Marija:

"Någon ytterligare rättegång ligger inte framför.
Vi är redan rättfärdig gjorda, genom tron på Jesus Kristus."

HaFo:

Håller helt med Dig! "Rättfärdiggörelsedomen" (Rom. kap. 5) över människan är redan fälld.

Ju mer man funderar över Niklas syn på försoningen, så står det klart att det handlar om "en bakvänd försoningslära".

Det låter så bra med "fokus på mötet med Jesus", att då när vi söker hans gemenskap, så sker det "en rättegång", där vi som är "Kristi mördare med vår synd", DÅ blir försonade med Gud, genom VÅRT sökande och upprättande av relationen med Jesus, som är vårt "brottsoffer" och som söker försoning med "mördaren".

Men detta blir till syvende och sist en slags "gärningslära", där "mördaren", blir "försonad med brottsoffret", när "mördaren" söker efter gemenskap med "brottsoffret".

Då handlar det inte längre om "en fri nåd", för "mördaren", och en fullbordad förlåtelse för Kristi skull och blodsoffret på korset".

Här är inte "Gud i Kristus och försonar världen med sig själv, han TILLRÄKNAR inte mäniskorna deras synder".
---
Här är det människan (mördaren), som genom att "söka Jesus" och Hans (sitt brottsoffers) gemenskap och relation, som "mördaren blir försonad med sitt brottsoffer". Alltså ligger här initiativet för sin räddning hos "mördaren"!!
---

Medan försoningen mellan Gud och människa, sker på Guds initiativ, när Han själv, som Sonen i Guds treenighet av Fader, Son och Ande, blir människans ställföreträdare.

Och som i sin jordiskt kroppsliga gestalt av Gud och människa förenade (Kristi person), av "Guds fullhet lekamligen", "Kristus kommen i köttet", "född i syndigt kropps gestalt" i arvet från Maria, men som i Arvet från Gud, som Guds Son, i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet "fördömer synden i köttet".

Alltså försonar och förenar Gud och människa i sin person av Gud och människa förenade - Kristi person.
---
Försoningen mellan Gud och människa och segern över den andliga döden - åtskillnaden från Gud, bara är ett faktum, i Guds eget ställföreträdane verk för människan, genom att enheten i Guds person av Fader Son och Ande och enheten mellan Gud och människa i Kristi person, aldrig bryts (andlig död).

Där Gud själv, därmed som andligt levande i Kristi person (Gud och människa förenade), i jordisk kroppslig gestalt "Guds fullhet lekmaligen", kan bära fram det försonande offret av Kristi persons RENA KROPP OCH BLOD på korset.

Och sedan, som Gud själv, som inte kan dö, försonad och förenad med människan i Kristi person, kan så som andligt levande (Gud och människa förenade), kroppsligen uppstå, som människans ställföreträdare.
---
Där är "rättegången avslutad", när människans ställföreträdare, dött och uppstått i hennes ställe.

"Brottsoffret" är hela tiden initiativtagaren, och som ger "mördaren" glädjebudet om att "mördaren", genom "brottsoffrets" försorg, redan är förlåten och försonad och förenad med sitt "brottsoffer".

Det är denna upptäckt av den redan "färdiga rättegången på korset", som på Guds initiativ, genom Ordets predikan och Andens upplysning över Ordet, över vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset, som upprättar relationen mellan "brottsoffret" och "mördaren".

Och inte att "mördaren", söker efter att upprätta en relation med sitt "brottsoffer"!!
---
När Jesus sa att det var "fullbordat", förlåten in till det allra heligaste brast, vid offret av Kristi persons kropp och blod på korset och vägen därmed in till Guds gemenskap, var öppen,

så handlar det inte om att "mördaren söker efter relation med sitt brottsoffer", utan att "mördaren" upptäcker att "brottsoffret" redan upprättat relationen och att "mördaren", fritt och för inte, bara kan ta emot denna relation, som en fri gåva med sitt "brottsoffer", Gud själv, världens skapare och hela tillvarons Herre - Jesus Kristus, i Guds treeniga oupplösliga enhet av Fader, Son och Ande!

HaFo