Det finns bara en framgångsrik väg i Guds rike, och den heter "självlivets död"; det JESUS liknar vid ett vetekorn, som faller i jorden och dör, för att kunna ge riklig frukt.

JESUS säger också, "den som talar av sig själv, söker sin egen ära och de ord jag talar, talar jag inte av mig själv, utan det är min Faders ande som talar genom mig, och gärningar jag gör, är min Faders gärningar, som han gör genom mig".

Till Sina lärjungar sa Han, "som min Fader har sänt mig, så sänder också jag er", och vidare "mig förutan kan ni ingenting göra".

"Invänta Anden som skall göra er till mina vittnen, för av mitt skall Han ta och förkunna för er. Han skall inte förhärliga sig själv, utan mig".

--

Anden är som ett strålkastarljus som inte lyser - kan lysa - på sig själv, utan på ett annat fokus: i det här fallet JESUS.

När man därför ibland hör människor berätta, att Anden var än här och än där, men likväl kommer man inte från sådana sammankomster med ett hjärta som brinner för JESUS, då är någonting helt fel!

Man talar om Anden men inte om JESUS,
då är det totalfel.

På senare tid, har sådana vittnesbörd om
Anden blivit allt vanligar: Anden utan att Ordet har förkunnats, "allt Guds Ord", och utan att JESUS kommit i händelsernas absoluta centrum.

"Den Gud har sänt, talar Guds Ord. Och när Han kommer, som är Sanningens Ande, då skall han låta världen få veta Sanningen, i fråga om synd, rättfärdighet och dom".

Det är kännemärket på ett Guds Andes verk:
JESUS och Ordet i centrum.

Det var inte som snickare JESUS utförde Sina underverk och predikade i Andens kraft; även om Han som sådan var väl hemmastadd i Skrifterna,

utan det skedde sedan Han blivit uppfylld av "Herrens Ande", som kom över Honom i gestaltningen av en duva.

Det var också på det sättet Han sände Sina första lärjungar, och Sina första övriga tjänare och tjänarinnor; de första kristna, som Han också kallade Sina vänner;

Han sände dem inte som köttsliga, dugliga människor, med stor kunskap i Guds Ord, utan som andefyllda kristna drivna av Guds Helige Ande,

av Gud själv, som på samma sätt som Han, JESUS, utförde Guds gärningar.

Inte genom någon sin egen styrka och förmåga,
utan genom Andens förmåga och kraft.

Och det är på samma sätt Han vill sända Sina lärjungar i dag, oavsett om de kallas pingstvänner eller någonting annat;

inte som köttsligt skickliga/duktiga Människor,
utan som Andefyllda kristna:

Kristusbrev!

En "brevpost" öppnad (uppenbar) och läst av alla.
En "brevförsändelse" som inte går att dölja,
för vem kan dölja/gömma Gud!?

Och detta sker inte genom någon sammanblandning av falska andar, som ger sig ut för att vara Guds Ande, förvandlade till "ljusets ängel".

Pingströrelsens allt annat överskuggande behov, är att höra vad Anden säger och göra det.

Nu leds man i stället av ohörsamma ledares människotankar, och deras hurtfriska tillrop, och det leder inte in i det löftesland som Gud utlovat, utan blir cirkelgång i öknen, där man alltid återkommer till samma punkt, där man tidigare varit:

en punkt av torka, och törst efter att få se Guds löften gå i uppfyllellelse:

det vi kallar "väckelse", landsväckelse.

Men den kommer aldrig genom ohörsamhet mot Andens röst, således inte mot Anden - Sanningens Ande - utan med Anden.

--

Pingst behöver flytta pingsten från kyrkväggarna och in i hjärtana och eldslågorna i sitt varumärke till samma boplats. Vi är bra på ord och bokstäver, och symbolteckningar och arrangemang, men verkligheten bakom det vi försöker uttrycka - eller ge sken av att vi har - finns fortfarande kvar på samma plats:

i löfteslandet, hos JESUS och lydnaden för Guds Ord, för "allt Guds rådslut." Det står nämligen skrivet i Guds Ord: "När lydnaden kommit till fullt välde bland er, då är ni redo att näpsa all olydnad."

Och vad skall man göra åt Guds Ord, lyda det - ställa sig till efterrättelse av det - eller låtsas att det inte finns, att det inte står skrivet som det står?

Skriva en egen agenda och inför Bibelordet och Andens röst i stället göra som det sägs att strutsen gör, stoppa huvudet i sanden, där man går fram, och stoppa igen både öron och ögon!

Men det leder i så fall inte in i Löfteslandet! Det garanterar Guds Ord, d.v.s. Gud Själv.

SE skriver "Pingst behöver flytta pingsten från kyrkväggarna och in i hjärtana och eldslågorna i sitt varumärke till samma boplats. Vi är bra på ord och bokstäver, och symbolteckningar och arrangemang, men verkligheten bakom det vi försöker uttrycka - eller ge sken av att vi har - finns fortfarande kvar på samma plats:..."

Det samma gäller dig, SE.. :-) Du har dessutom understrukit det i ditt inlägg när du skriver "Vi är bra på ord...", "bakom det vi försöker...", osv.

Pingsten finns i kyrkväggarna, inte i hjärtat.

Om man som Pingströrelsens ledare inte aktar -och tar vara på det Gud den Allsmäktige, himmelens och jordens Skapare och Herre, säger i Sitt Ord,

vad har man då för framtid?!

Vad anser du dig ha för framtid, om jag vänder på din kommentar?

Så länge J-sson och Daniel, sänder sina signaler och Bibelns Ord -och Guds Ande inte är emot mig, så länge vet jag, att jag är på rätt väg.

Ormen gillar inte det jag gör, helt enkelt.
Och det är ingen oviktig signal.

--

När det t.ex. gäller specifikt "Den hemlige", d.v.s. J-sson, så såg han sig föranlåten att angripa min ringa person, även när jag vid ett tillfälle råkade skriva något om den skogsbrand som härjade i min hembygd, där jag vuxit upp och känner till förhållandena rätt så väl och även fanns på plats under tiden som branden pågick.

Men J-sson, min trogne belackare, han fann likväl någonting i det jag skrev, som han såg sig föranlåten att angripa och korrigera;

så vad han är ute efter,
det avslöjade han själv redan då.

--

JESUS hälsade en gång till "Den räven", som Han kallade Herodes, att Han tänkte uppehålla sig på en bestämd plats ett antal dagar, alltså mot Herodes uttryckliga vilja, för att verka det verk som Gud kallat Honom att utföra;

och jag får säga sammalunda till mina "två rävar", att jag tänker faktiskt fortsätta att skriva det jag upplever Anden manar mig att skriva; oavsett vad de tycker om det jag skrivet, eller att jag ö.h.t. skriver.

Bosse Hörnberg, en av mina tidiga församlingsföreståndare, berättade, att han vid ett tillfälle burit fram ett profetiskt budskap riktat till två unga människor.

Strax efter det att han burit fram det - i ett möte f.ö. - angrep Ormen honom och viskade: "Nu högg du i sten". Och Bosses svar blev: "Det har inte du med att göra".

Det angick honom inte, helt enkelt, därför att Bosse var en Guds tjänare och skulle redovisa sitt dagsverk inför den Gud som sänt honom, och inte inför Ormen.

Efter mötet kom två ungdomar fram till honom och bekräftade, att budskapet var till dem.

