Med lätt förundran läser jag debattartikeln i Nya Dagen under rubriken "Har Ulf Ekman ändrat sig?" Artikelförfattarnas huvudbry verkar vara att jag inte gjort det. Och det skulle enligt deras mening vara problematiskt. Man frågar om Livets Ord har närmat sig "den kristna ortodoxin". För att snabbt svara debattörerna så blir svaret nej. Vi har nämligen aldrig lämnat den kristna ortodoxin.

Ortodoxi är renlärighet. Grundläggande måste det betyda ett fasthållande av det som i alla tider (inte bara under en enstaka väckelses tid) har betraktats som centralt. Dit hör då tron på Gud som treenig. Dit hör också tron på Jesus som både fullständig Gud och fullständig människa. Han sändes av Fadern och är Ordet som blev kött och tog sin boning ibland oss.

För vår frälsnings skull dog han på korset. Hans frälsningsgärning på korset, där han dog och utgöt sitt blod för våra synder, är allt som behövs för att vi ska bli frälsta. Denna försoningsgärning utfördes på korset, inte någon annanstans. På tredje dagen uppstod Jesus kroppsligen från de döda och idag sitter han på Faderns högra sida i himmelen.

Till renlärigheten hör också tron på himmel och helvete. Enbart genom tron, på Jesus och på hans försoningsverk för oss, blir vi frälsta. Vi är frälsta genom Jesus allena, nåden allena och tron allena. Vittnesbördet om Jesu frälsningsgärning finns givet åt oss i Bibeln. Bibeln är inspirerad av den Helige Ande och given för alla människor i alla tider. Den är tillförlitlig i allt den uttalar sig om och är församlingens högsta norm för tro och liv. Skriften, inte mänskliga traditioner, erfarenheter, förnuftet eller speciellt uppburna predikanter, är källan, grunden och normen för de troendes vandring med Gud.

När Fadern och Sonen sände Anden, gavs tillträde för alla som tror på Jesus, till det andliga livet genom pånyttfödelsen. Genom omvändelse och tro på Jesus blir en människa frälst, född på nytt. Detta livet är en vandring där, genom Guds Ord och Guds Ande, vi helgas mer och mer. Ingen troende är fullkomlig i detta livet, men den fullkomlige, Jesus, bor i honom. Det liv i Anden som Gud ger skall levas ut i tro. Genom Andens liv och Andens dop kommer vi ut i ett liv som är mer och mer präglat av Jesus, där han också får göra det han vill både i oss och med oss. Jesus vill använda troende i dag för att människor ska bli frälsta och återupprättade. Han vill beröra människor i dag, både med sitt liv, sin närvaro, sin kraft, sin vishet och sin kärlek.

Detta har alltid varit den kristna tron. Den har aldrig ändrats. Själv har jag trott och predikat detta i snart 30 år och det har varit en stor glädje. När nu artikelförfattarna kallar mig "heretiker" så tycks det mig att de går på lite tunn is.

Det kan nog finnas flera skäl till ett sådant utfall. Men i dagens situation av avfall ifrån den kristna tron, får man nog gå till annat håll än vårt, om man vill agera renlärighetspolis. Det betyder knappast att vi skulle vara perfekta. Tvärtom, men frågan är om någon predikant eller kristet sammanhang då kommer undan. Om mognad, tillväxt och mötande av dagsaktuella behov är att ändra sig, ja, då vill vi leva i en ständig förändring.

Artikelförfattarna citerar vår hemsida och tycks ha ögnat igenom vår bokshop. Min bok Doktriner ger en bra grund för vad vi förkunnar och ger även en bättre utgångspunkt för diskussion.

Detta är ju i stora drag samma innehåll som i Magazinets ledare. Men Ekman är ännu mer noggrann här, att med helt riktiga trosformuleringar, maskera vad han egentligen undervisar om när det gäller Jesu död på korset. Den andliga döden. Att Jesus därmed behövde pånyttfödelse och vilken konsekvens det har i människans pånyttfödelse.

Ekman börjar med att vända på frågeställningen, som gällde om han fortfarande hade denna falska undervisning, till att gälla om han närmat sig den kristna ortodoxin. Därmed kan han undvika att svara på frågan och istället bara hävda att han aldrig lämnat renlärigheten.

Ekman går så igenom vad som ska vara renlärighet. Han säger helt riktigt att Gud är treenig och att Jesus är både fullständig Gud och fullständig människa.

Men i Ekmans egentliga undervisning om Jesu andliga död (väsensskild från Fadern) upplöses i verkligheten treenigheten och där är inte Jesus längre Sann Gud och inte heller sann människa (i bemärkelsen syndfri, rättfärdig, i Guds vilja och uppfyllandes lagen. Jesus är inte längre det rena offerlammet. Han är inte längre Kristus).

JDS har i sin konsekvens, att Jesus är skild från Gud, utanför Guds vilja, lierad med syndanaturen, därmed gjort Jesus till en fallen människa, som behöver pånyttfödelse för att uppnå Gudgemenskap igen. Så får man till en identisk pånyttfödelse av Jesus och den troende. Ordet identifikation drivs till en konsekvens som går utanför Skriften.

I JDS, som är Ekmans egentliga undervisning, så är Jesus således varken Sann Gud eller sann människa. Ändå kan Ekman både ha kvar JDS och påstå att Jesus är sann Gud och sann människa. Men vill ge sken av att han inte har JDS. Fast han har det. Eftersom han samtidigt säger att han aldrig ändrat på sin undervisning i lärofrågorna. Inte så lätt att snirkla sig ifrån detta motsägelsefulla.

Ekman talar åter igen inte om Jesu blod och lekamen som offret, utan säger bara att Jesus dog och utgöt sitt blod för våra synder. För att maskerat kunna ha kvar det väsentliga, att Jesus dog andligen för att sona synden.

Antingen ljuger Ekman så åt ena eller andra hållet, när han säger att försoningsgärningen utfördes på korset. Eftersom han samtidigt, på ett oändligt antal kassetter och i böcker, poängterar just hur Jesus behöver, som andligt död och med en syndares natur, lida straffet i helvetet. Ändå påstår han att han inte ändrat undervisningen. Vilket är då sant?

Sanningen är antagligen, att han medvetet, undviker att använda ordet slutfördes på korset och därmed inte heller behöver ta upp, den fortsättning han egentligen, har på försoningsgärningen. Vilket skulle innebära, att hela sättet, att uttrycka det, är en manipulation och maskering av vad han egentligen undervisar, för att lyckas dupera och framstå som renlärig. I väntan på, att de andra ska vakna upp över, hans högre uppenbarelsekunskap om Jesu andliga död.

När Ekman talar om att den troende skall helgas mer och mer, syftar han på, att i deras lärosystem, så ska människoanden, som efter pånyttfödelsen är Gudomlig i sig själv, ta kontrollen över själ och kropp.

När han talar om att den fullkomlige Jesus, bor i den troende, så syftar han på, tanken i deras lärosystem, att namnet Jesus, skiljs från personen Jesus, och åtföljer den egna Gudomliga anden, som Gud ger den pånyttfödde, så att den troende i sin egen ande, i sig själv, äger namnet Jesus. Namnet Jesus är den troendes egna, nya och egentliga identitet och personlighet, i sig själv, i sin egen ande i Ekmans egentliga lärosystem.

När han talar om att det liv i Anden som gud ger skall levas ut i tro, så menar han att människan genom pånyttfödelsen, i sin egen ande, i sig själv, anden, den rätta identiteten och personligheten (enligt deras lära) äger Guds tro. Man ska ta uppenbarelsekunskap in i sin ande om denna tro. Tala ut denna tro. Man ska bekänna det man vill ha så ska man få det. Bekänner man väckelse i en församling, så ska man få den. Bekänner man att en människa är helad, så är han helad o.s.v. Det blir en tro, på den egna bekännelsens skaparkraft, vilket blir till en teknik, som även praktiseras i ockulta sammanhang, med olika typer av manifestationer.

