Inlägg 2 kring Branham
Så vad lärde då egentligen Branham?
Så här står det på Wikipedia om William Branham.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Branhamism
Branhamism, den benämning som utomstående bedömare gett den förkunnelse som spreds av världsevangelisten William M Branham och som fortsätter att spridas av dennes efterföljare.
Denna förkunnelse innehåller flera (nedan skildrade) läroteser grundade i Branhams tusentals bevarade predikningar, varav de flesta är tryckta i bokform.
En del branhamiter tillerkänner dessa skrifter samma auktoritet som Bibeln medan andra enbart erkänner vissa av hans skrifter som gudomligt inspirerade, nämligen de i vilka Branham tydligt deklarerar att "så säger Herren".
De viktigaste av dessa är "Öppnandet av de Sju sigillen", en serie predikningar som Branham höll i februari och mars 1963.
Därtill har William Branham hävdat att han författat boken "En utläggning om de Sju församlingarnas tidsåldrar" (1965) och att allt i den boken är "så säger Herren".
En av de tydligaste skiljelinjerna mellan branhamismen och huvudfåran inom kristendomen gäller synen på treenigheten.
William M Branham försökte inta en mellanposition mellan treenighetsförespråkarna och modalisterna. Han lärde att det bara finns en Gud, som är Helig Ande och Fader till Jesus.
Enlig Branham tog Gud sin boning i Jesus vid dopet i Jordanfloden och lämnade honom åter i Getsemane så att han kunde korsfästas som en dödlig människa och blöda och dö för människans frälsning.
(Detta är ju uppenbar JDS lära!! HaFo anm.)
I en av sina predikningar sade Branham att många av de tidiga kyrkofäderna förfäktade endera av två ytterlighetstankar.
En av dem handlade om en treenig Gud och den andra om en Gud. Båda kom till som raka grenar från samma träd. Treenigheten blev en plattform för en tre-guda-person och engudaläran blev till unitarism, den ena lika felaktig som den andra.
Båda växte ut som grenskott men mitt emellan uppenbarar sig Sanningen: Jesus kan inte vara sin egen Far.
Branham lärde också att eftersom varje son har en tillblivelse så måste Guds Son också ha kommit till vid en bestämd tidpunkt. Han var mycket frispråkig i sitt fördömande av treenighetsläran:
Låt mig säga detta i gudomlig kärlek...
"Treenighetsläran kommer från Djävulen." Jag säger detta för att SÅ SÄGER HERREN.
---
William Branham lärde att syndafallet berodde på att Eva hade sexuellt umgänge med en upprättgående 'orm'.
Han stödde sig på olika bibelställen som :
* 1 Mos 3:1 [1] - Ormen var listigare än alla markens djur och kunde tala, vilket enligt Branham ledde till slutsatsen att ormen var skapelsens "felande länk" mellan apa och människa.
* 1 Mos 3:13 - Evas påstående att ormen "förledde" henne. Grundtextens hebreiska ord nasha är mångtydigt och kan betyda att leda vilse, att bedra eller lura någon eller att moraliskt förföra.
* 1 Mos 3:14 - Ormen gick ursprungligen upprätt och tvingades först att kräla på sin buk efter att Gud nedkallat sin förbannelse över honom.
* 1 Mos 4:1 - 2 - Bibeln talar här bara vid ett tillfälle om att Adam "kände" sin hustru, trots att det handlade om två söner.
Det tolkade Branham som att Kain och Abel var tvåäggstvillingar där det ena ägget (Abels) var befruktat av Adam och det andra (Kains) av ormen.
* 1 Mos 4:25 - När Eva deklarerar att Gud gett henne "en annan avkomling i stället för Abel" så tar Branham det till intäkt för att Kain skiljde sig från Abel. Om de hade haft samma fader så skulle hon istället ha sagt att hon fått "en ytterligare avkomling"
* John 1:13 - Branham menar att det här talas om Abel och Sets ättlingar som födda av Gud medan Kains ättlingar är födda "av köttets vilja".
* Branham menar att Bibeln inte talar om ett fysiskt träd eller en fysisk frukt när han talar om "Kunskapens träd på gott och ont" eller om "Livets träd" i Uppenbarelseboken.
Dessa träd var istället symboliska bilder på Kristus, på samma sätt som instiftelseorden i Johannes 6:53-57 var symboliska.
