Fortsätter under detta "lite spretiga ämne", med 2 inlägg som jag gjorde på Andys blogg:
---

Björn, Du kan ha rätt kring att just denna speciella text om att inte lägga till eller dra bort, gäller i det sammanhanget just i Upp.

Men jag tror att det blir svårt att hitta ngt som säger att vi kan dra bort eller lägga till ngt. i den Skrift som Gud ”vakat över” och gett oss.

Jag tror inte att Jesus genom att ”skärpa lagen”, ändrade på den, utan visade på att det inte bara handlade om att ”paragrafiskt” följa ”reglementet” rent praktiskt, utan att människans sinne, känsla, förstånd och hjärta behövde vara med.

Alltså var det inför Gud inte ngt bevänt med, för den människan, om man enbart rent praktiskt avhöll sig från äktenskapsbrott, medan man i sitt sinne, hjärta, känsla och tanke begick äktenskapsbrott, genom att med åtrå se på en annans tillhörighet.

Han pekade på att lagens anda och mening, var viktigare inför Gud, så att man inte paragrafiskt stängde sitt hjärta för att göra gott eller inte om det behövdes räddade ett djur i nöd, även om man firade Sabbat.

Tror inte att Paulus ändrade på omskärelsen för det Judiska folket, men pekade på att det inte var ngt som var aktuellt för de hednakristna.

Så jag tror inte att från de ex. som Du gav går dra slutsatsen att vi kan dra bort eller lägga till från Guds Logos.

HaFo
------------------------------------------------

SÅ:

”men Guds torá som också är Yeshuas torá var det möjligt att leva efter.”

HaFo:

Menar Du SÅ, att Du i likhet med Jesus till punkt och ****** lever efter Tora och Guds lag och därmed är godkänd inför Gud?
---

Har inte funderat över vad som åsyftas här med ok. Handlar det verkligen om att det tyngsta ok som Jesus hade att bära var att uppfylla Guds lag?

Visst behöver Jesus i människans ställe uppfylla lagen, så att Gud och människa kan försonas förenas i Kristi person, då när ”Gud var i Kristus och försonade/förenade människan med sig själv".

Men var det inte ett än större ok, att säga ja till Faderns vilja, Han som var jämlik med Fadern i den sammansatta enheten av Fader, Son och Ande, att ödmjuka sig som människa i Kristi person av Gud och människa förenade och låta sig behandlas som att Han, som var utan synd, behandlades som syndaren och ”blev lydig intill döden på korset”?

Var det inte ett än större ok, att låta sig bli ”en förbannelse”, alltså att låta all världens synd och den andliga döden (människans skilsmässa från Gud ) läggas på sig?
---

Och är det inte här under ”detta ok”, som undret sker som räddar människan:

att syndens konsekvenser och människans andliga död (åtskillnad från Gud), aldrig sker i den nye ställföreträdaren, utan att syndens konsekvenser och den andliga döden, övervinns, dödas, omintegörs i Kristi persons syndfria rättfärdighet och Gudomlighet?

Är det inte också så att Han därigenom, som andligt levande, förenad med Gud, kan i människans ställe, bära fram det RENA offret av Kristi persons kropp och blod på korset?

Är det inte att Jesus menar att oket är milt och lätt för oss, därför att Han i vårt ställe har uppfyllt allt och genom sin inneboende Ande, ledsagar oss tillsammans med sitt Ord och de sanna kristna, som äger en sann tro på vem Jesus är och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset och som Gud ser till ”blir varandra lemmar till tjänst, varning, förmaning, uppbyggelse och tröst”?

HaFo