Alltså i praktiken, i konsekvens av deras lära, ska den troende, leva ut sin egen tro, som är Guds tro och deponerad i den egna anden. Guds Ande och människans egen ande har nämligen blivit, inte identiska, men likadana.

För att maskera denna konsekvens, uttrycker Ekman det så här i boken Doktriner: "Du blir skapad till likhet med Gud i Din ande". Med andra ord, Du är som Gud själv, i Dig själv, i Din egen ande (Medan Bibeln uttrycker att det är människans liering och relation med Guds Ande som gör henne till Guds avbild).

Detta Gudomliga liv, ska Du genom uppenbarelsekunskapen om att det är så, lära Dig att leva ut. Ett mycket sinnrikt sätt att skapa en självförgudning av människan (människans frestelse på fallets dag). Nu dolt bakom det kristna språket hos Ekman.

Ekman hävdar igen att i läran har det aldrig skett någon förändring i undervisning från deras sida. Men att de mognat, växt till och möter dagsaktuella behov och på så sätt lever i en ständig förändring. All förändring är alltså bara av positiv karaktär och berör aldrig själva lärofrågorna. Där hävdar han att de undervisar, precis som de alltid gjort och det har hela tiden varit den klassiskt riktiga undervisningen.

Han insinuerar åter igen, att de som ifrågasätter honom och hans undervisning, torde ha falska skäl och motiv och inte är speciellt seriösa och insatta.

Åter igen trycker Ekman på att undervisningen, skall bedömas med utgångspunkt, utifrån boken Doktriner, som han vill ge sken av att vara deras samlade undervisning. Detta för att undgå en granskning av deras samlade undervisning genom åren, som ju enligt honom själv, aldrig är ändrad. Men som ju helt klart är något vida mer än det som återfinns i boken Doktriner.

Men även i den boken skymtar, om än i ett maskerat försök, Jesu andliga död. Då är ju också Jesu pånyttfödelse och dess konsekvens i människans pånyttfödelse ett följdfaktum och Ekman kan, utan att behöva ta upp det i den boken, ha kvar hela det Bibelstridiga lärosystem, han alltid omfattat och alltså även nu omfattar. Men det vill han inte ska bli uppenbart, förrän människor är mogna för hans högre uppenbarelsekunskap.

Nog är Ekman sannerligen på väg att måla in sig själv i ett hörn. Om bara människor inte låter sig duperas av hans framställningskonst och vilseledande manövrar. Så att han verkligen behöver bekänna färg, vad han egentligen har för lärosystem och inte längre, genom sitt skickliga snickrande, med helt riktiga formuleringar, lyckas lura och bedraga människor, att det är en klassisk Bibeltrogen undervisning som han egentligen har. För att senare kunna smyga in, sin högre uppenbarelsekunskap om Jesu andliga död, när det blivit öppet för det. Då har i hans ögon dagens heresi blivit morgondagens ortodoxi.

Några reflektioner med utångspunkt från Ulf Ekmans svar i Nya Dagen(2/6) och Magazinet(25/5) på vår debattartikel i Nya Dagen(12/5).

Ulf Ekman, det är med tillfredsställelse vi noterar att Du instämmer i vårt påstående att Livets Ord inte har ändrat sina grundläggande läror. Vi är helt överens. I stället är det människor utanför Livets Ord som gärna vill tro att en ändring har skett med åren - det är då bra att Du tydliggör att så inte är fallet.

Du predikar mycket otrodoxi i ditt svar i Nya Dagen, men det rättfärdiggör inte all den förkunnelse som Du förmedlar på Livets Ord. Du påstår vidare att Du under snart 30 år predikat detta - det är inte hela sanningen. Problemet med heresi är att det innehåller både sanning och lögn, det kan vara betydelsglidningar i ord eller att något "mer" läggs till.

Ett exempel är den försoningslära Du har. Det obibliska med JDS, det vill säga att Jesus dog andlingen, ligger i hävdandet att Jesus måste ta del av andlig död för att bringa försoning, att ett kroppsligt offer inte är tillräckligt. Om man sedan påstår att den andliga döden tog plats på korset eller nere i helvetet, så mildrar det inte på något sätt att JDS, i alla dess former, är en villolära. I boken "Doktriner" sker den andliga döden på korset.

JDS är av central betydelse för hela det framgångsteologiska lärobygget. Ett exempel är läran om identifikation. I korthet går den ut på att Jesu naturbyte på korset, det vill säga hans andliga död, möjliggör ett naturbyte hos människan.

Visst blir vi delaktiga av gudomlig natur i rättfärdiggörelsen, men en betydelseglidning uppstår när det inte längre är skillnad på Kristi natur och den pånyttfödda människans natur.

Det är förkunnelsen om att vi är gudar som vi har i åtanke och som grundar sig på ovanstående ide.

När Du sedan undervisar om att Gud har tro - skapande tro - och att Gud inympar den i oss, så har vi grunden till den "kreativa visualiseringen", det vill säga att vi på grund av vår nya natur kan frigöra det vi tänker eller har föresatt oss. Detta är snubblande nära ett magiskt tänkande.

Det är beklämmande - men föga förvånande - när Du i Magazinet skriver att Du inte skäms över att ha Copeland och Hagin sida vid sida med annan litteratur i bokshopen. Speciellt Copeland har fått erfara kraftig kritik för sin förkunnelse.

Du är säkerligen väl medveten om att Copeland, vid upprepade tillfällen, har undervisat att Jesu blod inte försonade, att Jesus antog Satans natur på korset, att Jesus behövde födas på nytt, att vi är gudar, ja till och med att Copeland själv - som pånyttfödd - kunnat sona världens skuld om ett kroppsligt offer vore tillräckligt.

Du har själv nämt att Du tagit djupt intryck av Copelands undervisning - Din förkunnelse bär också tydliga spår av det. Anser Du fortfarande, trots ovan givna exempel och påståendet att Du står för kristen ortodoxi, att Copeland är en god förkunnare vars böcker inte är att skämmas över?

Eftersom Du på senare tid visat ett allt större ekumeniskt intresse, så anser vi att det är på sin plats att Du offentligt svarar för Livets Ords förkunnelse. Vi tror nämligen att en kritisk debatt är både önskvärd och nödvändig. Därför uppmuntrar vi Dig till en fortsatt teologisk debatt - i Nya Dagen - om den förkunnelse som förmedlas på Livets Ord.

Det är med förvåning man läser Ekmans svar i Dagen den 2/6-00, att Livets Ord aldrig lämnat kristen ortdoxi. Menar Du Ekman att det var ortodoxi Du förkunnade när du i en bibeltimme 1986 sa följande:

"Vad han (djävulen) då gjorde var att alla djävulens demoner och andefurstar och annat pack som han rår över bara hade vältrat sig över han(Jesus) och fnissat och skrattat och sagt att äntligen, äntligen, äntligen, äntligen, äntligen, äntligen så har vi segrat över Gud så att vi kan göra precis vad vi vill och utbreda ondskan obehindrat över jorden - trodde han!" och vidare:

" Om det bara var en fysisk död han dog, då skulle Abel ha kunnat sona vår synd. Då skulle vilken människa som helst genom att gå i döden för någon annan, kunnat sona."

" Därför att människan är en ande, kan inte en fysisk död ensammen sona eller ge liv, utan det är en andlig död som gör det".

"Om vi människor på grund av synden är andligt döda, så måste rimligtvis den som återlöser oss på något sätt ta del av denna andliga död."

"så erfar Jesus gudsövergivenhet och andlig död."

