De andliga ledarna är som alla andra människor underställda Guds Ord, och skall vara Ordets förvaltare och tjänare, och det är de också, i den mån de själva efterföljer Ordet och predikar Ordet; och ingenting annat;

och - som Ordet lär - avslöjar alla falsarier, och även "sken av gudsfruktan".

Detta för att hjälpa fåren - som är överlämnade i deras vård - på vägen hem, till Fadershuset: till Guds himmel.

På den smala väg och genom den trånga port,
som leder hem.

Gud ändrar inte i Bibeln - i Guds Ord - vad JESUS och Hans apostlar och profeter sagt och skrivit, för att nutida andliga ledare inte aktar på vad som där står skrivet;

inte efterföljer det - av Guds Ande - ingivna, nedtecknade Ordet.

De väljer att bygga Guds rike
och Guds församling
på andra sätt,

med material -och ritningar de hämtat från annat håll.

De - ledarna - menar kanske, att Guds Ande inte är mäktig att i vår tid försvara och hävda den bibliska läran, "den sunda läran":

apostlarnas och profeternas grundval,
där JESUS själv är hörnstenen,

utan var och en får bli salig - i Anden - på
sitt eget vis och i sin egena tro: och att Anden
därför är så gränsöverskridande att Han även sanktionerar "främmande läror".

--

D.v.s. de tycks mena, att det i vår tid inte finns någonting som heter "en annan Jesus", "ett annat slags evangelium", och "ett annat slags ande".

Sådant fanns förr, bl.a. på Paulus tid,
men inte nu längre.

Vi lever i en ny Andens tidsålder, som inte har med Paulus och de övriga Jesu apostlarnas undervisning att skaffa, ej heller med Jesu sändebrev i Uppenbarelseboken, eller Hans övriga undervisning, som Han gett Sina apostlar att föra fram.

Den är nu en helt ny Andens tidsålder, som lämnat Bibelns lära bakom sig, för att kunna föra fram väckelse i vårt land.

Det är m.a.o. väckelsens pris, att lämna den gamla läroboken - Bibeln - bakom sig!

--

Om någon kan visa mig Bibelstöd för en sådan tro och uppfattning, då skall även jag omfatta den, men tills dess håller jag mig till det skrivna Gudsordets undervisning:

jag tar vara på det
och värderar det mycket högt.

Saxat från tidningen Dagen: "Därför blev det en enhetens manifestation när Ulf Ekman intog Nyhems estrad tillsammans med Jack-Tommy Ardenfors och Hans Weichbrodt, präst och förgrundsfigur för Oas-rörelsen.

Weichbrodt jämförde det som nu händer i Sverige med profeten Elias altare på berget Karmel.
- Gud tar nu stenen pingströrelsen, stenen Livets Ord, stenen Svenska kyrkan och de andra samfunden, och fogar samman dessa till ett altare inför honom."

--

Men när Guds eld föll över altaret, var det sedan Elia sammanfogat detta enligt Guds Ords ritningar, efter det att altaret under en tid varit nedrivet, p.g.a. avfallet från Gud och Hans Ord.

D.v.s. det Ormen lyckades med redan i begynnelsen av Människans tid på jorden: att inte åtlyda Guds Ord, d.v.s. Guds vilja på jorden.

--

Det som i Bibeln är kännemärket på Guds verks företrädare, är att de "i alla stycken" gjorde/byggde i enlighet med Guds ritningar.

Så gjorde t.ex. Noa, Mose, Elia, Salomo och de första kristna. De sistnämda "höll fast vid apostlarnas undervisning, brötsbrytelsen och bönen" och Gud var med dem: det handlade om gemenskap på Ordets grund och alls ingenting annat.

Inte mariadyrkan, bön till döda, eller en JDS-jesus, barndop m.m. avvikelser från Guds Ord -och Hans lära genom apostlarna.

Den läran gäller än i dag, inför Gud.
Och kommer inte att ändras, så länge NT-tiden är.

Saxat från tidningen Dagen: "Sverre Larsson, tidigare vd för Dagengruppen och den som först tog initiativ till en närmare kontakt med Ulf Ekman, kommenterade:

- Det här är en stor och historisk dag! När Ulf Ekman nu har predikat här på Nyhem behöver ingen pingstpastor längre känna att någon tittar snett på den som vill kalla honom som talare. Guds kvarnar mal sakta, men de mal.

Och i dag har vi ett helt annat samarbetsklimat, förklarade han tacksamt.
Så slutade årets Nyhemsvecka - i hopp om en helad och stark karismatisk kristenhet över alla samfundsgränser."

--

Arma pingströrelse, med ett sådant blint och vilset ledarskap. De vakar inte över fåren, enligt Guds Ord, utan inbjuder tvärt om vargarna att komma.

Ibland är det bara en liten detalj som avgör/utvisar om en sedel är falsk eller ej.

Samma är förhållandet när det gäller mynt.

I fallet Ulf Ekman är det Jesu Ord enligt Matt. 5:23-25 som är "detaljen" som utvisar att han är en falsk apostel; ett falskmynt m.a.o.

--

Om han nu - som somliga påstår - har gjort upp med sin falska lära - den sataniska JDS-läran - då måste han självklart, mot bakgrund av Jesu egna ord -och undervisning, kalla alla dem till sig, som han skadat genom sin falska lära, för att också försöka hjälpa dem tillrätta på samma sätt som han - som somliga menar - själv kommit till rätta, kommit till insikt om sin genomfalska lärosyn. Och naturligtvis be dem alla om förlåtelse för den skada han gjort dem. De handlar ju om deras eviga själar. Ingen liten bagatell således.

En del har blivit så svårt skadade av hans undervisning, att de inte orkat leva, och dem kan han ju inte nå. De är inte längre "med honom på vägen".

--

JESUS säger: "Den som älskar mig,
han håller mitt ord"

De Orden kommer ingen av oss förbi. Människor kan vi kanske lura, men inte Guds Ord, inför det ljuset är vi avslöjade:

om vi vågar komma till det ljuset
och inte slingrar oss förbi den obekväma belysningen:

som visar hur Gud ser på oss, med "ögon som eldslågor".

De ser vad människor inte alltid ser:
de till synes "små detaljerna",

som avgör frågan.

Och står kvar där oförändrade, som Gud är oförändrad, till dess vi gjort upp - med Gud och Människor - den större eller mindre sak det handlar om.

--

Det är bl.a. detta faktum som gör "vägen smal och porten trång" som leder till livet och som få, enligt JESUS, går fram på.

Då den är för smal -och för trång. Och ibland ytterst förödmjukande. Och vi vill inte gärna förödmjuka oss själva, inför andra. Väl andra, men inte oss själva. Och inte ibland förrän vi inte ser oss någon annan utväg.

Inte ser någon annan väg till Himlen,
vårt mål, än att böja oss i ödmjukhet inför Guds Ord.

Och handla efter Ordet, i enlighet med det Ord
som "skall frälsa våra själar".

Dessa nedanstående Bibelord gäller Sten-Gunnar Hedin, Jack-Tommy Ardenfors, Olof Djurfeldt m.fl. Ordets förkunnare och förvaltare,

plus oss alla andra, så många som Herren vår Gud kallar.


Tit. 7-10 "Ty en församlingsföreståndare
bör vara oförvitlig, som det anstår
en Guds förvaltare,

inte självgod, inte snar till vrede,
inte begiven på vin, inte våldsam,
inte sniken efter egen vinning.

Han bör i stället vara vara gästvänlig,
nitälska för vad gott är, leva tuktigt,
rättfärdigt, heligt och återhållsamt;

HAN BÖR STADIGT HÅLLA SIG TILL DET FASTA ORDET,
SOM HAN FÅTT LÄRA DET, SÅ ATT HAN ÄR MÄKTIG
BÅDE ATT FÖRMANA MED DEN SUNDA LÄRAN
OCH VEDERLÄGGA DEM SOM SÄGER EMOT.

Ty många finns, som inte vill veta av någon myndighet, många som för förgängligt tal
och bedra människors sinnen.."


