När man tar del av DAGENS ”granskning” av Livets Ord, så uppstår den fråga som alla egentligen grunnar på. Har Ekman ändrat sig, från den villolärare och förmedlare av villolära som han tidigare varit?

Läser man hans svar och kommentarer i artiklarna, så kan man bara gripas av en enda stor beundran, men med förskräckelse över, hur denne man, kan så vända orden i en manipuleringskonst utan motstycke.

Han lyckas med att sopa allt och alla förförelser, falska läror, falskt i tro, lära liv och utövning, all splittring, allt av skadade människor i spåren av hans framfart, under mattan. Som att det handlade om ngn annan än honom, som åstadkommit allt detta av förförelse.

Han lyckas med att få det att framstå, som att han aldrig ändrat sig, behålla förförelserna och ändå framstå, som att han nu är ”rumsren” och att det skett en så stor förändring.

OCH MÄNNISKOR GÅR PÅ DET!

Angående katolicismen, så ”kryper han nu bara undan”, kring vad katolicismen egentligen står för. Han ser sin chans att få ”en större estrad” att glänsa på. Då börjar han bejaka påven, Mariadogmerna och KK:s förvridna sakramentlära, bejaka spiritism och ockultism i katolicismens spår. Ngt som han tidigare reagareade emot.

Vad är det med de kristna ledarna och de kristna forumen som t.ex. DAGEN, att man låter sig manipuleras på detta sätt, av en uppenbar villolärare?

Och denne villolärare ska nu åter igen få inta podiet på Nyhemsveckan. Inte undra på att Pingst. alltmer börjar komma snett, när man på sin största konferens tillåter en så uppenbar villolärare framträda. Ur led är tiden på den andliga arenan.

Men det är ju samtidigt ngt som Jesus och Bibeln varit klar över, att "förförelsen måste komma" och att ett avfall ska manifesteras i ändtiden, där "fienden ska bedra jämväl de utvalda genom tecken och under".

Men det är tråkigt att Pingst. nu ska bidra till detta avfall, som ska möjliggöra antikrists inträde på arenan.

Hur kan det komma sig att kristna ledare inte inser, att vad Ekman och trosförkunnelsen egentligen står för är villolära?

Hur kan det komma sig att man inte inser att katolicismen idag utgörs av villolära?

Hur kan det komma sig att kristna ledare idag inte inser varför katolicismen och trosförkunnelsen idag möts på den andliga arenan?

Inser man inte att det är i den antikristliga tron på och bekännelsen av Jesus som man möts!!??

Var är då andebedömningens gåva idag hos de kristna ledarna, om man inte känner igen antikrists ande i de lärossystem och den ”frukt”, som katolicismen och trosförkunnelsen ”andas”?

Inser man inte att man därmed är på väg att förbereda antikrists inträde på arenan? Och det under så vällovliga ord som "vara ett så världen kan tro" och tillsammans "vinna världen för Kristus" och "bejaka alla andra i Kristi kropp och Guds familj".

Men i detta förberedande av antikrists inträde på arenan, är detta bara "smörande ord", som egentligen i "ljusets gestalt" (fiendens specialitet), ska bedra människors sinnen och hjärtan inför det sanna evangeliet krin vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi perosns kropp och blod på korset.
---
Sätter in en insändare från DAGEN av Mats Olofsson, som jag tycker är tänkvärd:

Nyhemsveckan- en ny plattform för trosrörelsen

När man läser mötesprogrammet för årets Nyhemsvecka får man lätt intrycket att Livets ords ledare även blivit ledare för pingströrelsen i Sverige. Livets ord har ju genom åren, trots allt profeterande om motsatsen, inte lyckats bli en framgångsrik församlingsrörelse i Sverige. Kan strategin då vara att i stället öka inflytandet hos andra?

Är det detta som är den egentliga drivkraften, medvetet eller omedvetet, bortom allt prat om enhet?Grunden för trosrörelsen är gnostisk. Att "människan är en ande som har en själ och bor i en kropp". Hur företrädare än försöker bortförklara detta faktum kvarstår det likväl.

