Inlägg 3

Återger en del från KK:s KATEKES
---

Traditionen och Skriften är likvärdiga

82. Detta betyder, att kyrkan, åt vilken förmedlingen och tolkningen av uppenbarelsen har anförtrotts, "inte får sin visshet om allt i uppenbarelsen inte enbart genom den heliga Skrift. Båda, Skriften såväl som Traditionen, bör därför tas emot i ära med samma hängivenhet och vördnad".
---

Bara påven och biskoparna har rätt att tolka Bibeln

100. Uppdraget att autentiskt tolka Guds ord har enbart anförtrotts åt kyrkans läroämbete, åt påven och biskoparna som har gemenskap med honom.
---

Maria föddes utan arvsynd

491. Med tiden blev kyrkan medveten om att Maria, "överhöljd med nåd" av Gud (Luk. 1.28) hade blivit återlöst redan från sin tillblivelse. Det är detta som dogmen om den obefläckade avlelsen (Marias utkorelse och fullkomliga renhet), proklamerad av påven Pius IX år 1854, bekänner:

Maria är Guds Moder

495. Kyrkan bekänner att Maria verkligen är Guds Moder (Theotokos).
---

Maria syndade aldrig under sitt liv

508. Bland Evas ättlingar valde Gud jungfru Maria för att hon skulle bli hans sons moder. "Högt benådad, full av nåd" är hon "frälsningens mest framträdande frukt": ända från första ögonblicket av sin tillblivelse är hon helt och hållet fri från arvsyndens fläck och har förblivit ren från varje personlig synd under hela sitt liv.

Den syndfria Maria blev med kropp och själ upptagen till himlen och upphöjd till drottning över allting

966. "Den obefläckade Jungfrun hade bevarats fri från varje arvsyndens fläck, och till slut, när hon hade fullbordat sitt jordeliv, blev hon med kropp och själ upptagen i den himmelska härligheten.

Hon upphöjdes av Herren till drottning över allting, så att hon skulle göras än mer lik sin Son, herrarnas Herre, segraren över synd och död" Den heliga Jungfruns upptagelse är ett enastående deltagande i hennes Sons uppståndelse och ett föregripande av de andra kristnas uppståndelse.

Maria bedriver i himlen sitt frälsande uppdrag och kan därför åkallas

969. När hon upptogs till himlen lämnade hon inte sitt frälsande uppdrag. Det skall fortsätta utan avbrott till dess alla utvalda fullkomnats för evigt. Genom sin mångfaldiga förbön utverkar hon för oss den eviga frälsningens gåvor. Därför åkallas den saliga Jungfrun som förespråkerska, beskyddarinna och förmedlarinna.
---

Maria är redan förhärligad

972. Jesu moder har redan förhärligats i himlen till kropp och själ.
---

Maria samverkar med Jesus i frälsningsverket

973. Då Maria uttalar sitt fiat (må det ske) vid bebådelsen och ger sitt samtycke till inkarnationen samverkar hon redan i det verk som hennes Son skall genomföra. Hon är moder överallt där han är Frälsare och huvud för den mystiska kroppen.
---

Maria upptagen med kropp och själ

974. Den heliga jungfru Maria blev med kropp och själ upptagen till himlens härlighet sedan hon fullbordat sitt jordiska levnadslopp.
---

Maria är den nya Eva

975. "Vi tror att Guds heliga moder, den nya Eva, kyrkans moder, i himlen fortsätter sin modersroll när det gäller Kristi lemmar.

S:t Peterskyrkan är grundvalen för alla andra kristna kyrkor

834. Från och med det ögonblick då Ordet steg ned till oss har alla kristna kyrkor varit övertygade om och är fortfarande övertygade om att den stora kyrka som finns här (i Rom) är den enda utgångspunkten och grundvalen, eftersom dödsrikets portar enligt Frälsarens egna löften inte har kunnat besegra henne.
---

Utanför kyrkan ingen frälsning

846. Man kan därför inte bli frälst, om man vet att den katolska kyrkan är instiftad av Gud genom Jesus Kristus som något nödvändigt men ändå vägrar att inträda i den eller stå kvar i den.
---

Katolska kyrkan gör anspråk på att vara Kristi enda kyrka och den universiella vägen till frälsning

816 "Detta är Kristi enda kyrka - Efter sin uppståndelse överlämnade vår Frälsare henne åt Petrus så att han skulle vara hennes herde.

