Nyheter i det kristna landskapet

En ny evangelikal sammanslutning har under hösten 2001 bildats. Den Svenska Evangeliska Alliansen. Motivet för dess tillkomst låter lovvärt: "Vårt lands andliga läge kräver en gemensam kristen plattform". Ett "manifest" som bas för denna plattforms organisation lyder:

Räcker en sådan formulering som "bekännelse av Jesus som den ende Frälsaren och Herren" idag, när det finns villolärare och villoläror som uttrycker samma sak, men i grunden talar om en antikristlig Jesus (Jesus dog andligen)?

Vid närmare begrundan av "manifestet" för Evangeliska Alliansen kan man inte undgå finna detta vara formulerat i så allmänna ordalag, att det inte förvånar om t.o.m. Jehovas vittnen kan stå upp för dessa punkter. Än mindre har Trosrörelsen några svårigheter med att bejaka dessa rader. Borde det inte vara en tankeställare vart detta kommer att leda, när villolärare med förförelse i sin lära kan ställa upp på ett "manifest", som väl ändå är tänkt att vara en profilering av Svensk frikyrklighet?

Nog behövs det en tydligare markering gentemot det falska som rör sig i tiden idag och en klarare proklamation av vem Jesus är som Kristus och vad som gäller i försoningen. Nog behövs det även klarare riktlinjer kring människosynen och "trosläran", som idag blir allt mer infekterad av giftet i trosförkunnelsen.

Kommer inte denna allians i praktiken att rentav fungera som en inbjudan till Trosrörelsen att komma in i gemenskapen, så att gemene man kan se hur rumsrena de är? Även Ulf Ekman deltog vid upptakten när Evangeliska Alliansen upprättades.

Kan man tänka sig att ha Jehovas Vittnen med i denna allians? Det är i grunden ingen skillnad beträffande graden av villolära i Trosförkunnelsen eller Jehovas Vittnens lära. Skillnaden är att Trosförkunnelsen är mer förrädisk och farlig med en större likhet i termer och språk, men grunden är i lika hög grad en antikristlig lära där Jesus inte längre är Kristus, lika lite som i Jehovas Vittnens lära. Men att det är mer förrädiskt är uppenbart om man nu är på väg att kunna nästla sig in i denna ekumeniska sammanslutning.

Hur är det möjligt att en sådan dupering kan ske, så att människor inte ser hur människor farit illa, hur splittring drar fram, hur människor blir ekonomiskt utsugna, hur det profeteras falskt för egna syften och hur falska läror nästlar sig in i Trosrörelsens spår? Att öppna för Trosrörelsen i en ekumenisk allians kan bara förändra det andliga klimatet i vårt land till det sämre och kanske hamnar man i samma förljugenhet med glättigt tal om väckelse och en hämningslös jakt efter ockulta manifestationer, med ystra rop om att vinna världen.

En ny organisationsstruktur för Pingströrelsen har också under hösten varit ute på "remiss" i de lokala församlingarna och antogs på årets predikantvecka.

Jag har inte orkat fördjupa mig i själva sakfrågan kring FFS. Vet inte om det i det stora hela har så avgörande betydelse. Det har ju ändå fungerat så hitintills att de stora församlingarna, de gemensamma konferenserna och gemensamma organen som DAGEN, IBRA o.s.v. varit vägledande för rörelsens vägval och verksamhetsinriktning.

Vet inte i vilken mån de enskilda församlingarnas frihet inskränks eller ökar i inflytande på rörelsen genom den nya strukturen. Det som är allvarligt för mig under alla omständigheter är den blindhet som råder överallt när det gäller Trosförkunnelsens infiltration.

Är det budskap man för ut och den kristna grund man står på besmittad av ett falskt evangelium, så är inte organisationsformen den mest akuta frågan, utan man måste gå till kärnpunkten och enas kring vilken kristen tro man ska representera och omfatta. Klassisk kristen tro eller ett plagiat indränkt med trosförkunnelsens ormgift.

Flera som motsatt sig bildandet av FFS har gjort det utifrån en övertygelse att det inte är en organisationsform enligt NT:s mönsterbild av församlingsbyggnad. Vad som dock är märkligt, är att många som motsatt sig den nya ordningen med FFS, även är de som oftast uttalat sig positivt för Trosrörelsen. Tycker de måhända att några av de större församlingarnas ledare inte är tillräckligt positiva gentemot Trosförkunnelsen och deras företrädare, så att de är rädda att infiltreringen ska bromsas genom att kanske fler församlingar "lägger sig i"?

Som om de är rädda att det i högre grad i någon församling som anammar Trosförkunnelsen, skulle få samma utveckling som i t.ex. Västeråsförsamlingen, där den Trosrörelseinfiltrerade församlingsledningen fick dra sig tillbaka, efter att flera församlingar trätt fram med det kravet. Ser de som motsatt sig FFS hellre att enskilda församlingar kunde lättare intas en efter en om inte FFS finns?

Jag förstår inte riktigt vad som händer och vet inte om det är positivt eller negativt i dagens situation. Helt klart avviker den nya ordningen från Lewi Pethrus tankar kring den fria lokala församlingen och den församlingsstruktur jag personligen ansett som Biblisk.

Personligen ser jag väldigt pessimistiskt på Pingströrelsens utveckling överhuvudtaget. När en av de talare de tänkt skulle medverka på Predikantveckan, fick förhinder och inte kunde komma, så blixtinkallades Åge Åleskjaer som talare!!!! Det säger ganska mycket om var man befinner sig andligt sett som rörelse. Det är framförallt på den punkten man borde stanna upp och fråga sig vart man är på väg.

På Världspingstkonferensen i Los Angeles i Maj 2001 var, om jag förstått saken rätt, Frederick C Price och hans församling värd för konferensen. Vad jag förstår så är han en verklig förkämpe för JDS-läran. Helt omaskerat och öppet i dess extrema form. Thomas Trask, en av de främsta ledarna i Assemblies of God, har ju också framhållit att det inte är någon skillnad på Trosrörelsen och Pingströrelsen, utan att en enda stor förbrödring sker. Detta fastän att i USA döljer de ju inte ens i Trosrörelsen det falska lärosystemet, som Ekman försöker göra i Sverige.

Är ledarna i Sverige medvetna om att Pingströrelsen internationellt är på väg att sälja sin själ och bli en del av Trosrörelsens villfarelse? I Norge är detta uppenbarligen alldeles förhanden. Har Pingstledarna här en gemensam strategi över hur Svenska Pingströrelsen ska möta detta?

Räddningen för en del församlingar här är väl kanske just att de fortfarande är fristående församlingar i samverkan och kan ta egna beslut på att inte vara indragna i förförelsen. Men vart ska de då räkna sig som rörelse, om rörelsen i stort bejakar Trosförkunnelsen och dess utövare?

Mycket energi går åt till att försöka få människor att inse, dels vilken villfarelse och antikristlig lära att Jesus dog andligen utgör. Dels att inse att Trosförkunnelsen är ett helt nytt lärosystem, där att Jesus dog andligen är den uppbärande och sammanbindande pusselbiten, även om man i "ordlekar" försöker få människor att tro att denna lära inte ligger med i Trosförkunnelsen längre.

Denna lära ligger inbakad, ibland direkt och ibland indirekt och underförstått i "den klassiska kristna tro" man säger sig företräda och färgar och ger en ny innebörd till de delsanningar som också naturligtvis finns med i undervisningen. Det är ju så en villfarelse fungerar och alltid har fungerat. Detta är ju så uppenbara och självklara saker, men som det idag verkar ha gått "troll" i, så att människor inte ser det. Varför???

Ser i ett referat från konferensen i tidningen Dagen att "På några års sikt kommer denna internationella Pingstgemenskap att öppna för en breddning till alla olika kyrkor som vill identifiera sig med förkunnelsen om och praktiserandet av dopet och livet i den helige Ande."

Vart tog de grundläggande frågorna vägen, kring vem Jesus är som Kristus och vad som gäller i försoningen, som grund för den kristna tron och gemenskapen?

