Inlägg 2 med text av Oakland som ifrågasätter Emerging Church:
Vintage Christianity for New Generation (Framväxande kyrka: Årgångskristendom för en ny generation)
-------
Nya andliga läror från antika romersk-katolska källor
Kommentar av Roger Oakland
www.understandthetimes.org
Förespråkare för den framväxande kyrkan säger att vi är på randen av en era som ger löfte om förnyad andlig medvetenhet. ”Andliga läror” bjuds ut som vägen till ”en andlig reformation” som ska föra kristendomen till en ny och högre nivå av andlighet vilken drar alla delaktiga närmare Gud.
Böcker utgivna av större kristna förlag och skrivna av välkända författare finns i en uppsjö i detta ämne. Till exempel J.P. Moreland och Klaus Issler, som båda är professorer på Talbots teologiska skola i Biola universitet i södra Kalifornien.
Moreland är professor i filosofi. Issler är professor i kristen undervisning och teologi. 2006 publicerade Navpress en bok, som de författade tillsammans, med titeln The Lost Virtue of Happiness: Discovering the Disciplines of the Good Life (finns inte på svenska). På baksidan av boken sägs följande:
Författarna J.P. Moreland och Klaus Issler illustrerar hur vi är lyckliga endast när vi strävar efter ett transcendent syfte – någonting större än vi själva.
Detta innefattar en djup meningsfull relation med Gud genom ett osjälviskt intresse för de andliga lärorna. The Lost Virtue of Happiness tar en förnyad titt på de andliga lärorna och erbjuder konkreta exempel på sätt du kan göra dem praktiska och livsförvandlande.
----
Titeln ger en god överblick över vad boken handlar om. Moreland och Issler tror att de har återupptäckt viktiga andliga principer som har varit förlorade. Om du följer dessa principer och de blir en del av ditt vardagskristna liv, kan du bli förvandlad.
En av de andliga lärorna författarna har återfunnit skissas i ett kapitel som heter ”Att vinna lycka genom att förlora ditt liv”. Under underrubriken ”Två vänner: Ensamhet och tystnad” säger författarna följande:
Lärorna om ensamhet och tystnad är totalt grundläggande för det kristna livet, och är naturligt utövade sida vid sida. I ensamheten väljer vi att vara ensamma och reflekterar över hur vi upplever livets aspekter (familj, jobb, relation med Gud, ekonomi) och vad de betyder för oss medan vi är isolerade.
Vi kopplar loss från sällskap med andra; vi för oss fysiskt och mentalt ut ur vår sociala, familjära och andra mänskliga relationer.
----
Att ge sig av ensam någonstans är ofta det bästa sättet att koncentrera sig och utvärdera livets viktigaste beslut, det är sant, men den isolering och ensamhet som Moreland och Issler förespråkar som en andlig lära i kristenhetens namn har österländska mystiska övertoner.
Vidare försöker författarna lägga till trovärdighet till denna återupptäckta ”andliga lära” genom att citera den romersk-katolska mystikern och prästen Henri Nouwen, som en gång sa:
Den man eller kvinna som har utvecklat denna hjärtats ensamhet dras inte längre bort genom den mest avvikande stimuli från den omgivande världen utan kan uppfatta och förstå denna värld från ett stilla inre center.
----
Detta ”stilla inre center” som Nouwen skrev om är suspekt, särskilt i ljuset av andliga läror som utövas av dem som är involverade i buddistisk och hinduistisk tro.
Vidare verkar det som att Nouwens romersk-katolska mystiska övertygelser och undervisning har påverkat författarna starkt. De fortsätter att utveckla sin idé om vikten av att återupptäcka den förlorade konsten att finna ”det stilla inre centret” och framför:
Bege dig till ett retreatcenter som har som syfte att ombesörja en plats för enskilda besökare. Försök att hitta ett center som har trädgårdar, fontäner, statyer och andra typer av vackra konstverk.
Enligt vår erfarenhet är katolska retreatcentra ofta idealiska för ensamma retreater... Vi rekommenderar också att du tar med foton av dina kära och en bild på Jesus... Eller titta oavvänt på en staty av Jesus.
Eller låt en tanke, känsla eller ett minne löpa igenom ditt sinne gång på gång.
---
Jag har sökt igenom skrifterna. Att titta oavvänt på en bild eller staty av Jesus eller att koncentrera sig på en tanke eller känsla för att etablera ”ett stilla inre center” finns bara inte där!
---
Guds ord eller människans ord
Det är tydligt för mig efter att ha läst otaliga böcker publicerade av framstående utgivare om ämnet den framväxande kyrkan-rörelsen att det finns två gemensamma nämnare som utgör grundvalen.
För det första är det uppenbart att den ”nya typen av kristen” som tränas av den framväxande kyrkans undervisning anpassas till att acceptera, omfamna och förespråka en ”ny mysticism” under baneret för andlig gestaltning.
Men de så kallade andliga lärorna som förespråkas som delar av denna andliga gestaltning är inte nya. Det är samma metoder och tekniker som har förlett massorna sedan människans fall i Edens lustgård.
---
För det andra: den undervisning och övertygelse som romersk-katolska mystiker, vilka omfamnade österländsk mysticism i det förgångna, återintroduceras nu och kommer för många före Guds ord.
Det våldsamma angrepp av idéer som förespråkas av dessa romersk-katolska mystiker är överväldigande. Varför är det så? Är det möjligt att många vilseleds och inte inser vad som händer? Varför kan inte människor se anknytningen till romersk katolicism? Har de blivit förblindade?
Som exempel kan nämnas att i en del av The Lost Virtue of Happiness:
Discovering The Disciplines of The Good Life förser Moreland och Issler läsaren med tips på ”utveckling av pågående bön.” Här är några av punkterna de gjorde:
-Vi rekommenderar att du börjar med att säga Jesusbönen ungefär trehundra gånger om dagen
-När du först vaknar, säg då Jesusbönen tjugo till trettio gånger. När du gör så, kommer någonting att börja hända med dig. Gud kommer att sakta börja ta i besittning centrum av din uppmärksamhet.
-Upprepande användning av Jesusbönen medan man gör något annat mer fokuserat tillåter Gud att vara på gränserna av ditt sinne och forma vanan att vara stilla i kontakt med honom hela dagen lång.
-----
Du behöver inte vara bibellärd för att förstå att upprepande böner skapta för att få oss i ett tillstånd av medvetande i syfte att få oss närmare Gud, finns inte i Guds ord.
Vidare försöker Moreland och Issler rättfärdiggöra deras tanke om utövande av upprepande bön i sin bok, genom att hävda att en sådan ”andlig lära” är bibliskt och historiskt giltig. De uppmuntrar den aningslöse läsaren att slappna av och säger:
Innan du rullar med ögonen i otro, håll ut ett tag med mig. Jesusbönen som är härledd ur Luk 18:38 hade en mäktig inverkan på människor vid olika tillfällen i församlingens historia.
Och även fast den finns i olika former föredrar vi denna ordalydelse: ”Herre Jesus Kristus, var barmhärtig mot mig!” Om du antar utmaningen tror jag du kommer att få se anmärkningsvärda resultat.
----
För att försöka lägga till ändå mer övertygande bibliska grunder för att sätta ett godkännandesigill på ett sådant antibiblisk utövande för att komma närmare Gud, framförde Moreland och Issler därefter:
Du tänker kanske att upprepa en bön gång på gång våldför sig på Jesus varning ”Och när ni ber skall ni inte rabbla långa böner som hedningarna. De menar att de skall bli bönhörda för sina många ords skull (Matt 6:7). Tvärtom faller inte användandet av upprepande bön som en andlig träningsövning under detta förbud.
Som forskaren i NT Don Carson sa, Jesus förbjuder inte alla långa böner eller all upprepning. Han själv bad länge (Luk 6:12), upprepade sig själv i bön (Matt 26:14), och berättade en liknelse för att visa Sina lärjungar att ”de alltid borde be utan att tröttna” (18:1).
Hans poäng är att Hans lärjungar skulle undvika meningslösa, upprepande böner som frambars på grund av missuppfattningen att enbart längd gör böner effektiva.
---
Denna apologetik, om den var skriven av J.P. Moreland som är en välkänd apologet, vilken rättfärdiggör likgiltiga upprepande böner med få ord gentemot långa böner, är svår för mig att acceptera.
Detta skulle betyda att under århundraden skulle kristna som har talat ut mot just det som författarna förespråkar vore tanklösa dårar. Det är bara för mycket att acceptera.
---
Jag har varit till landet Myanmar (tidigare Burma) två gånger. Båda gångerna observerade jag (och har inspelat på video) både romersk-katoliker och buddister som utövade den andliga läran om upprepande bön.
Apropå det, i båda fallen mässade de dessa böner om och om igen medan de räknade pärlor. Ja, romersk-katoliker och buddister har båda ”radbands”-teknik för att hålla koll på hur många gånger de har mässat en bön.
Jag tog mig också tid att intervjua romersk-katoliker och buddister i Myanmar. Jag frågade dem vad de gjorde och varför de gjorde detta. Varje gång jag frågat denna fråga har jag fått samma svar. Det är ett sätt att koncentrera sig och fokusera sina tankar och komma i samklang med andevärlden.
---
Att mässa upprepande fraser för att komma närmare Gud är inte bibliskt, det är sataniskt.
Om jag har fel i det jag säger, var snäll och visa mig det från skrifterna. I ljuset av vad Bibeln varnar för angående upprepande bön och det faktumet att satan har en betydelsefull plan att vilseleda troende i ändens tid, se till att, om du är på väg i denna riktning, bönfaller jag dig att stanna upp i dina spår. Ångra dig och vänd tillbaka till Jesus och Hans Ord!
---------------------
Återkommer med mera text av Oakland som ifrågasätter Emerging Church:
Vintage Christianity for New Generation (Framväxande kyrka: Årgångskristendom för en ny generation)
HaFo
Fick ett mail som ngt bekräftar vad jag här vill varna för:
Mailet:
”jag kan meddela att jag har en bok som heter "A time of departing", utgiven på Lighthouse Trails Publishing Company i Silverton, Oregon. Författaren heter Ray Yungen.
I boken finns ett kapitel som genom citat påvisar att Rick Warren är positivt inställd till Emerging Church och kontemplativ bön. Plus en hel del annat som väl höra hemma i den nya mystiken.”
--------
Återger mera text av Oakland som ifrågasätter Emerging Church:
Vintage Christianity for New Generation (Framväxande kyrka: Årgångskristendom för en ny generation)
Inlägg 1
-----
Tillbaka till Rom
Kommentar av Roger Oakland
www.understandthetimes.org
Under de senaste åren har jag skrivit artiklar och producerat radioprogram i ett försöka att uppmana evangelikala kristna att vakna upp och se ljuset.
Många bibeltroende kristna som en gång i tiden var bekymrade över falsk undervisning och avfall verkar ha förlorat sin passion för sanningen och har klen urskiljning. I stället för att stå fast emot obibliska idéer och erfarenheter främjar de nu dessa.
Medan vi har kunnat dokumentera att rörelsen den Framväxande kyrkan helt klart är en annan väg till den romerskkatolska kyrkan, verkar det som att färre bekännande kristna bryr sig.
Mörker har krupit in över kyrkan på samma sätt som laviner sveper ner över ett berg. Varje dag sveps aningslösa offer med och begravs.
I ett försök att slå larm igen ska jag presentera ett antal uttalanden som är tagna från en bok med titeln The Road to Rome: Modern Journeys to the Catholic Church (Vägen till Rom: Samtida resor till den katolska kyrkan).
Boken är författad av sexton olika bidragsgivare som har konverterat till romersk katolicism. Redaktören är Dwight Longenecker, en före detta evangelikal protestant. Enligt hans biografi:
Dwight Longenecker växte upp i ett evangelikalt hem i USA och gick på fundamentalisten Bob Jones universitet.
Han kom till England 1979 för att studera teologi i Oxford och fortsatte med att bli prästvigd inom den anglikanska kyrkan – han tjänstgjorde som pastorsadjunkt, kaplan i Cambridge och som landsbygdskyrkoherde på Isle of Wight.
Han och hans fru togs emot i katolska kyrkan 1995 och han arbetar nu som distriktsorganisatör för St. Barnabas samfund, och som frilansande skribent och tv-producent.
---
På det bakre omslaget finns följande uttalande, som förklarar vad boken handlar om:
Denna samling med omvändelseberättelser återger hur före detta baptister, presbyterianer, frälsningsarmésoldater, Plymouth-bröder, New Age-anhängare och evangelikala anglikaner alla tog sig fram längs Vägen till Rom.
---
Ett till uttalande ger mer information om syftet med att publicera boken. Citat från det bakre omslaget:
Genom att introducera några av dem som konverterat från New Age ger The Path to Rome (Vägen till Rom) en glimt av en möjlig framtid för kyrkan. När vi träder in i det tredje millenniet kommer katolicism, evangelikalism och ortodoxi att fortsätta stråla samman.