I Judas 1 varnar författaren för de personer som nästlat sig in i den kristna gemenskapen och som "slagit in på Kains väg" (vers 11).
I vers 14 talas om hur Hanok "i det sjunde släktledet efter Adam" profeterat domsord över dessa onda människor.
Branham tar detta till intäkt för att Kain, till skillnad från Hanok och hans förfäder, saknade släktskap med Adam.
Slut citat från Wikipedia
----------
Så här skriver Bill Randles om William Branham
http://www.solascriptura.se/kts/rankap3.html
En liten pojke bland Kentuckys kullar är mycket besviken därför att hans vänner spelade kula, men hans pappa hade sagt åt honom att "fylla vatten" till familjen.
När han transporterade de tunga spannarna, hörde han ett ljud i toppen av ett träd. Ljudet var som en virvelvind, vilket var underligt, eftersom det inte blåste.
Men underliga händelser var ingenting nytt för denne lille pojke, hela hans liv verkade kännetecknas av sådana. Plötsligt hörde han en ljudlig röst som sa till honom: "Drick aldrig någonsin, rök inte eller förstör din kropp på något sätt.
Det kommer att finnas uppgifter för dig när du blir äldre". Fastän detta skrämde lille William Branham, var det endast en av ett antal märkliga händelser i denne fattige och outbildade Kentuckypojkes liv.
Till och med vid födseln omtalades det att "Ett ljussken slungades in genom fönstret, stort som en kudde, och cirkulerade runt där jag var och landade på sängen".(Footprints on the Sands of Time, William Branhams självbiografi)
Vännerna och grannarna som bevittnade synen var skräckslagna. Gordon Lindsay, som också skrev en biografi om William Branham, inleder på detta sätt:
"Historien om William Branhams liv är så extraordinär och höjd över det vanliga, att om det inte fanns en mängd vittnen och otvetydiga bevis som bekräftar och intygar dess äkthet, skulle man mycket väl kunna anse den långsökt och otrolig.
Men fakta är så allmänt kända och av en sådan natur, att de kan lätt verifieras av varje uppriktig forskare, att de står som Guds vittnesbörd för Hans villighet och syfte att uppenbara sig själv igen för människor, såsom Han en gång gjorde under profeternas och apostlarnas tid.
Historien om denne profets liv - för han är en profet....vittnar verkligen om det faktum att Bibelns tid är här igen".(William Branham, A Man Sent From God, av Gordon Lindsay)
---
Denne man gjorde verkligen intryck på sin tids människor! Denna inledning av Lindsays bok låter som inledningen av Lukas evangelium!
Branham gör fortfarande intryck, även på en ny generation. Paul Cain, Bob Jones, Rodney Howard-Browne, Kenneth Copeland, Kenneth Hagin och många andra av dagens ledare inom den karismatiska rörelsen håller Branham extremt högt, i många fall som en sann och stor Guds profet.
Han får äran att vara fader för Latter Rain-väckelsen, hans undervisning ledde till undervisningen inom Manifested Sons of God, Trosrörelsen och dagens profetrörelse som står i tacksamhetsskuld till denne mans inflytande.
Vem är William Branham och varför är han betydelsefull för vår diskussion?
Som tidigare nämndes var hela Branhamns liv kännetecknat av en serie övernaturliga upplevelser ända från födseln. Som han framställde det en gång:
"Det fanns alltid den underliga känslan att någon stod nära mig och försökte säga någonting till mig, och särskilt när jag var ensam. Ingen verkade förstå mig alls".(Från Branhams buskap "How the Gift Came")
Branhams renhet blev skyddad, även när han var en oomvänd tonåring, eftersom han i kritiska stunder av frestelse fick höra ljudet av virvelvinden och då kom ihåg "röstens" förhållningsorder. Senare gifte sig Branham, blev omvänd och blev även baptistpastor.
Vid en dophögtid som leddes av Branham, bevittnade 4.000 personer ett ljussken över Branham och vissa hörde en röst säga till honom att han skulle bli som Johannes Döparen, en föregångare till Jesu andra tillkommelse.
Många som bevittnade detta sprang i fruktan och många tillbad! Senare när Branham var omkring 40 år fick han en krisupplevelse i vilken han fastade och bad och sökte svaret på "närvaron" och "rösten" som hade följt honom hela hans liv. Efter några timmar i en stuga ute i skogen, berättar Branham:
"Senare på natten, vid 11-tiden, måste jag sluta med att be och satt upp när jag lade märke till ett ljussken som fladdrade i rummet. Eftersom jag trodde att någon kom med en ficklampa, såg jag ut genom fönstret, men där fanns ingen, och när jag såg tillbaka spred sig ljusskenet ut över golvet och blev större...