Denna kyrka som har formats och organiserats i världen som ett samfund, förverkligas i (subsistit in) den katolska kyrkan, som styrs av Petrus efterföljare och av biskoparna i gemenskap med honom."

Andra Vatikankonciliets dekret om ekumeniken klargör: "Endast genom Kristi katolska kyrka, som är den universella vägen till frälsning, kan man få del av nådemedlen i deras fullhet.

Vi tror nämligen att Herren endast åt den apostoliska kollegiet, vilket Petrus förestår, har anförtrott alla det Nya förbundets gåvor, för att bilda en enda Kristi kropp här på jorden, i vilken alla de som på något sätt tillhör Guds folk, måste inlemmas till fullo."
---

Påven är Kristi ställföreträdare med universell makt över kyrkan

882. Påven, biskop av Rom och Petrus efterföljare, "är den ständiga och synliga principen och grundvalen för enheten mellan de många biskoparna och de troende".

"I kraft av sitt uppdrag som Kristi ställföreträdare och hela kyrkans herde har biskopen av Rom nämligen den fulla, högsta och universella makten över kyrkan och kan alltid utöva den fritt."
---

Påven är ofelbar när han talar i kraft av sitt ämbete och allt sådant trosarv måste hållas med trons lydnad

891. "Biskopen av Rom, biskopkollegiets huvud, innehar denna ofelbarhet i kraft av sitt ämbete. Det sker när han som alla troendes högste herde och lärare som stärker sina bröder i tron, förkunnar en lära i tros- och moralfrågor genom ett slutgiltigt avgörande...".

...När kyrkan genom sitt högsta läroämbete framlägger något "som man skall tro såsom uppenbarat av Gud" och som Kristi lära "måste man hålla sig till sådana definitioner med trons lydnad".
---

Denna ofelbarhet rör allt som finns i det trosarv som den gudomliga uppenbarelsen förmedlat åt oss.

2035. Den högsta graden av deltagande i Kristi auktoritet tryggas av ofelbarhetens särskilda nådegåva. Den omfattar allt det som finns nedlagt i den gudomliga uppenbarelsens skatt.
---

Gemenskap med de döda genom att be för de döda så att de blir befriade från sin synd

958. Gemenskapen med de avlidna. "Pilgrimskyrkan är starkt medveten om denna gemenskap med hela Jesu Kristi mystiska kropp. Från kristendomens äldsta tid har hon hållit minnet av de döda i stor vördnad.

Hon har också burit fram böner för dem, eftersom 'det är en helig och from tanke att be för de döda så att de skall befrias från synd'" (2 Mack. 12:45). Vår bön för dem kan inte bara hjälpa dem utan också göra deras förbön för oss verksam.
---

Den som är döpt är förlåten för arvsynden och alla personliga synder

1263. Genom dopet blir alla synder förlåtna, både arvsynden och alla personliga synder, liksom alla syndastraff.
---

Den som syndat efter dopet måste motta botens sakrament

980. Det är genom botens sakrament som den döpte kan försonas med Gud och kyrkan: Fäderna hade rätt då de kallade boten "ett mödosamt dop". Detta botens sakrament är för dem som fallit efter dopet nödvändigt för frälsningen, liksom dopet självt är nödvändigt för dem som ännu inte är födda på nytt.
---

Skärselden

1030. De som dör i Guds nåd och vänskap men är ofullständigt renade även om de är säkra på sin frälsning undergår efter sin död en rening för att uppnå den helighet som är nödvändig för att träda in i himlens glädje.

1031. Kyrkan kallar denna slutliga rening av de utvalda, vilken är något helt annorlunda än de fördömdas straff, för skärselden (reningsorten).
---

Allmosor, avlat och botgärningar för de döda

1032. Denna lära stöder sig också på böner för de döda som den helige Skrift talar om: "Därför lät han (Judas Mackabeus) bära ram detta soningsoffer för de döda, för att de skulle befrias från sina synder" (2 Mack 12:46).