Ormen motsäger alltid, det Gud säger och gör och det Gud säger och gör står nedtecknat i Bibeln, i Guds Ord. Det är den enkla sammanfattningen och sanningen.

Om Ormen tiger, då kan man ha anledning
att börja undra.

Det var faktiskt du som började att hoppa på mig, och jag bollade tillbaka dina dåliga ord.

Det jag opponerar mig emot är inte Guds ord, utan det sättet som du hanterar Guds ord på. Är det exempelvis rätt att kalla frälsta människor för "ormar och skorpioner"?

För mig är det ingen ödmjuk person som agerar så, utan en person med lite problem.

..."utan en person med lite problem". Där satt den, diagnosen!

Var det en diagnos!? Problem råkar vi alla ut för i livet och det är väl inget märkvärdigt. Eller tycker du att det är märkvärdigt, SE?

Fick del av en text, vars författare är Lewi Pethrus, som kan passa in under detta ämne:

"Då man understundom frågar efter orsaken till att stora, mäktiga andliga rörelser efter ganska kort tid gått ur sin ursprungliga strömfåra, att de så småningom avstannat och lämnat efter sig en religiös organisation, där det mänskliga på nästan alla punkter skymmer bort det gudomliga, har man sällan räknat med predikantfrågan till den grad, som man bort göra.

Ansvaret för det andliga avfallet ned genom tiderna bör bäras av ordets förkunnare i långt större utsträckning, än dessa i allmänhet är villiga att medge.

Om Gud själv får ha hand om vittnena, som skall förkunna hans ord, så kommer han att tala genom dem, så att Andens verk kan leva och fortsätta.

De är då burna av det inspirerande medvetandet, att de inte är någon skolas eller samfunds sändebud - ja, ej ens församlingens tjänare - utan de är Guds tjänare i församlingen.

De tar icke sina direktiv från människor utan är djupt medvetna om att de är direkt kallade och sända av Gud, på samma sätt och lika verkligt som en Elia, en Jeremia och en Paulus m.fl.

De vet också, att de talar å Guds vägnar, och anser sig därför ej ha någon rätt att bestämma över vad de skall predika, utan frambär det som genom den helige Ande och Bibelordet blivit levande för deras hjärtan - utan att fråga efter om deras budskap väcker fiendskap eller beundran, eller om de blir orsak eller ger upphov till framgång eller förföljelse.

De är Guds sändebud i församlingen och i världen. Det är han, som har utkorat dem på ett så övernaturligt sätt. De är församlingarnas änglar - stjärnor, som han själv håller i sin högra hand (Upp. 1:20).

I denna ställning berörs de varken av smicker eller förtal, av folkgunst eller folkhat. Medvetandet om att Guds välbehag vilar över dem skänker dem mer glädje än allt mänskligt erkännande, som tillfaller vår tids kompromissande föredragshållare.

Guds sändebud motto är inte att behaga alla. De frågar icke efter hur de skall predika för att få de flesta åhörarna. De frågar efter, huru de skall predika för att få vinna så många som möjligt helt för Gud, och deras motto är att behaga Gud.

Lyckliga människor!

Sådana predikanter har ofta fått kämpa hårt på det upprörda folkhavet, men de har alltid under sådana förhållanden haft Jesus med i båten. Och ingen behöver gå under, då han har stormens och vindarnas Herre med i sin farkost.

Förföljelsens lidande kunde inte hindra Paulus att bli kristenhetens störste evangeliiförkunnare. Såsom sådan lever han kvar i människovärlden än i dag".

Någon, vem vet jag inte, har lagt ut delar av boken Ofredstider - budskap/innehåll - på Bed.nu:s hemsida.
Du som vill kan läsa vad där står.

En liten korrigering. På Bed.nu:s hemsida står det, ang, budskapet i boken Ofredstider:

"I skrivelsen Rikslarm fick vi sammanfatta det Gud talat till oss om landet och berätta hur han sänt oss för att varna Sveriges folk och för att han skulle få resa upp sin Församling till landets hjälp.

Skrivelsen sändes först till alla pingstförsamlingar i landet och senare till alla församlingar i alla samfund i Sverige.

I februari 1990 fick vi på Guds uppdrag göra en resa till Norrbottens län för att särskilt varna den delen av Sverige, för det som kommer över landet.”

--

"..och senare till alla församlingar i alla samfund i Sverige" står det, men det vi redovisat i boken är: "I september 1989 uppenbarade Gud för oss, att han ville sända budskapet om Sverige till alla sina församlingar i landet.

Vi förstod inte då, att det skulle ske genom en bok. Inte heller anade vi då, att budskapet skulle sändas ut i hela världen. Det var någonting som han senare visade oss."

--

Adressen som hänvisats till - vi ev. önskan om köp av boken - är inaktuell, frånsett telefonnumret 0611/30300.

Enklast är f.ö. att beställa den via mailadressen billy@telia.com.

Jag har också skrivit till Bed.nu och informerat om detta.

Kopia av ett brev som gått till pingstledare
över hela landet:


EN SORGEDAG

Pingst har nu gått med i SKR, vilket innebär att de skrivit "fredsfördrag" - underteckna förbundstexten carta ecumenica - med bland andra uppenbara villolärare/läror vilket innebär, att Bibelns Ord - Guds Ord - inte längre är allena vägledande bland dem; det räcker att säga namnet Jesus. Lärorna är ointressanta. Vilket f.ö. inte heller det står skrivet i Guds Ord, Bibeln.

--

4 Mos. 23:22-24 "Det är Gud
som har fört dem ut ur Egypten;
deras styrka är som vildoxens.

Ty trolldom förmår inget
mot Jakob, ej heller spådom
mot Israel.

Nej, nu måste sägas om Jakob
och om Israel:
vad förmår inte Gud!

Det är ett folk som reser sig upp
likt en lejoninna, ett folk
som reser sig som ett lejon."


Job. 39:12-13 "Skall vildoxen
befinnas hågad att tjäna dig
och stanna över natten
vid din krubba?

Kan du tvinga vildoxen
att gå i fåran efter töm
och förmå honom att i ditt spår
harva markerna jämna?"


Ps 92:11 "Men mitt horn gör du högt
som vildoxens; jag blir övergjuten
med frisk olja".


Men nu har sista "vildoxen" - den en gång fria pingströrelsen, sådan den var med fel och brister - nu bett, att få en nosring och bli ett med de övriga, tama oxarna, få samma nosring som de - av formalism - och få äta halm vid deras krubba.

Jag hävdar, att man därmed inte enbart svikit Gud och sin kallelse, utan även sina trossyskon inom andra samfund och f.ö. allt vårt folk. Då det inte är ytterligare "tama oxar" som behövs i vårt land.

Men det blir så när man hellre
släpper in trolldom, än lyssnar
på sin Gud.


Sven-Erik Sköld

Ett högt och omfångsrikt hölass är på väg hem till gården. Högst uppe på lasset sitter ett antal ledare som styr färden,

men vägen är stenig, så resan blir därför både skakig och svår, och de som styr - och har ansvar för lasset, som de f.ö. också själva lastat - får därför alltmer möda, att hålla det samman;

i annat fall finns risken, att det faller sönder i sina beståndsdelar, och det får bara inte ske, är deras gemensamma paroll!

Det gäller därför - för dem - att hålla ihop lasset, med alla tillgängliga medel.

Men till slut stöter ändå deras resa på en sten, som ändar deras färd; en till synes liten och oansenlig sådan; som ingen av dem räknat med - inte förutsett - och hela lasset stjälper.

