske inte lika naturligt.

Men i så fall är det lika onaturligt att en kristen måste presentera sig som "baptist" för att bekänna sin tro på dopet. Alla kristna borde ju vara både "dopvänliga" och "pingstvänliga" – och för övrigt vänliga på många andra områden, inte minst mot varandra.

Den pingstvänliga inställningen fick en delvis ny etikett för dryga trettio år sedan. Sedan dess talar vi om "karismatiska kristna". Den karismatiska rörelsen har berört så gott som alla klassiska protestantiska samfund och även den katolska kyrkan har påverkats.

Eftersom många katoliker har gjort och gör karismatiska upplevelser borde väl frågan i artikelrubriken vara avgjord på förhand. Eller hur?

Ja, kanske, men ändå gör jag ett försök att reda ut den härva av begreppsförvirring som trots allt ligger gömd i allt detta uppfatta det också gärna som ett försök att se litet djupare på ett mångsidigt problem.

Några färska typexempel på pingstvänliga, karismatiska katoliker.

Det är tidningen Petrus som står för de exemplen i nr 34 årgång 1998. En kvinna, som där vittnar om sin andedopsupplevelse, berättar att detta förde till att hon kunde be till Jesus utan skrivna böner, vilket hon tidigare inte hade gjort.

Sedan fick hon också ett "bönespråk", alltså gåvan att tala i tungor. Detta hörs fint. Men sedan sägs det om henne att i sina böner vänder hon sig inte bara till Maria, utan hon ber också till helgonen och änglarna om hjälp.

Ett annat exempel är pingstvännen och universitetsprofessorn som gått över till katolska kyrkan men som säger:

"Jag har inte övergivit något av det jag trott på. Jag har gått in i ett större sammanhang, där det jag upplevt inom pingst också finns med."

I fortsättningen påpekar han att det är viktigt att skilja på vad som förekommer bland världens många katoliker och det som kyrkan verkligen lär.

Det verkar som om han betraktar den katolska läran som ett uttryck för det centrala i den kristna tron. Han tycker också det är lika naturligt att be helgonen, alltså avdöda kristna, om förbön som att be nu levande trosfränder om hjälp i bönen.

Ett tredje exempel är kvinnan som varit katolik sedan födseln, men som vid 20 års ålder drog sig bort från den katolska kyrkan i 13 år.

Under den tiden gick hon i olika pingstkyrkor. Hon deltog bland annat i undervisningen i Södermalmskyrkan i hela fem år.

Idag är hon katolik och ber dagligen med hjälp av radbandet eller "rosenkransen" denna bön till Jungfru Maria: "Hell dig Maria, full av nåd! Välsignad är du bland kvinnor..."

När de skrivna bönerna inte räcker till ber hon i tungor. Hon säger också att hon fann ut att det var speciellt "roligt" på katolikernas karismatiska konferenser.

Man både applåderade, skrattade, sjöng och dansade i kyrkan. Den karismatiska väckelsen säges ha fört henne och hennes trosfränder in i en rik gemenskap med karismatiska kristna från andra samfund.

Dessa exempel borde väl övertyga den mest skeptiske om att det går an att vara både katolik och karismatisk pingstvän på samma gång.

Först vill jag säga att det är fjärran från mig att vilja fälla någon personlig dom över de människor jag nu har hänvisat till. Jag finner det heller inte gagneligt att nämna dem vid namn. Men som typexempel är de intressanta. Och de ger oss anledning till att göra några enkla kommentarer.

Synkretism eller religionsblanding har många orsaker.

Den gamle väckelsepredikanten Frank Mangs berättade en gång för min hustru och mig om en del underliga saker han hade varit med om under sitt långa och innehållsrika liv. Han avslutade med följande kommentar:

"På det religiösa området är människan inte särskilt förståndig." Nej, ofta är det på religionens område som man möter de värsta formerna av inkonsekvens och bristande logik. Varför är det så?

En av orsakerna är att en del människors religiositet är utpräglat känslobetonad. De känner sig dragna till det mystiska och svärmiska. De upplever själva stämningen i bönestunden och gudstjänsten starkare än de upplever det substantiella innehållet både i bönerna och predikan.

Det är solklart att sann kristendom måste engagera oss också känslomässigt, men inte bara känslomässigt. En till nittio procent emotionell religiositet innehåller inte mycket av förmågan att urskilja och bedöma vad som är rätt och fel.

Den känslobetonade religiositeten har också en sagolik förmåga att på ett nästan rörande sätt idealisera den religionsform i vilken man känner sig hemma och trivs med. De personer som presenterats i tidningen Petrus synes mig vara ganska typiska exempel på just detta.

Min egen mer än 45-åriga erfarenhet av evangelisation bland katoliker har inte gett mig tillfälle att möta just sådana typexempel särskilt ofta.

Det vanliga har faktiskt varit att då katoliker fått höra evangeliets budskap och börjat få litet kunskap i Bibeln, så har de spontant och utan påtryckning lämnat den katolska kyrkan.

Helt naturligt såg de också det meningslösa i att be till helgonen, som ju är döda människor. Till och med en fransk katolsk präst, som börjat läsa Bibeln med iver, sade en dag till oss: "Det räcker att be till den levande Guden:" Helgon- och Mariakult var inget för honom längre.

Ofta har vi sett att mycket enkla människor, bönder och fabriksarbetare, mycket klart ser vad som är rätt och fel då det gäller katolsk lära och praxis i Bibelns ljus.

Därför förefaller det gåtfullt för mig att någon regelbundet kan vara med på bibelstudier i en pingstförsamling i fem år och sedan sitta där med sitt radband och be till jungfru Maria.

Att Mariabönen åtföljes av tungotal gör saken ännu mera gåtfull. Men givetvis vet jag att det finns människor som totalt saknar förmåga att läromässigt och förståndsmässigt analysera både sitt eget fromhetsliv i synnerhet och religiösa företeelser i allmänhet.

Vi skall inte förakta det emotionella och känslobetonade i trons värld. Men Bibeln talar trots allt om "en full förståndsvisshets hela rikedom". Det är inte säkert att man är på rätt väg därför att man känner det gott och skönt att vandra på den.

Dessutom måste vi nog säga att nutidens förkunnelse blivit mer och mer konturlös. Det dras inte längre upp några skarpa och tydliga gränser mellan vad som är rätt och fel. Då är det inte underligt om synkretismen lever i stor välmåga.

Gud möter inte människor efter deras religiösa etiketter.

Jag har faktiskt inte alls svårt att tro på Guds möjligheter att möta och välsigna sökande katoliker. Det har vi som sagt sett en hel del av under årens lopp. Jag kommer speciellt ihåg en vinter då vi befann oss i östra Frankrike och höll på med evangelisation och församlingsbyggande verksamhet i ett mycket katolskt område.

Vi hade möten på många platser, men söndagsmötet i områdets största stad samlade mest folk. Det betyder inte att skaran som samlades var så stor. Vår lokal var snarare liten och trång, och de som fyllde bänkraderna var allesammans så gott som utan undantag katoliker.

Den vintern upptäckte jag en ny bibelbok. Det var givetvis inte någon arkeologisk upptäckt, utan uteslutande en andlig erfarenhet. Boken om jag blev så fängslad av heter Hebréerbrevet.

Den skrevs ju som namnet säger till hebréerna, alltså till judarna, och avsikten var att presentera evangeliet som en fortsättning och en fullbordan av Gamla Testamentets budskap. Avsikten var också att visa varför det nya förbundet är bättre än det gamla.

Katolikerna var vana vid att Jesus skulle offras på nytt igen på altaret i kyrkan genom prästens händer varje gång det var mässa. Nu fick de höra om det fullbordade försoningsverket. Jesus hade offrat sig en gång för alla för att köpa oss fria.

Söndag efter söndag läste vi från Hebréerbrevet och Gud välsignade sitt eget Ord. Ljuset gick upp i förmörkade hjärtan. Sökande katoliker kom till Frälsaren. Flera av dem blev mycket ivriga själavinnare och stöttepelare i församlingen.

Ännu idag, många år senare, kan vi glädjas över att de av dem som nu är i livet fortfarande är lyckliga i tron och nitiska i Herrens tjänst. Ingen av dem sitter med ett radband och läser Maria-böner. Nej, de har allt i Jesus Kristus.

Att dessa människor bar på en katolsk etikett hindrade givetvis inte att Herren kunde verka i deras hjärtan. Han verkade fram tro och frälsningsglädje långt innan de alla hade förstått att de borde lämna Påvekyrkan.

Gud möter inte folk i egenskap av katoliker och protestanter. Han ser till deras längtan och ärliga sökande. Men frälsningsupplevelsen förde till att dessa katolska sökare inte längre kände sig hemma i Roms kyrka.

Hur vi känner igen Pingstens helige Ande

På reformationens tid verkade Guds Ande genom Luther och Calvin och många andra förkunnare. Men aldrig på det sättet att Mariakult, helgontillbedjan, ängladyrkan, avlat och själamässor blandades in i det evangeliska budskapet.

Nej, det förde snarare till en brytning med katolsk tro och religiositet.