Ur denna bok växer en vision fram i vilken förlegade kulturella, nationella och doktrinära kontroverser blir mer och mer irrelevanta. När sedan Reformåldern närmar sig slutet och splittringens millennium ger plats för en ”Andra Vår” kan Kyrkan ännu en gång tala med en enad röst.
--------
Denna idé att en “Andra Vår” (eller som några kallar det, en ”Andra Pingst”) är på gång att gry är fascinerande i ljuset av bibelns profetior. Är det en storslagen villfarelse som kommer att överraska världen i Kristi namn? Varför är inte fler människor uppmärksamma?
----
En ny typ av kristendom
Det är förvånande att se det framåtskridande som gjorts de senaste åren i vilket en överväldigande majoritet av kyrkor som tidigare var evangelikala rör sig mot en ekumenisk enhet med Rom.
Det fanns en tid när evangelikala kristna var känsliga för vad som gör romersk katolicism till romersk katolicism.
Inte nu längre. Tillsammans med idén att kristen enhet måste ske till vilket pris som helst, har rörelsen den Framväxande kyrkan öppnat dörren för en global ekumenisk rörelse som inte har några bibliska gränser.
---
Ett uttalande av Dwight Longencker, en konvertit till katolicismen som växte upp i ett evangelikalt hem och nu är redaktör för The Path to Rome:
Modern Journeys to the Roman Catholic Church (Vägen till Rom Samtida Resor till den romersk katolska kyrkan) hjälper till att sammanfatta vad som hänt under de senaste dekaderna:
Medan evangelikalism och katolicism har varit fiender av tradition finns det många tecken på båda sidor av Atlanten på att ett betydelsefullt skifte äger rum i båda gemenskaperna.
Gamla gränser upplöses, gamla fördomar dör ut och gamla dispyter om doktriner verkar mer och mer irrelevanta. Tillsammans erkänner evangelikaler och katoliker en gemensam omtanke om samhället.
---
Vad Longenecker har uttalat är sant. Att arbeta tillsammans för ett gemensamt socialt syfte har blivit baneret som har fört samman många evangelikala protestanter med Rom.
Doktrinära skillnader med avseende på frälsningen har glömts bort i syfte att utforma politiska allianser och program som ger i löfte att göra planeten jorden till en bättre plats att leva på i framtiden.
Longenecker påpekar också helt riktigt att detta nuvarande ekumeniska fenomen i huvudsak är resultatet av en plan som har sitt ursprung i Rom och är sanktionerad av påven. Han säger:
Påven kallar alla kristna till [en] grundlig omvändelse av hjärtat för att ekumeniken ska komma till stånd. … Han kallar katoliker, ortodoxa och protestanter att röra sig [framåt] mot en ny reformation av Kyrkan… I en encyklika som borde läsas av alla kristna kallar påven hela kyrkan att förenas i [en] strävan efter en ny typ av kristendom i vilken alla kristna åter igen kan förenas.
----
Termen “ny typ av kristendom” är väldigt bekant I ljuset av propagandan som främjas av förespråkare för den Framväxande kyrkan. Detta är precis vad Brian Mc Laren och andra har kallat på. Det är Kyrkan på den andra sidan. Det är Jesus hemliga budskap som ändrar på varje definition av vad det betyder att vara en evangelikal.
På samma sätt är idén om att en “ny reformation” håller på att äga rum ett annat stridsrop från förespråkare för Framväxande.
Reformationen var en tid i kyrkohistorien när kristendomen fördes ut ur mörkret och in i ljuset. Denna så kallade nya reformation leder kristendomen ut ur ljuset och tillbaka in i mörkret.
Faktiskt så är denna “nya typ av kristendom” som åstadkoms genom den nya reformationen ingen reformation alls. Det är avfallet Bibeln varnar för som kommer att äga rum i ändens tid och som kommer att bedra hela världen i Jesu Kristi namn.
---
Nya evangelisationsevangelister
Den romerskkatolska kyrkan har ett namn för dem som har avvikit från den “enda sanna kyrkan.” De kallas ”avskilda bröder.”
Ignatius Loyola, Jesuiternas grundare, hade ett huvudmål i sinnet när han etablerade sin organisation. Han och hans band av trogna obarmhärtiga män skulle göra allt som var möjligt för att föra tillbaka dessa avskilda bröder till Modern till alla kyrkor.
Många århundraden har passerat. Nu när vi är i det tjugonde århundradet håller hans plan på att bli verklighet.
---
Dwight Longenecker ger en sansad uppdatering av framgången av jesuitplanen i introduktionen till The Path to Rome:
Modern Journeys to the Roman Catholic Church (Vägen till Rom: Samtida resor till den romerskkatolska kyrkan). Han skrev:
Sex av de femton medarbetarna till denna samling (bok) är från en evangelikal bakgrund; de är även de yngre medarbetarna. I USA har böcker som Surprised by the Truth (Överraskad av sanningen) skildrat konverteringen hos en hel våg av konvertiter från evangelikal protestantism, och dessa konvertiter har kommit in i den katolska kyrkan med sin väldiga bibelkunskap, kommunikativa förmågor och sin iver oförminskad.
----
Jag håller med Longenecker vad gäller det scenario han beskrev. Romersk katolicism har fått ett enormt uppsving genom otaliga ”Tillbaka till Rom”-konvertiter som är mer brinnande för sin nyfunna tro på ”sakramenten och helgon” än de flesta ”pånyttfödda” bibeltroende är för evangeliet.
Men jag håller inte med om att deras passion att främja obiblisk romerskkatolsk dogm är knuten till deras kunskap om sanningen i Skriften, som Longenecker påstår:
Före detta presbyterianprästen Scott Hahn har ett internationellt prästämbete i att undervisa i den bibliska grunden för sin nyfunna katolska tro.
Patrick Madrid ger ut en livaktig tidning som främjar ordets förkunnande och apologetik, medan andra är engagerade i tv-sändningar, predikningar och undervisning i internationell skala.
Dessa lekmannaapostlar har en enorm inverkan både på att öppna katolikernas ögon för Skriftens rikedom och även för att förklara den katolska tron i termer som evangelikaler kan ta till sig.
---
Men det kommer mera! Longenecker förklarar vidare hur det romerskkatolska nya evangelisationsprogrammet har dragit nytta av program som genomförts av ”evangelikala” grupper och deras ”evangelisations”-program:
Medan Scott Hahn, Patrick Madrid, och andra verkar som konvertiter till katolicismen lär sig den katolska kyrkan av evangelikaler på andra sätt.
I USA, England och Latinamerika lär sig katoliker att evangelisera från grunden genom att använda en anpassad form av den väldigt framgångsrika evangelikala anglikanska ”Alpha”-kursen som har sitt ursprung i Holy Trinity, Brompton.
Genom denna kurs och andra resurser lär sig nutida lekmannakatoliker att förstå och kommunicera sin tro med en öppenhet och iver förut aldrig skådad.
Jag tycker att detta uttalande är häpnadsväckande. Innan påven Johannes Paulus II dog åkte Nicky Gumbel, grundare av Alphaprogrammet, till Rom och mötte påven. Påven och Gumbel kom överens om ett partnerskap i att ”evangelisera tillsammans”.
Medan några kanske tror att Alphaprogrammet kommer att evangelisera romerskkatoliker till evangeliet i enlighet med Skriften kan jag försäkra er att Vatikanens idé om evangelisering är att vinna konvertiter till den romerskkatolska kyrkan och den romerskkatolska Jesus.
De nya evangelisterna som har gjort Rom till sitt hem förser oss med all bevisning vi behöver för att bevisa denna punkt.
----
Den Framväxande kyrkan som växer fram
Jesuitprogrammet för att vinna tillbaka de “avskilda bröderna” till den romerskkatolska kyrkan verkar vara mer framgångsrik för var dag som går. Reformationens resultatet blir upphävda genom den ”nya reformationen” som främjas av den Framväxande kyrkan.
----
Jag är inte en panikspridare. Jag är realist. Jag tror också att profetiorna i Bibeln är inspirerade av Gud och är korrekta till hundra procent. När Bibeln förutsäger att det ska bli en stark villfarelse i ändens tid och att många ska bli bedragna i Kristi namn tar jag detta på allvar.
Bibeln beskriver avfall som kommer att ske i ändens tid. Detta kan inte ändras och kommer inte att bli det. Gud vet slutet från begynnelsen och vissa särskilda saker har skrivits ner för att varna oss i förväg.
Men vi kan och bör varna människor så att de kan komma till sina sinnen. Det är mitt syfte!
----
I denna kommentar har vi fått inblick från en bok med titeln The Path to Rome: Modern Journeys to the Catholic Church (Vägen till Rom: Samtida resor till den katolska kyrkan).
Syftet med att presentera uttalanden från denna bok är att dokumentera att det finns en väg till Rom och att många reser den.
Vidare ger denna bok en glimt av vad som ligger framför oss när påvens Nya evangelisationsprogram fortsätter.
Vi kan förvänta oss att många fler intet ont anande offer kommer att dras in i ett ekumeniskt spindelnät genom evangelister från den Framväxande kyrkan, vilka jämnar väg för en mystisk väg till Rom, kanske utan att veta det.
---
Ett till citat från The Path to Rome (Vägen till Rom) kommer att visa hur fakta ger stöd för vad jag säger. Longenecker skriver:
Evangelikaler blir mer “katolska”. I Storbritannien utforskar magasinet Christianity, en trendig evangelikal publication, Ignatiansk andlighet.
Benediktinretreater, pilgrimsvandringar, liturgi och gregoriansk musik. Samtidigt är evangelikala ledare mindre blyga för att fråga om ”katolska” bönetekniker och tillbedjan.
I kyrkor i USA, där ljus och fastställd liturgi hade varit otänktbart – bara för tio år sedan – firas fastan och advent med kors, ljus, aska och liturgier som lånats från katoliker och anglikaner.
---
För att göra ett till försök att ge en tankeställare för dem som är intresserade är här nu ett slutligt uttalande som bevisar att ”vägen till Rom” är verklig och oundviklig:
Förhoppningen är att denna samling (bok) kan spela en roll i att hjälpa katoliker att förstå varför andra vill ansluta sig till den katolska kyrkan, och hjälpa evangelikaler och andra protestanter att förstå katolska kyrkans kallelse till enhet.
Sedan fortsätter det med dessa ord som är profetiska I ljuset av avfallet som profeterats i Bibeln:
Men på gräsrotsnivå kan Anden göra ett nytt, och till och med större skapande verk – få fram en ny kyrka ut ur splittringens kaos. Om en ny Pingst spirar fram kommer den att frambringa en kyrka fri från de gamla samfunds-, nationella, doktrinära och historiska fördomarna.
Byggandet av denna nya Kyrka kan vara del av den ”andra våren”, vilken Newman profeterade om; en Andra Vår i vilken förlegade skillnader i det andra årtusendet blir begravda en gång för alla och en på nytt enad Kyrka växer fram redo för det tredje årtusendets utmaning.
----
När den Framväxande kyrkan slutar att växa fram har den förenat sig med Rom och den stora villfarelsen har då fullföljts.
Forts text av Oakland som ifrågasätter Emerging Church:
Vintage Christianity for New Generation (Framväxande kyrka: Årgångskristendom för en ny generation)
Inlägg 2 med mera text av Oakland som ifrågasätter Emerging Church:
Vintage Christianity for New Generation (Framväxande kyrka: Årgångskristendom för en ny generation)
------
Vad i all världen hände med Bibeln?
Kommentarary by Roger Oakland
www.understandthetimes.org
----
Jag möter många människor på konferenser som kommer från flera olika typer av församlingsbakgrunder. De berättar för mig att kyrkan som de besökt under många år har förändrats radikalt. Deras pastor lär inte längre ut Bibeln.
Istället är söndagsmorgonens gudstjänst en sketch eller en serie av berättelser. Bibeln verkar ha blivit den förbjudna boken. Det finns fortfarande pastorer som lär ut Bibeln men de börjar snarare bli undantaget än regeln.
---
Så varför händer det här? Är detta en del av den framväxande kyrkans agenda att återupptäcka kristendomen? Man citerar ofta ledare för framväxande kyrkan som säger att metoder för att presentera budskapet måste ändras om vi ska vara relevanta för vår generation.
Men vad händer om budskapet som främjas i Kristi namn inte längre är baserat på ett kapitel och en vers. Sund lära verkar ta plats i baksätet för undervisning som inte längre väcker anstöt hos dem som lyssnar.
Måttet på succé för många pastorer idag är hur många som kommer, snarare än hur många som lyssnar och lyder vad Gud har sagt i Sitt Ord.