Från allra äldsta tid har kyrkan hållit de dödas minne i ära och burit fram böner för dem, särskilt det eukaristiska offret, för att de skulle renas från sina synder och nå fram till det saliga skådandet av Gud. Kyrkan rekommenderar också allmosor, avlat och botgärningar för de döda.
---

Offret i eukaristin sonar både levandes och dödas synder

1414. I egenskap av offer frambärs eukaristin också för att sona de levandes och dödas synder och för att utverka andliga eller timliga välgärningar av Gud.
Offret i eukaristin blir Kristi kropp och blod

1353. Gåvorna (bröd och vin) frambärs av prästen i Kristi namn i det eukaristiska offret där de blir till Kristi kropp och blod.
---

Det eukaristiska mässoffret och Jesu offer på Golgata är samma offer

1367. Kristi offer och mässoffret är ett enda offer: "Det är ett och samma offer, det är samme Kristus som frambär sig själv genom prästernas tjänst - han som frambar sig själv på korset.

Endast sättet att offra är annorlunda: "I detta gudomliga offer som äger rum i varje mässa är samme Kristus närvarande som offrade sig själv en enda gång på ett blodigt sätt på korsets altare, och blir offrad på ett oblodigt sätt".
---

Kyrkan offras också i mässoffret

1368. Eukaristin är likaså kyrkans offer. Kyrkan som är Kristi kropp deltar i sitt överhuvuds offer. Med honom offras hon själv helt och hållet. Hon förenar sig med hans förmedling för alla människor hos Fadern.

I eukaristin blir Kristi offer också offret som frambärs av lemmarna i hans kropp. De troendes liv, deras lovprisning, deras lidande, bön och arbete och hans fullständiga självutgivelse och får på detta sätt ett nytt värde. Kristi offer närvarande på altaret ger alla generationers kristna möjlighet att förenas med hans offer.
---

Mässan firas i gemenskap med Jungfru Maria

1370. …det är i gemenskap med den saliga jungfru Maria och genom att erinra sig henne liksom alla andra helgon som kyrkan frambär det eukaristiska offret.
---

Mässoffet frambärs också för de döda

1371. Det eukaristiska offret frambärs också för avlidna troende "som dött i Kristus men ännu inte helt och hållet blivit renade" för att de skall kunna gå in i Kristi ljus och frid...
---

Transsubstantiationen - förvandlingen till Kristi kropp och blod

1376. ...genom konsekrationen av bröd och vin sker en förändring av brödets hela substans till Kristi vår Herres, kropps substans och av vinets hela substans till hans blod: denna förändring kallar den katolska kyrkan med en lämplig och riktig term för transsubstantiation.
---

Kristus finns i de överblivna oblaterna och vinet

1377. Kristi eukaristiska närvaro börjar med konsekrationen och fortsätter så länge som de eukaristiska gestalterna finns kvar. Kristus är helt och hållet närvarande i var och en av gestalterna och helt och hållet i varje del av dem, så att brödsbrytelsen inte bryter sönder honom.
---

Kulten att vörda de överblivna hostierna och bära dem i procession

1378. "Den katolska kyrkan har givit och fortsätter att utöva kult, i form av tillbedjan, som tillkommer eukaristins sakrament inte bara under mässan, utan också utanför mässans firande; i det att hon med största omsorg förvarar de konsekrerade hostiorna, visar fram dem för de troende för att de skall vörda dem i högtidlig form och i det att man bär dem i procession.
---

Alla synder måste bekännas för prästen

1493. Den som vill erhålla försoning med Gud och med kyrkan skall för prästen bekänna alla svåra synder som han ännu inte har bekänt och som han kommer ihåg efter att omsorgsfullt ha rannsakat sitt samvete. Utan att i och för sig vara nödvändigt rekommenderas ändå bekännelsen av mindre allvarliga fel varmt av kyrkan.
---