Enligt Bibeln är den helige Andes främsta uppgift att leda människor fram till hela sanningen samt att förhärliga JESUS! En pingstkristen känns framför allt igen på att han är Kristusgripen. Han har en kristocentrisk tro och ett levande Kristusvittnesbörd.

Eftersom bön till de döda och tillbedjan av änglar är klart förbjudna i Guds Ord, förstår jag inte hur den helige Ande skulle kunna leda oss in i ett böneliv med Mariabön, helgonkult och ängladyrkan.

Vidare säges det i Herrens Ord att "där Herrens Ande är där är frihet." Frihet från schema och ritualer, ceremoniväsen och sakramentalism, kyrkopolitik och religiöst partisinne.

Katolikernas blinda lydnad för påven och kyrkans läroämbete, deras tro på den frälsande kraften i kyrkans sakrament och deras många vidskepliga bruk kan svårligen förenas med Pingstens helige Ande. Att det ibland kan ta relativt lång tid för vissa personer att komma loss från olika former av död religiositet, det vet vi av erfarenhet.

Men i det långa loppet tror jag att sann pingstväckelse och genuin romersk katolicism är lika oförenliga som eld och vatten.

Slut på artikeln
---

Mailavsändarens komentarer:

Får Katoliker faktiskt höra ett levande evangelium så kan de bli befriade!!!

Men så till något mycket "underligt" , här handlar det om en person som var "katolik från födseln" (tror i och för sig att det är man faktiskt inte alls ! )

Citat av Stig A

"Ett tredje exempel är kvinnan som varit katolik sedan födseln, men som vid 20 års ålder drog sig bort från den katolska kyrkan i 13 år.

* Under den tiden gick hon i olika pingstkyrkor. Hon deltog bland annat i undervisningen i Södermalmskyrkan i hela fem år.

* Idag är hon katolik och ber dagligen med hjälp av radbandet eller "rosenkransen" denna bön till Jungfru Maria: "Hell dig Maria, full av nåd! Välsignad är du bland kvinnor... "När de skrivna bönerna inte räcker till ber hon i tungor.

* Hon säger också att hon fann ut att det var speciellt "roligt" på katolikernas karismatiska konferenser.

* Man både applåderade, skrattade, sjöng och dansade i kyrkan. Den karismatiska väckelsen säges ha fört henne och hennes trosfränder in i en rik gemenskap med karismatiska kristna från andra samfund"
---
Mailavsändarens komentarer:

Denna person , drog sig alltså under en lång period bort från Katolska Kyrkan och började istället gå i olika Pingstkyrkor! Hon deltog alltså dessutom i undervisningen i Södermalmskyrkan i hela fem år!!!

Trots dessa "mellanspel" så är hon idag ändå katolik och ber dagligen med hjälp av radbandet eller rosenkransen" denna bön till Jungfru Maria: "Hell dig Maria, full av nåd! Välsignad är du bland kvinnor...
"När de skrivna bönerna inte räcker till ber hon i tungor"

Denna person undervisades i fem år , alltså i fem år!!! i Södermalmskyrkan , vad i all världen sysslade de med i Södermalmskyrkan , under dessa fem år som hon undervisades där , egentligen ?

Förkunnade de faktiskt inte ett rent evangelium så hon kunde bli befriad från den Katolska ockultismen ,
eller vad berodde detta på ?

Eller var det i själva verket så illa att hon blev ännu mera befäst i sin "hedniska Kristendom" , i tex Södermalmskyrkan ??

Inte blev hon ju omvänd till sann Kristendom där i alla fall !!

"Googlar" jag på Södermalmskyrkan Jds Ulf så hittar jag underliga saker!!!

Och hur var det med de olika Pingstkyrkor som hon gick i ! , vad fick hon höra där, eftersom hon inte kom loss från katolicismens förförelse, utan förblev fast i den ? Detta är oroväckande , så tycker jag i alla fall !!

För kommer en ockult förledd Katolik in till en verkligt Levande församling , så bara måste det ju ske någonting!

Det ska märkas! Ockultismen trivs bara helt enkelt inte i ett friskt Kristet sammanhang !

Det bara går inte ihop, aldrig, aldrig! Det blir en konfrontation, helt säkert Katolsk ockultism och ett friskt Pingstsammanhang det skär sig helt oundvikligen , det bara är så det är!

Slut på mailet
---

HaFo – kommentar:

Noterar en mening från mailet:

”Katolsk ockultism och ett friskt Pingstsammanhang det skär sig helt oundvikligen , det bara är så det är!”

Men nu var det tydligen i detta exempel, någon som fångad i katolicismens förförelse, kunde gå runt på Pingstmöten och tydligen ”möta samma ande”, så att hon kände sig hemma, kunde förbli i sin villfarelse och så lägga till med en ”del yttringar” från det nya sammanhanget, som tydligen smälte väl in i hennes tidigare ockulta utövning.

Jag håller med mailavsändaren, att det ger ett ruggigt besked vart Pingst idag egentligen har hamnat andligt sett.

Att hon mötte samma ande på Södermalmskyrkan var mindre märkligt. Där hade redan den antikristliga anden tagit över på grund av Ekmans medverkan och införande av trosförkunnelsen som Spetz hakade på.

Att det är samma antikristliga ande, som är verksam och manifesterar sig, såväl inom katolicismen som trosförkunnelsen, blir ju genom skeendet mellan katolicismens och trosförkunnelsens företrädare alltmer uppenbar.

HaFo

Fick ett mail med fölande information. Tycker inte det är så svårt att inse vilken ande som ligger bakom denna enhetssträvan, som inte enbart kommer att stanna vid att man hamnar under påvekyrkan, utan även på sikt, via katolicismen kommer att lotsas fram emot en sykretism med världens övriga religioner in under avfallet:

---
Ett uttalande från Östanbäck Antoniusdagen 2008

ÖSTANBÄCKS KLOSTER har en profetisk kallelse att med andra kommuniteter visa på alternativa vägar till kyrkohistoriens friska källor. Den 17 januari skrevs nedanstående uttalande, vilket också är en utmaning till hela Den svenska kristenheten i många avseenden -inte minst avseende enheten som kanske mer än någonsin är föremål för bön och samtal.

***

SAMLADE OMKRING VISIONEN att få bygga Enhetens kyrka vid Östanbäcks kloster vill vi ta tillfället att uttrycka vårt gemensamma ja till det monastiska livets nådegåva.

Det är Guds Andes verk ibland oss och runt om i världen att kommuniteter med olika kallelser har återkommit till kyrkor som gjorde sig av med klostergemenskaperna för snart 500 år sedan.

I glädje anknyter vi till det officiella erkännande av klostrens betydelse som Svenska kyrkans biskopar gjorde denna dag för 18 år sedan.

Det handlar främst om vägen till kontemplation. Ett liv i Guds hjärta är överhuvud förutsättningen för ett trovärdigt kristet vittnesbörd i världen. Från hjärtat pumpas blodet ut.

På motsvarande sätt förmedlar klosterrörelsen liv till kyrkans olika lemmar genom ständig bön.

Den monastiska kallelsen är profetisk. Genom att visa på vägar till de friska källorna utmanar kommuniteterna en kultur, där konsumism och självcentrering leder till karaktärens krackelering och en upplösning av relationer.

De utgör celler som återställer kroppen. Samtidigt väcker de ett djupt gensvar hos var och en som längtar efter helighet och en autentisk kristen tro.

Ett genomgående drag i den monastiska rörelsen har varit en djup känsla för samhörighet med hela kyrkan. Kloster och kommuniteter är ett allmänkyrkligt alternativ till sekterism och separatism.

Till skillnad från många andra väckelserörelser och reformationssträvanden har de monastiska avstått från att bilda nya församlingar och kyrkor.

En medveten ekumenisk kallelse, grundad på övertygelsen om en enda, helig, katolsk och apostolisk kyrka, präglar många av de kommuniteter som växer fram i vår tid, även i samfund som tidigare inte haft sådana gemenskaper.

Lärjungaskap i en kommunitet måste vara förenat med en stark medvetenhet om att alla döpta tillhör kyrkan och är våra systrar och bröder. I alla tider har kommuniteter kallat de etablerade kyrkorna till omvändelse, inte genom förakt eller fördömelse utan genom sitt profetiska exempel.

Arvet från den odelade kyrkan utgör en rik källa för tron, bönen och det liturgiska livet. Med eukaristin i centrum och den karismatiska friheten, i personlig lyhördhet för Anden.

Så ser vi klosterlivet som något Herren har placerat i kyrkans mitt. På ytan kan det verka litet och oansenligt i Sverige idag, men även en liten kroppsdel kan ha en helt avgörande funktion för kroppens välbefinnande. Klosterlivet är inte till för alla, men det välsignar alla.

Vi som undertecknat detta uttalande kommer från olika kristna samfund, men vi ber om och strävar efter den fulla sakramentala enheten i gemensam bekännelse av Jesus Kristus,

sann Gud som blivit människa utan mans medverkan genom den rena jungfrun Maria, och som blivit korsfäst för våra synder och med sin förhärligade kropp lämnat den tomma graven.