Det verkar alltmer som att en upplevelse av Anden är grunden som förenar. Vilken ande? Enligt Bibeln är det en sann tro på vem Jesus är som Kristus och tron på offret av Kristi kropp och blod, som är Andens förenande grund i den kristna tron och gemenskapen. En upplevelse är ingen säker grund. Vem Jesus är som Kristus och vad som gäller i försoningen utifrån Guds Ord är en säker grund. Ingen kan med en upplevelse, om det så är "änglauppenbarelser", bygga på en annan grund.

Där är grunden som Anden visar på. Kring den tron och grunden förenar Anden den kristna gemenskapen och inte enbart kring en tro på och upplevelse av Anden.

Vad ämnar man göra med alla schamaner som tillber och upplever "Anden". Ska de ingå i Pingstväckelsen nu?

Vart räknas alla New Ageare som i "Anden" gör utomkroppsliga upplevelser och praktiserar olika former av healings med "Andens" hjälp". Ingår de i Pingstväckelsen?

Räknas nu till Pingstväckelsen, Trosrörelsen, som "i anden" gör ungefär samma upplevelser och samma typ av manifestationer gör sig gällande som inom New Age – kretsar, i botten sprider villoläror och har ett krigstungotal som fungerar ungefär som en slags Voodoo gentemot människor som ses som fiender?

Pingstväckelsen blir onekligen en stor "familj", men jag är rädd att det som en gång startade som en äkta Pingstväckelse är på väg att glida över i en falsk väckelse fylld med ockulta inslag och manifestationer. Detta är dolt bakom en "evangelisationsiver", där att samla stora skaror och "vinna människor", i en gränsöverskridande "enhet", blir det legaliserande centrala, framför att det sanna Evangeliet presenteras.

Kan inte överblicka vilka konsekvenser FFS kan få i detta skeende. Måste avvakta och se utvecklingen. Detsamma gäller min egen församling. Det allvarliga är att man inte verkar intresserad av att pröva lära, liv och utövning i Trosförkunnelsens spår. Den frukt vi utifrån Bibelns uppmaning ska pröva förbigås också genom en manipulering av ordet frukt till att vara detsamma som expansion, evangelisation och mission. Därför anammas antagligen Trosförkunnelsen under alla omständigheter oavsett församlingsorganisation.

Har funderat mycket över hur Gud vill lösa den turbulensartade utveckling som pågår med infiltrering av allehanda osundheter i lära, liv och utövning i de kristna sammanhangen. Har själv tidigare varit uppbunden i verksamhetsapparater och blivit "närblind".

Står ju fortfarande med i Pingst. och avvaktar vart de som rörelse tar vägen mitt i den turbulens som råder och vet inte heller riktigt var gränsen går för när man inte längre ska stå kvar, för att försöka påverka inifrån till att väcka människor inför vad som är på väg att hända med rörelsen, eller när det är så klart fyllt med villfarelse och osund utövning i tro, lära och liv att man måste lämna det sjunkande skeppet. Det är ingen lätt fråga idag, kanske i många kristna sammanhang.

Redan det är ju en sekteristisk tanke att Gud är bunden till en viss typ av gemenskap eller verksamhetsapparat för att verka och alla börjar se på sin organisation som den yppersta. "Naturligtvis är även andra kristna, men vi lever på en högre andlig nivå...". Det finns bara en andlig nivå. Tillräknad rättfärdighet för Kristi skull.

Gud verkar överallt genom sin Ande. Både utanför och innanför de gängse församlingsorganisationerna. Han är allestädes närvarande och inte bunden till vissa människor eller sammanhang. Församlingen är alla som är födda på nytt. Församlingen, bruden, bara ÄR där Guds Ande och liv regerar i människornas hjärtan.

Men vi behöver den andliga gemenskapen på den plats vi bor och Gud har tänkt något underbart med församlingsgemenskapen på varje ort, men som utvecklingen ser ut idag, med allt diskutabelt som rör sig i så många etablerade sammanhang, så går nog Gud kanske sina egna vägar, när det gäller att föra samman lemmarna i "Guds församling" till att ge bistånd, gemenskap, uppbyggelse och förmedla ett sant Evangelium.

Hur Pingströrelsen lyckas eller misslyckas med att möta infiltreringen från Trosförkunnelsen kommer att påverka en stor del av Sveriges övriga kristenhet och huruvida nya församlingsbildningar kommer att uppstå eller om många kommer att stå utan andligt hem och leva med sin tro i ensamhet eller i små grupper.

Både i Norge och Sverige kunde tidigare avhoppare från Trosrörelsen ibland finna en fristad och gemenskap i Pingst. Men idag blir de ofta utan andligt hem, eftersom de snart överallt möter samma undervisning, litteratur och utövning, som de redan konstaterat är falsk, med en nedbrytande maktstruktur och gemenskap till följd.

Anar nu att utvecklingen kommer att gå mot nya församlingsbildningar för att kunna möta behovet för människor att finna en fristad från Trosförkunnelsen. Det har alltid genom hela historien funnits människor som hör Guds röst och inte låter sig förföras och funnit att de inte längre kunde stå med i ett sammanhang som börjat öppna för villfarelse.

Numer är det ju inte så enkelt att det bara handlar om Ekman och Trosrörelsen. Själva Trosförkunnelsen har ju fått fäste i så många sammanhang. Det handlar ju om att grundligt göra upp med hela Trosförkunnelsen och rensa ut den. Ber och hoppas fortfarande att Pingströrelsen ville ställa sig resolut utanför den förförelse som drar fram!

Enligt en artikel i Norska Korsets Seier planeras en konferens i September 2002 i Filadelfiakyrkan Stockholm. En konferens som ska samla Nordens Pingst – och Trosrörelse. Norska Pingströrelsen och Nordens Trosrörelse önskar lansera, betrakta och ge denna konferens sken av en historisk "försoningskonferens" mellan Pingst i Sverige och Trosrörelsen.

Sten-Gunnar Hedin på Filadelfia, Stockholm anser inte att det ska uppfattas som en "försoningskonferens" mellan Pingst i Sverige och Trosrörelsen. Han önskar att Evangeliska Alliansen och en bredare bas för kristenheten i Sverige ska vara med och samlas kring Evangelisation.

Kan personligen inte riktigt förstå vad som vinns med att försöka rekrytera en bredare bas i kristenheten för denna konferens och kalla den "Evangelisationskonferens". I praktiken blir det ju enbart en ursäkt för att inte behöva tala klarspråk när det gäller Trosrörelsen och som att en bredare bas för konferensen därmed skulle legalisera ett samarbete med Trosrörelsen!

I praktiken blir konsekvensen med en bredare bas ännu värre än om enbart Pingst och Trosrörelsen hade konferensen gemensamt. I praktiken blir nu Pingst i Sverige en bro mellan Trosrörelsen och övriga kristenheten. Trosrörelsen blir i praktiken ansedd som rumsren bland kristenhetens ledare i Norden och som en Ekumenisk samarbetspartner kring Evangelisation.

Konferensen kommer i praktiken i folks medvetande att uppfattas, som att nu anser Pingst att Trosrörelsen är rumsren och uppfatta det som att där numer inte föreligger tveksamheter i lära och utövning längre i Trosförkunnelsen. Det skapar i förlängningen bara fler problem och oklarheter i en labyrint som inte går att komma ur genom att inte ta ett klart avstånd från Trosrörelsen.

Det verkar som Ekman och Trosrörelsen lyckas med konststycket att "sega" sig in i alla sammanhang. Många av de kristna ledarna verkar bara passivt åse vad som sker. Några kanske ser faran, men agerar inte. Andra försöker ta vara på "det goda" och inser inte vilket ormgift som genomsyrar Trosförkunnelsen och många synes bara ryckas med i en slags blind hänförelse som i en slags förtrollning.

Efter att Gilbrant på den s.k. "försoningskonferensen" i Norge omfamnade UE och deklarerade att alla motsättningar var borta (märk att Gilbrant hade personliga ekonomiska intressen, med att via LO få avsättning för sitt Bibellexikon, för att göra ett sådant uttalande), så har vad jag kunnat förstå den Norska Pingströrelsen alltmer spårat ur och blivit intagen av Trosförkunnelsens förförelse.