"Påståendet att Jesu ande och väsen släcktes ut och byttes ut mot djävulens ande under de tre dagar Jesus var död är däremot helt felaktigt. Påståendet att djävulen dansade ringdans i helvetet under de tre dagarna Jesus var död , är en spekulation som det inte heller finns så mycket bibliskt utrymme för."

"det inte heller finns så mycket bibliskt utrymme för."

"Med jämna mellanrum uppstår diskussioner och lärosstrider om försoningen. De senaste kontroverserna har handlat om huruvida Jesus dog andligen."

Har Du Ulf Ekman alldeles glömt bort att det var Du och Sten Nilsson som införde dessa läror i Svensk kristenhet?

Under en längre tid på crossnet har återigen Ulf Ekman och JDS-läran varit på tapeten. Med det här inlägget vill jag helt enkelt visa att Ekman förkunnar JDS. Men först lite allmänt om JDS. Jag tror vi måste komma ifrån tanken på JDS som bara ett utslag av ren spektakulär filosofi och istället komma till sakfrågan; vad JDS djupast sett är, nämligen onda andars läror.

JDS är vad Paulus skriver till tessalonikerna: Att med lögnens alla knep vilseleda dem som inte har haft kärlek till sanningen. JDS är en falsk lära som på alla punkter avviker från klassisk kristen tro såsom den uttrycks i Nya Testamentet. Det JDS skall ge den troende är detsamma som Ormens löften om gudomlighet till Adam. Den troende kan alltså bli lika mycket en inkarnation av Gud som Jesus var. För att uppnå detta behövs JDS. Den klassiska försoningen räcker liksom inte till.

Hur skall man definera JDS? Jag tror att här råder en enorm förvirring. De allra flesta menar att kärnan i JDS handlar om att Jesus, efter han dött på korset, gick till helvetet för att där torteras av djävulen och hans demoner för att slutligen på tredje dagen, när Fadern hade fått nog, födas på nytt och genom det försona oss med Gud, och det är sant att de flesta trosförkunnare undervisar så.

Men kärnan i JDS måste ju ändå handla om att Jesus dog andligen, det är alltså här avgrunden i villoläran ligger, den handlar inte om vart Jesus dog utan hur han dog. Poängen är alltså att Jesus var andligt död och föddes på nytt. Denna lära ingår i hela trosrörelsens system som handlar om att "Adam in the garden of Eden was God manifested in the flesh" för att citera Kenneth Copeland.

Tyvärr så kom emellertid ett syndafall som innebar ett högföräderi från Adams sida, där Adam (=gud manifesterad i köttet) överlämnade sin makt till djävulen så att han blev denna tidsålders Gud. På så sätt kom människans höga ställning att degraderas. Hon blev av med sin gudomlighet, hon dog andligen.

I botten av detta resonemang ligger en människosyn som menar att, människans ande är hennes sanna identitet, själen är något som människan har, kroppen är den plats där hon (=anden) bor i. Denna människosyn återfinns i de flesta ockulta metafysiska system som växte fram under mitten av 1800 - talet, exempelvis Christian science etc, och som idag går under beteckningen New Age. Alla dessa kännetecknas av att de lär att människan på något sätt är gudomlig.

Den Bibliska människosynen är snarare att Gud skapar en kropp och blåser in livsande och på så sätt blir människan en levande själ (1 Mos 2:7, 1Kor15:45,47). Man kan säga att människan ses som en helhet i det bibliska synsättet. Människan är inte någon ande, utan en kropp som mottar Guds Ande och liv.

Synden är i Bibeln en skilsmässa mellan Gud och människa, och inte något högföräderi där människan blir av med sin gudastatus. Det är människan som helhet som är skild ifrån Gud. Därför måste Gud inkarneras och bli sann människa och på så sätt frälsa hela människan. Det finns alltså en totalitet i Jesu frälsningsverk som innebär att hela människan skall upprättas. Exempelvis så talar aldrig NT om en rent andlig uppståndelse skild från kroppen. Uppståndelsen ses alltid integrerad med att även kroppen uppstår.

Poängen i trosförkunnelsen, med att människan är andligt död, är att liksom hon blev av med sin gudastatus, kan hon få den tillbaka i Jesus andliga död. Jesus tar ju på sig denna andliga död och får satans natur. Även han måste dö andligen. Detta innebär givetvis att Jesus blir av med sin gudomlighet, för att sedan i uppståndelsen födas på nytt och få sin gudomlighet tillbaka.

Poängen med att Jesus skulle födas på nytt är att lägga detta som en mall för vår frälsning. När vi föds på nytt blir vi potentiella gudar d.v.s gudar på tillväxt. Betoningen är nerifrån och upp. Människan kan lyfta sig upp på Guds nivå genom Jesu andliga död och bli en jesus en inkarnation av Gud.

Detta var beskrivningen av JDS, alltså själva idén. Nu kommer vi då till frågan om Ulf Ekman har förkunnat eller fortfarande förkunnar JDS?

För 14 år sedan i en bibeltimme från 1986 med Ulf Ekman lät det så här! (kassett finns för intresserade att få tag i)

"I den sekunden som Gud övergav Jesus, i den sekunden dog Jesus - inte fysiskt, men andligt."

"Då Adam dog andligen, då dog hans ande - in i Adams ande kom djävulens natur...... I den sekunden Jesus dog,...när Gud vände ryggen till honom så att han upplevde: Min Gud, varför har du övergivit mig? - i den sekunden dog Jesus andligen och djävulens natur kom över han, dvs. som skriften säger, han blev gjort till synd. Synd är inte gärningar. Synd är mänsklig natur. I från hjärtat kommer synden, säger Jesus."

"Om det bara var en fysisk död han dog, då skulle Abel ha kunnat sona vår synd. Då skulle vilken människa som helst genom att gå i döden för någon annan, kunnat sona."

"Därför att människan är en ande, kan inte en fysisk död ensammen sona eller ge liv, utan det är en andlig död som gör det."

"Han (Jesus) smakade helvetets fasor, han smakade de eviga osaligas plågor, det var det han smakade. Och han smakade det i tre dagar."

"När han (Jesus) led för det orättfärdiga, då blev han gjord till orättfärdighet och synd, något som innebär att Gud var tvungen till att rättfärdiggöra han i anden, och det var vad vi läste här ( 1 Petr 3:18) - att han i helvetet blev rättfärdiggjord (rättfärdigförklarad) så att han kunde bli född på nytt - för han var död andligt sett."

"Vad han (djävulen) då gjorde var att alla djävulens demoner och andefurstar och annat pack som han rår över bara hade vältrat sig över han (Jesus) och fnissat och skrattat och sagt att äntligen, äntligen, äntligen, äntligen, äntligen, äntligen så har vi segrat över Gud så att vi kan göra precis vad vi vill och utbreda ondskan obehindrat över jorden - trodde han!"

"Och det han gjorde då (dvs. efter att ha lidit och segrat i helvetet) var att han avväpnade djävulen."

"Jesu fysiska död var inte nog till att frälsa - han måste dö andligen."

"Jesus dog och fördes ned i dödsriket...blev gjord till synd, dog och fördes ned i dödsriket. När djävulen trodde att han hade besegrat honom så säger skriften att Gud på tredje dagen uppväckte honom... Gud lät genom den helige Ande en blixt slå rakt ned i dödsriket och uppväckte Jesus. Jesus gick rakt in i djävulens eget territorium och slet vapnen ur hans händer, tog av honom gradbeteckningen och gjorde honom till skam inför alla andevärldens furstar och väldigheter och visade att djävulen nu var avväpnad." (Tillintetgör djävulens gärningar)

Den slutsats jag drar av ovanstående citat är att Ulf Ekman under 80-talet förkunnade JDS. Under 80-talet förnekar Ekman exempelvis att blodet försonar: jag citerar Ekman "Jesu fysiska död var inte nog till att frälsa - han måste dö andligen." Jag kan hålla med om att det inte är lika klart utsagt som hos Kenneth Copeland som säger om Jesu blod "it did not atone". Men faktum kvarstår: Under 80-talet förkunnade Ekman att Jesu fysiska död (kroppen, blodet) inte kunde bringa försoning mellan oss och Gud.

