MÄNNISKANS KONSTITUTION

Människans konstitution är oerhört komplex, rik och mångfacetterad. Med många komponenter, som fastän, delvis åtskilda, flyter samman i en "himmelsk kemi". Där endast Konstruktören själv, helt kan se in i och åtskilja alla komponenter. Han är den ende som helt vet hur den "kemiska föreningen" och funktionen dem emellan fungerar.

På endast två ställen i Bibeln används språkbruket ande, själ och kropp om människan. Det ena pekar på att människan i all sin komplexitet, utgör en enhet och helhet. Det andra pekar på, att i hela människans komplexa konstitution, är det enbart Gud själv, som kan helt disekera henne.

Människan består av en andlig natur. Denna synes vara en integrerad del av människans hela immateriella väsen. Utan att fördenskull, utgöra hela hennes personlighet och hela identitet. Detta är viktigt att se. Bibeln använder snarare ordet hjärta, för att peka på människans hela personlighet. Även kroppen synes vara inbegripen i vad hela hennes personlighet är. Hjärtat - personligheten - synes alltså vara allt vad en människa är och uttrycker.

I människans immateriella byggnation, finns också ett rikt känsloliv integrerat. Som bara i sig, rymmer en sådan "himmelsk komplexitet och kemi", att människor, som i alla tider, försökt disekera känslolivet, aldrig fullt ut lyckats.

Känslolivet är inte helt väsensskilt ifrån människans andliga natur. Men är ändå inte hennes ande. Hennes ande är inte heller människans känsloliv. De är båda integrerade i människans immateriella väsen. Med ständigt flödande information, sinsemellan och till tanken, som synes bli den immateriella delens förbindelselänk, till människans fysik. Och vice versa.

Människans tankeliv är fyllt, av ett "himmelskt kemiskt" underverk och står där, som en förbindelselänk, till den lika himmelskt konstruerade fysiken. Genom ett himmelskt konstruerat kommunikationssystem flyter information inifrån och ut, såväl som utifrån och in. Allt smälter samman till en enhet med himmelsk precision.

I människans immateriella väsen finns också Guds lag inmonterad. Där finns också samvetet. Samvetet är inte Guds röst, utan synes vara ett slags mätinstrument, gentemot lagen. Ger utslag vid budöverträdelse.

Där finns också en "hjärtats tron", som vare sig är människans ande, eller hela personlighet. Men som en integrerad del av allt, vad människan är, i sin helhet.

I människan finns ett viljecentrum. Det synes utgöra en slags "trafikdelare" till "hjärtats tron". "Hjärtats tron", synes vara en slags "central" för vad människan, väljer att låta styra henne.

Människan äger både immateriella sinnen och fysiska sinnen. Med ett flöde sinsemellan. Även bägge sinnes systemen, är i funktion, i kommunikationen och umgängelsen med sina medmänniskor och med Gud.
I kommunikationen mellan Gud och människa sker utbytet åt båda håll, via alla sinnen. Det är ingen högre eller lägre rangordning på skalan, inom konstitutionen på Guds underbara skapelse - människan.

Det är inte nån skillnad på sinnes eller andlig kunskap. Den andliga kunskapen skulle i så fall vara, den kunskap, som handlar om hennes frälsning. Denna Andliga uppenbarelsekunskap, har Gud tecknat ned i sitt Ord. Den tar inte människan in till, eller via nån slags andlig fixpunkt - väsensskild - från hennes övriga konstitution. Den kunskapen är riktad till hela människans konstitution. Den kunskapen tas in via alla sinnen. Såväl till djupare immateriella sinnen, som fysiska sinnen.
Den Andliga kunskapen är alltså inte mindre sinnlig, än annan kunskap. Men den handlar om hur människan ska få sin Gudsrelation upprättad. Guds Ord visar, att i den upprättade Gudsumgängelsen, är hela den naturliga, skapade människan inbegripen - i ett triangeldrama.

1. Det står att Gud och människa blivit fiender. Fiender kan försonas. Alltså behöver en försoning komma till stånd mellan Gud och människa.
   
   
2. Om synden, som en verkande fördärvskraft, i människans fallna natur, står det, att den är "fiendskap mot Gud". Fiendskap kan inte försonas. Det måste Gud lösa på ett annat sätt (Rom. 6 - 8 ).
   
   
3. Guds rättfärdighet kräver ett straff över syndaren. Människan måste sona sina brott.
   
   
4. Människan behöver en hjälpare -Den Helige Ande. Så att hon rätt, kan ta till sig information om räddningen och rätt kunna tillägna sig den.
   

1. Att Jesus är Kristus, innebär att Han stämmer in i den bild, Gamla testamentet ger av den utlovade Messias.
   
   
2. Att Jesus är Kristus- innebär att Han är sann människa. Det är igen, inte bara fråga om ord, man säger. Vad innebär det att Han är sann människa?
   
   
3. Att Jesus är Kristus, innebär att Han är sann Gud. Vad innebär då det?
   

1. I Bibeln tecknas två bilder av den kommande Messias. En där Han är den lidande tjänaren, som bär mänsklighetens synd, som ett felfritt offerlamm, som slaktas och bringar försoning.
   
   I den andra bilden, är Jesus fridsfursten, som ska regera världen med kärlek. Judarna såg och ser inte Jesu första uppgift. De ville göra Honom till kung på en gång. Bibeln uttrycker att de har ett täckelse för ögonen, så att de inte ser.
   Detta, för att budskapet om räddning, först skulle gå ut till hedningarna. Bibeln kallar den tiden för församlingens tidsålder eller hedningarnas tider. När hedningarna har kommit in i fullt mått, står det. Ska Jesus komma tillbaka, för att gå in i sin andra uppgift. Regera världen med kärlek. Då inser Judarna vem de har stungit och upphängt på trä. Då faller täckelset och de ser bägge bilderna av Jesus. De kommer att bli frälsta på en enda dag, står det. Judarna väntar på samma Messias som de kristna.
   
   Fienden kommer att försöka kopiera, även det skede där Jesus går in i sin andra uppgift. En inkarnation av djävulen kommer att framträda. Han kommer att immitera Jesu under och tecken. Han kommer först att ordna upp mycket av mänsklighetens problem. Skapa fred. Han är ju en "skenfridsfurste". Han kommer att verka kärleksfull. Men när Han väl har duperat människorna, kommer han att visa sitt rätta ansikte och styra världen,med andlig makt och järnhand, som en tyrann.
   
   Även Judarna kommer att låta sig luras och går i ett slags förbund med honom, ända tills han kräver tillbedjan som en Gud. Vid sin sida har han en falsk profet, som ska försöka förmå människor, att tillbedja honom. Detta föregår Jesu andra tillkommelse, när Han går in i sin uppgift, att regera världen med kärlek.
   
   Det förvånar inte om trosförkunnelsen, i en förlängning, kommer att hamna i en slags koalition med Antikrist. Förespråkande att nu är Jesus här och de ska regera med honom i makt och myndighet?
   
   
2. Förutsättningen för att Jesus skulle bli sann människa är, att han inkarneras via en människas moderliv. Marias moderliv. Han föds in i en jordisk, mänsklig gestalt.
   
   Jesus var inkarnerad in i syndigt kötts gestalt och ställd under lagen och på allt sätt ställd under människans villkor. Därigenom frestad i allt. Men Han lämnade aldrig Guds vilja för att liera sig med syndanaturen. Han dog hela sitt jordiska liv, som sann människa, bort från synden. Fördömde synden i köttet och stängde dess inflytande ute ur den mänskliga naturen. Han leddes aldrig av synden till att synda. Han var ingen syndare utan uppfyllde lagen och Guds vilja. Eljest hade Han inte, som det felfria offerlammet, kunnat bära mänsklighetens synd. Jesus stängde hela sitt liv, synden utanför den naturliga människan.
   
   Detta var en förutsättning, för att Han i den naturliga människans ställe, som hennes representant, skulle uppfylla lagens krav. Det är inte bara på korset det sker försoning mellan Gud och människa. Genom hela Jesu liv, pågick denna försoning, i Hans jordiska kropp. En del i denna försoning var att Han skulle stänga synden ute ur den mänskliga naturen och leva det rättfärdiga liv, som människan inte kunde i sig själv.
   Djävulen försöker hela tiden, göra denna del av försoningen mellan Gud och människa, om intet. Det är intressant att se hur fienden går tillväga. Precis som på fallets dag. Han försöker nå Jesu viljeliv, för att förmå Honom att sluta ställa, sin vilja under Guds vilja. Därmed, istället för Guds vilja på "hjärtats tron", förpassa egoismen dit.
   
   När Jesus frestades, att använda sin Gudomliga makt, för att göra mat av stenarna. Svarade Jesus, att Han skulle äta av allt det, som utgick ur Guds mun. D.v.s. lägga sin vilja under Guds vilja. En annan gång svarade Jesus , att Hans mat, var att göra dens vilja, som hade sänt Honom.
   
   Vid ett annat tillfälle frestades Jesus, att i förtid gå in i sin andra uppgift, att regera världen, innan det var Guds tid för det. Han frestades, att redan nu regera världen, med egoismen som drivkraft och med andlig makt istället för i kärlek. I enlighet med Guds vilja och tanke.
   
   Men Jesus övergav inte Guds vilja, utan såg sin uppgift, att återlösa människorna och att Han, när det var Guds tid för det, skulle regera världen, inte med andlig makt, utan i kärlek. Som Fridsfursten. Han svarar därför att Hans uppgift var att tjäna Gud.
   
   Tydligast kommer frestelsen, att göra sin egen vilja, sätta egoismen främst som drivkraft, när Jesus frestas på korset. Som sann människa, har Han alla överlevnadsinstinkter, som vi har. Han lockas där att bruka sin Gudomliga makt vid fel tidpunkt och situation. "Om Du är Guds Son, så hjälp då - dig själv och kliv ned från korset".
   
   Jesus lockades att bruka sin Gudomliga makt i egoistiskt syfte. Han skulle då ha avsatt Guds vilja från Hjärtats högsäte. Med sin vilja förpassat egoismen dit. Därmed släppt in synden och lierat sig med den. Då hade vi inte haft någon frälsare idag. Men Jesus var lydig Guds vilja, ända till den fysiska döden på korset. Därigenom kunde försoningen, på det planet fullbordas.
   
   
3. Att Jesus är sann Gud, framgår av att Han varit till - av evighet. Han var även med vid skapelsen av jorden, himmlarna och människorna. Han är Guds Son. D.v.s. Han har samma natur som Gud själv. Därför heter det att Fadern och Sonen är ett. De är av samma Gudomsnatur.
   
   Jesus är född av Gud i evighetens värld. Treenigheten i Gudomspersonen. En Gud och ändå tre Gudomspersoner i samma Gud, har ingen med förståndet lyckats förklara. Därför ska inte heller jag försöka. Låt oss stanna vid att Bibeln tecknar att Jesus fanns till hos Gud, som Hans Son, redan innan jordens rund var lagd och att Han äger samma Gudomsnatur. Från evighet till evighet. Jesus är densamme levande Gudens Son, före människoblivandet, under jordevandringen och efter den fysiska döden i sin uppståndelse.
   
   Jesus presenterar sig med samma ord som Gud själv. Jag är den jag är. Det var denna proklamation av Jesus att Han var sann Gud, som gjorde att Judarna ville röja Honom ur vägen. Fadern själv vittnade vid flera tillfällen om att Jesus var Hans Son. Om Gud står det att Han inte kan dö. I sin Gudomlighet kan inte Jesus dö. Då vore Han inte sann Gud.
   

Bibeln ger ett tredelat kriterium på vad som var ett offer som behagade Gud: Den död det handlar om är ett offer av kropp och blod, som skulle vara rent och felfritt och i samtidig enhet med Gud (Bestänkt av Guds förbundssalt). Detta stämmer väl med NT:s bild av den död och det offer Jesus frambär för att sona folkets synder.

Jesus åskådliggör vid en sista måltiden med lärjungarna, vilken sorts död det handlar om vid offret av Hans kropp och blod och att det är det vi ska påminnas om vid nattvardsfirandet. Han poängterar att det är så viktigt att se att det offer det handlar om är kroppen och blodet (redan här stängde Jesus för tanken om en andlig död som försoningsmedel), så att den som inte ser det har inte liv i sig säger Han.

Lägger man samman vad som sägs, t.ex. ur Jes. 53: …slagen för våra missgärningar…lät allas vår missgärning drabba honom…så blev han ett skuldoffer…han bär deras missgärningar…blev räknadbland överträdare…, träder bilden av betydelsen att Jesus blev gjord till synd fram.

Den bild Bibeln ger är att Jesus tillräknades människans synd, "bar den i sin kropp"(en bild av skeendet i Guds ögon), var identifierad med den, utan att vara den eller ha den i sig själv och blev därmed oskyldigt föremål för straffet, som inte är att dö den andliga döden och bli synd i människans ställe, utan att bära fram det offer som avvänder straffet andlig död över människan: Guds Sons kropp och blod, rent och Gudsförenat.

Det är det straff som blev lagt på Jesus att bära fram i människans ställe, för ingen ren, felfri och Gudsförenad människa fanns som kunde bära fram sin kropp och blod som ett försoningsoffer åt Gud.

Huvudpoängen i den bild Bibeln ger oss är att en upplösning och åtskiljande av enheten mellan Gud och människa i personen Jesus Kristus (den enhet som gör Honom till Kristus) aldrig sker (andlig död). Det sker heller aldrig i skeendet en upplösning av väsensenheten mellan Fadern, Sonen och Anden.

Den död och det åtskiljande som sker vid offret av Gudamänniskans (enheten av Gud och människa - Kristus) kropp och blod, är kroppens död och inte en upplösning, åtskiljande av enheten Gud och människa i personen Kristus(andlig död) som är offret som sonar skulden. Inte heller sker en upplösning av väsensenheten mellan Fader, Son och Ande. I uppståndelsen sker en återförening av Gudamänniskan Kristus och Hans kropp, som ger kroppen liv igen.

Talet om att Jesus inte kan dö kroppsligt och är den första återlösta människan anspelar på att en andlig död av Jesus måste ske (åtskillnad av Gud och människa i personen Kristus) och att därför en andlig pånyttfödelse av Jesus behöver föregå uppståndelsen. Jesus är den förste som utan återlösning och pånyttfödelse uppstår, därför att en andlig död mellan Gud och människa i personen Kristus aldrig skett.

Kroppen skiljs från enheten av Gud och människa i personen Kristus och dör för att få liv igen vid återföreningen i uppståndelsen. Det är livsviktigt se att det aldrig är frågan om en upplösning av enheten Gud och människa i personen Kristus (andlig död) och aldrig frågan om en pånyttfödelse (återförening av Gud och människa i personen Kristus).

1. Människa och Gud var fiender. Det krävdes en försoning mellan Gud och människa. För att gemenskapen mellan Gud och människa skulle kunna upprättas.
   
   Jesus var en sann, naturlig människa, som aldrig lämnade Guds vilja och lierade sig med synden, utan Han fördömde synden i köttet. Levde hela tiden i sin rättfärdiga liering med Fadern. Rättfärdig och fri från synder. Han frestades hela tiden att överge Guds vilja med Hans liv. Att bringa försoning. Men Jesus stod kvar under Guds vilja, ända igenom det bittra slutet på korset.
   
   I Guds ögon var Jesus hela mänsklighetens representant och ställföreträdare. När Jesus uppfyllde lagens krav. När Han levde fullständigt syndfritt och rättfärdigt. När Han hela tiden underordnade sig Guds vilja. Då var det i Guds ögon, som om alla människor gjort det. Han var människans representant. Genom att han till sin natur var sann människa, som Du och jag. Men rättfärdig och fri från synder.
   
   Samtidigt var Jesus Sann Gud. Gudomen bodde hela tiden i Hans jordiska kropp och väsen. Gudomen Jesus umgicks hela tiden med den sanna människan Jesus. Där skedde hela tiden en försoning mellan Gud och människa, där i Jesu jordiska kropp.
   
   När Jesus sa att det var fullbordat på korset, så var Gud och människa helt försonade. I Guds ögon, var nu alla människor, försonade med Honom. Eftersom Jesus var människans representant. Allt det som skedde med, i och genom Jesus, kunde nu, i Guds ögon, tillräknas alla människor.
   
   Därför vädjar nu Gud till alla människors frihet att välja, att låta sig försonas med Honom. Från Hans sida är allt klart. Han ser det som klart från alla människors sida. Men Han kan inte tvångsrädda någon. Människan väljer om hon vill låta sig räddas. Eljest vore hon inte sedligt fri. Utan möjlighet att vara en tänkande, kännande personlighet. Som väljer Gudsumgängelsen, därför att hon vill, leva i Hans gemenskap.
   
   
2. Guds rättfärdighet krävde ett straff över syndaren. Så att Gud, var rättsligt fri, att förlåta människan hennes synder. Syndaren behövde sona sina brott.
   
