I tidningen DAGEN (12/5 – 2000) skriver Mikael Bask och Kent Gunnarsson följande:

"Under den senaste tiden har församlingen Livets Ord, med Ulf Ekman i spetsen, återigen varit i fokus. Den här gången har det gällt huruvida församlingen ska få vara med i Uppsala Kristna Råd (UKR).

UKR beslöt nyligen att församlingen inte skulle få bli medlem, men att fortsatt dialog var önskvärd. Som motivering till beslutet angavs att "det tar tid att bygga upp ett förtroende".

Avsikten med det här inlägget är inte att i första hand utvärdera riktigheten i UKR:s beslut, utan att i stället dryfta en annan, men nära relaterad, frågeställning: Har Ulf Ekman och därmed Livets Ord ändrat sig?

En förklaring är på sin plats. När Livets Ord etablerade sig i Uppsala, så blev de kraftigt ifrågasatta. Förkunnelsen ansågs milt uttryckt, ligga utanför den kristna ortodoxins ramar. Detta föranledde då en livlig debatt om deras teologi, som tyvärr tystnat med åren. Påståendet att "Ekman har ändrat sig" har istället blivit allt vanligare, även bland kristna ledare.

Varför har det blivit så? Två tänkbara förklaringar finns. Den första är att Livets Ord närmat sig den kristna ortodoxin, det vill säga att "Ekman har ändrat sig".

Den andra förklaringen är att trosförkunnelsens budskap inte längre anses vara heretiskt (kätterskt). Ett skäl till detta kan vara att vi "vant oss" vid förkunnelsen, eller rent av att dess budskap smugit sig in i de traditionella samfunden.

Låt vara att en del av kantigheterna i Ekmans förkunnelse slipats bort och att en del ytterligheter tonats ned. Men har den grundläggande undervisningen förändrats? Enklast tar man reda på detta genom att låta Livets Ord själva få koma till tals. Vi citerar från Livets Ords hemsida: "Har ni förändrats? Ja, visst förändras en församling med åren, det vore ju konstigt annars. Men då det gäller läran och inriktningen är den precis densamma nu som när vi startade".

Ett annat sätt att besvara frågan om Ekman ändrat sig, är att syna den förkunnelse som idag förmedlas på Livets Ord. Bland den engelskspråkiga litteratur som finns att köpa i Livets Ords välsorterade bokshop, märks trosförkunnelsens främsta företrädare Kenneth Copeland och Kenneth Hagin. Men även E. W. Kenyon, trosförkunnelsens fader, finns att köpa (Identification). Att dessa personers förkunnelse avviker från den kristna trons teologiska kärna är både väl utrett och dokumenterat.

En annan förkunnare, som idag ges stort utrymme på Livets Ord, är Joyce Meyer. Meyer har under de absolut senaste åren seglat upp som en av de främsta exponenterna för trosförkunnelsen med miljontals sålda böcker och kassetter. Även hon bekänner sig till flera av trosförkunnelsens underligheter, till exempel att försoningen ägde rum i helvetet och inte på korset och att Jesus blev född på nytt.

Några fler exempel medger inte utrymmet, men vi finner ingen som helst anledning att ifrågasätta Livets Ords egna påstående att den grundläggande undervisningen är oförändrad. När man då hör påståenden att "Ekman har ändrat sig", så kan vi inte dra några andra slutsatser än att antingen är man inte medveten om förkunnelsen på Livets Ord eller så är läromässiga spörsmål inte det främsta kriteriet för om en församling ändrat sig.

Bland UKR:s mer specifika skäl till att neka Livets Ord medlemskap (se Petrus, 5 maj), saknas att de fortfarande bekänner sig till de doktriner som de en gång kraftigt blev ifrågasatta för. En fråga vi då ställer oss, och inte då specifikt till UKR, är om vi börjat "vänja oss" vid Livets Ords heretiska förkunnelse eller om en teologisk Bibelförankrad grund inte längre har samma centrala roll som tidigare."

Försökte personligen ansluta till Mikael Basks och Kent Gunnarssons viktiga frågeställning med följande insändare i tidningen DAGEN. Men den togs aldrig med.

Tack Mikael Bask och Kent Gunnarsson för Ert tankeväckande inlägg kring Livets ord (Fredagen 12/5).

Desto mer förvånande var det att ta del av Berndt Isakssons ytliga sätt att närma sig frågan. Han tycks mena att Andens frukt är liktydigt med församlingstillväxt. Då bär med andra ord även Jehovas Vittnen en god frukt.

Andens frukt är den karaktärsförvandling till kärlek, frid etc. som Anden framföder i en människas liv i gemenskapen med Jesus. Den frukten möter man sannerligen inte i Livets ords sammanhang. Tvärtom så behandlas de, som börjar må så dåligt att de måste lämna gemenskapen, på ett mycket hårt, kallt och kärlekslöst sätt. T.o.m. utsätts de för negativa böner, som kan liknas vid förbannelser, som ska dra ner Guds dom över dem.

Den som bejakar Trosförkunnelsen bejakar även JDS-läran. Bejakar hela lärosystemet, som falskt börjar med att Adam var en Gud. Jämställd och lik Gud i väsen och funktion. Bejakar att människans ande är hennes hela, totala personlighet som står i motpolsställning till själ och kropp (Gnosticism). Bejakar att Jesus skildes från Fadern i väsenshänseende (inte längre är Sann Gud) på korset utan är lierad med syndanaturen och behöver pånyttfödelse så att Han blir en annan Jesus, som aldrig har funnits förut. En annan Jesus som uppstår än den Jesus som hängde på korset. Bejakar att treenigheten sönderslås, att Jesus inte hela tiden är Kristus (Gud kommen i köttet), inte är densamma igår, idag och desslikes i all evighet. Bejakar att människan i sin pånyttfödelse är som en gud, helt väsenslik Jesus i sin uppståndelse, redan här i tiden.