Endast prästen kan förlåta synder

1495. Endast prästerna som av kyrkans auktoritet fått fullmakt till avlösning kan i Kristi namn förlåta synder.
---

Kyrkan har fått fullmakt att förmedla avlat

1478. Det är kyrkan som förmedlar avlaten. Hon ingriper i kraft av den fullmakt att binda och lösa som hon har fått av Kristus till förmån för en kristen människa och öppnar för henne skatten som utgörs av Kristi och helgonens förtjänster för att förmå barmhärtighetens Fader att efterskänka de timliga straff som hennes synder förtjänar.
---

Kyrkan kan förmedla avlat även för de döda

1479. Eftersom de avlidna troende på reningens väg också är medlemmar av samma de heligas gemenskap kan vi bland annat hjälpa dem genom att erhålla avlat för dem, så att de befrias från de timliga straff som ålagts dem för sina synder.
---

Vördandet av reliker och andra fromhetsformer

1674. Trosundervisningen bör förutom den sakramentala liturgin och sakrametalierna ta hänsyn till olika fromhetsformer hos de troende och folklig religiositet. Det kristna folkets religiösa känsla har i alla tider kommit till uttryck i olika former för fromhet som omger kyrkans sakramentala liv, exempelvis vördandet av reliker, besök av heliga platser, vallfärder, processioner, korsvägsandakten, religiösa danser, rosenkransen, medaljer etc.

Slut citat
---

HaFo – komentar:

Alla kommentarer är ju egentligen överflödiga. Vad som här svart på vitt återger förförelsen i katolicismen är ju så markant och påtaglig, så det är bara med ett enda stort frågetecken som man förundras över hur ledare som Hedin, Ekman, Halldorf m.fl. överhuvudtaget vill närma sig katolicismen och dess företrädare.

Hur kan man få så dimmiga ögon så man inte ser vad katolicismen lär!? Hur är det möljigt att som kristen ledare bejaka ovanstående? För det är ju vad man gör om man ger sig i lag med katolicismens utövare.

Hur blind och naiv kan man få vara och ändå få kvarstå som kristen ledare och innan fåren, som inte låter sig manipuleras och duperas, inser att de ”ledes i vall” av ”en ulv i fårakläder”, som samlar falska profeter och lärare kring sig, som ska ge fåren mat. En mat som leder fram mot avfallet!!

HaFo

Forts inlägg

Inlägg 4

Wilfrid Stinissen i en insändare i Katolskt Magasin 2008-05-02:

Enheten kan inte förverkligas så länge man inte erkänner påvens primat.

Den 28 mars 2008 bad påven en Maria-bön med tusentals pilgrimmer samlade vid hans residens i Castelgandofo, detta med tanke på en kongress, First World Apostolic Congress on Divine Mercy, som skulle hållas i Rom kommande veckan.

"Vi lägger kongressen under det himmelska beskyddet av mest Heliga Maria 'Mater Misericordiae' (Medlidandets Moder).

Till henne anförtror vi den stora angelägenheten av fred i världen, att Guds nåd må åstadkomma det som är omöjligt för endast mänskliga ansträngningar, och ingjuta i hjärtan mod för dialog och försoning."
---

Enligt dekret från Rom, den 21 november 2007, kan alla katoliker som ber inför våra kyrkors statyer av Lourdesmadonnan dagligen få fullständig avlat, under de sedvanliga villkoren, från Herrens Frambärande i Templet (2 februari) – Lourdesdagen (11 februari)om man ber någon bön till Vår Fru av Lourdes inför hennes bild.

Jubileet startade den 8 december förra året och avslutas den 8 december i år (dvs. Marie Obefläckade Avlelses Högtid). Fullständig avlat kan alltså dagligen erhållas för varje pilgrim som besöker Lourdes.

Bland annat måste en bön bes "till Maria som Vår Fru av Lourdes". Se Katolska kyrkans hemsida.
---

Wilfrid Stinissen i en predikan på S:t Davidsgården i Rättvik som hölls i samband med Bergets 45-års jubileum:

Till enheten i tron hör att man erkänner biskopen av Rom som innehavaren av ett enhetens ämbete som bär ansvar för hela kyrkan.
---

Dialogen med övriga religioner - Påvens hälsning till religiösa ledare samlade på buddhisternas heliga berg i Japan:

As you assemble on the sacred Mount Hiei, representing different religions, I assure you of my spiritual closeness.