   Synden hade inte stannat vid ett engångsuppror mot Guds vilja. Konsekvenserna av lieringen med en fördärvad syndanatur, som blivit en integrerad del av människans väsen och den självupptagna egoismen, som drivkraft på hjärtats högsäte, gjorde henne till en syndens slav.
   
   Stundligen producerar människan synder, som står i motsatsförhållande till Guds,vilja och levnadsregler. Människan hade blivit en notorisk syndare. Synderna och syndaren måste bestraffas. Måste drabbas av Guds vrede. Så att människan hade sonat sina brott och var rättsligt fri, att ingå i Guds gemenskap.
   
   Denna Guds vrede, drabbar där människans representant. Gud vräker där vreden över människans synder. Alla människors synder, före och därefter, ses i Guds ögon, vara uppsamlade i Jesus. Men när Jesus där blir gjord till synd, innebär det inte, att Han i sig själv, då lever i liering med syndanaturen och är skild från lieringen med Fadern (andligt död). Utan helt oskyldig och syndfri i sig själv, tillräknas Han, i Guds ögon, all mänsklighetens synd. Han blir oskyldig, föremål för straffet för mänsklighetens synder.
   
   Jesu kropp formligen slaktas. Hans känsloliv trasas sönder i ångest och vanmakt. Han som var Guds Son, får också uppleva smärtan, av den eviga skilsmässan från Gud. Men det sker där i Jesu jordiska kropp. Gud är hela tiden i Honom, men Gud deltar med "frånvänt ansikte". D.v.s. Gud bistår inte Jesus i kampen, utan Jesus ska som sann människa, smaka kalken i botten. Jesus ropar därför, Min Gud, varför har Du övergett mig.
   
   Men Jesus dör inte där, vare sig andligen eller Andligen. Gud i Honom dör inte. Han behöver inte göra det, för människans problem ser inte så ut. Inte heller kan Han göra det, eftersom Han är sann Gud.
   
   Men Jesus fick fullt ut, som sann människa, uppleva smärtan av att Gud, vänder sitt ansikte ifrån Honom. Som sann människa, har Han där ingen förnimmelse eller vetskap om Guds närvaro. Som sann människa upplever Han sig helt förkastad av Gud och förtappad. Upplever där i sin jordiska kropp, helvetets alla bittra kval. Där i sin jordiska kropp upplever Jesus, dödsrikets vånda av Guds frånvaro, i full kraft. Gud hade vänt sitt ansikte från Jesus, men ändå var Gudomen i Honom. Jesus var samtidigt i sig själv sann Gud. Detta är undret!
   
   Gud var hela tiden i Jesus och försonade världen med sig själv. Där i Jesu jordiska kropp, som sann människa. Det är detta som är det frälsande undret, hela tiden!
   
   I dödsögonblicket av Guds Sons jordiska kropp sammansmälter, Jesu mänskliga ande/själ i en "himmelsk kemisk förening" med Gudomen. Jesus har som sann Gudamänniska, fullgjort sitt verk. Han har löst människans problem, där i Guds Sons jordiska kropp..
   
   Guds Sons offer av Hans blod och lekamen där på korset, är det pris Gud krävde av människan, för hennes synder. Jesus bär som människans representant fram sitt eget blod, som ett offer, som ska avvända Guds vrede från människan. Gud visar också, att detta Jesu blodsoffer räcker, som försoning för mänsklighetens synder. Straffet var utdelat i fullt mått.
   
   Människan hade nu, genom sin representant Jesus, sonat sina brott och synder. Gud visar nu också att Han är försonad och nöjd. Förlåten i templet rämnar. Gud visar att nu är Han tillfreds. Vägen till Hans gemenskap är öppen.
   
   Om Gud kan acceptera Jesu blodsoffer, som betalning för Dina och mina synder. Som priset för vår återlösning. Då kan vi vara trygga, att när vi åberopar detta Jesu blodsoffer på korset, så är vår skuld utplånad. Efter Jesu blodsoffer på korset strömmar, över den människa, som åberopar detta offer, ständig nåd ( efterskänkt skuld) och förlåtelse för hennes synder. Därför behöver vi inte gömma oss, utan kan träda fram som vi är. Frimodigt träda inför nådens tron och stundligen hämta ut förlåtelse.
   
   
3. Gud kunde också lösa problemet, med den syndiga natur, som gjort människan till en syndens slav.
   
   Denna natur är inte identiskt med människans egen ande. Människans egen ande hade inte förändrats i fallet. Men blivit "död" gentemot Gudsgemenskapen. Synden som en tvingande fördärvsnatur hade flyttat in, som en integrerad del av hela människans väsen. Dock inte identisk med enbart hennes ande.
   Beskrivningen av hur Gud löste detta, genom Jesu död och uppståndelse, ser vi i Rom. 6 - 8.
   
   Gud löser även detta problem på korset. Som sann människa hade Jesus stängt denna syndiga natur ute. När Han dör, den fysiska döden, där på korset, står det att Han dör bort från synden, en gång för alla.
   
   Eftersom Jesus är människans representant, är vi inräknade i Hans död och uppståndelse. Hans historia blir deras historia, som sätter sin förtröstan till Hans Person och verk. Men hur den historien tar sig uttryck i den troende, fram till övergången till evighetens värld, ska vi fundera mer över , när vi tittar på räddningens konsekvenser.
   
   
4. Gud behövde också, för människans räddning, ordna med en Hjälpare - Den Helige Ande, som Jesus sänder, när Han sätter sig på Faderns högra sida. Efter fullbordat första verk. Att återlösa människan.

RÄTTFÄRDIGGÖRELSEN

När människan sätter sin förtröstan till Jesu Person och verk, för henne på korset, mottager hon en tillräknad rättfärdighet från Gud, inför Guds ögon. (Rom. 5 ).

Det är ett orättvist byte som sker där på korset. Men till människans fördel. Jesu rättfärdighet tillräknas människan, på grund av Jesu syndfria liv, ständigt uppfyllande Guds vilja och lagens krav och Hans blodsoffer för människans synder. Människan tillräknas Jesu rättfärdighet, på grund av Hans förtjänst. Utan egen förtjänst och utan möjlighet, att skaffa sig en egen rättfärdighet, som håller inför Gud.

Jesus tillräknas, fast syndfri i sig själv, människans synder, på grund av hennes olydnad, fall och leverne. Utanför Guds vilja. Utan Gudsgemenskap. Med egoismen som drivkraft på högsätet, som i liering med syndens natur integrerad, producerar människan hela tiden synder. Synd och uppror mot Guds levnadsregler.

Att älska Honom över allting och sin nästa såsom sig själv. Människan gör ont både mot Gud, sin medmänniska och mot sig själv. Hon är oförmögen att leva i gemenskap med Gud, sin medmänniska och sig själv på rätt sätt.

Denna människans belägenhet och hennes synder driver Jesus, som människans representant, upp på korset. så att Gud ska, i Jesu jordiska kropp, kunna utverka ett byte. Ett byte som ska göra Gud moraliskt fri att utdöma en rättfärdiggörelsedom över människan. Det är alltså Dina och mina synder, som driver Jesus upp på korset. Hans kärlek till Dig och mig driver Honom dit. Han vet att det är enda vägen att Gud ska kunna fälla en rättfärdiggörelsedom över oss.

När människan sätter sin förtröstan till Jesus, för sin räddning, träder denna rättfärdiggörelsedom in, som laga kraft, som en subjektiv verklighet, över den människan. Rättfärdiggörelsedomen, dömd av tillvarons högsta instans, utan överklagansrätt, är objektivt dömd över alla människor. Gäller i subjektivt laga kraft hos den, som sätter, sin förtröstan till Jesus.

När människan i Guds Andes ljus, hör och ser denna domsutsaga. Att hon är benådad för Jesu skull. Då väljer hon om hon ska tacka och ta emot benådningen. Så att domsutsgan vinner laga kraft, subjektivt, i hennes liv, personligen. Eller också förkastar hon domsutsagan. Benådad trampar hon då Jesu blod under sina fötter. Jesus har då dött förgäves för den människan. Det finns inget annat offer givet som kan rädda människan. Benådad stannar hon då kvar i fängelset. Benådad ställer hon då sig själv, kvar under Guds vrede.

"Den som har Sonen, han har Livet. Den som inte har Sonen, har inte Livet,utan Guds vrede förblir över honom".

Guds vrede består i att Han överger en människa, som inte vill ha med Honom att göra. Människan drar straffet över sig själv. Bort ifrån Gud med alla förfärliga konsekvenser det innebär i den här tiden och evig pina i evighetens värld.

Att bli utlämnad åt synden, ondskan och de demoniska makterna är redan i den här tiden ett fruktansvärt straff. Att i evigheten leva i ett sataniskt tillstånd i en satanisk tillvaro, är en fasansfull vånda - utan slut och möjlighet till förändring. Det ät inte Gud som är grym. Det är människan som är grym mot sig själv, när hon frånsäger sig Gudsgemenskapen.

Människan får i rättfärdiggörelsen, ingen egen rättfärdighet, i sig själv. Den egna rättfärdigheten är fortfarande som en fläckad klädnad. Men hon kan, på grund av Jesu förtjänst för henne, på grund av efterskänkt skuld, av nåd, utan egen förtjänst och förmåga, få tillräkna sig Jesu rättfärdighet. Gud tar på sig nådens glasögon och säger: Rättfärdig för Kristi skull.

Den tillräknade rättfärdigheten från Gud grundar sig uteslutande på Guds barmhärtighet, nåd och Kristi förtjänst.

Ingenting i människan själv eller hennes medverkan eller förtjänst är orsak till denna tillräknade rättfärdighet från Gud och inför Gud. Endast Jesu försoningsverk är grunden till denna rättfärdiggörelsedom över människan.

Tron producerar inte denna rättfärdiggörelse. Men den objektiva rättfärdiggörelsedomen över alla människor mottages subjektivt, i den enskildes liv, genom tron. Tron är endast medlet, det passiva verktyget, som mottager rättfärdiggörelsen eller försoningen eller syndernas förlåtelse. Tron liknas ofta vid den utsträckta handen, men inte i den meningen att det är fråga om en prestation från människans sida. Vår rättfärdighet eller vår rättfärdiggörelse är en gåva, tron är mottagandet av eller gripandet om denna gåva.

Gud själv skapar hos oss den mottagande tron, genom förkunnandet av evangelium - genom den framräckta gåvan. Den som inte hört ett ord om tron men som ändå tar emot evangelium, han har den rätta tron. Tiggarens hand gör inte gåvan utan tar emot den. Tiggaren, som tar emot allmosan, har inte bidragit något till sitt livsuppehälle. Tron rättfärdiggör endast genom sitt föremål, d. v. s. genom det som föreligger som en gåva före tron och som tron griper om.

Rättfärdiggörelsedomen och benådningen är ett faktum före tron och orsaken till tron, inte tvärtom. Först måste ju brottslingen benådas, innan han kan ta emot benådningen. Evangelium överräcker denna benådning och den som tar emot den blir verkligen benådad, får verkligen gagn av den skänkta benådningen. Ingen är i personlig besittning av en gåva, bara därför att det finns en givare och en gåva.

Tron tar givaren på orden och tar emot gåvan, som finns där före mottagandet. Tron är alltså inte orsak till gåvan utan endast det mottagande organet, som skapas av nåden allena.

Uppmaningen att tro innebär inte att du först måste göra någonting för att bli förlåten. Den innebär i stället att du alls ingenting skall göra. Gud begär ingenting av dig. Du får i stället fritt och för intet ta emot hans gåva : syndernas förlåtelse, rättfärdiggörelsen, försoningen och evigt liv. Tron griper tag kring detta erbjudande.

Enligt Guds Ord är alla människornas synder utplånade, övertäckta och förlåtna för Kristi skull. Genom försoningen och den tillräknade rättfärdigheten från Gud. Han tillräknar inte världen deras synder (2 Kor. 5 : 1). En rättfärdiggörelse till liv har kommit över alla människor (Rom. 5 : 18).

Men de som inte tror evangelium – inte genom tron griper tag om denna fria gåva - går dock evigt förlorade. De har förkastat Kristus, förkastat benådningen. avvisat försoningen, rättfärdiggörelsen, syndernas förlåtelse. De väljer själva att ställa sig utanför benådningen.

Människan är efter Jesu försoning, fri att sätta sin förtröstan till Honom. Få sig Hans rättfärdighet tillräknad och komma in i ett rätt förhållande till Gud. Därför vädjar Gud. "Låt försona er. Den som vill, han komme och tage Livets vatten för intet." Gud vill att alla människor ska bli frälsta. Han vädjar på otaliga ställen till människan, att hon ska ställa, sin vilja under Guds vilja och sätta sin förtröstan till Jesus. "Idag om ni får höra Hans röst så förhärda inte era hjärtan", säger Han. Han säger det för människans bästa.

I Guds vilja lever människan skyddad och kan tillägna sig, det Han vill ge henne och Han kan få leda människan in i "förutberedda gärningar". Som hon kan få vandra i. Där Han strider och verkar för, med i och genom den troende.

Men detta, att underordna sig Guds vilja, strider mot människans hela natur. Hon vill ju förverkliga sig själv och drivs av egoismen och synden. Hon förstår inte att hon istället för att förverkliga sig själv kommer att fördärva sig själv.

Därför i detta triangeldrama, där människans vilja finns med som en slags "navpunkt", så sänder Jesus en Hjälpare från tronen. En hjälpare, Han säger, för alltid ska vara hos er. Objektivt hos alla människor. Subjektivt, säger Jesus, att Hjälparen bor i den troende. Inte instängd i hennes egen ande. Så att människan redan nu, skulle vara helt Gudomlig i sin ande. Men som en integrerad del av den troendes väsen. Där vill Hjälparen , "verka både vilja och gärning, för att Guds goda vilja ska ske".

"Lagen är en uppfostrare till Kristus… av lagen kommer kännedom om synden… om vi bekänna våra synder så är Gud trofast och rättfärdig så att han förlåter oss alla våra synder… om vi vandra i ljuset som Han är i ljuset så har vi gemenskap med varandra och Jesu Guds Sons blod renar oss från all synd… Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg… om vi förblir i Honom så förblir han i oss… Livets Andes lag har i Kristus gjort oss fria ifrån syndens och dödens lag… om vi vandra i ande så ska vi förvisso inte göra vad köttet har begärelse till."

När man reagerar på det felaktiga i Trosförkunnelsens undervisning och överfokusering på helande, möts man ofta av frågan om man inte tror att Gud vill och kan hela. Frågan är fel ställd och inte alls vad det handlar om. Gud både vill och kan hela.

1. Ibland syftar ordet kött på fördärvsnaturen synden, som finns kvar som en integrerad del av människans väsen. Det talas om att Anden strider mot köttet och köttet mot Anden. Då åsyftas syndens natur. Striden handlar om vem, som den naturliga människan ska välja, att liera sig med.
   
   
2. Med köttet åsyftas ibland den gamla människan. D.v.s. Den naturliga människan, när hon istället för Guds vilja på hjärtats högsäte, har sin egen egoism där och går i liering med synden. Då lever hon i den gamla människan.
   
   
3. Ibland är köttet också enbart benämningen för den fysiska kroppen eller den naturliga människan underställd den fysiska dödens tillstånd.
   

• Den köttslige kristne är också den, som inte förtröstar på den tillräknade rättfärdigheten från Jesus, utan försöker, att i sin egen förträfflighet, bli behagad av Gud. Hon avsätter då Guds vilja. Egoismen hamnar på högsätet. Hon hamnar under lagen, när hon själv ska försöka uppfylla den för att skaffa sig en egen rättfärdighet, som ska hålla måttet inför Gud. Hon hamnar i köttet.
  
  
• Den köttslige kristne är också den, som bara talar om tecken och under. Vad Jesus gör idag. Bara fokuserar kraften hos Jesus. Bara talar om vilken makt, Jesus gett den kristne. Han förflyttar då tron, bort från Jesu Person, den Han är, till tron på vad Jesus gör.
  
  
• Den köttsligt kristne egoisten ropar ständigt efter mer. Egoismen blir aldrig mättad. Den ropar hela tiden. Jag vill ha mer. Guds Ord uppmanar oss, att hungra och törsta efter rättfärdighet. Där, inneslutna i den tillräknade rättfärdigheten, från Jesus, finns välsignelserna, som en nåd. Med Livets Andes lag som drivkraft blir hungern efter rättfärdighet det absolut primära.
  
  
• Den köttslige kristne förstår inte, att hans egoistiska rop på mer, för honom tillbaka till fallets dag. Människan försöker igen, få regera med andlig makt, i Guds ställe, och hamnar i ockultism.
  