---
För att ge stöd åt det jag säger, skulle det vara till god hjälp att undersöka hur pastor Doug Pagitt använder Bibeln i sin kyrka (Salomons pelarhall). Jag citerar ur Pagitts bok Church Re-Imagined:
The Spiritual Formation of People in Communities of Faith (Den omplanerade församlingen: Den andliga gestaltningen av människor i trosgemenskaper) där han säger:
I [församlingen] Salomons pelarhall handlar inte predikningar främst om att hämta sanning från Bibeln för att tillämpa på människors liv.
Predikan är på många sätt mindre av en föreläsning eller ett motiverande tal än en poetisk handling – om att sätta ord på människors erfarenheter för att ge dem möjlighet att finna djupare sammanhang i sina liv
… Så våra predikningar är inte lektioner som exakt definierar tro utan i stället berättelser som välkomnar våra förhoppningar, idéer och delaktighet.
Enligt pastor Pagitt handlar inte Bibeln om sanning och lära utan om förhoppningar, idéer och delaktighet.
Dessutom tror Pagitt att hellre än att en pastor lär ut Bibeln borde det vara jämlika tillfällen för var och en att samtala för att komma överens om vad Bibeln kanske säger. Pagitt skriver:
För att komma bort från det passiva förhållningssättet till tro har vi försökt att skapa en gemenskap som mer är som ett knytkalas: människor äter och de tar också med sig något till andra.
Vår tro byggs när vi alla kopplar ihop våra hopp, drömmar, idéer och förståelse med Guds berättelse som den vecklar ut sig genom historien och genom oss.
Denna knytkalasgren av kristendom som tenderar att ta lätt på Bibeln har några allvarliga brister ur ett bibliskt perspektiv. Medan vissa delar av Bibeln kan läsas som poesi finns det mycket mer att känna till än att sätta ord på människors erfarenheter.
---
Bibeln säger oss att Gud alltid har rätt och att människan nästan alltid har fel. När vi förtröstar på mänsklig samstämmighet kommer vi att hamna i människans perspektiv och inte i Guds uppenbarelse.
Detta är en farlig situation som har potentialen att föra människor vilse.
----
Slå på trumman för “Jesus”
Kommentar av Roger Oakland
www.understandthetimes.org
---
Att nå vår generation idag verkar vara den slogan som många ledare för framväxande kyrkan stöder. För att vara effektiv i att nå det postmoderna tänkesättet är det nödvändigt att stimulera sinnena genom ljud, synintryck, lukter och smaker som kommer att leda den deltagande till en sinnesupplevelse.
Att studera Bibeln vers för vers är inte längre en förutsättning för moget andligt växande enligt många ledare för den framväxande kyrkan.
I stället främjas innovativa metoder för att komma i samklang med ”Gud” eller komma närmare ”Gud” genom att återintroducera tekniker som hedningarna använder.
Dessa är metoder som ger omedelbar tillfredsställelse och sensation. Kontakt med andevärlden garanteras andliga sökare som vill ha ett möte med ”Jesus” genom att experimentera med det mystiska och metafysiska.
---
För att dokumentera det jag säger, reflektera över följande notis som heter ”Känn slagen: Den andliga sidan av trumcirklar.”
Artikeln beskriver hur vuxna på en episkopal kyrka i Richmond, Virginia, instrueras hur man ”slår på trumman” för att nå en högre andlighet.
Med skickligheten hos en van överstemarskalk tar Cory Blake de disharmoniska bitarna och leder gruppen in i en förvånansvärt lockande takt.
Lyssna några minuter och du förstår varför shamaner använder trummor för att locka sig själv in i trance. ”Det är en kontemplativ tradition”, säger Blake om trumcirkeln han leder. ”Den talar direkt till kroppens intelligens.” [1]
---
Sedan Richard Foster och andra gått i spetsen för populariseringen av den “kontemplativa traditionen” i namnet andlig formation i otaliga kyrkor som säger sig vara kristna främjas metoder såsom shamantrummande som en förnämlig väg att komma i ett förändrat tillstånd av medvetande i Kristi namn.
Men att få sin hjärna i samklang med en hypnotisk takt på en trumma kanske ”talar direkt till kroppens intelligens” och att komma in i en tanklös trance kan vara dödligt för själen.
Medan några ledare för framväxande kyrkor kanske uppfattar “trummandet” i Holy Comforter (Heliga Tröstaren)-kyrkan i Richmond lite extrem, är det bara en tidsfråga innan det är allmänt accepterat. Helt uppenbart är ”trummande” en stor ingång för ekumenisk harmoni. Som artikeln säger:
(Trummandet) talar också till enkelheten i en bra takt – och det sätt som någonting så enkelt som en hand som stryks mot skinnet på en congatrumma kan överskrida samfunds- och kulturella gränser. [2]
“Trumcirkkeln” i “Holy Comforter-kyrkan” i Richmonds västra del grundades av Regena Stith. Hon sa i en intervju:
”En trumcirkel är verkligen vad den säger att den är. Det är en samling av människor i en cirkel med trummor. Det är verkligen en väldigt gammal form av uttryck. Du flyttar ut från ditt huvud.”
Stith fick först pröva på kraften i trummor i slutet av 1990-talet under en yogaretreat i Massachusetts. Hon kom hem och meddelade sin make, ”Jag behöver skaffa mig en trumma.” [3]
---
Har kristendomen “blivit tokig” eller är vi i ändens tid och den stora villfarelsen är på gång? Varför köper utövande kristna trummor för att slå på trumman för andliga erfarenheter? Varför läser de inte Bibeln som varnar för demoners läror?
Kommer den nya reformationen som formas av den framväxande kyrkan, vilken främjar hedniska andliga erfarenheter kapabla till att flytta ut ens medvetande ur huvudet, att sända efterföljare till himlen eller *******t? Kan någon vara så vänlig och stå upp och kräva en verklighetskontroll?
---
I framtiden kommer det att finnas många fler sätt att förleda massorna att tro att de har haft en mystisk upplevelse med Gud genom främjandet av sätt och metoder att kontakta gudarna.
Utan Guds nåd och skrifterna som vår riktlinje för urskiljning kommer det att vara svårt att inte bli vilseledd.
För att stå kvar fast i tron måste man ha en biblisk tro grundad på vad Gud har uppenbarat i Sitt Ord. I annat fall kommer trumtakten som slås av råttfångaren av bedrägeriet att leda till och med dem som trodde ner för en stig kantad av den kraftiga förvillelsen som Bibeln förutsäger kommer att ske i de sista dagarna.
________________________________________
[1] Zachary Reid, Times-Dispatch.com, March 10, 2007,
http://www.timesdispatch.com/servlet/Satellite?pagename=RTD/MGArticle/RTD_BasicArticle&c=MGArticle&cid=1173350135588&path=!news&s=1045855934842
[2] Ibid.
[3] Ibid.
-------------------------------------------
Forts mera text av Oakland som ifrågasätter Emerging Church:
Vintage Christianity for New Generation (Framväxande kyrka: Årgångskristendom för en ny generation)
Inlägg 3 med mera text av Oakland som ifrågasätter Emerging Church:
Vintage Christianity for New Generation (Framväxande kyrka: Årgångskristendom för en ny generation)
---------------------
Tony Campolo: Om att vara “Pånyttfödd” genom kontemplativ bön (centering prayer)
Kommentar av Roger Oakland
www.understandthetimes.org
Tony Campolo är professor emeritus i sociologi vid Eastern University i St. Davids, Pennsylvania. Han är grundaren av “the Evangelical Association for the Promotion of Education” (Det evangelikala samfundet för främjande av utbildning) och författare till många böcker.
Han är en välkänd konferenstalare som är uppmärksammad för sin agenda att liberalisera evangelikal kristendom i syfte att göra den acceptabel för det tjugonde århundradet.
En av hans senaste böcker heter ”Speaking My Mind: The Radical Evangelical Prophet Tackles the Tough Issues Christians are Afraid to Face” (Att säga min mening:
den radikala evangelikala profeten tacklar de svåra frågorna kristna är rädda att möta). På bokens bakre omslag görs följande uttalande:
Med sin ”skjut-från-hjärtat”-stil som sitt varumärke krossar Tony Campolo stereotypen av evangelikala kristna som en monolitisk massa av samhällskonservativa.
I Speaking My Mind inlåter sig denna produktiva författare och professor i diskussion med den allmänna bilden av evangelikaler som högerorienterade hårdingar och kräver en plats vid bordet för socialt liberala ståndpunkter.
----
Brian McLaren är också en välkänd författare och talare. Många håller med om att McLaren är den ledande förespråkaren för en snabbt växande trend inom kristendomen som kallas Den framväxande kyrkan.
Campolos bokförlag, W. Publishing Group (en gren av Thomas Nelson Publishing) valde McLaren för att skriva den enda rekommendationen på baksidan av boken.
McLaren som har författat böcker som A New Kind of Christian (En ny typ av kristen), The Church on the Other Side (Kyrkan på andra sidan), More Ready Than You Realized (Mer redo än du förstod), och The Secret Message of Jesus (Jesus hemliga budskap), uttalar följande:
Om du betalat fullt pris för denna bok och bara fick kapitel 8, har du gjort ett bra köp. Det samma gäller för kapitlen 4, 6, 9, 10 och 11. I en tid när termen ”evangelikal” är öppen för vem som helst behöver Tonys röst höras.
---
Lägg märke till Brian McLarens hänvisning till ”en tid när termen ’evangelikal’ är öppen för vem som helst” och uppropet att ”hans röst behöver höras.”
För de av oss som är intresserade av Bibelns profetior ger ett sådant uttalande oss anledning att vara uppmärksamma.
Du förstår, en gång i tiden var en evangelikal en person som hade en djup vördnad för och tillit till Skriften. Vidare måste den personen tro att den enda vägen till himlen var att acceptera det offer som Jesus Kristus gjorde på korset för våra synder, och att *******t var en verklig plats där de förlorade skulle tillbringa evigheten.
Det gäller inte idag! Som McLaren så tydligt fastställer är definitionen på vad det betyder att vara en evangelikal nu ”öppen för vem som helst.”
---
Jag har läst ett antal av Campolos böcker och lyssnat på hans budskap. Ja, Campolo är ett perfekt exempel på en som påverkar sinnen och producerar ”en ny typ av kristen”.
Jag ska citera Campolo på en del punkter så att du ska kunna undersöka hans idéer i jämförelse med vad Bibeln lär.
Som vi kommer att se är Jesajas ord väldigt passande när vi jämför vad Campolo säger med vad Gud sagt i Sitt Ord:
Se, mina tankar är icke era tankar, och era vägar är icke mina vägar, säger HERREN. Nej, så mycket som himmelen är högre än jorden, så mycket är ock mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än edra tankar.
---
Brev till Timoteus av vår tid
Tony Campolo har skrivit en ny bok med titeln Letters to a Young Evangelical (Brev till en ung evangelikal).
Campolo jämställer breven han skrev för denna bok med breven som skrevs till Timoteus som finns i Bibeln. Paulus brev var inspirerade av den Helige Ande. Hur är det med Campolos brev? Var de inspirerade?
Campolo inleder Letters to a Young Evangelical (Brev till en ung evangelikal) på följande sätt:
Att skriva brev till unga kristna är inte något nytt. För nästan tjugo århundraden sedan gjorde aposteln Paulus det.
Han skrev till Timoteus, sin skyddsling, med förhoppningen att hans brev skulle vägleda denna nyss flygfärdiga kristna missionär och inspirera honom till att förstå sin potential som evangelist och församlingsledare.
Paulus epistlar har kommit ner till oss som en del av Nya testamentet och de är fullspäckade med bra teologi och visa råd.
----
Visst, det som Campolo påstod är sant. Första och Andra Timoteusböckerna är fullpackade med sanning och insikt. Paulus inspirerade brev har skänkt gudomliga riktlinjer för livet ända sedan orden skrevs ner.
Men Campolo tycks föreslå att tiden kommit för att Bibeln ska revideras och att ytterligare ord behöver skrivas för att uppdatera ungdomen av idag. Som han säger:
Paulus ville att Timoteus skulle utveckla de typerna av andliga discipliner som skulle fostra honom till kristen mognad. Genom att imitera Paulus kommer jag att rikta breven i denna bok till en uppdiktad ung evangelikal vid namn Timoteus.
Campolos uttalande att han ska “imitera” Paulus genom att skriva brev till “en uppdiktad ung evangelikal vid namn Timoteus” bör undersökas noggrant.
Vad skulle hända om Campolo skulle främja idéer och trossatser som han hävdar kommer att bygga andlig disciplin men dessa idéer och trossatser är främmande för Skriften?
Vad skulle hända om unga människor läser breven som är skrivna av Campolo och anser hans ord vara jämbördiga med Paulus ord?
---
Kommer du ihåg vad Bibeln säger oss om äkta tro? Tro kommer av att höra Guds Ord. Om en aningslös ung människa skulle uppfatta Campolos ord och jämställa dem med Guds Ord, skulle det inte finnas en potential för denna unga människa att bedras?