Vi bekänner honom med Fadern och Anden i Treenighetens outgrundliga mysterium, och som lärjungar vill vi i allt lyssna till och lyda Herrens bud genom profeter och apostlar.

I vår längtan efter Kristi kyrkas förnyelse genom den helige Ande ber vi med Svenska kyrkans biskopar 1990 för dem Anden kallar till kloster och kommuniteter, att de lever värdigt Jesu Kristi evangelium och bevaras i kärlek och trofasthet, så att Gud Fadern blir ärad i allt och Kyrkan blir en förgård till Guds rike.

Östanbäcks kloster den helige Antonius´ dag,
inför den hundrade böneveckan för kristen enhet 2008

Anders Arborelius OCD, biskop i Stockholms katolska stift

Mar Dioscoros Benjamin Atas, ärkebiskop, patriarkalvikare, Södertälje

Ulf Ekman, pastor, församlingen Livets Ord, Uppsala
Per Englund, präst, ordförande i Förbundet för Kristen Enhet, Knivsta

Sune Fahlgren, teol dr, Evangeliska frikyrkan, Örebro

Rune Ferngren, direktör, Haninge

Roald Flemestad, dr theol, biskop electus i Nordiska Katolska Kyrkan, Oslo

Biörn Fjärstedt, biskop em., Uppsala

Bertil E. Gärtner, biskop för Östanbäcks kloster

Peter Halldorf, pastor, Bjärka-Säby

Bengt Holmberg, professor emeritus, Lund

Sture Holmberg, kyrkoherde, Kila, Västmanland

Carl-Olov Hultby, riksevangelist, Svenska Missionskyrkan, Sala

Berit Simonsson, inspiratör OAS-rörelsen, Henån

Gunnar Weman, ärkebiskop em, Sigtuna

Per Åkerlund, präst, bokförläggare, Skellefteå

Leif W. Östborg, prost, Västerfärnebo, Västervåla

Fick ett mail, som jag vidarebefodrar. Kolla länkarna och svara så inför Dig själv:

Handlar detta om kristen eller antikristen tro!!??

---
Peter Halldorf ska ha en föreläsning om

"ÖKNENS ANDEDOP -den asketiska traditionen och människans gudomliggörelse."

Detta kommer att äga rum på Livets Ord 7 maj 2008:

"ttp://www.livetsord.se/default.aspx?idStructure=4552

Jag tänker osökt på artikeln som omnämner Halldorfs andra andedop i en klostercell:

"ttp://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=150117

Citerar från DAGEN 26/3:

Saudiarabiens kung Abdullah manar till religiös dialog mellan muslimer, kristna och judar. Det är ett sensationellt förslag från ledaren för ett land som bara tillåter islam. De tre religionerna behöver samarbeta för att "försvara mänskligheten", säger monarken.

Kung Abdullah planerar en konferens med företrädare för de tre monoteistiska religionerna, uppger al-Sharq al-Awsat, en arabiskspråkig tidning med saudiska ägare som ges ut i London.

Han diskuterade planerna när han nyligen mötte påve Benedikt XVI i Vatikanen i november, skriver tidningen.

Det är första gången en saudisk härskare för fram sådana idéer. Det är uppseendeväckande i det ultrakonservativa Saudiarabien där islam är den enda tillåtna religionen och dit det är förbjudet att föra in kristna krucifix och judiska davidsstjärnor.

"Slå vakt om mänskligheten"

Han har fått klartecken för sina idéer av Saudiarabiens högsta religiösa ledare och avser att också konsultera muslimska ledare i andra länder.

Nästa steg blir möten över religionsgränserna.

-Jag ber representanter för all de monoteistiska religionerna att möta sina bröder i tron, säger Abdullah.

-Jag planerar, om Gud så vill, att hålla toppmöten - inte bara ett - för att höra mina muslimska bröders uppfattning i hela världen.

Sedan ska vi ska börja möta våra bröder i varje tro jag har nämnt, både Torah och evangelierna ... för att hitta vägar att slå vakt om mänskligheten.

-Vi har förlorat uppriktighet, moral, trohet till och känsla för våra religioner och mänskligheten ... (jag beklagar) familjeupplösningen och ateismens frammarsch i världen, en skrämmande företeelse som alla religioner måste konfrontera och besegra, säger kungen..."

slut citat
---
HaFo kommentar:

Här ser vi nu mitt fram för våra ögon, hur en religionsblandning kommer att bejakas och träda fram.

Naturligtvis är katolska företrädare här på alerten och "kristi ställföreträdare på jorden" påven, vill gärna ge sig in i denna religionsdialog, som kommer att vara ett förlängande led i förberedelsen av det avfall (som nu förbereds i kristenhetens underordnande under katolicismen och trosförkunnelsen som nu möts), som ska hälsa antikrist välkommen som Kristus och världsfrälsare.

Där den falske profeten ska förmå människor att tillbe, den istället för, Kristus - antikrist.

HaFo

Citerar från Bertil Lundbergs hemsida som Du når genom att gå in på ”Länkar” i menyn till vänster på min hemsida. Och ger sedan en HaFo - kommentar
---
Gösta Hallonsten i Katolskt magasin

Gösta Hallonsten är medlem i den Påvliga Internationella teologkommissionen och ställer i Katolskt Magasin nr 10/971010 frågan om de icke kristna religionerna också är frälsningsvägar som sådana, eller om det bara handlar om den enskilda människan som följer sitt samvete? Och han ger detta svar:

Påven Johannes Paulus II har talat om Andens universella verk. "Anden verkar i människors hjärtan, folkens historia, kulturer och religioner," skriver påven i sin missionsencyklika. Kommissionen drar slutsatsen:

"Givet detta uttryckliga erkännande av Kristi Andes närvaro i religionerna kan vi inte utesluta möjligheten av att dessa, som sådana, har en viss funktion i frälsningen, d v s att de trots sina tvetydigheter, hjälper människan att nå sitt yttersta mål." (Sid 84). Men Anden verkar på ett privilegierat sätt i Kyrkan.

Det här dokumentet får anses representativt för den katolska kyrkans lära idag, enligt Gösta Hallonsten.
---
Min kommentar(Bertils):

Den katolska internationella påvliga teologkommissionen som skrivit detta tar fasta på vad påven sagt för att tolka sitt svar.

Kristi ställföreträdare på jorden har talat och kommissionen grundar sitt svar på detta och inte på vad den verklige företrädaren och auktoriteten Kristus och hans apostlar har sagt i ämnet.

Och slutsatsen är att Anden verkar på ett privilegierat sätt i Kyrkan, men att man inte kan utesluta att på grund av att Kristi Ande är närvarande i andra religioner så finns möjligheten att dessa andra religioner, trots sina tvetydigheter och motsägelser, kan hjälpa människan att nå sitt yttersta mål, vilket ju måste vara frälsningen.

Från att tidigare ha gjort anspråk på att vara den enda saliggörande institutionen, så har nu påven och hans teologer tagit steg för att fjärma sig från detta ***** och är på väg ner i det andra ****** till att kristen tro bara är en till i raden av alla uppfattningar som finns i den religiösa världen.
---
Religiös mångfald i nykatolsk teologi

Kaj Engelhart beskriver i en artikel Katolskt magasin nr 8-9 2003-06-19 Jacques Dupuis SJ som en av vår tids främsta katolska teologer. Han är född i Belgien och har bland annat varit 36 år i Indien som lärare vid jesuiternas colleges. Intervjun med honom är gjord vid ett Stockholmsbesök.

Dupuis har förklarat sin religionsteologiska syn för Troskongregationen i Rom som inte funnit att den innehåller några falska läror. Dupuis menar att Gud också handlar genom andra religioner. Katolskt magasin skriver:

"Gud talar till människor också i andra tider och kulturer, genom andra religioner, symboler, riter.

Religionerna tillhör och ingår i Guds vilja, i hans frälsningsplan. De kan leda människor till Gud och frälsning, de kan förmedla Guds inbjudan till människan så att hon kan välja att svara.
---
Med den synen blir de andra religionerna oerhört spännande för den som vill veta mer om Gud. Hur uttrycker Han sig på andra religiösa språk, i andra symbolvärdar?

Hur förmedlar Han sig själv i en annan kulturkrets? Ett nytt, vitt fält öppnar sig lockande för den som på stadiga ben i den kristna, katolska traditionen, vill spana efter tecken och spår av Guds närvaro på andra håll."
---
Kaj Engelhart försäkrar också att Dupuis är långt ifrån ensam om sin teologiska uppfattning, han har kvalificerade vänner och kollegor vid sin sida både i Rom och i övriga Europa liksom borta i Indien.
---
Katoliker och muslimer ber tillsammans

Den australiske kardinalen George Pell och en framstående muslimsk präst från USA ledde hundratals av kristna, muslimer, judar, buddhister och hinduer den 1 april 2004 i en bön för global fred och tolerans.

Tillbedjarna samlades i Heliga Marias katedral i Sydney för ett trosöverskridande bönemöte tillsammans med imamen Feisal Abdul Rauf från Masjid al-Farah moskén i New York.