Låt oss då börja med omvändelsefrågan. Jag är själv av den åsikten att när Ulf Ekman trodde och förkunnade så som vi har sett ovan, var han inte en sann kristen. Han trodde och förkunnade ett annat evangelium och en annan Jesus. Omvändelse blir då att Ekman erkänner att det han har predikat var en villolära. Att han öppet tar avstånd från JDS läran och alla som förkunnar den. Det finns förlåtelse och rening i Jesu blod för falsk förkunnelse. Simon magikern fick erbjudande om förlåtelse, trots att han hade försökt att köpa den Helige Ande. Jag har frågat efter en sådan omvändelse hos Ekman.

När stod Ulf Ekman fram offentligt och bad Gud och människor om förlåtelse för det han har förkunnat, för de människor som blivit djupt skadade av trosförkunnelsen? När? I vilket möte? I vilket TV program? Vad heter videon jag kan beställa för och höra att Ekman har lämnat JDS? Om någon så kan ni ge mig besked.

När Ekman 1996 vecka 46 blev intervjuad i tidningen Petrus, kom naturligtvis frågan om JDS upp. Frågan ställdes i relation till Livets Ords påskdrama. Bakgrunden är att ungdomar med i Livets Ord, årligen varje påsk brukar framför ett påskdrama om Jesu död och uppståndelse. I påskdramat finns en sekvens där det är en lång boxningsmatch mellan Gud och djävulen.

"Spelet har varit en enastående framgång men ta det för vad det är, en amatörmässig uppsättning som inte är grafiskt bearbetad i varje detalj. Det är en produktion våra ungdomar gjort, och den har vissa dramatiska inslag som de tycker är "häftiga" och gärna vill göra. Var Carman som gjort musiken till det omdiskuterade avsnittet riktigt står i JDS läran är jag inte klar över. Men jag har sagt till våra ungdomar att de nog får vara beredda på en del kritik just på den här punkten.

Påskspelet visar att det är Jesus som vinner över djävulen det är hela poängen. Jag har inte granskat varje detalj, men jag ser det som en beskrivning av Jesu död och uppståndelse i grafisk form. Men hur skall man dramatiskt visa detta? Att den här boxningsmatchen kommer efter döden tolkar jag så här: Jesu kamp framställs i två faser. Den första handlar om vad som skedde i den synliga världen, och där ser man en människa som lider och dör på ett kors. I den andra scenen ser man vad som händer i den osynliga världen, den väldiga kamp som utkämpades mellan ljuset och mörkret, och där Jesus avgick med segern."........ så långt Ulf Ekman.

Min egen kommentar är att Ekman hela tiden försöker att glida undan frågan om han fortfarande står för JDS. Han kan säga till ungdomarna att de kommer att få kritik för boxningsmatchen mellan Gud och djävulen i påskdramat, men märk väl att det från Ekmans sida inte görs ett försök att stoppa sekvensen med boxningsmatchen mellan djävulen och Gud. Om Ekman inte längre trodde och förkunnade JDS borde väl Ekman här ha ett tillfälle att visa att han inte står för JDS? Och vad menar Ekman med att ungdomarna kommer att få kritik? Det jag vill försöka visa är att jag tror att vi är ute på vansklig mark när vi friförklarar Ekman från kätteri.

Kan vi verkligen säga att Ekman har lämnat JDS under 90-talet? Vidare i samma intervju funderar man över meningar som " Men den grundläggande förkunnelse som Gud gett oss ligger kvar", och den grundläggande förkunnelsen måste väl ändå vara den som fanns med i starten av Livets Ord?

På frågan om det verkligen är annorlunda idag på Livets Ord svarar Ekman - "Men om ni vill att jag skall säga att vi på Livets ord blivit annorlunda och att vi ska säga att det var fel det vi varit med om så kommer jag aldrig att göra det."

Borde inte Ekmans egna ord vara avgörande för när vi skall göra bedömningen huruvida han lämnat JDS? Oftast förefaller det mig som att det är andra än Ekman själv som säger att han ändrat sig.

Olof Djurfeldt skrev en recension av Doktriner i Dagen 1995 och menade att Ekman lämnat JDS. Likaså hade Sverre Larsson en artikel i Hemmets Vän och slog i samma anda som Djurfeldt med påståendet att Ekman nu hade övergett JDS-läran.

Men en genomläsning av boken visar att det inte är alldeles enkelt att fälla ett sådant påstående att Ekman skulle ha gått ifrån JDS. På sidan 153 (kapitlet om försoningen) i Doktriner läser man följande: "Den Helige Ande har lyft fram olika sidor av Guds verk på korset."

Detta har aldrig varit NT:s lära! Bibeln är ju färdigskriven därför kommer inte den Helige Ande att lyfta fram en ny sida av försoningen, än den enda att det var i sin kropp på korset som Jesus tog bort vår synd. Sid 155 -i mitten- "inte över en speciell försoningslära". Man kan undra säger Ekman detta för att tona ner det allvarliga med en obiblisk försoningslära? De flesta är väl ändå överens att man inte kan tro och förkunna vad som helst om försoningen den är ju faktiskt grunden för vad vi tror på.

På sidan 174 i samma kapitel läser man: "Om vi människor på grund av synden är andligt döda, så måste rimligtvis den som återlöser oss på något sätt ta del av denna andliga död."

Hur skall vi förstå det??? Kan vi med stöd av Doktriner säga att Ekman har övergett JDS? På sidan 175 "så erfar Jesus gudsövergivenhet och andlig död."

Det stöd som bl.a. Olof Djurfeldt och Sverre Larsson tar som ett bevis för att Ekman övergett JDS finns på sid. 175: "Påståendet att Jesu ande och väsen släcktes ut och byttes ut mot djävulens ande under de tre dagar Jesus var död är däremot helt felaktigt. Påståendet att djävulen dansade ringdans i helvetet under de tre dagarna Jesus var död , är en spekulation som det inte heller finns så mycket bibliskt utrymme för."

Det är ju bra att Ekman inte tycker så längre. Fast detta är ändå inte kärnan i JDS-läran. Som jag inledningsvis nämnde handlar inte JDS- läran om vart Jesus dog utan hur han dog. Poängen är alltså att Jesus var andligt död, det är just här avgrunden i villoläran ligger, att Jesus dog andligen.

Sedan kan man fundera över meningen: "det inte heller finns så mycket bibliskt utrymme för. " Menar Ekman att det finns ett visst utrymme ändå? Genomgående när man läser Doktriner får man intrycket av att Ekman vill tona ner sin egen roll i JDS debatten. Meningar som: "Med jämna mellanrum uppstår diskussioner och lärosstrider om försoningen. De senaste kontroverserna har handlat om huruvida Jesus dog andligen," gör en förbryllad. Har Ekman alldeles glömt bort att det var han och Sten Nilsson (Ulf Ekmans svärfar) som införde dessa läror i Svensk kristenhet?

I boken Smörjelsen-manifestationer av den Helige Ande, som kom ut efter Doktriner, säger Ekman på sid. 64, hur det exploderade i hans ande när han fick tag i kassetterna med Kenneth Copelands undervisning. Det måste ju betyda i nån mening, att han forfarande erkänner sådan förkunnare, där det står ganska klart att dessa tror och förkunnar JDS.

Frågan vi ställer är alltså Har Ekman övergivit sina tidigare läror, däribland JDS?

I samma bok (Smörjelsen) läser vi på sid 32: "är det ingen skillnad mellan oss och Jesus". Detta förutsätter att Ekman fortfarande lär och predikar JDS.