Teologin är helt emot Guds ord och har gett upphov till falsk förkunnelse på en rad områden. Med en biblisk prövning är det inte svårt att se att trosrörelsen inte stämmer med Guds ord och evangeliet. Att pingströrelsen i Sverige nu verkar vilja sopa allt detta under mattan förändrar inget.

Jag menar att så länge trosrörelsen inte avsäger sig helt från de irrläror och villoandar de tagit in i sin lära och förkunnelse kan det aldrig bli någon Guds välsignelse av en krystat framkallad enhet.

Enheten finns ju redan i Jesus Kristus.Om Livets ord verkligen menar allvar med enhet och försoning, varför kan de då inte be om förlåtelse?

Bara för att tiden går blir en falsk förkunnelse inte sann. Att älska sanningen förblir livsviktigt ju närmare vi kommer den sista tiden. Herren Jesus Kristus varnade gång på gång för falska profeter och falska väckelser före sin återkomst: "Se till att ingen bedrar er" (Matt 24:4).Gåvan att skilja mellan andar behövs mer än någonsin. Var finns de kristna ledare med den gåvan i dag?

Mats Olofsson Spånga

Jag återger från Deborahs blogg

http://deborah7.blogg.se/

"Den spontana reaktion, som jag får när jag läser 'lakansvis' med LO-historia, är följande:

Ulf Ekman 'reflekterar' - vilket inte är samma sak som att han rannsakar sig själv. "Jag borde ha gjort...jag borde inte ha sagt..." är inte i linje med biblisk omvändelseförkunnelse utan sådana tankar ligger i linje med en FILOSOFISK SPEKULATION mellan 'rätt och fel' och 'gott och ont'.

Ormen i 1Mosebok frestade människan med att äta från Kunskapens träd på just...'gott och ont' - m.a.o. ormens list gick ut på att människan skulle avgöra själv utan att fråga Gud, vad som var rätt eller fel...

Hela det ekmanska resonemanget faller snarare alltså under fariseismens självrättfärdiggörelse, tyvärr...

Bibeln handlar däremot om skillnaden mellan LIV (lydnad) och DÖD (synd), ande och kött - 'rent' och 'orent' - i lydnad under Guds mäktiga hand.

Mark. 2:17 "Jesus hörde det och sade: 'Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare."

Luk.18:14 "Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: 'Gud! Var nådig mot mig, syndare!'.

JAG säger er: det var han som gick hem rättfärdig, snarare än den andre. Ty den som upphöjer sig, han skall bli förödmjukad men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd."

Hos HERREN hjälper det inte med resonemang, typ: 'Vad skulle ha blivit bättre om jag gjorde si eller så' (i mänsklig kraft = 'kött'), utan det enda som gäller, det är omvändelse från synd enligt en uppriktig självrannsakan med hjälp av Guds ord...Vi väntar."
---
Postat av: Jimmy

"Så du menar att misstag, då vi uttryckt oss olämpligt eller klantat oss på något sätt faller under synd?

Om jag förstår ditt resonemang så behöver i "omvända" oss från våra misslyckanden. Livet måste bli jobbigt. För allt det vi gör, gör vi inte alltid på det bästa sättet.

Om du gör på ett sätt idag som du om 15 år inser borde gjorts på ett annat sätt, så ska du, enligt dig själv, "omvända" dig. Annars hamnar du i fariseismens självrättfärdiggörelse? Hårda bud från ditt håll.
---
Postat av: Deborah

Nej, Jimmy, det är inte det jag menar.

Våra misstag är inte samma sak, som att en ledare påstår sig vara 'profet' och inte tillåter någon att undersöka med Skriftens hjälp om hans profetior stämmer överens med Ordet.

Du blandar ihop mänskliga svagheter med andligt högmod och en hårdnackad olydnad mot Ordet...

