Återger ett inlägg som jag just gjort på Andys blogg:
---

Det går inte annat än att bli förbryllad över Petronellas dubbelbottnade kommentarer:

Hon säger först ngt som alla bejakar:

”Är Jesus vårt påskalamm? Är nattvarden en påskmåltid?”

HaFo:

Ja, det är en högtid, där vi påminns och proklamerar vem Jesus är och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Men Petronella stannar inte där utan fortsätter:

”Om svaret på dessa frågor är ’ja’, vilket jag menar, då är nattvarden (eukaristin) ett av det sätt som Jesus valde för att låta oss komma i förbindelse med hans offer på korset, och ha liv igenom det.”

HaFo:

Genom att svara ja på fråga ett, så försöker Petronella få det till att då måste hennes vidare påstående vara sant. En skicklig, men inte hållbar retorik.

Vi kommer inte i förbindelse med Jesu offer på korset och har liv igenom denna själva ceremoni! Om denna ceremoni, hjälper, påminner, åminner och proklamerar för oss, till att se vem Jesus ÄR och betydelsen av offret på korset av Kristi kropp och blod, så har ceremonin fyllt sin uppgift, till att peka på Kristus och lett till att människor kommer till tro på Jesus och via Hans Ande (och inte via bröd och vin) kommer in i en personlig umgängelse med Jesus.

Petronella säger så ngt både märkligt, förvirrande och motsägelsefullt:

”Mässan är verkligen en offerhandling - tillbedjan. Den är det genom att vi får förena oss själva med Kristi offer, och med honom frambära oss själva till Fadern.

Den är det genom att vi firar den påskmåltid i vilken Jesus själv är det offrade lammet. Och den är det genom att vara eukaristi, ett tacksägelseoffer i vilket vi tackar och välsignar Gud och gläder oss över frälsningen i Jesus Kristus.”

HaFo:

Om Petronella skrivit en högtid ”i vilket vi tackar och välsignar Gud och gläder oss över frälsningen i Jesus Kristus.”, så hade det varit begripligt och riktigt. Men i dessa meningar ligger inbakat:

”genom att vi får förena oss själva med Kristi offer, och med honom frambära oss själva till Fadern.”

Det är alltså genom att deltaga i denna ceremoni, som vi ”förenas med Kristi offer” och som vi bär oss själva fram som ett offer till Gud.

Vari ligger vårt offer, eller ”mässans offerhandling”, när vi i tillbedjan och tacksägelse, påminner oss om och proklamerar vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset?

Hur man än vrider och vänder dessa tvetydiga ord, så kvarstår det faktum att Jesu offer på korset inte var tillräckligt, utan att här krävs ytterligare offerhandlingar och offerceremonier!

Petronella säger:

”Det kristna livet handlar inte bara om att jag en gång i tiden kom till tro.”

HaFo:

Så sant så sant och så riktigt gör Petronella kopplingen till Jesu ord i Johannes kap. 15.

Men det stannar inte vid att förbli i Kristus genom en personlig umgängelse med Hans person, utan Petronella kopplar detta först, så riktigt till orden av Jesus:

“Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom”. (Joh 6:56), alltså inser vem Jesus ÄR och betydelsen av offret på korset av Kristi persons kropp och blod, men Petronella gör så kopplingen till att det skulle handla om att fira mässan, att ”förbli i Kristus”.

-----

Petronella säger:

”Att vatten, bröd och vin kan förmedla andligt liv, är den uppfattning som vi möter i Skriften. När du kallar detta ockult träffar din kritik Bibebelordet självt och den som inspirerat det.”

HaFo:

Jag har visat Dig om och om igen att de Bibeord som Du använder till att styrka att bröd, vin och vatten i sig själva skulle vara bärare och förmedlare av andligt liv, är inte hållbara i Din tolkning.

Du åberopar ytterligare bibelstöd:

”han gjorde det med det bad som återföder och förnyar genom den heliga Anden. (Tit 3:4-5)” … “På motsvarande sätt räddas ni nu av vattnet i dopet” (1 Pet 3:21).”

HaFo:

I en helhet av Bibeln, så syftar inte ”bad” här på ”vattnet”, som ”pånyttfödande”, utan att pånyttfödelsen och ”badet i den Heliga Anden”, sker vid hjärtats tro på Jesus. Hur vattnet är ”räddande”, ser vi av de förebilder i GT som jag tidigare visade på:

Att vi först äger tron på Jesus (blodbestrykningen på dörrposterna) föregår ”dopet – avgränsningen – begravningen från det gamla världssammanhanget - i Röda havet”

Och att vi är i ”Arken Kristus” (Tror på Jesus), innan vattnet kommer. Eljest fyller inte dopet, vatnet ngn funktion, om vi ”inte flyter redan, i Arken Kristus”.

Då skulle vattnet bli för oss ett ”dop till död”, där vi ”drunknar i vattnet”, om vi tror att det är vattnet i sig, som skulle rädda oss.

Det blir ett ”dop till liv”, först när vi ”är i Arken Kristus”, genom en hjärtats tro på vem Han ÄR!

Hur Du än vill vrida och vända det, så är Din syn på att bröd, vin, vatten i sig själva skulle vara bärare och förmedlare av andligt liv och ska tillbedjas, inget annat än magi, ockultism och avgudadyrkan, där man dyrkar det skapade framför skaparen.

Petronella:

Skillnaden mellan din tradition och Katolska kyrkans är att den senare går tillbaka till Kristus och apostlarna.”

HaFo:

Hur mycket klarsyn, som den ledare för KK, påven som är ”Kristi ställföreträdare på jorden”, har, framgår väl, när han nu bejakar ngt av den mest vilsna sekt som Sverige skådat SSPX och som nu ”ska göra Sverige katolskt”!

HaFo