Katolsk og evangelisk nådebegrep
---
På länken:

http://www.google.se/url?sa=t&source=web&ct=res&cd=1&url=http://www.katolskakyrkan.se/FileSender.aspx?id=878&ei=IHTLSMnmKpSe1gaklOmkDQ&usg=AFQjCNGKGeLejUitqV5FykrnSR-fWVVbiQ&sig2=Quv2HV25wrDnWzT3VBBFxg

Som är skrivskyddad och inte kan återciteras, så beskriver Arborelius betydelsen av ”Avlat”

Läs gärna igenom vad han säger och ta sen del av:

Den augsburgska bekännelsens apologi, som bemöter den villfarelse som Arborelius här förmedlar:
---
"Såsom de genom tillfyllestgörelserna vilja friköpa sig från skärselden, så hava de vidare uttänkt det mest inkomstbringande sätt att friköpa sig från dessa tillfyllestgörelser.

De sälja nämligen avlat, som de förklara såsom efterskänkande av nämnda tillfyllestgörelser. Och denna inkomst förvärva de icke blott från de levande, utan ännu mycket mera från de döda.

Och icke blott genom avlat utan även genom mässoffer friköpa de de döda från de tillfyllestgörelser, som dessa i livet borde ha gjort. 16] Så blir det med ett ord en ändlös handel med dessa tillfyllestgörelser.

Bland dessa skandalösa påfund – vi kunna nämligen icke uppräkna dem alla – och bland dessa onda andars läror ligger läran om

17] 1. Att vi genom goda gärningar, gjorda utanför nåden, kunna på grund av ett gudomligt fördrag förtjäna Guds nåd.

18] 2. Att vi genom den lägre och ofullkomliga ångern (attritio) kunna förtjäna Guds nåd.

19] 3. Att blotta avskyn för det begångna brottet är tillräcklig till att utplåna synden.

20] 4. Att vi på grund av den fullkomliga ångern (contritio), men icke genom tron på Kristus få syndernas förlåtelse.

21] 5. Att nyckelmakten icke förmår meddela syndaförlåtelsen inför Gud, utan blott inför församlingen.

22] 6. Att genom nyckelmakten synderna icke förlåtas inför Gud, utan att nyckelmakten är inrättad för att förändra de eviga straffen till timliga, pålägga samvetena vissa tillfyllestgörelser, inrätta nya gudstjänster och förplikta samvetena till dylika tillfyllestgörelser och gudstjänstbruk.

23] 7. Att uppräknandet av synderna i bekännelsen, varom motståndarna giva föreskrifter, är nödvändigt i enlighet med vad Gud förordnat.

24] 8. Att de i kyrkolagen föreskrivna tillfyllestgörelserna äro nödvändiga för att friköpa från skärseldens straff eller tjäna såsom ett slags ersättning till skuldens utplånande. Så uppfattas nämligen saken av de olärda.

25] 9. Att man genom mottagandet av botens sakrament blott därigenom att handlingen utföres (ex opere operato) utan förefintligheten av någon god själslig rörelse hos den, som brukar sakramentet, mottager nåden.

26] 10. Att i kraft av nyckelmakten själarna befrias genom avlat från skärselden.

27] 11. Att under vissa förbehåll icke blott de av kyrkolagen föreskrivna straffen, utan även skulden (culpa) bör anses kvarstå hos den, som verkligen omvänder sig.

---

28] För att kunna leda fromma samveten ut ur dessa sofistiska irrgångar lära vi för vår del, att boten består av två delar, nämligen ånger (contritio) och tro (fides).

Om någon därtill vill lägga en tredje del, nämligen botens goda frukter, d.v.s. en förändring till det bättre av hela livet och vandeln, så invända vi intet däremot. 29] I fråga om ångern (contritio) avklippa vi tvärt de där ändlösa onyttiga tvisterna om när vi sörja över synden på grund av kärlek till Gud eller på grund av fruktan för straff.

Men vi säga, att ångern (contritio) är de sanna förskräckelserna hos det samvete, som känner Guds vrede över synden och sörjer över att det syndat. Och denna ånger kommer då till stånd, när Guds ord överbevisar oss om synd, ty huvudsumman av evangeliets predikan är att överbevisa om synd, meddela syndaförlåtelse, rättfärdighet för Kristi skull, den helige Ande och det eviga livet och har som syfte att vi såsom pånyttfödda må göra vad gott är. 30]

Så sammanfattar Kristus evangeliets huvudsumma, då han i Lukas' sista kapitel säger, att bättring och syndernas förlåtelse skall i hans namn predikas bland alla folk. 31] Och om dessa samvetets förskräckelser talar Skriften t.ex. i Psalm 37:

Ty mina missgärningar gå mig över huvudet, såsom en svår börda äro de mig för tunga o.s.v. Jag är förkrossad och till övermått förödmjukad. Jag brast av hela mitt hjärta ut i jämmerlig klagan.