Detta högmod pågår fortfarande och innan man böjer sig för sanningen, så blir det bara rationaliseringar på löpande band utan en äkta ånger över sitt tillstånd.

Detta kallar Bibeln: det 'hårda hjärtat'.

Mvh
Deborah

Återger från en blogg:

http://stillsam.blogspot.com/2008/05/tidningen-dagen-behandlar-fr-nrvarande.html

(Gå gärna in på länken för att kunna ta del av länkkopplingarna i texten – har frågat och fått lov att återge denna artikel)

Och ger sedan en HaFo kommentar.
---
Från bloggen skrivet av lars b stenström:

Har Ulf Ekman och Livets Ord blivit omvända?

Tidningen Dagen behandlar för närvarande frågan om Livets Ord. Frågor väcks om Ekmans och trosrörelsens uppfattningar.

Står Ulf Ekmans omvärderingar för en ny teologisk inriktning inom Livets Ord? Eller handlar det om en omsvängning utan en uppgörelse med det man i så fall lämnar eller redan har lämnat?

Hur lättvindigt kan man överge tidigare ståndpunkter och plötsligt hävda en ny? I Livets Ords korta historia och i andra trosrörelsesammanhang har kritiken var massiv men även kritiken mot kritiker har stundtals varit onådig.

Det kan vara på sin plats att dels erinra om sådant man i trosrörelsen faktiskt trott och förkunnat som det vore nödvändigt att göra upp med genom att visa vilka argument som övertygat om att tidigare ståndpunkter kan man inte stå för.

Varför ska man behöva göra en sådan redovisning? Just för att tonläget och den tidigare fullständigt kompromisslösa propaganderandet av Hagins teologi måste få ett anständigt avslut.

Teologiskt har man stått för Kenneth E. Hagins förkunnelse rakt av så som den t ex framställts i Den troendes auktoritet (sv översättning 1987) eller i Rätt och fel tänkande (1984), The name of Jesus (1981) eller i Bible Answers to Man´s Questions on DEMONS (1983).

Skrifter som får kristna i andra samfund att tvivla på om de där kan känna igen och se den apostoliska tron.

Rhema Bible Training Center är den skola som tränat och influerat en rad av de framgångstroende förkunnarna i Sverige.

Strategin har varit att man skulle ”ta nationer” för Gud och i förlängningen har man anat tankar på teokratiskt samhällssystem. En metod för att nå framgång har varit upprättandet av Bibelskolor.

Kritiker har under åren fått veta t ex att: "Det finns också religiösa andemakter som arbetar genom människor i ansvarsställning inom kyrkor och samfund.

Ibland värnar de om ´den rätta läran´, ibland är de hånfullt liberalteologiska. Men de bekämpar alltid sant andligt liv, frihet i Anden och förkunnelsen av det bibliska evangeliet" (Krister Holmström, Trons Värld No 2, 1992). Demoniseringen av kritik och kritiker handlade om att avvisa invändningar som orimliga och onda.

Torbjörn Swartling (Trosrörelsen – en personlig erfarenhet, 1988) nämner utifrån egen erfarenhet att kritiken mot budskapet av predikanterna sagts komma från djävulen vilket gör att man dövar sin öppenhet för kritik.

Och detta var ett av de sektdrag som Livets Ord utmärktes av – bristen på öppenhet och dialog med omvärlden. Tankereformeringen fanns som teknik och avskärmningen och utestängandet av intryck från omvärlden.

Han skriver: ”Man utlovar fysisk eller psykisk sjukdom, olycka och död för den som kritiserar eller går emot Gud.”

Det man stängde ute var synpunkter och påståenden som t ex fanns i böcker som Varför är trosförkunnelsen farlig av Hans Lindholm och Fredrik Brosché (1986) som lyfte fram att trosrörelsen var långt mindre biblisk än den gav sig ut för,

Vad ska man tro egentligen av Hans Johansson (1989) som ville värna människors andliga hälsa, Framgångsteologin – svärmeri eller väckelse av António Barbosa da Silva (1988) där författaren behandlar och diskuterar en lång rad överdrifter och ytterligheter.