Av senare tids kommentarer från Gilbrant kring JDS-läran kan man också märka att han från den dagen själv inte längre ser klart. Där man öppnar för Trosförkunnelsen kommer man bara att gå allt längre i förvillelse.

En Evangelisationskonferens där Trosrörelsen är med, handlar inte om Evangelisation och Väckelse, utan om förförelse och avfall! Vi må be att så många kristna som möjligt blir bevarade från den turbulens av förförelse, under namnet av jublande väckelse, som därigenom kan komma att dra vidare genom Nordens kristenhet.

Förstår, att det i detta läge är för sent, att avkräva Trosrörelsens företrädare en klarhet över var de står i lära, liv och utövning, innan de kan medverka i en sådan gemensam konferens.

Men skulle det inte egentligen ha varit naturligt och befogat, att om kristenheten i en bredare bas skulle samverka kring Evangelisation med Trosrörelsen, att de som skulle utgöra denna bas, först internt ingående prövar lära, liv och utövning i Trosrörelsens spår och kom fram till var man själva står i förhållande till Trosförkunnelsens specifika läror?

Detta kring läror allt ifrån att Adam är en Gud, via Jesu andliga död fram till att människan "i sin egen ande, sin egentliga personlighet, är skapad till likhet med Gud", med en troslära om att Du äger Guds tro i Din egen ande och kan framskapa med Dina ord: överflöd på livets alla områden och kräva ut hela arvet redan här i tiden.

Därefter när man själv är klar över var man står i dessa frågor, bör man få klara besked var Trosrörelsen står idag kring dessa läror. Även om man naturligtvis på sedvanligt maner, aldrig skulle få klara, raka besked, utan bara glidande, manipulerande formuleringar, så kunde man i varje fall utifrån det svar man får och utifrån hur man själv ser på lärofrågorna, ta ett gemensamt beslut om ett samarbete är möjligt. Men detta är ju antagligen nu redan för sent?

David Wilkersson höll en gång en profetisk predikan om hur herdarna skulle komma att svika fåren i mötet med Trosförkunnelsen. Det verkar fungera ungefär som Israels förstockelse så att de inte ser att Jesus är deras Messias. Kristenhetens ledare verkar inte se förförelsen i Trosförkunnelsen och vill så gärna tro att den inte finns där numer, så att de inte ser den längre.

Antagligen är detta ett led i tidsskeendet, där vi nu kanske är framme vid när det står att "domen har begynt och det på Guds hus". Öppnandet för Trosförkunnelsen kommer att fungera som en "plog" eller "tröskmaskin" som skiljer agnarna från vetet och det blir uppenbart vilka som personligen "ger kärleken till sanningen rum i sina hjärtan" eller vilka som väljer att låta sig bedras med en lära och utövning "som kliar dem i öronen" och sätter tro till lögnen, där "jämväl de utvalda blir förvillade genom tecken och under". Möjligen handlar det nu om att så många som möjligt personligen lyssnar till varningen och förblir på vägen.

Varningen har ljudit utöver hela vår värld en lång, lång tid. Knappast kommer någon att i evighetens värld kunna säga, att han inte nåtts av varningen och ställts i vägskälet att förbli i sanningen och inte anamma Trosförkunnelsen.

Vad denna konferens kommer att innebära för det kyrkopolitiska landskapet är svårt att se och hur de som förblir i den sanna tron på Bibelns Jesus Kristus, finner sin gemenskap och andliga hemvist ligger i Guds hand. Möjligen blir det en synlig ekumenisk samarbetsenhet som i jublande "väckelse" samlar de stora skarorna som leds fram emot ingången i den "stora skökan".

Alltmedan en mer undanskymd skara av enskilda och små grupper av sant troende sprider det verkliga Evangeliet och utgör den sanna levande Gudens församling? De kommer då i så fall att betraktas och negligeras, som "väckelsens bromsklossar och intagna av kritikens ande", som "inte vill vara med i det Gud gör idag", "inte vill leva i det övernaturliga", är intoleranta fariséer, älskar inte sina trossyskon och sysslar med teologiska hårklyverier istället för att Evangelisera, Missionera och vinna människor. Både "skökan" och "världen" kommer att hata de ändtidens troende som vägrar att låta sig förföras.

Om nu kristenheten är på väg att "hamna i knäna" på Trosrörelsen, är det angeläget att nu "ta tjuren vid hornen" och se till, att de inte kan utnyttja situationen för sina syften att skaffa ytterligare en plattform i denna konferens, för nya avstamp att förföra kristenheten. Då kan konferensen bli till välsignelse, istället för att bli ett led i att Trosrörelsen vill ta auktoritet och kontroll över kristenheten.

Det finns anledning att se till att Pingst och övriga kristenheten tar initiativet till uppläggningen av denna "Evangelisationskonferens", så att det inte enbart, i bästa Trosrörelsestil, handlar om en rusig, exalterad "peppning" till "större visioner", mer aktiviteter för att "inta nya områden" och de får utrymme för fixering vid "mirakler och att leva i det övernaturliga" med vilseledande ockulta manifestationer.

Innehållet och grunden av det budskap man ska gå ut med bör verkligen först ställas i centrum. I första rummet i en Evangelisationskonferens över församlingsgränserna bör inledas med en frågeställning:

Det fyller ju ingen funktion med Evangelisation om man inte har ett sant Evangelium att gå ut med!

Tillfället bör tas i akt att ha Bibelstudier och samtal just kring Trosförkunnelsens "käpphästar". T.ex. kring frågor som:

• Är Gud en oupplöslig treenighet av Fader, Son och Ande i en enda Gud? Kan Fadern och Sonen åtskiljas till naturen utan att Jesus upphör att vara sann Gud?
  
  
• Vem är Jesus som Kristus? Går det att dela på enheten mellan Gud och människa i personen Kristus (andlig död), utan att Jesus upphör att vara Kristus?
  
  
• Är inte det giltiga och tillräckliga offret för mänskligheten synd som Bibeln fokuserar Kristi kropp och blod? Är det KRISTI kropp och blod som är offret om Gud och människa åtskiljs i Kristi person och jordiska kropp?
  
  
• Innebär uttrycket att Jesus blir "gjord till synd", att Han är synd till sin natur, eller handlar det om att Han tillräknas mänsklighetens synd, i människans ställe, där Han som också grundtexten kan översättas "blir gjord till syndoffer"? Innebär det att Han blir betraktad och behandlad som om han vore syndaren, utan att Han i sig själv är syndens natur?
  
  
• "Var Gud i Kristus och försonade", eller var Gud utanför Jesus när försoningen sker? Innebär Jesu nödrop på korset att han upplevde övergivenhet, eller var Han även skild från Gud till naturen och i behov av pånyttfödelse? Eller är Jesus hela tiden Gud och människa i en oupplöslig enhet (Kristus), med oupplöst treenighet i Gudomen?
  
  
• Vad är Kristi uppgift som människans ställföreträdare? Är det att i människans ställe dö den andliga döden, eller är det, att i människans ställe i sin person och jordiska kropp, genom sin lydnad, syndfrihet och rättfärdighet, förena och försona Gud och människa i sin person, så att den andliga döden över människan därmed övervinnes i Honom genom att den aldrig sker och att Han därför kan bära fram det offer som ingen syndig människa kan bära fram: ett rent offer av Kristi kropp och blod?
  
  
• Är Bibelordet "till kroppen dödad, men till anden gjord levande", en inteckning för att Jesus dog andligen, eller är det ett uttryck för att offret är Kristi kropp och blod, alltmedan den andliga enheten mellan Gud och människa i personen Kristus lever vidare?
  

Vi som kristna talar ofta om att brinna och göra Kristus känd bland människorna och har väldiga aktivitetsapparater för att förverkliga detta. Alltmedan faktum är att få själva som rusar runt i dessa aktivitetsapparater känner Kristus, vet vem Han är och vad som gäller i försoningen.