... när jag såg upp hängde där den stora stjärnan... den såg mer ut som ett eldsklot eller ljusklot som sken ner över golvet... när jag kom in i ljuset, såg jag fötterna på en man som kom emot mig...
Han tycktes vara en man som i mänsklig vikt vägde omkring 90 kg, och han var klädd i en vit dräkt. Han hade ett vänligt ansikte, inget skägg, mörkt hår ner till axlarna, ganska mörkt och med ett mycket behagligt ansikte... När han såg hur skräckslagen jag var, sa han:
"FRUKTA INTE. JAG HAR SÄNTS FRÅN GUD DEN ALLSMÄKTIGES NÄRHET FÖR ATT TALA OM FÖR DIG ATT DITT SÄREGNA LIV OCH DINA MISSFÖRSTÅDDA VÄGAR HAR VARIT FÖR ATT VISA PÅ ATT GUD HAR SÄNT DIG FÖR ATT GE EN GÅVA AV GUDOMLIGT HELANDE TILL VÄRLDENS MÄNNISKOR. OM DU ÄR UPPRIKTIG OCH KAN FÅ MÄNNISKOR ATT TRO DIG, SKALL INGENTING STÅ I VÄGEN FÖR DINA BÖNER, INTE ENS CANCER".(Lindsays bok, Branham. Sidan 77).
---
Ängeln fortsatte med att förkunna för honom om den tvåfaldiga gåva som tilldelats Branham.
"En av den kommer att vara att du tar personen som du ber för i handen med din vänstra hand i hans högra, stå sedan stilla och...det kommer att uppstå en fysisk verkan i din kropp...sedan ber du, och om den lämnar dig, har sjukdomen lämnat människorna. Om den inte lämnar dig, välsigna bara personen och gå".
Det andra tecknet som skulle ges, var att Branham skulle kunna veta "hemligheterna i människornas hjärtan". Ängeln lovade också Branham att "Jag kommer att vara med dig och gåvan vill växa sig större och större".
Branham karriär fortsatte att stiga som en raket från nästan fullständig anonymitet till internationell ryktbarhet genom att hålla hela auditorier och även arenor trollbundna genom utövandet av dessa två "teckengåvor".
Denna tjänst, tillsammans med en explosion av andra helandeevangelister, skulle ge Pingströrelsen en kolossal framgång under 1940- och 1950-talen. Men det fanns ett problem med Branhams tjänst, och det var hans "undervisning."
Branham blev hindrad från att undervisa av många inom Pingströrelsen, "Håll dig bara till undren och tecknen, kunskapens ord och helanden" sa man. Varför?
Jo, så snart som Branham började lära ut vad han verkligen trodde, gjorde det många människor nervösa. Till exempel trodde Branham på lärosatsen som är känd som "Ormens avkomma".
Denna villfarelse undervisar att syndafallet ägde rum när Eva inledde ett sexuellt förhållande med Lucifer, och skulden lades således på kvinnan.
Utifrån detta otillåtna förhållande föddes Kain, och genom hans säd har "det onda" kommit som är hos oss fram till idag.
Branham förde också fram villfarelsen "Oneness" och förklarade t.o.m. att läran om treenigheten var "från djävulen"!
Han trodde på det dispensationella synsättet angående de sju församlingarna i Uppenbarelse- boken, att dessa är sju epoker i kyrkohistorien, men hans särdrag till detta var att han själv var den sjunde församlingens, Laodicea, ängel (budbärare).
Han profeterade om att uppryckandet skulle äga rum 1977, och lärde ut att Bibeln, zodiaken och de egyptiska pyramiderna var alla former av Guds ord.(W. Branham, Adoption. Spoken Word Publications).
När han tillfrågades om det var den helige Ande som utförde hans många tecken och under, svarade Branham "NEJ, jag gör dem genom min ängel".
I sanning, enligt hans eget medgivande, var Branham hjälplös som ett barn utan sin ängel.
Branham förnekade ett evigt h - vete och lärde att kyrkosamfund var vilddjurets märke.