Aposteln Paulus skrev sina brev under den Helige Andes inspiration. Dessa brev är del av Skriftens kanon. Paulus ord är exakta, sanna och sanktionerade av Universums Gud.
Borde inte orden skrivna av en man som har som agenda att liberalisera kristendomen ge upphov till en del oro?
Dessutom varnar orden som Paulus skrev till Timoteus oss för individer som skulle uppträda – särskilt i ändens tid – och förkasta sund lära genom att presentera idéer som skulle leda människor vilse.
Lägg noga märke till vad Paulus säger:
Predika ordet, träd upp i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa, förmana med allt tålamod och med undervisning i alla stycken.
Ty den tid kommer, då de icke längre ska fördra den sunda läran, utan efter sina egna begärelser ska samla åt sig lärare hoptals, alltefter som det kliar dem i öronen, en tid då de ska vända sina öron från sanningen, och i stället vända sig till fabler.
---
Att komma till Kristus på Campolo-sätt
De flesta kristna kan berätta för dig om det ögonblick när de för första gången mötte Jesus Kristus på ett personligt sätt. Att vara pånyttfödd är en händelse som man kan minnas mycket klart.
Tony Campolo säger att hans personliga möte började när han upptäckte Kristus genom en övning känd som ”kontemplativ bön.” Fastän detta inte återfinns i Bibeln är denna ritual med kontemplativ bön en pelare i österländsk mysticism.
I sin bok Letters to a Young Evangelical (Brev till en ung evangelikal) delar Campolo sitt eget personliga vittnesbörd i ett kapitel kallat “Evangelium enligt oss”. Han börjar kapitlet så här:
Som du kanske vet fattar de flesta evangelikaler vid en tidpunkt ett beslut att förtrösta på Jesus för frälsning och tar ställning för att bli den sorts människa han vill att vi ska vara.
Några sidor senare i detta kapitel presenterar Campolo detaljerna av sin omvändelseerfarenhet. Han börjar med att uttala:
När jag var pojke och växte upp i ett grannskap med lägre medelklass i West Philadelphia hoppades min mamma, som konverterat från en katolsk immigrantfamilj till evangelikal kristendom, att jag skulle få en sådan där dramatisk ”pånyttfödd”-upplevelse.
Det var det sätt som hon kommit in i en personlig relation med Kristus. Hon tog med mig för att lyssna på den ena evangelisten efter den andra, och bad att jag skulle gå fram till altaret och gå bort därifrån ”omvänd.”
Men det fungerade aldrig för mig. Gång på gång gick jag ner för altargångarna medan människorna runt om mig sjöng ”överlåtelsesången”, men jag kände bara att ingenting hände med mig.
Ett tag misströstade jag över om jag någonsin skulle bli ”frälst”. Det tog mig ganska lång tid att förstå att komma in i en personlig relation med Kristus händer inte alltid på det sättet.
-------
Ja, det är verkligen sant att inte alla omvändelser upplevs genom att komma till Kristus vid ett evangelistiskt korståg. Men det är viktigt att noga beakta hur Campolo beskriver sin personliga omvändelseupplevelse, särskilt i ljuset av Skriften. Senare i samma kapitel skrev han:
I mitt fall har intimitet med Kristus gradvis utvecklats under åren, främst genom det som katoliker kallar ”kontemplativ bön.” Varje morgon, så snart som jag vaknar, tar jag tid till – ibland så länge som en halvtimme – att koncentrera mig på Jesus.
Jag säger hans namn gång på gång för att driva bort de 101 sakerna som börjar skräpa ner mitt sinne i samma minut som jag öppnar ögonen. Jesus är mitt mantra, som några skulle säga.
---
Jag har sökt igenom Skriften! Du kan göra det också. Kontemplativ bön och att använda namnet Jesus som ett ”mantra” finns bara inte där. Faktum är att idén att använda et mantra (det är att tanklöst repetera ett ord gång på gång) används av buddhister och hinduer i deras försökt att fokusera på det andliga riket och kontakta högre varelser som Bibeln kallar demoner.
---
“Pånyttfödd” genom kontemplativ bön
Tony Campolo hävdar att han blev pånyttfödd genom denna övning som kallas kontemplativ bön. Han uppmuntrar sina unga läsare att komma närmare Kristus genom att anamma denna ritual. Kontemplativ bön blir mer och mer populär inom rörelsen Den framväxande kyrkan. Är det bibliskt?
Tony Campolog säger att han använder “Jesus” som ett “mantra” för att rensa sitt sinne och komma in i ett förändrat tillstånd av medvetande. Denna mystiska erfarenhet kallar han den ”tunna platsen”. Citat från hans bok:
Det ständiga repeterandet av hans namn rensar mitt huvud på allt utom medvetandet av hans närvaro. Genom att tvinga tillbaka alla andra angelägenheter kan jag skapa vad de forntida keltiska kristna kallade ”den tunna platsen”.
Den tunna platsen är det andliga tillståndet i vilket separationen mellan självet och Gud blir så tunn att Gud kan bryta igenom och innesluta själen.
---
Kom ihåg att Campolo förklarade att Letters to a Young Evangelical (Brev till en ung evangelikal) var ett försök att imitera aposteln Paulus genom att erbjuda råd till en ung evangelikal kristen vid namn Timoteus.
Men det är uppenbart att Campolos idéer inte är grundade på Paulus undervisning. De motsäger faktiskt vad Paulus skrev.
---
I ett annat brev skrivet av Campolo med titeln “Att bli förverkligade kristna”, ges vidare instruktioner vad gäller hur man får en pånyttfödelseupplevelse genom att utöva kontemplativ bön. Han säger:
Jag lärde mig om detta sätt att få en pånyttfödelseupplevelse genom att läsa katolska mystiker, särskilt The Spiritual Exercises of Ignatius Loyola (Ignatius Loyolas andliga övningar).
---
Ignatius, grundare av Jesuitordern, var en gång i tiden soldat och det var bara när han tillbringade en längre tid i en sjukhusbädd, återhämtande sig från en krigsskada, som hans hjärta och sinne fokuserade på Gud.
Som de flesta katolska mystikerna utvecklade han en brinnande önskan att få uppleva en ”enhet” med Gud. Så småningom kom han dithän att han kände en intensiv längtan efter den sorts andlig renhet som han trodde skulle göra det möjligt för honom att uppleva fullheten av Guds närvaro inombords.
Campolos övertygelse att du kan bli pånyttfödd genom att uppleva en ”enhet med Gud” när du anammar grundaren av Jesuitordern Ignatius Loyolas undervisning är befängd.
Den enda anledningen till att Jesuiterna grundades av Loyola, vilket kan dokumenteras, var med syftet att föra tillbaka de avskilda bröderna (de som lämnat katolicismen) till den romerskkatolska kyrkan, genom vilka försåtliga medel som helst som kunde behövas.
Hur kan Campolo, som hävdar att han är en evangelikal kristen, göra ett sådant uttalande?
Men det kommer mer! Campolo fortsätter genom att hylla den romerskkatolska kyrkan och dess undervisning:
Efter reformationen lämnade vi protestanter kvar mycket som var problematiskt med romersk katolicism från 1400-talet. Jag är övertygad om att vi lämnade kvar alltför mycket. Metoderna för bön som sådana som Ignatius använde sig av har blivit dyrbara för mig. Med hjälp av några katolska helgon har mitt böneliv fördjupats.
---
Mitt fall är avslutat. Tony Campolo må hävda att han är en evangelikal kristen, men fakta talar högt och tydligt. De mystiska New Age-övningarna som han främjar är närmare knutna till buddism, hinduism och katolicism än till biblisk kristendom.
Bibeln är tydlig med att den enda vägen till att bli pånyttfödd är att ångra sina synder och erkänna Jesus Kristus. De demoners läror som Paulus varnade Timoteus för skulle främjas i kristendomens namn i ändens tid är på gång.
---------
Återkommer med ännu ett inlägg med text av Oakland
HaFo
Ännu ett inlägg med text av Oakland som ifrågasätter Emerging Church:
Vintage Christianity for New Generation (Framväxande kyrka: Årgångskristendom för en ny generation)
----
Är Framväxande kyrkans kritiker alltför kritiska?
Kommentar av Roger Oakland
www.understandthetimes.org
Inta alla kristna är kallade att vara väktare. Detta är förståeligt. Kristi kropp är uppbyggd av män, kvinnor och barn med många olika gåvor och kallelser vilka alla är viktiga för att Kristi kropp ska vara frisk.
Väktaren är en person som kallats av Gud att varna för farorna i att vända bort från sanningen och bli vilseledd.
Denna kallelse är inte utan problem och svårigheter. Fastän väktarens röst kan vara biblisk anses han eller hon nästan alltid av majoriteten vara alltför kritisk.
Detta är speciellt sant idag när så många kristna ledare omfamnar kristendom som är mer sökarvänlig och driven av ett syfte (purposedriven) snarare än gudfruktig och andeledd. En person som försöker driva vilsna får tillbaka till fållan anses negativ, dömande och kärlekslös.
Det är också så att när några har vänt bort från Guds Ord är de inte alltid tacksamma mot den som talar om för dem att de kommit bort från Ordet. Om en person visste att han hade blivit bedragen hade han inte blivit förledd av bedrägeriet.
Det är också ett faktum att det är många som ger sig ut för att tro på Kristus men har väldigt lite tro på Hans Ord.
Det är Guds Ord som ska vara vår lodlina för att få oss tillbaka till sanningen. Att följa en människa och hans idéer kan mycket väl leda oss vilse, särskilt om hans idéer inte är linje med Guds uppenbarelse som finns skrivet i Guds Ord.
Jag har försökt att ljuda ett andligt alarm genom att dokumentera fakta som hör ihop med olika idéer och trender som strömmar genom världen i Kristi namn.
Vi lever i en tid i församlingens historia när en ny reformation sägs vara på väg och kristendom återupptäcks så att den ska vara mer relevant för det tjugonde århundradet, men en kristendom som inte är i överensstämmelse med Skrifterna är inte kristendom.
---
Kritikerna besvaras
Det finns de som kommer att läsa detta och inte komma till slutsatsen att vi lever i en tidsålder av avfall före vår Herres återkomst. Det kommer att finnas sådana som anklagar mig för att presentera en obalanserad uppfattning om den framväxande kyrkan, trots fakta.
Det kommer att finnas sådana som säger att jag bara koncentrerar mig på det negativa och att jag har undvikit allt det som är bra med den Framväxande kyrkan.
Till exempel förväntar jag mig att det kommer uttalanden liknande det följande som gjorts av supportern till den Framväxande kyrkan, Darren King, i en artikel som han skrev med titeln ”Ett svar på reaktionen mot den Framväxande kyrkan”:
Det är tydligt att medan de av oss som är engagerade i den Framväxande kyrkans konversation kan finna nya perspektiv vara till nytta, finns det andra, inom den större kristna gemenskapen, som anser dessa fräscha perspektiv inte bara onyttiga utan faktiskt hotfulla.
Dessa människor tenderar att verka under väldigt cirkulära och stela trossystem. Och för dessa människor orsakar varje idé som inkräktar på minsta lilla hörn av ”trons infrastruktur” något som innebär en fly eller fäkta-reaktion.1
----
Detta påstående illustrerar hur någon med ett stelt perspektiv (bibliskt perspektiv) uppfattas av en med Framväxande kyrkan-perspektiv (”fräscht perspektiv”).
Från Darren Kings synvinkel är det så att den som inte är villig att överge sin ”tros-infrastruktur” (Bibeln) till förmån för det ”fräscha perspektivet” (idéer som är obibliska eller antibibliska) ses som en farlig knäppskalle.
---
King, redaktören för Precipice Magazine, slår vidare fast att han har en plan för att ta itu med motståndare som vägrar ersätta sin ”tros-infrastruktur” med det ”fräscha perspektivet”:
Det jag är intresserad av är en diskussion om de stereotypa reaktionerna; den kritiska responsens som uppstår ur en ande av överlägsenhet, förakt, fruktan osv. Det är med det målet i sikte som vi på Precipice lanserar ett nytt tema kallat:
”En kritik av kritiken: Ett svar på reaktionen mot den Framväxande kyrkan”. Under de följande veckorna kommer vi att vända oss direkt till dessa speciellt onådiga, destruktiva och föraktfulla exempel på kritik, en efter en.2
-----
Efter denna artikel följde några exempel på kritik mot Framväxande kyrkan med åtföljande respons av Precipice Magazine. Till exempel, som ett svar på kritiken - ”Jag upplever att du aldrig kan få klart besked om vad den Framväxande kyrkan egentligen tror.
Den typen av opålitlig teologi verkar farlig, *** och alldeles för passande i vår politiskt korrekta kultur” - gjordes följande påstående:
Det finns ett väldigt bra skäl till varför det är svårt att få klart besked om den Framväxande kyrkan på vissa punkter. Det är helt enkelt så att den Framväxande kyrkan är en rörelse som utvecklas, en flytande konversation.