Nu kanske någon säger att Ekman visst förkunnar förlåtelse genom Jesu Blod. Men om detta skall vara ett kriterium för att vara från Gud, vilket inte är något dåligt kriterium, måste vi ju också sträva efter enhet med exempelvis Jehovas Vittnen. Jag citerar ur deras bok Kunskapen - som leder till evigt liv: "För det första medför det förlåtelse för synder. Genom tro på Jesu utgjutna blod har vi frigörelsen genom lösen, ja , förlåtelsen för våra överträdelser. Så även om vi har begått en allvarlig synd kan vi be Gud om förlåtelse i Jesu namn."

Vilket evangelium Halleluja!! Vidare ur samma bok: " Så länge vi utövar tro på Jesu Kristi utgjutna blod och lever i enlighet med Guds krav, kommer vi att vara rena i Guds ögon och äga hoppet om evigt liv."

Skall vi böja oss för fakta och säga att även Jehovas vittnen förkunnar evangelium? För dessa citat visar väl att de tror att vi blir rena i Guds ögon genom Jesu Kristi utgjutna blod. Men är Jehovas vittnen en rörelse från Gud?

Jag tror personligen lösningen är att djupare tränga in i Evangeliets grund som är Jesus och hans död på Korset, och vara fast rotad där, och framförallt har vi Jesu löften: "När han har släppt ut alla sina får, går han framför dem, och fåren följer honom, ty de känner igen hans röst. Men en främmande följer det icke utan springer bort ifrån honom, därför att de icke känner hans röst." Och vidare, "Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand." (Joh. 10: 4-5, 27-28).

Magnus har helt rätt i det han försöker peka på, att det inte är någon tvekan om, att Ekman tror på och förkunnat och även idag förkunnar JDS.

Ekman säger på frågan kring påskdramat: "den här boxningsmatchen som kommer efter döden tolkar jag så här: Jesu kamp framställs i två faser. Den första handlar om vad som skedde i den synliga världen, och där ser man en människa som lider och dör på ett kors. I den andra scenen ser man vad som händer i den osynliga världen, den väldiga kamp som utkämpades mellan ljuset och mörkret, och där Jesus avgick med segern."

Han ser alltså på försoningen i två faser. Den synliga, som alltid förkunnats och den osynliga, som innefattar Jesu andliga död. Vilket är en uppenbarelsekunskap, som Hagin fick och som Ekman nu delar. En uppenbarelsekunskap som Hagin uttrycker inte ens Apostlarna insett.

Det är hur uppenbart som helst, att Ekman bara glider runt, för att invänta att människor fullt ut ska vara mogna, att ta till sig budskapet i JDS.

Lägger man samman Ekmans agerande, vad han säger, skriver och undviker att säga, så finns det ingen tvekan om att han tror på och förkunnar JDS. Varför är han inte så pass rakryggad att han vågar stå för det öppet och rakt utan krumbukter?

Istället för att konstatera att så är fallet. Analysera JDS och det lärosystem i vilket denna lära ingår. Konstatera vilket falskt trossystem det utgör och därmed ta avstånd från trosförkunnelsen och dess företrädare.

Nu verkar det som de kristna ledarna bara gnuggar sig i ögonen och inte ser eller står handlingsförlamade. Medan ulven får fritt tillträde till fårahusen, för att skingra och stjäla fåren. Hur och varför kan detta bara få ske?

"De angrepp som ger sken av att försvara klassisk kristen tro och envist riktas mot Ulf Ekman och trosrörelsen kan inte längre accepteras! Det senaste påhoppet av Magnus Enström, i Nya Dagen den 11 juli, är ett exempel på okunnighet och mycket felriktade ambitioner.

Trosrörelsens teologiska ställningstaganden till försvar för tro på Jesus Kristus som identisk med det gudomliga är fullständigt i harmoni med klassisk kristen teologi. I motsats till många sekulariserade teologer proklameras tron på inkarnationen, att Guds son blev människa genom att födas av jungfrun Maria.

Korset och uppståndelsen beskrivs med trohet till bibeltexternas vittnesbörd och dessutom hela kristologins innehåll enligt Guds Ord.

Om någon säger att Jesus dog andligen, måste ordet för "död" förstås med Bibelns eget språkbruk. Det är inte ett utplånande av existens, utan att dö är att skiljas från kroppen. Jesus blev skild från Fadern, han steg ensam ned i dödsriket. Kanhända triumferade ondskan under några ögonblick, men Jesus besegrade Satans makt och triumferade över dödsriket genom att uppstå.

Magnus Enström var inte med och har heller inte varit där. Ingen kan riktigt beskriva dramatiken. Det viktigaste är att tro på Jesu gudomliga identitet, korsets död och uppståndelsens verklighet. Det gör man tydligt och klart hos Ulf Ekman.

I en tid när islam vinner terräng med arianismens förnekelse och när sekulariserad teologi dominerar i akademiskt högmod, då är det felriktat att attackera trosrörelsen på det sätt som Magnus Enström gjorde i Nya Dagen den 11 juli.

Väckelserörelserna måste ha en enhetsfront för kristendomens överlevnad i vår tid!"

Stanley Sjöberg

" Jesus blev skild från Fadern… Det viktigaste är att tro på Jesu gudomliga identitet…Det gör man tydligt och klart hos Ulf Ekman."

Blev Jesus skild från Fadern har Han just förlorat sin "gudomliga identitet"! Då är han en vanlig syndig människa som behöver pånyttfödelse av Guds Ande. Det är också precis vad JDS lär. Något som är lika allvarligt som Islam eller sekulariserade teologers förvirring.

Stanley visar att han inte förstått avgrundsdjupet i JDS-läran. Inte heller har han förstått vad försoningen ytterst handlar om när han säger:

" Jesus besegrade Satans makt och triumferade över dödsriket genom att uppstå."

Det som ytterst händer är inte människans eller Guds strid med djävulen. Fienden finns med i bilden för att sabotera Guds verk. Men huvudpoängen i det som sker är att Gud går in och räddar människan från Gudsfrånvändheten och den förlorade Gudsgemenskapen. Fienden försöker med lögn vilseleda människan från att se försoningen och återupprättandets faktum i Jesus Kristus.

Det som sker är att Gud försonar och återförenar människan med sig själv. En enda är medlare mellan Gud och människa. Där i Jesu jordiska kropp sker försoning och återupprättad gemenskap mellan Gud och människa.

Jesu blod och lekamen (ingen andlig död och skilsmässa från Fadern) är det försoningsoffer som krävdes. Gud bär själv fram offret, är själv offret och är också den som är tillfreds med offret. Av en oskyldig, syndfri rättfärdig Gudamänniskas, Kristi blod och lekamen. Som är i samtidig oupplöslig enhet och förening med Gud. Guds Sons blod och lekamen. Den sanna människan Jesus. Som samtidigt är den sanne Guden Kristus) som bär fram offret och är tillfreds med offret. Detta är undret!

Jesus dog hela sitt jordiska liv, som sann Gudamänniska - Kristus bort från synden. Fördömde synden i köttet och stängde dess inflytande ute ur den mänskliga naturen. Han leddes aldrig av synden till att synda. Han var ingen syndare utan uppfyllde lagen och Guds vilja. Där skedde hela tiden försoning mellan Gud och människa i Jesu jordiska kropp.

Jesu kropsliga död på korset, var den slutliga döden bort från synden. Han levde i lieringen med Fadern och i Guds vilja, ända igenom den kroppsliga döden på korset. Då när Kristi blod och lekamen av Gud själv frambars som det slutliga offret till försoning mellan Gud och människa. Rättfärdigheten var uppfylld. Straffet utdelat och rättvisa skipad. Människan kunde av nåd och helt oförtjänt tillräknas Kristi rättfärdighet på grund av Hans förtjänst.