Många grundar tron idag på rusiga upplevelser av någon som de till namnet uppfattar som Jesus. Hur vet man att det är rätt Jesus man är i kontakt med och inte en falsk ande som spelar rollen av Jesus för att leda människor vilse? Lever vi i umgängelse med en Jesus som säger sig ha dött andligt och blivit född på nytt, så är det inte den treenige Gudens Jesus Kristus vi lever i gemenskap med.

Namnet Jesus är inte bara ljud vi uttalar. Namnet Jesus med den betydelse det har knutet till Honom som personen Kristus, öppnar bara på rätt sätt i andevärlden, när vi kommer på den Bibliska försoningsgrunden. Det finns bara ett sätt att leva i umgängelse med den sanne Jesus Kristus och det är att komma på den grund Han är som Kristus och den sanna försoningsgrunden.

Där dör inte Jesus den andliga döden och upphör att vara Kristus, utan övervinner den andliga döden, genom att den aldrig sker i Hans person och jordiska kropp och därför kan bära fram det offer som Gud säger är det giltiga offret för världens synd: Offret av Kristi kropp och blod.

Vad jag försöker visa på är att det pågår en infiltrering från Trosrörelsens sida in i Pingströrelsen och sen vidare in i övriga kristenheten. Om det sen är planerat med en uträkning av människor eller sker genom strategi i den mörka, osynliga världen kan jag inte uttala mig om. Men att det sker är rätt uppenbart. Exempelvis:

Blir fundersam när jag i tidningen Petrus läser en intervju med Johannes Amritzer som var en av talarna på Nyhemsveckan och där står: "Hur det förhåller sig med JDS-problematiken har han ingen bestämd uppfattning om. – Jag är ingen djuplodad teolog och en sådan måste till för att svara på sådana frågor. Men jag tycker att det är en ynkedom att man gjort en sådan strid av den frågan i Svensk kristenhet."

Det är ju ganska motsägelsefullt att först säga att man inte har någon uppfattning i JDS-frågan. Han vet alltså inte om den är sann eller falsk och samtidigt antyda att man inte bör ta upp den frågan till behandling. Sen är det ju anmärkningsvärt om man ska stå som Kristi representant och inte ens inser att en lära som gör Jesus andligen död, skild från Gud till naturen med en syndens natur, är en antikristlig lära om vår Frälsare. Därtill behöver man inte vara teolog.

Jag har ställt frågan till relativt nykristna hur de ser på om Jesus skulle ha dött andligen och de har helt naturligt svarat att det är en omöjlighet för då är han ju inte Jesus längre. Så enkelt blir det när man inte blivit utsatt för den andemakt som rör sig i denna lära och i sammanhang där den läran finns med i botten och en villoande påverkar. Då blir ögonen dimmiga och man ser inte detta självklara och tycker säkert att det behövs att man är teolog för att bena ut det.

När det sen i samma intervju framgår att Ulf Ekman är Amritzers "mentor" är det lättare att förstå varför hans ögon är dimmiga på detta område. Här är det alltså en av talarna på Nyhemsveckan som har en villolärare som mentor!!

På fjolårets Nyhemsvecka var en av talarna en Trosförkunnelseinfluerad Engelsman. I stora tidningsrubriker i tidningen DAGEN stod att läsa om förunderliga mirakler kring hur människor fick guldplomber i sina tänder. Något som senare visade sig vara rena illusionstricket. Inget hade hänt i verkligheten med tänderna.

På fjolårets predikantvecka var Åge Åleskjaer en av talarna, liksom han kom att bli under årets predikantvecka. Det visar hur Pingströrelsen redan är infiltrerad på hög nivå av Trosförkunnelsen och den falska ande som följer i dess spår. Medveten? Omedveten och styrd av fienden? Detta får i vart fall ödesdigra konsekvenser för hela Pingströrelsen.

Inkörsportarna till Pingströrelsen synes ofta vara dess i många fall naiva och utan nämnvärda prövning, förbehållslösa öppnande för "Pensacola – väckelsen" och "Toronto – välsignelsen". Man har där inbjudit predikanter från dessa sammanhang, utan att pröva deras bakgrund och vilka rötter dessa företeelser har.

Dessa "väckelser" går tillbaka till en mix av Trosrörelse – och ockulta sammanhang och har dragit med sig det gift som där legat i botten. Detta förblindar så sakteliga den andliga synskärpan och vakenheten och öppnar på sikt för de läror och utövningar som karaktäriserar Trosförkunnelsen.

Enligt en bok, "Hellig Latter – hur helig är den", så mötte Randy Clark "skrattväckelsen" i Kenneth Hagins Rhema Bibelcenter i Tulsa. Han förde den vidare till Vineyard-församlingen i Toronto. Rodney Howard Browne "skrattväckelsens far" har en bakgrund i en Rhema församling i Sydafrika knuten till Hagins och Copelands verksamhet.

Både Randy Clark och Rodney Howard Brown sägs ha haft kopplingar och kontakter bakåt till Benny Hinn och även mer rent uppenbara ockulta sammanhang.

Charles och Frances Hunter berättar i en bok hur de fick överfört "skrattet" från Rodney Howard Brown och sen fungerat som "missionärer" bl.a. till Holy Trinity, Brompton, England. De omtalar Trosförkunnaren Lester Sumrall som sin gode vän och andlige rådgivare.

Kort tid innan Steve Hill gästade the Brownsville Assembly of God, hade han varit i kontakt med, fått förbön och gjort en "Toronto – upplevelse" i Holy Trinity, Brompton, England. Samma manifestationer som inom "Toronto", började nu göra sig gällande i Brownsville, men kom nu att kallas "Pensacolaväckelsen".

Stämmer dessa uppgifter, så är väl rötterna bakåt till trosförkunnare och Trosförkunnelsen rätt uppenbar beträffande Pensacola och Toronto – företeelserna och det finns stor anledning att se upp med besmittelse från den falska ande som där ligger camouflerad.

En annan inkörsport kan idag Alphakurserna utgöra. Uppläggningen är lovvärd, men användes det material som Alphakurserna är uppbyggda på, så kan uppläggningen vara betet och materialet kroken som drar mot Trosförkunnelsen.

Nicky Gumbel som gjort materialet som används i Alphakurserna arbetar i Holy Church i Brompton, England. Just det sammanhang som varit ett mellanled i "skrattväckelsen".

Det kan därför finnas all anledning att kolla upp detta material som säkert i långa stycken är riktigt, men där det kan vara besmittat av Trosförkunnelsens förföriska andemakt och på sikt drar människor mot Trosförkunnelsen i lära, liv och utövning.

Några exempel på öppningar för Trosförkunnelsen i boken "Livets frågor – en introduktion i kristen tro" av Nicky Gumbel:

(s 31, 33) Här behandlas vem Jesus är. "…han var en människa som bar Guds identitet … även om han inte uttryckte direkta anspråk på att vara Gud, ändå visar att han ansåg sig själv vara på samma nivå som Gud."

I Trosförkunnelsen talas mycket om positioner och nivåer. Den troende blir i pånyttfödelsen, i sin egen ande, som säges vara hennes egentliga personlighet, på samma nivå som Gud. Alltså på samma nivå som Jesus som människa var på Guds nivå.

(s 36) "Jesus sade sig vara Guds enfödde son, Gud i mänsklig gestalt."

Gumbel tar aldrig upp att Jesus är Guds Son från evighet, utan kopplar Jesus som Guds son enbart till Gud som människa. Den vaga behandlingen av Guds treenighet av Fader, Son och Ande i en enda Gudomsperson, kan även öppna för Trosförkunnelsens Gudsbild. Vilket i sin tur öppnar för tanken att Gud Sonen skiljs från Gud Fadern på korset eller att Jesus till sin natur skiljs från Fadern och dör andligen. (Se Gudsbilden på Undervisning under Inlägg i Menyn).

(s 51, 54, 65) "Ändå var den svåraste delen av hans lidande inte den fysiska smärtan i samband med tortyren och korsfästelsen, eller ens den psykiska smärtan i att bli bortstött av folket och övergiven av sina vänner, utan det var den andliga våndan det innebär för Jesus att bli övergiven av sin far för vår skull, medan han bar våra synder …han fick offra sin ende son som betalade straffet för vår synd … Det var därför Jesus ropade från korset: ’Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?' I det ögonblicket blev han avskild från gemenskapen med Gud…"

Om inte dessa ord ges en utförligare förklaring, så öppnar de för läran att Jesus får en syndig natur, skiljs från Guds natur och dör andligen. Det framgår aldrig klart vilket straff Jesus tar i människans ställe. Är det att dö den andliga döden i människans ställe?