  
• Den köttslige kristne, hamnar åter i den tvångsmässiga självupptagenheten. Han börjar jaga upplevelser, för att mätta sitt, som han själv uppfattar det, "himmelska" begär. I jakten på upplevelser, tappar han uppmärksamheten och innan han vet ordet av, anammar han ockulta tekniker, för att få göra "inre helanden" och upplevelser av de märkligaste slag. Sanningen om vårt behov av helande för vårt känsloliv börjar utnyttjas av onda andars spel.
  

" Älskar ni mig så håller ni mina bud och jag skall be Fadern och han ska ge er en annan hjälpare som för alltid ska vara hos er. Sanningens Ande, som världen inte kan ta emot, ty hon ser honom inte och känner honom inte. Men ni känner honom, ty han bor hos er och ska vara i er ..

På den dagen ska ni förstå, att jag är i min Fader och att ni är i mig och att jag är i er .. den som älskar mig, han ska bli älskad av min Fader och jag ska älska honom och uppenbara mig för honom .. jag ber att de alla må vara ett och att såsom du Fader är i mig och jag är i dig, också de må vara i oss .. och den härlighet som du har givit åt mig, den har jag givit åt dem, jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett ..

Den som tror på mig, av hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram. Detta sade han om Anden, vilken de som trodde på honom skulle undfå .. i honom har ni nu, sedan ni har kommit till tro, som ett insegel undfått den utlovade helige Ande. Vilken är en underpant på vårt arv, till förvissning om att hans egendomsfolk ska förlossas ..

den som inte har Kristi Ande, han hör honom inte till. Om nu Kristus är i er, så är väl kroppen hemfallen åt döden för syndens skull, men Anden är liv för rättfärdighetens skull. Och om dens Ande som uppväckte Jesus från de döda, bor i er, så ska han som uppväckte Kristus Jesus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er ..

Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn…de blev alla uppfyllda av helig Ande och började tala tungomål, eftersom Anden ingav dem att tala…och Anden sade till mig, att jag skulle följa med dem…när jag hade begynt tala föll den helige Ande på dem, alldeles såsom det under den första tiden skedde med oss…och det ska ske i de yttersta dagarna säger Gud, att jag ska utgjuta av min Ande över allt kött och era söner ska profetera, era ynglingar ska ha syner och era gamla män ska ha drömmar."

Vi får leva i Ordets och Andens ledning och kommunikation inom skriftens ram och efter det ljus Anden ger över Ordet.

AVSLUTNING

Den förvanskade betydelsen, bakom det kristna språket i trosförkunnelsen, gör att kristna dras till den, utan att riktigt förstå, vilket tänkande de börjar anamma. Att de successivt förs allt djupare in i ett närbesläktat gnostiskt och New Age tänkande. Att inse sin egen inre gudomlighet. Man kanske inte märker att man leds in i ockulta tekniker där onda andar börjar hålla "lekstuga".

Man kanske inte till en början märker, att i undervisningen försvinner spänningsfältet mellan den gamla och nya människan i den kristnes natur. Att synden slutar bekännas och förträngs istället. Att den ständigt flödande förlåtelsen och nåden från Jesu försoning förvanskas. Att man hamnar i hyckleri och en maskerad lagiskhet. Mitt i allt tal om frihet i Kristus. Att man ytterst hamnar i en maskerad avgudadyrkan.

Kanske inte märker att man, mitt i allt tal om Kristus i Dig - vad Du äger i Kristus etc., luras bort från den sanne Jesus och det sanna evangeliet. Lurad av löften om överflöd på livets alla områden. Lurad av ockulta fenomen. Lurad av entusiasmen. Lurad av den stora spridningen.

Jesus avslöjade de människor som trängde sig på Honom efter bespisningsundret med att säga, att de inte sökte Honom för att få liv, utan därför att de fått äta sig mätta. D.v.s. de sökte Honom inte för den Han var – Guds Son. Utan för att få del av Hans välsignelser.

Här börjar man nu idag jaga mirakler , hälsa och pengar. Men Jesus i sig själv är ganska överflödig. Man är ju som en Gud själv och kan återerövra välsignelserna själv. Man har ju själv fått Jesusnamnet. Kan själv i egen auktoritet agera och regera med andlig makt, i andevärlden. Använder man Hans namn måste det ju vara rätt, resonerar kanske en del.

Man kanske lockas av att träna upp en teknik av tro och bekännelse, som likt en magisk formel, skall garantera andligt existensmaximum. Som inte hör hemma i den här tiden.

Det är inte lätt för människor, som har börjat komma lite djupare in i trosförkunnelsens undervisning, att ta emot korrigering. De har ju börjat få tillgång till uppenbarelsekunskap till sin ande,tror de. Börjat lära sig att inte ta emot sinneskunskap, som är från djävulen. Man får aldrig låta några sinnesintryck ge upphov till tankar som ifrågasätter uppenbarelsen. Därmed blir man utan förmåga att lyssna till andra människor.

Att lära sig leva inifrån och ut blir grundtesen. Man ser inte, att den tro man då uppövar, snarare är tron på sig själv och sin egen gudomlighet, än på Kristus. Lurade av den falska betydelsen bakom uttrycket Kristus i Dig. I Trosförkunnelsen är Kristus i Dig, liktydigt med, Din egen inneboende gudomlighet, i Din egen ande.

Man kanske också till en början luras av alla vackra ord om Jesus. Alla trosfriska utläggningar om att kristna ska vara övervinnare. Inga krokryggade syndare. Utan se sig själva i Kristus och leva i seger.

Man kanske inte märker, hur ändå på ett bedrägligt sätt, fokuseringen flyttas över på människan och hennes möjligheter att leva i sin egen gudomlighet. Att hon i sig själv är såsom en Gud. Att det är ormens röst hon hör. Det går inte att följa en villoande och komma rätt i slutändan. Även om man startat ut rätt.

Svårast är att förstå, hur så många kristna, inte hör att det inte är Herdens, utan en främmandes röst i trosförkunnelsen. Att de inte upplever att något är galet. Även om de inte äger förmågan att kolla upp läran.

När trosförkunnelsen når fram till en kristen gruppering är det intressant att se, att det alltid är samma sak som händer. Det uppstår två grupperingar i lokalen. Några som leende beundrar predikanten för hans trosfriska budskap. De andra får en bekymrad och förbryllad min. De upplever och hör att något inte stämmer.

Det är precis vad som händer, när en villoande gömmer sig bakom rätta ord och kommer in i en kristen gemenskap. Den splittrar och bakom orden om Jesus, är det ändå förkunnaren, som blir stor och märkvärdig. Jesus säger att den Helige Ande förhärligar Honom. När Guds Ande är verksam, är det för dem som lämnar lokalen, ganska likgiltigt vem som talade. De har fullt upp med att beundra Jesus.

Många blir säkert lurade av den skickliga taktik, genom vilken trosförkunnelsen infiltreras. Gömd bakom ett kristet språk och kristna läror, försöker de i vishet nå fram med sin uppenbarelsekunskap. Till de stackars kristna som lever i köttet. Bundna av djävulen i sinneskunskapen. De som inte förstått, vilka de är i Kristus. Som inte förstått att de själva är såsom Gudar. Inte är Gud, men såsom en Gud.

De som insett det, måste i vishet, sänka sig till de köttsliga kristnas nivå och lära dem leva i sin ande. Så att också de kan komma upp, på deras höga nivå och bli såsom en Gud. Så att de kan umgås i anden. Gudar umgås bara i anden.

Det blir så deras strategi. Under direktiv från den av Gud smorde överledaren. Därtill insatt av Gud. Kan alltså aldrig ifrågasättas. Han är den ende, som alltid rätt kan tolka och förmedla den högre uppenbarelsekunskapen.
När trosförkunnelsen fått tillräckligt brett fäste, kommer de att hårdlansera en förvanskad församlingssyn och den falska läran, om den smorde, ensamme ledaren i församlingen.

Människor försöker idag, bakom tal om andlig förnyelse och väckelse, skapa en exklusiv kristendom. Det talet blir en täckmantel för en gnostisk och ockult villfarelse, som hämmar det sanna kristna livet och som istället för enhet och väckelse, sprider splittring och andlig död i församlingarna.

Man talar om att vinna människor. Vinna till vad? Till villfarelsen! Verksamhetsapparater trummas fram i oändliga yttringar. Till vilken nytta? För att fånga människor i villfarelse.

Denna gnosticism finns också inom ordensväsendet. Där lockelsen är det gnostiska "självförverkligandet" och utveckling gradvis, till en högre andlig nivå. Man blir lika mycket där, som i trosförkunnelsen, blåsta på den sanna "himmelska konfekten"

Gnosticismen har nog under lång tid sipprat in i kristenheten och skapat en öppning för trosförkunnelsens budskap. New Age trummar in det gnostiska budskapet på samhällets alla plan. Sammantaget skapar det en resonansbotten i folksjälen, för trosförkunnelsens budskap. Det kommer att bli en stor väckelse. Men inte en himmelsk väckelse. Utan en gnostisk och ockult väckelse från avgrunden.

Gud tillåter villfarelsen komma. För att de som av hela sitt hjärta älskar Jesus, för den Han är, skall utkristalliseras och vitaliseras. De som vill "ge kärleken till sanningen rum i sina hjärtan ", kommer att uppliva gemenskapen med Jesus och tränga djupare in i det skrivna Ordet. Undrar om vi inte är inne i den tid där det står, att "domen har begynt och det på Guds hus." Är det inte en sållning av agnarna från vetet som pågår?

Men hjärtat gråter vid tanken på alla dyrbara människor, som går förlorade i villfarelsens svallvågor. Nöden griper känslolivet vid tanken på alla ärliga sökare, som drar sig till kristna sammanhang, för att finna svar på sina livsfrågor. Om de då möts av en presentation av en falsk Jesus och ett falskt evangelium. Jesus säger att "förförelse måste komma. Men ve den människa, genom vilken den kommer. För honom vore det bättre att en kvarnsten vore hängd om hans hals".

Det talas idag mycket om enhet, väckelse och förnyelse. Samtidigt splittras gemenskapen mer än någonsin av villfarelse. Gemenskapen vittrar sönder inifrån, genom öppnandet gentemot förförelsen.

Andens enhet finns i Jesu Person och verk. Enhet är inte något vi kan organisera fram. Eller tala fram. Med ord om att vi måste älska varandra. Enheten och kärleken ligger i fokuseringen på Jesu Person och verk. "vi älska därför att Han först har älskat oss". Vi kan inte älska på rätt sätt, om det inte sker utifrån Sanningen – Guds Ord.

Där Guds liv råder – i en rätt lära – där är Andens enhet. Där balans råder mellan lära och liv bevaras enheten. Andens enhet finns redan i summan av Skriftens Sanning. Andens enhet bevaras genom en fokusering på det Levande Ordet – Jesu Person och verk.

Förnyelse ligger likaså i fokuseringen på Jesu Person och verk. Jesus själv är alltid lika fräsch och ny. Allt finns uppsamlat i Jesu Levande Person. Hos Honom finns all förnyelse vi behöver.

SAMMANFATTNING

När vi sätter vår fötröstan till Jesu person och verk för oss, får vi vila i Jesu ord om hjälparen - Den Helige Ande - som på ett mirakulöst sätt, blir en integrerad del av vårt väsen. Vi får ha en - hela vårt väsens - umgängelse med Jesus.

Med blicken riktad på korset och Hans plats på tronen i himlen. Förtrösta på Hans löfte, att Han, genom en Livets Andes lag, vill leva det kristna livet för, med i och genom oss. Med en nådesverkande princip både i mottagandet av förlåtelsen - Hans inneboende liv - och fortsatta vandring med Honom. Vi får se vår egen otillräcklighet och Hans alltillräcklighet, som vi får sätta vår förtröstan till.

Vi behöver se helheten av den naturliga skapade människan, som i fallet "blir träl under syndens och dödens lag", där relationen med Gud bryts. Utan att läsa in det gnostiska tänkande som sprids av trosförkunnelsen.

När Bibeln säger, att människan är död, i överträdelser och synder, innebär det inte, att det är en speciell andlig punkt i människan som dör. Inte att hennes egen ande dör eller får en satans natur. Det handlar om att människan förlorat livsförbindelsen med Gud och blir "andligt död" gentemot Gudsgemenskapen och kommunikationen med Honom.

När det står att "Guds Ande vittnar med vår ande - att vi är Guds barn", innebär det inte, att Gud talar i en speciell andlig punkt i vårt väsen. Utan att relationen och kommunikationen mellan Gud och den naturliga människan är återupprättad. Att Gud kan tala om, för allt vad den naturliga mäniskan är - genom alla hennes sinnen och tvärs igenom hela hennes väsen - på alla plan - att hon är Guds tillhörighet. En personlig kommunikation från person (Gudomlig person ) till person (naturlig människa ). "Guds Ande vittnar med vår ande, att vi är Guds barn." Guds Ande vittnar och människans egen ande vittnar. De är alltså inte ett och detsamma. Inte "kemiskt" förenade.

Att "tillbedja i ande och sanning", innebär att jag i full uppriktighet, med full hängivenhet och överlåtelse, med hela mitt väsen - allt vad jag är - riktar min umgängelse, bön och tillbedjan - mot min Skapare. Som jag är fri att nalkas, genom Jesu försoning. Jag ber i ande och sanning. Med Skriften som utgångspunkt och referensram.

Då ger hela Hans väsen mig, sitt gensvar tillbaka, till hela mitt väsen. Guds Ande vittnar med vår ande. Då får jag ge, mitt hela väsens, gensvar tillbaka. Hela mitt väsen ropar, Abba Fader. Pappa, Pappa - här är jag. En kommunikation och relation mellan levande Gud och hela människan.

Det är inget fel på den sinneskunskap Gud kan tala genom. Uppenbarelsekunskapen har Han givit oss i sitt skrivna Ord. I umgängelsen med Jesus, kan vi få ljus över det Ordet. Han kan också kommunicera med oss på ett djupare plan i vårt väsen. Han kan ge oss inre visshet. Men aldrig något utöver eller i strid med det skrivna Ordet.

Vi behöver se att den naturliga människan inte i sig själv, har någon Gudomlighet och inte själv kan prestera det kristna livet. Jesus vill lära den naturliga människan, att inte förtrösta till något hos henne själv, för att leva det kristna livet. Bara förtrösta på Honom.

Jesus vill lära oss genom "en Livets Andes lag" som en integrerad del av vårt väsen, att Han själv vill och kan leva det kristna livet för, med i och genom den troende. Uppfylla Guds bud och verka vilja och gärning.

Jesus vill visa, att den naturliga människan, är inräknad i Hans korsdöd och Hans uppståndelse, så att hon kan säga:
"Jag lever och dock inte jag, utan Kristus lever i mig". Jag lever (den naturliga människan ), och dock inte jag (den gamla människan), utan Kristus lever i mig (den nya människan = naturliga människan - lierad med Jesus som Herre ).

"Den Sonen gör fri, han är verkligen fri". I den andliga stridens triangeldrama, kommer det en dag - förlossningens dag - när hela den naturliga människan, inklusive kroppen, når slutkonsekvensen av Gudsumgängelsen - här i tiden. Hon får gå in i Herrens härlighetsom en förhärligad/förverkligad människa med en evig natur som passar in tillsammans med Gud i evighetens värld.

Då har hon blivit såsom en Gud. Triangeldramat är över. Människan kan gå in i de uppgifter och den tillvaro hon var ämnad för. Det kan hon tacka Jesus för i all evighet. Som sin storebror. Det var Hans förtjänst från början till slut. Med människans medgivande, så att hon kunde bli en sedligt fri tänkande, kännande Gudomlighetsperson. I all evighet.

Bibeln uttrycker, att hela skapelsen, liksom väntar och längtar efter den här dagen, när Gud nått målet med människan och lett henne in i sin uppgift i evighetens värld. Det är ytterst sett, detta hela tillvaron handlar om.

För den som i Andens ljus över det skrivna Ordet, kommer in i verkligheten, fram mot detta slutmål, rymmer varje sekund, betydelse redan i den här tiden. Hos Jesu Person och verk, finns både livets mening och slutliga mål.


Vilken frälsningsmall är då den rätta?

Den, där människan i sin egen ande, i sig själv, redan här i tiden, blir såsom en Gud. Där människan hamnar i en tvekamp mot djävulen. För att återerövra skapelsen åt Gud?

Eller den, där hela den skapade, naturliga människan blir inbegripen i ett triangeldrama. Där Jesus är den som utför ett räddningsverk, från början till slut. Med människans egen tillåtelse. Där hela den naturliga människan, i evighetens värld, genom Guds uppståndelsekraft, omvandlas till en förhärligad/förverkligad människa. För att tillsammans med Honom komma in i uppgifter för att råda över skapelsen i kärlek?

Läsaren må själv, inför det skrivna GudsOrdet, göra sin egen bedömning!

EFTERSKRIFT

Efter den första tryckningen av häftet har jag mött en del frågor kring ande, själ och kropp. Frågor kring människans egen ande i förhållande till Guds Ande. Därav denna efterskrift.

