Forts Brobyggedialog
Sätter in några ord av Luther, som jag tycker väl vederlägger den ovan angivna försoningsyns som Niklas Piensoho förmedlar:
---
Luther:
Aposteln säger inte: "genom vår tro", utan: "genom hans nåd", med andra ord sagt:
Kristus allena står i nåd hos Gud, han har helt uppfyllt Guds vilja och förtjänat det eviga livet.
Men då han inte gjort det för sig själv, utan för oss, så skall alla, som tror på honom, äga en så stor förmån, att man genom honom och hans nåd skall anse dem ha gjort allt det, som Kristus har gjort för dem.
Se då hur outsägligt rik den kristna tron är till sitt innehåll och hur stora, obegripliga skatter den tillför alla troende.
Av detta bör vi lära, vilken dyrbar predikan evangelium är, genom vilken predikan allt detta förkunnas, och vilken skada de gör, och hur de fördärvar själar, som förtiger evangelium och endast predikar lagens gärningar,
ja, sina egna människoläror. Vakta dig därför för falska förkunnare, ja, även för falsk tro. Lita inte på dig själv eller din egen tro!
Tag din tillflykt till Kristus, förbli under hans vingars skydd, förbli under hans klädnad. Din klädnad skall inte vara din rättfärdighet, utan hans rättfärdighet och hans nåd, så att du inte genom någon nåd som du förvärvat, utan genom hans nåd, som Paulus säger, är arvinge till evigt liv!
Så säger också den 91:a psalmen (4 versen):
"Med sina fjädrar skall han övertäcka dig, under hans vingar skall du finna tillflykt."
Och i Höga visan (2:14) kallar Kristus sin brud "sin duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle", med andra ord, själen bevaras i Kristi sår. Se, detta är den rätta kristna tron; den grundar sig inte på sig själv, såsom de förnuftskloka anser, utan på Kristus, och förblir bevarad i hans skydd och genom honom.
---
Men Jesus sade: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." - Luk.23:34
Det första ordet, som Jesus uttalade på korset, var en bön för sina bödlar:
"Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." Detta är nu vår tröst att denne överstepräst har bett för dem, som korsfäste honom d.v.s. för oss alla.
De som korsfäster honom är inte endast de judar och hedningar, som därvid lade händerna på honom och naglade honom fast vid korset, utan även vi, hela världen.
Ty det är allas våra synder som har korsfäst, sårat och törnekrönt honom. Ty såframt inte dina och mina synder hade fäst Kristus vid korset, så hade väl de andra måst lämna honom i fred.
Om inte Kristus, som den rätte översteprästen och Guds Lamm, själv hade inställt sig till, att med sitt offer betala för hela världens synd och död, så hade judar och hedningar inte haft makt att korsfästa honom.
Fördenskull sträcker sig denna bön till hela världen. Ty när Kristus ber för dem som korsfäster honom, så ber han också för oss alla, som med våra synder förorsakat hans kors och död, och han ber inte för att fördöma oss, utan för att göra oss saliga.
Därför skall vi anse korset, på vilket Kristus led, som ett altare, där Kristus offrade sitt liv för våra synder och bad mitt under lidandet för att han därigenom skulle fullgöra sitt prästerliga ämbete och bringa oss i nåd, och för att vi skulle bli förlossade från synden och befriade från den eviga döden.
Ty den som tar bort synden, han tar också bort döden. Döden är syndens lön, som Paulus lär i Rom. 6.
Därför, där synden är borta, där är *******t och djävulen även borta, och i stället är idel rättfärdighet, liv och salighet för handen.
Eftersom Kristus genom sitt offer och sin bön på korset borttagit synden, så har varken död eller djävul eller ******* rätt till oss.
Detta allt har Kristus på korset uträttat, inte genom våra gärningar och vår förtjänst utan genom sin lekamen och sitt blod,
då han för oss blev en förbannelse och för våra synders skull dog på korset samt bad för syndarna.
---
HaFo kommentar:
Luther säger ngt helt annat än Niklas Piensoho, som menar att "Jesus är istället brottsoffret som söker försoning med förövarna i väntan på rättegången"
"Med detta sätt att tolka innebörden i Jesu död vill jag sätta fokus på försoningen som ett möte mellan mig och Jesus"
---
Luther:
Eftersom Kristus genom sitt offer och sin bön på korset borttagit synden, så har varken död eller djävul eller ******* rätt till oss.
(enligt Luther, så är "rättegången klar" i och med Jesu blodsoffer på korset och inte ngt som ligger framför i ngn kommande rättegång, genom att vi söker vår relation med Jesus, som Niklas menar!!)
---
Luther:
"Detta allt har Kristus på korset uträttat, inte genom våra gärningar och vår förtjänst (att vi söker Honom och får en relation med Honom!! - min anm.) UTAN GENOM SIN LEKAMEN OCH SITT BLOD".
Det är inte att vi "finner vår relation med Kristus" (HUR VET VI ATT DET ÄR RÄTT KRISTUS???), som räddar oss, utan att vi upptäcker i Andens ljus över Ordet, vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset, som genom Guds andes verk, all vår egen medverkan förutan, som i tron på den Han ÄR och betydelsen av offret av Kristi, persons kropp och blod på korset, genom Guds Ande, ger oss livsgemenskap med Gud.
---
Då först "finner vi vår relation med Kristus" och då rätt Kristus, när vi i Andens ljus över Ordet, ser vem Han ÄR och ser betydelsen av offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
Då har "vi som gåva undfått den utlovade Helige Ande". Ett helt igenom Guds verk! Som vi bara kan bejaka eller frånsäga oss.