Rauf sa i samlingen att människor från alla religiösa trosriktningar, även de som inte har någon religion, måste tala med varandra och söka förstå varandras olika synvinklar.

Rauf bad: "O allsmäktige skapare, vi bjuder in dig till att inspirera oss alla som är närvarande till att söka en djupare global förpliktelse till världsfred därför att i den förpliktelsen ligger en av de renaste stigarna till självfulländning och medlidande och intimitet med dig."

Detta bad han i Allahs namn, den allsmäktige och barmhärtige Guden.
---
I samlingen fanns också Australiens mest kände muslimske mufti, Shejk Taj Din al-Hilali som nyligt varit i trubbel för att sitt påstådda stöd för den islamiska terrorgruppen Hezbollah.

Kardinal Pell och imam Rauf tände både ett ljus tillsammans som en symbol för enhet.

I Qatar har hållits en tre dagars dialogkonferens mellan muslimer och katoliker. Den avslutades den 29 maj 2004.

Konferensen hölls bakom stängda dörrar (för att öppenhjärtliga samtal skulle kunna hållas) med medlemmar från den påvliga kommissionen för religiösa relationer med muslimer och en lika stor grupp av inbjudna muslimska gäster.

En presskonferens hölls med ärkebiskopen Michael Fitzgerald som är president för kommissionen och katolska journalister.

Qatar etablerade diplomatiska relationer med Heliga Stolen i november 2002. Aysha Al-Mannai, som är högste präst i fakulteten för sharia, lag och islamiska studier vid universitetet i Qatar, sa att mötet var mycket positivt och att båda religionerna hoppades på att fortsätta och fördjupa dialogen som etablerats mellan dem.

Det uttrycktes också förhoppningar om att nästa år skulle också judendomen ingå i denna dialog, som de menade överensstämmer med islam och kristendom i tron på en enda Gud. Frihet och mänskliga rättigheter har bland annat tagits upp. Högt svävande mål har man inte satt upp för att ingen skulle bli besviken.

Fitzgerald sa: "Vi var överens om att religiös frihet är en del av mänsklig värdighet som kommer från Gud."
---
Fatima öppnar upp för andra religioner.

Hinduistisk ceremoni i Fatima

Den 5 maj 2004, hölls i uppenbarelsekapellet i Fatima en ceremoni av hedniska hinduer. Kapellet är byggt på det ställe där "Maria" visade sig för de tre barnen år 1917. En busslast hinduer hade fått tillåtelse att använda Fatima Capenlinha och att använda dess altare för sina ritualer.

Rektorn för helgedomen rektor Guerra försvarade användandet av Mariahelgedomen för denna hedniska tillbedjan. Han hävdade den ekumeniska parollen att olika religioner skall koncentrera sig på vad de har gemensamt och inte på vad som skiljer dem.

(Devisen känns igen från Sveriges Kristna Råds paroller!)

Guerra menade också att alla religioner är goda därför att de alla leder oss till Gud!

Hinduprästen bad vid altaret Shaniti Pa, fredsböner. Hinduprästen som ledde ceremonin var klädd i en traditionell hinduistisk dräkt och han utförde offer av blommor och mat, en pujaritual.

Efter andakten eskorterades hinduerna av Fatimas myndigheter till att bese en modell av den väldiga rundformade helgedom som nu är under konstruktion, ett 50-miljoner dollar projekt.
---
En av hinduerna rapporteras ha sagt att de reser till Fatima därför att det finns många gudar, och gudarna har fruar och kompanjoner som vill ge lycka.

Hinduerna kom från Lissabon där de har ett hindutempel och en gemenskap av ett par hundra personer.

Deras tempel rymmer en mängd statyer av deras gudar och gudinnor. Prästen Jacques Dupuis sa på Fatimakongressen i oktober 2003 att rådet i Florens innehöll en "hemsk text" (utanför Kyrkan finns det ingen frälsning) som måste förkastas.

Han sa också att den Helige Ande är "närvarande och verksam" både i buddhismen och hinduismen. Det talet applåderades av rektor Guerra.

Hinduistisk gudstjänst hölls i Uppenbarelsekyrkan i Fatima. 60 hinduer ledda av en överstepräst deltog den 5 maj 2004 för att betyga sin vördnad för gudinnan Devi - naturens gud.

De hade med sig olika hinduistiska gudastatyer som de samlat ihop från sina tempel i Lissabon.

En hindupräst sjöng böner från helgedomens altare. Fader Luciano Guerra kommenterade händelsen:

"Dessa möten ger oss möjligheten att påminna oss själva att vi lever i ett samhälle."

Efter att de tillbett sina gudar i kapellet blev de eskorterade till en utställningshall där en modell av den kontroversiella nya basilikan visades.

Varje hindu blev personligt hälsad av Fatimabiskopen av Leiria som bugades sig av vördnad för var och en av deltagarna.
---
Bakgrunden till händelserna i Fatima

En kongress över religionsgränserna med temat "The Present of Man - The Future of God:

The Place of Sanctuaries in Relation to the Sacred" hölls i den katolska vallfartsorten Fatima i Portugal 10-12 oktober 2003.

Där framlades planer på att bygga en interreligiös helgedom i Fatima med 9.000 sittplatser och som är beräknad till att kosta 40 miljoner euro där alla religioner ska vara välkomna, därför att alla religioner tror på någon sorts gud!

Presiderande för kongressen var Lissabons kardinal Jose de Cruz Policarpo. Planen presenterades av rektorn för Fatimahelgedomen Luciano Guerra.
---
Den deltagande talaren Belgienfödde jesuitprästen Jacques Dupuis förklarade
---
OBS! (HaFos OBS!!!)

att "framtidens religion kommer att vara en allmän sammansmältning av religioner som tror på en universell Kristus som kommer att tillfredsställa alla".

OBS! (HaFos OBS!)
---
Guerra angrep opponenterna till detta projektet och bortförklarade dem som "gammeldags trångsynta fanatiska extremister och provokatörer".

Guerra betonade att det speciella faktum att Fatima är namnet på en av Muhammeds döttrar indikerar att den heliga platsen måste vara öppen för samexistensen för olika religioner och tro,

OBS! (HaFos OBS)

"därför måste vi förmoda att det var den välsignade jungfruns Marias vilja att det händer på det här sättet".

OBS! (HaFos OBS!)
---
Ärkebiskop Michael Fitzgerald sa till delegaterna att katoliker här inte ska söka efter att konvertera icke-katoliker till den Katolska kyrkan och fader Dupuis tillade att dialogens ändamål är att hjälpa "kristna till att bli bättre kristna och hinduen bli bättre hindu".
---
Till detta kan sägas att dessa planer har rönt på motstånd och några slutgiltiga beslut ännu inte är tagna, åtminstone inte officiellt.

Men i grunden har Katolska kyrkan samma ande som den i andra icke-kristna religioner, så därför är det inte så förvånande att Katolska kyrkan mer och mer börjar samverka i dialog och gudstillbedjan med andra religioner.

Nästa påve kommer antagligen att bli en liberal påve som öppnar upp för nattvardsgemenskap med protestantiska kyrkor och börjar mingla ändå mer med andra religioner än vad Johannes Paulus II har gjort. Och sedan kan vi vara mogna för att "den falske profeten" blir "superpapa" i Vatikanen.
---
Hinduer, buddhister, muslimer och andra pilgrimer deltar regelbundet i andaktsövningar till Jungfru Maria på sådana ställen som Lourdes och Fatima. De dricker heligt vatten, tänder offerljus och ber brinnande till Madonnan om hjälp med livets svårigheter. "Gudarna är likadana överallt. Hon är som vår modergudinna Mariamman", säger en hindu.

Slut på citat från Bertils hemsida
---
HaFo kommentar:

Reagera kristna får och herdar. Hur är det möjligt undgå att se att vad som nu händer mitt fram för våra ögon är avfallet och den religionssynkretism, som ska möjliggöra antikrists inträde på arenan.

Och då går en av Pingsts främste ledare Sten – Gunnar Hedin och skriver en bok tillsammans med en av de främsta företrädarna för förberedelsen av detta avfall, Anders Arborelius!

Hur är det möjligt att det kan ske och att de flesta då bara rycker på axlarna och menar att ”negativa kritiker”, som bara ”går emot det Gud gör idag” och inte bejakar ”att vi ska vara ett så världen kan tro” och att ”tillsammans med alla i Guds familj och olika grenar av Kristi kropp, samverkar till att vinna världen för Kristus”, ska man inte lyssna till.
---
Vill egentligen bara gråta när jag tänker på de andliga ledarnas svek och blindhet idag. Men inser att ska Skriftens Ord om avfallet, innan antikrist ska kunna träda fram, så är detta ngt, som måste ske att de andliga ledarna blir blinda.

Men jag lider med varje ledare, som blir ett redskap i detta skeende. De är ju många fina personligheter som vill så väl och som tror sig tjäna både Gud och människor och ändock kommer det om dem att heta:

”det vore bättre att en kvarnsten vore hängd om deras hals” och ”jag känner Dig inte”.

Men visst må väl ändå var andlig ledare i detta skeende ha möjlighet att personligen vakna upp!!??