Trosrörelsens undervisning att verkligheten kan skapas genom det uttalade ordet, och den grundläggande undervisningen inom Manifested Sons of God, har båda sin begynnelse i Branhams undervisning.
Det finns så mycket mer som jag kunde säga om denne märkvärdige man, som på så många sätt påverkade Pingst- och den karismatiska världen.
Branham sågs också vid flera tillfällen av även fientligt stämda vittnen ha en helgongloria!
Det finns två foton, ett som är taget av en fientligt stämd fotograf anlitad av en man som var inställd på att avslöja Branham som en falsk profet, ett foto som när det framkallades visade en gloria över hans huvud.
Detta foto, infört i Gordon Lindsays bok, har också ett attesterat brev från en utredare av tvivelaktiga dokument, som försäkrar allmänheten att ingenting gjorts för att mixtra med filmen!
Hur ifrågasätter man en man med helgongloria?
Inte alla accepterade Branham som en Guds profet. Kurt Koch, en respekterad evangelikal vetenskapsman, med studier av det occulta och demonbesättelse som specialitet, beskrev Branham i sin bok, "Between Christ and Satan," där han skrev
"Frågan om urskiljning (bedömning) är av stor betydelse, särskilt inom området mirakler. Det finns vissa undergörare vars verk är så svårt att utvärdera att kristna ofta är i tvivelsmål beträffande krafterna bakom dessa människor.
Vi har idag t.ex. män som Tommy Hicks, Harry Edwards, T.L. Osborne och William Branham. Alla dessa är beroende av massmöten som följs av en kallelse till människor att komma fram för helande.
Jag har under åren samlat massor med material om dessa särskilda människor och slutsatserna som jag har kommit fram till är inte baserade på en ytlig bedömning av saken...Jag har jämfört deras undervisning med de heliga Skrifterna.
Mitt mål är att lyda den klara betydelsen i Bibeln, som uppmanar oss att "Pröva andarna, så att ni kan se, om de kommer från Gud"...
... den man som ger oss mest problem är Branham. Han inte bara framvisar förmåga inom spådom, mesmerism och magi, utan han har också vissa kristna kännetecken.
Hela hans verksamhet är dold bakom ett skydd av kristna ord och fraser.
Båda hans föräldrar trodde på spådom och nedtyngdes av ockultism vid tidig ålder.
Han berättade en gång för sina åhörare...att han hade upplevelser av syner sedan barndomen...
Min kommentar är att Andens gåvor inte ges till en person vid födelsen, utan de ges till dem efter deras andliga pånyttfödelse".
---
Koch återger ett exempel på gåvan i verksamhet i Zurich:
"Han kallade fram en ung man till plattformen. Han frågade sedan den unge mannen: 'Känner vi varandra'? 'Nej', blev svaret.
Branham fortsatte med att säga: 'Har du i fickan ett brev från en ung dam'? Denna gång blev svaret 'Ja'. 'Det finns ett foto tillsammans med brevet'. 'Det stämmer'. 'Vill du visa fotot för mig'?
Den unge mannen tog fram fotot och Branham höll upp det för att alla skulle se. 'Är jag inte en profet'? ropade han.
Det blev ett entusiastiskt gensvar från människorna blandat med 'Halleluja' och 'Prisad vare Herren'.
Men frågar vi, är en spådomskonst bevis för någons profetiska förmåga?
Det borde inte finnas någon tveksamhet här, eftersom Bibeln påpekar att spådomskonst är från djävulen (Apg 16.16)".
Branham dog plötsligt i en bilolycka 1965, men hans efterföljare var så säkra på att han skulle uppstå från de döda, att de underlät att begrava honom under en ganska lång tid!
1961 påstod Full Gospel Businessmen´s Association´s tidning Voice detta om Branham:
"Under den tidsperiod som Bibeln skildrar fanns det Gudmän som var profeter och siare, men i alla de heliga berättelserna fanns det ingen som hade en större tjänst än den som William Branham har".
Trosrörelsen, Manifested Sons of God och den aktuella Profetrörelsen är alla en del av arvet och influensen från just denne man, William Branham.
Fastän han slutligen blev betraktad med misstänksamhet p.g.a. hans falska undervisning, har många blivit förälskade i och direkt påverkade av honom, som nu påverkar hundratusentals i denna generation som faktiskt inte vet något annat än gott om William Branham.