--

Och dess fall blev stort, och all deras egen möda:
att lasta lasset -för att sedan försöka hålla det samman, har varit förgäves.

Förfelad - bortkastad - tid m.a.o.

Pingströrelsen befinner sig nu så långt vid sidan av vägen - Guds väg - att man hamnat i ****** där man f.ö. också bosatt sig.

Där - i diktet - har man fått för sig, att Anden - Guds Ande, som är Sanningens Ande - lett rörelsen till samarbete med villoandar och deras villoläror/lärare, d.v.s. med andra som också befinner sig i ****** för att de därigenom, tillsammans med de övriga, skall kunna vinna Sveriges folk för Gud!!!

--

Inte förrän rörelsen - främst dess ledarskap - inser att man faktiskt befinner sig i ****** d.v.s. inser sin belägenhet och vill ha förändring från just den utgångspunkten, sanningens utgångspunkt, kan någonting stort, d.v.s. Gudomlig upprättelse, ske.

Men f.n. gör man allt för att dölja detta faktum, detta sakernas tillstånd, ja man vill inte ens höra talas om det: man tillstoppar öronen för att slippa höra och blundar för att slippa se.

--

Men utan en sann diagnos, ingen bot:
ingen läkedom.

Så är det i Guds rike, och så har det alltid varit: för Gud förändras inte, inte heller Hans vägar.

Det är alltid vi Människor
som får vända om.

Det var lydnaden för Guds Ord = Guds vilja,
som gav JESUS den upphöjelse han fick av Gud.

Och det var lydnaden för Guds Ord = Guds vilja,
som gav Bibelns män och kvinnor framgång
i att utbreda Guds rike/Guds vilja på jorden.

--

Och Guds vilja är inte - enligt Guds Ord - att hålla samman Guds folk, Guds församling på jorden, genom organisatoriska band -eller andra mänskliga påfund: det är Andens uppgift.

Det är inte heller Guds vilja, att Hans folk skall samarbeta med villolärare och deras läror; med villoandar m.a.o.

Tvärt om, vill Gud noga rensa "degen" och "logen" för att göra dem rena från allt som inte hör Honom och Hans rike till:

för att göra dem dugliga, användbara,
i Hans rike.

Gud stadfäster nämligen inget annat
än Sina egna verk.

Således inget främmande.

Varje gång som en Sanningens Ords förvaltare/tjänare/representant "viker ner sig" - retirerar - inför en villolära/lärare, d.v.s. underlåter (av olika skäl, kanske bl.a. för att skydda sig själv) att med stöd av Guds Ord avslöja den, flyttar den fram sina positioner på Sanningens bekostnad, samma är förhållandet med synden: mörkret utbreder sig alltid på ljusets bekostnad.

Lögnen har nämligen ingen makt med Sanningen,
om inte Sanningen tiger;

lika litet som mörkret har makt över ljuset eller förruttnelsen är starkare än saltet. Men om ljuset döljs eller saltet inte är på plats, då utbreder sig mörkret och förruttnelsen.

--

Därför avgör Ordets tjänare, då Ordet är ljuset och saltet, hur det skall se ut i ett land -och i ett folk. Sviker Ordets tjänare, som bågar som sviker i en bågskytts hand, som har skett -och sker i vårt land, då drabbar detta hela folket. De får betala priset; i förvillelse och synd.

Därför är alla Ordets tjänares uppdrag: att predika Sanningens Ord för vårt folk - allt Guds Ord - och "i tid och otid" OCH TILLRÄTTAVISA VILLOLÄRARNA! T.ex. Katolska kyrkan och Uppsala livets ord.

Det är nämligen Ordet som skall förvandla Sveriges folk. Utan Ordet sker ingen förvandling, lika litet som Skapelsen blivit till utan Ordet. Det är Ordet som skapat Människan, och det är också Ordet som skall upprätta/omskapa henne!

Någon annan väg finns inte.

Därför är allt vårt nutida tal om Anden meningslöst, om den ande man talar om inte leder Människan till JESUS och till efterföljd av Hans -och Hans apostlars och profeters lära. Och således t.ex. inte till SKR och carta ecumenica; som ju motsäger Guds Ord.

Apg. 5:32 "Om detta kan vi själva vittna,
så även den helige Ande, som Gud har gett åt dem
som är honom LYDIGA"

Att tala om Anden, utan att berätta vad Den - enligt Bibeln - får för konsekvenser i våra liv,
är att ge människorna örongodis.

Anden som ingett Ordet avviker ju inte själv från Ordets väg; det är vi Människor som gör det!

Vi behöver ju t.ex. inte söka Gud - och vägledning från Honom - bland döda s.k. mystiker, vi har ju Bibeln: apostlarnas och profeternas grundvalar, där JESUS själv är hörnstenen och utöver detta har Han gett oss - Sin församling - Anden och Sig Själv. Det var detta, denna undervisning, som de första kristna "höll fast vid" och den må må väl vara tillräcklig även för oss?!

Också vi har den läran - för den står nedskriven i Guds Ord, Bibeln - men vi håller inte fast vid den! Varför höll de första kristna fast vid den? Därför att de visste, att apostlarna varit med JESUS under ett antal år; och därför rimligen borde veta mer om trons lära än de som inte vandrat med Honom.

Och förvisso även mer än vår samtids kristna ledarskap.

Någon kanske undrar: varför detta titt och ofta "hamrande" på Pingströrelsen?!

Svaret är: därför att Gud vill använde den för Sina syften; och om det skall kunna ske - att Hans tankar och planer för P-rörelsen skall förverkligas - måste den vända om från sin villoväg.

Jes. 55:8-9 "Se mina tankar är inte era tankar,
och era vägar är inte mina vägar, säger HERREN.

Nej, så mycket som himmelen är högre än jorden,
så mycket är mina vägar högre än era vägar och
mina tankar högre än era tankar."

Jer. 2:21,25 "Jag hade ju planterat dig
såsom ett ädelt vinträd av alltigenom
äkta art;

hur har du då kunnat förvandlas för mig
till vilda rankor av ett främmande
vinträd?

Akta din fot, så att den inte tappar skon,
och din strupe, så att den inte blir torr
av törst.

Men du svarar: Du mödar dig förgäves.
Nej, jag älskar de främmande,

och efter dem vill jag följa."

Det som var sant på Jesu -och Hans apostlars tid,
är sant även i dag; oavsett vad vår tids andliga ledarskap säger -och gör.

Sök därför sanningen där den finns, i Guds Ord. Hos apostlarna, profeterna -och JESUS själv: det dessa gjorde och lärde, i såväl ord som handling.

--

T.ex. avslöjade, tillrättavisade och avvisade alla slags villolärare och deras läror, som vår tid är
så överhopad av.

Därför att i stort sett ingen gör som JESUS -och Hans apostlar sagt/skrivit och gjort, utan de gör snarare tvärt om; (som t.ex. Sten-Gunnar Hedin) inbjuder villolärare och ber att få sitta med dem i deras samkväm.

Alldeles oavsett - utan hänsyn till - vad Bibeln lär i dessa frågor: i stället för att låta sig korrigeras av Ordet, korrigerar man Ordet, och lär människorna så i stället: genom sina ord -och handlingar.

--

Man lär m.a.o. att med villoläror/lärare kan man ha ett förtroendefullt och nära samarbete. Tvärt emot vad som står skrivet i Guds Ord.

Följ därför inte blinda ledare,
utan följ Bibeln, Guds Ord.

Det håller under alla omständigheter, i såväl tiden som i längden. D.v.s. inför evigheten.

