Inlägg 2 från Stig Andreassons synpunkter på Hvem er den babylonske skjøgen i Åpenbaringen?

Slektskapen mellom Babylon og det hedenske Roma.
Blant alle folkene rundt hele Middelhavet hadde religionsutøvelsen mange felles trekk.

Mysteriereligionene besto av hemmelige innvielser og mystiske ritualer. Dyrkelsen av gudinnen, som ble kalt ”gudenes mor” var meget utbredt.

Hun ble ofte avbildet med et barn på sin arm. Hun hadde forskjellige navn i forskjellige land, Rhea i Babylon, Kybele både i Roma og Lillasia, Isis i Egypt.

Den greske Artemis ble betraktet som evig jomfru. Romerne kalte henne Diana. Astarte var en semittisk gudinne, som også ofte blir avbildet med et barn på armen.

Hun blir sammenblandet med Asjera, en babylonsk gudinne. Flere av disse er nevnt i Bibelen. Gudinnen får iblant navnet ”Himmeldronningen.” Hun omtales i profeten Jeremias bok fordi Israels barn hadde falt for fristelsen å ofre til henne.

Dette var altså det gullbeger hvis innhold beruset hele verden. Det hadde sin opprinnelse i Babylon. Det fantes sikkert personer blant de første kristne som i lyset av tidssituasjonen og de gammeltestamentlige profetord kunne forstå denne slektskap.

Men vi må gå videre i historien. Det finnes også en tydelig slektskap mellom den hedenske romerske religion og den statskirke som vokste frem i Roma.
----

Forts från från Stig Andreassons synpunkter på Babylon och Skökan

Babylonsk - romersk hedenskap blandes med kristendom.
Vi kommer nå til begivenheter som de første kristne ikke kunne forstå eller forutsi fordi de hører til en senere tid. Hva var det da som hendte i det romerske rike?

Under lang tid hadde kristendommen hatt trange kår og de kristne fikk utstå forfølgelse. Men så ble de kristne og deres tro beskyttet gjennom en ny lov og orden. Neste skritt var at kristendommen ble opphøyet til statsreligion i Romerriket.

Noen har betraktet dette som en stor seier for Guds rike men slik var det nok ikke. Da begynte heller verdsliggjørelsen av den offisielle kristne kirke.
Den kom til å ta opp i sitt skjød og godkjenne en rekke hedenske lærer og skikker. Vi skal bare nevne noen få eksempler.

Hedenske titler ble ”kristnet.”

Øverstepresten i det hedenske Roma hadde en tittel som på latin het ”Pontifex Maximus.” Det betyr egentlig ”den store brobyggeren.” Øverstepresten ble betraktet som en slags mellomman mellom gudenes verden og menneskenes verden. Biskopen i Roma, som senere ble kalt Pave, overtok den tittelen og har den ennå i dag.

Pavens tittel på latin er ”Pontifex Maximus.” Mange ganger har det forundret meg at nesten ingen blant den romerskkatolske kirkes mange tilhengere finner dette bemerkelsesverdig.

Den kristne kirkes overhode bærer en gammel hedensk tittel! På fransk heter paven ”le Souverain Pontife” og det har gitt oss et nytt verb i språket, nemlig ”pontifier” som betyr å tale med overdreven selvsikkerhet! Det må man vel si at paven gjør når han taler i ”ex cathedra” og mener seg å være ufeilbar.

Dyrkelsen av ”gudenes mor.”

Denne form for avguderi, som vi tidligere har omtalt åpenbarte seg etter hvert i en ny utgave innenfor den offisielle kristne kirke. Det er ingen tvil om at den romerskkatolske Mariadyrkelsen har sine egentlige røtter i det gamle hedenskapet.

Maria har alle de titler som var typiske for antikkens gudinner. Hun kalles ”Guds Mor,” hun sies å være født uten arvesynd, hun betraktes som evig Jomfru og hun kalles også Himmeldronningen fordi hun ble opptatt til himmelen omtrent på samme måte som Jesus.

(HaFo kommentar:

Här framstår ju katolicismens grövsta villfarelser i sina Mariadogmer! Hur är det möjligt att kristna ledare idag börjar bejaka denna förförelse som katolicimens Maria – läror utgör? Att Ekman nu vänt 180 grader och gör det (utan att ha ändrat sig!), är föga förvånande.

Jag tror inte ens att han egentligen är intresserad av vad som är sanning, utan att hans egentliga intresse, är att finna allt större estrader att få briljera och manipulera på.

Men varför hakar andra ledare på förförelsen? Är det för att Guds Ord ska gå i uppfyllelse, om det avfall som ska möjliggöra den falske världsfrälsarens inträde på arenan?

Men var andlig ledare må väl ändå ha möjlighet, att inte bli en del i denna förförelse, utan kunna stå upp för sanning kring vem Jesus ÄR och betydelsen av offret på korset av Kristi persons kropp och blod!!??)
---------

Forts från Stig Andreassons synpunkter på Hvem er den babylonske skjøgen i Åpenbaringen?

En liten interessant bok, utgitt på svensk i Finland, heter ”Madonnans førhistoria.” Den er en del av en serie populærvitenskapelige skrifter utgitt av det Finske Orientsellskap. Vi siterer noe fra denne boken:

”Den som ikke har besøkt et katolsk land og ikke sett Mariakulten på nært hold kan vanskelig danne seg en oppfatning om den samme, ja neppe tro at den er mulig blant såkalte ”kristne.”

At en jødinne, som levde i Palestina for vel 1900 år siden, blir dyrket nesten som en gudinne er i virkeligheten en høyst merkelig foreteelse.
Det er spesielt merkelig fordi Maria i evangeliene inntar en meget underordnet stilling.

Hvordan har da denne Maria blitt opphøyet til en slags kristen gudinne, nesten en fjerde person innenfor Treenigheten, himmeldronningen, menneskeslektens advokat foran den evige rettferdighetens domstol?

Dette spørsmål er blitt besvart og besvares fortsatt på ulike måter. De som ikke står i den katolske kirkens band betoner Mariakultens hedenske karakter og søker dens røtter i hedenskapet.”

Lenger frem i boken tar forfatteren opp betegnelsen ”Madonna” som kommer fra den latinske ærestittel ”Mea domina” ( min herskerinne) og som ble brukt både for romerske og orientalske gudinner, for eksempel Kybele og Isis. Deretter slår han fast:

”I hvert fall er ordet ”madonna” som betegning på Jesu mor et lån fra hedenskapet.”