Därmed inte bara bar Jesus smärtan av Gudsfrånvändhet, när Fadern, på korset inte undandrog, den sanna, rättfärdiga Gudamänniskan Jesus Kristus, den uppsamlade, tillräknade mänsklighetens skuld, synder och dess straff. Utan också just genom sin samtidiga, rättfärdiga, syndfria liering med Fadern, som Han genom sin lydnad levde i, dog inte Jesus den andliga döden där (skildes från Fadern i väsenshänseende, utan var hela tiden samtidigt sann Gudamänniska - Kristus - sann Gud och sann människa, Guds fullhet lekamligen, Gud i köttet). Jesus dog inte den andliga döden på korset utan besegrade den. Därmed var människa och Gud försonade. Straffet utdelat och vägen till Gud öppen.

Jesus levde aldrig i liering med synden, så att Han skildes från Fadern(dog den andliga döden) och behövde pånyttfödelse, som Trosförkunnelsen lär. Han levde hela tiden, oavbrutet i den Andliga lieringen och föreningen med Fadern. Oskiljaktigt förenad med Fadern. Densamme igår, idag och desslikes i all evighet. Oavbrutet Den Levande Gudens Son från evighet till evighet.

Just genom sin rättfärdiga liering med Fadern, ända igenom den kroppsliga döden på korset, kan Jesus efter att offret är framburet och straffet utdelat, utropa att det är fullbordat, där på korset och överlämna sin mänskliga ande i Faderns händer. Just genom att Han där inte dött andligen (Skilts från Gud) utan på korset besegrat den andliga döden. Just genom att Han hela tiden samtidigt, i sig själv, är Sann Gud. Detta är undret.

Uppståndelsen handlar inte om någon pånyttfödelse, utan är bekräftelsen på att Jesus hela tiden var sann Gudamänniska - Kristus och hela tiden levde i en levande enhet och liering med Fadern.

Uppståndelsen föregås inte av något slagsmål i dödsriket med djävulen. På korset är försoningen avslutad och den andliga döden besegrad. Uppståndelsen är en naturlig följd av att Jesus hela tiden är sann Gud. Jesus behövde inte som sann Gud slå sig lös från någon fiende för att uppstå!

Segern över den kroppsliga döden är en naturlig följd av att den andliga döden besegrades på korset. Hade Jesus dött den andliga döden (skilts från Fadern) på korset, hade vi inte haft någon räddning.

Så vilsen är trosförkunnelsen och tydligen även nu Stanley Sjöberg! Är det en sådan enhetsfront väckelserörelserna ska bestå av, dör snart kristendomen ut i vårt land!

Stanley Sjöberg, Du som är känd som debatternas man inom svensk kristenhet. Du som inte dragit Dig för att utmana vänstern eller islam. Du som gärna och ofta tagit till orda i olika kristna frågor som rört både lära och liv.

Vad har det tagit åt Dig? Hur kan Du försöka lägga locket på, i den för många människor, kanske viktigaste frågan inom kristenheten i Sverige idag? Varför vill Du att det skall tigas ihjäl, det som orsakat att många kristna församlingar, gemenskaper och äktenskap har splittrats och splittras idag?

Bibeln själv uppmanar oss att pröva allt och behålla det goda, Paulus är synnerligen stark i sina uppgörelser med villoläror.

Varför sätter Du Dig över detta och försöker lägga locket på debatten om det som många av oss lidit mycket av och klart upplever som en villolära? Du talar om "okunnighet och mycket fel riktade ambitioner". Tänk efter om det inte främst gäller Dig själv!

Du tycks inte ha uppfattat, att trosrörelsens försoningslära, liksom dess människosyn, lägger grunden för ett helt lärosystem. Detta system börjar med Adams gudomlighet före syndafallet och slutar med den kristnes gudomlighet efter pånyttfödelsen.

Det är inte en slump att bibelskoleleverna på Livets Ord under ett seminarium med Bobby Jean Murck fick bekänna sin gudomlighet. Det är heller ingen slump att Karl-Gustav Severin, känd trosrörelseprofil, på ett band jag har i min ägo, själv uttrycker "Jag är Gud".

Det är heller ingen slump att man något senare, predikade från Livets Ords plattform, att alla hade demoner och behövde befrielse genom höga skrik, spyor och konvulsioner. Man förkunnade då att det enda som hindrade gudomligheten var demoner och de skulle ut. (Även det bandet har jag).

Listan på villoläror som har förkunnats inom trosrörelsen i Sverige, skulle kunna göras lång, men utrymmet räcker inte för det. Kallar Du, Stanley Sjöberg, detta för klassisk kristendom?

Att Du slätar över detta och försöker peka på islam och sekulariserad teologi som större fiender är anmärkningsvärt. Jag tar inte dem i försvar, men majoriteten av medlemmarna inom trosrörelsen idag, kommer från andra kyrkor och samfund i Sverige. Och om det nu är, som jag tror, att människor villas bort av falska läror inom trosrörelsen, då borde kristna ledare i det här landet i första hand bry sig om fåren som ulven stjäl.

Skaffa Dig lite mer kunskap av dem som sett systemet från insidan och som under stor smärta har tappat sin barnsliga förtröstan på Jesus och kommit in i en lagisk, auktoritetsstyrd, krampaktig kommandokristendom.

Jag fick en öppen fråga (Nya Dagen 19/7) om hur jag ser på öppenheten och debattklimatet ibland oss. Lars Berntsson tyckte att Livets Ord ska diskuteras som en villolära, lika kraftfullt som vänstern och islam diskuteras. Det är inte ovanligt med sådana reaktioner inom kyrkornas värld.

Vänstern måste granskas! Och då menar jag alltid kommunismen. Eljest tillhör jag nog "vänstern" själv i många frågor. Minst 23 miljoner människor avrättades mellan 1917-1971 inom Sovjetunionens kommunism. Siffran blir skyhög om Kina, Kambodja, Nord-Korea och Kuba tas med.

Islam angriper tron på Jesus som Guds Son, påstår att Bibeln är falsk, tvingar med dödsstraff dem som intresserar sig för kristen tro att stanna kvar inom islam. Inom islam blir varje dag kvinnor och män piskade, får sina händer avhuggna, näsan bortskuren, med många andra förnedrande straff.

De andliga överdrifter som funnits inom kyrkornas värld som både handlat om överhettade känslor och småaktiga regelsystem har ändå inte i modern tid orsakat sådan brutalitet. Katolska kyrkan och Martin Luthers efterföljare har visserligen blodiga händer från medeltidens historia.

Frikyrkorörelserna har däremot kämpat för demokrati och andlig frihet. Då har det ibland skenat iväg med känslorna och funnits beteendemönster som varit tillfälligt dumdristiga. Sådant har vi djupt ångrat från exempelvis pingstväckelsens tidigare perioder.

Liksom Lars Berntsson ägnar sig åt att fingranska ordval och nyanser i det han hört på Livets Ord i Uppsala, kan man säkert hitta jämförbara "grodor" hos många andra idag respekterade estradpersonligheter inom kyrkornas värld. Jag har själv varit utsatt för sådan kritik och tvingas erkänna att det finns sådant som jag sagt, som jag önskar att jag inte hade tänkt och sagt.

Islam har snart fler anhängare i Sverige än samtliga frikyrkor och aktiva inom Svenska kurkan. Kommunismen har vaknat till liv och tvekar inte i sina syften. Den sekulariserade teologin med förnekelsen av Jesu Kristi gudom är satt i system inom stora delar av etablerad kyrkokristendom.

Församlingsledare inom den internationella pingstväckelsen har efter noga granskning tagit emot Ulf Ekman i sin gemenskap och nämner honom med respekt. Vi må ha olika sätt att arbeta och en del skilda uppfattningar om vissa områden i tillämpningar av det vi tror på.