När allt kommer omkring, så hade han kraften, inte sant? Som Al Dager säger i sin utmärkta bok Vengeance is Ours:
"William Branhams kropp är fortfarande i graven. Men hans ockulta sätt att hela antogs av hundratals pastorer och lärare på vilka han lade sina händer, och som har fört det vidare i större eller mindre grad".
Bill Randles
---
Och det är nu alltså samme ängel som ledsagade Branham, som idag ledsagar Todd Benley och Florida - väckelsen!
------
Sätter även in här en länk till en hemsida som har ytterligare information kring detta ämne
http://www.elvorochjanne.se/Villolaror.htm
-------
Det finns de som är klara över förförelsen i katolicismen (Tidens tecken), men som ändå likt Bertil Lundberg (den hemsidans företrädare), som ändå bejakar Branham på sin sida:
http://www.tidenstecken.se/profbranham.htm
Lundberg hänvisar så även till Stanley S enligt:
http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=7550&Itemid=28
Hur vilset ute Stanley är kan Du läsa om på Min Åsikt och där på:
Gospel Media – Stanley Sjöberg och trovärdigheten på den andliga arenan.
Kanske kan man därmed säga att Lundberg likaväl som Stanley, lider av Partiell solförmörkelse!?
Men vilka andliga ledare leds då idag av ljuset från Guds Ord och Guds Ande?
Undrar HaFo
Forts Branham igen
Fick ett mail med anledning av detta ämne med undran om var uppgiften om att Georg Gustavsson varnade Pethrus för Branham med att Lewi inte lyssnade till varningen.
Jag vet att jag läst detta och förmedlat det vidare på Min Åsikt. Men jag kunde inte erinra mig om vad som var källan till den uppgiften.
Har därför fått hjälp med lite efterforskningar. Möjligen är det så att här till viss del skett en sammanblandning mellan Georg Gustavssons avståndstagande till William Freeman och att Pethrus inte brydde sig om den varningen. (Se nedan).
Men eftersom Freeman och Branham hade samma lära och utövning så är det troligt att samma avståndstagande till Branham gällde för Gustavsson(?):
http://aletheia.se/2008/09/23/georg-gustafsson-pa-tvaren-emot-amerikanska-helbragdagorare/
Nedan citeras ur boken Georg Gustafsson – församlingsledare, predikant och förebedjare inom den svenska pingstväckelsen (Nils-Eije Stävare):
Pingströrelsen i Sverige var omkring 1950 inne i en vågdal, och hade ”ett skriande behov av ny kraft och inspiration”. Detta var säkerligen en insikt som fanns hos Lewi Pethrus och som motiverade jans initiativ att inbjuda en av den amerikanska helanderörelsens ledande män, William Freeman, till Sverige.
Uppmärksamheten i media, som överträffade alla tidigare kända proportioner vad skeenden inom svensk pingströrelse anbelangar, var nästan helt fokuserad på vad som hände eller inte hände vid mötena i dessa städer [Göteborg och Stockholm].
Det var inte endast sekulära media som ifrågasatte William Freemans möte. Alla kristna tidningar i landet – bortsett från Dagen och Evangelii Härold – ifrågasatte också dessa massmöten. Kritiken gällde dels den omfattande reklamen kring evenemanget, och dels Freemans förkunnelse om att alla i princip skulle bli friska.
Inom Pingströrelsen internationellt fanns en avsevärd reservation inför Freeman som person, ifråga om de metoder han använde vid sina massmöten, och avseende de motiv han kunde antas ha för sin verksamhet. Den sydafrikansk-amerikanske pingstpastorn David Du Plessis skrev vid tiden för Freemans möteskampanj i Stockholm till sin vän, den engelske pingstledaren Donald Gee. I brevet kallade han Freemans kampanjer i USA och Sverige för ”ett knep att skaffa sig dollar”. Gee hade tidigare skrivit till Du Plessis att:
”dessa stora kampanjer i Amerika med fokus på gudomligt helande … är en huvudvärk. det har berättats för mig att broder Freeman mottog 15 000 dollar för en tre veckor lång kampanj i Chicago. Pastorerna är kränkta av dessa förhållanden. Förhållanden som verkligen, när de kommit upp till ytan, liknar en skandal.”
Lite senare skrev Gee följande:
”Det håller på att bli en fråga huruvida dessa amerikanska ledare av helandekampanjer inte gör mera skada än nytta i europeiska länder … Betonandet av kroppens helande saknar helt proportioner jämfört med Nya Testamentet. Det är helt enkelt fråga om en helandekult.”
