Inlägg 16 i en mailväxling med en person påverkad av Märsta Pingst

HaFo:

(den som vill ge kommentarer till allt ovanstående och underföljande och som kan fylla en funktion för människor att ta del av, välkomnar jag att göra det på Min Åsikt, eller i mail direkt till mig, som jag så kan vidarebefodra!):


Avslutar med att återigen försöka peka på vad som är kärnan i den förförande anden och läran ifrån Trosförkunnelsen om att Jesus skildes från Gud och som besmittar hela den övriga läran, från att Adam är skapad till likhet med Gud, fram till att den pånyttfödda människan är skapad till likhet med Gud, så att hela detta lärosystem handlar om en uppenbar villfarelse.
---------

För att Jesus ska vara Kristus tecknar Bibeln följande scenario:

Jesus lämnar härligheten hos sin Fader. Inkarneras via Marias moderliv. Blir sann människa och är tillika Sann Gud. Bilden av Honom. som den lidande tjänaren, behöver på alla punkter stämma med Ordets utsaga.

På korset ska försoningen vara avslutad. När Han ropar att det är fullbordat och förlåten i templet rämnar och Gud visar, att människan är välkommen, att ha gemenskap med Honom, då är försoningen i Kristi person avslutad.
------

Gud dör inte i Kristus, som Ekman och en del andra hävdar. Då är inte Jesus Sann Gud. Gud var i Kristus och försonade människan med sig själv. Det är detta som är undret hela tiden. Just genom att Jesus är sann Människa och Sann Gud, ända tills Han utbrister, att det är fullbordat och i Dina händer anbefaller jag min ande, kan försoningen ske och fullbordas där - i Jesu jordiska kropp på korset!

Människa och Gud skulle, "förenade i en enda kropp (Kristi persons kropp av Gud och människa förenade), skaffa försoning med Gud, sedan Jesus, genom korset, hade i sin person dödat ovänskapen".

"Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga" (Kol. 1:22)

"Och det bröd som jag skall giva, är mitt kött, och jag giver det, för att världen skall leva." (Joh. 6:51)

"Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom Kristi blod. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen. Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen." (Ef. 2: 13 – 16)

"genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla." (Hebr. 10: 9 – 10)
-------

Gud dör inte i Kristus. Behöver inte heller göra det, för människans problem ser inte ut så. Inte heller kan Han göra det.

Inte heller behöver Jesu skiljas från Gud (dö andligen) Människans problem ser inte ut så. Utan "sedan Han genom blodet på Hans kors hade berett frid... har Han nu skaffat försoning i Hans jordiska kropp".

Människans problem ser ut så, att hennes förste ställföreträdare Adam misslyckades och skildes från Gud. Hennes nye ställföreträdare, Jesus (Rom. kap. 5), övervinner detta problem genom att aldrig skiljas från Gud i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet som “all (Guds) fullhet lekamligen”.

Jesus lämnade aldrig Guds vilja och lierade sig aldrig med synden, så att Han skildes från Fadern (dog den andliga döden) och behövde aldrig pånyttfödelse, som Trosförkunnelsen lär att Han behövde.

Han var enligt Rom. Kap. 8 “Född I syndigt kötts gestalt”… men ”fördömde synden i köttet”. Han blev alltså aldrig synd, andligt död, skild från Gud, som Trosförkunnelsen hävdar. Han levde hela tiden, oavbrutet i den Andliga lieringen och föreningen med Fadern, i den ende Gudens person av Fader Son och Ande, i den sammansatta enhet, som grundtexten talar om, när det står att ”Herren är en”. Detta handlar om en sammansatt enhet beskriven av Jesus i Joh. Kap. 14 – 17.
-------

Jesu kroppsliga död på korset, var den slutliga döden bort från synden. Det står att Han dog bort från synden och inte in i den, som Trosförkunnelsen hävdar!