Eller är det att besegra den andliga döden i människans ställe genom att den aldrig sker i Kristi person och jordiska kropp, så att Han kan bära fram det offer som sonar skulden och som ingen syndig människa kan bära fram: det rena offret av Kristi kropp och blod. ( Se Min Gud varför har du övergivit mig på Undervisning under Inlägg i Menyn).

(s 66, 114) "För det första förvandlar Anden oss inifrån. Han skapar ett nytt sinnelag i oss som gör oss lika Jesus … I Guds rike sker en ny födelse när Guds Ande och människans ande förenas. I andlig mening skapas en ny varelse."

Detta öppnar för "vi är gudar – läran" i Trosförkunnelsen, som uttrycks som att människan i pånyttfödelsen får en helt ny egen ande, som är hennes egentliga personlighet, en ny människa som aldrig funnits förut, som är skapad till likhet med Gud och som sätter henne på samma nivå och position som Jesus var. (Se Den troendes tre naturer under Häften i Menyn).

(s 119) "Den som är kristen skall identifiera sig med Jesus".

Detta öppnar för Identifikationsläran i Trosförkunnelsen. Vi ska inte identifiera oss med Kristus. Vi är som troende inte här i tiden som Kristus. Vi är inte Hans identitet i oss själva. Man närmar sig kanske sanningen mer om man uttrycker det: se Din nya identitet i Din gemenskap med Kristus.

Om man med uttrycket att se sin nya identitet i sin gemenskap med Kristus menar, att människan inte gjort andebyte i sin egen livsande, men tronskifte till att följa och ledas av en ny Herre: Guds Ande, Ord och vilja, där hela hennes personlighet och identitet uttrycks här i tiden i "den troendes tre naturer", som hon i sin person är här i tiden, så blir uttrycket se Din nya identitet i Kristus rätt.

( Se Är Identifikationstanken sann? på Undervisning under Inlägg i Menyn och läs även Den troendes tre naturer under Häften i Menyn).

(s 143) Där ges instruktioner för att uppleva tungotalet och Gumbel säger bl.a.

"Öppna din mun och börja prisa Gud på vilket språk som helst utom svenska eller något annat språk som du redan kan."

Det är tydligen vanligt förekommande i Trosrörelsesammanhang att man ska lära sig tala tungomål! Den som upplevt ett äkta tungotal vet att det inte fungerar så. Därför kan man också ibland höra i dessa sammanhang ett kallt, mekaniskt tjattrande som inget har med äkta tungotal som enskilt bönespråk med Gud att göra.

Varför måste man använda ett "importerat material" för att samtala och undervisa i en så fin uppläggning som eljest inramar en Alphakurs? Varför lägger inte den lokala församlingen upp en egen grundläggande undervisning som underlag, som man vet i alla stycken är fri från de besmittelser av villfarelse som nu rör sig i tiden?

För några år sedan gjordes en vällovlig Evangelisationssatsning där häftet "Från minus till plus" delades ut till alla hushåll i vårt land. Men var det ett rent budskap?

Författare till häftet är den tyske förkunnaren Reinhard Bonnke. Bonnke är formellt ansluten till Pingströrelsen, men hans informella band till Trosrörelsen är mycket klara. Han har i intervjuer presenterat Kenneth Hagins främste sydafrikanske representat, Ray McCauley, som en av sina närmaste vänner.

McCauley har gått i Rhema Bible School i Broken Arrow i Tulsa, Oklahoma, som är Kenneth Hagins Bibelskola, den skola som förberedde Ulf Ekman för att införa Trosförkunnelsen till Sverige.

McCauley och andra Trosförkunnare såsom Benny Hinn har inbjudits som talare i Bonnkes egna konferenser, och Bonnke själv reser regelbundet till trosförsamlingars konferenser världen över.

I en intervju i tidningen Dagen 7 mars 1991 förnekade Bonnke att han anlitat den extreme trosförkunnaren Kenneth Copeland som talare i sina konferenser, vilket inte är sant. Copeland talade under Bonnkes konferens i Zimbabwe 1986. Videokassetten med Copelands predikan har kunnat beställas från Bonnkes kontor.

Bonnke har förmodligen en sundare förkunnelse av Evangeliet än många trosförkunnare, men finns där en klar avgränsning mellan den kraft som får människor att falla omkull i Bonnkes möten och den kraft som får människor att falla i Hagins eller Ekmans möten, där det helt uppenbart handlar om ockulta manifestationer?

I ett avsnitt i boken jämförs den Helige Andes kraft med kärnkraft, och beskrivs som en opersonlig kraft. Det är en undervisning som egentligen inte skiljer den Helige Andes kraft från kraften i andra religioner. Genom presentationen av Andens kraft som en opersonlig kraft som man kan tillgodogöra sig i analogi med kärnkraft, banas väg för Trosrörelsens missbruk av andliga krafter.

Det är viktigt att poängtera att Andens kraft är intimt knuten till personen den Helige Ande, och att denna person är ett med Fadern och Sonen, så att det inte skapas öppningar för Trosförkunnelsens Gudsbild. (Se Gudsbilden på "Undervisning" under "Inlägg" i Menyn).

I Trosförkunnelsen blir kraften ett begrepp i sig. Frikopplar man Guds kraft från Gud som person och som i Trosförkunnelsen lär att människan själv i sin egen ande har Guds kraft deponerad färdig att förlösas, så är faran stor att det inte längre är Guds kraft man handskas med, utan ockulta krafter precis som där detta lärs ut i ockulta sammanhang.

"Detta är den goda nyhetens innersta kärna - korset har makt att förvandla oss." (s 17)

Vad menas här med ordet förvandla? Evangeliets innersta kärna är att vi genom det rena offret av Kristi kropp och blod, blir räknade som rättfärdiga, trots att vi efter vår omvändelse fortsätter att vara syndare i våra hjärtan. Enligt Trosförkunnelsen är den innersta kärnan att vi vid omvändelsen blir förvandlade från orättfärdiga syndare till rättfärdiga människor utan synd i våra hjärtan.

Trosförkunnarna menar att det är på grund av att vi blivit förvandlade till rättfärdiga andar utan synd i vår egen ande, som säges vara den egentliga personligheten, som Gud accepterar oss. Men Gud accepterar oss enbart på grund av vad Jesus gjort, inte på grund av någon rättfärdighet som skulle finnas i våra hjärtan.

"Han (Jesus) är här idag för att gå emot varje förbannelse och göra Satans onda gärningar om intet." (s 17)

Trosförkunnelsen uppmanar den kristne till andlig krigföring på ett sätt som går utöver Skriftens ram, där man säges äga en egen andlig auktoritet, genom att man i sin egen ande, "äger Guds tro och är skapad till likhet med Gud". Försoningen mellan Gud och människa i Kristi person och jordiska kropp framställs mer som en strid med satan än just som en försoning mellan Gud och människa. En överfokusering på striden med satan öppnar för Trosförkunnelsens osunda undervisning på detta område.

"Sanningen är att Gud faktiskt har gjort något åt ondskan och lidandet i vår värld." (s 3)

Bibelns beskrivning av det kristna livet här och nu innefattar både helande och lidande. Den slutgiltiga uppgörelsen med ondskan och befrielsen från lidandet fullbordas vid uppståndelsens morgon. Trosförkunnelsen säger däremot att Gud redan gjort allt han kommer att göra åt vårt lidande och våra sjukdomar.

Vi säges äga hela arvet fullt ut i den här tiden. Det är nu vårt ansvar att handla och ta till oss den befrielse och det helande vi vill ha och hämta ut våra rättigheter genom att bara bekänna oss till den nya människan, vår egen ande, där vi redan äger allt: Överflöd på livets alla områden. Gör vi inte själva anspråk på våra rättigheter, är det vårt eget fel att vi lider.