Menar att Guds Ande inte bor instängd i människans egen ande uteslutande. Utan ser människan (jaget) som en enhet och helhet av ande själ och kropp. Jag är inte en ande utan en hel människa. En hel människa som rymmer en ande, en själ och kropp. En tredelad enhet där, Jesus ämnar rädda min hela människa.

Har jag ont i ryggen säger jag inte att det är min kropp som har ont i ryggen. Att jag själv inte har nån rygg och därför inte har ont. Eller att min ande inte har ont men att bara kroppen har det. Även min ande är inbegripen i min ryggsmärta. Jag, hela människan är inbegripen i smärtan.

Syndar jag säger jag inte att det är min själ och kropp som syndar. Att jag själv inte syndar eller att min ande inte är inbegripen i att jag syndar. Jag, hela min människa är inbegripen i om jag syndar.



Hos den troende handlar det inte om andebyte utan om tronskifte.

Människan får inte sin egen ande utbytt. Men anden väcks till liv gentemot Gudsgemenskapen. Jag, hela människan återfår förmågan till Gudsumgängelse. Med alla sinnen och allt vad jag är. Född på nytt. Gudsgemenskapen har fått nytt liv igen. Jag har genom den Helige Ande fått del av Gudomlig natur. Blivit lierad med min Skapare och Gud i en kärleksumgängelse. Som inte bara inbegriper och påverkar min egen ande, utan allt vad jag är till ande, själ och kropp är inbegripet i detta under att bli född ovanifrån - född av Gud.

• Tronskifte. Från egoismen, den förvridna självupptagenheten, självhävdelsen och egna viljan som drivkraft på hjärtats tron. Till att ha Guds vilja, det oegennyttiga tjänandet, rättfärdighetslängtan, en rätt kärlek till Gud, sin nästa, sig själv och med evighetsperspektivet som drivkraft på hjärtats tron.
  
  
• Tronskifte. Från slav under synden som fördärvskraft i mitt väsen. Utan att synden är jag själv. Jesus talar om synden som en djävulsk källa i människan. Men Han gör väldigt klart att denna källa inte blivit ett med människan själv. Han skiljer på syndakällan och den naturliga människan som orenas av den källan.
  
  
• Syndanaturen i människan är helt fördärvad ond och icke räddningsbar. Den är också på väg att fördärva den naturliga, ursprungliga människan. Människor är olika skadade av sin inneboende syndanatur och sitt syndiga leverne. En del är fullständiga vrak till sitt väsen. Medan andra farit mindre illa.
  
  
• Alla är dock inför Gud moraliskt på samma plan. Utan förmåga att älska Gud, sin nästa och sig själva i en förvrängd självupptagenhet. Dyrkar det skapade framför skaparen. Utan evighetsperspektiv. Gudsfrånvända. Notoriska syndare. Alla har syndat och står i saknad av härligheten från Gud. Separerade från Gudsgemenskapen. Utan möjlighet att rädda sig själva. Egoismens och syndanaturens slav.
  
  
• Den fallna människan har alltså två naturer. Dels den naturliga ursprungliga människan med egen ande själ och kropp plus den onda syndanaturen. Den finns inom människan utan att vara människan själv. Men hon är syndanaturens slav. Människan är inte helt fördärvad, men håller på att bli det. Hon är räddningsbar. Men upplever hon inte före den fysiska döden försoningen i Jesus Kristus blir hon i evigheten helt fördärvad.
  
  
• Skifte av sinnelag. Från upproriskhet, högmod ( eller andra sidan av samma mynt - klenmod ) och förtröstan till sig själv. Till ödmjuk underkastelse under Guds vilja och förtröstan till Jesus. Hans Ande liv och ledning.
  
  
• TRONSKIFTE. Till att följa och ledas av en annan Herre. Jesus. Guds Ande. Livets Andes lag. Utan att Guds Ande är jag själv eller är min egen ande. Bor Han inom mig. När jag följer Jesus är det inte bara min ande som är inbegripen. Hela min människa är inbegripen. Till att ledas av Guds Ande och Ord.
  
  
• Den kristne kan sägas ha tre naturer. Synden finns kvar. Den naturliga människan med sin egen ande ( som har fått liv på så sätt att den fungerar gentemot Gudsgemenskapen - utan att fördenskull vara detsamma som Guds Ande ) själ och kropp. Allt i en enhet. Den naturliga människan finns där. Där bor nu också Guds Ande.
  Den kristne väljer stundligen vem som ska vara hennes Herre, drivkraft och ledstjärna. Synden, egoismen och orättfärdigheten eller Guds vilja, Ande och Ord. Vem hon följer berör hela hennes människa. Jag, hela människan - inte bara människans egen ande - är inbegripen.
  
  
• Människans egen ande bär på något sätt, samtidigt med sig "embryot"eller en "inprägling" till allt vad jag är, till ande själ och kropp. Vid uppståndelsen kommer min egen andes liering med Guds Ande (som helt fullbordades vid den fysiska döden) att leda fram till hela mitt väsens förvandling. Allt vad jag varit av ande, själ och kropp kommer att inneslutas i uppståndelsen till Hans Gudomliga likhet. Från avbild till väsenslikhet. Hela människans förvandling från dödlighet till odödlighet.
  
  Samtidigt äger ju min egen ande i den här tiden på ett märkligt sätt ett eget slags medvetande. Ändå samtidigt sammansmältande med hela mitt väsens medvetande av tankar och känslor. Det "inre medvetandet" - "evigheten lagd i människans hjärta" - anden - är här i tiden helt sammansmält med mitt "yttre medvetande" - mina själsliga förmögenheter och min tanke och fysik.
  
  
• Guds Ande finns integrerad hos den troende på ett mirakulöst sätt i hela denna människa. Fram till den fysiska döden. Precis som synden finns integrerad i hela denna människa. Utan att fördenskull någondera är "synonymt väsens förenat" med människans egen ande. Eller uteslutande berör, har sin kommunikation med eller påverkar enbart människans egen ande. Hela människan är inbegripen i bägges aktivitet.
  
  
• Den troende människan (hela människan - ande, själ och kropp) med ett liv i ljuset, förlåtelsen och Jesu försoning erbjuds att i Kristus vara såsom "död" gentemot synden (innesluten i Jesu död) och istället vara "levande" gentemot Guds Ande (Innesluten i Jesu uppståndelse).
  
  Erbjuds att dö bort från den förvrängda självupptagenheten till ett liv under Guds ledning och vilja i Hans Andes Frid och harmoni. I frid och fred med Gud, sin nästa, sig själv och skapelsen. Dö bort ifrån synden, synderna och orättfärdigheten. Följa Jesus och leva för rättfärdigheten. Underställd Guds Ande och ord. Tjänandes Gud, sin medmänniska, sig själv och skapelsen, under Hans ledning och vilja.
  
  
• Den troende erbjuds att tillsammans med Jesus som Herre, med Hans vilja som ledstjärna, "avkläda sig (pågående process) den gamla människan ( förvrängd självupptagenhet + synden som integrerad drivkraft i hela hennes väsen) och ikläda sig (pågående process) den nya människan (hela människan - ande, själ och kropp - lierad med Guds Ande - integrerad i hela hennes väsen - och Guds vilja och skrivna Ord som ledstjärna).
  
  
• Den icke troende är till ande, själ och kropp - sin hela människa såsom "död" gentemot Gud och "levande" gentemot synden. Syndens slav.
  
  
• När människan låter Guds Ande föra henne till tro på Jesus. När hon sätter sin förtröstan till den Jesus är och har gjort. Förtröstar på Hans försonande blod. Förtröstar på Hans tillräknade rättfärdighet från Gud i Kristus Jesus. Då får hela människan andligt liv igen. Hela människan återfår förmågan till umgängelse med sin skapare. Genom att Guds Ande flyttar in som en integrerad del av hela hennes väsen.
  
  
• Gudsgemenskap till hela sin människa. Hon umgås med levande Gud med hela sin människa. Till ande, själ och kropp. Alla hennes sinnen - allt vad människan är, är involverat i Gudsumgängelsen.
  
  
• Fram till den kroppsliga döden. Då när hennes eviga natur - anden - som "embryobärare" av allt vad mäniskan är till ande , själ och kropp - för evigt "sammansmältes" i en oupplöslig liering med Guds Ande och i uppståndelsen - till hela sitt väsen - ande, själ och kropp, förhärligas till Hans odödliga och Gudomliga väsens likhet.
  
  
• Guds främsta mål med oss här i tiden, är inte i första rummet att göra oss lyckliga. Utan att dana fram sin Sons avbild i oss. D.v.s. helighet och rättfärdighet. Det kan vara en smärtsam skillnad. "Väl synes all fostran vid tillfället vara av ondo. Efteråt bär det för den som fostrats därmed, en fridsfrukt som är rättfärdighet." Guds fostran är sannerligen för stunden inga "lyckopiller", men har till syfte att vi ska "dö" bort ifrån förtröstan till oss själva och förtrösta på Honom. Så att leret kan bli till hedersamt bruk i Hans hand.
  
  
• "Lyckopiller"? Ja, ibland på "förklaringsberget". Men den största lyckan är att äga Hans frid och ett rent samvete. Ett av medlen på denna smala väg är ett ärligt liv i ljuset, bekännelsen, nåden och förlåtelsen
  
  
• Ibland får vi köra huvudet i väggen och riktigt göra bort oss. I ett förlamande chocktillstånd över syndens fördärv i mörkrets dal, får vi överge förtröstan till oss själva. För att ge oss hän i en hjälplös förtröstan till Jesu förlåtande nåd. Hela tiden är hela min människa inbegripen . Inte bara min ande.
  
  
• Är kristenhetens öppenhet för trosförkunnelsen ett resultat av en undervisning att Guds Ande instängt, uteslutande bor i människans egen ande? Med en tendens att se människans egen ande som hennes egentliga och hela personlighet? Är det en orsak till att man har svårt att se den konsekvens det får om man kopplar ihop det med trosförkunnelsen? Att man inte ser att människan i sig själv då blir såsom en Gud, redan i den här tiden?
  
  
• Trosförkunnelsen lär att människan får en helt ny och helt egen Gudomlig ande, som aldrig har funnits förut. Att de i sin sanna, hela och rätta identitet och personlighet - sin egen ande - är helt Gudomliga och syndfria. Att de i sig själva är såsom Gud redan här i tiden. De menar alltså inte att Guds egen Ande lierar sig med människan genom att bosätta sig i henne. De menar att de i sig själva, får en egen helt Gudomlig ande, så att de utan inblandning av Guds egen Ande, i sig själva är såsom en Gud.
  
  
• Detta genom att Jesu ande dog och Han föddes på nytt med en ny Gudomlig Ande, som aldrig funnits förut. En helt ny Jesus. En annan Jesus än den Jesus som hänger på korset. En Jesus som aldrig har funnits förut. Blir till i dödsriket efter att Jesus dött i sin ande och blir född på nytt av Gud. Samma händer med den troende i pånyttfödelsen.
  
  
• Det är helt klart densamme Jesus som uppstår, som den Jesus som hängde på korset. Jesus är den Levande Gudens Son före människoblivandet, under jordevandringen och efter uppståndelsen.
  
  Hans fysiskt dödliga, jordiska kropp, genomgår i uppståndelsen en förvandling till den odödliga "härlighetskropp", som Han hade före sitt människoblivande och Han transformeras i "himmelsfärden" till den tillvaro hos Gud, varifrån Han kom.
  
  
• Jesus är densamme GudaSonen från evighet till evighet. Inkarnerad för att återlösa människan. Sen transformerad tillbaka. Hela tiden densamme. Oupplösligt förenad med sin Fader hela tiden - från evighet till evighet.
  
  
• En del kristna har tanken, att människans egen ande och Guds Ande förenas till en sluten, instängd enhet. Därifrån är steget inte långt till tanken att människans egen ande och Guds Ande blir ett och detsamma. Ännu kortare blir sen steget till att anamma Trosförkunnelsens lära att människan i sig själv - sin egen ande, blir såsom en Gud.
  
  Öppnar detta för en tanke som gör att man inte ser att Gud är Gud och att människa är människa och människa lierad med Gud, fram till uppståndelsen? Inte ser att det är en villfarelse man hamnar i när man kommer in i Trosförkunnelsen! Inte ser det helt vilseledande i att människan i sig själv blir såsom en Gud - här i tiden.
  
  Eller tror man inte att det är vad Trosförkunnelsen går ut på idag? Därför att den undervisningen ligger så väl dolt bakom ett traditionellt kristet språkbruk i deras utåtriktade verksamhet. De ska ju i "vishet" nå de kristna med detta budskap! De har inte ändrat sin lära, men bytt taktik, för att långsiktigt bättre kunna skapa öppningar och föra läran in i kristenheten.
  
  
• Vi behöver nu se klarare än förut för att möta den sista tidens villfarelser! Det är väl också det som är Guds vishet med att låta villfarelsen komma. Detta att vi måste se klarare vad som gäller för att kunna möta den. Må Jesus hjälpa oss och väcka lärarna och profeterna! Så inte dyrbara människor går förlorade. Genom den bedrägliga trosförkunnelsen och deras strategiska taktik för att succesivt nå in med sin lära.
  
  
• Watchman Nee har skrivit en hel del kring ande, själ och kropp. Helt riktigt framhåller Nee väldigt starkt ( i motsats till trosförkunnelsens lära ) att även om Guds Ande, enligt honom , bor enbart i människans ande, så är inte Guds Ande därmed detsamma som människans egen ande. Han säger inte heller ( i motsats till Trosförkunnelsen ) att anden är människans egentliga och rätta personlighet. Nee säger att själen är människans personlighet.
  
  Däremot säger Nee precis som i trosförkunnelsens lära att människa och Gud bara kommunicerar med varandra genom människans ande och att det är anden som ska frigöras och ta kontrollen över själen och kroppen. Precis som i trosförkunnelsen sätter han också, på ett gnostiskt sätt, ett högre värde på anden genom dennes samröre med Gud och ett lägre värde på kroppen, genom dess samröre med materien.
  
  Är dessa två sista uppfattningar verkligen sanna?? Stämmer det med Guds Ord?? Kan verkligen inte Guds Ande även direkt kommunicera och umgås med människans känsloliv, tankevärld och fysik?? Är det enbart via människans ande Gud talar, arbetar med och umgås med människan?? Är det inte en umgängelse med hela människan??
  
  Hur kommunicerade Gud med människorna på GT:s tid, när deras ande fortfarande inte var väckt till "liv" gentemot Gudsgemenskapen???
  
  Är det verkligen en skillnad i värde på ande, själ och kropp?? Är inte hela Guds skapelse lika mycket värd?? Är inte denna strikta uppdelning och värdemotsatsförhållande mellan kropp och ande - ande och materia, en influence från Gnostiskt tänkande? Bor verkligen Guds Ande enbart och uteslutande i människans egen ande hos den troende? Är det verkligen frågan om att människan ska lära sig hur hennes egen ande får kontrollen över själen och kroppen?
  
  
• Handlar det inte mer om att hela den troende människan underställer sig Livets Andes lag och Jesu Herravälde? Att hela den troende människan umgås med Jesus och Ordet med en villighet att låta sig nyskapas till hela sitt väsen? Så att hela människan genom Guds Andes påverkan, grips av en kärlek till Honom, så att hon börjar älska Gud av "all sin själ, av all sin kraft och av allt sitt förstånd"? Till hela sitt väsen låter sig gripas av en längtan efter Guds helighet och rättfärdighet?
  
  Handlar det inte mer om att hela människan underordnar sig och följer Guds Ande, än att lära sig en teknik hur hon ska frigöra sin egen ande så att den kan ta kontrollen över själ och kropp? Är det verkligen bara via människans egen ande som Gud arbetar med en människa? Är verkligen människoanden hos den troende Guds instängda boplats, så att Gud bara når människans själ och kropp, uteslutande via människans egen ande?
  
  Innan trosförkunnelsen kom hade det inte så stor konsekvens hur man såg detta. Om man nu lär, att Guds Ande bor enbart i människans egen ande, är det av största vikt, att precis som Watchman Nee, starkt betona, att inte människans egen ande och Guds Ande, fördenskull är identiska. Inte är ett och detsamma.
  
  Även som Nee betona att människans egen ande inte är hennes enda, hela och sanna personlighet och identitet. För lär man det och kopplar ihop det med trosförkunnelsens lära, hamnar man i villfarelsen att människan redan i den här tiden, är såsom en Gud. Det är en lögn. Människan är människa lierad med Gud, genom Guds Ande. Integrerad i den troendes väsen. Fram till förlossningens dag.
  
  Angående Nee:s tveksamma undervisning så se under följande länk: https://hafosfunderingar.wordpress.com/2016/02/16/vill-varna-lite-for-vad-watchman-nee-egentligen-formedlar/
• Menar helt visst att människan är tredelad i ande, själ och kropp. En tredelad enhet. Själen och kroppen skiljs vid den fysiska döden från kroppen. För en återförening i uppståndelsen.
  