Som t.ex. Hedin, Ekman, Halldorf och Sjöberg (alla goa fina personligheter, som likväl blivit bedragna och som i sin tur bedrar människor)?????????

För alla har de säkert på många sätt nåtts av varningar och förmaningar om den vilsna väg de slagit in på!!!!????
---
Men om de framhärdar i sin förvillelse, så är det naturligtvis deras egna personliga val, att inte lyssna, utan att förhärda sitt hjärta.

Och då gäller det ju att försöka begränsa förvillelsen bland fåren från dessa vilsna ledares framfart!

HaFo

Från DAGEN 2/4:

Kyrkan välkomnar dialog med muslimer

Kyrkornas Världsråd välkomnar en utökad dialog med muslimer. Det framkommer i ett brev med anledning av det muslimska fredsutspelet som Dagen skrev om i höstas.


Brevet är ett svar på det initiativ som togs i oktober av 138 moderata muslimska ledare till 30 utvalda kyrkoledare, däribland Samuel Kobia, generalsekreterare i Kyrkornas Världsråd.

De föreslår en utökad dialog mellan islam och den kristna kyrkan och konstaterar att utan ett närmande och en större förståelse mellan de båda blir det svårt att uppnå fred i världen.

Kyrkornas Världsråd uppmanar nu sina medlemskyrkor att ta det muslimska fredsutspelet på allvar. I brevet heter det att genom historien har "anhängare till de båda religionerna allt för ofta missuppfattat varandra".

- Vi vill uppmuntra våra medlemskyrkor att ta denna inbjudan från de muslimska ledarna på allvar och se den som en ny möjlighet till dialog, säger Samuel Kobia, generalsekreterare för Kyrkornas Världsråd i ett pressmeddelande.

Ett initiativ kommer att tas från Kyrkornas Världsråd till en gemensam planeringsgrupp med den muslimska sidan.

Tanken är att påbörja en process som ska leda till ökad förståelse mellan kristna och muslimer.

Globalt samarbete

Kyrkornas Världsråd ser framför sig ett utbyte mellan kristna och muslimska teologer, stormuftier och forskare för att därigenom hitta ramar som kan leda till gemensamma initiativ där religiös tro och mänskligt liv har en stor betydelse.

- Vi befinner oss i början på en process som manar oss att samarbeta över religionsgränserna på såväl global som regional och lokal nivå, säger Rima Barsoum, som arbetar med kristen och muslimsk dialog inom Kyrkornas Världsråd.

Slut från DAGEN
---
HaFo - kommentar:

Vad är det vi här ser ske mitt fram för våra ögon? Är det inte den religionsblandning och det avfall som ska ske innan antikrist ska kunna träda fram?

Och de kristna ledarna blir bara stumma inför skeendet och bejakar det - eller???

Hur skulle man våga annat,nu när Påven söker dialog med muslimerna och Ekman, Hedin och Halldorf ger sig i lag med katolicismen och dess företrädare.

Hur är det möjligt för fienden, att så göra människor blinda, så att de inte ser, att nu här mitt fram för våra ögon sker det, som kristna under århundraden pekat på ska ske i ändens tid, det avfall som ska möjliggöra antikrists inträde på arenan!!!

HaFo

Citerar från Hemmets vän VECKANS NUMMER Publicerad: 2008-04-11, där Stanley Sjöberg intervjuar Hans Weichbrodt från Oas - rörelsen, som ska delta i Jesusmanifestationen.

"Visionen är en djup andlig enhet.

Den äldre generationens bärare av väckelsearvet i vårt land minns med saknad Frank Mangs och kan höra klangen från Berthil Paulsons stämma.

Det fanns fler som kunde nämnas och är förknippade med en hänförelse och glöd som hade övertänt deras personlighet och därför berörde skaror av människor.

Berthil Paulson är snart 97 år och fysiskt svag, men har fortfarande samma intensiva och visionära hänförelse då människors frälsning nämns och frågor om väckelse kommer på tal.

När jag i vår tid lyssnar till Hans Weichbrodt känner jag igen något av samma glöd och hänförelse.

Weichbrodt är präst i Svenska kyrkan och är Oasrörelsens inspiratör. Han överraskar ofta med sina upptäckter i Bibeln och hur Ordet tillämpas profetiskt och i det dagliga livet.

Jag har hört honom predika inför flera tusen lyssnare som fortfarande efter mer än en timmes predikan är helt fångade av budskapet.

Också i det personliga samtalet med honom möter jag samma iver. Det är sådana ledare som i vår generation kommer att ha en avgörande betydelse när Skandinavien nu möter sin tids väckelseperiod.

Den 1–4 maj är Hans Weichbrodt en av ledargestalterna kring både Oaskonferensen i Katarina Kyrka på söder i Stockholm och i Jesusmanifestationen lördagen den 3 maj.

Förutom att han själv predikar och undervisar är han en snabb och tydlig tolk som ska hjälpa den indonesiske pastorn Hanny Mandey att nå fram med sitt budskap till svenska folket.
---
Du är präst i Svenska kyrkan och har tillsammans med Berit Simonsson blivit den karismatiska Oasrörelsens ledare. Hur ledde Gud dig in i den uppgiften och på vilket sätt blev du döpt i den helige Ande?

– Jag blev en medveten kristen 1983. Sedan dess har jag förnummit Guds närvaro mer och mer. 1987 hände dock något som fick en avgörande betydelse för mig, då en broder bad för mig och jag fick tungomålstalandets nådegåva.
---
Utvecklingen inom Oasrörelsen är allt mer omfattande och påverkar mer än Svenska kyrkans församlingar. Hur beskriver du det som sker och vad det är som händer bland de människor som berörs?

– Oasrörelsen vill vara en förnyelse- och väckelserörelse inom Svenska kyrkan samtidigt som vi har en stor öppenhet för andra kyrkor och samfund. Vi upplever att vi får allt större genomslag i Sverige, vilket gläder oss mycket. Detta år kommer vi för första gången att ha fyra stora konferenser, i Älvsbyn, Borås, Stockholm och Göteborg. Vi möter också en allt större efterfrågan på att vi skall komma ut i landet och undervisa och betjäna både ledare och församlingar.

Läs mer i Hemmets Vän nr 15 2008."
----

HaFo kommentar:

När man läser vidare, så framkommer det hur denne man, tycker att påven och männen runt honom är ”Andefyllda” och hur han är glad över kontakten med Arborelius och Ekman.

Då kan man verkligen fråga sig vilket ”andedop och tungotal”, som det här är frågan om, när det leder till en fördjupning och bejakande av samröre med villolära och villolärare!!!

Och Stanleys vilsenhet blir ju bara mer och mer uppenbar!!

Och dessa vilsna förförande människor ska stå i spetsen för en Jesusmanifestation! Tala om avfall och förförelse!!

HaFo

1. Biblisk "ekumenik" stavas ETT: att vara ett med Gud, Hans Son och den helige Ande.

2. Mänsklig ekumenik stavas MÅNGA, att många människor är samlade under en gemensam paroll, och MED EN STRÄVAN att ha gemenskap med varandra.

3. Biblisk ekumenik är ett GUDS UNDER, den är med andra ord, född av Gud genom Den helige Ande, grundad på Klippan Kristus:

4. På Bibelns JESUS Kristus: som kom enligt Skrifterna, dog enligt Skrifterna och uppstod enligt Skrifterna:

5. Och från den utgångspunkten vara ETT, som Fadern och Sonen och Den helige Ande ÄR ETT.

6. Människors försök att SKAPA ekumenik, är därför förfalskning av Bibelns gemenskapstanke;
där de troende ÄR ETT.

---------

Elia levde i gemenskap med Gud, och det räckte: En människa med Gud. Det var alltså Gud som var den intressanta, inte mängden människor. För Gud är LYDNADEN alltid viktigare än MÄNGDEN.

Jes. 31:1 `"Ve dem som går ned till
Egypten för att få hjälp, därför att
de förlitar sig på hästar, dem som
sätter sin förtröstan på vagnar,

därför att där finns så MÅNGA, och på
ryttare därför att MÄNGDEN är så stor,
men som ej VÄNDER SIN BLICK
TILL ISRAELS HELIGE, och inte frågar
EFTER HERREN! Också han är ju vis.."

Sveriges kristna råd har haft årsmöte.

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=152385

Sedan det förra mötet har både Pingströrelsen och Evangeliska Frikyrkan, från att tidigare ha varit observatörer, är nu "fullvärdiga medlemmar".

Vad är det för ngt som man nu lyckats bli
"fullvärdiga medlemmar" (låter som en prestation att man äntligen 'rättat in sig i ledet' och är godkänd) i för slags gemenskap.

Är det inte ett sammanhang av synkretism, som kommer att leda framemot en falsk vilseförande ekumenik, som är på väg mot Rom och ställda under påven?

Kommer inte SKR även under KK:s ledning, att börja med en dialog med andra religioner och komma fram till att man "ska vara ett så världen kan tro" på den gemensamme Gud som man ändå har tillsammans?

Detta under vällovligt måtto om att tillsammans undvika konflikter, skapa fred, rättvisa och rädda världen från undergång av miljöförstörelsen.