Han levde i lieringen med Fadern och i Guds vilja, ända igenom kroppsliga döden på korset. Då när Jesu blod och lekamen offrades till försoning mellan Gud och människa. Det är Jesu Kristi persons (Gud och människa förenade/försonade) kropp och blod (Kristi kropp för Dig utgiven - Kristi blod för dig utgjutet!), som är offret som sonar synden och inte att Gud och människa skiljs åt i Kristi person!!

Därmed inte bara bar Jesus smärtan av Gudsfrånvändhet, när Fadern, på korset inte undandrog, den sanna, rättfärdiga människan Jesus, den uppsamlade, tillräknade mänsklighetens skuld, synder och dess straff.

Utan också just genom sin samtidiga, rättfärdiga, syndfria liering med Fadern, som Han genom sin lydnad levde i, dog inte Jesus den andliga döden där (skildes från Fadern), utan besegrade den andliga döden (åtskillnaden från Gud) där på korset och var hela tiden samtidigt sann Gud.

I Jesu syndfria rättfärdighet och Gudomlighet, som människans nya ställföreträdare, detroniseras syndens konsekvenser över människan och hennes andliga död, åtskillnad från Gud.
-----

Jesus proklamerar även på korset att Han är sann Gud. Han förlåter rövaren dennes synder. Någonting som bara Gud kan göra, är att förlåta synder, enligt Skriften. Han inbjuder sedan rövaren, att idag, vara med Jesus i paradiset.

I dödsögonblicket säger Jesus: I Dina (Gudomens ) händer, anbefaller jag (personligheten - hela människan) min ande (integrerad i hela personlighetens väsen ).

Enheten mellan Gud och människa i personen Kristus består således igenom åtskiljande från Gudamänniskans kropppsliga död och för att så återförenas med kroppen i den kroppsliga uppståndelsen uppståndelsen.

Här förverkligas enheten mellan människoanden/själen i Jesus och Guds Ande – Gudomen i Jesus.

Här ser vi två viktiga saker väldigt klart. Dels att människans ande inte är detsamma, som hennes hela personlighet, utan att den är integrerad i hela personlighetens väsen. Vi ser också här att Guds Ande inte bor i uteslutande, enbart i människans egen livsande, utan också är integrerad med människans hela väsen, utan att vara identisk med människans egen livsande. Gud säges bo i människan, när hon kommit till tro.
--------

Det är nu Gudamänniskan Kristus (Gud och människa förenade), som tillsammans med rövaren går till Paradiset. Han predikar där det glada budskapet om frihet för de fångna. Han predikar för dem som dött i förtröstan på den kommande Jesus. De får nu vetskap om fulla konsekvensen av sin förtröstan.

Det är nu Gudamänniskan Kristus, som går till dödsriket för att proklamera sin seger. De som tidigare dött och inte satt sin förtröstan till den kommande Jesus och hamnat i dödsriket, ska nu också få vetskap, om den fulla konsekvensen av sin otro.

Gudamänniskan Kristus (enheten av Gud och människa i den enda personen Kristus) förenas i uppståndelsen, med sin jordiska kropp som får liv igen. Det är Hans jordiska kropp, som får liv igen. Inte bara en andlig uppståndelse. Ingen andlig pånyttfödelse av Jesus i dödsriket, till ett nytt andligt väsen, som inte funnits förut. Nej, det är Hans jordiska kropp, som får liv igen. Det är samme Jesus som kroppsligen dog, som nu kroppsligen uppstår igen, hela tiden andligt levande i gemenskap med Gud.
-----

Jesus som Kristus - Sann Gud och sann människa

En del vill göra en matematisk formel av 100 % Gud och 100 % människa (100 + 100 = 200) och menar att det inte går, eftersom Jesus då skulle vara två personer. De försöker hitta en "rättare formel", uppbygd på den låsta, strikta indelningen av människan i ande, själ och kropp. Med människoanden, som hela och egentliga personligheten.