En del förespråkare kanske inte förstår, att detta är vad de lär och därmed utgör ett falskt lärosystem, som för människan vilse. Men de som verkligen insett lärosystemet och bejakar det, är verkligen att beklaga. För då är de själva vilseförda och lever inte i umgängelse med och följer Skriftens Jesus.

"Därpå skolen I känna igen Guds Ande: var och en ande som bekänner att Jesus är Kristus, kommen i köttet, han är av Gud; men var och en ande som icke så bekänner Jesus, han är icke av Gud. Den anden är Antikrists ande."
(I Joh. 4: 2-3)

I Trosförkunnelsens lärosystem, dör Jesus andligen (skiljs Från Fadern i väsenshänseende) och behöver pånyttfödelse. Är detta Skriftens Jesus?

Jesus var inkarnerad in i syndigt kötts gestalt och ställd under lagen och på allt sätt ställd under människans villkor. Därigenom frestad i allt. Men Han lämnade aldrig Guds vilja och lierade sig med syndanaturen. Han dog hela sitt jordiska liv, som sann människa, bort från synden. Fördömde synden i köttet och stängde dess inflytande ute ur den mänskliga naturen. Han leddes aldrig av synden till att synda. Han var ingen syndare utan uppfyllde lagen och Guds vilja.

Jesu kroppsliga död på korset, var den slutliga döden bort från synden. Han levde i lieringen med Fadern och i Guds vilja, ända igenom den kroppsliga döden på korset. Då när Jesu blod och lekamen offrades till försoning mellan Gud och människa. Gud bär själv fram offret. Är själv offret och är samtidigt den som tillfredsställs av offret. Det syndfria offerlammets blod och lekamen.

Därmed inte bara bar Jesus smärtan av Gudsfrånvändhet, när Fadern, på korset inte undandrog, den sanna, rättfärdiga Gudamänniskan Jesus, den uppsamlade, tillräknade mänsklighetens skuld, synder och dess straff. Utan också genom sin samtidiga, rättfärdiga, syndfria liering med Fadern, som Han genom sin lydnad levde i, dog inte Jesus den andliga döden (skildes från Fadern i väsenshänseende), utan var hela tiden samtidigt sann Gud och sann människa i personen Kristus.

Jesus dog inte den andliga döden på korset utan besegrade den. Därmed var människa och Gud försonade. Straffet utdelat och vägen till Gud öppen. I uppståndelsen besegrar Han som Gudamänniskan Kristus den kroppsliga döden. Därmed hade Jesus besegrat den som hade döden i sitt våld, djävulen. Besegrat synden, döden och dess konsekvenser på alla plan.

Den Jesus Trosförkunnarna presenterar, säger sig ha mött och som är verksam i deras sammanhang, är en annan Jesus. En falsk Messias. En annan ande. Ett annat Evangelium. En Jesus som är i uppror mot Guds vilja och därmed lierad med syndanaturen på korset, andligen död (skild från Fadern) och därmed inte Gud. En annan Jesus än den som hänger på korset, som inte längre var Gud utan behövde pånyttfödelse i dödsriket. En annan Jesus som aldrig har funnits förut blir till i dödsriket. Ja, där blir en falsk Jesus till, från avgrunden. En falsk ande. Som är på väg att dupera och vilseleda en hel kristenhet och en hel värld. Under toleransens, kärlekens, enhetens och väckelsens förrädiskt vackra namn. Men som i det här sammanhanget är camouflerande ord och uttryck.

I ett tankeväckande inlägg i Nya Dagen (1-8), kring Bibelns varning för falska förkunnare och förförande läror, visar Bask/Gunnarsson på behovet för kristenheten att Bibliskt pröva Ulf Ekmans och trosförkunnelsens budskap, som i sin grund kraftigt avviker från kristen ortodoxi.

Vi kristna hamnar gång efter annan i situationer där vi sätter längtan efter väckelse och ett gudomligt vidrörande framför sanningen i det budskap som förmedlas. Vi ser hellre till "funktion" än till innehåll.

Naturligtvis inser de flesta att vi löper större risk att bedras, om vi inte tillräckligt uppmärksammar vad som förkunnas. Men ofta uteblir en sådan prövning. Orsaken är en mångårig indoktrinering av ett antal "argument" mot en Biblisk prövning.

Det första argumentet är "kärleksargumentet". När en person ifrågasätter en förkunnares budskap, så beskylls denne för kärlekslöshet. Det andra argumentet, som ofta kombineras med det första, bygger på Jesu ord att man inte ska döma. Att döma en människas hjärta är helt och hållet förbehållet Gud, men Gud både vill och har gett oss myndighet att vederlägga falsk förkunnelse.

Det tredje argumentet är att man kan dö om man går emot Guds smorda. Sker under och tecken, så påstås omedelbart att smörjelsen är där, och då får heller ingen hindra detta flöde. Ett fjärde argument är påståendet att väckelse alltid har börjat med barnsjukdomar i läran.

Eftersom ingen vill bli kallad för kärlekslös, dömande eller vara ett hinder för väckelse, så brukar dessa argument tysta det mesta av kritiken. Men när man läser Bibeln, så får man en annan bild än den som ovan berörts. Guds ord varnar för att falska förkunnare med nya läror ska komma. Dessutom beskrivs innehållet i dessa läror och karaktären hos de som förmedlar budskapet.