Under allsköns vackra ord, motiv och välvilja, kommer det ändå bara att bli ett led fram mot avfallet som ska hälsa antikrist välkommen som Kristus.

HaFo

Inlägg 1

Stanley Sjöberg skriver nedanstående under debatt i DAGEN (Ger därefter en HaFo kommentar:

Den karismatiska teologin förenar oss

Det är den karismatiska teologin som är drivkraften i kristendomens utveckling i världen. I vår tid kommer rapporter från olika delar av världen om snabbt växande församlingar.

Miljontals människor tar emot Jesus som Frälsare. Sociologer och historiker är överens om att de områden som berörs, förändrar samhället och upprättar människovärdet.

Professor Philip Jenkins i USA har i tre böcker redovisat en trovärdig helhetsbild av denna globala rörelse.

Europas liberala teologi med akademiskt ifrågasättande kväver däremot trons glädje och resulterar i tomma kyrkor, andlig vilsenhet och kulturell ytlighet, som sedan leder till skada för hela samhället.

Sverige är ett varnande exempel. Det som kännetecknar karismatisk teologi är att Bibeln blir mottagen som Guds Ord i sin helhet. Jesus tillbeds och äras som skapelsens Herre och mänsklighetens Frälsare. Karismatisk teologi handlar om att historiens Gud är närvarande i vår tid.

Därför kan samma under ske nu, som när Jesus framträdde i mänsklig gestalt. Den helige Ande verkar i vår tid med samma kraft som under den period som Apostlagärningarna skildrar.

Karismatisk teologi inbjuder till tro på övernaturliga under inom yrkeslivet, i familjen, för vår hälsa och med andligt bekräftande erfarenheter av Guds närvaro.

Den karismatiska teologin handlar om en dimension av kristen tro som är starkare än kontemplativ andlighet som främst syftar till det som visserligen är viktigt, nämligen att de troende ska bevaras i sin kärlek till Gud, med inre trygghet, trots omgivningens stressande miljö.

Men om församlingens uppgift gäller att vinna ateister, nyandiga sökare och muslimer, tillsammans med namnkristna nyhedningar, då behövs en mer dynamisk kristendom. Därför måste fler börja predika karismatisk tro som är något mer än den meditativa eller psykologiska tillämpningen av bibeltexterna.

Under helgen den 26-27 april fylldes Storkyrkan och Klara kyrka i Stockholm till trängsel när det var karismatisk lovsång och bön för sjuka.

På ett liknande sätt trängdes längtande människor i Katarina Kyrka på söder i Stockholm under Kristi Himmelsfärds dag. Jesusmanifestationens alla tio gudstjänster den 3 maj var en presentation av innebörden i den karismatiska teologin.

Det som händer nu påminner mycket om det vi upplevde i början av 1970-talet i vårt land. Katolska präster och nu även ortodoxa kyrkoledare, tillsammans med många fler ur den stora kristna gemenskapen i vårt land, smälter samman i Andens enhet.

Vi må ha olika traditioner och liturgiska former, men det som förenar är viktigare än det som skiljer, nämligen att upprätta heligheten och respekten inför vem Jesus är. Vi har olika ämbetssyn och skiljer oss i frågor som berör dopet, eucharistin, eskatologin med mera.

Men den karismatiska teologin förenar oss i tron på att Gud hör bön, övertygelsen att under kan ske och att den helige Ande fördelar sina nådegåvor inom församlingen till tjänst i vår tid. USA-influerade kristna kan ha svårt att acceptera Rom-traditioner.

Men ska vi diskutera helgonens roll i katolska kyrkor, måste vi även samtala om hur karismatiska personer som Kathryn Khulman förr och Benny Hinn numera, blivit så förknippade med helbrägdagörelsens gåvor att vanligt folks böner inte längre uppfattas att ha samma betydelse.

Risken i vår tid är uppenbar, att den etablerade pingströrelsen och alla vi olika frikyrkokristna i vårt land, låter oss påverkas mer av lågmäld evangelikal teologi. Vi vårdar den bejakande nåden men tvekar inför den befriande och helande kraften i den helige Andes närvaro.

Självklart är vi överens om grundtryggheten i Kristi försoning, med omslutande nåd för den svagaste. Men överallt där Bibeln tas emot som Guds Ord, finns tro för befrielse, upprättelse och förvandling.

Då tillämpas också de andliga principer som leder till uthållig bön och fasta, med tro på det gudomligt övernaturliga ingripandet.

Under sitt besök i Sverige berättade pastor Hanny Mandey från Indonesien att minst 30 procent av alla medlemmar i städernas pingstförsamlingar kommer till en timmes morgonbön varje veckodag.

På mindre orter är mellan 70 och 80 procent närvarande när man redan klockan fem på morgonen samlas till bön inför en ny arbetsdag.

Varje medlem förväntas dessutom att fasta en dag i veckan och pastorsutbildningen handlar bland annat om att tränas i förmågan att fasta i bön, utan mat och dryck i tredagarsperioder. Det är hemligheten till det som sker.

Vårt lands nysvenska kristna församlingar har den här inriktningen. Oasrörelsen inom Svenska kyrkan tillsammans med trosrörelsen och vissa delar av den övriga frikyrkan i Sverige bejakar den karismatiska teologin.

För tio eller tjugo år sedan varnades för överhettning. Nu är den största risken försiktigheten. David Wilkersson påtalade den skandinaviska kyrkans apati, likgiltighet eller uppgivenhet.

När vi de här dagarna arbetar med en utvärdering efter Jesusmanifestationen möts vi med en önskan från olika delar av vårt land att den måste få en fortsättning i förstärkt enhet mellan nysvenskar och de etablerade samfunden.

Enhetsfronten måste stärkas så att det aldrig mer sker att en kyrka öppnas för att tillåta att Kristus blir smädad och förvanskad.

Därmed kan vi också ge ett gemensamt budskap till Sveriges folk om vår tro på skapelsens Herre, livets Herre, Läkaren, Frälsaren och barnens trygghet i vårt land.

Stanley Sjöberg

Forts

Inlägg 2

HaFo kommentar till Stanleys artikel härovan:
---
Här återkommer Stanley med sitt förvirrande och förförande språk. Det låter som väldigt vackra ord om enhet. Men vad är det egentligen frågan om för enhet?

När Stanley säger:

”Det är den karismatiska teologin som är drivkraften i kristendomens utveckling i världen”

HaFo:

Inbegriper det då även den falska ”karismatiken” tillbaka till Kenyon, Branham, Hagin, Hinn, Ekman, trosförkunnelsen, Pensacola väckelsen, Toronto – välsignelsen, ”Manifasted Sons of God”, ”Profetrörelsen” och nu idag Bentley och ”Florida – väckelsen”?

I så fall är det en avfallen kristen enhet, som Stanley här talar om och uppmuntrar till!!

Stanley:

”Europas liberala teologi med akademiskt ifrågasättande kväver däremot trons glädje och resulterar i tomma kyrkor, andlig vilsenhet och kulturell ytlighet, som sedan leder till skada för hela samhället.”

HaFo:

Ingen vill väl bejaka det destruktiva med liberalteologin och försvara den. Men här används det bara som ett ”en legal maskeringstejp”, för det andra ****** den falska enhet som med så vällovliga slagord om ”enhet”, ”Vinna världen för Kristus”, ”flöda i Andens undergivande kraft”, ”förändra städer och länder” o.s.v.

Samtidigt, vad man egentligen gör, det är att man, säljer ut vem Jesus egentligen ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset och ger sig i denna ”karismatiska enhet”, i lag med villolära och bejakar den och dess företrädare.

Stanley:

”Den helige Ande verkar i vår tid med samma kraft som under den period som Apostlagärningarna skildrar. Karismatisk teologi inbjuder till tro på övernaturliga under inom yrkeslivet, i familjen, för vår hälsa och med andligt bekräftande erfarenheter av Guds närvaro.”

HaFo:

Vad Stanley glömmer bort, är att ”fienden ska bedra jämväl de utvalda genom tecken och under” och att det även i Spiritistiska och ockulta sammanhang ”inbjuder till tro på övernaturliga under inom yrkeslivet, i familjen, för vår hälsa och med andligt bekräftande erfarenheter av Guds närvaro.” Och att där sker lika stora under som vad som sker inom ”den karismatiska enheten”.

Där behövs andebedömningens gåva för att urskilja vad som är vad och detta även utifrån vad som lärs, för att kunna bedöma källan bakom. Och då håller bl.a. inte ”Florida – väckelsen” måttet.

Ska bli intressant se om Stanley, till och med kommer att bejaka detta antikristliga spektakel med de grövsta ockulta manifestationer och mena att det sker ju inom den ”karismatiska enheten”!?

Stanley:

”Vi må ha olika traditioner och liturgiska former, men det som förenar är viktigare än det som skiljer, nämligen att upprätta heligheten och respekten inför vem Jesus är.”

HaFo:

Vilka vackra ord!! Men så lömskt!! Inte ”upprättas heligheten och respekten inför vem Jesus är”, genom att man ger sig i lag med villolära och villolärare i både trosförkunnelsen och katolicismen, där det förvanskas vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset!!