Ta er tillvara, säger JESUS;
förr som nu:

Hans ord är eviga, d.v.s. evigt oföränderliga, oryggliga. Det är detta som gör dem till vad de är:

Guds Ord.

Granska ledarna/undervisarna/vägledarna mot facit: de kan/förmår förvanska mycket, utom det:

Facit är Guds Ord.

Jer. 8:7-9 "Till och med hägern under himmelen
känner sin bestämda tid, och turturduvan, svalan och tranan tar i akt tiden för sin återkomst; mitt folk däremot känner inte HERRENS rätter.

Hur kan ni då säga: "Vi är visa och har HERRENS lag
bland oss"? Inte så, de skriftlärdas lögnpenna har förvandlat den i lögn.

Sådana visa skall komma på skam, komma till korta
och bli snärjda. De har förkastat HERRENS ord;

i vad är de då visa?"

--

De går själva vilse och leder andra vilse, därför att de har förkastat HERRENS Ord; d.v.s. underlåtit att låta sig vägledas av Det: av Ordet allena!

De anser sig - uppenbarligen - själva som visare än Guds Ord, visare än Jesu -och Hans apostlars och profeters lära/undervisning.

Visare än de apostlar som levde tillsammans med JESUS - dag och natt - under några år.

Ta Er tillvara för dem! De är falska vägvisare! De går själva vilse och leder andra vilse, på samma väg:

Sin falska väg.

Tycker denna insändare från DAGEN 12 - 6 passar in under detta ämne. Ger en personlig kommentar efter.

Samfunden bidrar till sin egen självutplåning

I svenskkristenhet finns i alla läger djupt hängivna människor. Många offrar av sin tid och ekonomi, ja sitt liv, i arbetet för Kristi sak, och en av hjärtefrågorna som kristen enhet.

Som grund för detta engagemang ligger många olika motiv. Djupast går nog insikten om att yttre splittring av Kristi kropp är en olycka, om inte en synd, eftersom alla som hör till Kristus genom tron är ett i Anden. Därför bör (=ska) denna andliga inre enhet också göras synlig i det yttre.

Kristi kärlek i oss verkar kärlek till alla kristna och därav uppstår svår sorg över att gemenskapen kring Kristus inte är fullständig.

Många ser i Jesu bön till Fadern om enhet (Johannesevangeliet, kapitel 17) också en befallning till oss, och i vers 21 ett villkor för - eller till och med ett löfte om - att världen skall tro, nämligen då, när de kristna i det yttre är eniga.

Därför ser man arbetet för enhet, och en därav förverkligad synlig yttre sådan, som ett nödvändigt (och tillräckligt!) villkor för att världen äntligen ska komma till tro.

Så förenas, menar man, Jesu befallning till oss att gå ut och göra människor till lärjungar, med Jesu bön till Fadern att de troende skall vara ett.

Den första bittra bägaren av befriande sanning är dock att det som kraftigast driver och ”tvingar” ekumeniken är ekonomin som försämras i takt med medlemsraset i församlingarna.

Men detta erkänns som regel inte. Det dominerande i enhetsarbetet är en desperat kamp för överlevnad i en tid då de kristna blir allt färre.

Den andra bittra bägaren är att de ekumeniska åtgärder man vidtar för att rädda sig själva och världen på en och samma gång, varken räddar världen eller de kristna samfunden.

I själva verket är det så, att just dessa ekumeniska åtgärder som ska vända utvecklingen förstärker den nedgående trenden. Samfunden bidrar så till sin egen självutplåning genom just de åtgärder som man sätter sitt hopp till och varigenom man tror sig kunna lura den annalkande döden.

Religionssociologisk forskning har visat att ökad koncentration och minskad mångfald (läs: ökad ekumenik) påskyndar nedgången.

Ökad mångfald och pluralism (läs: minskad ekumenik) bidrar åtminstone till minskad minskning. I Sverige presenterades denna forskning 1997 i Tro & Tanke (1997:3) under den talande rubriken: ”Söndrade vi stå, enade vi falla”.

Forskarna Eva Hamberg och Thorleif Pettersson säger att den stora minskningen (cirka 20 procent) av andelen frikyrkliga medlemmar av befolkningen mellan åren 1974 och 1995, inte kan förklaras utifrån den ganska blygsamma ökningen i koncentration.

Samtidigt visar deras resultat att nedgången varit störst i de kommuner där koncentrationen (”ekumeniken”) hade ökat.

Om den accepterade tolkningen av Johannesevangeliet17:21 stämmer, så borde ju resultatet varit det motsatta.

Eller räcker det inte med ökad enhet för att resultat skall uppstå i enlighet med 17:21? Måste kanske all oenighet bland de kristna upphöra, förrän världen tror?

Annorlunda uttryckt: Måste vi alla återigen bli romerska katoliker, innan världen tror?

Men såväl en noggrann omläsning av ovanstående bibelord som en titt på verkligheten bevisar med all önskvärd tydlighet att stället är feltolkat.

Man kan därför konstatera att den allmänt omfattade tolkningen av denna vers inte stämmer. Världen kommer inte till tro mer och mer, desto mer enheten ökar bland de kristna.

Det är inte särskilt djärvt att anta att en uppföljning av Hamberg-Petterssons forskning skulle finna att ökande koncentration och minskande mångfald under 2000-talet har gett resultat som visar än tydligare hur katastrofalt fel ekumenik är, om man vill överleva.

CARL INGEMAR DAGMAN
---
HaFo kommentar: Även om Dagman säkert har en poäng i att det kan vara "eknomiska" drivkrafter som ibland står bakom dagens "ekumenik", så tror jag det är mer komplext än så.

Ekmans "ekumenik" tror jag grundar sig mer i att personligen finna en "större plattform" för vad han vill förmedla och få stå fram som "världsapostel".

Som S-E är inne på, så handlar det nog mest om att det andliga ledarskapet blivit andligt förblindade och inte tar sitt ansvar att hålla "vargen" och villolärorna utanför "fårahjordarna".

Ngt. som samtidigt måste ske om "avfallet" som ska möjliggöra antikrists inträde på arenan. Men må var kristen ledare och "vart får" söka efter att personligen inte bidra till och hamna i "avfallet"!

Så riktigt pekar Dagman här på en feltolkning av "Jesu förbön om enhet". Den bönen är redan besvarad i Andens enhet i de hjärtan som lever i verklighetn av vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Den enheten kan aldrig skapas på "organisatorisk väg", utan är en verklighet där Guds församling är:

I de hjärtan som lever i verklighetn av vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Att då med en lögnaktig tolkning av "Jesu förbön om enhet", skapa "enhet" med villolära och villolärare skapar i sanning inget utbredande av "Guds församling"!

HaFo

Om ledarna säger en sak, och Bibeln en annan, då är det Bibeln som gäller,

och om ledarna gör en sak, men Bibeln anbefaller en annan, är det Bibeln som gäller.

--

När de andliga ledarskapet talar -och handlar utanför Bibelns - Guds Ords - råmärken (som t.ex. Sten-Gunnar Hedin och ett antal övriga pingstledare gör, och även andra) då blir folket/fåren förvirrade:

vad är det som gäller egentligen?!

--

Guds Ord gäller; det som var sant när det nedtecknades av människor "drivna av Den helige Ande": de skrev - enligt Guds Ord - "vad som gavs dem från Gud",

det är sant även i dag, till vägledning, till tröst, till tillrättaförande av Guds hjord, såväl som den enskilda Människan, och till att vaka över Guds egen, dyrköpta egendom: Hans av Jesu blod köpta eviga själar.