Den är inte ett samfund med en officiell lära att referera till. I dessa typer av konversationer är det ofta till hjälp att urskilja Frambrytande, en specifik grupp, från den större Framväxande kyrkan-konversationen. Frambrytande är en gemenskap inom den större kontexten av den Framväxande kyrkan...
Den Framväxande kyrkan-skaran är inte nervös över att gråa områden dröjer kvar. Mysterium är nyligen omfamnat av den Framväxande kyrkan. Och detta skifte bort från en blind betoning på historisk tro verkar, i alla fall för mig, mycket mer i linje med tidig kristen tro och utövning.
Tro är en process. Den kristna erfarenheten är en resa. Det skulle vara bra för oss att påminna oss att för de tidiga Kristi efterföljare refererades ofta tro till ”Vägen” - inte till målet.3
----
Oakland:
Om kristendomen utvecklas, som denna skribent föreslår, vad utvecklas den till? Vare sig man kallar denna trend en ”kyrka” eller ”konversation” är inte poängen. Det som är viktigt är om trenden är baserad på sund kristen lära eller inte.
Som vi har diskuterat i tidigare kommentarer är inte tro i Bibeln grunden för denna ”Nya reformation”. Tro i Bibeln förespråkas inte; den är under attack. Tro omintetgörs.
Ja, det är sant att den tidiga kyrkan kallades ”Vägen”. Men kyrkan kallades ”Vägen” på grund av att medlemmarna i kyrkan följde Jesus, som sa att Han var ”Vägen”. 4Jesus sa också att ”Vägen” är en ”smal väg” 5och den ”enda vägen” 6för att komma in i himlen.
Den Framväxande kyrkans väg eller framväxande konversation eller vilket namn som helst som används för att beskriva denna så kallade Nya reformation är i mina ögon en bred väg som många reser på och är på väg åt fel håll.
---
Försvar av den Framväxande kyrkan
Det bör nu vara uppenbart att de som kritiserar den Framväxande kyrkan eller ”konversationen” också blir kritiserade.
Anledningen till att Darren King, chefredaktör för Precipice Magazine, lanserade en kolumn för ”kritiserande av kritikerna” var på grund av ett antal negativa kommentarer om en artikel skriven av Scot McKnight med titeln ”Fem strömmar av den Framväxande kyrkan” som fanns med i februarinumret 2007 av Christianity Today. Enligt King:
Detta nummer (som kritiserar dem som är kritiska mot den Framväxande kyrkan) fick en ny betydelse som följde på Scot McKnights artikel ”Fem strömmar av den Framväxande kyrkan” vilken nyligen var med i Christianity Today.
Som jag nämnt i en tidigare artikel var det för var fjärde positiva respons på McKnights artikel en inte bara negativ utan faktiskt ilsken, föraktfull, oförskämd.7
----
Scot McKnight är en allmänt erkänd auktoritet på Nya testamentet, tidig kristendom och den historiske Jesus. Han innehar Karl. A. Olssons professur i religionsstudier på North Park University, Chicago, Illinois. McKnight, författare till över tjugo böcker, har gett radiointervjuer över hela landet, varit med i tv, och efterfrågas regelbundet som talare i kyrkor och utbildningsevenemang. Dr McKnight fick sin FD på University of Nottingham.8
----
Oakland:
I artikeln som skrevs för Christianity Today antog Dr McKnight uppgiften att förklara vad den Framväxande kyrkan är och vad den inte är. I inledningsdelen av artikeln skrev han:
Tillsammans med orättvisa stereotyper av andra traditioner är vandringshistorierna som omger den Framväxande kyrkan av samma slag – en av de mest kontroversiella och missförstådda rörelserna idag.
Som teolog har jag studerat rörelsen och interagerat med dess nyckelledare under flera år – jag anser mig lyckligtvis till och med vara en del av denna rörelse eller ”konversation”. Som evangelisk har jag haft mina funderingar, men generellt sett anser jag att det som framväxande kristna tar med sig till bordet är vitalt för kyrkans allmänna hälsa.9
---
Oakland:
Scot McKnight hävdar att den Framväxande kyrkan-rörelsen missförstås av kritikerna. Enligt honom är den Framväxande kyrkan ”vital för kyrkans allmänna hälsa”.
Som”teolog” och en som ”lyckligtvis” anser sig vara del av rörelsen har McKnight ”interagerat med nyckelledarna i rörelsen.” För att definiera den Framväxande kyrkan gjorde McKnight följande uttalande:
För att definiera en rörelse måste vi för artighets skull låta den säga vad den är. Eddie Gibbs och Ryan Bolger definierar i sin bok Emerging Churches:
Creating Christian Community in Postmodern Cultures (Baker Academic, 2005) framväxande så här:
Framväxande kyrkor är gemenskaper som utövar Jesus väg inom postmoderna kulturer.
Denna definition omfattar nio tillämpningar.
Framväxande kyrkor (1) identifierar sig med Jesu liv, (2) transformerar den sekulära världen, och (3) lever i högsta grad kollektiva liv. På grund av dessa tre aktiviteter (4) välkomnar de främlingar, (5) tjänar med generositet, (6) deltar som producenter (7) skapar som skapande varelser, (8) leder som en kropp, och (9) tar del i andliga aktiviteter. 10
-----
Oakland:
Få kritiker till den Framväxande rörelsen skulle ha problem med den definitionen som Gibbs och Bolger erbjuder om den adekvat definierade den Framväxande kyrkan-rörelsen.
Men den här definitionen räcker inte till för att definiera rörelsen. En mängd allvarliga hädiska idéer, övertygelser och utövanden som förespråkas av rörelsen visar att biblisk tro är under attack.
I stället för att vara en ”Ny Reformation” är det en potential tillbaka till andligt mörker. Dessutom kommer Scot McKnight själv till korta med att ge en komplett och ordentlig definition när han är kritisk mot D. A. Carsons kritik mot den Framväxande kyrkan.
---
D.A. Carsons Becoming Conversant with the Emerging Church (Zondervan, 2005) är inte ensam om att peka ut problemen inom den framväxande rörelsen, och jag skall peka på några i det som följer.
Men som en beskrivning av rörelsen saknar Carsons bok direkt medvetenhet och lider av ett alltför trångt fokus – mot Brian McLaren och postmodern epistemologi.11
---
Oakland:
Det är intressant hur McKnight och andra avfärdar Brian McLaren och hans obibliska idéer genom att relegera honom till de fanatiska extremisterna när de vill peka ut det ”goda” i den Framväxande kyrkan-rörelsen.
Det är samma som att säga att det är möjligt att få bort arsenik som har blandats i en milkshake genom att selektivt suga genom ett sugrör.
Rörelsen är spetsad med idéer från McLaren och andra ledare inom den framväxande rörelsen. Den så kallade ”generösa ortodoxin” som Brian McLaren skriver om skulle också kunna förstås som ett utbrett avfall.
För att censurera rörelsen eller “konversationen” för att göra den “frambrytande-säker” skulle man behöva komma på ett nytt namn på rörelsen som inte har någonting att göra med ordet framväxande.
Rörelsen bort från Guds Ord mot ett erfarenhetsmässigt möte med ”Gud” genom utövande av österländsk mysticism och romersk-katolicism är helt klart en del av rörelsen som för närvarande är på gång.
Dessutom försöker Scot McKnight att ogiltigförklara legitim kritik mot den Framväxande kyrkan genom att anta att de som kritiserar den Framväxande kyrkan inte förstår dess termer. Han skrev:
För att förhindra förvirring behöver en distinktion göras mellan ”framväxande” och ”Frambrytande”. Framväxande är det vidare, informella, globala, ecklesiala (kyrko-centrerade) fokuset på rörelsen, medan Frambrytande är en officiell organisation i USA och Storbritannien.
”Emergent Village” (Frambrytande by), organisationen, styrs av Tony Jones, en Ph.D.-studerande vid Princeton Teologiska seminarium och jordenruntresande till förmån för allt som har med Frambrytande och framväxande att göra.
Andra namn som hör ihop med ”Emergent Village” är Doug Pagitt, Chris Seay, Tim Keel, Karen Ward, Ivy Beckwith, Brian McLaren, och Mark Oestreicher.
”Emergent” (Frambrytande) i Storbritannien styrs av Jason Clark. Eftersom Frambrytande (Emergent) är det intellektuella och filosofiska nätverket av den framväxande rörelsen, är det ett misstag att tränga ihop allt framväxande i ”Emergent Village”.
Framväxande fångar i en term in den globala omformningen av hur ”göra kyrka” i den postmoderna kulturen. Den har inga centrala kontor, och den är lika varierande som evangelikalismen själv.12
----
Oakland:
Om framväxande är ordet som används för att beskriva “hur göra kyrka i en postmodern kultur”, då behövs termen definieras med en varningsetikett bifogad.
I dessa tider när vi får lära oss att en ”kristen bara kan kännas igen för vad han är för och inte vad han är emot”, bildar en sådan vid definition en bana till andlig katastrof.
Vi instrueras i Skriften att vara lika Bereanerna, som rannsakade Skriften var dag ”för att se om det förhöll sig såsom nu sades.”
De undervisades av Paulus, den store aposteln som inspirerades av Gud. Idag när
kristendomen ”återuppfinns” undervisas vi av många personer som har en väldigt luddig syn på Skriften.
Om kristna vägrar kontrollera det som proklameras som kristet i förhållande till Skriften är konsekvenserna förutsägbara.
------------------------------------------------------
1 Darren King, “A Response to Reactionism Against the Emerging Church,” Online posting:
http://www.precipicemagazine.com/emerging-church-criticism.html, March 15, 2007.
2 Ibid.
3 Ibid.
4 Joh 17:17
5 Matt 7:13
6 Joh 14:6
7 Darren King.
8 Scot McKnight biography, Online posting:
http://www.jesuscreed.org/?page_id=1137, March 15, 2007.
9 Scot McKnight, “Five Streams of the Emerging Church,” Christianity Today, February 2007, s.35.
10 Ibid.
11 Ibid.
12 Ibid.
13 Apg 17:10-11
Gör ännu 3 inlägg med text av Oakland som ifrågasätter Emerging Church:
Vintage Christianity for New Generation (Framväxande kyrka: Årgångskristendom för en ny generation)
-----
Inlägg 1
Emerging Church
Renässans eller återgång till mörker?
Kommentar av Roger Oakland
www.understandthetimes.org
Historien avslöjar att kristna modenycker och trender kommer och går. Det verkar som att det är vanligt för många pastorer och församlingsledare att ständigt titta efter någon ny metod, ”ny våg” eller ”ny sak” som Gud gör ”just nu”.
Vi lever i en period av historien som kännetecknas av entusiasm över metoder och medel som främjar församlingstillväxt. Stora kyrkor likställs vanligtvis med framgångsrika pastorer och framgångsrika metoder för församlingstillväxt.
Vad som än behövs för att nå det målet är acceptabelt, får vi höra. Församlingstillväxt har blivit måttstocken för framgångsrik kristendom.
Purpose-driven kristendom
Det är sant att några av de största och snabbast växande kyrkorna och kyrkorörelserna i världen idag främjar en idé som kallas ”purpose-driven.”
Det har ingen betydelse vilken plats i världen du än reser till idag, purpose-driven är utsedd till den senaste metoden för församlingstillväxt.
Men stanna upp en stund och tänk efter. Vad är det som definierar framgång ur ett bibliskt perspektiv?
Även om vi är vana vid att acceptera antal eller kvantitet som måttstock för att mäta framgång, kan kvantitet utan kvalitet vara missvisande när det gäller kristendomen.
Enligt Bibeln måste kristen tro vara direkt relaterad till Guds Ord. Ordet kommer av att höra vad Gud har sagt och sedan ska vi agera i enlighet med det.
Med avseende på församlingstillväxt kan resultaten, om tillväxten är en produkt av någon teknik som författats av en människa och denna teknik inte är grundad i Guds Ord, faktiskt vara bedrägliga.
Med detta i minnet ska vi ta i betraktande denna aktuella allmänna trend av församlingstillväxtrörelse känd som”purpose-driven”.
Innan vi gör det, låt oss på nytt gå igenom den bibliska förutsättningen, att vi ska pröva människors undervisning, så som Bereanerna gjorde (Apg kapitel 17) och rannsaka Skrifterna.
Syftet med purpose-driven
Ett av de viktigare målen för ”purpose-driven” församlingstillväxtrörelsen är församlingstillväxt.
Denna tillväxt är beroende av att öka antalet baserat på mänskliga metoder och tekniker. Även om främjare säger att dessa mänskliga metoder finns i Bibeln finns det skäl att ifrågasätta detta påstående.
Det kan tyckas som att många av teknikerna inom purpose-driven är orienterade mot vad som är bra för mig i detta, i stället för vad jag kan göra för dig.
Framgångsrika församlingsledare för purpose-driven tar reda på vad som tilltalar sökare som skulle kunna tänkas komma till deras kyrka och sedan förser de dem med den gudstjänst eller den miljö som vinner deras bifall.