  Men jag menar att Guds Ande inte flyttar in på ett sådant sätt i människans egen ande, så att människans egen ande och Guds Ande är identiska. Alltså att Guds Ande och människans egen ande skulle vara ett och detsamma. Att Guds Ande flyttar in i människan på ett sådant sätt att människan i sig själv, redan i den här tiden, är som en Gud.
  
  Menar att Gud är Gud och människa är människa och människa lierad med Gud - genom Guds Ande, fram till förlossningens dag. Då Guds Ande genomsyrar hela människan till ande, själ och kropp till att göra henne till en förhärligad/förverkligad människa med evig natur som passar in i Guds gemenskap.
  
  
• Tror att det i en del undervisning, finns en öppning för den felaktiga tanken i trosförkunnelsens lära, om att människan, i sig själv, redan i den här tiden, blir en Gud. Det går inte att å ena sidan säga att Trosförkunnelsen är fel och sen i nästa andetag, med vår egen undervisning, skapa en öppning för trosförkunnelsens felaktiga lära.
  
  Täpper vi inte igen den öppningen, kommer vi att få se ändlösa skaror av kristna, bli bedragna och gå över till Trosrörelsen. Det har ju inte bara med denna öppning att göra. Det har också att göra med att vi kristna, ofta haft en överfokusering på upplevelser och mirakel och en, på senare tid, allmänt förytligad kristendom.
  
  Även haft för stark fokusering på kvantitet istället för kvalitet (helgelse). Vi har inte förstått att kvalitet (helgelse ) är det enda som ger kvantitet på rätt sätt. Vad är det för mening att stora skaror kommer med i en bred gemenskap om det sanna livet i Gud saknas?
  
  Vi ser ett stort avfall från den kristna tron, mitt framför våra ögon och det avfallet kallas för väckelse. Det är i sanning något nytt att kristna idag kallar villfarelse för väckelse!
  
  
  

KORT SAMMANFATTNIG OCH CITAT UR NÅGRA AV ULF EKMANS SKRIFTER

TILLINTETGÖR DJÄVULENS GÄRNINGAR

Sammanfattning: Syndafallet bestod i att människan. Guds avbild, föll i synd och överlämnade rådandet över skapelsen till djävulen och istället för människan blev djävulen denna tidsålders gud och herre. Människan dog andligen.

Jesus dog andligen i dödsriket för att vi skulle uppstå andligen. Ikläd dig vapenrustningen så ser djävulen inte skillnad på dig eller Jesus. Människan kan nu komma tillbaka till Adam och Evas tillstånd innan syndafallet. Identifiera dig med den nya skapelsen så kommer du in i det rådande och dominerande människan egentligen skulle ha haft. Du kan göra vad Gud gjorde genom människan Jesus. Djävulens stöldgods, överflödande liv, hälsa och välsignelse på alla områden i livet är nu den pånyttfödda människans rättighet. Det är lagligen vårt genom Jesu andliga död.

Citat : "Människan föll i synd och överlämnade rådandet över skapelsen åt djävulen, som blev denna tidsålders gud och herre. Det som hände var att människan, som vandrade i höghet, som var lik Gud och som rådde över skapelsen, tappade sitt rådande. Hon dog till sin invärtes människa. Hon dog andligen" sid 5

"Jesus blev gjord till synd, dog andligen och fördes ned i dödsriket...Gud lät genom den helige Ande en blixt slå rakt ned i dödsriket och uppväckte Jesus." sid 20

" Om Du har vapenrustningen på, så kan inte djävulen se om det är Du eller Jesus som kommer. Han ser ingen skillnad." sid 20

KRAFTEN I DEN NYA SKAPELSEN

Sammanfattning: Adam vandrade i direkt kommunikation med Fadren omstrålad av ljus och eld. Adam överlämnade skapelsen åt djävulen, detta var syndafallet. Jesus öppnade vägen tillbaka genom sin andliga död och nedstigande till dödsriket.

Vi har i anden blivit omskapade och lika honom själv. All den kraft och kunskap Gud äger är nu deponerad i din egen ande. Kraften ligger i din identifikation med Jesus i din egen ande och i din bekännelse. Du är vad Jesus kristus är. Håll fast vid det som är nedlagt i din ande så är Du en övervinnare. Du har Guds natur i Dig. Lär Dig tänka och tala Guds tankar, så att Du får framgång och kan vandra framåt i överflöd. Din egen ande skall dominera köttet. Du är en ny skapelse - en ande.

Citat : "Jesus har omskapat Din invärtes människa så att Du i anden har blivit lik honom själv" sid 8

" All den kraft som Gud själv äger har blivit deponerad i Din egen ande." sid 9

" Din invärtes människa är Ditt verkliga jag...så är Du vad Jesus Kristus är ...skapad till ett med Gud själv, ett med Guds arvsanlag och Guds natur." sid 14 o 16 o 21

DU KAN HÖRA VAD GUD SÄGER

Sammanfattning: Själen och kroppen är yttre skal till människans rätta identitet - anden. Den nya människan är till naturen en ande och har Guds kraft och natur i sig. Gud talar direkt till Din ande, där umgås Gud med människan. Kunskapen som finns i Din ande skall styra över själen och kroppen. Sinneskunskap som djävulen kan lura Ditt förstånd och Dina känslor att sätta tilltro till, ska inte få styra Din ande. Om Du är stark i Din inre människa har Du framgång i allt vad Du företar Dig.

Citat : "När Du blev född på nytt blev Du en ande. Du är en ande, har en själ och bor i en kropp..Din invärtes människa är Du..Djävulen låter Dina känslor dominera Din invärtes människa och tar ifrån Dig vad Du har...Gud talar i Din ande exakt vad Du skall göra:" sid 19 o 20 o 26


GUD VILL HELA ALLA

Sammanfattning: När människans ande blir född på nytt och skapad till likhet med Gud, kommer Guds hälsa in i Din egen ande och börjar påverka Din själ och slutligen även Din kropp. För att kunna ta emot helande måste Du emellertid veta att Gud vill hela Dig. Du måste i tro ta emot helande och anse och bekänna Dig helad. Detta budskap ska inpräntas i människans egen ande.

Citat : "När Du blir skapad till likhet med Gud, då kommer Guds hälsa in i Din ande och börjar påverka Din själ." sid 3

FÖDD TILL SEGER o GUDS PLAN FÖR DIG

Sammanfattning: Människan har Guds natur i anden. Den invärtes människan skall förklara krig mot nederlagstänkandet. Om människan är i Ordet finns ingen syndig natur , utan människan har Guds natur på insidan, därför skall nederlagstankar tryckas ned. Den som är född av Gud har Guds ande ( med litet a - alltså en egen Gudomlig ande ). Detta är den rätta identiteten för människan.

Kunskapen om att vara född till seger, att ha Guds natur i anden, är något djävulen vill stjäla. Demokrati och äldstebröder som tjatar emot det som ledaren i anden vet, förhindrar visionen. Bli ett med ledarens vision, så kommer smörjelsen över Dig och församlingen, nederlagsteologi försvinner då all världens väg. Människan är född till seger och framgång.

Du är skapad att vara lik levande Gud. Du är inte en syndare utan återställd till positionen före fallet. Din invärtes människa är Din sanna identitet. Du är skapad till Gudslikhet i anden. Du skall erövra skapelsen precis som Adam.

Citat : "Den som är född av Gud lever inte i synd. Han har ingen syndig natur, utan har fått Guds natur på insidan...Människan var den som skulle vara denna tidsålders Gud. Sedan blev djävulen det, men Guds mening var att människan skulle vara såsom en Gud...Är Du med i djävulens familj har Du djävulens natur i Dig, och då vill Gud att Du ska bli född på nytt. Då byter han natur i Dig och Du får Guds natur istället...Han upprättar Dig till samma position som Adam hade före fallet...När Du blir född på nytt lägger Du av Dig den gamla människan, den dör . En ny människa skapas. Den människan är skapad till gudslikhet..Om Du kunde se Din egen invärtes människa, så tror jag Du skulle se Jesus Kristus." sid 4 o 6 o 11o 13 o 19


TRO SOM ÖVERVINNER VÄRLDEN

Sammanfattning: Den troende människan och Gud blir lika till naturen. Vi inte bara tillräknas Jesu rättfärdighet. Vi får en ny natur som gör oss i verklig mening rättfärdiga. Den gamla människan och syndanaturen dör. Du kan genom Din egen pånyttfödda ande leva i seger. Du var en syndare och är nu rättfärdig. Guds tro är en ny natur som är deponerad i Din egen ande som Du kan bruka för att ådstadkomma övernaturliga resultat.

Citat: "Människan skapades att vara som Gud var. Inte vara Gud, men vara som Gud, honom lik. Hon fick förmågan att tala som Gud. Hon fick förmågan att handla och utföra saker , som Gud... Adam var ställd över skapelsen för att råda och regera över den, precis som Gud råder och regerar över universum...Människan skulle vara som Gud, tänka som Gud, handla som Gud och tala som Gud." sid 51, 57

"När Du blir född på nytt får Du ett nytt hjärta, en ny människa skapas i Ditt inre, Din ande blir ny...Din pånyttfödda, nya människa, Din ande är skapad till likhet med Gud...Du fick en ny natur, en ny ande. En ny människa som aldrig hade funnits förut föddes på insidan av Dig...Du var vekligen död i Dina synder, men i Jesus blev Du verkligen rättfärdig...Människan hade fått del av djävulens natur...När Du blir född på nytt dör den gamla människan, dvs. syndanaturen i Din ande...Du får en ny natur...så har Du genom Din egen pånyttfödda ande seger tillgänglig, så att Du inte behöver leva efter köttet och uppleva nederlag. Istället kan Du leva i anden ( med litet a ) och vandra i seger... Du var en syndare, Du var i ett köttsligt väsende, blev frälst av nåd och är nu rättfärdig genom Guds rättfärdighet". sid 18, 57, 75, 76 - 80

"Den tro som åstadkom allt detta ( skapade universum ), ger han åt den troende..När Du använder tron blir den verksam...tron kommer från Din egen ande ( litet a ). sid 18, 21, 39

DOKTRINER

Sammanfattning: Det är samma grundkärna som går igen som i de andra böckerna, men mycket mer förvirrande omgivet och inbakat i traditionell kristen lära. Dock behöver även här Jesus smaka den andliga döden och bli född på nytt i dödsriket. Därigenom kommer han in på samma spår som i de andra böckerna och människan får en egen Gudomlig ande ( fortfarande med litet a ) som själv producerar liv och frukt.

Citat: "Guds Ande skapar en helt ny invärtes människa som aldrig någonsin har funnits förut. Den gamla syndamänniskan har dött, och en ny människa blivit till...Om vi vandrar i ande ( litet a ) kommer vi inte att göra vad köttet har begärelse till...Det flöde som strömmar fram ur andens ( litet a ) liv...andens ( litet a ) frukter producerar överflödande liv." sid 127, 133

DENNA VÄLSIGNADE PRESS ( 1996 )

Det finns de som tror att Ekman ändrat sig i lärofrågor. Här besvarar han själv den frågan med följande citat: "Den grundläggande visionen, den grundläggande teologin, de grundläggande aktiviteterna och de grundläggande synsätten ligger kvar. Här finns ingen skillnad. sid 60

Detta uttalande innebär att vill man verkligen bli införstådd med Trosförkunnelsens lära bör man också studera Hagins skrifter som ju är något av Ekmans lärofader och varifrån Ulf Ekman startade ut med sin verksamhet. Den grundläggande teologin ligger kvar säger han själv här.

När det nu sker ett närmande mellan kristenheten och Trosrörelsen idag är det alltså inte Ekman och Trosrörelsen som förändrats utan Ekman som skickligt manipulerat den övriga kristenheten att förändras och närma sig Trosförkunnelsens läror. Ekman kommer alltmer att försöka framstå som ekumen och tala om andens enhet ( med litet a ) samtidigt som hans villfarelse splittrar och vilseför den sanna kristenheten.

Bilaga register

1. Vem är Jesus
   
   Helt riktigt talar Ekman om Bibeln som Guds Ord. Han talar mycket om Jesus men det märkliga är att det ändå är djävulen som fokuseras. Säkert 95 % av vad han säger är sant resten skapar öppningar för villfarelse. Öppningarna ligger i när han tvillar till det kring människans andliga död. Att vi är skapade att vara i Guds klass men fungerar i djävulens klass, är hans barn och äger hans natur och kopplingen till att få Guds natur och komma i Guds klass i sin ande.
   
   Det bandet skulle handla om, vem Jesus är, inskränker sig till att Jesus var en riktig människa och Guds Son. Men inget om vad detta innebär. Jesu uppgift uttrycks endast i att han kom för att tillintetgöra djävulens gärningar.
   
   Med högmodig, arrogant attityd och övertygande uttryckssätt trollbinds lyssnaren. Det är egentligen inget av substans, bara en våldsam ordsvada. Men Ekman lyckas skapa ett tryck på människor och inge lyssnaren en uppfattning att här har en som vet talat. Han förmedlar en känsla att här har det förkunnats något långt utöver det vanliga i de övriga döda sammanhangen. Medan verkligheten är att det han presenterat av sanning, nästan är vad varje frikyrkopredikant sammanfattar i ett eftermöte. Men dessutom har han här bakat in ansatser till villfarelse. Visst är det något utöver det vanliga, för här har en främmande ande lyckats framställa det som att det är Guds Ande som talat om frälsning. Med en svada om Gud, djävulen, Jesus, syndare, himmel och helvete. Men som skapat en öppning in på villfarelsens väg.
   
   
   
2. Den troendes auktoritet
   
   Gud gav genom ett kontrakt jorden till människorna för att de skulle råda över skapelsen som denna tidsålders Gud. Människan skulle råda, dominera och ta skapelsen i besittning. Vara som en Gud som härskar och råder över skapelsen.
   
   Människan begick högföräderi och överlät rådandet över skapelsen till djävulen så att han blev denna tidsålders Gud. Adam och Eva föll för frestelsen att få bli som Gud, därför att de inte insett att de redan var som en Gud. Människans ande dog och fick en satanisk natur.
   
   Det handlar nu om att få Din identitet upprättad. Att Du ska se att Du är satt att råda över skapelsen. Att Du ska vara som Gud själv i karaktär, tanke och handlande.
   
   Ekman talar om Gud och Jesus men det är djävulen och människan själv som fokuseras. Han ingjuter ilska mot djävulen. Djävulen har så mycket makt som människan själv ger honom. Du ska stå honom emot. Människan ska slå tillbaka djävulen genom att inte lita till sinneskunskap utan tillägna sig uppenbarelsekunskap till sin ande. Se sin position, rätta identitet och sina rättigheter som återupprättad till denna tidsålders Gud. Byta familj från djävulen som far till Gud som far.
   
   Ekman framför sitt budskap i samma högmodiga arrogans. Talar hela tiden från en pidestal. Ni förstår inte men jag vet. En väldig svada av ord som trollbinder och imponerar. Men han får egentligen väldigt lite sagt av substans. Det handlar mindre om en bevisföring utifrån Guds Ord och mer om en känslomässig påverkan som binder människor till Ekman själv och en beundran av honom som kan och vet. Helt otroligt att skaror av människor kan låta sig luras av detta budskap.
   
   
   
3. Den invärtes människan; Del 1. Ande, själ och kropp.
   
   Människan var satt att råda, regera och erövra skapelsen. När människan syndade förlorade hon Guds natur i sin ande. Hon dog i sin ande. Blev slav under djävulen och med i djävulens familj med djävulens natur i sin ande.
   
   När Du blir en ny skapelse ger den helige Ande Dig en ny ande. En ny människa som aldrig funnits förut och som är skapad till likhet med Gud. Då dog Din gamla människa och finns inte mer. I Din invärtes människa finns nu ingen synd. Det råder motsatsförhållande mellan den andliga invärtes människan och den yttre människan.
   
   Det man som lyssnare hela tiden förvånas över, är hur det kan vara möjligt att med sådan inlevelse tala så många ord och ändå få så litet sagt. Trots det förmedla en känsla av att här har talats något oerhört genomgripande och revolutionerande. Ändå är det i verkligheten bara ansatser till villfarelse inlindat i Bibelord.
   
   
   
4. Den invärtes människan; del 2. Andlig växt.
   
   Här startar Ekman ut rätt om kroppen som den helige Andes tempel. Att vi ska tala om oss själva som Gud talar om oss och utifrån Rom. 8 : 11 att om Guds Ande bor i oss så påverkar det även kroppen. Men sedan glider han från kopplingen till Guds Ande över till människans egen ande.
   
   Den invärtes människan är skapad till fullkommlighet och Gudslikhet. Ditt verkliga jag är Din ande, Din invärtes människa. Vid pånyttfödelsen föds en andlig baby som ska växa. Allt finns deponerat för denna växt i Din egen ande.
   