Detta är inte något område för antaganden eller andliga gissningar.

Därför har vi fått Guds Ord, till andligt ljus -och trygg vägledning: så att även den "fåkunnige" bland dyrköpta själar, skall kunna finna vägen hem: till sitt, och Jesu -och Guds eviga fadershus:

som är målet för den troendes vandring,
för vår tro.

--

Den som förkastar Ordet förkastar därför livet; aktar inte sin (och andras) själ värd det eviga livet hemma hos Gud.

Se därför upp med vilsna och blinda ledare, förförare,
om Du är rädd om Din dyrbara själ.

Den JESUS värderar så högt,
att Han gav Sitt liv för att rädda den;

undan evig skilsmässa från Gud.

Gud har gjort mig till en av talesmännen, representanterna, för vårt lands snabbast växande församling, som ökar med omkring 30.000 rättfärdiga medlemmar per år: de ofödda, aborterade Människorna.

De oskyldiga, försvarslösa, skyddslösa och rättslösa barnen: de allra minsta Guds avbilder.

Men det är en bedjande skara Människor; deras oskyldiga blod ropar inför Gud dag och natt, om rätten att vara Människa; att behandlas som Människor, och inte som djur.

Den rätt som deras Skapare gett dem,
och som skiljer deras blod från djurens.

2 Mos. 20:13 "Du skall inte dräpa"

1 Mos. 9:6 "Den som utgjuter människoblod,
hans blod skall av människor bli utgjutet,

ty Gud har gjort människan till sin avbild"

--

Nu verkar det kristna ledarskapet i vårt land inte tro, att Gud har någonting att säga till dem, församlingarna och vårt lands folk i övrigt, med anledning av vår slakt av ofödda barn, Människor.

Men det har Han: Läs boken Ofredstider.


MÄNNISKAN

Guds kärl.
Obeskrivligt i sin skönhet.
Skapat av Gud, och ej vidrört av människohand.

Till Hans avbild
och ära.

Ett kärl som fyllt av Guds Andes vin,
är Hans härlighets återsken
på jorden.

Ett kärl vars slutgiltiga plats
är hos Gud, i Hans eviga tempel
i himlen,

där kärlet renat i Jesu blod,
skall stå heligt och rent
för alltid.

P.g.a. det nu så allmänna pratet - inom kristenheten - att Anden är än här och än där; är det av vikt, att fastslå, att Anden, Sanningens Ande, Gud Själv, inte leder någon in i villfarelser eller f.ö. bekräftar villfarelser.

Vad Anden gör, är däremot att avslöja allt falskt, allt som ger sken av att vara Guds verk och inte är det, och att leda Människan i enlighet med det skrivna Gudsordet.

Ordet och Anden är nämligen samma person, Gudsomsperson, som inte går i strid med Sig Själv; men däremot med villoandar och villoläror, som florerar rikt i vår tid; strax innan Jesu återkomst.

Det som vi är utlovade -och förvarnade om,
av JESUS Själv.

Om inte Bibeln - Guds Ord - är kartan och Anden vägledaren, vad hade då i så fall Guds folk att vägleda sig "med" genom det Petrus kallar en "dyster vildmark"?

Och när som nu det kristna ledarskapet avviker från kartan och säger att Anden ändå leder dem, är sanningen dessvärre den, att de är vilseförda från Sanningen, från Sanningens Ord såväl som från Sanningens Ande.

Då Anden alltid leder till Ordets väg och sedan efter Ordets väg.

De andliga ledarna är som alla andra människor underställda Guds Ord, och skall vara Ordets förvaltare och tjänare, och det är de också, i den mån de själva efterföljer Ordet och predikar Ordet; och ingenting annat;

och - som Ordet lär - avslöjar alla falsarier, och även "sken av gudsfruktan".

Detta för att hjälpa fåren - som är överlämnade i deras vård - på vägen hem, till Fadershuset: till Guds himmel.

På den smala väg och genom den trånga port,
som leder hem.

Gud ändrar inte i Bibeln - i Guds Ord - vad JESUS och Hans apostlar och profeter sagt och skrivit, för att nutida andliga ledare inte aktar på vad som där står skrivet;

inte efterföljer det - av Guds Ande - ingivna, nedtecknade Ordet.

De väljer att bygga Guds rike
och Guds församling
på andra sätt,

med material -och ritningar de hämtat från annat håll.

De - ledarna - menar kanske, att Guds Ande inte är mäktig att i vår tid försvara och hävda den bibliska läran, "den sunda läran":

apostlarnas och profeternas grundval,
där JESUS själv är hörnstenen,

utan var och en får bli salig - i Anden - på
sitt eget vis och i sin egena tro: och att Anden
därför är så gränsöverskridande att Han även sanktionerar "främmande läror".

--

D.v.s. de tycks mena, att det i vår tid inte finns någonting som heter "en annan Jesus", "ett annat slags evangelium", och "ett annat slags ande".

Sådant fanns förr, bl.a. på Paulus tid,
men inte nu längre.

Vi lever i en ny Andens tidsålder, som inte har med Paulus och de övriga Jesu apostlarnas undervisning att skaffa, ej heller med Jesu sändebrev i Uppenbarelseboken, eller Hans övriga undervisning, som Han gett Sina apostlar att föra fram.

Den är nu en helt ny Andens tidsålder, som lämnat Bibelns lära bakom sig, för att kunna föra fram väckelse i vårt land.

Det är m.a.o. väckelsens pris, att lämna den gamla läroboken - Bibeln - bakom sig!

--

Om någon kan visa mig Bibelstöd för en sådan tro och uppfattning, då skall även jag omfatta den, men tills dess håller jag mig till det skrivna Gudsordets undervisning:

jag tar vara på det
och värderar det mycket högt.

Saxat från tidningen Dagen: "Därför blev det en enhetens manifestation när Ulf Ekman intog Nyhems estrad tillsammans med Jack-Tommy Ardenfors och Hans Weichbrodt, präst och förgrundsfigur för Oas-rörelsen.

Weichbrodt jämförde det som nu händer i Sverige med profeten Elias altare på berget Karmel.
- Gud tar nu stenen pingströrelsen, stenen Livets Ord, stenen Svenska kyrkan och de andra samfunden, och fogar samman dessa till ett altare inför honom."

--

Men när Guds eld föll över altaret, var det sedan Elia sammanfogat detta enligt Guds Ords ritningar, efter det att altaret under en tid varit nedrivet, p.g.a. avfallet från Gud och Hans Ord.

D.v.s. det Ormen lyckades med redan i begynnelsen av Människans tid på jorden: att inte åtlyda Guds Ord, d.v.s. Guds vilja på jorden.

--

Det som i Bibeln är kännemärket på Guds verks företrädare, är att de "i alla stycken" gjorde/byggde i enlighet med Guds ritningar.

Så gjorde t.ex. Noa, Mose, Elia, Salomo och de första kristna. De sistnämda "höll fast vid apostlarnas undervisning, brötsbrytelsen och bönen" och Gud var med dem: det handlade om gemenskap på Ordets grund och alls ingenting annat.

Inte mariadyrkan, bön till döda, eller en JDS-jesus, barndop m.m. avvikelser från Guds Ord -och Hans lära genom apostlarna.

Den läran gäller än i dag, inför Gud.
Och kommer inte att ändras, så länge NT-tiden är.