Men jag tvekar inte att från min ståndpunkt hävda att Sveriges troende kristna behöver Ulf Ekman och han behöver en bejakande gemenskap med oss.

Det är med en förbluffande okunnighet och bristande insikt i trosförkunnelsens lärosystem, som Sjöberg skriver. Även en uppenbar omedvetenhet, om vad som döljer sig bakom de själsligt och andligt sargade människor, som lämnats efter sig i Ulf Ekmans och trosrörelsens spår.

Stanley drar upp de hemskaste grymheter inom kommunismen och islam och sätter det som en värdemätare emot en förringande syn på det felaktiga hos Ekman och trosrörelsen, till att handla enbart om, andliga överdrifter, överhettade känslor, småaktiga regelsystem, beteendemönster som varit dumdristiga och mindre lämpliga ordval och nyanser.

Han talar om att islam, liksom den sekulariserade teologin förnekar Jesu gudom. Slutligen tar han den internationella pingstväckelsens granskning och välkomnande av Ulf Ekman, som en intäkt för att allt står rätt till med honom och menar att Sveriges troende behöver Ulf Ekman.

Sjöberg förstår tydligen inte att genom JDS-läran, så omintetgör trosförkunnelsen Jesu gudomliga identitet i lika hög grad som islam och sekulariserade teologer. Bara på ett mycket mer maskerat sätt och omgärdat med ett förvillande kristendomslikt språk. Desto allvarligare och än mer förförande.

Det handlar sannerligen inte bara om, andliga överdrifter, överhettade känslor, småaktiga regelsystem, beteendemönster som varit dumdristiga och mindre lämpliga ordval och nyanser. Det handlar om ett helt falskt lärosystem, som leder människor i fördärvet. Siffran i evighetens värld av vilseförda, förlorade människor, kommer på grund av trosförkunnelsen och dess företrädare, som exempelvis Ulf Ekman, att vara skyhög. Det är än värre än de fysiska och blodiga brott, som blivit begångna genom historien.

Vad är det för granskning den internationella pingstväckelsen gjort, innan de välkomnade Ekman och trosförkunnelsen? Var de redan vilseförda innan, eller har de ännu inte förstått vilket "villolöro-paket", man välkomnat och öppnat för? Det som är på väg att hända, är i vart fall en enda stor tragedi och andlig katastrof.

Att den internationella pingstväckelsen, nämner en villolärare med respekt, är både skrämmande och beklämmande. Hur många sammanhang, som än öppnar för detta falsarium, så går det aldrig att komma ifrån det faktum, att det handlar om ett annat evangelium, en annan Jesus och en annan Ande i trosförkunnelsens lärosystem.

Desto mer troende i vårt land, som blir beroende av Ekman och trosförkunnelsen och kommer in under dess inflytande. Desto glesare blir det mellan de sant troende kristna.

Stanley säger att frikyrkorörelsen kämpat för demokrati och andlig frihet. Det har tydligen gått honom alldeles förbi, att så inte är fallet på Livets Ord. Där handlar det om auktoritetsstyrd, krampaktig kommandokristendom. Som väldigt många tagit stor skada av och hamnat både i andlig och själslig kramp.

Sjöberg svarar överhuvudtaget aldrig på Berntssons huvudpoäng. "Om det nu är, som jag tror, att människor villas bort av falska läror inom trosrörelsen, då borde kristna ledare i det här landet i första hand bry sig om fåren som ulven stjäl."

Inte heller kommenteras Berntssons självupplevda deltagande i falsk lära och utövning på Livets Ord och frågan till Stanley om detta verkligen kan karakteriseras som klassisk kristen tro. Stanley negligerar detta till att Berntsson enbart skulle ha ägnat sig åt att fingranska ordval och nyanser i det han hört på Livets Ord. Vilken respektlöshet gentemot Bentsson och vilken naivitet gentemot det som utspelar sig på livets Ord. Ska vi tolka det som, att Stanley anser att det faktiskt är så, att det falska lärosystem, som omfattas och utövas på Livets Ord, i Stanleys ögon är klassisk kristendom?

Må vi hoppas att det är i en naiv okunskap, som Stanley skriver och inte att han verkligen personligen anammat förförelsen och i sin tur försvarar och för den vidare. I så fall är det bra att det nu står klart inför allas ögon. Dock när man läser det Stanley skriver så får man ändå känslan, att det är i en slags ärlig, oskuldsfull, blåögd, naivitet, som han går till försvar för Ekman och trosförkunnelsen. Inte samma hala, beräknande, medvetna manipulering, som när Ekman tar till orda.

Genom min hemsida är det ganska många människor, som farit illa under sin tid på Livets Ord, som hör av sig. Flera är så illa farna att de inte vare sig vågar eller orkar ta till orda själva. Men de uttrycker en sådan tacksamhet, att det finns människor, som ser deras situation och hjälper dem att se och förstå vad de egentligen har varit inne i för någonting och önskar vägledning tillbaka till en sund relation med Jesus.

Att då samtidigt ta del av reportage från Norge, där Ulf Ekman på Hedmarktoppen hyllas och äras av Pingstfolk, som en hjälte och sista väckelsens okrönte kung, är som en overklig mardröm. Hur kan det bara bli så här bakvänt?

Frid Stanley, du gör mig lite fundersam med din insändare 14/6. Är det inte längre legitimt att undersöka rörelser som gör anspråk på att vara från Gud? Bibeln uppmanar oss till prövning "Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och har funnit att de är lögnare." (Upp 2:14, se också 1Joh 4:1-3).

Du har ju själv skrivit en bok emot Jehovas Vittnen. Skälet till att jag skrev min insändare är att det finns så mycket frågetecken kring Ekmans teologi/förkunnelse och rörelse. Ta till exempel läran om att vi är gudar, som specialbeställdes enligt Bobbie Jean Merck av Ulf Ekman själv (kassett 201 Livets Ord Uppsala 1986).

När Ekman skriver att han och hans rörelse alltid stått för kristen ortodoxi så är det lögn. Problemet är den blandning mellan sanning och lögn som genomsyrar Ekmans förkunnelse.

Ett annat sådant frågetecken är hans försoningslära. Ekman definierar andlig död på sid. 118 i Doktriner: "Andlig död och synd flödade nu ut ur deras inre." och på sid. 121 ..."så dog hon verkligen andligen. Hennes hjärta blev fyllt av mörker och Satan blev hennes herre."

Om nu Jesus, enligt Ekman tog på sig denna andliga död, så blev ju Jesus hjärta fyllt av mörker och Satan blev hans herre. Då kan inte Jesus längre vara Gud. Här ligger avgrunden i JDS, att Jesus för en liten tid inte längre var Gud.

Därför måste Ekman införa tanken om Jesu pånyttfödelse, som innebär att Jesus återfår gudomlighet. Doktriner sid. 177.."När Jesus uppstod från det döda var det från Guds sida en födelse av Jesus Kristus." Till stöd för dessa tankar hänvisar Ekman till Hebr. 1:5, Apg. 13:32-33.

Uppståndelsen är ingen pånyttfödelse av Jesus Kristus, utan det slutliga tecknet på att Jesus verkligen var och är Messias.

Du skriver... "Kanhända triumferade ondskan under några ögonblick.." Var finns bibelstödet för detta? Guds ord är på det klara med, att det var i sin kropp på korset, som Jesus tog på sig synden och segrade över döden och satan (Kol 1:22, Hebr. 10:10, 19-20, 1 Petr 2:24 m.fl.).

När Jesus ropade "Det är fullbordat" var vägen till det allra heligaste öppen. Nog är väl Guds Ord en säkrare grund att hänvisa till, än att jag inte var närvarande vid Jesu död på Golgata och andvända det som motivering, till att JDS därmed skulle kunna vara sann?