   Din egen ande ska råda över kroppen. Din invärtes människa, Din egen ande har karaktärsdrag och egenskaper - andens frukter, som ska ta kontrollen, genom att Du vandrar i Din egen ande. I talet om den andliga tillväxten blandas riktig och villfarande undervisning i en osalig blandning. Dolt bakom talet om att släppa Jesus lös, blir ändå det kvarblivande resultatet en öppning för att det är Din egen Gudomliga ande Du ska följa och som ska utöva inflytande. Då blir Du en övervinnare som besegrar den Onde.
   
   
   
5. Den invärtes människan; Del 3. Sinnets förnyelse.
   
   Själen är mötesplatsen mellan den invärtes och den utvärtes människan. Rymmer vilja, känsla och förstånd. Det är Ditt sinne. Ditt sinne är inte fött på nytt. Din ande är född på nytt. Ditt sinne ska förnyas. Ditt sinne opponerar sig mot Guds Ord och vilja. Där är striden mellan ande och kött. Själen är stridsplatsen mellan ande och kött.
   
   Du har ansvar för Din själ, Ditt sinne. Du ska göra något med Din själ. Du ska förnya Ditt sinne. Gud gör det inte. Gud talar bara i Din egen ande. Det är Ditt verkliga jag, Din ande som talar. Uppenbarelsekunskap kommer upp i Din ande.
   
   Om Du inte själv har förnyat Din själ, kommer Din sinneskunskap att stå i strid med den kunskap Din ande kommer upp med. Vi tänker då utifrån det oförnyade sinnet. Om Dina tankar inte är Guds tankar är de en öppen kanal för djävulens tankar. Hur fylld Du än är av Guds Ande.
   
   Kunskapen från Din kropp går in i Din själ, ofta tvärtemot uppenbarelsekunskapen i Din ande. Men vi har Kristi sinne och kan tänka som Jesus, om vi lyssnar till uppenbarelsekunskapen, som kommer upp i vår egen ande.
   
   Det är inte upp till Gud, utan upp till Dig själv, om Du förnyar Ditt sinne och tänker i enlighet med Guds tankar. Genom att mata Din ande med Guds Ord och lyssnar till uppenbarelsekunskapen i Din egen ande.
   
   Slutpoängen är alltså igen att lösningen, även på hur sinnet förnyas, är att vi följer vår egen Gudomliga ande. Detta är inbakat i samma svada av ord, Bibelcitat och en blandning av både rätt och villfarande undervisning. Villfarande undervisning kommer aldrig direkt utan bredvid eller utöver Sanningen. Återigen med en förmedlad känsla av att det är något vidunderligt man lyssnat till. Framfört av en som ju måste kunna och veta allt. Men när man summerar vad som sagts rymmer det nästan ingen substans alls, utan utgör initialformen för en villfarelse. Helt ofattbart att pastorer och kristna utöver vårt land är på väg att låta sig inluras och bli delaktiga av denna undervisning.
   

Bilaga register

1. Smörjelsen i Gamla och Nya Testamentet.
   
   Vi har en tröghet för att höra och flöda i den Helige Ande. Vår erfarenhet ska stämma med Ordet. Smörjelsen går förbi förståndet. Vi ska lyssna till vår invärtes röst. Allt är inte smörjelse som känns. Du ska känna smörjelsen i Din ande. Guds Ande går in i Din ande med Ordet och Din invärtes människa växer.
   
   I G.T. är Anden över prästen, profeten och kungen. Gud uppenbarade sig genom dessa människor. Prästen företräder folket inför Gud. Profeten talar från Gud till folket och kungen styr, råder och regerar.
   
   I N.T. är smörjelsen över Jesus för tjänst. Han proklamerar, undervisar, manifesterar genom att hela och befria. Han tränar sina lärjungar att göra samma gärningar. Gud bekräftar att Han är med Jesus genom tecken och under. Sjukdom är från djävulen som ett ok. Smörjelsen bryter oket. Smörjelsen manifesterar Jesus som präst, profet och konung.
   
   Ekman gör så en övergång till att smörjelsen kommer över den kristna församlingen när Jesus satte sig på Faderns högra sida. Betonar att samma Ande som var över Jesus nu är över den troende. Den Helige Ande är given och kommer upp i den troendes inre.
   
   Gud har nu gett oss auktoritet och förmåga att göra samma gärningar som Jesus. Vi ska se att vi precis som Jesus nu är präster, profeter och kungar. Gud gör nu samma saker genom den troende som genom Jesus. Det är ingen skillnad på den troende och Jesus beträffande smörjelsen för tjänst.
   
   Igenom hela bandet präntar Ekman in hur viktigt det är det han säger. Som lyssnare förvånas man åter över hur det kan vara möjligt att tala så många ord, men när man summerar vad han sagt, så rymmer det så litet innehåll. Hur är det möjligt att ändå efterlämna en känsla att här har man lyssnat till en fantastisk undervisning? Syftet med bandet synes vara att vi ska se att vi genom smörjelsen kan fungera som Jesus gjorde.
   
   
2. Smörjelsen över den troende.
   
   Vi lever i den Helige Andes tidsålder. Ekman citerar ur en bok av Hagin han tycker är bra: Jag tror på visioner. Smörjelsen ger syner, uppenbarelser och manifestationer som leder till konfrontation med djävulen.
   
   Gud talar till Dig och leder Dig. Men Du ska vara sund i Dina uppenbarelser. Ekman återger när han själv varit i smörjelsen, varit ledd av Gud och eskorterad av änglar. Vi ska bli vana att flöda i smörjelsen. Bli trygga i vår ande.
   
   Hjälparen står bredvid Dig och är för Dig. Till för att leda Dig. Smörjelsen finns i Dig och lär Dig om allting. Den ger undervisning, uppenbarelse uppifrån. Tvärtemot världens undervisning. Vilket leder till konfrontation.
   
   Anden är en person som Du ska lära känna. Du ska bli hemtam i Hans atmosfär. Gå in i smörjelsens manifestationer som ska bli till nytta. Bygg inte tjänsten på manifestationerna utan på personen Anden. Du ska vara trygg i Din identitet i Din ande.
   
   Vi är smorda i samma Ande som Jesus och samma gärningar manifesterar sig. Vi ska bli hemtama i det övernaturliga. Ivriga att undfå de Andliga nådegåvorna. Gå in i att fungera och flöda i det andliga. Ta emot uppenbarelsen när, var och hur vi använder smörjelsen. Vi ska lyssna till vår inre röst. Där Du har fått ett Ord som är smort av Gud och som gett Dig Gudomlig natur. Du är smord av Gud. Acceptera det så blir Du fri i smörjelsen.
   
   Som lyssnare stannar ett stort frågetecken kvar mitt i allt ordflöde. Vad var det egentligen Ekman ville ha sagt? Men suggestivt blir man ändå lämnad med en känsla att här har en verklig andlig expert talat, som kan, vet och upplevt allt.
   
   
3. Smörjelsen över tjänstegåvorna.
   
   Lita på smörjelsen i Ordet och smörjelsen som är över Dig. Du är smord av Gud. Smörjelsen i Dig tar Ordet och skjuter in det i andra. Lita på och lyssna på smörjelsen i Din inre människa. Då gör Du saker för Fadern som Du aldrig vågat förut, därför att djävulen tidigare bundit Dig med fruktan.
   
   Behåll uppenbarelsen i Din ande. Låt smörjelsen komma över den och lev ut den. Handla på det smorda Ordet. Lita på smörjelsen i Dig. Ansvaret är Ditt att Du gör vad Gud säger till Dig att göra. Lita på Din invärtes röst. Profetian är till för att bekräfta vad Gud vittnar i Din egen ande. Det är skillnad på att ha profetisk gåva och att vara profet.
   
   När Du är smord av Gud är Du en gåva. Gåvan ger Dig rum att verka i Din tjänst. I tjänsten ska Du vara trygg i barnaskapets ande. Din identitet är i Din ande. I Din pånyttfödda ande finns ingen fruktan eller träldom.
   
   Gud letar efter människor Han kan bistå med sin kraft. Åt den som med sitt hjärta hänger sig åt Honom. Lovsång är ett offer åt Gud. Det religiösa avfallet föraktar hängivenhet och offer åt Gud. Ge Dig hän åt Gud.
   
   Akta Dig för att ha en upprorisk, kritisk och dömande ande och attityd gentemot det Gud gör. ( Vad Gud gör på Livets ord och talar genom Ekman? ) För då ställer Du Dig på djävulens sida och det är farligt. När Du möter det Gud gör och inte förstår det så vill djävulen få Dig att dra till alla bromsar och bli kritisk. Däför ska Du ha ett hängivet hjärta så ska Gud bistå Dig. Då blir Du en kanal för Guds Ande som flödar ur Dig och smörjelsen kommer över Dig.
   
   Apostel, herdar och lärare är tjänster med en speciell smörjelse. Gud utser dessa människor. Dessutom finns det hjälptjänster med speciell smörjelse. Du ska vara trogen i den tjänst där Du står. Nyckeln är hängivenhet och avståndstagande från världen. Att bestämma sig för att få den smörjelse man behöver. Smörjelsen ger övernaturlig kunskap och kraft
   
   Smörjelsen ligger över tjänsten. Inte över personen. Men går genom personen. Yttringarna blir därför olika. Bejaka den tjänst Du har fått så att den kan blomma ut. Så att smörjelsen kan flöda över Dig. Ta ut i tro smörjelsen som är i Dig.
   
   Vi ska respektera den som är smord av Gud och förvänta oss att smörjelsen skall flöda från denne. Det är när vi förväntar oss något som det händer saker.
   
   Ekman hoppar från det ena till det andra. Verkar allmänt splittrad. Det är svårt att finna den röda tråden i vad han säger. Det är mera show och underhållning än undervisning. Men efterlämnar samma intryck som tidigare. Här har en mästare talat som trollbundit lyssnarna. Vi ska akta oss för att gå emot honom som ju är smord.
   
   
4. Övernaturliga manifestationer av den Helige Ande.
   
   Vi ska förvänta, kräva och dra fram manifestationerna ur tjänstegåvorna. Allt det vi gör är övernaturligt genom smörjelsen över tjänsterna.
   Du ska umgås med människor som lever i smorda tjänster så överförs smörjelsen på Dig. Ekman själv kom in i smörjelsen via Hagin och Copeland. Underbart smorda förkunnare som fört Ekman in i tjänsten och flödet. In i det övernaturliga. Han gick som på moln och var som vild där i USA efter att få tag i det Gud hade kallat honom till. Du ska inte ge Dig förrän Du har smörjelsen i Ditt liv. Lägg bort fruktan.
   Du ska längta efter manifestationerna. Det Gud gör växer och fungerar. Uppenbarelsen smittar av sig från människor som lever i smörjelsen. Sök umgänge där smörjelsen flödar. Se hur det flödar. Identifiera Dig med det Du ser. Det handlar om Gudomligt överförande genom handpåläggning. Din invärtes människa växer och börjar kommunicera med Dig. Du kan då arbeta med och flöda i smörjelsen. Du kan då göra det Gud kallat Dig till.
   
   Guds härlighet är den Helige Ande. Guds härlighet, smörjelsen är över Jesus och verkar genom Jesus. Samma Ande finns över och i den troende som kan göra Jesu gärningar. Dessa manifestationer kommer att öka i den sista tiden. Vi ska vara sunda. Men det kommer att bli väldiga manifestationer med änglasyner och uppenbarelser. Det är naturligt för den troende. Djävulen slänger in en del falska saker för att vi ska gripas av fruktan. Men det ska vi inte bry oss om. Vi ska leva i det övernaturliga.
   
   Lärjungarna var så berusade av det övernaturliga den första pingstdagen, så att de bara raglade fram. På samma sätt kan vi få ragla fram berusade av det övernaturliga. Ekman har själv varit så onykter av Anden att han inte kunde köra bil eller hitta hem. Har ibland blivit som förlamad och inte kunnat röra sig under lång tid. Det har skett när han genom handpåläggning fått förbön av människor i smorda tjänster. Det är äkta manifestation av Anden. Skratt i anden är en annan manifestation djävulen inte gillar. Det andliga skrattet gör oss fria från en massa saker.
   
   Vi har var och en änglar som är våra tjänsteandar. Starka andevarelser som manifesterar sig i våra liv. Vi ska förvänta oss att det ska ske. Oral Roberts har haft besök av både änglar och Jesus själv. Det är naturligt i vår tid med övernaturliga manifestationer.
   
   Den enda fråga man som lyssnare ställer sig efter att ha åhört fyra band om smörjelsen. Var är undervisningen om den Helige Ande? Den Gudomliga förmedling vid handpåläggning Ekman talar om synes inte handla om en förmedling från Guds Ande, utan manifestationer av en villoande, som nu Ekman i sin tur för vidare.
   

1. Behovet av uppenbarelse.
   
   Bibeln är inspirerad - given från Gud. Handlar om hur Gud uppenbarar sig genom historien. Adam vandrade med Gud och hade liv i sig och behövde inte uppenbarelse på det sättet. Adam föll i synd, dog i sin ande och fylldes av demonisk och satanisk natur.
   
   Syftet med Bibeln är att föra oss till räddning genom uppenbarelse. Det behovet uppstod genom syndafallet. Människorna håller sig borta från Gud fast han uppenbarat sig genom skapelsen och i det mänskliga samvetet. Utan uppenbarelse är sinnet förmörkat.
   
   Det är ohållbart att allt skulle vara relativt. Det finns objektiva sanningar. Uppenbarelsekunskap. Den pånyttfödda människan har uppenbarelsen i sin egen ande.
   
   Denna världens visdom är dårskap som står tvärtemot uppenbarelsekunskapen som är en bevisning i ande och kraft. Djävulen sår hela tiden tvivel på uppenbarelsekunskapen och vill ta bort det övernaturliga i tron.
   
   Kunskapen genom sinnena är begränsad och tillhör den här världen. Den är inte till för att leda Dig andligt. Vad Gud har uppenbarat går tvärtemot sinneskunskapen som är demoniskt influerad. Valet är Ditt vilken kunskap Du låter leda Dig.
   
   Vad Gud har berett, tänkt och planerat för dem som älskar honom har han uppenbarat genom sin Ande. Vi har fått vår ande från Gud för att vi ska veta vad Gud har skänkt oss. Om det är något som bedrövar Gud så är det när människor förkastar uppenbarelsekunskap. Gör Du uppror mot uppenbarelsekunskapen så är Du i köttet. ( Man får en känsla av att det är detsamma som uppror emot Ekman ).
   
   Du har Kristi sinne och kan tillägna Dig uppenbarelsekunskap och få del av den makt den troende har del av. Det första djävulen gör är att få oss att tvivla på uppenbarelsekunskapen. Vi ska inte reagera utifrån omständigheterna. Vad vi ser, hör och känner utan utifrån uppenbarelsekunskapen.
   Det tveeggade svärdet - Guds Ord ska utgå ur Din mun. Att användas i andevärlden. Du ska förvandla Ditt sinne. Gud gör det inte. Du ska inte låta sinneskunskapen prägla Ditt sinne med fruktan. Du ska genom uppenbarelsekunskap driva ut fruktan och uppror. Då börjar Du tänka som Gud och Guds kraft börjar flöda.
   
   Nu kan man börja skönja hur ett listigt nät läggs ut. Ekman har tidigare förklarat att han är smord och därmed kan förmedla uppenbarelsekunskap. Utifrån delvis riktiga utläggningar ur Guds Ord intalas man att inte lyssna till djävulen som talar via sinneskunskapen utan till uppenbarelsekunskapen som ju Ekman då kan förmedla.
   
   Outtalat blir slutkonsekvensen att den som lyssnar till Ekman lyssnar till uppenbarelsekunskap och blir därmed ledd av Gud. Medan den som inte lyssnar till Ekman lyssnar till sinneskunskap och därmed indirekt blir ledd av djävulen. Då läggs också ett efektivt hinder för korrigering.
   
   Så har nu en finurlig uppbindning till Ekman själv startat. Han lyckas med detta konststycke mitt i allt tal om Jesus, Guds Ord och att han framstår som rättlärig. Detta är inbakat i kanske 99 % sanningar ur Skriften med några öppningar för villfarelsen om att Du får en ny egen ande som är Gudomlig. Hur Du ska ledas av uppenbarelsen till Din egen ande. Lära Dig lyssna till Din nya inre människas inre röst.
   