"… är det två steg du måste ta nu. Stegen kallas omvändelse och tro…. Om du ändrar din inställning kommer Jesus att ändra på din situation." … Vad är tro? … tro är en handling och ett beslut… Du bestämmer dig för att tro… Jag tror av hela mitt hjärta på det jag nu säger med min mun " (s 23-26)

Steg och metoder är typiskt för Trosförkunnelsen. Den Bibliska tron handlar mer om en förtröstan till och relation med en Frälsare som gjort allt klart, än om steg och metoder. Här låter det som man ska prestera sin egen frälsning och tro och förtjäna Guds nåd med sitt beslut, istället för att bara upptäcka nåden, förlåtelsen och den fria gåvan på grund av Kristi förtjänst.

Enligt Trosförkunnelsen är det viktigt att man tror på det man säger med sin mun. Enligt Biblisk tro ska man inte förlita sig på någon speciell kraft i det man själv säger. Bibeln uppmanar oss att tro endast på det Gud gjort för oss i Kristus Jesus. Det är det enda som håller för frälsning och inte en tro till mina egna beslut eller någon skaparekraft i mina egna ord. Det går tillbaka till de ockulta källor som ligger i botten på Trosförkunnelsen.

Är det möjligt att inspireras av Bonnkes Evangelisationshäfte, utan att samtidigt ta intryck av hans mer tveksamma kopplingar till osunda trosförkunnare, osunda andliga krafter och öppningar för osunda läror med rötterna i Trosförkunnelsen?

Varför är man så snabb med att föra ut ett "importerat" budskap utan omsorgsfull granskning av källan och rötterna bakom? Eller känner man inte längre igen när det i ett material finns öppningar för en möjlighet till senare uppföljning med infiltrering av Trosförkunnelsen efter att tanke och sinne blivit förberedda för det och påverkade av en ande som inte kommer från Gud?

Väckelse är inte att öppna för villfarelse och gå ut med ett falskt Evangelium. Önskar innerligt att kristenheten ska lyckas stå emot förförelsen från Trosförkunnelsen och jag gör allt för att efter bästa förmåga, med den begränsade insikt jag har, att informera om vad Trosförkunnelsen är och var jag själv uppfattar att vägen går. Önskar att Bibellärare och herdar för församlingar och ledare för kristenheten ville ta frågan på allvar och ta tag i den medan tid är.

Just nu visas en video i kristna sammanhang: Transformations. Den är ämnad att visa på och vara en inspirationskälla till hur hela samhällen kan förvandlas av Evangeliet. Har sett denna video och vill ge följande kommentar:

Vad som är bra med bandet är fokuseringen på bönens betydelse.

Men bandet lämnar efter sig en hel del frågetecken i kanten. Det känns nästan som när man tar del av en skrift från Jehovas Vittnen, där de anknyter till världsläget och händelser för att finna fästen och ingång för sitt förvanskade budskap.

• Det talas om Anden och förvandlande kraft nästan som något avskilt från Guds person. Nästan som en förvandlande kraft som människan ska lära sig bruka och få i rörelse.

- Ingen undervisning förekommer om vem Jesus är eller vad som gäller i försoningen. Ingenting om vad som är den största förvandlingen, en förvandling som aldrig syns, att vi räknas som rättfärdiga inför Gud för Kristi skull med förlåten synd.

- Talet om förvandling saknar alltså en säker grund att källan är den rätta till förvandlingen. Bara att tala om Gud eller Anden som förvandlar är ingen säker grund, med anledning av allt det falska som rör sig i tiden med tal om förvandling.

• Det är hela tiden samma vokabulär som i Trosförkunnelsen. Detta öppnar på sikt för deras betydelse bakom t.ex. andlig krigföring, inta nya områden, inta fiendens fästen, själv ta auktoritet över och gå emot andefurstar.

- Sanningen om att vår kamp inte är mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter, kan lätt tvistas samman med Trosförkunnelsens förvrängda undervisning om och ensidiga fokusering på den "återupprättade gudamänniskans strid mot satan", för att återerövra vad han stulit: överflöd på livets alla områden. Det är en undervisning som leder vilse.

• Fokuseringen på människans egen ande och att höra Guds röst och förmedlade kunskap till människans ande är uppenbar på bandet. Det öppnar för Trosförkunnelsens människosyn och ande, själ och kroppslära.

- Likaså fokuseras mer på resultat och mindre på Evangeliets innehåll och kärna, där man förleds till att tro att allt som fungerar och ger resultat måste ha sitt ursprung från Gud och ordet frukt omvandlas till resultat, Evangelisation, Mission, synliga förvandlingar etc.

- Är uppgifterna i videon kontrollerade gentemot myndigheter och andra instanser eller människor, som kanske har en annan bild av skeendet? Finns det en annan baksida, objektiva betraktare skulle återge? Finns där en annan baksida precis som på LO än den bild de själva ger? Är det sanningen som ur alla synvinklar speglas på detta band kring skeendet?

- Vad sker egentligen bakom allt som synes hända? Ligger där en slags förvandling ut från ockulta manifestationer och in i en "mera snäll typ" av ockulta manifestationer och förvandlingar som till syfte har att förvilla människan på det andliga området så att hon missar det verkliga målet: en levande umgängelse med den Sanne Jesus Kristus? Fienden har ingenting emot förvandlingar i sig, t.o.m. positiva sådana, om han därigenom kan förvilla människan på det andliga området.

- Förvandlingar i sig är inget säkert kriterium på vad som är källan bakom dem. Liksom "kunskapens ord" eller "tilltal". Speciellt i sammanhang där man lärt sig lyssna till sin egen ande, är inga säkra riktmedel, utan kan lika gärna vara vilseledande information, som kan ge resultat, men ändå härröra från fel källa, kanske ibland rent av från spådomsandar.

- Personligen upplever jag inte Guds Andes sanktion över bandet, utan ett obehag, därför att där ligger en främmande källa bakom. Bandet är inget jag personligen skulle dela med mig av. Det öppnar för det falska som rör sig i tiden, mer än det öppnar för det sanna Evangeliet och dess Sanna förvandlande kraft till sann frälsning och sann umgängelse med den Sanne Jesus Kristus.

Åge Åleskjaer har i år medverkat i den Svenska Pingströrelsen. Både på Predikantveckan och Evangelistveckan. Vad är det då som denne man egentligen står för?

De flesta borde veta vid det här laget att vad Kenyon står för inte är Guds ord utan en uppenbarelse vid sidan av eller utöver Guds ord:

"Jesus dog andligen på korset tre timmar innan han dog fysiskt. Hans ande genomgick en förändring. Han fick satans natur. Han blev gjord till ett med satan då han blev gjord till synd. Så länge han var andligt död, fylld med synd, härskade satan över honom. Demoner tog hans ande till dödsriket eller helvetet och han blev pinad där i tre dygn … korset är ett misslyckandets och nederlagets trä … I sin identifikation hade Jesus blivit så fullständigt ett med oss att han själv behövde rättfärdiggörelse då människans straff utdelades … även om hans lärjungar inte visste vad som hände under de tre dagarna och nätterna, så må vi känna till dessa tre dagar, för det kommer att bygga tro i oss. Varje Guds barn må känna till dessa livsviktiga sanningar om han eller hon ska kunna leva ett segrande liv."

(What happened from the cross to the Throne - sid. 43 - 44, The Bible in the Light of our Redemption - sid. 29, 159, 165, Identification. A Romance in Redemption – sid. 23, 30, Advanced Bible Course. Studies in the deeper life – sid. 277 – 279.)

"Du är lika mycket en inkarnation av Gud som Jesus Kristus var det. Varje människa som blivit född på nytt, är en inkarnation. Den troende är lika mycket en inkarnation som Jesus av Nasaret var det."(The Father and his family – sid. 100)

Vad dessa härliga trosfriska bröder står för borde väl också vara känt vid det här laget:

"Jesus smakade andlig död. Kristi fysiska död på korset var inte tillräckligt för att frälsa oss. Han gick till helvetet för att föra oss till himmelen. Andlig död betyder mer än att vara åtskild från Gud. Andlig död betyder också att ha satans natur. Hans ande, hans inre människa, gick till helvetet i vårt ställe. En fysisk död skulle inte ha löst problemet med våra synder. Nere i lidandets fängelse – i själva helvetet – uppfyllde Jesus rättfärdighetens krav … Jesus är den förste som någonsin har blivit född på nytt. Varför behövde hans ande bli född på nytt? Jo, därför att den blev skild ifrån Gud.