Två av sändebrevsförsamlingarna får kraftiga förmaningar för att de inte gjort upp med falsk förkunnelse. En tredje församling får beröm för att de varit vaksamma och verksamma mot irrlära.

Den som ligger bakom villfarelse i alla dess former är den Onde själv, Ljusets ängel. När Satan kommer, så uppträder han ofta som en ljusets förespråkare och representant. Häri ligger också hans stora möjlighet att bedra den kristna församlingen, eftersom de flesta inte ryggar tillbaka när "ljuset" uppenbarar sig.

Förförelse av kristenheten fungerar så mycket bättre och är så mycket svårare att upptäcka, när den är indränkt i någon form av ljus. Förfalskningar fungerar bara i den mån de lyckas imitera originalet. Endast en ingående undersökning kommer att visa om hundralappen är falsk.

Gud tolererar inte, tvärtemot vad somliga tror, lite villfarelse om bara hjärtat och motivet är gott. Oavsett om en person står för en medveten eller en omedveten falsk förkunnelse, så är källan bakom alltid densamma. Villfarelse "går inte över" av sig självt. Få kirurger skulle nöjaktigt sätta plåster på en cancersvulst.

Inom kristenheten idag finns tendenser till att tänka och förhålla sig pragmatiskt till sanningen. Dessutom har vi närmast indoktrinerats att det är andligare och därmed bättre med hjärtetro än huvudtro. Bibeln gör knappast någon åtskillnad, eftersom de hör ihop på samma sätt som myntets två sidor.

Ytterligare så påstås det att där "rätt lära" förkunnas är det knastertorrt och trist, emedan liv och rörelse är resultatet om hjärtat följs. Därför ska man inte hålla på och gneta med läran. Bibeln har däremot en annan uppfattning.

Vi påstår inte att Gud flyttat ljusstaken från Livets Ords verksamhet, inte alls. Däremot påstår vi att den genuina trosförkunnelsen, som den har utmejslats av Kenyon. Hagin och Copeland, fortfarande gör sig påmind i Uppsala. Den typen av förkunnelse är en villfarelse, eftersom den på centrala punkter kraftigt avviker från ortodoxin.

Därför tycker vi att det är beklagligt att det hos många finns ett tydligt motstånd till en Biblisk prövning av Ulf Ekmans budskap.

Det är inte bara beklagligt, utan häpnadsväckande och helt obegripligt, att kristenheten utan någon egentlig djupgående prövning av trosförkunnelsen, öppnar dörren för dess lära och utövare. Ser man inte att det är i grunden ett helt nytt och annorlunda lärosystem? Där ord som försoning, synd, pånyttfödelse, Jesus som sann Gud och sann människa etc. fått en helt ny innebörd, än i klassisk kristendom.

Är Adam i likhet med Jesus född av Gud och Guds jämlike i väsen och funktion. Jesus blir i JDS-läran fråntagen sin Gudomliga identitet. Försoningens huvudpunkt ligger inte på försoning mellan Gud och människa i Jesu jordiska kropp, utan är en batalj som vinns över djävulen i dödsriket.

Det slutliga försoningsoffret, är inte det av synd obefläckade rena Lammets kropp och blod, utan Jesu identifikation med syndig natur och andlig död. Kristi kroppsliga död har bara betydelse för kroppslig och själslig hälsa. Den bringar inte förlåtelse och evigt liv. Därtill krävs en andlig död av Jesus.

Jesus föds på nytt till en Jesus som aldrig har funnits förut och kommer i samma position som Adam före fallet. Människan blir i sin pånyttfödelse, i sin hela och egentliga personlighet, sin egen ande, i samma påstådda, Gudomliga position och funktion, som denna tidsålders Gud, som Adam hade före fallet. Alltså i sig själv som en Gud. Vars huvuduppgift är den fortsatta striden mot djävulen.

Det handlar mindre om en relation med Jesus och mer om en strid med djävulen för att återerövra det han stulit från Gud: Skapelsen och överflöd på livets alla områden. Gud kan bara mer eller mindre hjälplöst åse hur den återupprättade människan, som denna tidsålders Gud, lyckas i kampen mot satan.

Människan ska frigöra sin egen Gudomlighet, i sin egen ande, där alla Guds attribut finns deponerade. Hon ska förneka den djävulska sinneskunskapen via tanke, känsla, sinne och omständigheter (den köttslige kristne). Bara bekänna sig till den nya människan och bejaka uppenbarelsekunskapen som finns deponerad i den egna människoanden.

Gud kommunicerar bara och umgås med människans ande. Människans egen ande - den nya människan (den gamla människan, satans natur i människoanden= andlig död, finns inte mer) är antagonist och i strid med den egna själen och kroppen (köttet), som står under inflytande av djävulen och den djävulska sinneskunskapen. Den egna människoanden ska ta kontrollen över själ och kropp (köttet) och förnya sinnet med uppenbarelsekunskapen från sin egen ande. Gud gör ingenting åt kropp sinne och själ. Det ska människan själv sköta om.

Detta är villfarelse och inte summan av Guds Ord. Varför sker ingen offentlig och djupgående prövning av trosförkunnelsen rötter och förförelse från kristna ledare? Hur kan man undgå att bli varse hur t.ex. Ulf Ekman aldrig i ett verkligt och offentligt ljus avhandlar läran? Utan underförstått och maskerat lägger han in den falska läran i ett traditionellt kristet språkbruk och mörkar kring vad han egentligen står för. Märker man inte hur han duperar och manipulerar?