Selv har jeg en personlig erfaring fra vår pionervirksomhet i den østre delen av Frankrike som jeg tror kan være interessant i denne sammenheng. Vi bodde i et meget katolsk område.

En stor statue av Guds mor Maria var reist på en høyde utenfor byen og Mariadyrkelsen var meget utbredt. En dag gikk jeg til byens bibliotek for å få vite noe om byens historie.

Da fant jeg følgende utsagn:

Byen var fordum en romersk handelsplass. Da byens rådhus brant ned i 1733 fant man en stor stein med følgende inskripsjon på latin:

”Til oksealteret helliget den store moderen, gudenes mor.” Som kjent ofret man okser på alteret til den romerske gudinnen Kybele. Et Kybele-hode i stein ble også funnet et sted utenfor byen. Det lignet på andre billeder av hedenske gudinner fra antikken.

Likheten med vår tids madonnabilder er slående. Et spørsmål dukket opp i mitt hjerte. Når sluttet folket i disse traktene å dyrke gudemoren Kybele for å overgå til dyrkelsen av Guds mor Maria? Det hørte selvfølgelig sammen med at den romerske form for kristendom ble innført i landet.

I alle områder som hadde forbindelse med Roma skjedde denne sammenblandning av kristendom og hedenskap som er typisk for romerskkatolske land ennå i dag.

Da jeg noen dager senere åpnet mitt store svenske leksikon ”Kunskapens bok” leste jeg følgende:

”Kybeles karakter av modergudinne ble opptatt i den kristne Mariaskikkelsen.” Det hadde nok vært mer riktig å si ”den katolske Maria-skikkelsen.” For i sann kristendom fins det ingen plass for tilbedelse av en modergudinne.

(HaFo kommentar:

Det är ju framförallt här som katolicismen kommer snett och det med ”Mariadogmerna”. Det handlar om inget annat än spiritism! Vi kan inte ha kontakt med Maria och hon kan inte ha kontakt med oss. När så säges, så handlar det om vilsen spiritism med åtföljande ockulta manifestationer !!)
-----

Forts från från Stig Andreassons synpunkter på Babylon och Skökan

Mysteriereligion i kristent emballasje.

I denne artikkelen vil vi fortsette granskningen av slektskapen mellom den hedenske romerske religion og den navnkristne statskirke som vokste fram i Romerriket.

Vi må da ikke glemme at det romerske hedenskapet til store deler hadde babylonsk opprinnelse. Derfor symboliserer den babylonske Skjøgen i Åpenbaringen både oldtidens og nåtidens falske religion.

Babylons hedenske kultur fødte frem en rekke såkalte mysteriereligioner. Mystiske ritualer og hemmelige innvielser kjennetegnet disse gåtefulle religionsformer.

Ordet ”mysterium” stammer fra det greske ”musterion,” som helt enkelt betyr ”hemmelighet.” Tilsvarende ord på latin er ”sakramentum.”

Den romerske kirkes navnkristendom utviklet seg til en utpreget ”sakramentsreligion.”

Vi kan altså kalle den en mysteriereligion. Kirkens sakramenter følger menneskene fra vuggen og til graven og formidler den frelsende nåden til dem.

Romerkirkens enorme tillit til sine sakramenter kommer sterkt frem i det kjente uttrykket ”Ex opere operato,” hvilket betyr at virkningen av den hellige handlingen bare er avhengig av handlingen selv.

Den virker med andre ord automatisk. Det spiller altså ingen rolle i hvilken tilstand den er som deler ut sakramentet, ikke heller hvilken åndelig stilling den inntar som tar imot det samme.

Dets kraft og virkning avhenger bare av den utførte handling i seg selv. Dette er et syn som minner mer om magi enn om kristen tro.

Evangeliets budskap er at nåden og frelsen blir oss gitt ved troen. Og hva er det vi skal tro på? Det er Guds Ord og løfter i Bibelen. Den levende og frelsende troen stoler på Jesus Kristus selv og ikke på mystiske ritualer.

(HaFo kommentar:

Här borde alla präster och pastorer lyssna till vad Stig säger härovan. Läs igen och begrunda:

Det är inte sakramenen i sig sig själva, som är räddande och livgivande. Den som förmedlar ngt sådan är själv vilseförd!!

"Den levende og frelsende troen stoler på Jesus Kristus selv og ikke på mystiske ritualer", som hat till uppgift att peka på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret på korset, så att människan kan komma till tro på detta och erfara, att Jesus själv då förmedlar det andliga livet, vid en sann tro på vem Han ÄR och hjälplös förtröstan för sin synd, till betydelsen av offret på korset av Kristi persons kropp och blod )

-----

Forts från från Stig Andreassons synpunkter på Babylon och Skökan

Det kan være verd å minne om at det greske ordet ”musterion” (sakrament på latin) fins med i det Nye testamentets tekster, hvor det blir oversatt med ”hemmelighet” på norsk. Men aldri noe sted blir dette ord brukt om dåp eller nattverd.

Disse handlinger er ikke mysterier eller hemmeligheter. De hemmeligheter, som omtales i Guds Ord, er ting som tidligere var skjult men som nå er blitt åpenbart gjennom apostlenes undervisning. Vi kan bare nevne to av dem. Paulus sier:

”Se, jeg sier dere en hemmelighet. Vi skal ikke alle dø, men vi skal bli forvandlet.” ( 1 Kor. 15:51) Det betyr at de kristne som lever helt til Jesu gjenkomst trenger ingen begravelse og ingen plass på kirkegården.

De får flytte hjem direkte uten å først smake døden. En annen gang avslører den samme apostel en annen hemmelighet, nemlig at hedningene har del i den samme frelse som jødene. Alle som tror på Jesus, enten de er jøder eller hedninger, tilhører den samme menighet.

Herren brøt ned muren og gjerdet som skilte dem. Så nå er det ikke en kristen menighet for jøder, og en annen for hedningene. Nei, Jesus ”kunne forlike dem begge med Gud i et legeme ved korset.” (Ef. 2:16)
-------

Den romerskkatolske kirke har syv sakrament: dåp, nattverd, bot, konfirmasjon, ordinasjon ( av prester ), ekteskapet og den siste olje. De katolske katekisme sier følgende i § 1129:

” Kirken understreker at for de troende er den nye Pakts sakramenter nødvendige for frelsen. Den sakramentale nåde er den hellige Ånds nåde gitt av Kristus og den er forskjellig for hvert sakrament.”

