Vem vore Jesus om Gud dog i Kristus och människa och Gud vore åtskilda?

Jo, en vanlig från Gud skild andligt död människa som dog kroppsligen och i väntan på kroppens uppståndelse befunnit sig i pinorummet.

Då hade vi inte haft ngn räddning. Ingen seger över den andliga döden (åtskillnaden från Gud). Ingen seger över den kroppsliga döden.

Men “nu var Gud i Kristus och försonade världen med sig själv”.

“Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga” (Kol. 1:22)

“Och det bröd som jag skall giva, är mitt kött, och jag giver det, för att världen skall leva.” (Joh. 6:51)

“Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom Kristi blod. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.

Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.” (Ef. 2: 13 – 16)

“genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)
—

Det är Kristi persons (Gud och människa förenade “Guds fullhet lekamligen”), kropp och blod som offras och ligger livlös i graven, medan Gud och människa förenade (Kristi person) predikar för andarna i fängelset.
----

Kan någon sida av Guds person åtskiljas från Gud och dö? Kan någon person i enheten av Guds enda person av Jag ÄR Herren, Herren är en, åtskiljas från Gud och sägas vara andligt död (inte lever i gemenskap med Gud), utan att Guds person upplöses och Gud upphör att vara Gud?

Naturligtvis inte. Det leder även längre fram till en konsekvens att även Kristi person inte längre är Kristi person (åtskillnad mellan Gud och människa i Kristi person), vilket därför till sin yttersta konsekvens är detsamma som att säga att Gud är död.

Var är då “uppehållaren av allt liv”?

Den konsekvens detta innebär senare i försoningen är att Jesu Gudom är borttagen i försoningen. Detta hur mycket man än talar sig varm för att Jesus är 100% människa och 100 % Gud. Det är då bara tomma ord!!

Offret är då inte ett rent offer av Kristi kropp och blod, utan offret blir en vanlig andligt död människas kropp och blod.

Segern över den andliga döden sker därmed aldrig i Kristi person om Gud och människa åtskiljs i Kristi person.

Är Gud och människa åtskilda (bruten relation) i Kristi person, så har därmed Kristi person upphört att vara Kristi person och Han kan då inte heller bära fram offret av KRISTI (enheten av Gud och människa) kropp och blod, eftersom Han inte längre är Jesu Kristi person.

Det finns då ingen frälsning. Det finns då ingen seger över den andliga döden i Kristi person och heller ingen seger över den kroppsliga döden i uppståndelsen att se fram emot.
---

Segern över den andliga döden i Kristi persons syndfria rättfärdighet och Gudomlighet (genom att den aldrig sker) vid den kroppsliga döden är förutsättningen för segern över den kroppsliga döden i den kroppsliga uppståndelsen.

Vid en andlig död av Jesus (bruten reelation mellan Gud och människa) så är inte Gud, Gud längre, eftersom inte enheten av Fader, Son och Ande är bestående i den ende Gudens person, Jag ÄR Herren och enheten av Gud och människa i Kristi person är upplöst, så att Kristus inte är Kristi person längre.

Existerar inte Kristi person vid kroppens död (är andligt död och en vanligt andligt död människa skild från Guds gemenskap), då är Gud (Jesus är Gud), död i bemärkelsen att Han inte finns längre.

Han har då skilts från sitt eget Gudomliga liv och är även andligt död. Då är Gud verkligt död i dess yttersta betydelse. Både andligt och kroppsligt död.
—

Det är faktiskt inte så att Bibeln lämnat oss i ovisshet kring Jesu nödrop på korset, så att vi skulle tolka dess ord som att

Det var inget segerrop, det var ett rop i förtvivlan, var är Guds välbehag över mitt liv, är jag Guds Son? Vid Jesu nödrop på korset prövas trosrelationen mellan Gud och människa i Kristi person till det yttersta.

Han frestas att inte vara lydig intill döden. Han hånas att nu minsann, Du är ju inte Guds Son som kan behandlas så här, Du är ju en syndare och Han frestas testa om Han som Guds Son bara kan kliva ned och slippa lidandet, eller har Han kanske missuppfattat allt och själv inbillat sig vara Guds Son.

Var är Guds välbehag. Allt är bara mörker och lidande i ett helvetiskt kval över den syndabörda som ligger lagd på Honom.

Fadern i Guds treenighet är bara tyst och Guds Son upplever i sin själ våndan av Gudsövergivenhet och livskraften rinner ut. Åtminstone ge mig lite lindring!

Utan förnimmelse eller synlig bekräftelse på en levande Gudsrelation i personen Kristus och bevarad enhet av Fader, Son och Ande i den ende Guden, jag ÄR Herren, när Han blir behandlad som syndaren som ska sona sitt brott, så åberopar Jesus som människans ställföreträdare Ps. 22.

Där vet han fortsättningen. Det är det halmstrå av förtröstan till Gud Han kan få ur sig och där framgår det att mitt i Jesu nödrop, så är Gud och människa dock förenade i tro:

“Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom” (Ps. 22:25).

Eller som Jesaja uttrycker det enligt Folkbibelns fotnot i 53 vers 11:

“Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. Genom Messias syndfria gemenskap med Gud (Jesus är fortfarande Kristi person) förklarar min rättfärdige tjänare alla människor rättfärdiga (segern över människans andliga död) och deras skulder är det som han bär (han är inte skulden utan bär den och betalar priset för den: offret av Kristi kropp och blod).”
---

Jesus lider där på korset den andliga dödens vånda, när Gud i Kristi person är tyst och allt verkar som Han vore andligt död och övergiven av Gud. Men det står inte att han dog den andliga döden (skildes från Gud).

Nej, det står ”Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom…Genom Messias syndfria gemenskap med Gud…”

När Han ropade svarade Gud och Jesus blir tagen ur den andliga dödens vånda Han där lider och Jesus kan utropa: Det är fullbordat.
---

Han kan där nu som Kristi person (Gud och människa förenade) bära fram det RENA offret av KRISTI PERSONS RENA kropp och blod.

Då överlämnar Han sitt liv, sin livsande åt Gud och dör den kroppsliga döden.

Han ger upp andan, men som andligt levande (Gud och människa förenade), som Kristi person i den kroppsliga döden. Där framgår inget tidsglapp mellan att Han överlämnar sitt liv, sin livsande åt Gud och att de tillsammans, Guds identitet och Jesu mänskliga identitet i Kristi person i levande gemenskap, andligt levande, genom Anden och i Anden (driven av Anden) går och åstad och predikar …

Kristus led även den kroppsliga dödens vånda. Han inte bara lider den kroppsliga dödens vånda. Han blir kroppsligen slaktad och dödad.

Men Han blir även, tack vare att Han aldrig dog den andliga döden (skildes från Gud och inte längre var Gud och Gud och människa förenade - Kristi person),
men led dess vånda och tagen ur våndan utan att dö andligen, så blir Han även tagen ur den vånda, som Han led i den kroppsliga döden, när Han kroppsligen väcks till liv igen och kroppsligen uppstår.

Därmed vanns segern över både den andliga döden och den kroppsliga döden i Kristi person.

Den vanns segern över den andliga döden genom att den aldrig sker i Kristi person, utan detroniseras i Hans syndfria rättfärdighet och Gudomlighet!

Han kan därmed ge OFFRET med en REN kropp och ett RENT blod av en Gudsförenad människa och därmed, så kan KRISTI PERSONS kropp väckas till liv av Anden och där vinns så segern över den kroppsliga döden.

Läs gärna under denna länk:

http://hem.spray.se/harry.forsgren/H5Bok.shtml

HaFo