Varför är det så få som reagerar inför den negativa frukt trosförkunnelsen egentligen bär med sig av splittring i församlingar, i familjer och att själsliga och andliga problem uppstår för väldigt många människor i trosrörelsens spår? (Det ses av trosförkunnelsen som ett resultat av köttet och köttsliga kristna fulla av kritikens ande, kärlekslösa väckelsens bromsklossar). Varför går man på förvanskningen av Andens frukt till att handla om aktivitet, resultat och tillväxt?

Varför rycks man så lätt med i den falska skenväckelsehysteri som griper kring sig? Inser man inte att allt tal om väckelse, tecken och under ingår i lärosystemet? Du ska få vad Du bekänner Dig till och skapar fram med skaparekraften i Dina egna ord. Detta skapar inte en verklig väckelse, men drar med sig människor som inte skiljer på Guds verk och förförelse. Registrerar man inte den kalla, hårda, mekaniska "andan och anden"? Varför stirrar man sig blind på manifestationer, som om det vore kriteriet för om det är ett Guds verk eller inte?

När jag kom till tro för 29 år sedan, var det allmänt levande och brukligt, att se upp med villfarelse och nogsamt pröva lärorna. Idag synes detta helt vara åsido lagt i kärlekens, enhetens och toleransens förrädiska namn.

Nu synes det bara vara ett mål för ögonen. Samla så stora skaror som möjligt och må det ske så mycket spektakulära manifestationer och upplevelser som möjligt. Vad som är källan verkar helt ovidkommande.

Vad är det som händer mitt framför våra ögon? Är det inte begynnelsen på det stora avfallet under kristet täcknamn? Det stora avfallet handlar inte om uppenbar Gudlöshet. Det handlar om en falsk skenkristendom som ligger så nära originalet som möjligt.

Reaktionerna lät inte vänta på sig av Basks och Gunnarssons inlägg. Ulf Ekman regerade omgående med en ledare i Tidningen Magazinet:

"Om Livets Ord har ändrat sig med åren är en fråga som många tycker till om. För vissa verkar det som om det vore en nödvändighet att vi har ändrat oss. Om vi har det, så förklarar det varför allt fler har kontakt med oss. Islossningen skulle då bero på att vi "krupit till korset", för att citera vad en präst i en artikel tyckte att vi skulle göra.

Och det är ju ingen dum idé. Att böja sig för korset, snarare än att krypa, är vad vi alla ständigt behöver. Men problemet för somliga är alltså att det måste vara Livets Ord som har ändrat sig, annars stämmer det inte. Det verkar som att det hos en del under ett antal år har funnits en förväntan att allt skulle gå fel. Vi skulle komma att upptäcka alla våra irrläror och återvända till en slags genomsnittlig svensk normalkristendom i rumsren och ganska sekulariserad form.

När nu detta inte skett och vi samtidigt fortsätter att arbeta med tillväxt på många områden verkar detta vara problematiskt. Att vi har en allt bredare, men inofficiell, kontaktyta till andra delar av kristenheten känns då besvärande. Det skulle kunna tyda på att andra har ändrat sig angående oss. Om det är så, då lyser ett avslöjandets ljus över dem som i åratal hävdat att vi har haft fel. Då hade ju de fel!

Bombastisk debattartikel

Nu hävdar jag inte att allt är så enkelt, men det är definitivt värt att fundera över. Mot denna bakgrund är det lite intressant vad som skrivits om oss i olika media den senaste tiden. Om man bortser från dem som alltid är lite småsura på oss och alltid har mästrande åsikter, är det roligt att se hur mycket positivt som har skrivits.

Det är därför med en viss förvåning man läser en lätt bombastisk debattartikel i tidningen Nya Dagen angående om vi har ändrat oss eller ej. Debattinlägget med två underskrifter hänförs till några "forskningsstuderande" i Umeå. "Forskningen" verkar bestå i att man läst vår hemsida samt kastat ett öga i vår bokshop, för att sedan dra slutsatsen att vi är heretiska.

Vilka nu dessa nämnda herrar är vet jag inte. Men de verkar vara rejält efter sin tid. För ett tag sedan var jag inne i en bokaffär som drivs av en pingstkyrka. Där såg jag sekulära romaner och katolsk litteratur. Men jag tror inte att den kyrkan varken är helt sekulariserad eller har blivit katolsk.

Debattartikeln klagar över att vi har litteratur av Kenneth Hagin och Kenneth Copeland. Ja, det har vi, och vi skäms inte för det heller. De står där tillsammans med Finney, Spurgeon och Moody. Att klistra heretikeretiketten på oss på grund av dessa böcker är nog lite väl magstarkt. Det skulle vara lätt att gå fram med lupp och hitta heretiska inslag hos de flesta av dem som vi i dag kallar för renläriga eller ortodoxa. Och vem definierar ortodoxi?

Dagens "irrlära" - morgondagens ortodoxi

Risken är nog att det blir en alltför snäv definition, som snarare syftar till att emotionellt pumpa upp den egna rörelsen eller samfundet, än att mer grundläggande undersöka de teologiska rötterna inom den historiska kristendomen. Ofta verkar det som att dagens "irrläror" blir morgondagens ortodoxi.

Det fick både Luther, Wesley, Finney och Moody erfara. Nåväl, det finns alltid de som av olika skäl vill komma farande med villolärostämpeln på allt som inte ingår i de egna sammanhangen. Så har det alltid varit och kanske förblir det så.

