Forts Branham igen

Fick ett mail med anledning av detta ämne med undran om var uppgiften om att Georg Gustavsson varnade Pethrus för Branham med att Lewi inte lyssnade till varningen.

Jag vet att jag läst detta och förmedlat det vidare på Min Åsikt. Men jag kunde inte erinra mig om vad som var källan till den uppgiften.

Har därför fått hjälp med lite efterforskningar. Möjligen är det så att här till viss del skett en sammanblandning mellan Georg Gustavssons avståndstagande till William Freeman och att Pethrus inte brydde sig om den varningen. (Se nedan).

Men eftersom Freeman och Branham hade samma lära och utövning så är det troligt att samma avståndstagande till Branham gällde för Gustavsson(?):

http://aletheia.se/2008/09/23/georg-gustafsson-pa-tvaren-emot-amerikanska-helbragdagorare/

Nedan citeras ur boken Georg Gustafsson – församlingsledare, predikant och förebedjare inom den svenska pingstväckelsen (Nils-Eije Stävare):

Pingströrelsen i Sverige var omkring 1950 inne i en vågdal, och hade ”ett skriande behov av ny kraft och inspiration”. Detta var säkerligen en insikt som fanns hos Lewi Pethrus och som motiverade jans initiativ att inbjuda en av den amerikanska helanderörelsens ledande män, William Freeman, till Sverige.

Uppmärksamheten i media, som överträffade alla tidigare kända proportioner vad skeenden inom svensk pingströrelse anbelangar, var nästan helt fokuserad på vad som hände eller inte hände vid mötena i dessa städer [Göteborg och Stockholm].

Det var inte endast sekulära media som ifrågasatte William Freemans möte. Alla kristna tidningar i landet – bortsett från Dagen och Evangelii Härold – ifrågasatte också dessa massmöten. Kritiken gällde dels den omfattande reklamen kring evenemanget, och dels Freemans förkunnelse om att alla i princip skulle bli friska.

Inom Pingströrelsen internationellt fanns en avsevärd reservation inför Freeman som person, ifråga om de metoder han använde vid sina massmöten, och avseende de motiv han kunde antas ha för sin verksamhet. Den sydafrikansk-amerikanske pingstpastorn David Du Plessis skrev vid tiden för Freemans möteskampanj i Stockholm till sin vän, den engelske pingstledaren Donald Gee. I brevet kallade han Freemans kampanjer i USA och Sverige för ”ett knep att skaffa sig dollar”. Gee hade tidigare skrivit till Du Plessis att:

”dessa stora kampanjer i Amerika med fokus på gudomligt helande … är en huvudvärk. det har berättats för mig att broder Freeman mottog 15 000 dollar för en tre veckor lång kampanj i Chicago. Pastorerna är kränkta av dessa förhållanden. Förhållanden som verkligen, när de kommit upp till ytan, liknar en skandal.”

Lite senare skrev Gee följande:

”Det håller på att bli en fråga huruvida dessa amerikanska ledare av helandekampanjer inte gör mera skada än nytta i europeiska länder … Betonandet av kroppens helande saknar helt proportioner jämfört med Nya Testamentet. Det är helt enkelt fråga om en helandekult.”

Denna kritik kan knappast ha varit obekant för Lewi Pethrus. dels hade han som sagt deltagit i den Chicagokampanj som Donald Gee hänvisade till, och dels var han sedan många år nära vän med Gee – de två brevväxlade flitigt med varandra. Och om påståendena att Freeman reste krav på extermt hög ekonomisk ersättning var sanna, måste Lewi Pethrus ha varit helt införstådd med detta, det var ju han som överenskommit med Freeman om besöket i Sverige. Vilken ersättning Freeman fick i Sverige har förblivit en väl bevarad hemlighet.

Säkert vet vi däremot, att Lewi Pethrus lade ner stor möda på försvaret av Freeman och på att tillbakavisa all kritik mot denne.