2 Tim. 4:1-5 "Jag uppmanar dig allvarligt
inför Gud och Kristus Jesus, inför honom
som skall döma levande och döda,

jag uppmanar dig vid hans tillkommelse
och hans rike:

Predika ordet, träd upp i tid och otid,
bestraffa, tillrättavisa, förmana
med allt tålamod och med undervisning
I ALLA STYCKEN.

Ty den tid kommer, då de inte längre
skall fördraga den sunda läran,
utan efter sina egna begärelser skall
samla åt sig lärare hoptals,
alltefter som det kliar dem i öronen,

en tid då de skall vända sina öron
från sanningen och i stället vända
sig till fabler.

Men du, var nykter i allting,
bär ditt lidande, utför en
evangelists verk,

fullgör i allt,
vad som tillhör ditt ämbete."


Jak. 1:22 "Men var ORDETS GÖRARE och inte
endast dess hörare, annars BEDRAR NI ER SJÄLVA."

Jag lyssnade på den Ulf Ekmanska, rappa tungan
från tältet i Nyhem.

Men nu handlar det inte om vad Ulf Ekman säger, utan vad han gör: d.v.s. om han gör upp, eller inte, med alla - som han kan nå - som han vilsefört och skadat genom sin JDS-undervisning.

Det är detta som - åtminstone för mig - är avgörande för om han kan ses som en sann Jesu lärjunge och efterföljare, eller ej.

De församlingar som kallar Ulf Ekman att tala, innan en sådan uppgörelse ägt rum, gör sig - enligt mitt synsätt - delaktig i hans överträdelse av Guds Ord och hjälper till att trampa på fåren Ulf Ekman vilsefört och skadat, ännu en gång.

Kunde ha tillagt: därför att Guds Ord är högre - en högre auktoritet - än Ulf Ekman och alla andra människor,

såväl levande som döda.

Och någon annan auktoritet än Gud och Hans Ord
vill jag inte ha över mig, utväljer jag inte.

Att tala om -och syfta till Andens gemenskap,
sedan man lagt Guds Ord åt sidan, som en första förutsättning för att denna "andlig gemenskap" skall bli möjlig,

är som att bygga båtar utan köl och roder, i en tid där vi är utlovade vindbyar - vindkast - från olika håll, och som kommer att göra allt för att så många båtar som möjligt skall lida skeppsbrott:

JESUS har varnat för, att det kommer många falska profeter/apostlar - under ändetiden - under Hans Namn som "skall fövilla många", ja, om möjligt "jämväl de utvalda".

I den tiden är vi nu, och de andliga ledarskapet är som bäst i färd med att riva skyddsmurarna: Guds Ord, och menar att det är Guds vilja:

då Gud uppenbarligen - i deras föreställningsvärld - inte är mäktig att skapa gemenskap mellan de troende på Ordets grund, försöker de nu skapa gemenskapen själva, s.k. ekumenik, utan Ordets grundvalar.

Ingen folkrörelse - politisk eller annan - skulle acceptera, att man på riksmöten/konferenser eller liknande inte tillät olika meningsyttringar från rörelsens medlemmar om rörelsens väg, uppgift m.m, få komma fram.

Men det är vad som nu skett inom pingströrelsen: de öppna samtalens tid är förbi, i de stora årliga konferenserna; nu är det ledarskapet som ensam sätter agendan, t.ex. med olika s.k. seminarier där ledarna bestämt vad dessa envägskommunikationer, som sker i olika grupper, skall innehålla.

--

I en bok som skrevs om LP, förf. av Ivar Lundgren, säger LP att ett av pingströrelsens positiva särmärken är att vem som helst i samband med Nyhems -och Lapplandsveckan kan lämna in förslag till samtal, som deltagarna sedan röstade fram eller inte. Och togs en fråga upp, var det inför alla!

Detta var folkrörelseprägeln inom pingst, eller de konungsliga prästerskapets självklara ställning och rätt, kan man också säga, med Bibeln som utgångspunkt och rättesnöre.

--

Nu är såväl folkrörelsekaraktären som Bibelns förebild och lära, borta från sammankomsterna.
Och folket i ledet tiger still och finner sig;
vilket inget politiskt partis folk någonsin
skulle göra.

En sådan utveckling - toppstyrning - vore utesluten inom politiken, ja helt enkelt omöjlig, i vilket demokratiskt politiskt parti som helst. Men inom pingströrelsen är den tydligen möjlig.

Det sägs, med viss rätt, att kristendomen bidragit till den demokratiska utvecklingen i vårt land, men kristenheten är nu själv, åtminstone inom Pingst, på väg att avveckla detta ytterst värdefulla som ligger i de öppna meningsutbytena.

När man stänger de ventilerna, vilket man gjort inom pingströrelsen, blir luften snart - och ofelbart - osund.

Det är en lagbunden utveckling.

Vem har gett pingstledarna, med Sten-Gunnar Hedin
i täten, mandat att släppa in, ja bjuda in, villolärare in till Guds får?

Fåren ägare, d.v.s. Gud själv,
som köpt dem åt Sig med Jesu blod?

Knappast.

Vem är det då?

Om det nu inte är i Guds intresse, att villoläror får möjlighet - ja hjälp - att sprida sig bland Guds folk; sprida sjukdom bland Guds får,

i vems intresse är det då?

Kan det vara i Dens intresse som genom Petrus föreslog JESUS att gå en lättare väg än den Gud anbefallt Honom gå?

Då när JESUS sa till Petrus: "Gå bort satan, dina tankar är inte Guds tankar utan människotankar".

--

Ledarskapet vill väckelse, men tycks tro att den kommer om man blandar sanning med lögn, Guds lära med villfarelser,

d.v.s. Guds tankar med satans tankar, eller med människotankar, i stället för att gå Ordets klara, upplysta väg:

av Gud i Ordet tydligt utstakade väg:

som säger, visa från er alla falska lärare och deras läror, ja, peka ut dem, om inte dessa lärare tar rättelse, efter er tillrättavisning:

"Förmana somliga att inte predika
främmande läror".

--

Men en betydligt smidigare väg är ju givetvis, att helt enkelt låta bli att stöta sig med dem, genom att tillåta - ja inbjuda - dem att så sitt ogräs in i Guds åker.

För vem bryr sig? Vem älskar Guds och Jesu åker så, att den bryr sig i vad som där sås? Det spelar väl ingen som helst roll?!

Eller hur, Sten-Gunnar Hedin m.fl av Guds "åkermän"?

Ps. 119:99-105 "Jag är klokare
än alla mina lärare, ty jag begrundar
dina vittnesbörd.

Jag är förståndigare än de gamla,
ty jag tar dina befallningar
i akt.

Jag avhåller mina fötter
från alla onda vägar,
för att jag må hålla ditt ord.

Jag viker inte av
från dina rätter,
ty du undervisar mig.

Hur ljuvt för min tunga
är inte ditt tal. Det är ljuvare
än honung för min mun.

Av dina befallningar
får jag förstånd; därför hatar
jag alla lögnens vägar.

Ditt ord är mina fötters
lykta och ett ljus
på min stig."

--

Det är ju så, att Guds Ord har en större visdom än t.ex. Sten-Gunnar Hedin och alla hans medarbetare tillsammans. Därför är det Guds Ord som avgör om en person, eller en ledare, vem som helst, är vis - enligt Guds Ord - eller inte.

Det avgör Ordet; huruvida den -eller de följer Guds Ord eller inte. Vad gäller pingströrelsens ledarskap, kan man enkelt fastslå, att de inte följer Ordet.

De har lämnat den stigen; med det ljuset, och vet därför inte heller vart de är på väg, vart de går. Det dubbelt tragiska är, att folket ändå följer efter dem: trots att Ordet inte är deras ledstjärna.

Folket följer okritiskt efter dem, ut på deras gungfly av människotankar.

Förvillarna - i Sverige - är många: Sten-Gunnar Hedin, Anders Arborelius och alla de övriga samfunds och kyrkoledarna;

som tiger inför - i Guds Ords ljus - uppenbara villolärare -och deras läror, som de tvärt om är satta att avslöja.

De har i stället slutit sig samman i någonting som de kallar ekumenik: m.a.o. bakom en yttre fasad av gudsfruktan och kärlekens endräkt,

baserad på Bibelns grund.