Saxat från tidningen Dagen: "Sverre Larsson, tidigare vd för Dagengruppen och den som först tog initiativ till en närmare kontakt med Ulf Ekman, kommenterade:

- Det här är en stor och historisk dag! När Ulf Ekman nu har predikat här på Nyhem behöver ingen pingstpastor längre känna att någon tittar snett på den som vill kalla honom som talare. Guds kvarnar mal sakta, men de mal.

Och i dag har vi ett helt annat samarbetsklimat, förklarade han tacksamt.
Så slutade årets Nyhemsvecka - i hopp om en helad och stark karismatisk kristenhet över alla samfundsgränser."

--

Arma pingströrelse, med ett sådant blint och vilset ledarskap. De vakar inte över fåren, enligt Guds Ord, utan inbjuder tvärt om vargarna att komma.

Ibland är det bara en liten detalj som avgör/utvisar om en sedel är falsk eller ej.

Samma är förhållandet när det gäller mynt.

I fallet Ulf Ekman är det Jesu Ord enligt Matt. 5:23-25 som är "detaljen" som utvisar att han är en falsk apostel; ett falskmynt m.a.o.

--

Om han nu - som somliga påstår - har gjort upp med sin falska lära - den sataniska JDS-läran - då måste han självklart, mot bakgrund av Jesu egna ord -och undervisning, kalla alla dem till sig, som han skadat genom sin falska lära, för att också försöka hjälpa dem tillrätta på samma sätt som han - som somliga menar - själv kommit till rätta, kommit till insikt om sin genomfalska lärosyn. Och naturligtvis be dem alla om förlåtelse för den skada han gjort dem. De handlar ju om deras eviga själar. Ingen liten bagatell således.

En del har blivit så svårt skadade av hans undervisning, att de inte orkat leva, och dem kan han ju inte nå. De är inte längre "med honom på vägen".

--

JESUS säger: "Den som älskar mig,
han håller mitt ord"

De Orden kommer ingen av oss förbi. Människor kan vi kanske lura, men inte Guds Ord, inför det ljuset är vi avslöjade:

om vi vågar komma till det ljuset
och inte slingrar oss förbi den obekväma belysningen:

som visar hur Gud ser på oss, med "ögon som eldslågor".

De ser vad människor inte alltid ser:
de till synes "små detaljerna",

som avgör frågan.

Och står kvar där oförändrade, som Gud är oförändrad, till dess vi gjort upp - med Gud och Människor - den större eller mindre sak det handlar om.

--

Det är bl.a. detta faktum som gör "vägen smal och porten trång" som leder till livet och som få, enligt JESUS, går fram på.

Då den är för smal -och för trång. Och ibland ytterst förödmjukande. Och vi vill inte gärna förödmjuka oss själva, inför andra. Väl andra, men inte oss själva. Och inte ibland förrän vi inte ser oss någon annan utväg.

Inte ser någon annan väg till Himlen,
vårt mål, än att böja oss i ödmjukhet inför Guds Ord.

Och handla efter Ordet, i enlighet med det Ord
som "skall frälsa våra själar".

Dessa nedanstående Bibelord gäller Sten-Gunnar Hedin, Jack-Tommy Ardenfors, Olof Djurfeldt m.fl. Ordets förkunnare och förvaltare,

plus oss alla andra, så många som Herren vår Gud kallar.


Tit. 7-10 "Ty en församlingsföreståndare
bör vara oförvitlig, som det anstår
en Guds förvaltare,

inte självgod, inte snar till vrede,
inte begiven på vin, inte våldsam,
inte sniken efter egen vinning.

Han bör i stället vara vara gästvänlig,
nitälska för vad gott är, leva tuktigt,
rättfärdigt, heligt och återhållsamt;

HAN BÖR STADIGT HÅLLA SIG TILL DET FASTA ORDET,
SOM HAN FÅTT LÄRA DET, SÅ ATT HAN ÄR MÄKTIG
BÅDE ATT FÖRMANA MED DEN SUNDA LÄRAN
OCH VEDERLÄGGA DEM SOM SÄGER EMOT.

Ty många finns, som inte vill veta av någon myndighet, många som för förgängligt tal
och bedra människors sinnen.."


2 Tim. 4:1-5 "Jag uppmanar dig allvarligt
inför Gud och Kristus Jesus, inför honom
som skall döma levande och döda,

jag uppmanar dig vid hans tillkommelse
och hans rike:

Predika ordet, träd upp i tid och otid,
bestraffa, tillrättavisa, förmana
med allt tålamod och med undervisning
I ALLA STYCKEN.

Ty den tid kommer, då de inte längre
skall fördraga den sunda läran,
utan efter sina egna begärelser skall
samla åt sig lärare hoptals,
alltefter som det kliar dem i öronen,

en tid då de skall vända sina öron
från sanningen och i stället vända
sig till fabler.

Men du, var nykter i allting,
bär ditt lidande, utför en
evangelists verk,

fullgör i allt,
vad som tillhör ditt ämbete."


Jak. 1:22 "Men var ORDETS GÖRARE och inte
endast dess hörare, annars BEDRAR NI ER SJÄLVA."

Jag lyssnade på den Ulf Ekmanska, rappa tungan
från tältet i Nyhem.

Men nu handlar det inte om vad Ulf Ekman säger, utan vad han gör: d.v.s. om han gör upp, eller inte, med alla - som han kan nå - som han vilsefört och skadat genom sin JDS-undervisning.

Det är detta som - åtminstone för mig - är avgörande för om han kan ses som en sann Jesu lärjunge och efterföljare, eller ej.

De församlingar som kallar Ulf Ekman att tala, innan en sådan uppgörelse ägt rum, gör sig - enligt mitt synsätt - delaktig i hans överträdelse av Guds Ord och hjälper till att trampa på fåren Ulf Ekman vilsefört och skadat, ännu en gång.

Kunde ha tillagt: därför att Guds Ord är högre - en högre auktoritet - än Ulf Ekman och alla andra människor,

såväl levande som döda.

Och någon annan auktoritet än Gud och Hans Ord
vill jag inte ha över mig, utväljer jag inte.

Att tala om -och syfta till Andens gemenskap,
sedan man lagt Guds Ord åt sidan, som en första förutsättning för att denna "andlig gemenskap" skall bli möjlig,

är som att bygga båtar utan köl och roder, i en tid där vi är utlovade vindbyar - vindkast - från olika håll, och som kommer att göra allt för att så många båtar som möjligt skall lida skeppsbrott:

JESUS har varnat för, att det kommer många falska profeter/apostlar - under ändetiden - under Hans Namn som "skall fövilla många", ja, om möjligt "jämväl de utvalda".

I den tiden är vi nu, och de andliga ledarskapet är som bäst i färd med att riva skyddsmurarna: Guds Ord, och menar att det är Guds vilja:

då Gud uppenbarligen - i deras föreställningsvärld - inte är mäktig att skapa gemenskap mellan de troende på Ordets grund, försöker de nu skapa gemenskapen själva, s.k. ekumenik, utan Ordets grundvalar.

Ingen folkrörelse - politisk eller annan - skulle acceptera, att man på riksmöten/konferenser eller liknande inte tillät olika meningsyttringar från rörelsens medlemmar om rörelsens väg, uppgift m.m, få komma fram.

Men det är vad som nu skett inom pingströrelsen: de öppna samtalens tid är förbi, i de stora årliga konferenserna; nu är det ledarskapet som ensam sätter agendan, t.ex. med olika s.k. seminarier där ledarna bestämt vad dessa envägskommunikationer, som sker i olika grupper, skall innehålla.