Denna kritik kan knappast ha varit obekant för Lewi Pethrus. dels hade han som sagt deltagit i den Chicagokampanj som Donald Gee hänvisade till, och dels var han sedan många år nära vän med Gee – de två brevväxlade flitigt med varandra. Och om påståendena att Freeman reste krav på extermt hög ekonomisk ersättning var sanna, måste Lewi Pethrus ha varit helt införstådd med detta, det var ju han som överenskommit med Freeman om besöket i Sverige. Vilken ersättning Freeman fick i Sverige har förblivit en väl bevarad hemlighet.
Säkert vet vi däremot, att Lewi Pethrus lade ner stor möda på försvaret av Freeman och på att tillbakavisa all kritik mot denne.
Georg Gustafsson stoppade William Freeman. Inom den svenska Pingströrelsen höjdes inte många kritiska röster mot Freeman. den kritik som blev offentlig svarade Georg Gustafsson för. Lewi Pethrus hade planerat in ett par Freemanska kampanjdagar i Eskilstuna och pingstförsamlingen där. Detta blev inte av eftersom Gustafsson, som ansvarig församlingsföreståndare, sade nej. Frågan är varför han gjorde det?
Till en predikantsamling i Norrköping med Georg Gustafsson som bibellärare, kom Freeman, tolken Matsson-Boze och Lewi Pethrus på besök för ett möte. Detta var Gustafssons första och – så långt det går att belägga – enda möte med amerikanen. Han berättade tjugo år senare om detta, och Ivar Lundgrens berättelsen i boken Georg – visionären såhär:
Georg befann sig på predikobesök i Norrköping när Freeman kom dit tillsammans med Lewi Pethrus och ett antal andra framstående pingstledare. Sionkyrkan var full av folk. Freeman bad för ett stort antal av dem. men efter ett tag avbröt han förbönen för att tillsammans med Lewi Pethrus och de andra bröderna gå till sitt hotell för att äta.
Kvar bland alla de sjuka människor, som lockats till kyrkan i hopp om att bli botade genom den amerikanska predikanten, var Georg. Han var också hungrig, men han kunde inte lämna de människor som ville ha förbön. Georg bad och kämpade. En av dem han bad för fick en ny knäled. Andra blev botade från olika slags sjukdomar. Det strömmade in tacksägelseämnen i flera dagar efter Georgs förbönsstund. Själv hörde han aldrig talas om att någon blivit botad genom Freemans böner den dagen.
I Freemans mötesprogram ingick också att han skulle besöka Filadelfiaförsamlingen i Eskilstuna [vilket hade utannonserats tidigare]. Men Georg fick klart för sig att han inte kunde ta emot honom.
Han meddelade Lewi Pethrus, som var Freemans värd: Freeman får inte komma till vår församling. ”Vi vill ha en ren predikstol, och den mannen är inte ren”.
Ett rimligt antagande rörande orsaken till att Georg Gustafsson stoppade Freemans besök i Eskilstuna är, att han reagerade starkt negativt på det agerande han såg från amerikanens sida i samband med mötet i Norrköping.
I vilken utsträckning Gustafssons agerande skapade en konflikt med Lewi Pethrus är svårt att veta något säkert om. Att deras bedömningar av personen William Freeman gick starkt isär är uppenbart.
---------
Uppståndelsen kring Freemans besök hade inte riktigt hunnit lägga sig, förrän det var dags för den än mer välkände och ryktbare amerikanske helbrägdagöraren William Branham (1909-1965) att ta plats i Filadelfiakyrkans predikstol.
Enligt vissa bedömare var Branham den verkliga centralgestalten i väckelsen inom den amerikanska pingstkretsarna vid slutet av 1940-talet.
Branham hade besökt Finland under några vårveckor 1950, och kom sedan till Sverige. Under pingsthelgen hölls nya massmöten med fokus på gudomlig helbrägdagörelse i Filadelfiakyrkan. Möten som uppfattades bekräfta och vidareföra Freemankampanjens resultat.
Lewi Pethrus talade om ett nytt genombrott för verklig biblisk kristendom. ”Vad vi upplevat i dessa möten är något av det underbaraste i församlingens historia” sade han i sitt tacktal Branham, och fortsatte ”Det är en fortsättning på vad vi förut varit med om”.