I katolske land kan man ofte lese i dødsannonser at den eller den personen er hensovet, ”utrustet med Kirkens sakramenter.” Det betyr vanligvis at han fikk nattverden og den siste olje før han døde. Det skal liksom være sikker reisekost for det siste veistykket. Ifølge katolsk tro blir frelsen formidlet ved sakramentene.

Men Kirken har ikke bare sakramenter uten også noe som kalles ”sakramentalier.”

De består av handlinger og gjenstander, som er velsignet av Kirken og som anses for å romme eller medføre særlig velsignelse.

Dit hører viet vann, korsets tegn, rosenkransen (bønnetelleren ), kors, røkelse, medaljer, helgenbilder, relikvier, vokslys og mange andre ting.

Den som har vært i et katolsk land vet at bruken av disse ting er sterkt forent med overtro.

Siden ordet sakrament betyr ”mysterium og hemmelighet” er det neppe forenlig med bibelsk tro å bruke dem om dåp og nattverd. Disse bør betraktes som hellige handlinger eller innstiftelser som Herren har gitt oss til hjelp og oppbyggelse.

Tanken at det er disse handlinger som formidler frelsen til oss smaker babylonsk mysteriereligion.

Det er derfra den katolske sakramentalisme kommer, og den protestantiske sakramentalisme er selvfølgelig i sin tur en arv fra katolisismen.

Men i hvilken form den enn forekommer så er sakramentalismen uten tvil den levende kristendommens farligste og mest forførende motbilde.

(HaFo kommentar:

”Evangeliets budskap er at nåden og frelsen blir oss gitt ved troen. Og hva er det vi skal tro på? Det er Guds Ord og løfter i Bibelen. Den levende og frelsende troen stoler på Jesus Kristus selv og ikke på mystiske ritualer”.

Kan bara helt hålla med i vad Stig här säger, Det är tron utifrån Guds Ord på vem Jesus ÄR (tron på Kristi person), den hjälplösa förtröstan till offret på korset, offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) RENA kropp och blod PÅ KORSET, som gäller och inte att det Andliga livet skulle förmedlas via ritualer och sakrament i sig själva, som enbart har till uppgift att peka på Kristus på korset!!

Där ligger ett bedrägeri som behöver avslöjas, så att människor inte blir bedragna av detta bedrägeri och fokusering bort från KRISTI PERSON, vem Jesus ÄR och betydelsen av OFFRET PÅ KORSET!

Bedragna till att sätta tro till ngt annat, ceremonier etc. för sin räddning!!)
-----

Forts från från Stig Andreassons synpunkter på Babylon och Skökan

Skjøgen – drukken av de helliges blod.

Vi har nå sett at skjøgen er en forføren
de makt. Men hun er også en forfølgermakt. Hun er drukken av de helliges blod.

Det er fullt forståelig at de kristne under de første århundrer etter Kristus kunne tro at den store skjøgen symboliserte Roms hedenske keisermakt. De kristne fikk jo oppleve grusomme forfølgelser under denne tiden.

Den første store forfølgelse under keiser Nero.

Etter at ilden hadde herjet i Roma i syv dager og ødelagt det meste av byen fikk de kristne skylden for dette. Forfølgelsen imot dem ble da verre enn noensinne. Mange av dem ble korsfestet. Andre ble sydd inn i dyreskinn og revet i hjel av ville hunder.

Kristne menn og kvinner ble oversmurt med brennbare saker og bundet til peler i keiserens have, og om kvelden satte man fyr på dem og lot dem lyse som levende fakler, mens keiseren og folket morte seg og holdt fest.

Mange kjente kristne ledere led martyrdøden under denne lange forfølgelsestid. Blant dem var Ignatius som ble drept av løver på arenaen i Colosseum og Polykarp fra Smyrna.

Den sist nevnte var en aktet kristen fører og kunne ha unngått døden ved å fornekte Kristus og ofre til keiseren. Dette kunne ikke Polykarp.

Men siden han var en gammel mann syntes stattholderen synd på ham og ville gjerne spare hans liv. Han ba ham si noe ondt om Kristus, så skulde han bli fri. Men Polykarp svarte:

”I 86 år har jeg tjent ham, og han har aldri gjort meg annet enn godt. Hvorledes kan jeg tale ille om ham, min Herre og Frelser?” Så ble han dømt til å brennes levende. Unntatt en kort fredelig mellomperiode ble de kristne mer eller mindre forfulgt helt inn på 300-tallet.

Det er helt klart at skjøgen som forfølgermakt var tilstede på Johannes tid og under de lange og tunge forfølgelsestider som vi nå i korthet har fortalt om.

Den gang fremstod hun i en bestemt skikkelse, men Åpenbaringens bilde av henne, der hun sitter på dyret, passer perfekt inn i den historiske sammenheng.

Skjøgen hadde jo inngått forbund med den hedenske stat. De kristne ble forfulgt både fordi de nektet å tilbe avgudene og fordi de ikke ville ofre til keiseren.

Men de bibelfortolkere, som mener at Åpenbaringens profeti om skjøgen som var drukken av de helliges blod, bare gjelder kristendomsforfølgelsen i det keiserlige Roma, må ta feil. Skjøgen og dyret lever videre i historien.

Ja, vi kan faktisk påstå at både dyret (Antikrist) og skjøgen alltid har funnes og alltid vil finnes i historien – helt til slutten.

Deres form forandres men deres natur forblir den samme. Det er sant at en Antikrist skal oppstå i selve sluttfasen av vår tidsalder. Men vi må ikke glemme noen viktige utsagn i Guds Ord. Allerede apostelen Johannes skrev på sin tid:

”Det er allerede nå kommet mange antikrister. Av dette vet vi at det er den siste time.” ( 1 Joh.2:18 )

Den kommende Antikrist kalles ”den lovløse,” men apostelen Paulus skrev allerede på sin tid:

”Lovløshetens hemmelighet er allerede nå i virksomhet.” ( 2 Tess. 2:7 ) Det er imidlertid først i selve sluttfasen som synene i Åpenbaringen vil gå helt i fullbyrdelse.

(HaFo kommentar:

Den laglöse mot Kristus, antikrist, kommer inte att till en början framträda med sin sanna natur. Han kommer att framstå, som den som verkligen vill lag, ordning och reda. Försöka framstå som den som verkligen vill fred på alla områden, såväl som på politiska som andliga arenan!

Han vill framstå som den som löser alla världens problem likt en världsfrälsare, samtidigt som han i Guds ställe vill vara herre över människan och få tillbedjan.