Människan blev skapad för att vara Gud lik. Gud gjorde oss till väsen av samma klass som han själv." (How Jesus obtained his name – band 44H01, The Name of Jesus – sid. 16 –31, The God kind of life – sid. 35 – 36.)

"Världens synd blev inte lagd på Jesus. Bibeln säger att han blev gjord till synd. Satan vann över Jesus på korset och tog hans ande till helvetets mörka regioner och Jesus fick samma natur som Adam då han syndade. Jesus måste ge avkall på sin rättfärdighet … När Jesus ropade ut att det var fullbordat, talade han inte om försoningens stora plan. Det fattades fortfarande tre dagar och nätter att gå igenom … Jesus gick till helvetet för att frigöra människan från straffet för Adams högföräderi.

När hans blod blev utgjutet så bringade det ingen försoning … Jesus tillbringade tre gruvsamma dagar och nätter i denna jordens inre och utverkade att du och jag fick tillbaka våra rättigheter inför Gud …

Det var inte en fysisk död på korset som betalade syndens pris … Det som är nödvändigt för en kr istens liv är kunskap om vad som skedde mellan korset och kronan ... Detsamma skedde med Jesus som med Adam – andlig död … Guds rättfärdighet blev gjord till synd. Han antog satans syndanatur i sin egen ande.

Gud och Adam såg verkligen lika ut. Om du låter Jesus och Adam stå vid sidan av varandra, skulle de se, handla och höras likadana ut. Likheten ligger i att de handlar lika och är lika. Alla Guds attribut, hela Guds auktoritet, allt av Guds tro, alla Guds egenskaper blev nedlagda i den människan …

Adam var inte underordnad Gud. Orsaken till att Gud skapade Adam var hans önskan att reproducera sig själv. I Edens lustgård gjorde han det. Adam var så lik Gud som det går att bli. På precis samma sätt som Jesus då han kom till jorden sa Adam: Om du har sett mig, har du sett Fadern.

Adam i Edens lustgård var Gud manifesterad i köttet … Du har samma kreativa tro och egenskaper på insidan av dig, som Gud brukade då han skapade himmel och jord … varje kristen är en gud. Du har inte en Gud inne i dig, du är en!

Nya testamentet kallar Jesus för den förstfödde. Ordet född började ringa i min ande. Medan jag låg och tänkte på dessa saker, talade Guds Ande till mig: ’Son få tag i detta .. en återfödd människa slog satan. Den förstfödde bland många bröder slog honom.

Du är den verkliga bilden och verkliga kopian av den människan … om du har samma kunskap i Guds ord som Jesus hade, så kunde du utföra samma verk, för du är också en återfödd människa’. När jag läser i Bibeln där Jesus säger ’Jag är’, säger jag: ja, jag är också!"

(The Incarnation – band 00 – 0303, band 01 – 0402, Jesus – Our Lord of glory, Belivers Voice of Victory, A Different Gospel – sid. 118, What happened from the Cross to the Throne – band 02 – 0017.)

"Adams andliga natur förändrade sig och han blev andligt död. Satan blev hans andlige far. Andlig död är alltså en natur som har satan till far. Du har blivit andligt död genom synd som du personligen har begått, precis som Adam … Jesus var verkligen död – inte bara fysiskt, men också andligt. Det betyder att Jesus på några dagar behövde sona det som skulle varit vårt eviga straff i helvetet för dig och mig." (sid. 19 – 25.)

"Jesus blev lika syndig som vi var. Tog inte bara vår synd på sig, utan också vår syndiga natur. Jesus blev av vår synd gjort syndig och rutten tvärs igenom. Eller som Kanyon säger : ’Han blev gjort till ett med djävulens natur.’

Då han hängde på korset, var han Adam till 100 %. Han var en av oss, full med synd och med syndig natur. Tänk dig den gruvliga smärta det måste ha varit både för Jesus och för Faderns hjärta, då Kristus blev utkastad från gudomens treeniga gemenskap …

Jesus dog andligen ( miste kontakten med Gud ) innan han dog fysiskt. När han slutligen dog fysiskt gick han till dödsriket och upplevde förtappelsen. Jesus var den förste som blev född på nytt. Därefter följer vi som hans syskon." (Vad försoningen tillför dig – sid. 10 – 20.)

"Finns det något skriftställe som visar att Jesus dog andligen? Ja, det är så enkelt som så vet du, att när Jesus dör på korset och ropar: Min Gud , min Gud varför har du övergivit mig, så visar det att Jesus dog andligen! För att vara andligt död, är att vara skild från Gud."

Så förenklat kring Jesu nödrop på korset bekräftar alltså Åleskjaer en villfarelse med läran om Jesu andliga död, där Han blir synd till naturen, skild från livsgemenskapen med Gud, enheten i treenigheten upplösas och Jesus inte längre är Kristus på korset utan en andligt död människa där offret inte är Kristi kropp och blod utan offret av en andligt död människas kropp och blod.

Vid Jesu nödrop på korset prövas trosrelationen mellan Gud och människa i Kristi person till det yttersta. Utan förnimmelse eller synlig bekräftelse på en levande Gudsrelation i personen Kristus och bevarad enhet av Fader, Son och Ande i den ende Guden, jag ÄR Herren, när Han blir behandlad som syndaren som ska sona sitt brott, så åberopar Jesus Ps. 22.

Där framgår det att mitt i Jesu nödrop är Gud och människa dock förenade i tro:

"Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom" (Ps. 22:25).

Eller som Jesaja uttrycker det enligt Folkbibeln i 53 vers 11:

"Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. Genom Messias syndfria gemenskap med Gud förklarar min rättfärdige tjänare alla människor rättfärdiga och deras skulder är det som han bär."

Jesus är inte en andligt död människa på korset vilket är konsekvensen av läran att Han dör andligen. Han vore då inte längre Kristus. Offret vore en andligt död människas kropp och blod och inte ett offer av Kristi kropp och blod.

Den bild Bibeln ger är att Jesus tillräknades människans synd, var identifierad med den, utan att vara den eller ha den i sig själv och blev därmed oskyldigt föremål för straffet, som inte är att dö den andliga döden och bli synd i människans ställe, utan att bära fram det offer som avvänder straffet andlig död över människan: Kristi kropp och blod, rent och Gudsförenat.

Segern över den andliga döden för människan blir ett faktum, just genom att den aldrig sker i ställföreträdarens Kristi person och jordiska kropp. Segern över den andliga döden vinns genom att enheten mellan Gud och människa i personen Kristus består vid offret av Kristi blod och lekamen.

Är Jesus andligt död är Han inte Kristus längre och offret är inte KRISTI kropp och blod, enheten i treenigheten är upplöst, människans ställföreträdare vore lika misslyckad som Adam som ställföreträdare och människan vore kvar i sin andliga död och Jesus är inte Gud kommen i köttet, Kristus, längre.

Gud går själv in i jordisk gestalt som människans ställföreträdare. Där i ställföreträdaren är en andlig död omöjlig genom att enheten mellan Gud och människa i personen Kristus inte kan upplösas så länge Jesus är syndfri och rättfärdig. Därmed blir den andliga döden övervunnen i människans ställföreträdare och Kristi person genom att den aldrig sker.

Samtidigt ordnar Gud den juridiska delen med att straffet ska vara utdelat över synden och syndaren genom att Jesus tillräknas mänsklighetens synd, behandlas som syndaren och upplever smärtan som om Han vore skild från Gud.

Hur Gud rent tekniskt ordnar med att detta ställföreträdande lidande av helvetets kval går tvärsigenom hela Kristi väsen, samtidigt som Han i sitt väsen ändå aldrig i faktisk mening är skild från det Gudomliga livet, begriper sig bara Gud på.