Således kan purpose-driven-kyrkor bli marknadsorienterade för det ”sökarvänliga” utan att vara så bibliska så att ”sökare” kan bli kränkta.
De flesta kristna kan hålla med om att för att vara trofast mot Jesus och Hans ord borde sund församlingstillväxt vara grundad på undervisning i Guds Ord.
Men en marknadsstyrd församling grundad på metoder gjorda av människor och utformade för att öka antalet kan frambringa omvända som är bibliskt obildade.
Människans ord eller Guds Ord
Skrifterna har översatts noggrant från hebreiska och grekiska så att Guds Ord kan förstås på våra dagars språk.
Några säger att vi måste göra Bibeln mer förståelig genom att ta Guds Ord och ändra det till människans ord. Men är den här idén biblisk?
Kom ihåg att Bibeln gavs till oss av Gud. Som Paulus förklarade i sitt brev till Timoteus:
All skrift som är ingiven av Gud är ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet.
Även om Bibeln skrevs av människohänder var orden inspirerade av Gud. Orden är inte bara inspirerade utan Bibeln förklarar att det är förbjudet för människor att ändra Skrifterna genom att lägga till eller ta bort något av det Gud har sagt. Lägg märke till vad vi läser i Uppenbarelseboken:
För var och en som hör de profetians ord, som stå i denna bok betygar jag detta:
"Om någon lägger något till dem, så skall Gud på honom lägga de plågor om vilka är skrivet i denna bok. Och om någon tager bort något från de ord som stå i denna profetias bok, så skall Gud taga ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, om vilka är skrivet i denna bok."
Enligt Skriften beträder därför människor farlig mark när vi tar oss friheten att lägga till eller ta bort något av vad Gud har sagt.
Men det är ett faktum att många sökarvänliga församlingar försöker göra skrifterna
mer ”sökarvänliga” genom att förändra det faktiska inspirerade Guds Ord och omtolka det till människans idéer eller uppfattningar.
Vems budskap?
Till exempel, bedöm en ny version av Bibeln författad av Eugene Peterson, känd som ”The Message” (på svenska ”Budskapet”).
Beskriven som en ”samtida tolkad Bibel från originalspråken, skapad till att framställa dess ton, rytm, händelser och idéer i vardagsspråk, ”är denna ”parafraserade” version av Bibeln i realiteten ingenting annat än Eugene Petersons tankar och uppfattningar.
Peterson har tagit Bibelns noggrant översatta ord och satt in dem i sina egna ord och utvalda idiom.
----
Reflektera till exempel över följande avsnitt av Skriften tagen från Johannes 3:17 – ”utan för att världen skulle bliva frälst genom honom.”
Petersons tolkning blir: ”Han kom för att hjälpa, för att ställa världen till rätta igen.”
Man behöver inte vara en bibliskt lärd person för att förstå att ”frälst” betyder att vi kan bli friköpta från domen som vi förtjänar för våra synder så att vi kan komma till himlen.
Det borde vara uppenbart att genom att använda ”hjälpa” i stället för ”frälst” förvrängs betydelsen av vad Jesus sa fullständigt.
Och ”att ställa världen till rätta igen” har ingenting med frälsning av själar att göra. Det låter i realiteten som det sociala evangeliet att reformera världen genom politiskt agerande.
----
Rick Warren, författaren till The Purpose Driven Church, är en stark supporter till Eugene Petersons budskap.
Även om Warren hävdar att han citerar Bibeln när han citerar The Message citerar han inte Bibeln. Han citerar tankarna hos en man som tror att han förklarar vad Bibeln förklarar.
Du kanske frågar dig vad som är fel med detta? Är det inte bättre för en sökare att läsa någon version av Bibeln i stället för att inte läsa Bibeln alls?
Många kristna hävdar att trots att de har varit troende i åratal, har de fortfarande svårigheter med att förstå Bibeln som har översatts ord för ord från originaltexten.
Om någon kan hitta på ett sätt att göra Bibeln mer förståelig, skulle detta inte vara ett fantastiskt redskap för att så frön för evangeliet om Jesus Kristus?
Ett sådant resonemang kanske låter acceptabelt. Men vi vet också att det som verkar vara rätt för människan kan vara fel ur Guds perspektiv.
Om vi dessutom förtröstar på människans tankar i stället för Guds tankar är det nästan helt säkert att vi kommer att bli bedragna.
Med avseende på Eugene Petersons The Message finns det ett budskap som bör vara tydligt. Om du vill ha sanningen och hela sanningen, läs Bibeln – inte en persons gissningar om vad han tror att Gud har sagt. I annat fall har du potentialen till att begå andligt självmord.
Relevans utan kompromiss
Även om det är sant att kristendomen måste vara relevant för att vara effektiv, hur långt kan vi glida iväg från biblisk standard och fortfarande vara sunda kristna vittnen till evangeliet om Jesus Kristus?
Du har kanske inte hört talas om en annan ny trend som sveper fram över den kristna församlingen. Många säger att stora förändringar ligger framför oss. Den sökarvänliga eran är över. Nu är vi på väg in i en annan ny period av kyrkohistorien.
Den kallas ”emerging church”. Om du inte hört talas om den, testa att göra en sökning på internet genom att knappa in ”emerging church” i en sökmotor. Jag garanterar att du kommer att bli förbluffad över vad du hittar.
Rick Warren stöder “emerging church” väldigt mycket. Det här skrev han i ett förord till Dan Kimballs bok The Emerging Church: Vintage Christianity for New Generations (på svenska ung. Växande kyrkan:
Årgångskristendom för nya generationer) :
”Denna bok är ett underbar, utförligt exempel på hur en purpose-driven kyrka kan se ut i en postmodern värld.
Min vän Dan Kimball skriver passionerat, med en djup längtan efter att nå den växande generationen och kulturen.
Medan min bok The Purpose-Driven Church förklarade vad kyrkan har blivit kallad till att göra förklarar Dans bok hur det ska göras med de kulturella kreativa som tänker och känner i postmoderna termer. Du behöver lyssna ordentligt på honom eftersom tiderna förändras.”
---
Oakland:
Det är sant att under de gångna dekaderna har många trender kommit och gått. Som Warren förklarade i förordet till Kimballs bok:
”Som pastor har jag sett kyrkor ta i bruk många moderna typer av tillbedjan, programutformning, arkitektur, musik och andra element. Det är ok så länge som det bibliska budskapet är oförändrat.
Men vad som än är på modet nu kommer oundvikligen att vara omoderna snart, och förändringarnas omloppstid blir kortare och kortare, bistådda av teknologi och media. Nya stilar, precis som mode, växer alltid fram.”
-----------
Oakland:
Men inte alla dessa trender har grundats på sund biblisk lära. Faktum är att skälet till att många av dessa trender dök upp var på grund av att kristna var sårbara för ”vindkast i läran” som inte hade någon biblisk grund.
Enligt Bibeln kommer i ändens tid dessa vindkast i läran att vara “onda andars läror” som kommer att påverka kristna att avfalla från sanningen och acceptera idéer som “kliar dem i öronen”.
Rick Warren stöder inte bara ”emerging church” utan han tror att det är precis vad som behövs för denna tid. Han tror att detta är vad ”purpose-driven” kyrkan som han grundade kommer att bli i den ”postmoderna världen.” Han noterar:
”Under de senaste 20 åren har andliga sökare förändrats mycket. För det första är de väldigt många fler. Det finns sökare överallt. Jag har aldrig sett så många människor vara så hungriga efter att upptäcka och utveckla den andliga dimensionen i sina liv.
Det är därför det finns så stort intresse för österländskt tänkande, new age-utövande, mysticism och det transcendentala.”
-----------------
Vidare förklarar han vad ”emerging church” måste göra för att växa fram:
”Idag hungrar sökare efter symboler, metaforer, upplevelser och berättelser som uppenbarar Guds storhet.
Eftersom sökare ständigt förändras måste vi vara mottagliga för dem precis som Jesus var; vi måste vara villiga till att möta dem på deras egen planhalva och tala till dem på sätt som de förstår.”
------
Oakland:
Men låt oss nu följa Rick Warrens resonemang hela vägen till dess logiska slutsats grundad på idén att världen hungrar efter en österländsk världsåskådning, New Age, mysticism och andlig upplysning.
Om det är nödvändigt att möta dessa ”andliga sökare” på deras planhalva, borde inte det innebära att kristendomen behöver bli mer New Age och mystisk?
Utvecklas till vad?
Rick Warren och andra säger att vi måste lyssna noga på emerging church. Saker förändras säger de och ”emerging church” har svaren för vår generation.
Men vad kommer emerging church att utvecklas till? Kan det vara en form av kristendom som anammar upplevelse i stället för Guds Ord?
Dan Kimball är författaren till The Emerging Church: Vintage Christianity for New Generations (på svenska ung. Växande kyrkan: Årgångskristendom för nya generationer).
Han håller också på och startar en församling som heter Vintage Faith Church i Santa Cruz i Kalifornien. Kimball gör följande uttalande i introduktionen till sin bok:
”Jag tror av hela mitt hjärta att denna diskussion om den snabbt föränderliga kulturen och emerging church måste äga rum. Medan många av oss har förberett predikningar och varit upptagna med de interna angelägenheterna i våra församlingar har något oroväckande hänt på utsidan.
Vad som en gång var en kristen nation med en judisk-kristen världsåskådning håller snabbt på att bli en postkristen, avkristnad, onådd nation.
Nya generationer uppstår överallt runt omkring oss utan någon kristen påverkan. Så vi måste i praktiken ompröva allt vi håller på med i våra församlingar.”
---------------
Forts inlägg med text av Oakland som ifrågasätter Emerging Church:
Vintage Christianity for New Generation (Framväxande kyrka: Årgångskristendom för en ny generation)
Inlägg 2 med text av Oakland som ifrågasätter Emerging Church:
Vintage Christianity for New Generation (Framväxande kyrka: Årgångskristendom för en ny generation)
----
Visst har det andliga klimatet i Nordamerika förändrats radikalt under de senaste åren precis som Dan Kimball sagt. Många, inberäknat Rick Warren och Dan Kimball, använder termen ”postkristen era” för att beskriva dagarna vi lever i.
De säger att även om den sökarvänliga eran var framgångsrik i att föra en generation av ”baby-boomers” till Jesus är den tiden förbi. Nu måste vi hitta nya innovativa metoder som kan nå denna generation för Jesus.
Kimballs bok The Emerging Church: Vintage Christianity for New Generations är skriven för detta ändamål. Han inte bara identifierar problemen som han tror att kyrkan möter nu, utan han ger även svaren och lösningarna.
Han tror att kyrkan för framtiden måste vara mycket mer sinnlig och upplevelsebaserad. Han kallar denna kyrka för ”Vintage Christianity” (på svenska ung. Årgångskristendom).
Kanske termen ”Vintage Christianity” är ny för dig. Även om det inte är min avsikt att beskriva allt vad den betyder i denna kommentar kan några kapitelrubriker från Kimballs bok under en överskrift som heter ”Reconstructing Vintage Christianity in the Emerging Church”
(på svenska ung. Att ombilda årgångskristendomen i Emerging Church)
att vara till hjälp för oss att förstå åt vilket håll emerging church är på väg.
Dessa är:
”Att komma över fruktan för tillbedjan och undervisning med många sinnen”, Att skapa ett heligt rum för Vintage tillbedjan, ”Att räkna med det andliga”, ”Att skapa upplevelsemässiga möten med tillbedjan med många sinnen”, Att återigen bli sagoberättare” och ”Att predika utan ord”.
--------
Oakland:
Nu ställer jag dig då denna fråga: Vad säger Bibeln om Vintage Christianity och den så kallade emerging church? Är målet för kristendomen upplevelsebaserad eller Bibelbaserad?
Jesus sa: "Om I förbliven i mitt ord, så ären I i sanning mina lärjungar; Och I skolen då förstå sanningen, och sanningen skall göra eder fria."
Han förklarade vidare: ”Varför fatten I då icke vad jag talar? Jo, därför att I icke 'stån ut med' att höra på mitt ord.”
Färre ord, mer tillbedjan
Det bör nu vara uppenbart att emerging church är mer upplevelsebaserad än Bibelbaserad. Vidare är det så att i emerging church har Guds Ord en underordnad position i förhållande till tillbedjan av Gud.
Även om Dan Kimball och andra främjare av emerging church kanske är ärliga i sina ansträngningar i att evangelisera den postmoderna generationen och tror att de verkligen representerar skrifterna finns det några konkreta angelägenheter som behöver bemötas.
Att vika av från Guds Ord till utombiblisk upplevelse kan öppna dörren för villfarelse.
Även om tillbedjan av Gud är en mycket viktig del av den kristna tron finns det problem som kan dyka upp om tillbedjan tränger undan ordet.