Det slutar i ett totalt fiasko, när den falske världsfrälsarens sanna natur kommer till sin rätt, med en aldrig tidigare skådad förföljelse av det Judiska folket och förföljelse av sanna på Kristus troende människor!)

Forts från Stig Andreassons synpunkter på Hvem er den babylonske skjøgen i Åpenbaringen?

Inlägg 3 från Stig Andreassons synpunkter på Hvem er den babylonske skjøgen i Åpenbaringen?

Skjøgen oppstår i en ny skikkelse.

Dette skjedde gradvis etter de første århundrer av vår tideregning. Vi har allerede sett at den navnkristne statskirke, som vokste fram i Roma, overtok mye av arven fra hedenskapet.

Kirken ble mer og mer lik et museum hvor blandningen av kristendom og hedenskap fortrengte evangeliets opprinnelige budskap.

Så ble den frafalne kirke med tiden en verre forfølgermakt enn det keiserlige Roma noen gang hadde vært.

Noen har sagt at ”den romersk-katolske kirkes hele historie er som en eneste lang stripe av blod.”

Den katolske inkvisisjonen skapte et skrekkvelde i største delen av Europa. Målet for denne organisasjon var å oppspore og utrydde kjetteriet. Troende som ikke bøyde seg for pavemakten ble kalt ”kjettere.”

Uttrykket stammer fra et gresk ord som betyr ”ren” og er egentlig en forvanskning av ”katarer” ( de rene), som tilhengerne av en bevegelse i Sør-Frankrike kalte seg under middelalderen. Historikeren Will Durant skrev:

” Sammenlignet med forfølgelsen av kjetteriet i Europa fra 1227 til 1492 fremstår romernes forfølgelse av de kristne under de første århundrer etter Kristus som en mild og menneskelig prosedyre.”

Ingen må imidlertid tenke at det bare var mellom disse to årstall som den katolske kirke forfulgte kjettere og jøder. Roms kirke kan glimre med en tusenårig historie som forfølgermakt. Verst raste inkvisisjonen i Spania.

Der ble kjetterbrenningen til sist feiret som folkefest og fikk navnet ”autodafe” (troshandling).

Mangfoldige menn og kvinner ble da brent samtidig, og rike og fattige satt som tilskuere. Ikke sjelden fikk kongen eller andre fyrstelige personer den ære å tenne på bålene.

Kirken og den verdslige makt samarbeidet. Skjøgen ( den falske religionen ) satt fortsatt på dyret ( den ugudelige staten ).

(HaFo kommentar:

Det är ju helt vansinigt och sjukt hur man under kristet namn, har kunnat dra ut i krig och dödat människor!! Det är ju helt vansinigt och sjukt hur man gett sig ut för att döda och bränna de ”icke rätt troende”. Hur kunde man i Skriften finna ngt som rättfärdigade dessa Gudlösa handlingar!??

Antagligen var det pengar och politisk makt som låg bakom dessa avskyvärda handlingar och ngt som varje sann kristen idag borde ta avstånd ifrån och KK som kyrka, be om förlåtelse för hur illa man gjort mot människor!)
------------------

Forts från Stig Andreassons synpunkter på Babylon och Skökan

Skjøgen – historiens store forfølgermakt.

Religionskrig og religionsforfølgelser.

Disse tragiske begivenheter opptar en stor del av Frankrikes historie. Kjetterne (katarene) var tallrike i området rundt byen Albi i Sør-Frankrike. De fikk derfor navnet ”albigensere” (albigeois), som ennå i dag er navnet på byens innbyggere.

Siden jeg og min familie bodde i den byen under en del år fikk jeg litt kjennskap til byens og områdets historie. Byens stolthet var den store katolske katedralen som lå midt i sentrum. Der stanset alle turistbussene om sommeren. Alle ville jo se den berømte ”Sainte-Cécile-katedralen,” som det tok omtrent 100 år å bygge under middelalderen.

Men en dag holdt en historieprofessor et føredrag i byens teaterlokale. Etter foredraget ble det gitt anledning til spørsmål. En person fra publikum spurte da om det var sant at byens katedral til dels ble bygget av midler som ble tatt fra ofrene til religionsforfølgelsene.

”Ja, det er historisk dokumentert,” svarte professoren og så la han til: ”Katedralen her i Albi er et urettferdighetens monument!” Hvilken bombe! Byens stolthet – et urettferdighetens monument! Ingen flere spørsmål ble stilt til professoren.

Under en tjueårsperiode førte paven en intens krig mot albigenserne. Korsridderen Simon av Montfort og hans hær raste med mord og brann mot borgere og bønder i den delen av Frankrike. Til slutt så landsdelen ut som en ørken.

I byen Béziers bodde både katolikker og kjettere. Da pavens hær hadde omringet byen fikk katolikkene mulighet til å redde seg enten ved å utlevere kjetterne eller selve å forlate byen.

Siden de ikke var villig til noen av delene ble byen stormet.

Pavens utsendte spurte da hvordan de skulle kunne skille kjetterne og de rett-troende fra hverandre.

Simon av Montfort svarte: ”Hugg ned alle sammen. Gud kjenner sine.” Så ble 20.000 hugget ned og 7.000 innebrent i en kirke.

HaFo kommentar:

Det är ju helt sjukt, att Påven som visat sig ta fel i de flesta andliga frågor och läror, ska anses vara ”Petrus i nedstigande led” och ”Kristi ställföreträdare på jorden”, som inte kan ”på grund av sitt ämbete, ta fel, när han uttalar sig i lärofrågor”, samtidigt som han i verkligheten, bara bygger på avfallet och förförelsen bort från sann kristen tro!!

Och därtill säger de andliga ledarna idag, ja, tack och amen! Det är förfärande!!

Har både Lutheraner och frikyrkor, som menat sig vara väckelserörelser inom Lutherska kyrkan, så kort minne, att de redan glömt varför Luther bröt sig ut ur katolismen och katolska kyrkans irrläror med sin reformation!!??

Men idag synes Lutherska kyrkor och frikyrkor vara lika goda kolsupare, i ett bejakande av katolicismens irrläror och dess falska lärare och företrädare i dess ledarskap.

Man räds inte att ha dess företrädare på sina estrader, eller att ha ”samtalskvällar” kring böcker influerade av dess förförelse. Inte heller drar man sig för att att ha Alpha – kurser, som med sitt material, utgör inkörsportar till den falska trosförkunnelse, som nu är på väg att integreras in i den under gemensamma falska anden i katolicismen.