Georg Gustafsson stoppade William Freeman. Inom den svenska Pingströrelsen höjdes inte många kritiska röster mot Freeman. den kritik som blev offentlig svarade Georg Gustafsson för. Lewi Pethrus hade planerat in ett par Freemanska kampanjdagar i Eskilstuna och pingstförsamlingen där. Detta blev inte av eftersom Gustafsson, som ansvarig församlingsföreståndare, sade nej. Frågan är varför han gjorde det?

Till en predikantsamling i Norrköping med Georg Gustafsson som bibellärare, kom Freeman, tolken Matsson-Boze och Lewi Pethrus på besök för ett möte. Detta var Gustafssons första och – så långt det går att belägga – enda möte med amerikanen. Han berättade tjugo år senare om detta, och Ivar Lundgrens berättelsen i boken Georg – visionären såhär:

Georg befann sig på predikobesök i Norrköping när Freeman kom dit tillsammans med Lewi Pethrus och ett antal andra framstående pingstledare. Sionkyrkan var full av folk. Freeman bad för ett stort antal av dem. men efter ett tag avbröt han förbönen för att tillsammans med Lewi Pethrus och de andra bröderna gå till sitt hotell för att äta.

Kvar bland alla de sjuka människor, som lockats till kyrkan i hopp om att bli botade genom den amerikanska predikanten, var Georg. Han var också hungrig, men han kunde inte lämna de människor som ville ha förbön. Georg bad och kämpade. En av dem han bad för fick en ny knäled. Andra blev botade från olika slags sjukdomar. Det strömmade in tacksägelseämnen i flera dagar efter Georgs förbönsstund. Själv hörde han aldrig talas om att någon blivit botad genom Freemans böner den dagen.

I Freemans mötesprogram ingick också att han skulle besöka Filadelfiaförsamlingen i Eskilstuna [vilket hade utannonserats tidigare]. Men Georg fick klart för sig att han inte kunde ta emot honom.

Han meddelade Lewi Pethrus, som var Freemans värd: Freeman får inte komma till vår församling. ”Vi vill ha en ren predikstol, och den mannen är inte ren”.

Ett rimligt antagande rörande orsaken till att Georg Gustafsson stoppade Freemans besök i Eskilstuna är, att han reagerade starkt negativt på det agerande han såg från amerikanens sida i samband med mötet i Norrköping.

I vilken utsträckning Gustafssons agerande skapade en konflikt med Lewi Pethrus är svårt att veta något säkert om. Att deras bedömningar av personen William Freeman gick starkt isär är uppenbart.

---------

Uppståndelsen kring Freemans besök hade inte riktigt hunnit lägga sig, förrän det var dags för den än mer välkände och ryktbare amerikanske helbrägdagöraren William Branham (1909-1965) att ta plats i Filadelfiakyrkans predikstol.

Enligt vissa bedömare var Branham den verkliga centralgestalten i väckelsen inom den amerikanska pingstkretsarna vid slutet av 1940-talet.

Branham hade besökt Finland under några vårveckor 1950, och kom sedan till Sverige. Under pingsthelgen hölls nya massmöten med fokus på gudomlig helbrägdagörelse i Filadelfiakyrkan. Möten som uppfattades bekräfta och vidareföra Freemankampanjens resultat.

Lewi Pethrus talade om ett nytt genombrott för verklig biblisk kristendom. ”Vad vi upplevat i dessa möten är något av det underbaraste i församlingens historia” sade han i sitt tacktal Branham, och fortsatte ”Det är en fortsättning på vad vi förut varit med om”.

Branhams möten och de metoder han använde väckte tveksamhet hos en del predikanter inom rörelsen. Båda amerikanerna hade förkunnat att Gud ville bota alla, att helande skulle tas emot i tro och proklameras som ett faktum redan innan det inträffat, samt att de sjuka var ockuperade av sjukdomsandar, vilka måste drivas ut för att hälsan skulle återvinnas.

Återgivet från:

Nils-Eije Stävare, Georg Gustafsson – församlingsledare, predikant och förebedjare inom den svenska Pingströrelsen, Uppsala Universitet, 2008.