Men ett faktum enligt Ordet är att SAMTIDIGT VAR GUD I KRISTUS OCH FÖRSONADE och det offer, det frånskiljande och verkliga död som igenom hela Bibeln fokuseras är OFFRET AV KRISTI KROPP OCH BLOD, som det giltiga och tillräckliga offret för världens synd.

"Det bröd jag skall giva, ÄR MITT KÖTT, och jag giver det, för att världen skall leva… Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle åt dem båda FÖRENADE I EN ENDA KROPP skaffa försoning med Gud…har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP… genom att Jesu KRISTI KROPP BLEV OFFRAD.." (Joh. 6:51, Ef. 2: 13 – 16, Kol. 1:22, Hebr. 10: 9 – 10)

Triumfen över dödens makt började på korset där det står att Han i sin död triumferade över andemakterna och lät dem bli till skam inför alla. Den andliga döden berövades sitt rov genom att den aldrig sker i Kristi person vid offret av Kristi kropp och blod.

Triumfen kulminerar i uppståndelsen när den kroppsliga döden inte heller kan behålla sitt byte eftersom Jesus hela tiden är Kristus och den jordiska kroppen väcks till liv, uppstår och Kristi kropp inte längre är skild från livet och enheten med Gud i enheten av Gud och människa i Kristi person.

Kristus är då inte bara livet, Han är uppståndelsen och livet. Jag var död, men se jag lever. Till kroppen dödad, men levande i enheten av Gud och människa i Kristi person (1 Petr. 3:18-19).

Den kroppsliga uppståndelsen är bara en naturlig konsekvens av att Jesus aldrig är andligt död, utan fortsatt andligt levande i enheten av Gud och människa i personen Kristus och att den andliga döden aldrig skett genom syndfriheten och rättfärdigheten i Kristi person.

Hur skulle den kroppsliga döden kunna behålla kroppen till en Kristus som hela tiden är levande. Kroppen ligger frånskild och död i graven, för att i uppståndelsen återförenas med enheten av Gud och människa i personen Kristus och väckas till liv i en kroppslig uppståndelse.

Läran om Jesu andliga död är antikristlig till sitt väsen och likställd med gnosticismen, där ljusguden Kristus skiljs från människan Kristus, så att Han kan dö människans andliga död, eftersom synden är ett andligt problem och därför inte kan sonas med en kroppslig död.

Johannes brännmärker denna lära och säger: "Var och en ande som bekänner att Jesus är Kristus, Gud kommen i köttet han är av Gud, men den ande som inte så bekänner Jesus, han är inte av Gud. Den anden är antikrists ande.." (Joh. 4:1-3).

HUR KAN PINGSTRÖRELSEN I SVERIGE LÅTA EN TROSFÖRKUNNARE MEDVERKA PÅ PREDIKANT OCH EVANGELISTVECKAN, SOM ÄR SÅ VILSEN SOM ÅGE ÅLESKJAER VISAR SIG VARA, NÄR MAN GRANSKAR VAD HAN EGENTLIGEN STÅR FÖR?

VARFÖR GER DE SVENSKA PINGSTFÖRSAMLINGARNAS LEDARSKAP INGA KLARA BESKED VAR MAN STÅR I FÖRHÅLLANDE TILL TROSFÖRKUNNELSENS SPECIFIKA LÄROR SÅ ATT MÄNNISKOR KLART VET OM DE BEJAKAR ELLER FÖRNEKAR VILLFARELSE?

Med anledning av den "väckelsekonferens", där den Svenska Evangeliska Alliansen ställer sig sida vid sida med Trosrörelsen, skriver Bertil Olingdahl en tänkvärd artikel i tidningen Dagen den 27/8 2002, appropå ett tidigare inlägg från Nybyggets ledare, om prövning av kristet ledarskap.

I den pågående debatten om samfund och kristet ledarskap bidrar Lennarth Hambre och Bernt-Åke Ottosson den 9 augusti med ett inlägg under rubriken "Medlemmar inga marionetter under karismatiskt ledarskap". Detta inlägg gör de inte bara som privatpersoner. De är även ledare för samfundet Nybygget-kristen samverkan, därför måste det de säger tolkas i det teologiska sammanhang där det hör hemma, det vill säga bland evangelikaler nationellt och internationellt. Nybygget-kristen samverkan utgör för närvarande den huvudsakliga basen för det nybildade evangelikala nätverket Svenska Evangeliska Alliansen.

Hur blir det då med trovärdigheten i det som sägs i artikeln mot den bakgrunden?

Det är en positiv bild som tecknas av ett samfund bestående av "församlingar med betoning på utrustat ledarskap, andliga gåvor och andens frukt." Ingen bekännande kristen torde vilja invända något mot bilden av sådana församlingar. Även ambitionen att bygga 75 nya församlingar under kommande tioårsperiod är värd att stödja, det vill säga om det inte bara är fråga om en förflyttning av redan bekännande kristna, vilket alltför ofta förekommit bland visionära församlingsbyggare.

Problemet med trovärdigheten i artikeln uppstår när man försöker få det som i teorin sägs om kristet ledarskap - där karismatiska ledare ska "prövas" - och det som i praktiken i dag sker med samfundets stöd inom Svenska Evangeliska Alliansens ram. Där erbjuds nämligen Ulf Ekman, vårt lands mest omdebatterade kristna ledare, en ledarroll och får därigenom en ökad kontaktyta inom allt bredare kristna sammanhang.

Det började redan vid starten för snart ett år sedan. Då framträdde Ekman offentligt som förebedjare för det nybildade evangelikala nätverket inför ett jämförelsevis stort uppbåd från ert samfunds sida i Filadelfiakyrkan i Stockholm. Nu aviseras att han inom den närmaste tiden tillsammans med sin efterträdare på Livets Ord i Uppsala och flera kända frikyrkoledare ska medverka i nätverkets planerade aktiviteter. Är det så att Ulf Ekman med sin ledarstil i själva verket konkretiserar det kristna ledarskap, som ni eftersträvar? I så fall måste jag grundligt ha missförstått innebörden i ert debattinlägg. Det ni säger i er artikel står annars, enligt min mening, i klar motsättning till vad ert samfund i praktiken gör visavi Livets Ords ledare och den ledarstil han representerar.

Liksom av en händelse finns på samma tidningsuppslag som er artikel en annons om Livets Ords bibelskola. I den annonsen lovar Ulf Ekman (alternativt: hotar han) att kommande läsår "skjuta in vision och motivation" i sina kommande bibelskoleelever. Redan detta språkbruk - och av vad som i övrigt är känt om Ulf Ekmans ledarskapsstil - är för mig tecken på att eleverna i Livets Ords bibelskola riskerar att bli just det slags marionetter som ni försäkrar att man inte ska behöva bli under karismatiskt ledarskap.

Jag inser mycket väl att ni från Nybygget - kristen samverkan inte ensamma är ansvariga för det som sker inom Svenska Evangeliska Alliansen. Det finns tillsammans med er flera välkända kristna ledare även inom andra trossamfund med sitt ansvar. Men ert medansvar kan ni knappast springa ifrån med tanke på den starka position som ert samfund har i det evangelikala nätverket både teologiskt och personellt. Därför bör ni inför ett stigande antal förvånade och undrande, både i och utanför de kristna leden i vårt land, klargöra er inställning till kristet ledarskap, som nu aktualiserats.

Vilka är de motiv som i praktiken styr er lansering av en amerikanskt influerad ledarskapsstil, hemmahörande i en stiftelse, där varken insyn eller prövning sker som annars i varierande utsträckning förekommer i vanliga kristna församlingssammanhang? Genom er medverkan legitimerar ni i praktiken ett ledarskap höjt över varje form av rimlig "församlingsprövning". För när, hur och av vem blev er nyblivna samarbetspartner från trosrörelsen "prövad" i sin ledarfunktion?

Trovärdigt blir ert tal om ett "prövat" kristet karismatiskt ledarskap först när teori och praktik är i samklang med varandra. Därför bör ni klargöra sambandet mellan det som står i er artikel om kristet ledarskap och den uppbackning av trosrörelsens ledarskapsstil som nu i praktiken sker med ert samfunds stöd.