UR LED ÄR TIDEN PÅ DEN ANDLIGA ARENAN!! Och de andliga ledarna synes bli allt mer blinda inför detta skeende!!)
---------

Forts från från Stig Andreassons synpunkter på Babylon och Skökan

I en liten by på omtrent 2000 innbyggere, som ligger i bergsområdet cirka 5 mil fra Albi fins et protestantisk tempel som rommer 1000 mennesker.

Dette er bemerkelsesverdig i et katolsk land. Et protestantisk tempel med plass til halvparten av byens befolkning!

Men hvis du hadde vært der for litt over 300 år siden ville du ha forstått at det trengtes en så stor protestantisk kirke der. Da var den nemlig full av folk. I dag er det bare en håndfull av mennesker som møter opp der en søndagsformiddag.

Hva er grunnen? Jo, da ediktet fra Nantes, som ga protestantene trosfrihet, ble opphevet 1685, brøt en ny bølge av forfølgelse ut.

En stor del av Frankrikes protestanter ble enten myrdet eller gikk i landsflukt. Dette var nesten 500 år etter krigen mot albigenserne, men pavekirken fortsatte sin systematiske utryddelse av alle uliktenkende.

(HaFo kommentar:

Det är ju förfärligt, att denna ”utrensning” via oliktänkande gentemot KK fortfarande kan ske. Och det utan reaktion från naiva, förförda andliga ledare i vårt land!!)
----------

Forts från från Stig Andreassons synpunkter på Babylon och Skökan

Et bortglemt kapitel i kirkehistorien.

Et blad eller et kapitel i kirkehistorien som dessverre ofte blir glemt er at også reformatorene Luther, Calvin og Melanchton viste stor intoleranse overfor de første frikirkelige grupper som vokste frem på kontinentet.

Skjøgens intoleranse og forfølgelseslyst er altså ikke bare romerskkatolsk. Også protestantene ble besmittet av dette.

I begynnelsen var Luther for trosfrihet og imot at ”vranglærere” skulle overbevises med sverdet. Men siden mente han at de burde overleveres i mester Hans (skarpretterens) hender.

Også Melanchton mente at ”opprørere” burde straffes med døden. Det var i virkeligheten romerkirkens gamle kjetterlov som nå ble anerkjent av de protestantiske statskirkene.

Grunnen til denne skjebnesvangre forandring var sikkert akkurat alliansen med staten og øvrigheten. Skjøgen red fortsatt på villdyret ( den ugudelige staten).

(HaFo kommentar:

Det är ju förfärligt att även protestanterna lät sig dras med i att man fysiskt skulle döda ”kättarna” och inte bara överbevisa dem med ”rätt lära”.

Calvin var ju den som sannerligen inte drog sig för att avrätta de som gick emot hans vilsna lära om att Jesus inte dött för all världens synd, utan enbart för dem som Gud i förväg utvalt till att få nåd.

Det är en vilsen lära som vilseleder människor, som idag fått en ny rennäsans!! Och var är pastorerna, prästerna och de andliga ledarna som har till uppgift att skydda fåren från dessa angrepp från fienden via Calvinismen???)
----

Forts från från Stig Andreassons synpunkter på Babylon och Skökan

Også i vår del av verden har den religiøse intoleranse ødelagt mye. År 1741 ble alle kristne møter av legfolk utenfor de offisielle gudstjeneste regulert av den såkalte ”Konventikkelplakaten.” Ifølge den skulle sognepresten godkjenne alle slike møter i sitt sogn.

En av Norges største sønner gjennom tidene, Hans Nielsen Hauge, reiste som legpredikant i store deler av landet og mange ble grepet av hans alvorlige forkynnelse. Han ble gjentatte ganger arrestert og måtte sitte i fengsel i syv år og ble da nedbrutt til sin helse.

Sannsynligvis har ingen betydd mer for kristenlivet i Norge enn Hans Nielsen Hauge. Men også han ble forfulgt og av hvem? Av de som hadde den religiøse makten i landet uten å ha kjærlighet til sannheten.

En av Sveriges første baptistpredikanter, F.O.Nilsson, måtte gå i landsflukt og ble redskap til at et samfunn av baptistmenigheter ble dannet i Amerika.

Det har i dag menigheter over hele U.S.A. og har sendt misjonærer til mange land rundt hele jorden. Den velsignelsen kunne ha kommet Sverige til del om ikke den religiøse intoleransen hadde tvunget slike menn til å forlate landet. Religiøs intoleranse har ingen gode frukter.

(HaFo kommentar:

Det är ju förfärligt, hur redan då, de sanna kristna sanningssägarna blev förföljda och ”utmobbade” av den redan då, på väg till avfallna kyrka och kristenhet, som vi idag alltmer se ta form till ”Babylon och Skökan”!)
-------

Forts från från Stig Andreassons synpunkter på Babylon och Skökan

Skjøgens endelige utvikling til de siste dagers verdenskirke.

Vi vil nå prøve å kaste et blikk på vår egen tid. Den romerskkatolske kirke har under hele sin historie vært imot trosfrihet. Den har også proklamert seg selv som den ”alene saliggjørende kirke.”

Uten å avstå fra disse prinsipper har den begynt å tilpasse seg den moderne tid på en til dels ny måte.

Den har en ny strategi for å øke sin makt og sin innflytelse. Den er blitt mer vidsynt når det gjelder de krav som skal stilles for medlemskap i kirken. De seneste pavene fremstår som representanter for fred, forsoning og enhet.

Den moderne katolske økumenikk.

Pavekirkens nye taktikk er i ferd med å utvikle seg til en form for ”synkretisme” ( religionsblandning ).
Dette har egentlig alltid vært skjøgens spesialitet, noe vi har dokumentert i denne artikkelserien.

Men den åpenbarer seg i nye former. Hindulederen Sri Shinmoy har gjennom sine over 80 meditasjonssentre rundt om i verden ført skarer av mennesker inn i hinduismens hedenske mørke.

Paven betrakter ham som en venn og medarbeider og hilste ham på følgende måte:

”Spesiell velsignelse til dem og Deres medlemmer. Vi skal fortsette sammen.”

Ved en annen anledning sa han:

”Det hinduistiske liv og det kristne liv skal forenes. Deres budskap og mitt budskap er det samme.”

Under sin reise i Afrika i 1993 søkte paven et
”felles grunnlag med dem som trodde på voodoo” og mente at disse ”trengte ikke å overgi sin tradisjonelle tro for å omvende seg til kristendommen.”