----------------------------

Jag citerar ngt från

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=78110

Och där från Joel Halldorf:

Som nämner ”besöken av helandeevangelisterna William Branham och William Freeman, med sina läror om sjukdomar och helande och ’Latter Rain’-rörelsen, vilken la tonvikten på personlig helgelse, profetia, bön och fasta, förmedlande av Andens gåvor, världs - evangelisation, lovsång samt enhet i Kristi kropp. Lewi Pethrus såg avarterna och svagheterna men stödde ändå rörelsen eftersom han i den såg en vitalisering av pingströrelsen. ’Du måste köpa hela fältet för att få tag i skatten’, skrev han vid ett tillfälle.”

”Efterhand blev rapporterna i Dagen tätare och på predikantveckan 1950 togs frågan om väckelsen upp till behandling. Många väntade på Lewi Pethrus ställningstagande. – Man behöver aldrig diskutera en väckelse, en väckelse kan endast mottagas eller förkastas, sa han och fick medhåll av andra talare. Det tycktes som om det fanns en viss försiktighet inför överdrifterna men man var åter beredd att ’köpa åkern för att få skatten’.”

” I den dåvarande pingströrelsen fanns också en informell struktur som innebar att de tongivande församlingarna i varje region, tillsammans med Filadelfia i Stockholm, hade stort inflytande över vem som kunde predika var. Signaler om vem som var godkänd eller inte kunde ges genom Dagen och Evangelii Härold.”

------

HaFo kommentar:

Att ta del av denna information gör mig väldigt ont. Pethrus bidrog ju med så mycket sanning på den andliga arenan. Att då upptäcka att han egentligen samtidigt var dubbel, falsk och en maktmänniska som med i sin ”lärare och profetiska funktion”, egentligen stod där ”helt naken”, utan egentlig andlig bedömningsförmåga och att han så ”under att framträda som andlig auktoritet och vägledare”, så öppnade för villfarelse, det gör mig väldigt ont!

Hur kunde han så svika fåren inom Pingst, så att han bejakade den falska ande och den förförelse som Branham förmedlade!!??? Det var ju ändå så uppenbart och ngt som antagligen Georg Gustavson försökte nå fram till Pethrus med en varning och avståndstagande ifrån!???

(Kanske lika uppenbart, som när nu fåren inom pingst, försöker få sina ledare att inse förförelsen i trosförkunnelsen och katolicismen, men de bara slår dövörat till).

Är det ngn som har mer information att ge kring detta som vidrörts ovan, så förmedla det snälla!!

----------

Återger slutligen en länk, där Lennart Jareteg också varnar för Branham. Det synes vara aktuellt igen att varna fördetta falsarium, med tanke på hur efterföljarna till Branham, åter synes ”vädra en renässans” .

Länk till Jaretegs hemsida angående Branham:

http://bibelfokus.se/sv/question/110306

Ge gärna kommentarer och ytterligare info kring det ämne som här avhandlas, efterlyser HaFo

Jag kan som sagt ha tagit fel mellan Georg Gustavsson avståndstagande till Freeman (ngt som Pethrus helt negligerade) och applicerat det skeendet på Branham!?

Men det har egentligen inte ngn egentligen praktisk betydelse. Freeman och Branham var av samma vilsna andas barn. Tog Georg avstånd från Freeman, så gjorde han det säkert även gentemot Branham – eller!??

Poängen är i vart fall, att när Pethrus gick i försvar för och lanserade dessa män med falsk ande och lära, så fanns det människor inom Pingst i ledande ställning, som opponerade sig, men att Pethrus tydligen inte ville lyssna eller låta sig korrigeras.

Min gissning är att det var i detta skeende som det började gå snett för Pingst i Sverige – eller?? (kanske var det snett redan från början??? Men samtidigt kan jag inte komma ifrån att jag, som jag upplever det själv, i detta sammanhang kommit till en sann tro på vem Jesus är och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset).

Att det dock har gått snett med Pingst är uppenbart. Det fortsatte så med ett bejakande av ockultismen i spåren av Khulman och hennes mantelarvtagare Hinn. I utförsbacken för Pingst så började dess pastorer och företrädare, så att bejaka trosförkunnelsen och katolicismens läror och företrädare och bjuda in dem på Pingsts konferenser och Bibelveckor, där pastorskåren så fick del av den falska anden och läran under förbön från villolärare!!