"Frånsägandet", kan ske genom att istället bejaka villfarelserna från trosförkunnelsen och katolicismen!
Eller genom att bejaka Niklas syn påförsoningen, där "rättegången kring syndens konskvenser" inte är avslutad på korset i människans ställföreträdare, utan en "rättegång", som ligger framför, när människan upprättar gemenskapen med Jesus.
Det är en helt "baklänges försoningslära"!!
Och det av Svenska Pingströrelsens ledare för dess stösta församling:
Filadelfiakyrkan i Stokholm
HaFo
Den troende människan är redan här i tiden frikänd och tillhör Kristus och ingenting vare sig i höjden eller djupet eller något annat skapat kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus vår Herre.
Det är fullbordat, var bland de sista orden Herren Jesus uttalade . Och förlåten till det allra heligaste rämnade mitt itu.
Från Guds sida var allt klart.
Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, och det kunde Jesus göra i egenskap som Gud redan innan döden på korset ,det är bara Gud som kan förlåta synder.
När Herren kommer åter på skyarna skall de i Kristus döda uppstå och vi i Kristus som lever och har lämnats kvar ,skall ryckas upp i luften Herren till mötes.
Sedan skall vi ALLTID vara hos Herren .
Någon ytterligare rättegång ligger inte framför.
Vi är redan rättfärdig gjorda ,genom tron på Jesus Kristus.
Marija
Marija:
"Någon ytterligare rättegång ligger inte framför.
Vi är redan rättfärdig gjorda, genom tron på Jesus Kristus."
HaFo:
Håller helt med Dig! "Rättfärdiggörelsedomen" (Rom. kap. 5) över människan är redan fälld.
Ju mer man funderar över Niklas syn på försoningen, så står det klart att det handlar om "en bakvänd försoningslära".
Det låter så bra med "fokus på mötet med Jesus", att då när vi söker hans gemenskap, så sker det "en rättegång", där vi som är "Kristi mördare med vår synd", DÅ blir försonade med Gud, genom VÅRT sökande och upprättande av relationen med Jesus, som är vårt "brottsoffer" och som söker försoning med "mördaren".
Men detta blir till syvende och sist en slags "gärningslära", där "mördaren", blir "försonad med brottsoffret", när "mördaren" söker efter gemenskap med "brottsoffret".
Då handlar det inte längre om "en fri nåd", för "mördaren", och en fullbordad förlåtelse för Kristi skull och blodsoffret på korset".
Här är inte "Gud i Kristus och försonar världen med sig själv, han TILLRÄKNAR inte mäniskorna deras synder".
---
Här är det människan (mördaren), som genom att "söka Jesus" och Hans (sitt brottsoffers) gemenskap och relation, som "mördaren blir försonad med sitt brottsoffer". Alltså ligger här initiativet för sin räddning hos "mördaren"!!
---
Medan försoningen mellan Gud och människa, sker på Guds initiativ, när Han själv, som Sonen i Guds treenighet av Fader, Son och Ande, blir människans ställföreträdare.
Och som i sin jordiskt kroppsliga gestalt av Gud och människa förenade (Kristi person), av "Guds fullhet lekamligen", "Kristus kommen i köttet", "född i syndigt kropps gestalt" i arvet från Maria, men som i Arvet från Gud, som Guds Son, i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet "fördömer synden i köttet".
Alltså försonar och förenar Gud och människa i sin person av Gud och människa förenade - Kristi person.
---
Försoningen mellan Gud och människa och segern över den andliga döden - åtskillnaden från Gud, bara är ett faktum, i Guds eget ställföreträdane verk för människan, genom att enheten i Guds person av Fader Son och Ande och enheten mellan Gud och människa i Kristi person, aldrig bryts (andlig död).
Där Gud själv, därmed som andligt levande i Kristi person (Gud och människa förenade), i jordisk kroppslig gestalt "Guds fullhet lekmaligen", kan bära fram det försonande offret av Kristi persons RENA KROPP OCH BLOD på korset.
Och sedan, som Gud själv, som inte kan dö, försonad och förenad med människan i Kristi person, kan så som andligt levande (Gud och människa förenade), kroppsligen uppstå, som människans ställföreträdare.
---
Där är "rättegången avslutad", när människans ställföreträdare, dött och uppstått i hennes ställe.
"Brottsoffret" är hela tiden initiativtagaren, och som ger "mördaren" glädjebudet om att "mördaren", genom "brottsoffrets" försorg, redan är förlåten och försonad och förenad med sitt "brottsoffer".
Det är denna upptäckt av den redan "färdiga rättegången på korset", som på Guds initiativ, genom Ordets predikan och Andens upplysning över Ordet, över vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset, som upprättar relationen mellan "brottsoffret" och "mördaren".
Och inte att "mördaren", söker efter att upprätta en relation med sitt "brottsoffer"!!
---
När Jesus sa att det var "fullbordat", förlåten in till det allra heligaste brast, vid offret av Kristi persons kropp och blod på korset och vägen därmed in till Guds gemenskap, var öppen,
så handlar det inte om att "mördaren söker efter relation med sitt brottsoffer", utan att "mördaren" upptäcker att "brottsoffret" redan upprättat relationen och att "mördaren", fritt och för inte, bara kan ta emot denna relation, som en fri gåva med sitt "brottsoffer", Gud själv, världens skapare och hela tillvarons Herre - Jesus Kristus, i Guds treeniga oupplösliga enhet av Fader, Son och Ande!
HaFo