   
2. Styrs Du av uppenbarelse eller tradition?
   
   Det råder motsatsförhållande mellan sinneskunskap och uppenbarelsekunskap. Uppenbarelsekunskapen kommer från Guds hjärta till Ditt hjärta. Följ Jesus oreserverat så flödar uppenbarelsen till Dig.
   Vi ska inte följa fäderneärvda meningar. Allt det vi ärver är för oss lite heligt. Men är det inte uppenbarelsekunskap så ska vi inte följa det. När uppenbarelsen inte finns uppstår en massa olika meningar och skapar lagiskhet. En Farisé är inte glad utan tung och jobbig. Gripen av rädsla och fruktan.
   I Din pånyttfödda ande flödar glädje, rättfärdighet och frid. Det blir då konflikt i Din själ och Du blir förvirrad så länge Du behärskas av sinneskunskapen. Vi ska inte tillbe Gud med bara våra läppar utan med våra hjärtan. Vi ska be utifrån vår egen ande i ande och sanning.
   
   Är människor inte brinnande i anden, okunniga eller ovilliga att underordna sig uppenbarelsen ( de andra ? ) blir det en märklig reaktion, när de möter människor som brinner ( vi ? ). Vi möter människors åsikter i motsats till uppenbarelsekunskap.
   
   Grips jag av farsoten att bli andligt slö och lever i en religiös fasad börjar jag följa fäderneärvda meningar och det uppstår olika partier som försvarar sig och leds av religiösa riter. Då vill Gud visa att det där duger inte. Jag måste bli villig att ändra mig och följa Gud av hela mitt hjärta. Låta fäderneärvda meningar brytas ned och komma in i uppenbarelsen.
   Är Du inte öppen för uppenbarelsen blir Du fast i åsikter och traditioner.
   
   Djävulen citerar Skriften och blandar det med fäderneärvda meningar för att Du ska svälja det. Han angriper uppenbarelsekunskapen. Gud bygger sin församling på uppenbarelsekunskapen. Den församling som lever i uppenbarelsen är en segervinnare i världen. Ser Du en församling som inte lever i väckelse så vet Du att där inte finns uppenbarelsekunskap. Där uppstår problem. Du ska vara med där man lever i uppenbarelsen. ( De andra och vi ? )
   
   Mitt i en stor procent Biblisk riktig undervisning lyckas Ekman här att skapa en motvilja och avoghet mot andra kristna sammanhang. Underförstått bygger de på fäderneärvda meningar medan lyssnaren underförstått ska följa Ekman som lever i uppenbarelsen. Han är en mästare i att predika rätt så att det ändå blir fel. Får det att låta och kännas rätt i känslan men ändå med så fel följdkonsekvens. Guds Ande ger hela tiden signaler på falskheten och det hårda, kalla och kravfulla som åtföljer budskapet mitt i allt tal om Guds kärlek och frihet.
   
   Härigenom skapas mycket bränd mark för rätt undervisning. En del lyssnar till Ekman och upplever att det är något som inte stämmer utan att kunna peka på det. Det är ofta inte orden det är fel på. Det är betydelsen och syftet bakom orden och att de inte framdrivs av Guds Ande, utan av en villoande, som förbryllar. Precis som när spådomskvinnan sa rätt saker men som skapade fel konsekvens.
   
   
3. Striden om uppenbarelsen.
   
   Djävulen slår mot uppenbarelsen. Bearbetar de andliga ledarna att öppna för ogudaktigheten. Men djävulen kan bara göra det vi tillåter honom att göra.
   
   Det finns tre typer av auktoritet. Traditioner, förstånd och uppenbarelse. Du måste välja vilken av dom som ska vara Din auktoritet. Att saker blivit traditioner är ingen säkerhet för att det är rätt. Förståndet förstår inte uppenbarelsen. Det är uppenbarelsen som avgör vad som är sant.
   Predikar kyrkan traditioner upphöjer människor istället sitt förstånd och börjar upphöja människan. Man börjar rationalisera bort allt övernaturligt, kastar ut uppenbarelsen och får liberalteologi. Om inte traditioner och förståndet underordnar sig uppenbarelsen blir det problem.
   
   Du har ansvar att följa uppenbarelsen. Du ska bygga på Ordet. Häng inte upp livet på människor. Umgås med Gud. När Du slutar lyssna på uppenbarelsekunskap får Du problem. Bara i uppenbarelsen kan Du vara fri. Kolla hela tiden att det inte är traditioner och förståndet, utan uppenbarelsen som leder Dig.
   
   Budskapet synes i stort sett ha samma syfte som på förra bandet. Att invävt i en till största delen Biblisk riktig undervisning och riktig historiebeskrivning, outtalat så tvivel till andra kristna sammanhang och istället lita till uppenbarelsen som flödar hos Ekman. I ett våldsamt tempo, så att ingen ska hinna reflektera, stänker han så då och då in öppningar för villfarelse. Precis på samma sätt som när han i TV -Gudstjänsten mitt i en riktig undervisning slängde in en passus att Jesus smakade den eviga döden. Vilket är detsamma som att Jesus dog i sin ande. Samma teknik som används i en del sammanhang när man vill påverka människor utan att de ska förstå att de blir manipulerade.
   
   Ekman lever helt i och ser helt på tillvaron, människor och andliga skeenden i svart och vitt. Antingen eller. Bara motsatser. Det finns inga nyanser eller både och för honom. Själv menar han att han därigenom är lika radikal som Jesus. Visst finns det objektiva, orubbliga, eviga sanningar som vi aldrig kan tänja eller se på olika sätt. Men den som ser allt i tillvaron i svart - vitt, antingen eller och bara motsatsförhållanden lider av en psykisk störning. Ett sådant uttalande blir i Ekmans värld ett angrepp av djävulen, eftersom det är grundat på sinneskunskap som ju är tvärtemot uppenbarelsekunskap. Ett sådant förhållningssätt är en förenklad teknik att alltid ha ryggen fri och alltid själv ha rätt. Därigenom blir man immun för korrigering.
   
   
4. Barnsnödsbön.
   
   Ni ska tränas upp till soldater. Guds kraft förlöses när vi gör anspråk på den. Det finns enskild förbön, förbön i bönegrupp och förbön i suckan, vånda och barnsnöd. Det är när alla kommer in i enhet och ber i anden bortom tungotalet. Bryter ned satans attacker med trons bön.
   Du ska sträcka Dig utanför Dig själv. Vi kastar berg i havet och håller före att det är bortkastat. Du får inte i otro ta tillbaka bönen Du bett. Vi ska be efektivt och få massor av resultat. Vi ska med tro förlösa Guds kraft och få enorma resultat. Om vi är lyhörda så vet vi exakt vad vi ska be för och får se väldiga resultat.
   
   Vi har alla profetians ande och kan veta exakt vad vi ska be för. Gud är skyldig att göra det vi ber i tro. Vi ska tvinga Gud att göra det han lovat. Du ska flöda i anden när Du ber. Det är strid i andevärlden så fort Du börjar be. Då gäller det att i tro hålla kvar det Du bett om. Det är få sammanhang i Sverige där man ber i tro. Vi ska här bedja i tro och är viktiga för hela landet. Vi ska gå längre och vidare och be för hela världen.
   
   Barnsnödsbön i suckan och vånda går bortom tungotalet. Jag börjar i anden framföda bönen. Reaktionerna kan bli att man rullar på golvet i ångest och bara skriker som en gris. När vi i anden får gå in i närkamp med andemakterna, bryta ned motståndet och frigöra Guds kraft. Jag går ut ur mig själv. Nyckeln är att vara utanför sig själv och gå in i anden och ber. Din egen ande ska ta kontrollen så att Du kan koncentrera Dig och flöda med de andra i anden. Disiplinera Ditt sinne och flöda med de andra i anden. Vi upplever då massor i anden när vi kommer in i detta nya sätt att flöda. Du kommer att växa till och vi blir en arme som vet hur man ber och står i seger.
   
   Ekman startar ut med en stor del riktig undervisning om bön men glider mer och mer in på att förbereda lyssnaren på de manifestationer som är desamma som i ockulta sammanhang. De förleds att tro att vad de nu ska vara med om att lära sig och gå in i är något som Guds Ande manar fram och är så mycket mer efektivt än vad andra kristna sysslar med. Verkligheten är att de leds in i onda andars spel och manifestationer.
   
   Det är lätt att bli förvirrad när man lyssnar till Ekmans band. När man erfar falskheten, skönjer öppningar för villfarelse och Ekmans egentliga syften, motiv och rävspel så skickligt invävt i riktig undervisning. I det höga tempot med tvära inkast av villfarelse, blandat med show och tomt fyllnadsprat är det inte så lätt att sortera vad som är vad, utan det är lätt att man bara stannar kvar i den suggestiva påverkan och känslan att här har vi lyssnat till något helt fantastiskt.
   
   Efter att ha lyssnat till dessa band från Livets ords Bibelskola är det lätt att förstå varför så många som studerat där fått andliga och själsliga problem. I Ekmans föreställningsvärd beror det säkert på att dessa inte varit öppna för uppenbarelsekunskap. Men sanningen är ju den att de blivit utsatta för en "andlig och själslig våldtäkt".
   
   Helt otroligt att vi kristna är på väg att falla till föga för Ekmans taktik att föra in en villoande i kristenheten. Bibeln uttrycker att vi som kristna har möjlighet att veta vem antikrist och den falske profeten är när laglösheten och avfallet slutligen personifieras. Men hur ska det gå till i vårt land när vi inte ens kan urskilja att Ekman är en falsk profet och irrlärare? Hur vill Gud avslöja och stoppa detta spektakel?
   

Bilaga register

• CITAT AV TROSFÖRKUNNARE
  
  
• CITAT OCH TANKAR KRING TORONTOVÄLSSIGNELSEN
  
  
• EPILOG

• CITAT AV TROSFÖRKUNNARE

  
  
  A. OM FÖRSONINGEN
  
  
  1. Kenyon: Jesus dog andligen på korset tre timmar innan han dog fysiskt. Hans ande genomgick en förändring. Han fick satans natur. Han blev gjord till ett med satan då han blev gjord till synd. Så länge han var andligt död, fylld med synd, härskade satan över honom. Demoner tog hans ande till dödsriket eller helvetet och han blev pinad där i tre dygn … korset är ett misslyckandets och nederlagets trä … I sin identifikation hade Jesus blivit så fullständigt ett med oss att han själv behövde rättfärdiggörelse då människans straff utdelades … även om hans lärjungar inte visste vad som hände under de tre dagarna och nätterna, så må vi känna till dessa tre dagar, för det kommer att bygga tro i oss. Varje Guds barn må känna till dessa livsviktiga sanningar om han eller hon ska kunna leva ett segrande liv. (What happened from the cross to the Throne - sid. 43 - 44, The Bible in the Light of our Redemption - sid. 29, 159, 165, Identification. A Romance in Redemption – sid. 23, 30, Advanced Bible Course. Studies in the deeper life – sid. 277 – 279.)
     
     
  2. Hagin: Jesus smakade andlig död. Kristi fysiska död på korset var inte tillräckligt för att frälsa oss. Han gick till helvetet för att föra oss till himmelen. Andlig död betyder mer än att vara åtskild från Gud. Andlig död betyder också att ha satans natur. Hans ande, hans inre människa, gick till helvetet i vårt ställe. En fysisk död skulle inte ha löst problemet med våra synder. Nere i lidandets fängelse – i själva helvetet – uppfyllde Jesus rättfärdighetens krav … Jesus är den förste som någonsin har blivit född på nytt. Varför behövde hans ande bli född på nytt? Jo, därför att den blev skild ifrån Gud. ( How Jesus obtained his name – band 44H01, The Name of Jesus – sid. 16 –31.)
     
     
  3. Copeland: (Varom Ulf Ekman, i sin efter Doktriner skrivna bok, Smörjelsen – manifestationer av den Helige Ande på sid. 64 skriver, att det exploderade i hans ande när han tog del av Copelands undervisning.)
     
     Världens synd blev inte lagd på Jesus. Bibeln säger att han blev gjord till synd. Satan vann över Jesus på korset och tog hans ande till helvetets mörka regioner och Jesus fick samma natur som Adam då han syndade. Jesus måste ge avkall på sin rättfärdighet … När Jesus ropade ut att det var fullbordat, talade han inte om försoningens stora plan. Det fattades fortfarande tre dagar och nätter att gå igenom … Jesus gick till helvetet för att frigöra människan från straffet för Adams högföräderi. När hans blod blev utgjutet så bringade det ingen försoning … Jesus tillbringade tre gruvsamma dagar och nätter i denna jordens inre och utverkade att du och jag fick tillbaka våra rättigheter inför Gud … Det var inte en fysisk död på korset som betalade syndens pris … Det som är nödvändigt för en kristens liv är kunskap om vad som skedde mellan korset och kronan ... Detsamma skedde med Jesus som med Adam – andlig död … Guds rättfärdighet blev gjord till synd. Han antog satans syndanatur i sin egen ande. (The Incarnation – band 00 – 0303, band 01 – 0402, Jesus – Our Lord of glory, Belivers Voice of Victory, A Different Gospel – sid. 118, What happened from the Cross to the Throne – band 02 – 0017.)
     
     
  4. Benny Hinn: Då Jesus dog blev han ett med satan. Han visste att det enda sätt han kunde stoppa satan var att bli ett i natur med honom. Jesus tog inte min synd, han blev min synd.
     
     I sin medlargärning förlorade Jesus sin gudomlighet. Jesus måste bli född på nytt. Om han inte blivit född på nytt så kunde inte jag bli född på nytt. (Benny Hinn Broadcast, Our Position in Christ – Videoband: TV – 254.)
     
     
  5. Paul Billheimers: Då Jesus blev ett med synden regerade satan och helvetets makter över honom, som över vilken syndare som helst. För att bli levandegjord i förhållande till Gud och upprättad i sin relation med sin Far, måste Jesus bli född på nytt – för han hade blivit själva syndens natur. Sedan synden totalt hade åtskilt honom från sin Far, var den enda möjligheten för honom att få ett återupprättat förhållande med Fadern att gå igenom en ny födsel till ett nytt liv.
     
     
  6. Johnny Foglander (Livets ord): Adams andliga natur förändrade sig och han blev andligt död. Satan blev hans andlige far. Andlig död är alltså en natur som har satan till far. Du har blivit andligt död genom synd som du personligen har begått, precis som Adam … Jesus var verkligen död – inte bara fysiskt, men också andligt. Det betyder att Jesus på några dagar behövde sona det som skulle varit vårt eviga straff i helvetet för dig och mig. (Rättfärdighet – nåd eller förtjänst? – sid. 19 – 25.)
     
     
  7. Frank Eidem: Jesus blev lika syndig som vi var. Tog inte bara vår synd på sig, utan också vår syndiga natur. Jesus blev av vår synd gjort syndig och rutten tvärs igenom. Eller som Kanyon säger : "Han blev gjort till ett med djävulens natur." Då han hängde på korset, var han Adam till 100 %. Han var en av oss, full med synd och med syndig natur. Tänk dig den gruvliga smärta det måste ha varit både för Jesus och för Faderns hjärta, då Kristus blev utkastad från gudomens treeniga gemenskap … Jesus dog andligen ( miste kontakten med Gud ) innan han dog fysiskt. När han slutligen dog fysiskt gick han till dödsriket och upplevde förtappelsen. Jesus var den förste som blev född på nytt. Därefter följer vi som hans syskon. (Vad försoningen tillför dig – sid. 10 – 20.)
  
  
  B. OM MÄNNISKAN
  
  
  1. Kenyon: Du är lika mycket en inkarnation av Gud som Jesus Kristus var det. Varje människa som blivit född på nytt, är en inkarnation. Den troende är lika mycket en inkarnation som Jesus av Nasaret var det. (The Father and his family – sid. 100 och Hagins Word of faith – sid. 14.)
     
     
  2. Hagin: Människan blev skapad för att vara Gud lik. Gud gjorde oss till väsen av samma klass som han själv. (The God kind of life – sid. 35 – 36.)
     
     
  3. Copeland: Gud och Adam såg verkligen lika ut. Om du låter Jesus och Adam stå vid sidan av varandra, skulle de se, handla och höras likadana ut. Likheten ligger i att de handlar lika och är lika. Alla Guds attribut, hela Guds auktoritet, allt av Guds tro, alla Guds egenskaper blev nedlagda i den människan … Adam var inte underordnad Gud. Orsaken till att Gud skapade Adam var hans önskan att reproducera sig själv. I Edens lustgård gjorde han det. Adam var så lik Gud som det går att bli. På precis samma sätt som Jesus då han kom till jorden sa Adam: Om du har sett mig, har du sett Fadern". Adam i Edens lustgård var Gud manifesterad i köttet … Du har samma kreativa tro och egenskaper på insidan av dig, som Gud brukade då han skapade himmel och jord … varje kristen är en gud. Du har inte en Gud inne i dig, du är en!
     