Men Bibeln, Guds Ord, motsäger inte sig självt. Det som förfalskarna/förvillarna hävdar, genom sina handlingar -och underlåtenheter.

I Guds rike gäller Guds Ord: det är genom Sitt Ord Gud uppenbarar Sin vilja -och kraft. Gud stadfäster med andra ord, Sitt Ord.

Saxat från tidningen Dagen: "Katolska kyrkan i Los Angeles har gjort upp ekonomiskt med fler än 500 personer som utnyttjats sexuellt av präster.

Uppgörelsen sägs kosta kyrkan 660 miljoner dollar. Förlikningen ska också godkännas av en domare.

Det blir den största kompensationsbetalningen kyrkan gjort sedan skandalen med övergreppen exploderade 2002.

De amerikanska stiften har sedan 1950 haft omkostnader på totalt 2 miljarder dollar. Denna uppgörelse motsvarar alltså en fjärdedel av detta, enligt BBC News. Stiftet i Los Angeles antas behöva avyttra en del av sina tillgångar för att finansiera uppgörelsen.

En av målsägarna, Steven Sanchez, säger att han hoppas att alla offer ska finna någon form av helande i den här processen.

Enligt en kyrklig rapport från 2004 har över 4000 katolska präster i USA de senaste 50 åren anklagats för sexuella övergrepp.


Publiceringsdatum: 2007-07-15
Avdelning: Nyheter, Världen
Källa: Dagen"

--

Det är med detta uppenbara Ormbo Sten-Gunnar Hedin trätt i förbund med, å Pingströrelsens vägnar, via SKR, Sveriges Kristna Råd, och undertecknandet av det dokument som utgör själva grunden för medlemsskap där, förbundstexten Carta Ecuminica;

där man bl.a. förbinder sig att inte ifrågasätta varandras läror, som vad gäller katolicismen har klara inslag av okultism.

Man lägger således Guds Ord åt sidan,
för att få vara med i gemenskapen.

Måste tillstå, att Ormen är skicklig; åtminstone om han får att göra med blinda och döva ledare.

Några saxklipp från Aftonbladet i samma fråga: "Som barn utsattes de för sexuella övergrepp av kyrkans präster. Nu – kan de 500 offren få 4,3 miljarder i skadestånd.

Inget kan ta bort smärtan av att ha blivit antastad eller våldtagen av en präst från det här stiftet, säger Mary Grant, taleskvinna för de numera vuxna offren för övergreppen som begicks i Katolska kyrkan i Los Angeles mellan 1940-talet och 1990-talet.

Enligt besked i dag riskerar kyrkan att tvingas betala dem en rekordstor summa. Enligt uppgift handlar det om 660 miljoner dollar – drygt 4,3 miljarder svenska kronor.

Fortfarande väntar också 500 stämningar mot den katolska kyrkans stift i Los Angeles."

--

Personligen befarar jag, att det som framkommit
bara är toppen av ett isberg.

Och från pingströrelse -och andra samfundshåll, inkl. Uppsala livets ord, sägs inte ett enda knyst om detta.

Det handlar ju om en allierad.

Det obekväma för Guds Ords förvaltare och förkunnare, ofta titulerade präster och pastorer, är det faktum, att de inte satts att förvalta och förkunna sina egna ord och tankar, utan Guds Ord och Guds tankar.

Tankar som är så mycket högre än människans tankar, som himlen är högre än jorden, står det i Bibeln, och dessutom oftast obekväma för oss människor.

Gud vill exempelvis inte, att Hans avbild Människan dödas i moderlivet och Han vill inte heller att Hans folk går i ok med villolärare och deras läror.

Vad han vill är att människorna får veta hur Han ser på den ofödda Människan i moderlivet och att villolärare avslöjas, så att de inte får tillfälle att förföra människorna.

Och båda dessa uppgifter har Han lagt på Sina Ords förvaltare och förkunnare.

--

När Guds Ande kommit över de första lärjungarna, de första Guds Ords förvaltare och förkunnare, satt de inte längre och tryckte bakom stängda dörrar, utan de gick ut till människorna i omgivningen och förkunnade för dem, inte socker och sirap, utan salt och ljus, sanning och rättfärdighet, från Gud.

Inte heller började de gå i ok med villolärare, sträva efter samarbete med dem, som nu sker, utan tvärt om avslöjade de alla som förkunnade falska läror för människorna.

De hade fått sin undervisning från Jesus själv och visste därför var Guds väg gick, och var dessutom beredda att ge sina liv för den vägens alla sanningar.

Och det är i deras efterföljd som dagens Guds Ords förvaltare och förkunnare är kallade att gå. Det vill säga, att framlägga alla Guds sanningar för människorna, som de står nedskrivna i Bibeln, utan att dölja någon enda för dem!

Läste att samfunden nu skyndat att lägga dimridåer kring katolska kyrkans pedofili och övriga sexövergrepp, genom att erkänna att sexuella övergrepp också förekommer bland dem.

Självklart förekommer det, ingen trodde väl någonting annat? Där människor finns, finns också olika mänskliga problem och otillräckligheter, men omfattningen och karaktären av katolska prästers övergrepp är av en helt ojämförbar dimension.

De är av en sådan omfattning och karaktär, där man bl.a. medvetet skickat pedofilerna runt i organisationen i stället för att ställa dem till svars, att det finns anledning fråga sig, om det finns ett samband mellan den frukten och den okulta förkunnelsen; med bön till döda m.m. liknande, och med en påve/människa som är en ofelbar gud på jorden, Jesu ställföreträdare.

Det skulle kyrkornas företrädare fråga sig, i stället för att skynda ut för att söka förminska det som hänt inom påvekyrkan.

Ritningarna till Guds församling, uppenbarade främst genom Paulus, behöver inte ändras, "produktutvecklas" eller tidanpassas,

de gäller så länge den nytestamentliga församlingen är kvar -och verksam på jorden.

--

De behöver inte förändras eller omarbetas, utan läsas, studeras och byggas efter.

Det var sådana studier som den tidigare pingströrelsen ägnade sig åt, bl.a. under Kölingaredsveckan, senare Nyhemsveckan, och under Lapplandsveckan,

varefter man sedan byggde församlingarna och församlingslivet i enlighet med Ordet.

Inte fullkomligt, men de for efter att bygga som JESUS och Hans apostlar undervisat. Och man hade onekligen stor framgång.

--

Nu är den mark som de bröt och uppodlade, till stora delar nedlagd och ogräsbevuxen. Det har arvtagarna sett till, genom underlåtenheten att hindra ogräset från att tränga in i åkern.

De har tvärt om sått en och annan näve ogräsfrö själva.

Öppet brev:


Nicklas Piensoho,
Broder i Kristus - Jesu frid!

Då jag gjorde militärtjänsten på I 19 i Boden,
skulle vi en gång som kompani på manöver till Jämtön, och skulle cykla dit. Befälet vi hade, en fänrik, tog självklart täten och vi "bassar" kom på en lång rad efter. Problemet var bara, att vår fänrik cyklade åt totalt fel håll. Han cyklade mot Luleå, men vi skulle åt rakt motsatt håll, om vi skulle komma till vårt utsatta mål. Men var vi bara ute för att cykla - sådär i största allmänhet - kvittade ju färdriktningen.

Nu hade vi dessbättre med en värnpliktig kamrat från Boden, som väl kände vägarna kring -och ut från Boden. Han cyklade upp i bredd med vår chef och försökte få honom förstå, att vi var på fel väg. Men det tog för honom en ganska lång tid - under vilken vi fortsatta att cykla vilse - innan vår ledare släppte sin personliga prestige, stannade och så smått började inse, att han faktiskt kunde ha tagit helt fel väg. Han hade inte läst kartan tillräckligt noggrannt, innan han satte fart och dessutom högsta fart, men det gjorde han nu - studerade kartan - tillsammans med bodensaren.

När han så till slut insåg sitt fatala misstag, fick vi vända tillbaka nästan hela den vägsträcka vi tidigare cyklat, för att sedan ta rätt kurs för den fortsatta färden; men då med kraft och tid förlorad som åtgått för att cykla tur och retur dit vi inte skulle.

Kraften kunde vi som unga, vältränade infanterister säkert återfå, men aldrig tiden.