Med jämna mellanrum får jag anledning att ta avstånd ifrån människors uppfattningar om vad Livets Ord står för. Då brukar jag påpeka att jag i 17 års tid har undervisat på vår bibelskola och predikat en mängd predikningar i vår församling och på andra platser. Dessutom har jag skrivit ett antal böcker, bland annat boken Doktriner. Det materialet bör vara det främsta underlaget när vår teologi bedöms.

Grunden densamma

För villolärojägaren kan det säkert i detta material finnas en och annan munsbit. Där kan visst finnas någon mening som borde ha lämnats osagd. Det finns nog ingen förkunnare som undgår det. Inte jag i alla fall. Samtidigt tror jag ändå att den undervisning jag har fått nåd att förmedla har varit till stor välsignelse för tusentals människor. Att förkunnelsen har utvecklats, fördjupats eller förändrats i accentuering är väl självklart. Det har med mognad och med aktuella behov för stunden att göra.

Däremot, och detta retar tydligen debattörerna i Nya Dagen, har inte grunden, läran eller inriktningen ändrats. Detta förs fram som ett "bevis" på hur heretiska vi är. Nu är det knappast så! Tvärtom är det så att de 7 000 bibelskolelever och de några tusen elever på våra friskolor som har fått bibelundervisning hos oss har fått samma grunder i tron utifrån Bibeln, oavsett vilka av de här 17 åren de har tillbringat hos oss.

Kättarprocesser

Detta leder vidare till ett resonemang som är för ingående för att i detalj gås igenom här. Vad innefattar den sunda läran? När har man rätt att stämpla kristna som predikar annorlunda än den tradition man själv står i, som villoandar?

Som en självklarhet ansågs väl pingströrelsen i början av 1900-talet som det mest villfarande eller heretiska man kunde tänka sig. Både med sitt tungotal, sin tro på under och tecken och med sin enorma förväntan att Jesus kunde komma när som helst. För att inte nämna om dess bokstavstro. Men i dag prisar troende i alla sammanhang Herren för att pingstfolket inte lät sig nedslås. 150 miljoner troende, kanske fler, talar i dag i nya tungor och i dessa kretsar är tungotalet knappast heretiskt.
Därför skall man nog vara lite försiktig med kättarprocesser. Ofta är det andra motiv än de sanningssökande teologiska som är förhärskande. Det kan vara maktmotiv, fruktan eller ibland rena fördomar.

Korset och försoningen

Låt mig till sist återigen understryka: Försoningen ägde inte rum i helvetet. Försoningen ägde rum på korset. Där dog Jesus för våra synder! Hans blod rann för oss alla, oavsett teologisk inriktning och specialitet. Detta blod är det pris Gud betalade för att återlösa oss från synd och evig död.

Vad Jesus gjorde för oss genom sin försoningsdöd på korset räcker för oss alla. Inget behöver läggas till eller dras ifrån! Jesu försoningsdöd är den grundval som gör att vi alla, av nåd genom tro, har blivit rättfärdiggjorda och nu kan komma inför vår himmelske Fader. Vad han har gjort för oss är oerhört, dyrbart och obegripligt stort! Det räcker ända in i evigheten. Denna bergfasta grund ändras aldrig!"

Ulf Ekman

Det är ganska skrämmande att ta del av Ekmans ledare. Med vilken beräkning han noggrant väger orden, för att glida undan den fråga, han egentligen är ställd inför.

Nämligen frågan om Livets Ord fortfarande undervisar att Adam var skapad väsenslik med Gud och ägde alla Guds attribut, att Jesus dog Andligen (skildes från Fadern i väsenshänseende). Att Jesus föddes på nytt och att människan i sin pånyttfödelse får en ny ande, som är skapad till likhet med Gud. Alltså att människan i sig själv har en egen Gudomlig ande och är såsom en Gud redan här i tiden.

Detta är den undervisning man startade ut med och som gäller även i boken Tro som övervinner världen och även mycket finurligt ligger dolt och inbakat i boken Doktriner. Även går igen på band från deras Bibelskolundervisning. Det är inte klassisk kristendom utan en falsk undervisning. Vilket borde stå klart för varje troende, som lever i förbindelse med Skriftens Jesus och har Bibeln som lykta och ljus på sin stig. Frågeställningen var nu om Livets Ord fortfarande hade denna falska undervisning.

Ca 90 % av ledaren används till rena skenmanövrar. Resterande sju rader ska då behandla det frågan handlar om och blir även den en glidning och skenmanöver.

Jo, att de inte ändrat sin grundläggande undervisning. Att den inte är felaktig förutom att någon mening som uttryckts, kunde varit bättre osagd. Det är de som ifrågasatt deras undervisning, som haft fel. De börjar nu inse att dagens "irrläror" är morgondagens ortodoxi och upptäcker att Livets Ord hela tiden haft rätt och dras till dem. Detta är besvärande för dem som bara lever i en normalkristendom och inte tål konkurens.

Vidare försöker Ekman skapa ett löjets skimmer över de, som tar Bibelns uppmaning på allvar, att bevara den tro som en gång för alla blivit överlämnad åt de heliga. De är alltid lite småsura och mästrande, kollat lite på deras hemsida och bokshop, verkar vara rejält efter sin tid, knappast sanningssökande, drivs säkert av maktmotiv, fruktan, fördomar och är bara stackars villolärojägare, som inte ska tas på allvar.