Andebedömningens gåva verkar då helt i det skeendet, vara i avsaknad hos Pingsts ledare som tillät denna förförelse till att bara spinna vidare. Ingen nämnd och ingen glömd!

Pingst forsatte vidare med att INTE som en sann Biblisk församling, ta avstånd från efterföljarna till Branham, som Promis Ceppers, full Gospel buisnesman, Apostlarörelsen, The last Sons of God, Joels arme, Latter Rain, Profetrörelsen, trosrörelsen, Toronto – välsignelsen, Pensacola – väckelsen och Branhams direkta uppföljare via Todd Bentley (Ledd av samma ängel som Branham) och den vilsna Lakeland – väckelsen.

Pingst fortsatte så vidare med försvar för och bejakande av trosförkunnelsen och katolicismen. Därmed är ju inte Pingst längre som rörelse i Sverige en ”väckelse – rörelse”, utan en ”avfalls – rörelse”. (Fördenskull finns inom denna rörelse människor, som inte låtit sig förledas av sina vilsna pastorer, utan som fortfarande äger en sann tro på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset!!)

Jag utmanar pastorer inom Pingst att träda fram och förklara varför de inte tagit avstånd ifrån nämnda förförelser ovan!!?????

-------------

Fick ett mail från en som lämnat Livets ord, som visar på hur en initierad kan peka på kopplingen mellan Branham och trosrörelsen:

Från mailet:

Den länk du ger till Lennarts sida om Branham

http://bibelfokus.se/sv/question/110306

var mycket intressant för mig. Den var liksom den förlorade länken mellan den info jag fick i trosrörelsens kyrkohistoria och ett mera normalkyrkligt perspektiv.

------

Vidare från mailet:

Det var så riktigt att Branham var en centralgestalt och att kring honom verkade de predikanter som blev hjältar inom trosförkunnelsen. Hagin är en av dessa.

När Roberts Liardon kom till LO visade han två filmer, en med Branham och en med Kuhlman. Så jag har sett dem i aktion. Liardon upplevde en speciell kallelse att undervisa om dessa föregångare, pga ett tilltal han fått som barn.

Han satt och såg på en TV-serie när han upplevde detta tilltal att i stället studera rörelsens hjältar och undersöka vad som gav dem framgång och vad som hindrade dem, var de gick fel.

Enligt Liardon var Branhams villfarelse delvis beroende av att han som gammal var omgiven av ja-sägare. Upplevelserna i barndomen hade han emellertid inga invändningar emot. Liardon hade själv haft ett par märkliga upplevelser i barndomen, förutom kallelsen att studera blev han uppryckt till himlen och träffade Jesus när han var barn, det han skriver om i boken I went to heaven.

Liardon växte upp med en mormor som var djupt engagerad i rörelser i stil med dessa. Han avgudade sin mormor.

----------

HaFo kommentar:

Det är inte märkligt att de som förmedlar förförelse likt Liardon och Branham, har en slags ockult bakgrund med upplevelser och manifestationer, som tagit överhand över sanningen från Guds skrivna Ord!

Intressant här var att se kopplingen mellan Branham och trosrörelsen. Jag vet att den kopplingen är långt mer uppenbar.

Du som har mer info att uppge kring detta är välkommen att göra det. Du som har synpunkter att ge kring innehållet på detta inlägg, är också välkommen att delge vad Du tänker och känner kring dess innehåll!!

HaFo

Med anledning av alla påhopp på oskyldiga inom de olika kyrkorna har jag tänkt mycket på detta. När jag var barn var det så här,att man skulle ha en PERSONLIG upplevelse av frälsning,som INTE byggde på "olika vindkast i läran", för att citera en vers ur Bibeln. Det var aldrig sådana förföljelser inom Pingströrelsen, som man upplever nu. Jag får skriva mer eftersom det sitter två störande barn vid sidan om mig på Bibl.