De menar att Jesus är en tredjedel Gud och 2 tredjedelar människa. (33 % Gud, som ersatt människoanden och alltså utgör den egentliga personligheten, i en människokropp med själ - 67 % människa. Vilket skulle ge 100 % Jesus Kristus).

Ett sådant tänkesätt, är beträffande att Jesus inte dör andligen, utan att människans problem löses där i Hans jordiska kropp på korset, inne på rätt linje och spår. Men blir ändå vilseledande just genom fastlåsningen vid en strikt uppspaltning med anden som personligheten - jaget.

Vi behöver se helheten av både människoanden (hennes egna livsande, som gör henne till en levande varelse med själ och kropp) och Guds Ande som separat integrerade i hela människans väsen.

Hos Jesus blir då hela personligheten - jaget, bärare av människoande och Guds Ande, utan att det blir en formel 100 + 100 = 200 och två personligheter. Det är fullt möjligt med en personlighet av Sann Gud och sann människa. Om man inte är låst vid tanken av anden som personlighetens enda och hela säte.
--------

Vi behöver se helheten av ande, själ och kropp som hela personligheten, med människans egen livsande, som gör henne till en levande varelse av själ och kropp och Guds Ande, som separat åtskilda var för sig integrerade i helheten.

Då är Jesus Sann Gud kommen i sann människa. Då är Jesus Kristus. “ All (= Guds) fullhet lekamligen”.

"Därpå skolen I känna igen Guds Ande: var och en ande som bekänner att Jesus är Kristus, kommen i köttet, han är av Gud; men var och en ande som icke så bekänner Jesus, han är icke av Gud. Den anden är Antikrists ande." (I Joh. 4: 2-3)

Försoningen i Jesu jordiska kropp mellan Gud och människa når sin klimax, när Han utropar min Gud varför har Du övergivigt mig. Trosförkunnelsen menar då att Han dör andligen och rent funktionellt skiljs från Fadern. Men det går inte in i Ordet och helhetsbilden av vad som sker.

Upplevelsen av avsaknaden av Guds härlighet sker där i Hans jordiska kropp. Men samtidigt är Gud i Kristus och försonar världen med sig själv. Hela tiden. Och Jesus är i sig själv, hela tiden sann Gud. Samtidigt som Han som sann människa och sann Gud samtidigt, oskyldig tar straffet för människans synd. Det är undret.
-------

Att Jesus skulle dött andligen, skilts från Gud och vara i behov av att bli född på nytt i dödsriket, upplöser och delar på Fadern och Sonen som är av evighet, evigt förenade i Guds sammansatta enhet av Fader Son och Ande.

Det är hela människan som Jesus räddar. Hela Hans känsloliv blir söndertrasat i ångest och smärta så Han svettas blod, där i Getsemane. I sin kärlek ger Han sig själv som ett blodsoffer på korset för människans synd och Gudsfrånvändhet och bringar försoning = vänskap mellan Gud och människa.

"Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv - Han tillräknar inte människorna deras synder" (2 Kor.5: 17 - 21).

Den försoningen sker där i Jesu Jordiska kropp. Gud och människa förenade i Jesu inkarnerade jordiska kropp.

Där sker försoningen mellan Gud och människa och fullbordas på korset och inte vid senare tillfälle. Jesus uppfyller lagen i människans ställe. Oförtjänt tillräknas och tilldelas Han straffet för människans synd. Det straffet bär Han i sin jordiska kropp upp på korsets trä.

Oförtjänt av nåd, genom tro på vem Jesus ÄR (Gud själv kommen i kroppslig gestalt) och hjälplös förtröstan till offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset, tillräknas människan så, därmed i sin ställföreträdare, Kristi rättfärdighet = "Gudomlig himmelsk matematik"!

Ta vara på denna Guds mattematik och ”låt Dig försonas med GUD” (2 Kor. 5: 17 – 21)

HaFo