Branhams möten och de metoder han använde väckte tveksamhet hos en del predikanter inom rörelsen. Båda amerikanerna hade förkunnat att Gud ville bota alla, att helande skulle tas emot i tro och proklameras som ett faktum redan innan det inträffat, samt att de sjuka var ockuperade av sjukdomsandar, vilka måste drivas ut för att hälsan skulle återvinnas.
Återgivet från:
Nils-Eije Stävare, Georg Gustafsson – församlingsledare, predikant och förebedjare inom den svenska Pingströrelsen, Uppsala Universitet, 2008.
----------------------------
Jag citerar ngt från
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=78110
Och där från Joel Halldorf:
Som nämner ”besöken av helandeevangelisterna William Branham och William Freeman, med sina läror om sjukdomar och helande och ’Latter Rain’-rörelsen, vilken la tonvikten på personlig helgelse, profetia, bön och fasta, förmedlande av Andens gåvor, världs - evangelisation, lovsång samt enhet i Kristi kropp. Lewi Pethrus såg avarterna och svagheterna men stödde ändå rörelsen eftersom han i den såg en vitalisering av pingströrelsen. ’Du måste köpa hela fältet för att få tag i skatten’, skrev han vid ett tillfälle.”
”Efterhand blev rapporterna i Dagen tätare och på predikantveckan 1950 togs frågan om väckelsen upp till behandling. Många väntade på Lewi Pethrus ställningstagande. – Man behöver aldrig diskutera en väckelse, en väckelse kan endast mottagas eller förkastas, sa han och fick medhåll av andra talare. Det tycktes som om det fanns en viss försiktighet inför överdrifterna men man var åter beredd att ’köpa åkern för att få skatten’.”
” I den dåvarande pingströrelsen fanns också en informell struktur som innebar att de tongivande församlingarna i varje region, tillsammans med Filadelfia i Stockholm, hade stort inflytande över vem som kunde predika var. Signaler om vem som var godkänd eller inte kunde ges genom Dagen och Evangelii Härold.”
------
HaFo kommentar:
Att ta del av denna information gör mig väldigt ont. Pethrus bidrog ju med så mycket sanning på den andliga arenan. Att då upptäcka att han egentligen samtidigt var dubbel, falsk och en maktmänniska som med i sin ”lärare och profetiska funktion”, egentligen stod där ”helt naken”, utan egentlig andlig bedömningsförmåga och att han så ”under att framträda som andlig auktoritet och vägledare”, så öppnade för villfarelse, det gör mig väldigt ont!
Hur kunde han så svika fåren inom Pingst, så att han bejakade den falska ande och den förförelse som Branham förmedlade!!??? Det var ju ändå så uppenbart och ngt som antagligen Georg Gustavson försökte nå fram till Pethrus med en varning och avståndstagande ifrån!???
(Kanske lika uppenbart, som när nu fåren inom pingst, försöker få sina ledare att inse förförelsen i trosförkunnelsen och katolicismen, men de bara slår dövörat till).
Är det ngn som har mer information att ge kring detta som vidrörts ovan, så förmedla det snälla!!
----------
Återger slutligen en länk, där Lennart Jareteg också varnar för Branham. Det synes vara aktuellt igen att varna fördetta falsarium, med tanke på hur efterföljarna till Branham, åter synes ”vädra en renässans” .
Länk till Jaretegs hemsida angående Branham:
http://bibelfokus.se/sv/question/110306
Ge gärna kommentarer och ytterligare info kring det ämne som här avhandlas, efterlyser HaFo
Jag kan som sagt ha tagit fel mellan Georg Gustavsson avståndstagande till Freeman (ngt som Pethrus helt negligerade) och applicerat det skeendet på Branham!?
Men det har egentligen inte ngn egentligen praktisk betydelse. Freeman och Branham var av samma vilsna andas barn. Tog Georg avstånd från Freeman, så gjorde han det säkert även gentemot Branham – eller!??
Poängen är i vart fall, att när Pethrus gick i försvar för och lanserade dessa män med falsk ande och lära, så fanns det människor inom Pingst i ledande ställning, som opponerade sig, men att Pethrus tydligen inte ville lyssna eller låta sig korrigeras.
Min gissning är att det var i detta skeende som det började gå snett för Pingst i Sverige – eller?? (kanske var det snett redan från början??? Men samtidigt kan jag inte komma ifrån att jag, som jag upplever det själv, i detta sammanhang kommit till en sann tro på vem Jesus är och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset).