Stanley:

”För tio eller tjugo år sedan varnades för överhettning. Nu är den största risken försiktigheten. David Wilkersson påtalade den skandinaviska kyrkans apati, likgiltighet eller uppgivenhet.”

HaFo:

Tänk att det går för Stanley här att använda ord av Wilkersson, för att styrka vad Stanley framför, samtidigt som Wilkersson egentligen tar avstånd från allt vad Stanley vill bejaka med trosförkunnelsen och katolicismen. Det kallas för manipulation.

Vad Stanley egentligen säger här, är att de som är försiktiga med att bejaka den falska enhet som är på väg att träda fram,

är ”riskfaktorer”, ”apatiska”, ”likgiltiga” och ”uppgivna”. Tänk hur duperande och manipulativt det kan gå att uttrycka sig, som Stanley här gör!

Stanley:

”Enhetsfronten måste stärkas, så att det aldrig mer sker att en kyrka öppnas för att tillåta att Kristus blir smädad och förvanskad.”

HaFo:

Men det är ju precis detta som sker, ”att Kristus blir smädad och förvanskad” i både trosförkunnelsen och katolicismen och det bejakar ju Stanley egentligen! Vad är då hans alla vackra ord värda??

Stanley:

”Därmed kan vi också ge ett gemensamt budskap till Sveriges folk om vår tro på skapelsens Herre, livets Herre, Läkaren, Frälsaren och barnens trygghet i vårt land.”

HaFo:

Vilka vackra ord! Vem vill inte bejaka det!? Men nu är det så att dessa vackra ord egentligen förvandlas till en förmedling av förförelse över vårt land, om det ska ske tillsammans med katolicismens, trosförkunnelsen och deras företrädares förförelse.

HaFo

Citerar från Deborahs blogg kring Stanleys artikel, (som jag i inlägget här ovanför på Min Åsikt kommenterat):

Redan titeln på Stanley Sjöbergs artikel avslöjar motiven bakom alla manifestationer och enhetssträvanden:

det är TEOLOGIN - den karismatiska - som förenar!

Äntligen 'rakt på sak', så att vi kan se vad som ligger bakom de 'ekumeniska kulisserna'. Tack för det, Stanley!

Citat ur den förvirrande artikeln:

"Det som kännetecknar karismatisk teologi är att Bibeln blir mottagen som Guds Ord i sin helhet. Jesus tillbeds och äras som skapelsens Herre och mänsklighetens Frälsare.

Karismatisk teologi handlar om att historiens Gud är närvarande i vår tid. Därför kan samma under ske nu, som när Jesus framträdde i mänsklig gestalt.

Den helige Ande verkar i vår tid med samma kraft som under den period som Apostlagärningarna skildrar.

Karismatisk teologi inbjuder till tro på övernaturliga under inom yrkeslivet, i familjen, för vår hälsa och med andligt bekräftande erfarenheter av Guds närvaro."

Det som händer nu påminner mycket om det vi upplevde i början av 1970-talet i vårt land. Katolska präster och nu även ortodoxa kyrkoledare, tillsammans med många fler ur den stora kristna gemenskapen i vårt land, smälter samman i Andens enhet.

Vi må ha olika traditioner och liturgiska former, men det som förenar är viktigare än det som skiljer, nämligen att upprätta heligheten och respekten inför vem Jesus är.

Vi har olika ämbetssyn och skiljer oss i frågor som berör dopet, eucharistin, eskatologin med mera. Men den karismatiska teologin förenar oss i tron på att Gud hör bön, övertygelsen att under kan ske och att den helige Ande fördelar sina nådegåvor inom församlingen till tjänst i vår tid."
....
Deborah kommentar:

Var står det skrivet, att det är teologi som förenar?

Var står det skrivet, att heligheten och respekten för Jesus är viktigare än OMVÄNDELSE och LYDNAD?

Vi får inte heller glömma, att demonerna var de mest klarsynta om vem Jesus var.

Mark.3:8-12

"Och från Judeen och Jerusalem och Idumeen och från landet på andra sidan Jordan och från trakterna omkring Tyrus och Sidon kom en stor hop folk till honom, när de fick höra huru stora ting han gjorde.

Och han tillsade sina lärjungar att en båt skulle hållas tillreds åt honom, för folkets skull, för att de icke skulle tränga sig inpå honom. Ty han botade många och blev därför överlupen av alla som hade någon plåga och fördenskull ville röra vid honom.

Och när de orena andarna såg honom, föll de ned för honom och och ropade och sade:

"Du är Guds Son." Men han förbjöd dem strängeligen, åter och åter, att röja honom."
---
Tyvärr, Stanley Sjöberg!

Det är inte viktigare vad som förenar oss - det viktigaste är det som skiljer oss åt - och det är det PROFETISKA ORDET - ett tveeggat svärd!

"Kadosh, kadosh, kadosh Adonai!" - "Avskild, avskild, avskild är HERREN!"

2Petr.1:18-19

"Den rösten hörde vi själva komma från himmelen, när vi var med honom på det heliga berget. Så mycket fastare står nu också för oss det profetiska ordet; och ni gör väl, om ni aktar därpå, såsom på ett ljus som lyser i en dyster vildmark, till dess att dagen gryr, och morgonstjärnan går upp i edra hjärtan."

Låt ingen bedra er med falsk karismatik! Detta varnar Petrus för - och han mötte HERREN själv på berget!
......................
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=153456

---
HaFo kommentar:

Det fanns en tid, när jag såg upp till Stanley som en verklig Guds man. Men jag har blivit så besviken över hur blind, som han blivit idag och blivit till "en draghäst", för människor in under det avfall, som ska hälsa antikrist välkommen som världsfrälsaren.

Jag besökte under 70 - talet ofta citykyrkan i Stockholm, där Stanley då var föreståndare. Det första frågetecknet fick jag när jag råkade lyssna till honom "bakom kulisserna".

Då blev jag förskräckt när jag hörde hur denne på "podiet så ödmjuke man", där uppträdde som en riktigt hård maktmänniska.

När det verkligen klarnade för mig hur det låg till med Stanleys vilsenhet, var när jag brevväxlade med honom kring hur jag såg det på trosförkunnelsen och Ekmans framfart.

Det svar han gav mig hur han upplevde Ekman som renlärig och en verklig Guds profet och "mellan raderna", ungefär fick mig påtalat, att detta begrep jag mig inte på, utan kunde tryggt överlämna detta, "till de stora pojkarna" att sköta om.

Då rasade fullständigt fasaden av Sjöberg för mig. Och desto mer jag idag,tar del av vad han förmedlar, desto mer bara bekräftas hur vilsen denne man är.

Beklagansvärt, så ses han fortfarande som en verklig "andlig auktoritet" av många, som blint suger till sig allt vad han säger och förmedlar på den andliga arenan.

HaFo

Citerar delar av följande artikel som återfinns i DAGEN:

http://www.dagen.se/dagen/DagenAsPdfRead.aspx?file=+Xk7yc2oY49wMpplQiVoJzSWzMDkC9MXPHNGLZdHdgWKl4DK4xR3uSTr26xrzHKAQ9BmUAlkk2VVsZy2giKnNOfjDB3UiN4MvvOcBNm7A1HscOeBBwet1YMaGZsco30dLxtwIhxhRHkcwwO75ptY2A==&identitet=2008-07-09-06dagen.pdf

"Anglikanska biskopar diskuterar samgående med Rom

Några biskopar inom den anglikanska kyrkogemenskapen har varit i Rom den senaste veckan för att diskutera ett samgående med Vatikanen.

Det rapporterade den katolska nyhetsbyrån Catholic World News under måndagen. Varken Vatikanen eller Church of England har bekräftat uppgifterna.

Enligt CWN gäller diskussionen om katolskt orienterade grupperingar i anglikanska kyrkogemenskapen ska få gå in under Rom, men samtidigt bevara sin anglikanska identitet.

Dessa så kallade anglo - katoliker skulle få behålla sin liturgiska tradition och det skulle skapas en särskild struktur i den romersk-katolska hierarkin...

... Företrädare från den katolska grupperingen som för samtal med Rom, har sin motsvarighet inom Svenska kyrkans högkyrklighet.

Denna representeras av till exempel rörelsen Arbetsgemenskapen kyrklig förnyelse, Akf och bönesällskapet Societas Sanctae Birgittae, SSB, vilka Dagen tidigare skrivit om.

ULRIKA LOKRANTZ
----

HaFo – kommentar:

Vart leder allt detta inordnande under katolicismen och ”den sanna moderkyrkan” och dess förförelse? Jo, naturligtvis in i det avfall som Bibeln säger måste ske.

Vad som nu sker mitt framför våra ögon är det avfall som Bibeln säger måste ske för att en annan/en istället för Kristus/antikrist/fördärvets man/, ska kunna ÖPPET träda fram på den politiska och andliga arenan.

Inte handlar dessa enhetssträvanden om en ”kristen enhet”, utan om en antikristlig enhet som allt starkare växer sig fram under skenet av att vara kristet.

Detta är bara början på den synkretism, som kommer att växa fram, så att alla ”världsreligioner” så småningom, enas i bön till samme Gud.