I kontakt med muslimer snakker paven om ”våre hellige bøker” (Bibelen og Koranen) og vi har alle hørt og lest om hvordan paven samlet representanter fra alle samfunn og religioner for å be for freden i verden.

Akkurat som Mor Teresa priser paven alle religioner. Katolske retreatsentre blander kristendom med buddhisme, hinduisme og all slags New-Age-religiøsitet.

Virginia Barta, leder for Fransiskanersøstrene i USA har sagt:

”Vi kan være katolikker og samtidig være åpne for å erkjenne den mystiske sannhet i alle religioner.”

En artikkel i det katolske bladet ”the Catholic World” hadde tittelen:

” Buddha hedret som kristent helgen.”

Hvordan blir et slikt verdensøkumenisk budskap mottatt i katolske land? Stort sett positivt. Vi må være klar over at de fleste mennesker i de katolske land bare er katolikker til navnet.

De er ikke så ”rett-troende” som noen innbiller seg.
I Frankrike tror 49 prosent av katolikkene ikke på oppstandelsen, 60 prosent tror ikke på himmelen, 77 prosent tror ikke på fortapelsen og 75 prosent tror verken på skjærsilden eller satan.

I Amerika er 52 prosent av katolikkene for fri abort. Minst like mange sier at de har distansert seg fra kirkens tro og lære men forblir dog medlemmer av kirken.

Siden de fleste katolikker ikke lenger tror på mange av kirkens strenge dogmer og er imot kirkens strenge lover blir en økumenisk og tolerant pave heller populær.

Religiøs relativisme.

Relativisme kalles en filosofisk retning som holder frem at ingen sannhet kan være absolutt. Det er helt klart at relativismen og økumenikken går hånd i hånd. De fleste protestantiske kirkesamfunn er påvirket av den samme tenkning.

Den liberale teologi sitter i høysetet i nesten alle protestantiske teologiske fakulteter verden over.

Allerede for mange år siden skrev den store svenske forkjemper for bibelsk tro, David Hedegård, en bok om ekumenikken og Bibelen, hvor han avslørte at alle ledende personer innenfor Kirkenes Verdensråd uten unntak var liberale teologer.

Helt nylig kunne vi lese i en svensk avis at i dag kan ingen bli sendt ut som misjonær gjennom den Svenske Kirke hvis han tror og forkynner at Kristus er den eneste veien til frelse. Misjon innebærer i dag dialog med fremmede religioner.

Allerede for mer enn 30 år siden ble et såkalt ”Prokatolsk Forbund” dannet med sikte på felleskap med Romerkirken.

Målet var dannelsen av en Verdenskirke. I en nærmere erklæring fantes følgende vedtak:

”Den romerskkatolske Kirke bør offisielt gi lutherske og de reformatoriske kirker oppreisning og må innse deres berettigede iver for evangeliet, menneskers frelse av nåde alene. På samme måte bør evangeliske kirkesamfunn bekjenne sin skisma fra Rom som synd og opprør mot apostolisk tro og orden.”

Dette må være verdensrekord i mangel på logikk. Det var jo nettopp de evangeliske kristnes forkynnelse av frelse gjennom nåden alene som førte til et brudd med den katolske kirke.

Hvis dette brudd plutselig skal bekjennes som synd og opprør, da må jo også den evangeliske forkynnelsen betraktes som syndig og opprørsk.

Og hvordan kan kirkesamfunn, hvis tro og lære står i motsatsforhold til Pavekirken, håpe på å få ”oppreisning” fra denne kirke uten å først forandre på troslæren? Nei, ifølge logikkens lover virker dette umulig.

Men siden relativismen og liberalismen er i ferd med å viske ut alle grenser er en religiøs verdensenhet ikke lenger en umulighet.

Kan pavekirken godta både buddhister, hinduister, muslimer, slangetilbedere og voodoo-tilhengere kan den vel også godta evangeliske kristne! Og siden mange av disse bare er evangeliske til navnet er veien tilbake til en modernisert og mer tolerant katolsk kirke ikke så lang.

(HaFo kommentar:

Här ser vi i vad Stig skriver väldigt klart upprinnelsen och framväxandet av det avfall som kommer att bidra till möjligheten av den falske världsfrälsarens framträdande!! Läs det igen om du inte fick tag på innehållet!!)

Forts Inlägg från Stig Andreassons synpunkter på Hvem er den babylonske skjøgen i Åpenbaringen?

Inlägg 4 från Stig Andreassons synpunkter på Hvem er den babylonske skjøgen i Åpenbaringen?

Bibelen sier at Babylon, den store skjøgen, er mor til skjøgene og stygghetene på jorden. Skjøgen har altså døtre!

Derfor tror jeg ikke at de siste dagers Verdenskirke bare blir romerskkatolsk. Det er sannsynlig at Paven får en viktig plass.

Men den store Verdenskirken blir en sammensmeltning av all falsk og frafallen religion. Alt blir akseptert og tolerert. Foruten en ting. Forkynnelsen av frelse gjennom Jesus alene.

Skjøgen har ingen vedværende fremtid.

Skriften forteller at Antikrist og hans verdslige makt vil ”hate skjøgen, gjøre henne naken og forlatt, ete hennes kjøtt og brenne henne med ild.” Det er dette som blir dommen over den store skjøgen ifølge Åpenbaringens budskap.

Bare Kristi brud, den levende og sanne menighet, har en herlig fremtid.

En sang om Lammets brud og Lammets bryllup sier:

”Snart av Lammet blir hun kronet, smykket av sin brudgom kjær, Og med stjerner hun belønnes, Seierspalme i hånd hun har, Og som brus av store vann lyder Lammets nye sang, I det lyse skjønne landet blir hun evigheten lang.”

O, hvilken fremtid vi har som tror på Jesus og stoler på Hans Ord!”

Men vi lever i alvorstid og i frafallstid. Til sitt eget folk har Herren bare et budskap da det gjelder forholdet til det religiøse men frafalne Babylon. ” Gå ut fra henne, mitt folk, så dere ikke blir delaktige i hennes synder.”
---------------

Forts från från Stig Andreassons synpunkter på Babylon och Skökan

Bibelen sier at vi forstår stykkevis og taler profetisk stykkevis. Min artikkelserie over den store babyloniske skjøgen i Åpenbaringen er intet unntak for den regelen.

