Inlägg 6 kring Är Identifikationstanken i trosförkunnelsens tappning sann?
I trosförkunnelsen är slutprodukten, att människan i sig själv i sin egen personlighet, i deras lära, människans egen ande, är ”skapad till likhet med Gud”. (Se Ekman i ”tro som övervinner världen”)
Men Gudomen bor i människan, utan att fördenskull, här i tiden, bli totalt ett med människans egen identitet, personlighet och natur. Precis som syndanaturen inte här i tiden, totalt gått upp i människan själv, hennes egna natur och helt blivit hennes egna identitet och natur.
Att Bibeln säger att vi är korsfästa med Kristus - döda med Kristus - "Jag lever och dock inte jag, utan Kristus lever i mig", innebär INTE att den naturliga, skapade människan med sin egen natur och identitet, de facto är död = utplånad och att det är en annan människa, som aldrig funnits förut, som blivit till i pånyttfödelsen.
Inte heller betyder det att den naturliga, skapade människan de facto är död, utplånad och att det är Kristus som är hennes hela och totala identitet och personlighet.
Så att Jesus skulle plåna ut den naturliga, skapade människan och hennes egen personlighet, natur och identitet. De lever sida vid sida. Åtskilda i natur och identitet, men ändå tillsammans och den naturliga människan är fri att ha Jesus som Herre.
Paulus säger:
"Jag lever (den naturliga människan) dock inte jag (den naturliga människan i liering med syndanaturen - gamla människan - erbjuden agera som död gentemot syndanaturen), utan nu lever Kristus i mig (den naturliga människan i liering med Guds Ande, nya skapelsen, den nya människan - erbjuden att vara levande gentemot Guds natur, vilja och Ord)"
---
"I mig" och "Han som är en ny skapelse", står här för samma sak. Den nya skapelsen - Den nya människan.
Vad Paulus här säger är att, Jag själv (den naturliga människan med egen natur, personlighet och identitet) lever "I mig" (Den nya skapelsen - Den nya människan) och att nu lever också Kristus "I mig" - i "Han som är en ny skapelse" - Den nya människan.
Jesus och Paulus lever alltså åtskilda i natur och identitet "I mig" - den nya skapelsen. Men de lever ändå tillsammans "i mig", i "Han som är en ny skapelse" - Den nya människan.
---
Den nya skapelsen - den nya människan är alltså den naturligt skapade människan med egen natur, identitet och personlighet tillsammans med Jesus och hans egna natur, identitet och personlighet.
De lever åtskilda men ändå tillsammans och det är Kristus som är huvudet - Herre i den nya skapelsen - Den nya människan. Den Gudomliga natur som den naturliga människan underordnar sig och följer Hans Ord och vilja.
---
Häri ligger också den stora skillnaden, mellan den pånyttfödda människan här i tiden och Jesus när Han gick på jorden. Jesus var från evighet född av Gud. Fullständigt ett i väsen och natur med Gudomen. Ett i identitet, personlighet och natur ("Ty i Honom bor Gudomens hela fullhet lekamligen").
Jesus var fullständigt unik och Hans jordiska tillvaro kan aldrig jämföras med den pånyttfödda människans situation och position här i tiden. Jesus var ett med Gud i natur, identitet och personlighet. Han var Guds fullhet lekamligen. Medan människan här i tiden fått del av Gudomlig natur och först i evighetens värld når full väsensenhet med Gud.
----
Slutsatsen måste bli att identifikationstanken i trosförkunnelsens tappning på alla plan blir en *****lbit i ett falskt lärosystem som leder människan vilse:
Det förvänder den kristna tron till en antikristlig tro på och bekännelse av Jesus som Kristus.
Detta genom att en konsekvens av en andlig död ”bruten relation” mellan Fadern och Sonen i Guds oupplösliga enhet och helhet av Fader, Son och Ande och även leder till en upplösning av enheten mellan Gud och människa i personen Kristus. Han är inte då längre Skriftens kriterium på vem Jesus Kristus är:
"Guds fullhet lekamligen", "Kristus kommen i köttet", sann Gud och sann människa förenade.
Detta omintetgör både vem Jesus är som Kristus och vad som gäller i försoningen.
Sammankopplat med den falska läran om människan som en ande, som har en själ och bor i en kropp, där anden är den egentliga personligheten och identiteten, skapas en helt felaktig slutkonsekvens i den troendes liv här i tiden. Hon har i sig själv, i sin egen identitet, blivit såsom en gud i trosförkunnelsen.
I en utövning av denna falska lära och utövning, läggs så en New Thought och Christian Scince inspirerad troslära med ockulta manifestationer i släptåg.
(Se: http://hem.apray.se/harry.forsgren/NewAge.htm )
---
Allt sammantaget utgör trosförkunnelsen en helt fullmogen villfarelse klädd i den kristna språkdräkten. Eller vad anser Du?
HaFo
Ursäkta felstavningen på denna länk härovan:
http://hem.spray.se/harry.forsgren/NewAge.htm
nu ska den funka