Dessa som ifrågasätter Ekman, kan ju inte annat än ta miste, eftersom Ekman, hela tiden haft rätt och haft sådan framgång, tillväxt och varit till en sådan välsignelse för så många tusentals människor. Han försöker befästa den myt han lyckats skapa, att det är tillväxten och framgången, som är det som ska bedömas och är avgörande måttstock för vad som är riktigt och från Gud eller inte. (Vart tog alla de skaror vägen, som farit så oerhört illa i spåren efter undervisningen?) Sedan gör Han den sedvanliga kullerbyttan i jämförelsen med Pingströrelsen och tar där upp saker, som inte alls är relevanta till vad frågan här nu gäller.

Så kommer då Ekman slutligen till vad det skulle handla om. Huruvida Livets Ord fortfarande undervisar ett falskt lärosystem, med JDS-läran i centrum.

Han säger att Jesus dog på korset för våra synder. Vad han undviker säga, är att det är den andliga döden (skiljandet från Fadern i väsenshänseende) han åsyftar.

Han talar riktigt om Jesu blod. Men han "glömmer" att offret för människans synd i Skriften, är Jesu blod och lekamen. Det undviker han att säga, därför att det är den andliga döden, som i deras lära, är det väsentliga, för att människan ska få igen den Gudastatus, som Adam hade före fallet.

För att bli riktigt trovärdig använder Ekman det klassiska uttrycket av nåd genom tro blivit rättfärdiggjorda. Det är bara det att han har en annan betydelse bakom de orden. Det handlar om mer än en tillräknad rättfärdighet från Gud för Jesu skull. Därigenom att människan i pånyttfödelsen får, en ny egen Gudomlig ande, blir hon i sin rätta identitet och personlighet, den egna anden, rättfärdig och syndfri, i sig själv. Hon är som en Gud redan här i tiden.

Ekman går överhuvudtaget inte in på frågan om Jesu påstådda pånyttfödelse och den konsekvens det har i människans pånyttfödelse. Det enda Ekman egentligen gjort här, är att försöka manipulera kristna till att tro, att han med dessa ord har en klassisk Biblisk undervisning.

Medan han talar sanning, om att de inte ändrat sin undervisning, så kamouflerar han vad den undervisningen egentligen går ut på. Tvärtom mörkar och bagatelliserar han det egentliga lärosystemet, som finns kopplad till Hagins, Copelands och Keneyons undervisning. Försöker skapa en annan myt att det är klassisk kristendom de undervisar och att de inte undervisar JDS, fast de egentligen gör det. Han mörkar vad deras lärosystem egentligen går ut på. Kan en förförelserörelse bli mer sataniskt, sinnrikt uppbyggt och genomdriven?

Det vore enkelt för Ekman att ge ett klart svar ja eller nej, om han undervisar, som i den frågeställning, som jag inledningsvis pekade på, att det handlar om. Men det skulle förvåna om han någonsin kommer att ge ett klart svar på det. Han har målat in sig själv i ett hörn. Svarar han ja, så erkänner han ju, att det inte är en klassisk kristendom han företräder, utan en förförelse. Svarar han nej, så förnekar han sig ju då själv, när han säger att de inte har ändrat sin undervisning. Alltså kan han inte säga nej, för han har ju inte lärt något fel utan bara uttryckt någon enstaka mening på ett ofördelaktigt sätt.

Han kan då inte göra på något annat sätt än som i denna ledare. Varken svara ja eller nej i sakfrågorna. Glida undan och mörka vad de egentligen undervisar och försöka få det att framstå som klassisk kristendom, för att kunna fortsätta att knyta människor till sig.

Ekman skriver något märkligt kring boken Doktriner. När Livets Ords undervisning ska bedömas, bör det göras utifrån den boken. Det är alltså inte den samlade undervisningen, som bör bedömas. Detta avslöjar ju det syfte varmed den boken kom till. För att de som försöker bedöma undervisningen på Livets Ord, ska göra det utifrån boken Doktriner, förledas till att tro att det är den sammanfattade undervisningen och inte bry sig om att bedöma resten av deras undervisning.

Ekman får det att låta som ett litet bihang, en marginal i kanten, att de råkar ha ett helt upplägg av böcker, videos och kassetter från några av världens mest kända och dokumenterade villolärare. Det framkommer inte heller, att den samlade undervisningen från egna böcker och kassetter, befäster och styrker just dessa villolärares undervisning.

Ekman driver manipulationen fram till lögn. Det enda riktigt sanna han säger i sin ledare är att Livets Ord inte ändrat sin ursprungliga undervisning. Låt oss då lyssna till Ekmans egen egentliga undervisning kring JDS ur boken Tillintetgör djävulens gärningar:

"I den sekunden som Gud övergav Jesus, i den sekunden dog Jesus - inte fysiskt, men andligt"

"Då Adam dog andligen, då dog hans ande - in i Adams ande kom djävulens natur.. I den sekunden Jesus dog...när Gud vände ryggen till honom så att han upplevde: Min Gud, varför har du övergivit mig? - i den sekunden dog Jesus andligen och djävulens natur kom över honom, dvs. som skriften säger, han blev gjort till synd. Synd är inte gärningar. Synd är mänsklig natur."

"Därför att människan är en ande, kan inte en fysisk död ensam sona eller ge liv, utan det är en andlig död som gör det"

"Han (Jesus) smakade helvetets fasor, han smakade de eviga osaligas plågor, det var det han smakade. Och han smakade det i tre dagar."