Selv synes jeg at det er en viktig ting som mangler og som jeg har begynt å tenke mer på nå etter at serien ble ferdigskrevet. Det dreier seg om et meget vanskelig spørsmål som jeg selv ikke har et fullstendig svar på.

Hvilken plass inntar islam i Bibelens bilde av endetiden?

Helt i begynnelsen av artikkelserien ble det understreket at alle religioner har sin opprinnelse i Babylonia.

Vi henviste til sikre kilder og skrev at det er dokumentert at Babylon er sentrum og fødselsted for avgudsdyrkelse og forskjellige mysteriereligioner.

De har alle sitt utspring der. Den babylonske kultur og religion er utgangspunktet til falske religioner og avgudsdyrkelse rundt om i verden.

Under lesningen av Arnold Bjerkreims bok ”Alfa og Omega” bemerket jeg meg noen setninger. Forfatteren sier at

”Islam er lite tatt med i utleggelse av endetidsprofetier. Og da mangler en av de store aktører som skal spille sin rolle i endetiden.”

Vedrørende islams røtter sier samme forfatter:

”Opprinnelsen til det som var bygget opp i Mekka hadde begynt i Babylon. Det er moren. Babylon er opphavet til alle religioner.”

En annen kjent kristen forfatter , Ramon Bennett, skriver i boken ”Når dag og natt opphører” følgende om Islams opprinnelse:

”Hvis vi drar til Arabia, til Islams røtter, finner vi i Mekka et kvadratisk steinhus som kalles Ka´aba. I dette huset fantes det 360 avguder, demoner, ånder. En av disse het al-Llah, den babylonske måneguden, hvis symbol var halvmånen.

Denne guden bød Muhammed å ødelegge alle gudestatuene i Ka´abaen, og al-Llah ble Allah, ”Gud”, og islam (underkastelse for Allahs vilje) var født. Allahs symbol, halvmånen, fins i dag på alle steder hvor han blir tilbedt i hele den muslimske verden.

Islam er verdens nest største religion og den raskest voksende religionen i verden, og ånden bak den er demonisk. Det helligste stedet for muslimene er den store moskéen i Mekka.

Den er bygget rundt Ka´abaen og inneholder en okkult ”svart stein”, som ifølge tradisjonen ble gitt av engelen Gabriel til Ishmael.”

At også Islam er av babylonsk opprinnelse er altså helt klart. Men dette gir oss ikke svar på vårt spørsmål om Islams rolle i Bibelens bilde av endetiden. Vi har allerede fortalt at pavens og den katolske kirkes holdning til islam er blitt annerledes enn før.

Pavekirken godtar islam som en mulig frelsesvei. Både muslimer og katolikker har en viss ærefrykt for Jesu mor Maria. Ja, det fins en form for tilbedelse av Maria både innefor katolisismen og islam.

Men radikal og militant islam har dog som mål å beseire kristendommen enten den kaller seg katolsk eller protestantisk. Derfor kan de være vanskelig for oss å forstå akkurat nå hvordan islam skal kunne bli en del av en felles verdensreligion.

Men utrolige ting skjer i vår tid og den religiøse relativisme brer ut seg mer og mer.

En ting synes jeg i hvert fall blir alt mer tydelig.
Islam er den fremste årsaken til at jødefolket og Israel går inn i sin siste store trengselstid.

De fleste mennesker i den vestlige verden forstår ikke hva konflikten i Midtøsten egentlig dreier seg om. Arabisk propaganda og dårlig kjennskap til historien er årsaken til dette. En PLO-leder sa for ikke så lenge siden:

”For oss betyr fred Israels utslettelse. Vi forbereder oss på full krig, en krig som kommer til å strekke seg over generasjoner. Vi skal ikke hvile før den dagen kommer da vi skal vende tilbake til våre hjem – til vi utsletter Israel.”

Den muslimske verdenen kan ikke godta at det fins en jødisk stat midt inne i et område hvor islam hersker overalt rundt omkring. Palestina-arabernes offisielle kart over Palestina inkluderer hele Israel.

Islams hat mot Israel, verdenssamfunnets unnfallenhet og økende antisemittisme vil føre til at Bibelens profetier om slutstriden vil bli virkelighet. Alle folkeslag vil samle seg til krig mot Jerusalem. Israels vil da bli knust og uten håp.

Men det er da som de skal vende seg til sin Messias og motta Hans nåde. Og Herren vil da selv stride for dem. Hans føtter skal da stå på Oljeberget.

Fredsfyrsten kommer og først da blir det fred i det urolige Midtøsten og på alle andre steder av vår ulykkelige verden.

Den antikristne innflytelsen er mangfoldig. Islam forkynner ”hellig krig” både imot kristendom og jødedom. Ateisme og agnostisisme bekjemper alle etiske og moralske verdier, som kommer fra Bibelen og kristen tro.

Falsk og frafallen religion forvrenger det rene evangeliet og gir opphav til synkretisme (blandning av alle religioner).

Vi tror at skjøgen er et bilde på denne frafalne religiøsitet i endetiden. Men hvordan den eksakt kommer til å se ut i alle detaljer kan være vanskelig for oss å se i dag.

Dette er kanskje enda ikke det viktigste. Det som betyr noe er at vi ved å holde oss til Guds Ord får åndelig bedømmelsesevne til å gjennomskue og avsløre forførelsen i de forskjellige former den åpenbarer seg i.
--------

Slutkommentar av HaFo:

Babylon och skökan är för mig den slutgiltiga sammanhopningen av det kristna avfallet och en religionssynkretism, som även för "dialog" med och bejakar att man har samma Gud i Islam, såväl som i Buddhism, Hinduism och inom New Age etc.

Dessa företeelser kommer att tillsammans, "rulla ut röda mattan" för "den falske profeten och som blir honom behjälplig till att förmå människor, att tillbe det falska plagiatet av Kristus. En annan Jesus. En falsk Messias. En falsk världsfrälsare, när "fienden ska bedra jämväl de utvalda genom tecken och under".

Jag ser dock i detta skeende fiendens strategi i att utmåla idag Islam och Islamiter som roten till allt ont, liksom fienden tidigare inför andra världskriget, utmålade Judendom och Judar, som roten till allt ont.

Fienden, gissar jag, kommer att "briljera" som "världsfrälsare", genom att "fredsmäkla" i denna motsättning i mellanöstern mellan Judar och Islamiter-eller!??

Hur skulle man då, om han lyckas med det konststycket, kunna tro att det vore ngt falskt och bedrägligt i hans person och framträdande!?