Men Dan Kimball ser att en ny generation av tillbedjare skapas grundad på upplevelse vilket är väsentlig för emerging church.
I en del av sin bok med undertiteln ”Truly worshipping in a worship gathering) (på svenska ung. ”Sann tillbedjan i en lovsångsgudstjänst”) skriver han:
”Vi bör återvända till en inställning där alla grepp för tillbedjan och undervisning är tillåtna så att när vi samlas finns det inget tvivel om att vi är i Guds närvaro. Jag tror att både troende och icke-troende i vår framväxande kultur hungrar efter detta.
Det handlar inte om begåvad apologetik eller noggrann exegetisk och upplysande predikan eller fantastiska lovsångsgrupper. … Framväxande generationer hungrar efter att uppleva Gud i tillbedjan.”
----------------
Oakland:
Självklart måste förändringar inlemmas för att detta ska ske. Kimball har tänkt igenom detta och erbjuder ett antal förslag vilka han listar i en tabell som visar hur den ”moderna kyrkan” måste anpassa sig och röra sig mot en ”inställning där alla grepp är tillåtna” till tillbedjan. Några av dem är:
-Gudstjänster som är utformade till att vara användarvänliga och samtida måste förändras till gudstjänster som är utformade till att vara upplevelsemässiga och andliga-mystiska.
-Målat glass som togs ut ur kyrkor och ersattes med videoskärmar bör nu tas tillbaka in i kyrkan på videoskärmar.
-Upplysta och glättiga helgedomar måste göras mörkare eftersom mörker skattas högt och visar en känsla av andlighet.
-Fokus i gudstjänsten som tidigare var predikan måste förändras så att fokus i gudstjänsten nu är en holistisk upplevelse.
-Användandet av modern teknologi som tidigare användes för att kommunicera med ett samtida sken måste förändras så att gudstjänstbesökare kan uppleva det forntida och mystiska (och använda teknologi för att göra det).
------
Oakland:
Även om jag inser att vi lever i en tidsperiod där teknologi är nyckeln till underhållning och visuell stimulering är ett nödvändigt redskap som krävs för att fånga den här generationens uppmärksamhet ber jag dig fundera på vad Bibeln lär.
Vad säger den om färre Ord och mer upplevelse? Kan någon citera kapitlet och versen för att rättfärdiga det?
Vad säger den om att visuell stimulering är formeln för att framkalla en andlig atmosfär som ska dra sökare till Jesus? Var kan vi hitta det i Bibeln?
Jag vet inte hur det är för dig, men när jag hör om emerging-church-metodologin att överge ”apologetik” och ”noggrann exegetisk och upplysande predikan” av hänsyn till en generation som ”hungrar efter att uppleva Gud”, blir jag lite bekymrad.
Kan detta vara en annan aveny till ”fördummad” kristendom så att vi inte längre vet vad Gud har sagt?
Hur effektiv kan upplevelsemässig kristendom vara när det kommer an på att veta vilka vi är, var vi befinner oss i tiden och vart vi är på väg?
Jesus sa att Han kommer tillbaka. Hur många bekännande kristna kommer att vara redo när Han återvänder?
(HaFo – kommentar: Och hur många kommer att vara förberedda på att hälsa rätt Kristus välkommen och inte låta sig bedras av plagiatet, den falske Messias, en annan, en istället för Kristus, en falsk världsfrälsare, som ”den falske profeten” ska få en avfallen kristenhet att tillbe?)
-------------------
Oakland igen.
Forntida-framtida tro
Dr Robert ”Bob” Webber är erkänd bland pastorer, samfundsledare, forskare och lekmän som en av de främsta auktoriteterna inom gudstjänstförnyelse.
Han leder regelbundet workshops för nästan varje större samfund i Nordamerika genom Institute of Worship Studies (Institutet för gudstjänststudier) som han grundade 1995.
Innan utnämningen till sin nuvarande befattning vid Northern Baptist Theologicla Seminary undervisade dr. Webber vid Wheaton College i 32 år som professor i teologi.
Han har författat över 40 böcker och är även en regelbunden medarbetare i flera olika tidskrifter och tidningar. Han sitter med i redaktionsrådet för Chuck Fromms tidskrift ”Worship Leader”.
----
Jag introducerades för första gången till dr. Webber och hans åsikter när jag läste en artikel som han hade skrivit i utgåvan för maj/juni i ”Worship Leader” med titeln Wanted Ancient Future Talent.
Under en underrubrik betecknad” The Call for Ancient-Future Worship Talent” skrev Webber:
”Jag är personligen väldigt tillfredsställd över att se ett skifte mot en återhämtning av det forntida. Även om många fina körer har producerats under de senaste 40 åren har förkastandet av källorna för psalmerna och lovsång av den samtida kyrkan resulterat i en tro som är en inch (2,5 cm) djup.”
------------------
I sin artikel förklarade dr. Webber att ”Anden arbetar fram något nytt i kyrkan” och en ”forntida-framtida tillbedjan föds.” Han listade ett antal saker som han tror är nödvändiga för ”begåvade arbetare” att upptäcka om de kommer att bli en framgångsrik del av denna nya rörelse. Några av dem är:
-Återupptäck hur Gud handlar genom de heliga tecknen av vatten, bröd och vin, olja och handpåläggning.
-Återupptäck den centrala karaktären av Herrens bord i Herrens måltid, brödbrytelsen, nattvarden och Eukaristin.
-Återupptäck hur församlingsandlighet formas genom det kristna firandet under advent, jul, trettonhelgen, fastan, stilla veckan, påsk och pingst.
------------
Oakland:
Även om jag håller med dr. Webber om att det skulle vara välgörande att återinföra de fantastiska psalmerna som skrevs förr i tiden av smorda Gudsmän och Gudskvinnor, vilka förklarar sund biblisk lära, verkar det som att det inte är vad han menar med att återvända till det ”forntida”.
Faktum är att hans lista av saker att göra i hans upprop för ”forntida-framtida tillbedjansförmåga” nämner ett antal termer och idéer som inte finns i Bibeln.
Till exempel, när jag hör uttrycket ” brödets och vinets helgade tecken” eller omnämnandet av ”fastan” som ett medel för att ”återupptäcka församlingsandlighet” – även om dessa idéer kanske är forntida undrar jag varifrån idéerna härstammar.
Dessutom, när jag hör om att ”återupptäcka den centrala karaktären av Herrens bord i Herrens måltid, brödbrytelsen, nattvarden och Eukaristin” påminns jag om det ”nya evangelisations”-programmet som nu är på gång.
Visste du att påven Johannes Paulus II har uppmanat till en ”missionärsvision” centrerad kring ”en nytändning av förundran fokuserad på eukaristin” för att föra världen till den eukaristiske Jesus?
Forts inlägg med text av Oakland som ifrågasätter Emerging Church:
Vintage Christianity for New Generation (Framväxande kyrka: Årgångskristendom för en ny generation)
Inlägg 3 med text av Oakland som ifrågasätter Emerging Church:
Vintage Christianity for New Generation (Framväxande kyrka: Årgångskristendom för en ny generation)
----
Kan den sammansmältande kyrkan (merging church) hålla på att träda fram igen?
Dr. Webber är en av de ledande främjarna av emerging church. Han har skrivit ett antal böcker i ämnet inberäknat Ancient-Future Evangelism: Making Your Church a Faith-Forming Community
(på svenska ung. Forntida-Framtida evangelisation: Att göra din församling till ett trosbildande samfund)
och Ancient-Future Faith: Rethinking Evangelicalism for a Postmodern World (på svenska ung. Forntida-framtida tro: att omformulera evangelikalism för en postmodern värld).
För att klargöra dr. Webbers synpunkter gjorde jag lite vidare efterforskningar. Jag hittade en intervju som dr. Webber hade gjort på en hemsida som heter TheOoze.com.
På frågan ”Hur tror du den nordamerikanska evangelikala kyrkan kommer att se ut om 25 år?” svarade dr. Webber:
”Kristendomen kommer att vara mindre nationellt, mindre kulturellt utformad. Det kommer att finnas små grupper av samfund i stadsdelarna. Kyrkan kommer att fokusera på människor, inte byggnader, på gemenskap, inte program, på bibelstudier, inte prålig tillbedjan.”
------
Oakland:
Visst låter denna uppfattning om framtiden förnuftig och acceptabel ur ett bibliskt perspektiv. Faktum är att jag skulle kunna säga ett uppriktigt ”amen” till det som dr. Webber sa.
Men det nästa uttalandet lägger till en fullständigt annorlunda dimension till riktningen som han tror kristendomen håller på att utvecklas mot. Han förklarade:
”Bibliska symboler som dopidentitet och eukaristisk tacksägelse kommer att få ny betydelse. Kyrkan kommer att vara mindre angelägen om att ha en eskatologi och mer engagerad i att vara ett eskatologiskt samfund.”
-----
Oakland:
Under de senaste åren har jag observerat att dr. Webbers förutsägelse om kyrkans framtid verkar vara korrekt.
Många som en gång såg fram mot Jesu nära förestående återkomst sover nu. Några säger att det verkar som att ”Herren har fördröjt Sin ankomst”.
Andra säger att ”vi har blivit vilseledda av pastorer och lärare som har lärt oss att den andra ankomsten är en bokstavlig återkomst av Jesus för att upprätta Sitt rike”.
Samma personer hävdar att ”Guds rike” kommer att etableras här på jorden av kristna under Jesu eukaristiska regerande.
---
( HaFo kommentar:
Vad menar egentligen Oakland här? Menar han att Jesu tillkommelse kommer att ske i två steg, ett osynligt – uppryckandet och ett synligt?
Själv blir jag alltmer övertygad om att det bara finns en enda ankomst och att uppryckandet kommer att ske i absolut anslutning till detta???
Helt klart är i sammanhanget, att detta är vilset:
”Guds rike” kommer att etableras här på jorden av kristna under Jesu eukaristiska regerande.”
Den tanken har sina rötter från Branham, Latter Rain, Joels Arme, Profetrörelsen, Apostlarörelsen, The manifasted Sons of God, trosrörelsen och rörelser som Toronto, Pensacola, Lakeland och män som Hagin, Brown, Hinn, Copeland, Ekman och som nu förenas in under ”Jesu eukaristiska regerande” och katolicismen.
Vilket kommer att vara det samma som välkomnandet av en annan Kristus, den falske världsfrälsaren.
Risken med att tro på ett ”uppryckande” innan det falska plagiatet framträder, är att man inte är förberedd på att ta avstånd från detta slutliga falska skeende innan den Sanne Jesus Kristus framträder.)
----------
Oakland fortsätter:
Efter att ha läst dr. Webbers svar på frågan att ”Bibliska symboler som dopidentitet och eukaristisk tacksägelse kommer att få ny betydelse”, beställde jag hans bok Ancient-Future Evangelism (Forntida-Framtida evangelisation). Detta är vad jag läste på sidan 114:
”En snabb titt på undervisningen om eukaristin från den för-nicenska perioden ger oss insikt i den tidiga kyrkans förståelse. Fäderna undervisade att ständig andlig näring gavs till troende vid denna stora högtid.
Främst är det tydligt från Justin Martyrs skrifter från mitten av första århundradet att detta inte är någon innehållslös symbol. Kristus är verkligen närvarande i brödet och vinet. Han föder oss i minnet av Sin frälsning. Han föder oss genom Sin närvaro vilken åstadkoms genom bön.”
----
Oakland:
Idén att Jesus är närvarande i eukaristin är en romerskkatolsk undervisning. Den grundas på transsubstantiation. Transsubstantiation behövs för att manifestera den eukaristiske Jesus.
Den eukaristiske Jesus är inte Bibelns Jesus. Den eukaristiske Jesus är ”en annan Jesus”.
Håller ”emerging church” på att utvecklas eller sammansmältas igen?
------
Vem evangeliserar vem?
Supportrar till ”emerging church” skriver och talar passionerat om evangelisering. De är engagerade i att nå den postmoderna generationen. De säger att deras mål är att överföra kristendomens sanningar på ett sätt som kan förstås av denna generation.
De är villiga att anpassa eller förändra allt som kan behöva ändras för att vara relevanta evangelister.
Även om purpose-driven-evangelister tog bort kors och andra kristna symboler från gudstjänsterna för att vara sökarvänliga attraheras uppenbarligen den postmoderna generationen, även kallad Generation X, av kors, ljus, målat glas, liturgi och sakrament.
Enligt Julie Sevig, i en artikel som heter ”Ancient New” (på svenska ung. ”Forntida nytt”) som hon skrev för The Lutheran:
”Postmoderna föredrar att möta Kristus genom att använda alla sina sinnen. Det är en del av dragningskraften i klassisk liturgisk eller kontemplativ tillbedjan:
rökelsen och ljusen, att göra korstecknet, smaken och lukten av brödet och vinet, att känna på ikoner och bli smord med olja.”