Det som var avgörande viktigt i sammanhanget var, att vår värnpliktige kamrat inte drog sig för att tillrättavisa vår fänrik. Han kunde ju i stället varit så inställsam mot honom att han tigit.

Eller t.ex. sagt några uppmuntrande ord till honom och blundat för vad han faktiskt visste, men det gjorde han inte. I stället cyklade han upp i bredd med vår chef och sa honom sanningen: vilket vi som drabbades av dennes vilsenhet var honom djupt tacksamma för.

Med brodershälsningar!

Sven-Erik Sköld

När det gäller att få veta sanningen, och endast sanningen - utan önskan att bli "smörad" - är Eli
ett bra och föredömligt exempel:

1 Sam. 3:15-18 "Och Samuel låg kvar
ända till morgonen, då han öppnade dörrarna
till HERRENS hus. Och Samuel fruktade att omtala
synen för Eli.

Men Eli ropade på Samuel och sade:
Samuel min son. Denne svarade: Här är jag.

Eli sade: Vad var det han talade till dig?
Dölj det inte för mig. Gud straffe dig nu och framgent, om du döljer för mig något
enda ord av det han talat till dig.

Då erättade Samuel för honom alltsammans
och dolde intet för honom. Och Eli sade:
Han är HERREN, han gör vad honom behagar."

--

Det Samuel hade att berätta för Eli, var dom över Elis hus p.g.a. av dennes underlåtenhet att göra vad som hörde hans kallelse -och uppdrag till.

Det som ankom honom att göra, för att hålla Guds hus och Gudstjänsten ren, från alla främmande inslag.
I detta fall, genom hans egna söner.

Lydnaden för Gud kom uppenbarligen
i andra hand för honom.

Och Gud godtog inte det,
i längden.

Tydning av liknelsen
med den militära cykelturen:

Pingstledningen, med Sten-Gunnar Hedin täten, "cyklar" åt totalt fel håll:

då färden kraftigt avviker från färdkartan, Bibeln.
Inte minst när det gäller förhållningssättet till uppenbara villolärare.

Till det kommer att Andens - Guds - ledning,
ersatts med en organisation, på världens sätt.

För JESUS var det inte viktigast
hur många människor som följde
efter Honom;

utan att Sanningen predikades
för dem:

att Guds sanning - Guds vilja -
nådde fram till dem,

så att de kunde ta ställning
till den:

välja väg.

Så här skriver Pingst.nu ang. finansieringen av Pingstsamfundet:

"Just nu pågår budgetarbetet för nästa år och styrelsen tittar på vad som kan göras för att ytterligare trimma organisationen. Det står helt klart att det behövs ökade intäkter för att på sikt säkra verksamheten och för att kunna öka servicegraden gentemot församlingarna.

Det är i det här sammanhanget kyrkoavgiften kommer in. Det handlar om pengar som får användas helt fritt och som alltså är fria från alla pålagor och villkor, som bidrag oftast är förknippade med.

Just nu har bara sju procent av medlemmarna i trossamfundet tecknat sig för att ge kyrkoavgift till pingst.

Sedan ett par år tillbaka kan de pingstvänner som vill låta sin kyrkoavgift, ungefär en procent av årsinkomsten, gå till Pingst. I år betalar 3 200 personer sin kyrkoavgift till Pingst.

Den som vill göra det från och med nästa inkomstår måste senast 31 oktober lämna in en medgivandeblankett till Pingst.

Pingstsamfundets styrelse har beslutat att låta 70 procent av kyrkoavgifterna gå till de lokala församlingarna och 30 procent till det centrala arbetet i pingst.

Förutsättningen för att en lokal pingstförsamling
ska kunna få del av kyrkoavgiftspengarna är att församlingen tillhör samfundet Pingst – fria församlingar i samverkan, och att medlemmar i församlingen gett sitt medgivande.

Naturligtvis kan medlemmar som tillhör en icke samfundsansluten församling ge kyrkoavgift, det innebär dock att hela avgiften "stannar" i det centrala arbetet."

--

Detta är enligt min mening en mist sagt "suddig" form av information. Sanningen är den, att någon "kyrkoavgift" inte finns för den som lämnat svenska kyrkan, och att då skriva:

"Det handlar om pengar som får användas helt fritt och som alltså är fria från alla pålagor och villkor, som bidrag oftast är förknippade med",

är mer än anmärkningsvärt.

Det är, enligt min mening, att ge sken av någonting helt annat än sanningen.

Vi människor behöver varandra, såväl "frälsta" som "ofrälsta": skall vi t.ex. laga bilen, eller för den delen oss själva, är det inte självklart att vi får tag i en frälst reparatör...

Men vi behöver däremot inga villoläror.
Därför skall de bekämpas.

--

Gör vi inte det, sprider de sig som en cancer i kroppen, i folkhavet. Det är detta som pingstledarna och de övriga samfundsledarna i vårt land underlåter att göra:

att bekämpa cancern.

De har tvärt om slutit fredsfördrag med den.

Av dumhet eller av bekvämlighetsskäl, eller därför att de inte själva känner sig hotade av den?

--

Men mörkret är också en kraft, likaväl
som förruttnelsen är det!

Och saltet är till för att HINDRA förruttnelse på samma sätt som ljuset är till för att SKINGRA mörker.

Sker inte det, saknas ljuset
och saltet.

--

Vi kan då fortfarande ha namnet om oss, att vi är ljus och salt, men kraften - att utföra vårt uppdrag - saknas.

Och då sprids följaktligen cancern:
inte väckelsen, som somliga menar.

För den är just ljus och salt,
i funktion!

--

Vi behöver inte heller några slags
halvsanningar, enligt exemplet rörande den,
för de som lämnat svenska kyrkan, obefintliga "kyrkoavgiften".

Halvsanningar är lögn och ingenting annat.

Och endast tillsammans med sanningen, förmår vi någonting. Pengar, kallade kyrkoavgifter eller annat, kan inte ersätta sanningen.

Och särskilt inte bland Guds folk, som är kallade att vara "sanningens stödjepelare och grundfäste" på jorden.

Sviker den pelaren och det fästet, var kan då människorna hitta sanningen; och inte t.ex. halvlögner, som enda alternativ till "hellögner"?

--

Om ljuset vi har i oss i själva verket är mörker,
hur stort blir då inte mörkret, säger JESUS i en bibeltext.

Och om så är fallet, vem är då mest verksam på jorden, lögnens fader eller ljusets?

--

Striden står mellan Ljuset och Mörkret, mellan sanning och lögn och vi som kristna avgör hur den striden går.

Tillräckligt starka vapen har vi fått,
om vi vill använda dem!

Man kan inte besegra lögnen med lögnens egna metoder, med "halvsanningar" och strävan efter att dölja eller få bort den ofta obekväma sanningen:

för sanningen segrar ändå till slut.

Det kan ingen hindra, för sanningen är Gud Själv.
Och Honom detroniserar ingen. Ingen sammansvärjning i världen, eller i lufthimlen, klarar det.

--

Att förtrösta på att man är många,
är en klen tröst.

En liten sanning uppväger en myckenhet av lögn; sanningen blir till slut den lilla tuvan som stjälper hela lasset.

Håller med Dig S-E!

Det är ju för bedrövligt att Pingst försöker "rida" på en "kyrkoavgift", som inte existerar egentligen, om man lämnar Svenska Kyrkan och vill få människor att tro, att det ändå är en avgift de erlägger och därför lika gärna kan ge den till Pingst!

Det är ju inget annat än bedrägligt förfarande! Tror man att Pingst kommer att må "bättre andligt" på de pengarna, så bedrar man sig nog gruvligt!

Skulle det vara så svårt att säga som det är, att går man ur Svenska kyrkan, så finns ingen kyrkoavgift. Men att Pingst har ett stor behov av dessa pengar och därför önskar att människor bidrar. Inte med en "kyrkoavgift", under sken att den ger man ändå, utan som en avgift speciellt till Pingst!

HaFo

Den s.k. kyrkoavgiften är - för den som lämnat svenska kyrkan - vederbörandes EGNA PENGAR.