Fastän du pratar om "okunnighet" och "felriktade ambitioner" som utmärkande drag i min insändare, förstår du själv varken innebörden i Ekmans "andliga-död-försoning" eller bibelns undervisning om vad andlig död är.

Den hotbild du målar upp i slutklämmen på din insändare, är väl tänkt att skrämma alla till att sluta skriva om Ekmans teologi och istället bilda front mot den "verkliga" fienden- islam och sekulariserade teologer. Men vad har dessa "hot" att göra med sakfrågan i min insändare? Och för övrigt, när blev Ekmans rörelse en väckelserörelse?

Jag vill ge ett svar på frågor om relationen till trosrörelsen jag fått här i Nya Dagen
(1 augusti).

Över hela världen sker i vår tid en påtaglig andeutgjutelse. Aldrig tidigare har Guds församling vuxit med en sådan kraft. Enligt missionsrapporterna är det minst två miljoner frälsta varje månad i Afrika, Asien och Latinamerika. Det som kännetecknar dessa väckelserörelser är en entusiasm i tron som saknas i Europa. Vi kvävs av konflikter som ofta handlar om intern kritik kring detaljer vi märker hos varandra som inte är helt korrekta.

Jag är själv en av dem som i ambitionen att söka äkthet och andlig balans riskerat att vara alltför försiktig i relationen till det andra upplever som "förnyelse" och därmed bli en åskådare både i relationen till trosrörelsen och Vineyardrörelsen.

Däremot protesterar jag mot dem som vänder sig mot dessa rörelser och påstår att de är "heretiker". Därmed vill man ställa dem utanför kristendomens gemenskap och ge dem samma värde som islam, hinduism och andra antikristna rörelser. Sådan kritik är brodermord och lika svekfullt som när Judas Iskariot utlämnade Jesus till att korsfästas.

Visst behöver vi samtala om alla områden av teologi och tillämpad tro. Men det måste ske i ett ödmjukt, ömsesidigt bejakande så länge som det handlar om bibeltroende kristna. Det som förvånar mig är att de värsta fienderna mot Livets Ord är just sådana som är tama mot sekulariserad teologi, vänliga mot islams Kristushat och bejakande inför nedmonteringen av Bibelns grundläggande etik.

Vi kan diskutera vad som hände i dödsriket när Jesus steg ner och vred "nycklarna" ur djävulens hand. Vi kan fundera över vad som hände när dödsriket inte kunde behålla Livets Furste, trots att djävulen ville få honom fängslad i Tartaros mörker. Fanns det ögonblick då ondskan inbillade sig att segra? Kanske.

Med respekt för kollegerna, men för att vara mycket tydlig, vill jag säga att det viktigaste nu för Sveriges kristna är att exempelvis Ulf Ekman, SMF-ledaren Krister Andersson och Filadelfiakyrkans pastor Sten-Gunnar Hedin är överens i tron att Jesus är Guds Son, född in i världen av en jungfru, utan någon mans medverkan, frestad, prövad, bevarad i sin helighet, identisk med det gudomliga, ren, oskyldig, därför vår ställföreträdare i lidandet, döden, men också uppstånden och idag levande intill sin Fader i evighetens härlighet.

Därmed avslutar jag min del i det här samtalet så att irritationen över den teologiska småaktigheten inte berövar mig energi för det som är viktigt. Andra får ta vid som har större perspektiv på vårt ansvar i vår tid.

Den första frågan man ställer sig efter att ha läst Stanleys insändare är, varför ska vi inte i Sverige Bibliskt pröva ett sådant spektakulärt lärosystem, som trosförkunnelsen utgör, bara därför att det är väckelse på andra håll i världen. Stanley synes vara helt fixerad vid kvantitet, mer än att ett väckelseskeende verkligen är förankrat hos Gud och inte en skenväckelse iscensatt av fienden, med plagiat av Guds verk och lurandes människor till fördärvet.

Den andra frågan som uppstår är, vad menar Stanley med "att de värsta fienderna mot Livets Ord är just sådana som är tama mot sekulariserad teologi, vänliga mot islams Kristushat och bejakande inför nedmonteringen av Bibelns grundläggande etik"? Mig veterligen är det ingen som pekar på behovet av en Biblisk prövning av trosförkunnelsen, som samtidigt går i försvar för sekulariserad teologi, islamskt Kristushat eller bejakar en nedmontering av Bibelns etik. Detta låter mer som när Ekman ska misskreditera de som reser anspråk på att läran i trosförkunnelsen bör prövas. Ungefär som Ekman, får Stanley, den grova förförelse som ligger i trosförkunnelsens lärosystem, att låta som bagateller.

Det tredje man slås av är att Sjöberg själv är så påverkad av trosförkunnelsens lära, att även han är fixerad vid att försoningen sker i dödsriket genom en konfrontation med djävulen. Medan försoningen ytterst är något som sker genom att Gud försonar människan med sig själv, där i Jesu jodiska kropp.

När försoningen är avslutad på korset, genom offret av Jesu obefläckade blod och lekamen och människan för Kristi skull är fri att återförenas med sin skapares umgängelse, har ingen död längre någon makt över den människa som kommer in i denna återupprättelse. Det är på korset satan mister rättigheterna i människan och inte i dödsriket. Därför brister också förlåten i templet och Jesus säger att det är fullbordat.

Stanley talar om Jesus som Guds Son, med bevarad helighet och identisk med gudomlighet, men inser inte att i trosförkunnelsen, blir Jesus berövad både sin sanna mänsklighet i inkarnationen (när det hävdas att Jesus måste dö andligen för att kunna dö kroppsligen) och berövad sin sanna Gudomlighet, om Han skiljs från Fadern i väsenshänseende och dör andligen.

Istället är det människan i sig själv som i trosförkunnelsens lära blir gudomligförklarad. Hur kan en pastor vara så blind inför sådana självklarheter, att detta är lika grov villfarelse som all annan Kristusförnekelse? Istället kalla det för teologiska småaktigheter. Som lekman tar man sig för pannan och tror inte det är sant.

Stanley, en prövning av trosförkunnelsens budskap är helt nödvändig, ja all förkunnelse i alla sammanhang ska ständigt prövas. Bibeln utgör underlaget för en sådan prövning.

Hela Bibeln är Guds inspirerade och tillförlitliga ord, den högsta och avgörande normen för människans tro och liv. Bibeln ska förstås utifrån sitt eget vittnesbörd om Jesus Kristus och hans frälsningsverk. Guds ord är verksamt: det avslöjar och dömer, befriar och upprättar, och skapar så en sann tro.

Sekulariserad teologi är vi helt främmande för, likaså all form av Kristushat.

Du anser att en prövning av Ulf Ekmans förkunnelse är en teologisk småaktighet. Vi delar inte den uppfattningen. På centrala punkter avviker den genuina trosförkunnelsen från ortodoxin.

"Över hela världen sker i vår tid en påtaglig andeutgjutelse".

Ingen har förnekat det! Men är det då inte viktigt, att vi kontrollerar att det är samma ande, som vi här i Sverige får del av?

När judarna i Berea jämförde Paulus ord med Bibeln kallades de "ädla" och inte "brodermördare". Om Ulf Ekmans lära överensstämmer med Bibeln borde varken han eller någon annan bli rädd för en prövning.

"måste ske i ett ödmjukt, ömsesidigt bejakande".

Vad betyder det i praktiken? Ingen i denna debatt har väl kritiserat Ekman, som person, utan bara citerat honom och ställt frågan: Om dessa citat stämmer med Bibeln. Är det berättigat att jämställa det med Judas förräderi av Jesus?

"Diskutera vad som hände i dödsriket då Jesus steg ned och vred ’nycklarna’ ur djävulens hand".

Varför ska vi diskutera det då det är klart utifrån Bibeln att djävulen aldrig haft några sådana nycklar?