I mina ögon så pågår denna manipulering mitt fram för våra ögon från fiendens sida.

Det gör han redan i spåren av Branhams efterföljare som trosförkunnelsen fram till dagens Profetrörelse och Kingdom now med Bentley som dess stora "dragplåster".

"Fienden bedrar jämväl de utvalda genom tecken och under", i spåren efter katolicismens spiritism (anrop till Maria och helgon om hjälp i förbön) och ockultism (vid vörnad av reliker och ikoner och tillbedjandes brödet och vinet i nattvarden, som att det i sig själv skulle vara förvandlat till Kristi kropp och blod och som varandes bärare och förmedlare av andligt liv i sig självt).

Det finns bara en bärare och förmedlare av andligt liv! Jesus kristus själv! Den förmedlar Han själv, vid en sann tro på den Han ÄR (Gud själv kommen i kroppslig gestalt) och vid en hjälplös förtröstan för sin synd, till offret på korset av Kristi persons (Gud och människa förenade/försonade i människans ställföreträdare) KROPP OCH BLOD PÅ KORSET. PÅ KORSET!!

Jag tror att Babylon och skökan är mycket bredare och vidare än enbart katolicismen och katolska kyrkan (även om de utgör en stor puselbit I detta avfallsskeende fram till en världsomspännande sköka och ett avfallets Babylon), utan tror att det omfattar allt av ändtidens avfall och religionssynkretism, som förbereder plagiatet från fienden av Kristi tillkommelse.

Skökan kommer att framträda tvärsigenom och utifrån alla kyrkor, samfund och religiösa sammanhang.

Liksom Guds församling ( Alla de människor, som vid en sann tro på Jesus och hjälplös förtröstan till offret på korset, utan tillägg och förvanskning, är förenade med varandra och Gud genom Guds Ande), efter att Guds tröska dragit fram med tillåtelse att locka människor med allsköns villfarelse, "sållat agnarna från vetet", "skilt getterna från fåren", som I förlåtelsens sken från Herren, "kommer att stråla av Herrens härlighet".

Men många får där räkna med att ge sitt liv för en sann tro på Jesus, eftersom de varken kommer att vara accepterade av "den avfallna kristenheten", lika lite som man kommer att vara accepterade på världens och den politiska arenan. Inte kommer man heller att vara “uppryckt innan vedermödan”, utan vad jag förstår så sker det skeendet alldeles I samband med Kristi sanna tillkommelse.

Längre än så ser jag inte just nu. Och kanske behöver vi inte se längre just nu!?

Jag tror det kommer att klarna, när vi är framme där I skeendet, vad tusenårsriket handlar om, vad det handlar om att “förstlingsskörden”, ska regera med Kristus för tusen år”?

Vad det handlar om att det Judiska folket “blir frälst på en dag” och kommer in i sin kallelse och uppgift och blir till välsignelse för en hel värld?

Vad det handlar om, att satan är bunden för tusen år och sedan kommer lös igen? Vad det hadlar om med alla domsakterna som återges I skriften? Vad det handlar om vid kroppens slutliga uppståndelse och ingången I evighetens värld?

Detta, antingen till Guds gemenskap eller för att evigt vara skild från Guds gemenskap. I en evighet i en sjö av eld och svavel, dit först den falske profeten och den falske världsfrälsaren blir kastade. Men sedan även satan själv blir förpassad och därefter inför den slutliga domen, alla de som INTE igenom alla tidsåldrar kom att höra Herren till, även blir förpassade, kommer nog att bli uppenbart när vi är framme vid dessa skeenden.
---------

Vad vi nu har framför oss är det falska plagiatet av en annan, en falsk Messias och falsk världsfrälsare.

Låt Dig inte duperas och manipuleras av detta skeende, hur mycket än andliga ledare, präster, pastorerer , kyrkor och samfund, talar sig varma för och bidrar till detta avfall, som ska möjliggöra den falske världsfrälarens framträdande.

Vaka själ och bed! Detta är ingen lek eller bara fantasier! Släpp aldrig taget om vem Jesus ÄR och betydelsen av offret PÅ KORSET!!

HaFo

Fick ett mail med anledning av ämnet det Stora Babylon. Tycker det var tänkvärt och bekräftande av vad Stig Andreasson förmedlade så jag återger mailet:
----------

Jesaja 66

7. Innan Sion har känt någon födslovånda, föder hon barnet; innan kval har kommit över henne, bliver hon förlöst med ett gossebarn.

8. Vem har hört något sådant, vem har sett något dylikt? Kan då ett land komma till liv
på en enda dag, eller kan ett folk födas i ett ögonblick, eftersom Sion födde fram sina barn,
just då våndan begynte?

Jag tror att den som fick Johannes uppenbarelse och som skrev ner den, om det nu var lärjungen Johannes, eller någon annan, den personen hade mycket god kunskap i Bibelns profeter. Det profetiska bildspråket återkommer och återanvänds i Uppenbarelseboken.

Kvinnan med stjärnor som krona, som Andreasson visar vara Israel, (och inte himladrottningen Maria) kan med en annan beteckning kallas dottern Sion. Och se, då finns paralleller, som ovan, texten är ur Jesaja 66.

Sion föder fram sina barn “just då våndan begynte”. Jag vet att det finns andra tolkningar, t.ex. nationen Israels födelse, men just berättelsen ovan är mycket mycket lik det som händer med kvinnan i Uppenbarelseboken. Månen, solen och stjärnorna, har dessutom en stark koppling till Israel och till Jakobs tolv söner, genom Josefs dröm: han såg att månen och stjärnorna bugade sig.
-------

HaFo kommentar:

Jag tror att mailskribenten här är inne på rätt spår och i likhet med Andreasson finner att ”Kvinnan med stjärnor som krona, som Andreasson visar vara Israel, (och inte himladrottningen Maria) kan med en annan beteckning kallas dottern Sion.”

Men jag tror även att denna text syftar framåt på, när ”hela Israels ska bli frälst” i samband med Kristi sanna ankomst.

Och där ska vi inte låta oss före det skeendet, luras av fiendens plagiat av att ”Judarna kommer till tro på Jesus”, den falske världsfrälsarens ankomst. Något som nu förbereds och kommer att välkomnas av en avfallen kristenhet, som ska möjliggöra den falske världsfrälsarens framträdande.

Vaka själ och bed! Detta är ingen lek eller bara fantasier! Släpp aldrig taget om vem Jesus ÄR och betydelsen av offret PÅ KORSET!!

HaFo