Att det dock har gått snett med Pingst är uppenbart. Det fortsatte så med ett bejakande av ockultismen i spåren av Khulman och hennes mantelarvtagare Hinn. I utförsbacken för Pingst så började dess pastorer och företrädare, så att bejaka trosförkunnelsen och katolicismens läror och företrädare och bjuda in dem på Pingsts konferenser och Bibelveckor, där pastorskåren så fick del av den falska anden och läran under förbön från villolärare!!
Andebedömningens gåva verkar då helt i det skeendet, vara i avsaknad hos Pingsts ledare som tillät denna förförelse till att bara spinna vidare. Ingen nämnd och ingen glömd!
Pingst forsatte vidare med att INTE som en sann Biblisk församling, ta avstånd från efterföljarna till Branham, som Promis Ceppers, full Gospel buisnesman, Apostlarörelsen, The last Sons of God, Joels arme, Latter Rain, Profetrörelsen, trosrörelsen, Toronto – välsignelsen, Pensacola – väckelsen och Branhams direkta uppföljare via Todd Bentley (Ledd av samma ängel som Branham) och den vilsna Lakeland – väckelsen.
Pingst fortsatte så vidare med försvar för och bejakande av trosförkunnelsen och katolicismen. Därmed är ju inte Pingst längre som rörelse i Sverige en ”väckelse – rörelse”, utan en ”avfalls – rörelse”. (Fördenskull finns inom denna rörelse människor, som inte låtit sig förledas av sina vilsna pastorer, utan som fortfarande äger en sann tro på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset!!)
Jag utmanar pastorer inom Pingst att träda fram och förklara varför de inte tagit avstånd ifrån nämnda förförelser ovan!!?????
-------------
Fick ett mail från en som lämnat Livets ord, som visar på hur en initierad kan peka på kopplingen mellan Branham och trosrörelsen:
Från mailet:
Den länk du ger till Lennarts sida om Branham
http://bibelfokus.se/sv/question/110306
var mycket intressant för mig. Den var liksom den förlorade länken mellan den info jag fick i trosrörelsens kyrkohistoria och ett mera normalkyrkligt perspektiv.
------
Vidare från mailet:
Det var så riktigt att Branham var en centralgestalt och att kring honom verkade de predikanter som blev hjältar inom trosförkunnelsen. Hagin är en av dessa.
När Roberts Liardon kom till LO visade han två filmer, en med Branham och en med Kuhlman. Så jag har sett dem i aktion. Liardon upplevde en speciell kallelse att undervisa om dessa föregångare, pga ett tilltal han fått som barn.
Han satt och såg på en TV-serie när han upplevde detta tilltal att i stället studera rörelsens hjältar och undersöka vad som gav dem framgång och vad som hindrade dem, var de gick fel.
Enligt Liardon var Branhams villfarelse delvis beroende av att han som gammal var omgiven av ja-sägare. Upplevelserna i barndomen hade han emellertid inga invändningar emot. Liardon hade själv haft ett par märkliga upplevelser i barndomen, förutom kallelsen att studera blev han uppryckt till himlen och träffade Jesus när han var barn, det han skriver om i boken I went to heaven.
Liardon växte upp med en mormor som var djupt engagerad i rörelser i stil med dessa. Han avgudade sin mormor.
----------
HaFo kommentar:
Det är inte märkligt att de som förmedlar förförelse likt Liardon och Branham, har en slags ockult bakgrund med upplevelser och manifestationer, som tagit överhand över sanningen från Guds skrivna Ord!
Intressant här var att se kopplingen mellan Branham och trosrörelsen. Jag vet att den kopplingen är långt mer uppenbar.
Du som har mer info att uppge kring detta är välkommen att göra det. Du som har synpunkter att ge kring innehållet på detta inlägg, är också välkommen att delge vad Du tänker och känner kring dess innehåll!!
HaFo
Med anledning av alla påhopp på oskyldiga inom de olika kyrkorna har jag tänkt mycket på detta. När jag var barn var det så här,att man skulle ha en PERSONLIG upplevelse av frälsning,som INTE byggde på "olika vindkast i läran", för att citera en vers ur Bibeln. Det var aldrig sådana förföljelser inom Pingströrelsen, som man upplever nu. Jag får skriva mer eftersom det sitter två störande barn vid sidan om mig på Bibl.