"När han (Jesus) led för det orättfärdiga, då blev han gjord till orättfärdighet och synd, något som innebär att Gud var tvungen till att rättfärdiggöra honom i anden så att han i helvetet blev rättfärdiggjord (rättfärdigförklarad) så att han kunde bli född på nytt - för han var död andligt sett."

"Vad han (djävulen) då gjorde var att alla djävulens demoner och andefurstar och annat pack som han rår över bara hade vältrat sig över honom (Jesus) och fnissat och skrattat och sagt att äntligen, äntligen, äntligen, äntligen, äntligen, äntligen så har vi segrat över Gud så att vi kan göra precis vad vi vill och utbreda ondskan obehindrat över jorden - trodde han!"

"Och det han (Jesus) gjorde då (dvs. efter att ha lidit och segrat i helvetet) var att han avväpnade djävulen."

"Jesu fysiska död var inte nog till att frälsa - han måste dö andligen."

Listan skulle kunna göras lång, ur Ekmans egna skrifter och kassetter, på undervisning som inte är Biblisk. Men det är alltså den undervisningen, som är en del av vad Ekman kallar, grunden i tron utifrån Bibeln, som 7000 Bibelskolelever och några tusen elever på deras friskolor, igenom 17 år, fått sig till livs.

Visst måste människor se, höra och reagera på vad karln egentligen säger? Eller ropar de flesta nu: Halleluja, nu är allt bra. Ekman säger att Jesus dog för våra synder på korset. Det säger även Jehovas Vittnen. Det säger också Mormonerna. Sekten Guds barn sade detsamma. Det är bara det att uttrycket fått en annan innebörd i deras lärosystem. Detta uttryck har även fått en annan betydelse i Ekmans lärosystem. Där är det Jesu andliga död, som är det centrala.

Går människor verkligen på Ekmans dupering och manipulation? I såfall torde Ekman hånle över hur han lyckas driva runt med folk.

Märkligt om inte kristna människor enbart, av "lukten från andedräkten" i det Ekman skriver, erfar falskheten, manipulationen, duperingen och förförningskonsten. Märkligt om man inte märker den ton av arrogans, överlägsenhet och självgodhet, som alltid präglat vad han skriver och talar. Så och i denna ledare. Men som alltid förmedlar han en suggestiv känsla, som kanske gör att människor inte först ser, vad han egentligen säger och inte säger. Må de kristna ledarna i Sverige reagera och agera.

Att Ekman ändå verkar nå en viss önskad effekt av detta utspel, visar sig i utdrag av en del mail som kommit:

"Ulf Ekman skriver i senaste numret av Magazinet, att försoningen fullbordades på korset och INTE i dödsriket, kan det vara ett försök av honom, att böja sin stolta nacke, för att skingra förvirring, eller manipulerar karln? Kan det inte vara så, att en massa förivrade flumputtar kommit med dessa "uppenbarelser" genom åren, men att det ändå är den vanliga väckelsekristna grunden man anammar på Livets Ord? Att sedan så många olika Livets Ordare kommer med helt olika information om dessa saker, det kan ju bero på en intern förvirring av något slag, men hur är det EGENTLIGEN med dessa saker, ÄR det en enhetlig lära?"

"har du läst Ekmans senaste ledare i Magazinet. Den är ju anmärkningsvärd på det sättet att den är renlärig om försoningen och egentligen tar en helt annan utgångspunkt än JDS-läran. Det är lite svårtolkat detta drag. Antingen har han på något sätt insett felet i JDS, eller är det ännu ett taktiskt drag i ett trängt läge, när många attackerat den här punkten, inte minst artikeln i Dagen som han går till svaromål mot. Har du några synpunkter?"

"Nu borde det vara klart och tydligt att Livets Ord inte står för JDS-läran! Hur många gånger ska Ulf Ekman behöva upprepa detta?? Är det månne så att du och dina vänner måste ha detta falska trumfkort kvar, för att legitimera för er själva, och ännu värre för att vilseleda andra? Läs Ulf´s ledare i Magazinet denna veckan."

Äntligen ett klart och rakt besked om den kristna tron (Nya Dagen 2/6). Vilken underbar sammanfattning!

Dina ord bottnade djupt i mitt hjärta och gjorde mig glad. Många andras ord har gjort mig mycket ledsen. Din artikel borde spikas upp på alla kyrkportar, likt Luthers teser, tycker jag.

Utan tvekan kan man påstå att Ekman är mycket begåvad och därför väl medveten om hur han ska formulera sig i olika sammanhang.

Bakgrunden till hans (helt riktiga) påstående i Magazinet, att "försoningen ägde inte rum i helvetet. Försoningen ägde rum på korset" är den debattartikel som undertecknad och Kent Gunnarsson skrev i Nya Dagen för en tid sedan. I den artikeln påstod vi att Joyce Meyer (bland många) har den förkunnelsen.

Det som Ekman skriver angående försoningen är ofullständigt - ur det perspektivet att trosförkunnelsen (helt riktigt) beskylls för att ha en falsk förkunnelse beträffande försoningen. Det vi talar om är naturligtvis JDS.

Ett klargörande: Det irrläriga med JDS är inte VAR Jesus dog (på korset eller i helvetet), utan istället HUR Jesus dog. Nu är det ju visserligen så att de flesta av de amerikanska trosförkunnarna predikar att försoningen ägde rum i helvetet (vilket även Ekman gjorde under 80-talet), men det är inte kärnan i JDS. Kärnan är att Jesus dog andligen, dvs (i enlighet med deras definition av ordet) att han blev ett med synden på så sätt att han fick en satanisk natur, att han upphörde att vara Gud. Mao så dog inte ett syndfritt lamm för våra synder enligt trosförkunnelsen!