     Nya testamentet kallar Jesus för den förstfödde. Ordet född började ringa i min ande. Medan jag låg och tänkte på dessa saker, talade Guds Ande till mig: " Son få tag i detta .. en återfödd människa slog satan. Den förstfödde bland många bröder slog honom. Du är den verkliga bilden och verkliga kopian av den människan … om du har samma kunskap i Guds ord som Jesus hade, så kunde du utföra samma verk, för du är också en återfödd människa". När jag läser i Bibeln där Jesus säger " Jag är ", säger jag: ja, jag är också! ( The Authority of the Believer 4, band 01 – 0304, Following the Faith of Abraham, band 01 – 3001, Force of love, band 02 – 0028, Now we are in Christ Jesus – sid. 16 – 17, 23 - 24 , What happened from the Cross to the Throne, band 02 – 0017.)
     
     
  4. Benny Hinn: Kristna är små gudar. Vi är små messiaser. Vi är allt som Jesus någonsin var. Gud kom från himmelen, blev en människa, gjorde människor till små gudar, gick tillbaka till himmelen som en människa. Jesus står över Fadern som en människa. Jag står över demoner som Guds son. Är du hans avkomma? Är ni hans barn? Då kan ni inte vara människor! Det kan ni inte. Gud föder inte kött. (Our position in Christ, The word made flesh – videoband – 255.)
     
     
  5. Earl Paulk: Precis som hundar föder valpar, så föder Gud små gudar. Innan vi förstår att vi är små gudar och börjar att handla som små gudar, kan vi inte ge uttryck för Guds rike. (Satan unmasked–sid. 96 – 97)
     
     
  6. John Avanzini: Guds Ande kungör på jorden idag vad som varit hans avsikt genom tiderna .. att han kopierar sig själv på jorden. (The end time manifestations of the sons of God, band 1)
     
     
  7. Paul Crouch: Gud gör ingen skillnad mellan sig själv och oss. Han öppnar upp själva treenigheten och tar oss in i den. (TBN, nov. 1990)
     
     
  8. Casey Treat: Jag är en verklig kopia av Gud. När Gud ser i spegeln, ser han mig. När jag ser i spegeln, ser jag Gud. Eftersom jag är en verklig kopia av Gud, kommer jag att uppföra mig och handla som en Gud. (Believing in Yourself, band.)
     
     
  
  
  Ovanstående är hämtat ur ett material, som finns med i Trosrörelsens utbud idag år 2000, både i Norge och Sverige. Det återgivna behöver ingen kommentar. Det talar för sig själv och uttrycker en villfarelse fullt i paritet med Jehovas Vittnen eller andra helt obibliska lärosystem.
  
  Den som hyser frågetecken om det återgivna rymmer villfarelse, bör allvarligt fråga sig, om han eller hon lever i ett rätt förhållande till Bibelns Gud och har den Sanne Jesus Kristus som frälsare och Herre i sitt liv.
  
  Vad ovanstående herrar lär kommer från " en främmandes röst ". Jesus säger att " mina får hör min röst. En främmandes röst ska de alls inte följa ".
  
  Vi är nu i ändens tid inne i ett skede där förvillelsen dramatiskt tilltar. Precis i enlighet med vad Ordet förutsäger.
  
  Det räcker inte idag med att tala om Jesus Kristus. Vi behöver peka på den Sanne Jesus. Som Han i alla detaljer framstår i summan av Guds Ord.
  
  Människor borde allvarligt ställa frågan, om de församlingsledningar, kristna rörelser och sammanhang som välkomnar och öppnar för företrädare av dessa läror, verkligen är tillsatta av Gud. Borde inte istället människor och kristna gemenskaper som är drivna av Guds Ande med kraft avslöja, tillbakavisa och klart ta avstånd från både företrädare och läror av sådan vilseförande karaktär?
  
  Åge Åleskjaer (" Norges Ulf Ekman ") gick i Norska Magazinet ut till försvar för Hagin, Benny Hinn, Copeland m.fl. och ser dem som sina härliga bröder. Därmed försvarar han ju också den lära de står för och torgför även deras litteratur.
  
  Sten –Gunnar Hedin, föreståndare för Filadelfiakyrkan i Stockholm och värd för Pingströrelsens predikantvecka, inbjöd i år Åge Åleskjaer som en av huvudtalarna. Med motiveringen att det inte finns någon motsättning mellan Trosrörelsen och Pingströrelsen. Därmed har också han sällat sig till dem som försvarar ovanstående läror och förkunnare. (Eller agerar han i naivt oförstånd?)
  
  Allt är som en spegelbild från politiken i Sverige. Trosrörelsen är Bryssel. Varifrån makten utgår. Församlingsledningarna är Svenska regeringen, som redan beslutat sig för att inte bli akterseglade av Bryssel och därför försöker de manipulera folket att följa med. Är det överfokuserandet på kvantitet, prestige och verksamhetsapparater mera, som gör att man blir både blind och döv, än fel i lära och liv, som gör att det kan börja gå så snett? Man behöver komma ut ur hyschandet, hummandet, den förljugna " bessewisserandan" av räv och taktikspel. In i en öppen, rak, ärlig och sann kommunikation. Ut i ljusets sanna äkthet och verklighet.
  
  Det finns en mogen skörd ute bland folket. Men istället för att bärga skörden, så väljer kristenhetens ledarskap att alltmer gå i armkrok med Trosrörelsens falska lärare, profeter och villfarelse. Med en konsekvens på sikt, att man även själv, kommer att börja erbjuda ett falskt evangelium och en falsk Jesus. Leda människor till död istället för till liv. Vad betyder det då hur stora skaror man lyckats samla och hur mycket enhet man uppnått?
  
  När det i Ordet talas om den enhet och kärlek som ska vittna inför världen, handlar det inte om en kvantitet. Inte om hur många kristna grupperingar och människor som lyckats organisera fram en enhet och accepterande av varandra. Det handlar om kvaliten på enheten och kärleken. En kvalitet som bara Jesu egen närvaro kan producera fram.
  
  Om en eller annan pastor och äldstebroder föll igenom gick det att förstå. Men när hela församlingsledningar och hela rörelser är på väg att lägga sig platt och ingen församlingsledning, som en man reser sig upp gentemot villfarelsen och till försvar för det sanna evangeliet, så är det helt obegripligt. Det som känns mest tungt är att man snart inte längre, har ett andligt hem att bjuda sökare till. Vågar t.ex. inte uppmana mina barn, som inte är troende, att gå till en Pingstförsamling.
  

  Bilaga register
  Citat trosf.

  
  
  
  
  

• TORONTOVÄLSIGNELSEN

  (Skrattväckelsen)

  
  
  A. HISTORIK
  

  En kort och förenklad historik (den historiska bakgrunden är relativt komplex bakåt till rent ockulta sammanhang). Låt oss här bara kort summera att denna " väckelse " i sin grund är nära knuten till Trosrörelsen.

  Randy Clark mötte skrattväckelsen på Kenneth Hagins Bibelcenter i Tulsa. Han förde den vidare från Trosrörelsesammanhang till Vineyard – församlingen i Toronto. John Wimber blev där den store ledargestalten för Vineyardförsamlingarna utöver vår värld.

  Rodney Howard Brown, betrakatad som skrattväckelsens upphovsman och kallad " den helige Andes bartender ", har bakgrund i en församling i Sydafrika, knuten till Kenneth Hagins och Kenneth Copelands verksamhet. Har jag förstått rätt så hade både Randy Clark och Rodney Howard Brown kopplingar och kontakter bakåt till Benny Hinn och även mer rent uppenbara ockulta sammanhang.

  Charles och Frances Hunter berättar hur de fick överfört " skrattet " från Rodney Howard Brown och sen fungerat som " missionärer " bl.a. till England. De omtalar Trosförkunnaren Lester Sumrall som sin gode vän och andlige rådgivare.

  Kunskap om källan till "skrattväckelsen", säger en hel del om vilken tilltro man kan sätta till den " väckelsen ".

  
  
  
  

  B. MANIFESTATIONER

  
  

  Hysteriska och okontrollerade skratt – Människor som faller under " kraften " och blir liggande i ett slags transtillstånd – grips av transliknande dans och hoppande eller sprattlar på golvet i hysteriska krampryckningar – Mäniskor som uppträder som djur – grymtar som grisar – ylar som vargar – gal som tuppar – råmar som kor – eller får guldplomber i tänderna.

  
  C. CITAT (Från " Heligt skratt " av Charles och Frances Hunter)
  

  Långt ner i centrum av mitt väsen började jag känna en märkvärdig bubbling. Den ökade och lämnade sakta magen för att stiga uppåt. Plötsligt nådde den halsen och kom ut ur munnen i form av det högsta skratt jag hört.. Jag kunde inte hålla skrattet tillbaka..jag log och log. Jag kunde inte förstå varför jag log så våldsamt, men till slut kom jag på att det var därför jag var så glad över att Charles hade fallit omkull. Sid 24

  Damen som var i den treje raden, vände sig plötsligt om och började slå med handflatan i golvet..hon slog inte bara vilt i golvet, hon log också så hysteriskt. Sid. 26

  Jag log okontrollerat i 2 – 3 timmar. Jag måste bäras ut i bilen. Sid. 127

  Vad är avsikten med detta skratt? Jag vet inte. Jag vet rätt och slätt inte. Sid. 45

  Du kanske någon gång har sett en som är full. Då lägger du märke till att folk som är fulla är osammanhaängande både när de går och pratar. Många ler en hel del när de är fulla. Detsamma händer när du är full av den helige Andes vin. Sid.46

  Han sträckte ut slipsen framför sig, kröp bort till änden av slipsen, gjorde om detsamma igen och fortsatte att sträcka ut slipsen och krypa bort till änden av den. Till slut ledde slipsen honom under pianot, där han blev liggande i två och en halv timme. Sid. 88

  Hon prövade plötsligt att resa sig upp och kom upp på alla fyra. Men så styvnade hon till i den ställningen. Hon kunde absolut inte röra sig. Hon blev stående i den ställningen i fyrtifem minuter. Sid. 91

  Folk kunde börja le på de mest allvarliga ögonblick i mötet och de bara fortsatte att le. Sid. 38

  Jag vill hellre tillhöra en församling där djävulen och köttet manifesterar sig, än en församling där ingenting sker… En kväll när jag förkunnade om helvetet, slog skrattet ner i hela församlingen. Desto mer jag talade om helvetet, desto mer log de. (Rodney Howard Brown – Charisma Magazine och The Coming Revival. Sid. 6, 8.)

  En annan sak som hindrar folk är att de ber hela tiden. Det hindrar egenskapen till att ta emot. Därför säger jag till folk att inte be. (John Arnott i Holy Trinity Brompton, England 14/2 – 95.)

  
  
  
  

  D. KOMMENTAR:

  
  

  Det första man slås av är att skrattet inte är normalt. Det är något övernaturligt som händer. Det är hysteriskt, våldsamt, okontrollerbart och varar onormalt länge. Det verkar vara en överföring av en speciell skratt – ande. Antingen är fenomenet en produkt av Guds Ande eller ett resultat av onda andars spel.

  Denna speciella typ av hysteriskt okontollerbart skratt är inte nämnt i Skriften. Mottagande och överförande av en sådan skratt – ande ligger utanför Bibelns ram. Ingen av Apostlarna överförde någonsin en hysterisk skratt – ande till någon. Att söka andliga upplevelser utanför Bibelns ram är vanskligt. Skriften lär att profeters andar är profeten underdånig och att Andens frukt är självkontroll. Detta tvingande, okontrollerbara skratt fungerar alltså inte efter Bibliska principer.

  Gud säger i sitt Ord att vi inte ska tro var ande, utan pröva andarna om de är från Gud! För många falska profeter ska uppträda. En Kristen ska tro, men också inte tro. På det som är från fienden. En kristen ska ta emot från Gud. Men låta bli att ta emot det fienden erbjuder av plagiat i sina listiga anslag för att förvilla och röva bort fåren. En kristen är kallad att pröva andarna och avvisa det som inte hör Guds rike till. Vem är det då som uppmanar oss till att inte pröva (?), vilket sker i boken " Heligt skratt" på sid. 63: " När du börjar vandra i det övernaturliga, behöver du verkligen vara redo för vad som helst och aldrig ställa frågan om det verkligen är Gud som gör det."

  Djuriska, hysteriska och okontrollerbara manifestationer, som alltid ansetts häröra sig från psykiska defekter eller också fiendens aktiviteter, påstås nu plötsligt komma från Gud och skaror av människor köper på en gång förförelsen. Utan att ens ställa sig frågan vad som är källan till manifestationerna. Allt övernaturligt måste ju komma från Gud tror man. Fienden har alltid försökt plagiera och förvilla genom tecken och under av övernaturlig art.

  Flera magiker torde kunna få folkskaror att se blänkande guldplomber i varandras munnar. Det skulle då, precis som nu ibland skett i kristna sammanhang, vid efterkontroll visa sig vara illusionstrick. Numer är det inte bara trollkarlar som ger sig hän åt sådan verksamhet. Idag är det kristna estradörer som har detta på repertoaren. Det är inte kvällstidningarna längre som har uppslagna sidor om en Joe Labero – föreställning i magins konst. Nu är det de kristna tidningarna som har feta rubriker över Rodney Howard Brown – förförelse och Benny Hinn – show.

  Låt oss vara på vakt när det talas om att koppla bort förståndet och bara ta emot med hjärtat. När vi uppmanas att lämna självständigt tänkande och bara låta Gud ta kontrollen.

  Jesus ska vara vår Herre, men det ligger på ett helt annat plan. Han behandlar människan med respekt och integritet och inte tvingande okontrollerbart.

  Pass upp när det talas arrogant om kritikens ande när det höjs frågande röster till det som sker.

  Allt sammantaget talar för att det som händer i " den tredje vågens väckelse " i spåren efter Rodney Howard Brown och John Wimber inte har sin upprinnelse och källa i Gud, utan är ett vilseledande plagiat från fienden för att vilseföra fåren.

  Bilaga register
  Citat trosf.

  
  
  
  
  

• EPILOG

  
  
  

  På Pingströrelsens predikantvecka hade Synan en positiv statistik över pingstväckelsens utbredning i världen. Aldrig förr har det hänt att man räknat in villfarelse, som trosrörelsen och "3:dje vågen" efter John Wimber och Rodney Howard Brown, i en sådan statistik. Det jublades över siffrorna. Man hade ju lika gärna kunnat ta med Jehovas Vittnens och New Ages utbredning, så hade de kunnat jubla ännu mer.

  Det fanns också bara lovord om Åge Åleskjaers medverkan. De hade också tagit upp frågan om demokrati eller teokrati i församlingen. Det är ju en lobbyverksamhet från trosrörelsen. Det kommer inte att handla om teokrati i Bibelns mening, utan om diktatur contra demokrati i församlingen, för att på längre sikt kunna tysta obekväma, avslöjande röster i församlingen. Allt för att Ulf Ekman slutligen ska kunna lansera sin lära om den ensamme ledaren i församlingen, så att han kan få kontroll på allt och alla inom kristenheten i Sverige.

  Fortsätter denna tragiska utveckling leder det antagligen till att de sanna kristna tvingas att samlas i bönegrupper och små husförsamlingar, som utgör Kristi Kropp på jorden och bärgar den sista skörden. Endast Gud vet vart nuvarande utveckling riktigt kommer att leda. Antagligen blir det, i de inför världen, små och oansenliga sammanhangen, som den Sanne Jesus kommer att representeras och manifesteras.

  Medan de stora kristna sammanhangen, i blindhet inför verkligheten, med pompa och ståt, plagiat av tecken och under, väldiga kampanjer som samlar väldiga skaror, kommer att jubla över historiens största skenväckelse. Som mynnar ut i den " stora skökan". Prålande i yttre rikedom, makt, glamoure och ett falskt tal om Jesus som kliar människorna i öronen och talar till deras egoistiska habegär.Vars slut blir fördärvet.

  Profetian i Joel om Andens utgjutande över allt kött, brukar tas som säkerhet, för en väldig väckelse i ändens tid. Vi har levt under den profetian ända sedan första Pingstdagen. Vi närmar oss nu slutet på den yttersta tiden och där är inte bilden av den sanna församlingsskaran, en i yttre bemärkelse, prålande rik och glamourös skara. Snarare en hårt trängd församling med förföljelse och martyrskap. Så till den grad att Jesus undrar om Han ska finna tro när Han kommer tillbaka.

  Men den sanna bruden kommer att vara smyckad med den inre pärlglansen av Andens frukter. En skara som lever i en nära relation på alla plan med Jesus och med varandra till tjänst på alla områden. Delandes smärta, sorg, glädje och tjänst både på det andliga och praktiska, ekonomiska planet. Med en nöd och omsorg om varandra och förlorade människor som bara Guds kärlek kan utgjuta. Samtidigt skarpt avgränsade mot det falska och världsligheten. Hatad och föraktad av världens makter och de skenkristna. En oansenlig skara som har olja i sina lampor och längtar efter att Jesus ska komma och hämta dem hem. Brudesjälar.

Bilaga register
Citat trosf.

Om vilken tid och om vilka människor handlar den slutliga uppfyllelsen av dessa texter?

Ormens säd och kvinnans säd