May your prayers and cooperation fill you with God’s peace and strengthen your resolve to witness to the reason of peace which overcomes the irrationality of violence!

Upon you all I invoke an abundance of divine blessings of inspiration, harmony and joy. Zenith 070821.
---

I januari 2007 hölls en dialog mellan katolikerna och buddhisterna under mottot "Abiding in Christ; Taking Refuge in the Buddha".
---

HaFo kommentar:

Den religions synkretism, som nu växer fram under katolicismen och dess företrädares försök till att få in ”alla kättare in under den sanna moderkyrkan” och även i enhetens namn börjar bejaka och ”föra dialog” med hinduism, Buddhism och snart sagt all form av religionsutövning, är väldigt skrämmande.

Den som inte ser, att här finns krafter som verkar för att förbereda avfallet, som ska hälsa plagiatet av Kristus, en annan, en istället för Kristus välkommen som Kristus, måste ju ha på ngt sätt blivit förblindad!

Den, som vill ta katolicismen och de läror som i deras katekes förmedlas vid sidan om och utöver Guds Ord, men med en slutkonsekvens av, att man leder människor in i och bejakar spiritism (anrop till Maria och helgonen om hjälp i förbön), avgudadyrkan, när man menar att Påven är ”Kristi ställföreträdare på jorden”,

när man bejakar ockultism och magi, i lärorna kring nattvarden och att brödet och vinet är materialiserat som Kristi kropp och blod i mässan och utövar vörnad av reliker och ikoner, må ju göra detta, men kan inte räkna med att bli oemotsagda av de som "ger kärleken till sanningen rum i sina hjärtan".
---

Den som inte erfar och inser att vi här i katolicismen, har att göra med ett falskt evangelium, en annan Jesus och en annan ande – antikrists ande bakom, måste ju någonstans på vägen ha blivit förblindad.

Jag blir så beklämd, när människor, inte ser vilken villfarelse, som vi har att göra med i katolicismen.

Det var självklart för protestanter och frikyrkliga (Inklusive Ekman, Halldorf och Hedin) för bara 15 – 20 år sedan!

Men nu har man blivit blind och i sin förblindelse, leder man fåren vilse och tyvärr verkar det vara ”får”, som tidigare sett klart och som lämnat andra vilsna sammanhang bakom, som nu istället, bara ”landar” i en ännu värre förförelse, som katolicismen utgör!

Vad är det, som gör att en del människor dras till villolära och villolärare och bara ”byter ut” den ena förförelsen mot den andra? Och den ena villoläraren mot den andre?
---

Varför räcker det inte för människor, vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset?

Utan istället måste man ge sig i lag med förförelsen i trosförkunnelsen och, eller katolicismen. Ekman har ju nu förenat dessa två villfarelser.

En del som tidigare tog avstånd från trosförkunnelsen, men som bejakar katolicismen, tycker nu att Ekman kommit mer rätt.

En del tar avstånd från Ekmans bejakande av katolicismen, men bejakar fortfarande trosförkunnelsen. Den ena villan är inte bättre än den andra!!!!

Allt är det led till att förbereda det avfall i människors sinnen och hjärtan, som Bibeln säger måste ske, inför det falska plagiatets öppna framträdande av den falske världsfrälsaren, som vad jag förstår föregår, Kristi sanna tillkommelse!

Och det ska nu tydligen fortsätta att förberedas i en ny tappning av de nya mystikerna under John Crowder och vad Rick Warren och Emerging Church framför.

Det synes från bägge dessa håll handla om en i grunden sammanslagning av förförelsen i trosförkunnelsen och katolicismen och fortsättning på Branhams, Hagins, Hinns, Ekmans, Browns etc. förförelse fram till via Toronto, Pensacola, Lakeland och Bentley nu till vad de nya mystikerna under John Crowder och vad Rick Warren och Emerging Church framför .

HaFo