Det som händer om man skriver på för att de skall gå till exempelvis samfundet Pingst, och således inte bli kvar i den egna börsen,

är att staten via skattemyndigheten åtagit sig att dra pengarna via skattsedeln för att sedan transportera dem vidare till Pingst, som sedan i sin tur transporterar dem vidare till vederbörandes hemförsamling, sedan 30% frånräknats som går till Pingstsamfundets egna kostnader.

--

Det handlar alltså om en slags rundgång av offrarens egna pengar. Och hur man kan beskriva denna hantering på följande sätt, är och förblir en gåta för mig:

"Just nu pågår budgetarbetet för nästa år och styrelsen tittar på vad som kan göras för att ytterligare trimma organisationen. Det står helt klart att det behövs ökade intäkter för att på sikt säkra verksamheten och för att kunna öka servicegraden gentemot församlingarna.

Det är i det här sammanhanget kyrkoavgiften kommer in. Det handlar om pengar som får användas helt fritt och som alltså är fria från alla pålagor och villkor, som bidrag oftast är förknippade med."

--

Är helt inne på Din linje, HaFo, hur kan detta "mörkande" av sanningen gagna Guds rikes utbredande i vårt land?!

Behöver Gud sådana arbetsmetoder, eller är det måhända vi människor som behöver dem, för att bl.a. finansiera egna och kanske även andras löner?

Det tycks vara fårens ull herdarna är ute efter. Varför annars detta uppenbara manipulerande med sanningen?

Är det f.ö. inte även ett gravt underskattande av medlemmarnas egen, självständiga tankeförmåga?

Från ett uppslagsverk: "Ändamålet helgar medlen" är ett uttryck som syftar på att man på vägen för att nå ett gott mål kan använda medel och metoder vars godhet kan ifrågasättas."

När Sten-Gunar Hedin går ut och uppmanar medlemmarna i Pingst att lämna svenska kyrkan på grund av en prästs dåliga omdöme, är det som att uppmana människor att lämna pingströrelsen för knutbyhändelsernas skull.

Det torde vara få som skulle dra sådana slutsatser av inträffade, enskilda misstag. För övrigt samarbetar Sten-Gunnar Hedin ivrigt med katolska kyrkan trots deras många pedofiliskandaler och från pingströrelsens lärosyn kraftigt avvikande läror.

Vad kan hans motiv då vara? Personligen tror jag det är Pingst ffs ekonomiska problem i den centrala förvaltningen, det vill säga i Sten-Gunnar Hedins egen ekonomiska bas.

--

Vatten tränger in i båten, och ett av öskärlen är givetvis medlemmarnas kyrkoavgift till svenska kyrkan. Det gäller att till varje pris få tag i dem, innan båten sjunker.

Klippa ullen av fåren m.a.o. De får han f.ö.
leder vilse.

Sköld skriver:

"När Sten-Gunar Hedin går ut och uppmanar medlemmarna i Pingst att lämna svenska kyrkan på grund av en prästs dåliga omdöme, är det som att uppmana människor att lämna pingströrelsen för knutbyhändelsernas skull.

Det torde vara få som skulle dra sådana slutsatser av inträffade, enskilda misstag. För övrigt samarbetar Sten-Gunnar Hedin ivrigt med katolska kyrkan trots deras många pedofiliskandaler och från pingströrelsens lärosyn kraftigt avvikande läror.

Vad kan hans motiv då vara? Personligen tror jag det är Pingst ffs ekonomiska problem i den centrala förvaltningen, det vill säga i Sten-Gunnar Hedins egen ekonomiska bas.

Vatten tränger in i båten, och ett av öskärlen är givetvis medlemmarnas kyrkoavgift till svenska kyrkan. Det gäller att till varje pris få tag i dem, innan båten sjunker."
---

HaFo:

Jag är nu benägen att hålla med Dig S-E. Jag måste erkänna att jag tyckt Du varit lite "för hård" och "lite orättvis" mot Hedin.

Men liksom Du, så kan jag inte se någon annan orsak bakom senaste utspelet, än att han vill komma åt pengarna från de "dubbelanslutna".

Och det ska ske efter deras utträde ur Svenska kyrkans "omoral". Sen vidare genom att manipulera dem att tro, att om de går ur Svenska kyrkan, så är ändå "kyrkoavgiften" ngt som ska läggas ut, så ge det då istället till Pingst.

När hörde vi Hedin förfasas över pedofilin inom katolska kyrkan? När hörde vi Hedin förfasa sig över den andliga förförelsen i trosförkunnelsen och katolicismen?

Men när en präst i Svenska kyrkan gör en riktig fadäs, så passar Hedin på och mycket riktigt i sak protesterar, men det är knappast drivkraften till protesten, utan insikten att här finns nu en chans att komma åt de pengar som de "dubbelanslutna", istället ska manipuleras till att lägga på Pingst.

Hade Hedin verkligen varit upprörd i sak kring vad han opponerar sig emot, så skulle han väl då redan långt innan ha reagerat, mot den pedofili som pågår inom katolska kyrkan. Men därom har vi inte hört ett ord från Hedin. Varför?

Jag har inte velat tro att det var så illa ställt som Du S-E påstått.

Jag har varit förtvivlad över blindheten inför trosförkunnelsen och katolicismen i Pingsts ledarskap.

Men nu börjar jag inse att det är ännu allvarligare. Och som om det inte skulle ha varit allvarligt nog innan. Var ska detta sluta för Pingst????

Den rörelse där jag blev frälst och som jag älskat. Vad har hänt med den och dess ledarskap???

HaFo

Vad som sker på Pingst:s kommandobrygga, får betydelse för människors evighet; det handlar m.a.o. om andra människors eviga liv.

Och det livet leker man inte med! Och det gör var och en som inte styr andra efter sjökartan, Guds Ord!

JESUS säger: "Ve den genom vilken förförelsen kommer". Och Paulus skriver: "Ha akt på er själva och på er undervisning".

--

En gång menade någon, att Lewi Pethrus var för hård, eller för skarp, i ett meningsutbyte. Han svarade då: "När det gäller livet, slår man hårt".

Öppet brev till Sten-Gunnar Hedin!

Gud har sänt ett budskap till Pingströrelsens i Sverige ledarskap, men Du och de övriga ledarna har inte velat lyssna. Det gäller också ledargenerationen före Din. Därför har Pingströrelsen i Sverige avstannat, för att i stället gå kräftgång.

Guds mening var/är att ställa fram den svenska pingströrelsen som ett ljus/anförarstav inför först och främst kristenheten och folket i övrigt här i norden, men eftersom Andens verk aldrig går att geografiskt avgränsa skulle spridningseffekten troligtvis blivit mycket vidare, ja säkert över hela världen.

Men nu är vi inte där, utan rörelsens ledarskap står tyvärr fortfarande kvar i sin ohörsamhet, som likväl inte ändrar Guds plan/rådslut för oss och Norden. Vill vi ha väckelse, sker det alltid på Guds villkor och alltså inte på våra, d.v.s. hur vi har tänkt att det skall gå till.

Jes. 48:18-21 "O, att du ville
akta på mina bud!
Då skulle frid tillflyta dig
såsom en ström,
och din rätt som havets böljor;
dina barn skulle då vara såsom sanden,
och din livsfrukt såsom sandkornen,
dess namn skulle aldrig bli utrotat
eller utplånat ur min åsyn.

Drag ut från Babel,
fly från kaldéernas land:
förkunna det under fröjderop,
och låt det bli känt,
utbred ryktet därom till
jordens ända:
säg, Herren har förlossat
sin tjänare Jakob.
De led ingen törst,
när han förde dem genom ödemarken,
ty han lät vatten rinna fram ur
klippan åt dem,
och han klöv sönder klippan
och vatten flödade".

Ps 81:14-17, 12 "O, att mitt folk
ville höra mig, och att Israel
ville vandra på mina vägar!
Då skulle jag snart kuva deras
fiender och vända min hand
mot deras ovänner.
De som hatar HERREN skulle
då visa honom underdånighet
och hans folks tid
skulle vara evinnerligen.

Och han skulle bespisa det
med bästa vete;
ja, med honung ur klippan
skulle jag mätta dig.

Men mitt folk ville inte höra min röst
och Israel gjorde inte min vilja.
Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet,
de fick vandra efter sina egna rådslag".