--

I en bok som skrevs om LP, förf. av Ivar Lundgren, säger LP att ett av pingströrelsens positiva särmärken är att vem som helst i samband med Nyhems -och Lapplandsveckan kan lämna in förslag till samtal, som deltagarna sedan röstade fram eller inte. Och togs en fråga upp, var det inför alla!

Detta var folkrörelseprägeln inom pingst, eller de konungsliga prästerskapets självklara ställning och rätt, kan man också säga, med Bibeln som utgångspunkt och rättesnöre.

--

Nu är såväl folkrörelsekaraktären som Bibelns förebild och lära, borta från sammankomsterna.
Och folket i ledet tiger still och finner sig;
vilket inget politiskt partis folk någonsin
skulle göra.

En sådan utveckling - toppstyrning - vore utesluten inom politiken, ja helt enkelt omöjlig, i vilket demokratiskt politiskt parti som helst. Men inom pingströrelsen är den tydligen möjlig.

Det sägs, med viss rätt, att kristendomen bidragit till den demokratiska utvecklingen i vårt land, men kristenheten är nu själv, åtminstone inom Pingst, på väg att avveckla detta ytterst värdefulla som ligger i de öppna meningsutbytena.

När man stänger de ventilerna, vilket man gjort inom pingströrelsen, blir luften snart - och ofelbart - osund.

Det är en lagbunden utveckling.

Vem har gett pingstledarna, med Sten-Gunnar Hedin
i täten, mandat att släppa in, ja bjuda in, villolärare in till Guds får?

Fåren ägare, d.v.s. Gud själv,
som köpt dem åt Sig med Jesu blod?

Knappast.

Vem är det då?

Om det nu inte är i Guds intresse, att villoläror får möjlighet - ja hjälp - att sprida sig bland Guds folk; sprida sjukdom bland Guds får,

i vems intresse är det då?

Kan det vara i Dens intresse som genom Petrus föreslog JESUS att gå en lättare väg än den Gud anbefallt Honom gå?

Då när JESUS sa till Petrus: "Gå bort satan, dina tankar är inte Guds tankar utan människotankar".

--

Ledarskapet vill väckelse, men tycks tro att den kommer om man blandar sanning med lögn, Guds lära med villfarelser,

d.v.s. Guds tankar med satans tankar, eller med människotankar, i stället för att gå Ordets klara, upplysta väg:

av Gud i Ordet tydligt utstakade väg:

som säger, visa från er alla falska lärare och deras läror, ja, peka ut dem, om inte dessa lärare tar rättelse, efter er tillrättavisning:

"Förmana somliga att inte predika
främmande läror".

--

Men en betydligt smidigare väg är ju givetvis, att helt enkelt låta bli att stöta sig med dem, genom att tillåta - ja inbjuda - dem att så sitt ogräs in i Guds åker.

För vem bryr sig? Vem älskar Guds och Jesu åker så, att den bryr sig i vad som där sås? Det spelar väl ingen som helst roll?!

Eller hur, Sten-Gunnar Hedin m.fl av Guds "åkermän"?

Ps. 119:99-105 "Jag är klokare
än alla mina lärare, ty jag begrundar
dina vittnesbörd.

Jag är förståndigare än de gamla,
ty jag tar dina befallningar
i akt.

Jag avhåller mina fötter
från alla onda vägar,
för att jag må hålla ditt ord.

Jag viker inte av
från dina rätter,
ty du undervisar mig.

Hur ljuvt för min tunga
är inte ditt tal. Det är ljuvare
än honung för min mun.

Av dina befallningar
får jag förstånd; därför hatar
jag alla lögnens vägar.

Ditt ord är mina fötters
lykta och ett ljus
på min stig."

--

Det är ju så, att Guds Ord har en större visdom än t.ex. Sten-Gunnar Hedin och alla hans medarbetare tillsammans. Därför är det Guds Ord som avgör om en person, eller en ledare, vem som helst, är vis - enligt Guds Ord - eller inte.

Det avgör Ordet; huruvida den -eller de följer Guds Ord eller inte. Vad gäller pingströrelsens ledarskap, kan man enkelt fastslå, att de inte följer Ordet.

De har lämnat den stigen; med det ljuset, och vet därför inte heller vart de är på väg, vart de går. Det dubbelt tragiska är, att folket ändå följer efter dem: trots att Ordet inte är deras ledstjärna.

Folket följer okritiskt efter dem, ut på deras gungfly av människotankar.

Förvillarna - i Sverige - är många: Sten-Gunnar Hedin, Anders Arborelius och alla de övriga samfunds och kyrkoledarna;

som tiger inför - i Guds Ords ljus - uppenbara villolärare -och deras läror, som de tvärt om är satta att avslöja.

De har i stället slutit sig samman i någonting som de kallar ekumenik: m.a.o. bakom en yttre fasad av gudsfruktan och kärlekens endräkt,

baserad på Bibelns grund.

Men Bibeln, Guds Ord, motsäger inte sig självt. Det som förfalskarna/förvillarna hävdar, genom sina handlingar -och underlåtenheter.

I Guds rike gäller Guds Ord: det är genom Sitt Ord Gud uppenbarar Sin vilja -och kraft. Gud stadfäster med andra ord, Sitt Ord.

Saxat från tidningen Dagen: "Katolska kyrkan i Los Angeles har gjort upp ekonomiskt med fler än 500 personer som utnyttjats sexuellt av präster.

Uppgörelsen sägs kosta kyrkan 660 miljoner dollar. Förlikningen ska också godkännas av en domare.

Det blir den största kompensationsbetalningen kyrkan gjort sedan skandalen med övergreppen exploderade 2002.

De amerikanska stiften har sedan 1950 haft omkostnader på totalt 2 miljarder dollar. Denna uppgörelse motsvarar alltså en fjärdedel av detta, enligt BBC News. Stiftet i Los Angeles antas behöva avyttra en del av sina tillgångar för att finansiera uppgörelsen.

En av målsägarna, Steven Sanchez, säger att han hoppas att alla offer ska finna någon form av helande i den här processen.

Enligt en kyrklig rapport från 2004 har över 4000 katolska präster i USA de senaste 50 åren anklagats för sexuella övergrepp.


Publiceringsdatum: 2007-07-15
Avdelning: Nyheter, Världen
Källa: Dagen"

--

Det är med detta uppenbara Ormbo Sten-Gunnar Hedin trätt i förbund med, å Pingströrelsens vägnar, via SKR, Sveriges Kristna Råd, och undertecknandet av det dokument som utgör själva grunden för medlemsskap där, förbundstexten Carta Ecuminica;

där man bl.a. förbinder sig att inte ifrågasätta varandras läror, som vad gäller katolicismen har klara inslag av okultism.

Man lägger således Guds Ord åt sidan,
för att få vara med i gemenskapen.

Måste tillstå, att Ormen är skicklig; åtminstone om han får att göra med blinda och döva ledare.

Några saxklipp från Aftonbladet i samma fråga: "Som barn utsattes de för sexuella övergrepp av kyrkans präster. Nu – kan de 500 offren få 4,3 miljarder i skadestånd.

Inget kan ta bort smärtan av att ha blivit antastad eller våldtagen av en präst från det här stiftet, säger Mary Grant, taleskvinna för de numera vuxna offren för övergreppen som begicks i Katolska kyrkan i Los Angeles mellan 1940-talet och 1990-talet.