Och i Psalm 6:

Var mig nådig, Herre, ty jag är svag. Hela mig, Herre, ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt, och min själ är

Jag sade i mina bästa dagar: Jag går in genom dödsrikets portar. Jag hoppades ända till morgonen. Såsom ett lejon sönderkrossade han alla mina ben. 32]

I sådana förskräckelser känner samvetet Guds vrede över synden , men synden känna icke de säkra människor, som leva efter köttet. Samvetet ser syndens vederstygglighet och sörjer allvarligen över att hava syndat.

Det flyr understundom även för Guds förskräckliga vrede, ty en människa kan icke, om hon icke uppehålles av Guds ord, fördraga Guds vrede. 33] Så säger Paulus: Genom lagen har jag dött bort från lagen.

34] Ty lagen blott anklagar och förskräcker samvetena. Men till en människa i sådan samvetsnöd hava motståndarna intet att säga om tron, utan framhålla endast det ord, som överbevisar om synd.

Då blott detta framställes, föreligger ju här en lagens och icke en evangeliets lära. Genom dessa samvetskval förtjäna människorna enligt deras mening nåden, om de blott älska Gud.

Men huru skola väl människorna under verkliga samvetskval kunna älska Gud, när de erfara Guds förskräckliga vrede, som icke med ord kan uttryckas? Vad annat lära de än förtvivlan, då de under dessa samvetskval blott visa på lagen?

Luk. 24:47; Psalt. 38:5; Psalt. 6:3f; Jes. 38:10, 13; Gal. 2:19

35] Vi tillägga därför tron på Kristus såsom den andra delen av boten, ty under dessa kval bör evangeliet om Kristus framställas för samvetena, då däri löftet är givet om syndaförlåtelse genom Kristus.

De böra därför tro, att synderna förlåtas dem av nåd för Kristi skull. Denna tro ingiver de förkrossade nytt mod samt uppehåller och levandegör dem enligt det ordet: Då vi nu hava blivit rättfärdiggjorda av tro, hava vi frid. 36]

Denna tro tillägnar sig syndernas förlåtelse, och den rättfärdiggör inför Gud, såsom samma skriftställe betygar:

Då vi nu hava blivit rättfärdiggjorda av tro. Denna tro visar skillnaden mellan Judas' och Petrus', Sauls och Davids ånger.

Judas' och Sauls ånger gagnade till intet, därför att till densamma icke den tro kom, som omfattar syndernas förlåtelse som är oss given för Kristi skull.

Men Davids och Petrus' ånger var gagnelig, emedan till densamma den tro kom som omfattar syndernas förlåtelse, som är oss given för Kristi skull.

37] Vidare kan icke kärleken föreligga, innan försoningen genom tron kommit till stånd. Lagen kan nämligen icke fullgöras utan Kristus i enlighet med det ordet: Genom Kristus hava vi tillträde till Fadern. Och denna tro tillväxer så småningom, och hela livet igenom har den att kämpa med synden för att övervinna synd och död.

Men på tron följer kärleken, såsom vi ovan sagt. 38] Därför kan man på ett klart sätt bestämma den barnsliga fruktan såsom en sådan fruktan, som är förbunden med tro, d.v.s. en sådan, där tron tröstar och uppehåller det förskräckta samvetet. Men en slavisk fruktan är en sådan, där tron icke gör detta.

Rom. 5:1 – 2.

39] Vidare förvaltar och meddelar nyckelmakten evangeliet genom avlösningen, där evangeliets egen röst ljuder. Därför inbegripa vi även avlösningen när vi tala om tron, då ju tron kommer av predikan, såsom Paulus säger.

Ty då samvetet får höra evangeliet predikas och avlösningen förkunnas, fattar det nytt mod och undfår tröst. 40] Och då Gud i sanning levandegör genom Ordet, meddelar nyckelmakten verkligen inför Gud syndaförlåtelse i enlighet med det ordet: Den som hör eder, han hör mig. Därför böra vi tro dens ord, som meddelar avlösningen, alldeles såsom vore det ett ord, som kommer från himmelen.

41] Och avlösningen kan sägas utgöra botens sakrament, såsom även de mera insiktsfulla skolastiska teologerna säga. 42] Emellertid får denna tro under frästelserna på mångahanda sätt näring genom evangeliets ord och genom bruket av sakramenten.

Ty dessa äro det nya förbundets tecken, d.v.s. tecken till syndernas förlåtelse.

De meddela sålunda syndernas förlåtelse, såsom instiftelseorden till Herrens nattvard klart betyga: Detta är min lekamen, som utgivits för eder. Detta är det nya förbundets kalk.

Så undfå vi tron och stärkas i den genom avlösningen samt genom att höra evangeliet och bruka sakramenten, på det att vi icke må duka under i kampen mot ångesten för synd och död.

43] Denna vår utredning av boten är klar och tydlig, den framhåller starkare betydelsen av nyckelmakten och sakramenten, sprider ljus över Kristi välgärning och lär oss att hålla oss till vår medlare och försonare Kristus."

---

HaFo kommentar:

Även om man, i denna ”Den augsburgska bekännelsens apologi”, som bemöter den villfarelse som Arborelius här förmedlar, även själva förmedlar en osund sakramentalism, så visar det ändå på, hur vilset ute allt tal om ”avlat” är från katolicismens sida!!!

HaFo