Med mina varma frids -och brodershälsningar!
Sven-Erik Sköld

De som under biblisk tid på ett särskilt sätt fick vara Guds redskap, utförde inte i sig själva någonting märkvärdigt: de bara lydde Gud och blev på så sätt redskap i HANS HAND.

Mose hämtade Guds folk ut till friheten genom att bl.a. kasta sin stav på marken, inte särskilt svårt egentligen; men med oerhört stora verkningar.
Gideon var ju i sig själv en "kruka", men kunde i lydnad för Gud utföra stora ting, för att rädda sitt folk.

Och det är Guds princip också i dag: "Inte genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande", är ett Ord från Honom som står evigt kvar.

--

Den "sjukdom" som bl.a. Pingstörelsen i Sverige lider av, är ohörsamhet. Öron som inte hör vad Anden säger till Guds folk idag. Kanske för att det är ett obekvämt tal? Människan söker ju i regel, undantag finns, att hitta den lättaste vägen.

I Guds rike har allting sin tid, avfälligheten har sin tid och upprättelsen har sin.

Och lika tydlig/verklig som avfällighetens tid är; d.v.s. ohörsamhetens tid, lika verklig och tydlig - uppenbar - är upprättelsens tid.

Och den kommer, lika visst som solens uppgång är viss: därför att Guds hand håller i båda.

Och när tiden är inne...

Då störtas "härskare" från "deras troner" och "det som ingenting är", upphöjs. Och samma hand utför båda dessa händelser: det är verk av Gud Själv.

Han, Den ende som verkligen bryr sig om Människorna på jorden.

Som det nu är trampas Guds Ord ned i smutsen;
sammanblandas med villoläror av olika slag.

Detta därför att herdarna/väktarna/lärarna/ledarna - inte minst inom Pingst - underlåter att hugga upp rågångarna till alla slags villoläror,

onda andars läror, utan hellre flyttar gränsstenarna, så att villolärorna får plats inom kristenhetens, kristendomens, landområde.

Guds rikes landområde.

--

Men inte för alltid kommer detta förhållande att råda: Gud kommer att "resa Sig upp",

som på Elia tid,

och ha en uppgörelse med alla villoandar/läror och ledare, som - genom sin underlåtenhet - bidrar till, att Guds Ord förfalskas, som är sänt till Människornas räddning, så att människorna - Guds avbilder - vilseförs.

--

Guds heliga Ord, som enligt Sitt eget vittnesbörd,
är luttrat i degeln sju gånger.

Ps 12:7 "HERRENS tal är ett rent tal,
likt silver, som rinner ned mot jorden,
luttrat i degeln, renat sju gånger".

Vad har Det Ordet med villoläror att skaffa?!

Läs f.ö. gärna hela den psalmen.

Gud vill ha ett folk vars lag är Hans Ord:

2 Kor. 10:6 "Och när lydnaden fullt ut
har kommit till välde bland er,
då är vi redo att näpsa all olydnad".

Rom. 1:5 ..genom vilken (JESUS KRISTUS) vi har
fått nåd och apostlaämbete för att, hans namn till ära, upprätta trons lydnad bland alla hednafolk".

Lydnad i förhållande till vad? Svar: Guds Ord,
som det står nedtecknat i Bibeln;

genom människor som "drivna av Guds helige
Ande skrev vad som gavs dem från Gud".

Vägen är alltså utstakad,
men vem och vilka
vill gå den?!

Saxat från Pingst.nu: "Jag hoppas att årets predikantvecka både ska oroa, uppmuntra och utmana. Det är dags för uppbrott!

Den förhoppningen uttrycker Niklas Piensoho, föreståndare i Filadelfia, Stockholm, inför årets predikantvecka, som har temat ”Att våga nå`t nytt”.

I konferensbroschyren skriver pastor Niklas Piensoho om årets tema och hänvisar till hur gudsfolket fick uppmaningen genom Josua att följa arken, när de skulle vandra på vägar de aldrig gått tidigare.
Han skriver:

”Vi lever nog alla med en känsla av att vi står inför uppbrott och förändring. Vad är det vi ska lämna bakom oss? Hur ser det nya ut som vi ska gå in i? Vad måste vi våga för att detta ska kunna ske? Vart vill Gud leda oss? Det är kring dessa frågor som vi möts till predikantvecka det här året.”

--


Brev skickat till de mest inflytelserika
ledarna inom Pingst, den 22/10 i år:

"Bröder i Kristus – Jesu frid!

Har – under de två senaste dagarna - fått skriva tre inlägg på en sida som heter ”Den andliga striden”. Ett av dem, det första, har jag även skickat till Pingst.nu:s debattsida.

Anden manar mig nu, att sammanställa alla tre inläggen till ett och sända det till Er, Pingströrelsens mest inflytelserika ledare.

Kära bröder, pröva nu detta budskap - i enlighet med Guds Ord - och gärna och helst utan att bli arg på ”pianisten” – budbäraren - som bara gör så gott han kan.

--

GUD BERÄTTAR INGA SAGOR FÖR SVENSKA FOLKET, ÖNSKESAGOR ELLER ANDRA.

Sanningens Ande, som är Guds Ande, berättar sanningen för vårt folk, om "synd, rättfärdighet och dom". Han upplyser oss om vår verklighet, om vår synd - vi kan bara se oss omkring - och om vår enda möjlighet till räddning och om Hans rättsskipning:

Gudomlig dom över synden.

Han berättar sanningen om vår verklighet, vår gårdag, vårt nuet och vår framtid. Och Han berättar sanningen om Sin egen Gudomliga verklighet:
Hur Han ser på vår situation. Han döljer inget som kan vara oss till nytta.

Och nu - som alltid - söker Han efter redskap som kan stå upp för Hans sanningar. Sådana redskap som talar Hans "Ord i sanning" och som inte anpassar Hans Ord och budskap efter människors önskemål eller efter "världens sätt att tänka", utan talar alla Hans sanningar till människorna oavsett om dessa vill höra dem eller inte.

Finner Han några sådana tjänare och tjänarinnor?
Det är i så fall avgörande för vårt folks framtid. Hittills har Han inte funnit dem inom Pingströrelsens ledarskap, som fortfarande står emot Hans Ords sanningar:

De obekväma.


SOM DET NU ÄR TRAMPAS GUDS ORD NED I SMUTSEN
DÅ DET SAMMANBLANDAS MED VILLOLÄROR AV OLIKA SLAG.

Detta därför att herdarna/väktarna/lärarna/ledarna - inte minst inom Pingst - underlåter att hugga upp rågångarna till alla slags villoläror, som ju är onda andars läror, utan hellre flyttar gränsrösena, så att villolärorna får plats inom kristenheten, inom kristendomens landområde,

som är Guds rikes landområde.

Men inte för alltid kommer detta förhållande att råda: Gud kommer att "resa Sig upp", som på Elia tid, ”i Elia ande och kraft”,

och ha en uppgörelse med alla villoandar/läror och även med ledare som - genom sin underlåtenhet - bidrar till att Guds Ord förfalskas, det Ord som är sänt till Människornas räddning, så att människorna - Guds avbilder - nu vilseleds.

Guds heliga Ord, som enligt Sitt eget vittnesbörd,
är luttrat i degeln sju gånger.

Ps 12:7 "HERRENS tal är ett rent tal,
likt silver, som rinner ned mot jorden,
luttrat i degeln, renat sju gånger".

Vad har Det Ordet med villoläror att skaffa?!

Läs f.ö. gärna hela den psalmen.


GUD VILL HA ETT FOLK VARS LAG ÄR HANS ORD.

2 Kor. 10:6 "Och när lydnaden fullt ut
har kommit till välde bland er,
då är vi redo att näpsa all olydnad".

Rom. 1:5 ”..genom vilken (JESUS KRISTUS) vi har
fått nåd och apostlaämbete för att, hans namn till ära,

upprätta trons lydnad bland alla hednafolk".

Lydnad i förhållande till vad? Svar: Till Guds Ord,
som det står nedtecknat i Bibeln;

genom människor "som drivna av Guds helige Ande

skrev vad som gavs dem från Gud".

Vägen är alltså utstakad,
men vem och vilka
vill gå den?!