Vem man egentligen kommer att tillbe, är en istället för/en annan Kristus/antikrist/en falsk Messias och ”världsfrälsare”.

Må vi alla hålla emot så långt det går, genom att oförtröttligt peka på vem Jesus Är och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset, med allt vad dessa ord i en helhet av vad Bibeln säger, betyder och innebär!

HaFo

Vilken form av gemenskap handlar "västkustens förkunnargemenskap"?

Är det frågan om en kristen eller antikristen gemenskap, undrar man, när man tar del av denna nedanstående, inbjudan där dessa pingstpastorer i "västkustens förkunnargemenskap", tänker sitta och lyssna en dag till Ekman, som nu "sammanslagit" de antikristliga förförelserna från trosförkunnelsen och katolicismen och är på "väg mot Rom".

Peter Halldorf har också undervisat en sådan här dag för "västkustens förkunnargemenskap".

Därmed är alltså dessa "västkustens förkunnargemenskap", numer bejakare och förmedlare av både trosförkunnelsen, katolicismen och dess företrädare.

Är de församlingshjordar, som de är satta att förvalta införstådda med att deras ledare, har gett sig i lag med villolära och villolärare?
---

Så här lyder inbjudan till denna förförelsedag hos "västkustens förkunnargemenskap":
---
Härmed inbjuder förkunnargemenskapen pingst och Livets ord Göteborg till en pastors, präst och ledardag med Ulf Ekman.

Tid: fredag 10 oktober
Plats: Livets Ord Göteborg
Kostnad: 150 kr vilket inkluderar fika( 2 st )
Lunch betalar du själv
Preliminärt program:

09.30 betalning, fika
09.55 Inledning ( Åke Carlsson )
10.00 Vart går vägen nu?
10.55 bensträckare
11.00 Enhet
12.00 Lunch
13.30 Enhet
14.30 Frågor och svar
15.30 Fika

Obs! Anmäl dig genom att svara på detta mail. Du får alltså anmäla dig själv och dina ledare. Ge gärna en respons på programmet.

Varmt välkomna! önskar Martin Kvidal, Jörgen Ringbäck, Yngve Bergström och Åke Carlsson.
---

Fick ett mail från Lennart Jareteg som jag återger och även sätter in vad han just lagt in på sin hemsida:
---
"Irene Johansson är duktig på att plocka fram grejer. Här är en sak, som hon tipsade mig om och som jag beslutade att lägga ut på webben.

'Ulf Ekman med på new age-flaggad ekumenisk seglats'

http://bibelfokus.se/kyrkodagar_2007

Jag tror det är viktigt att vi förser våra syskon med information som avslöjar ekumenikens sanna ansikte.

Hälsningar Lennart"
---
Från Lennart Jaretegs hemsida (Gå gärna in och läs det på hans hemsida, så får Du även med en del länkkopplingar och ge gärna Dina synpunkter till Lennart på hans hemsida eller så här på Min Åsikt):
---
Ulf Ekman med på new age-flaggad ekumenisk seglats

I augusti 2007 inbjöd "Arbetsgemenskapen kyrklig förnyelse" (http://www.kyrkligfornyelse.org/) till kyrkodagar om ekumenik under rubriken "För att världen skall tro".

Där ville man söka vägledning i hur man skall komma vidare mot enhet, en enhet rakt över alla samfundsgränser oberoende av lärofrågor.

Bland talarna fanns Ulf Ekman från Livets Ord, Berit Simonsson från OAS-rörelsen, Katrin Omell, dominikanenunna och ansvarig för ekumenisk teologi inom Sveriges kristna råd, mfl.

Dessutom medverkande Bertil Gertner på söndagens gudstjänst. Du kan hitta programbladet här.

Över söndagens program finns ett citat av new age-författaren Marianne Williamson:

• "Vi är födda att visa Guds härlighet som finns inom oss. Den finns inte bara i några av oss - den finns i oss alla. Marianne Williamson "A Return to Love" (Harper Collins 1991)
---
Hur i hela världen kommer det sig att en ekumenisk konferens flaggar söndagens program med ett citat av en mycket tung new age-författare?

Och hur kan man välja ett sådant här citat som helt går på tvärs med Bibelns lära om människan? Är det okunskap? Nej, någon/några på den här seglatsen är uppenbarligen fascinerade av det som Marianne Williamson står för.

Det här säger ganska mycket om den ekumeniska rörelsen och hur illa ställt det är med det andliga ledarskap i Sverige som deltar i denna ekumenik.
---
Att människan är gudomlig i sitt inre, eller att Guds härlighet skulle finnas i alla människor är inte en biblisk sanning, men det är en grundläggande lära inom både new age och mystik.

Den läran finns även i olika varianter hos hinduism, buddhism, trosrörelsen, Katolska kyrkan, Mormoner mfl.

Jesus sa att ur människans inre kommer inget annat än ondska. Men om en människa blir pånyttfödd genom Jesus, då tar Gud sin boning i den människan genom sin Helige Ande.

På så sätt, inte på något annat, kan vi få del av gudomlig natur i vårt inre.

Men den pånyttfödda människan blir ändå inte gudomliggjord i sig själv, utan blir bärare av den Helige Ande.
---
Marianne Williamson

Vem är då denna Marianne Williamson? Känner du till new age-bibeln "A course in miracles" (En kurs i mirakler)?

Marianne Williamson är känd för sin praktiska undervisning utifrån denna ockulta bibel. Hon anlitas av t.ex. Oprah Winfrey för att hålla dagliga entimmas TV-program utifrån A course in miracles. Läs mer om Marianne Williamson på hennes egen hemsida.
---

A course in miracles

Vad lär då A course in miracles (som sägs vara en bok som dikterats av ett andeväsen)? Kortfattat säger denna ockulta bibel följande (som går helt på tvärs mot Bibelns undervisning):

• rädsla är din rädsla att acceptera att du är gud.

• hat är att inte acceptera att du är gud.

• den enda djävul som finns är att tro att det finns en.

• den ende satan som finns är att inte tro att du är gud.

• synd är att inte acceptera att du är gud.

• förlåtelse är att erkänna att dina medmänniskor är gudar.

• Jesus kom för att visa att vi alla är kristus. Han är endast en i raden av alla kristus.

• synd är endast att tro att du inte är syndfri.

• de som inte accepterar sig själv som gudomlig är cancerceller i mänsklighetens kropp. Frälsning för världen är att alla celler blir "friska" genom att se sin gudomlighet. De som inte vill se detta är tumörer. Tumörer måste avlägsnas.
---
Förstår du vart ekumenikens företrädare håller på att leda kristenheten in i?

Ta avstånd från detta ledarskap! Frigör dig från den avfallna kristenheten!

Sök dig till bibeltroende syskon! Håll dig nära den bibliske Jesus!

Lennart i augusti 2008

Vill göra en HaFo kommentar till ovanstående inlägg från Lennart Jaretegs hemsida:

HaFo kommentar:

Det avfall, som ska möjliggöra antikrists inträde på arenan framträder allt mer uppenbart. Vilka går i front för denna förförelse? Jo tydligen de andliga ledarna.

Och avfallet kan ju inte ske om de andliga ledarna inte blir blinda, men det är ju så helt otroligt att de blivit så döva och blinda, så att de t.o.m är beredda att bejaka ngt så helt vilseförande, som här ovan angetts.

Och allt detta, så sker det "i ljusets skepnad":

"Arbetsgemenskapen kyrklig förnyelse"

(Låter ju väldigt förtroendeingivande och välment,
att man verkligen står för "en kyrklig förnyelse")


"till kyrkodagar om ekumenik under rubriken 'För att världen skall tro'."

HaFo:

Syftet låter så gott att man strävar efter att "världen ska tro".

Men tro på vad eller vem kan man undra, när man tar del av det budskap som man ställer sig bakom!?

"Där ville man söka vägledning i hur man skall komma vidare mot enhet, en enhet rakt över alla samfundsgränser oberoende av lärofrågor."

HaFo:

Låter väl väldigt tolerant och vällovligt, men i praktiken säljer man nu här ut sanningen, för att få framstå som "eniga".

Vilket bedrägeri!! Som ska förbereda människor sinnen och hjärtan till att hälsa en annan/en istället för Kristus, "fördärvets man", välkommen på arenan.

Och det skeendet finns det tydligen idag ingen andlig ledare som höjer det minsta varningens finger inför.

Det är både märkligt och beklagligt, men tydligen vad vi "får i Guds hjord", behöver vara beredda på i ändtiden, att de som skulle vara våra herdar, öppnar grindarna in till hjorden, för ulven som kommit för att "stjäla, slakta och förgöra", genom att stå med vidöppna dörrar och buga och bocka och inbjuda villolära och villolärare in till "fåreahjorden".

Gud tillåter det ske, för att "agnarna ska sållas från vetet" inför Kristi sanna tillkommelse.

Håll alla orubligt fast vid vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset och låt Er inte vilseföras av förförelser av den kaliber, som ovan angetts.

Även om det sker i spåren av "erkända", men ändock så uppenbarligen vilsna ledare!

HaFo