Enligt besked i dag riskerar kyrkan att tvingas betala dem en rekordstor summa. Enligt uppgift handlar det om 660 miljoner dollar – drygt 4,3 miljarder svenska kronor.

Fortfarande väntar också 500 stämningar mot den katolska kyrkans stift i Los Angeles."

--

Personligen befarar jag, att det som framkommit
bara är toppen av ett isberg.

Och från pingströrelse -och andra samfundshåll, inkl. Uppsala livets ord, sägs inte ett enda knyst om detta.

Det handlar ju om en allierad.

Det obekväma för Guds Ords förvaltare och förkunnare, ofta titulerade präster och pastorer, är det faktum, att de inte satts att förvalta och förkunna sina egna ord och tankar, utan Guds Ord och Guds tankar.

Tankar som är så mycket högre än människans tankar, som himlen är högre än jorden, står det i Bibeln, och dessutom oftast obekväma för oss människor.

Gud vill exempelvis inte, att Hans avbild Människan dödas i moderlivet och Han vill inte heller att Hans folk går i ok med villolärare och deras läror.

Vad han vill är att människorna får veta hur Han ser på den ofödda Människan i moderlivet och att villolärare avslöjas, så att de inte får tillfälle att förföra människorna.

Och båda dessa uppgifter har Han lagt på Sina Ords förvaltare och förkunnare.

--

När Guds Ande kommit över de första lärjungarna, de första Guds Ords förvaltare och förkunnare, satt de inte längre och tryckte bakom stängda dörrar, utan de gick ut till människorna i omgivningen och förkunnade för dem, inte socker och sirap, utan salt och ljus, sanning och rättfärdighet, från Gud.

Inte heller började de gå i ok med villolärare, sträva efter samarbete med dem, som nu sker, utan tvärt om avslöjade de alla som förkunnade falska läror för människorna.

De hade fått sin undervisning från Jesus själv och visste därför var Guds väg gick, och var dessutom beredda att ge sina liv för den vägens alla sanningar.

Och det är i deras efterföljd som dagens Guds Ords förvaltare och förkunnare är kallade att gå. Det vill säga, att framlägga alla Guds sanningar för människorna, som de står nedskrivna i Bibeln, utan att dölja någon enda för dem!

Läste att samfunden nu skyndat att lägga dimridåer kring katolska kyrkans pedofili och övriga sexövergrepp, genom att erkänna att sexuella övergrepp också förekommer bland dem.

Självklart förekommer det, ingen trodde väl någonting annat? Där människor finns, finns också olika mänskliga problem och otillräckligheter, men omfattningen och karaktären av katolska prästers övergrepp är av en helt ojämförbar dimension.

De är av en sådan omfattning och karaktär, där man bl.a. medvetet skickat pedofilerna runt i organisationen i stället för att ställa dem till svars, att det finns anledning fråga sig, om det finns ett samband mellan den frukten och den okulta förkunnelsen; med bön till döda m.m. liknande, och med en påve/människa som är en ofelbar gud på jorden, Jesu ställföreträdare.

Det skulle kyrkornas företrädare fråga sig, i stället för att skynda ut för att söka förminska det som hänt inom påvekyrkan.

Ritningarna till Guds församling, uppenbarade främst genom Paulus, behöver inte ändras, "produktutvecklas" eller tidanpassas,

de gäller så länge den nytestamentliga församlingen är kvar -och verksam på jorden.

--

De behöver inte förändras eller omarbetas, utan läsas, studeras och byggas efter.

Det var sådana studier som den tidigare pingströrelsen ägnade sig åt, bl.a. under Kölingaredsveckan, senare Nyhemsveckan, och under Lapplandsveckan,

varefter man sedan byggde församlingarna och församlingslivet i enlighet med Ordet.

Inte fullkomligt, men de for efter att bygga som JESUS och Hans apostlar undervisat. Och man hade onekligen stor framgång.

--

Nu är den mark som de bröt och uppodlade, till stora delar nedlagd och ogräsbevuxen. Det har arvtagarna sett till, genom underlåtenheten att hindra ogräset från att tränga in i åkern.

De har tvärt om sått en och annan näve ogräsfrö själva.

Öppet brev:


Nicklas Piensoho,
Broder i Kristus - Jesu frid!

Då jag gjorde militärtjänsten på I 19 i Boden,
skulle vi en gång som kompani på manöver till Jämtön, och skulle cykla dit. Befälet vi hade, en fänrik, tog självklart täten och vi "bassar" kom på en lång rad efter. Problemet var bara, att vår fänrik cyklade åt totalt fel håll. Han cyklade mot Luleå, men vi skulle åt rakt motsatt håll, om vi skulle komma till vårt utsatta mål. Men var vi bara ute för att cykla - sådär i största allmänhet - kvittade ju färdriktningen.

Nu hade vi dessbättre med en värnpliktig kamrat från Boden, som väl kände vägarna kring -och ut från Boden. Han cyklade upp i bredd med vår chef och försökte få honom förstå, att vi var på fel väg. Men det tog för honom en ganska lång tid - under vilken vi fortsatta att cykla vilse - innan vår ledare släppte sin personliga prestige, stannade och så smått började inse, att han faktiskt kunde ha tagit helt fel väg. Han hade inte läst kartan tillräckligt noggrannt, innan han satte fart och dessutom högsta fart, men det gjorde han nu - studerade kartan - tillsammans med bodensaren.

När han så till slut insåg sitt fatala misstag, fick vi vända tillbaka nästan hela den vägsträcka vi tidigare cyklat, för att sedan ta rätt kurs för den fortsatta färden; men då med kraft och tid förlorad som åtgått för att cykla tur och retur dit vi inte skulle.

Kraften kunde vi som unga, vältränade infanterister säkert återfå, men aldrig tiden.

Det som var avgörande viktigt i sammanhanget var, att vår värnpliktige kamrat inte drog sig för att tillrättavisa vår fänrik. Han kunde ju i stället varit så inställsam mot honom att han tigit.

Eller t.ex. sagt några uppmuntrande ord till honom och blundat för vad han faktiskt visste, men det gjorde han inte. I stället cyklade han upp i bredd med vår chef och sa honom sanningen: vilket vi som drabbades av dennes vilsenhet var honom djupt tacksamma för.

Med brodershälsningar!

Sven-Erik Sköld

När det gäller att få veta sanningen, och endast sanningen - utan önskan att bli "smörad" - är Eli
ett bra och föredömligt exempel:

1 Sam. 3:15-18 "Och Samuel låg kvar
ända till morgonen, då han öppnade dörrarna
till HERRENS hus. Och Samuel fruktade att omtala
synen för Eli.

Men Eli ropade på Samuel och sade:
Samuel min son. Denne svarade: Här är jag.

Eli sade: Vad var det han talade till dig?
Dölj det inte för mig. Gud straffe dig nu och framgent, om du döljer för mig något
enda ord av det han talat till dig.

Då erättade Samuel för honom alltsammans
och dolde intet för honom. Och Eli sade:
Han är HERREN, han gör vad honom behagar."

--

Det Samuel hade att berätta för Eli, var dom över Elis hus p.g.a. av dennes underlåtenhet att göra vad som hörde hans kallelse -och uppdrag till.

Det som ankom honom att göra, för att hålla Guds hus och Gudstjänsten ren, från alla främmande inslag.
I detta fall, genom hans egna söner.

Lydnaden för Gud kom uppenbarligen
i andra hand för honom.

Och Gud godtog inte det,
i längden.