På Gud den Högstes vägnar:
Och med mina varma brodershälsningar!

Sven-Erik Sköld"

Gud behöver ingen hjälp av oss människor; av våra tankar och idéer. Han bereder Sina verk, för att de skall komma i Hans tid;

och vi, människor, har att förhålla oss till dem: d.v.s. höra "vad Anden säger till församlingen"
i vår tid,

vilket pingströrelsens ledarskap hittills
noggrannt och omsorgsfullt undvikit.

Men Gud vakar över Sitt Ord
för att låta Det gå i uppfyllelse.

Årets tema på pingströrelsens predikantvecka: "Våga nå´t nytt". Detta nya kunde vara att höra vad Anden säger till Sina församlingar i Sverige och till allt vårt folk:

"Bränn inte upp era barn i eld och utgjut inte oskyldigas blod".

Jer. 19:3-5 "Du skall säga: Hör HERRENS ord,
ni Juda kungar och ni Jerusalems invånare:

Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud:

Se jag skall låta en sådan olycka komma över
denna plats, att den skall genljuda i öronen
på var och en som får höra det.

Eftersom de har övergivit mig och inte aktat
på denna plats, utan tänt offereld åt andra gudar,
som varken de själva eller deras fäder eller
Juda kungar har känt

och eftersom de har uppfyllt denna plats
med oskyldigt blod och byggt sina Baals-höjder
för att där bränna upp sina barn i eld".

Läste till min glädje (då det uppenbarligen fortfarande finns sådana som är vakna inom den etablerade kristenheten) följande inlägg i Dagen nu på morgonen, från en Pingströrelse-bönedag i Ludvika:

"Svensk kristenhet genomgår för närvarande sin värsta andliga kris på flera sekler. Relativism och liberalteologi härjar vilt på den svenska kyrkokartan.

Även frikyrkligheten är under attack. Detta sker samtidigt som medlemstalen i de allra flesta samfunden minskar nästan exponentiellt. Predikan har fått en tydlig terapeutisk överton, synden har genomgått namnbyte och det verkar som om ledarskapet blundar.

I ett sådant förvirrat tillstånd, som dessutom präglas av brist på livsförvandlande andliga erfarenheter har dörren öppnats på vid gavel för mystiken som nu genomgår en renässans i vårt land.

Hos de kristna bokhandlarna finns ett överflöd av litteratur som inspirerats av ortodox och katolsk mysticism. Och i många kyrkor och kapell över vårt land hålls det retreater med djupmeditation, där man även informerar och tränar människor i diverse bönetekniker, som hämtar sin inspiration från Orienten.

Den här mystika vågen har visat sig vara negativt inställd till reformationen (som betecknas som en splittringsrörelse). Man betonar de apostoliska fädernas ledarställning inom bibeltolkningen (man väljer för det mesta den allegoriska tolkningen före den historisk-grammatiska metoden), propagerar för klosterverksamhet, ikoner (trots bildförbudet), en apofatisk teologi, etcetera. Mystiken har allvarligt kritiserats av så tunga teologer som Anders Nygren och Gustaf Aulèn.

Därför vill också vi uttrycka vår oro över att den kristna mystiken slagit djupa rötter hos grupper som har nära anslutning till pingströrelsen. Vi är också förvånade över att våra pastorer, teologer och seminarielärare i stort sett beslutat sig för att vara tysta i ämnet. Är man kanske rädd?

Om ingenting görs för att bemöta den våg av mystik som nu väller fram, kommer svensk frikyrklighet - och i än högre grad pingströrelsen - att återigen ställas inför en kris som i längden kan splittra församlingar."

--

Känner mig inte längre som något slags - i stort sett - ensamt ropande röst i öknen... Och det känns ju bra, måste jag erkänna. Större än så är jag inte.

Känner också en slags lättnad över att det fortfarande finns ledare inom Pingst, som reagerar gentemot mysticismen i bl.a katolicismen och ngt som man kan ana uppstått utifrån Halldorfs propaganda för och frsvar av at man ska stå inför ikoner och bedja och påståendet att "den som kysser ikonen kysser Kristus.

Men vad jag saknar i detta "upprop", från Pingst - ledarhåll, är den samtidiga tystnade inför förförelsen i trosförkunnelsen.

Jag undrar hur många av dessa "predikanter", som är bredda till att verkligen ta avstånd ifrån trosförkunnelsen och dess representanter?

Vad hjälper det då om man är vaken för den ena villan, men gärna bejakar den andra? Skapar det inte bara ett sken av att man vill "hålla uppe rågångarna gentemot villfarelse????

HaFo

HaFo, trosrörelsen - åtminstone den i Sverige - är på väg att bli katolsk, så snart har vi alla villoläror samlade under en hatt; moderskökans hatt.

Däremot stiger en och annan, kanske i reliteten många, av trosrörelsetåget som går till påven i Rom, för att kyssa dennes hand och be till avlidna, maria och saligförklarade människor.

Kanske fick den inriktningen - trots allt - tjäna som väckarklocka för en del? Galenskap har en benägenhet att avslöja sig själv, åtminstone för den som vill se.

Mvh

Det jag vill se, och är övertygad om skall komma, är att Den levande Gudens församlingar blir uppresta i apostolisk Ande och kraft;

d.v.s. som när solen, i det här fallet "rättfärdighetens sol", skiner i sin fulla kraft, i och genom Guds församlingar i vårt land.

Det kan den inte gör nu, då dess kraft inte kan kanaliseras i -och genom en massa obibliskt bråte; därför är en upprensning av nöden, av exakt samma karaktär som den Gud sänder Jeremia att utföra.

Jer. 1:10 "Ja, jag sätter dig idag
över folk och riken, för att du skall
upprycka och nedbryta, förgöra och fördärva,

uppbygga och plantera".

Gud bygger inte Sitt rike, Sina församlingar, på skräp, på trö, hö och halm, därför börjar detta rinvningsarbete först, en luttringseldsperiod.

--

Då jag och min medkollega/vittne, Per Sundgren, Nyköping, i mars 1986 fick Guds uppdrag rörande vårt land, som vi har skrivit ned i boken Ofredstider,

visade mig Guds Ande, att Han innan nöden kommer över vårt land, med krig och stora svårigheter, ska resa upp Sina församlingar i apostolisk Ande och kraft.

För att den - församlingen - ska förmå vara den herdefamn som människorna behöver, kan ta sin tillflykt till, när stormen kommer.

Den var en herdefamn för såväl dem som utgjorde den, d.v.s. alla lemmarna på sin av Gud givna plats, som för dem som inte själva hade någon herde att gå till: stark nog.

Därför kommer, och som Han redan gör, JESUS att kalla alla Sina får till Sig, och det innebär, att de ledare som då inte vill följa med, och vara enkla får själva, kommer att på sikt förlora många av sina får.

T.ex. tåget som nu går till Rom, kommer förlora åtskilliga av de som nu okritiskt travar med, bl.a. bakom Sveriges mest inflytelserika samfundsledare. Påven är inte längre deras herde, för JESUS kallar på dem! Och Han kallar dem vid namn, d.v.s. de kommer att höra och förstå Hans personliga kallelse.

Och Han - JESUS - har ett syfte med var och en, ett uppdrag i Hans tjänst: skörderedskap. Hans blodköpta skörd skall bärgas innan stormen kommer över vårt land, när få kan verka.

På detta väntar jag, och det kommer, redan kan jag se de första, spirande tecknen på just detta; inte minst gäller det vår nordligaste landsända. Där församlingarna är små och svaga, så Anden får utrymme att verka.

För Han ger inte Sin ära åt någon annan!

Temat på årets predikantvecka i Stockholm är, "Våga nå´t nytt", texten här nedan är författad av Nicklas Piensoho:

"Det har alltid kommit perioder i Gudsfolkets historia då något nytt ska ske. Det är tider av förberedelse och tider av förändring. Så var det vid övergången av Jordan. För första gången skulle man på riktigt sätta sina fötter i löfteslandet.

Det Gud säger till folket genom Josua, är att de är helt beroende av hans ledning för att det ska gå bra. Man kan bara inta det nya landet om man är ledd av Gud.