-----
I Soul Tsunami: Sink or Swim in New Millennium Culture (på svenska ung. Själens tsunami: Sjunk eller simma i det nya milleniets kultur) (Zondervan, 1999), säger Leonard Sweet:
”Postmoderna vill ha en Gud som de kan känna, smaka, röra, höra och lukta på – ett fullständigt sinnesdop i det gudomliga.”
----
Sevig intervjuade Karen Ward, en associate director (rådgivande kollega) för tillbedjan för en ”emerging church”. Sevig skrev:
”Denna återgång till det traditionella – det heliga – korsar samfundslinjer, säger Ward. Faktum är att ett intressant giftermål sker mellan evangelikaler och liturgin. ”Evangelikaler använder traditioner från alla liturgiska kyrkor, från ortodoxa, lutherska till katolska,” säger hon och fortsätter:
”Även om de har begränsad erfarenhet av att använda sina nyfunna symboler, ritualer och traditioner, fyller de dem med vitalitet, ande och liv, vilket når ut till människor.”
--------
Oakland:
Det kan dokumenteras att dr. Webbers böcker vinner konvertiter. Men vem är det som konverteras och vad konverteras de till? Svaret på denna fråga kan hittas på en romerskkatolsk webbsida som heter ”Ancient and Future Christian Reading List”.
Flera av dr. Webbers böcker finns med där, som t.ex. Ancient-Future Faith: Rethinking Evangelicalism (Forntida-Framtida tro: att ompröva evangelikalism).
Under bokens titel finns följande beskrivning:
”Webber skriver om att många kristna idag, särskilt yngre, söker efter en tro förenad med den forntida kyrkan. Således söker postmoderna kristna en forntida och framtida tro, en som anammar dåtiden för framtiden, i stället för att ignorera dåtiden fullständigt.
Likaså, tack vare relativitetens realitet (vad är det för slags oxymoron!), borta är rationell apologetik, och tillbaka kommer förkroppsligad apologetik (dvs. att försvara tron genom att leva som Jesus gjorde).
Trosbekännelse och kyrkomöte är inne, liksom mysticism och gemenskap. Utgivaren David Bennett erkänner att Webbers skrifter hjälpte till att leda honom till den katolska kyrkan, även om mycket av det Webber säger är alldeles för ”kafeteriaaktigt” i sitt sätt.
Kyrkotradition behandlas också mer som en evangelikal trend i motsats till vad den är: Sanningen. Trots det är Webber en bra övergångsförfattare.”
-----
Oakland:
Det forntida och det mystiska
Det verkar som att ”emerging church” håller på att träda fram igen. Men i stället för att återvända till det inspirerade Guds Ord som finns i Gamla och Nya testamentet är målet att återinföra en ”Forntida-Framtida” tro som baseras på idéer, dogmer, traditioner och åsikter hos kyrkofäderna i den romerskkatolska kyrkan.
Under de senaste åren har jag haft tillfälle till att resa runt om i världen och tala i olika länder och besöka många gamla kyrkor som är mörka och mystiska. Dessa kyrkor grundades av den romerskkatolska eller ortodoxa kyrkan för många århundraden sedan.
I dessa kyrkor har jag sett ikoner, statyer av Maria som håller Jesusbarnet, Jesus som hänger på korset, ljus, rökelse, reliker och statyer av ”helgonen”.
Även om det är mycket betoning på det visuella, känslomässiga och mystiska finns det väldigt lite bevis på att Bibeln någonsin lärdes ut till människorna.
Om den hade det, hade det inte funnits någon betoning på utombibliska attiraljer, utomsinnliga helgonbilder, ljud och dofter.
För mig verkar det som att ”emerging church” i vår tid och kyrkan som utvecklades efter att Nya testamentet skrevs är en och samma. Kom ihåg Paulus ord som finns redovisade i Apostlagärningarna:
”Jag vet, att sedan jag har skilts från eder svåra ulvar skola komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden. Ja, bland eder själva skola män uppträda, som tala vad förvänt är, för att locka lärjungarna att följa sig.”
Även om Rick Warren, Dan Kimball och dr. Robert Webber och andra är entusiastiska över ”emerging church” och riktningen som den för närvarande är på väg mot är jag bekymrad över att ”emerging church” kanske faktiskt är ett upprepande av vad som redan har skett i kyrkohistorien.
Om mönstret fortsätter kan vi räkna med att se evangelikala protestanter bli mer och mer romersk katolska.
-----
Kommer emerging church att leda församlingen till den romersk katolska kyrkan?
Det är viktigt att hålla skriften i minnet när vi tittar på en metod eller ett medel för att främja församlingstillväxt. En kristendom som inte grundas på Skrifterna är en falsk kristendom.
Den kan vara ekumenisk och den kan vara framgångsrik i att attrahera många, men den är inte biblisk. Den kan till och med leda människor till att tro att de tror, men i stället följer de falska lärare och falska läror och blir bedragna.
Du vet var de få kan tillbringa evigheten, skilda från Gud!
----------------------------
Slut för tillfället med text från Oakland som ifrågasätter Emerging Church
--------
HaFo kommentar:
Åter igen:
Se verkligen upp med vad som i en förberedelse för det avfall som ska hälsa en annan, en istället för Kristus, en Falsk Messias, en falsk världsfrälsare in på arenan, som sker via denna fortsättning av förförelsen i Toronto, Pensacola och Lakeland i företeelserna av Emerging Church och Rick Warren:
Vintage Christianity for New Generation (Framväxande kyrka: Årgångskristendom för en ny generation)
Och via IHOP awakening, de nya mystikerna under ledning av John Crowder. Allt är det ett fiendens försök att ”bedra jämväl de utvalda genom tecken och under” och få människan ”köttsligt inställd” på upplevelser och manifestationer,
istället för att igenom hela sitt väsen bli upptagen av vem Jesus ÄR och därmed betydelsen av offret av Kristi persons (Gud och människa försonade/förenade) kropp och blod på korset för sin synd.
Syndamedvetande och människans fallna tillstånd, kommer att sopas under mattan och det primära kommer att framstå, som att kunna ta emot Guds kärlek till att få göra underbara upplevelser.
Det finns ingen större upplevelse än att få sin synd förlåten för Kristi skull och att av nåd få tillräknas Hans rättfärdighet, död och uppståndelse.
Men det talet kommer att betraktas som att man inte hämtar ut av allt det goda som Gud vill ge i form av ”överflöd på livets alla områden” och att man säger nej till att bli berusad av andliga upplevelser.
----
Detta är ett så uppenbart bedrägeri som vi nu ser utspela sig mitt framför våra ögon. Men de andliga ledarna verkar förblindade å bara hänger på.
Det är samma förberedelse som i Sverige sker via trosförkunnelsen, katolicismen och ledare som Halldorf, Ekman Aborrelius och Hedin.
Oas – rörelsen synes vara en sammanslutning, som liksom knyter samman säcken kring ett bejakande av en blandning av trosförkunnelse, katolicism, upplevelser och mysticism.
De delar gärna vad jag förstår estrad med såväl Halldorf, Ekman och katolicismens företrädare. Då förstår man att även detta sammanhang är påverkat av den falska ande som förbereder det avfall som ska hälsa en annan, en istället för Kristus, en falsk Messias och falsk världsfrälsare välkommen.
De kristna medierna rättar in sig i ledet och förmedlar alltmer av den förförelse som här återgetts.
Släpp aldrig taget vänner om vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset! Vi lever i en turbulent tid på den andliga arenan, där avfall kommer att kallas för väckelse, där lögn kallas för sanning och sanning för lögn.
Väktarna på muren inför detta skeende kommer att kallas för att vara negativa kritiker som förtalar och går emot vad Gud gör. Medan de falska profeterna och lärarna kommer att hyllas som jältar som verkligen står upp för vad Gud gör idag.
Guds tröska drar idag fram genom att Han tillåter villfarelse, när Han ska ”sålla agnarna från vetet”, ”skilja getterna från fåren” och det ska framgå vilka som ”ger kärleken till sanningen rum i sina hjärtan”, eller vilka som hellre fördrar lögnen om de kan ha en vällustupplevelse av det och bli ”andligt höga”, ”berusade av Anden” och blir förblindade av ”tecken och under”, varmed ”fienden ska bedra jämväl de utvalda”.
HaFo
Fick ett mail med anledning av min mening i inlägget ovan:
”Själv blir jag alltmer övertygad om att det bara finns en enda ankomst och att uppryckandet kommer att ske i absolut anslutning till detta???”
Mailskribenten undrar:
Vad får dig att tänka så alltmer.
-----
HaFo:
Jag är inte säker och klar över dessa frågor. Men jag blir alltmer fundersam om inte Darbyismen som talar om två ankomster, ett osynligt innan vedermödan och antikrists framträdande och ett så synligt, är ett sätt att vagga in människor i ngt falskt, att de inte alls behöver engagera sig i, vara vaksamma över, varna för och ta avstånd ifrån när det falska plagiatet av Kristus träder fram. För det skulle då inte gälla de sant troende att behöva möta detta.
Jag anar även att fienden arbetar med flera vägar här att få människor att inte vara vaksamma över det falska plagiatets framträdande av en annan, en istället för Kristus, en falsk Messias och falsk världsfrälsare.
Jag vet att det höjs röster för att om man varnar för detta skeende med den falske världsfrälsarens framträdande innan den sanne Kristus träder fram, så skulle det vara detsamma som att säga att ”min Herre kommer inte så snart” och att inte göra människor beredda på Kristi ankomst.
Jag förstår inte riktigt det resonemanget. Visst Kristus är snart här! Men låt oss inte bedras av plagiatets framträdande som nu förbereds utan låt oss hälsa rätt Kristus välkommen!
------
Jag har svårt att se att Bibeln skulle tala om två ankomster av Kristus, ett osynligt och ett synligt. Var står det egentligen i så fall?
Vad jag däremot ser, är att Paulus förbereder de troende för att innan den sanne Kristus kommer, så sker ett avfall som möjliggör det falska plagiatets (fördärvets man) ankomst, så att han öppet kan träda fram. (I nått av Tessanolikerbreven).
Detta hade ju inte Paulus behövt peka på om det vore så att de kristna inte alls skulle möta detta skeende, utan då redan vore "uppryckta".
Dock finns ett uppryckande omtalat för de troende innan vi går in i de allra sista slutscenarierna där "satan binds för tusen år" och vi synes ha ett slags "mellanläge", där "får ska beta tillsammans med lamm" och "svärden smidas till plogbilar", under ett av Kristus upprättat rike, där det säges att vi som utgör "förstlingsfrukten", ska "regera med Kristus för tusen år" och det verkar som att det Judiska folket då kommer in i sin kallelse och uppgift.
Jag är inte alls klar över vad allt detta innebär. Men om vi tydligen som kristna ska få möta den falske världsfrälsarens framträdande, så när skulle då det omtalade "uppryckandet" ske om inte annat än i anslutning till Jesu ankomst och då vi ska "regera med Kristus för tusen år"?
Det finns säkert de som har mer Bibelkunskap och bättre, klarare koll på detta skeende. Men jag tror att vad som främst åligger oss kristna idag, är att varna för och ta avstånd från det avfall, som vi idag ser på den andliga arenan som via "den falske profeten", kommer att leda till att plagiatet av Kristus, den falske världsfrälsarens framträdande kommer att ske. Och som kontrast oförtrutet peka på vem Jesus ÄR och därmed betydelsen av offret av Kristi persons (Gud och människa försonade/förenade) kropp och blod på korset.
----
Det är min upplevelse och övertygelse, att vi som kristna nu har att möta detta skeende och att det även kan komma att kosta oss det fysiska livet att avslöja, peka på och ta avstånd från fiendens sista förförelse, innan den sanne Kristus kommer tillbaka och "internerar" honom för tusen år.
Det är sannerligen inte "överflöd på livets alla områden", eller "svindlande upplevelser", som väntar de sanna kristna just nu. Avfall kommer att kallas väckelse. Lögn kommer att kallas sanning och tvärtom.
De som varnar för detta skeende, när man försöker varna för det falska i tiden få möta de mest konstiga reaktioner och från de mest oväntade håll.
Jag tror att alla kommer att ställas i vägskäl där de har möjlighet att lyssna till och bejaka antingen sanning eller så lögn.
Men den som blir redskap till att ställa människor i vägskäl blir aldrig populär. Men jag tror ingen i evighetens värld ska kunna säga att det falska i tiden var det ingen som pekade på för mig.
Om människor inte lyssnar kan vi "skudda stoftet av våra fötter" och vandra vidare och veta att vi då inte bär skuld till om de går förlorade.
Det finns bara ett offer för vår synd och åtskillnad från Gud givet:
Föreningen/försoningen i vår ställföreträdes Kristi person av Gud och människa förenade i Kristi persons syndfria rättfärdighet och Gudomlighet, som bär fram det offer som ingen annan kan böra fram:
Det RENA offret av en med Gud förenad människas kropp och blod på korset!
Ge gärna synpunkter till innehållet här!
HaFo