När Ekman skriver att försoningen ägde rum på korset, så kan det uppfattas som att han blivit mer korscentrerad. Men han skriver ingenting om HUR Jesus dog - var en andlig död nödvändig i försoningen?

I ledarartikeln skriver Ekman att hans bok "Doktriner" ska utgöra det främsta underlaget i bedömningen av hans/deras teologi. Jag instämmer helt. Vad skriver Ekman i boken? Jo, att Jesus var tvungen att dö andligen!

Ekman har alltså INTE tagit tillbaka förkunnelsen om JDS. Mao är hans skriverier i ledarartikeln en "skenmanöver", eftersom de flesta - tyvärr - sätter likhetstecken mellan JDS och försoning i helvetet.

Mikael har där helt rätt. Frågan är egentligen inte VAR Jesus dör, utan HUR. Här försöker Ekman slingra sig ur frågeställningen, genom att förflytta tillbaka frågan om var försoningen händer. Men berör aldrig vad som händer. Att Jesus skiljs från Fadern och dör andligen. Detta måste han ju på något sätt ha kvar, så att Jesus behöver pånyttfödelse och man kan överföra den kopplingen på människans pånyttfödelse. Det är ju det, som är fiendens slutliga grepp i detta.

"Är det den vanliga väckelsekristna grunden man anammar på Livets ord, som " förivrade flumputtar, genom uppenbarelser" förvanskat eller är det en stadfäst lära, som är falsk?"

Av alla de band och den litteratur, jag gått igenom och som härrör från Bibelskolan och utifrån de kontakter med människor som gått där, så kan jag inte dra någon annan slutsats, än att den samlande undervisningen, utgör ett lärosystem, som är ett falskt plagiat av sann väckelsekristendom. Som jag i all bristfällighet har försökt att belysa.

Men sen är det säkert så, att det råder en intern förvirring, eftersom det falska, manipuleras in med en blandning av lögn och sanning. Det är en kuslig upplevelse att lyssna till banden. Med den suggestiva påverkan de rymmer och skickliga blandning av lögn och sanning. De som går på Bibelskolan har ju tagit in olika mycket av "uppenbarelsekunskapen". Många är också de som Gud bevarat igenom detta och förhindrat att de tillägnat sig allt det falska. Även om de lever under viss inflytande av det.

För min personliga del tror jag inte, åtminstone i dagsläget, att Ulf Ekmans olika utspel, handlar om annat än taktik och manipulation. Jag tror på en verklig förändring i hjärtat, om han gör en " på vägen till Damaskus - upplevelse" i likhet med Paulus. Avsvärjer sig lärorna och villoandarna han tjänat. Ber de otaliga människor om förlåtelse, som farit så illa och lägger ner sitt liv och sin gärning, för att de ska få själavård och upprättelse.

Han behöver på punkt efter punkt i de läror han , både själv, genom litteratur och inbjudna lärare förmedlat, bekänna att det är falskt, avsvärja sig det och av hjärtat och inte som nu, av taktikskäl och ordmässigt, med en annan betydelse bakom, börjar förmedla Guds Ord.

Ulf Ekman, tror jag kan gå nästan hur långt som helst på snirkliga vägar, bara han kan ha kvar kontrollen över människor. Sen tror jag personligen inte egentligen läran, för honom har någon större betydelse, i sig. Det är bara det att han, i det spel han utövar på den andliga arenan, så har han här funnit något, som i praktiken fungerar som en kontrollapparat över människor och det är i den sitsen han har behov av att få vara.

En lite mer personlig fråga. Har Du aldrig i Trosrörelsesammanhang, upplevt ett obehag, att något inte stämmer, något som Du inte riktigt kan peka på i ord? Under den "själsliga kick" Du kan ha upplevt, så finns det en bismak och "en varningslampa", som lyser? I såfall är det att "fåret" inte känner igen Herdens röst.

Har själv erfarit just detta. Det är också den erfarenhet, de vänner jag känner, som dragits med i Livets ord, men som sedan lämnat, gjort. De har upplevt ett obehag och att något inte stämde. Men blivit lärda först, att inte lyssna till detta, som bara är fiendens attacker, för att hindra dem, från att komma in i levande kristendom. Att det är något, som försvinner, bara de går in i den andliga krigsföringen, tar in uppenbarelsekunskap till sin ande, lär sig leva i sin ande och övervinner djävulens attacker.

Känner Du igen något av detta, så lyssna till Herdens röst! Det var denna röst och detta obehag, som fick mig att börja undersöka, vad i deras undervisning, som orsakade att Gud varnade.

Den insändare som kom till tals i Dagen och tackade Ulf Ekman för hans raka besked om den kristna tron, uttrycker en skrämmande naivitet och blindhet. Men det är ju just sådanda billiga poäng som Ekman försöker vinna, genom att driva en skendebatt. Varigenom han försöker skapa en myt, att han är rättrogen åt alla håll. Medan han i verkligheten arbetar med att införa en helt vilseförande tro och lära, med rötterna hos Kenyon och Hagin.

Nu blir det dock ännu knepigare, att få folk att förstå, att trosförkunnelsen är, trots dessa duperingsförsök, fortfarande i slutändan lika falskt. Ett mycket skickligt taktiskt drag, där många som nu står och väger kommer att knytas till Ulf E. Precis som schackdraget med boken Doktriner, då han drog den större delen av andliga ledare till sig och ändå kunde ha kvar grundöppningen för det falska. Ganska kusligt alltihop!