Vi lever nog alla med en känsla av att vi står inför uppbrott och förändring. Vad är det vi ska lämna bakom oss? Hur ser det nya ut som vi ska gå in i? Vad måste vi våga för att detta ska kunna ske? Vart vill Gud leda oss? Det är kring dessa frågor som vi möts till predikantvecka det här året.

Jag hoppas att årets predikantvecka både ska oroa, uppmuntra och utmana. Det är dags för uppbrott!
Niklas Piensoho"

--

Detta ovan handlar om ett folk vars ledare gått vilse, de är "lärare" som satt sig över Guds rådslut ang. hur Hans folk skall ledas, och nu undrar hur de skall kunna hitta åter till vägen igen.

Och vägen är som tidigare, Guds Ord. Där står bl.a. hur Guds församlings styrinrättning ser ut, är beskaffad och konstruerad. Den är ingen hemlighet, som Gud fördolt för någon. Den kan man få information om, genom att läsa innantill i Bibeln.

Den verkar på dem som att Gud inte talat till dem under den senaste tiden; därför står de nu frågande inför framtiden.

Men sanningen är den, att Gud har talat till dem,
men de har inte velat lyssna. Det är inte Gud som övergett dem, utan de har övergett Gud och Hans vilja, och därmed slutat höra Honom.

Löfteslandet som Piensoho skriver om, har vi som Jesu lärjungar redan fått, genom Jesu död och uppståndelse och Andens kommande till jorden; till alla dem som tror på Honom.

Det är Anden och Andens röst de satt på undantag, därför ökenvandringen! Och den har aldrig varit Guds tanke för Hans NT-folk!

Jer. 32:21-23 Du förde ditt folk
Israel, ut ur Egyptens land med
tecken och under, med stark hand
och utsträckt arm
och genom stor förskräckelse.

Och du gav dem detta land
som du med ed hade lovat
deras fäder att ge dem,
ett land som flyter av
mjölk och honung.

Och de kom och tog det
i besittning,
men de ville inte höra din röst
och vandrade inte efter din lag;
de gjorde intet av det du hade
bjudit dem att göra. Därför lät du
all denna olycka vederfaras dem."

--

Vad är det för mening att samlas och ropa till Gud, om man ändå inte vill göra det Han säger?! Det Han f.ö. har talat till dem nu i många, många år.

Gud ändrar inte Sitt budskap till oss p.g.a.
att vi inte vill höra det. Han står trogen kvar
vid det Han sagt!

Dan. 9:4-10,12 "Vi har syndat
och gjort illa och varit
ogudaktiga och avfälliga;
vi har vikit av
från dina bud och rätter.

Vi har inte hörsammat
dina tjänare profeterna
som talade i ditt namn
till våra kungar,
furstar och fäder och
till allt folket i landet.

Du Herre, är rättfärdig,
men vi måste blygas,
som vi också nu gör,
vi Juda män och
Jerusalems invånare,
ja, hela Israel, både de
som bor nära och de som
bor fjärran i alla andra
länder, dit du har
fördrivit dem,
därför att de var
otrogna mot dig.

Ja, Herre, vi med våra kungar,
furstar och fäder
måste blygas, därför att vi
har syndat mot dig.

Men hos Herren, vår Gud,
är barmhärtighet och förlåtelse.

Ty vi var avfälliga från honom
och hörde inte Herren vår Guds röst,
så att vi vandrade
efter hans lagar, dem han förelade oss
genom sina tjänare profeterna.

Men han höll sina ord, vad han
hade talat mot oss och mot
domarna som dömde oss.."

--

Dessa Gudsord är vad som står emot Pingströrelsens ledare, men som också är vägen framåt för dem: omvändelse och bättring;
till att höra vad Gud genom Sin Ande säger till dem.

Någon annan väg framåt, finns inte.
Men den här finns: omvändelsens väg.

Den dugde att vandra på för Daniel,
och den duger också för oss.

Inlägg från den 19 maj i år:

"Ett högt och omfångsrikt hölass är på väg hem till gården. Högst uppe på lasset sitter ett antal ledare som styr färden,

men vägen är stenig, så resan blir därför både skakig och svår, och de som styr - och har ansvar för lasset, som de f.ö. också själva lastat - får därför alltmer möda, att hålla det samman;

i annat fall finns risken, att det faller sönder i sina beståndsdelar, och det får bara inte ske, är deras gemensamma paroll!

Det gäller därför - för dem - att hålla ihop lasset, med alla tillgängliga medel.

Men till slut stöter ändå deras resa på en sten, som ändar deras färd; en till synes liten och oansenlig sådan; som ingen av dem räknat med - inte förutsett - och hela lasset stjälper.

Och dess fall blev stort, och all deras egen möda:
att lasta lasset -för att sedan försöka hålla det samman, har varit förgäves.

Förfelad - bortkastad - tid m.a.o."

--

Och saxat från Dagen, 071130, från ett styrelsemöte i Dagengruppen AB ang. gåva till Pingst ffs för att rädda organisationens ekonomi, om 21 miljoner:

”Pingst FFS behöver räddas ur knipan, det är alla överens om. Men det finns också en kritisk, udd riktad mot riksföreningen.

Frågan är inte vad vi ska göra, vi måste räta upp Pingst FFS ekonomi. Vi har inte råd att det havererar, vi har inte råd med en till skandal.

Men vi måste göra en analys också: Pingst FFS mår inte bra, varken ekonomin eller personalen, sa Arnold Göransson, Smyrna Göteborg.”

”Det här handlar inte bara om 20,7 miljoner kronor utan om att få ordning, ett antal frågor behöver förbättras, sa Urban Ringbäck, Smyrna Göteborg".

"Vad som skulle inträffa ifall församlingarna inte är belåtna med utvecklingen inom Pingst FFS när det är dags för ordinarie bolagsstämman till våren yttrades det inget om, inte rakt ut.

Revisorn Sven-Inge Karlsson påtalade dock att läget är allvarligt och akut. Om det här fortfarande bara är ett utredningsförslag i vår så blir det ett bekymmer i ansvarspositionen gentemot styrelsen”.


Fakta/Dagengruppen – Pingst FFS
Dagengruppen ägs av 385 pingstförsamlingar och cirka 4500 privatpersoner. Arbetar med fastighetsförvaltning, försäkringar åt församlingar samt mediefrågor.
Pingst – Fria församlingar i samverkan är en riksförening som består av 350 pingstförsamlingar


--

Om det nu är så, att bilden om hölasset är sann, då måste det finnas angelägnare behov i Sverige och på andra håll i världen, att satsa 21 miljoner kr på.

Men som framgår av den från Dagen citerade texten, så anser man sig - säker med all rätt - tvungna att göra allt för att rädda nuet (d.v.s. främst kreditgivare?) för att sedan på sikt också möjligen få höet med sig hem, d.v.s. i mål.

I annat fall har man börjat bygga, utan att förmå fullborda bygget, vilket enligt Guds Ord innebär smälek bland alla dem som ser det. Luk. 14:28-29.

--

Ps. 127:1 "Om Herren inte bygger huset,
så arbetar de fåfängt som bygger därpå."

Den viktigaste -och i alla avseenden bästa medarbetaren om man tänker bygga något, är Gud Själv.
Och att i olydnad/ohörsamhet bygga på ett "Guds verk", är meningslöst.

Och jag har svårt att föreställa mig, att Den Gud som välsignade Lewi Pethrus arbete på ett så övermåttan överflödande sätt, nu också ska välsigna sådant som klart strider mot allt vad denne pingstnestor, och dessutom grundare av Pingströrelsen, levde, verkade och undervisade.

Man har i realiteten vänt sig i rakt motsatt rikting,
från LP:s vägval och undervisning: vänt ryggen till det och inte ansiktet.

--

Nu kanske någon föreställer sig, att jag skulle känna glädje över Pingst ffs:s motgångar, d.v.s. känna något som kallas skadeglädje, med det gör jag inte, tvärt om.

Anledningen till det är TIDEN som gått förlorad, det jag i mitt citerade inlägg kallade "Förfelad - bortkastad - tid", som Gud kunde anvvänt till Människors frälsning.

Det är snarare anledning till djup sorg. Det är i vart fall vad jag tror Gud känner i Sitt herdehjärta.