Gudsbilden var, märkligt nog, rationalistisk genom förnuftsliknande resonemang om hur allt gott hör ihop med Gud och allt som tycks ont härleds till Djävulen.

”Människan bestämmer kriterierna för Guds handlande. Hon förfogar över Gud, kan nästan manipulera honom. Det blir ingen fördoldhet kvar i Guds väsen” (Lindholm/Brosché). Gud blir sina egna reglers fånge.

Lester Sumrall (Abraham – tro under attack, 1986) ställer Gud inför hans löften och så att de måste uppfyllas.

Och Hagins bön handlar om att begära sina rättigheter. Han menar t ex att Petrus inte bad för den lame i Apg 3:6 utan att han krävde att den lame skulle helas.

I Den troendes auktoritet hävdas detta sätt att förhålla sig till Gud – begära och kräva, inte be.

Synen på världen och skapelsen var djupt pessimistisk. Skapelsen var ursprunglig men sedan hade Djävulen tagit herraväldet i världen och Gud fick sin tillflykt i människors ande. Allting blev antingen Guds verk eller attacker från Djävulen! En mycket svart-vit förkunnelse.

Och Barbosa da Silva ansåg i sina studier att ”framgångsteologin förringar Gud och förhärligar människan”, vilket kan överraska eftersom bilden man i trosrörelsen velat framhäva sett helt annorlunda ut.

Guds godhet blev nästan utbytbar mot Guds användbarhet och nytta för människan att nå framgång och förhärligande.

Kristologin i Livets Ord färgades och genomsyrades av uppfattningen att Jesus dog andligen (Jesus died spiritually, JDS)

Det som upprörde kritikerna var påståendet att Jesus skulle ha iklätt sig Satans natur, ha blivit ett med honom och därför behövt pånyttfödas i sin ande likt varje människa.

Försoningsverket flyttas från korset till dödsriket (*******t dit Jesu ande och själ gick) och himlen där Gud måste ta ett nytt initiativ att göra Jesus pånyttfödd.

Man framställer det som att Jesus smakade död - andlig död - för varje människa. Och att Synd är mer än en fysisk handling; det är en andlig handling.

Så här kan denna märkliga teologi formuleras: Han blev vad vi var, för att vi skulle kunna bli vad Han är. Jesus blev synd. Hans ande var skild från Gud. Och han steg ned i *******t i vårt ställe…

Kan Gud vid något enda tillfälle vara ett med Djävulen, vara ond? Kan Gud upphöra att vara Gud. Heresi, utropade kritikerna.

Försoningsläran är i trosrörelsen helt förvriden och har gått vilse, menade man. Och inkarnationen förvrängs, kunde de fortsätta utan att egentligen få några meningsfulla svar.

Syftet med JDS-läran var att öppna för människans gudomliggörande. Människor kunde och skulle ikläda sig Jesu auktoritet och makt.

Tanken var inte så avlägsen att vi alla vore frälsare (Parakyrkligt). Hagins uppfattning var att Jesus efter sin himmelsfärd inte finns på jorden utan i himlen.

Församlingen som måste leva på jorden, de sanna kristna, övertar genom delegation all Jesu makt och andliga kraft.

Människosynen i trosrörelsen ledde också till en förvrängd syn på sjukdom och lidande. Av kropp själ och ande gjorde man en hierarki där människans verkliga vara är ”anden som har en själ och bor i en kropp.”

I anden verkar alltså Gud men i själ och kropp kämpar Gud och Djävul om makten.

Att detta är en gnostisk föreställning råder det nog inga tvivel om. Den instängda gudagnistan inlåst i kroppens fängelse.

Kroppen nedvärderas och hör mer till det ondas område. Riktigt så schematisk är kanske inte framgångstrons människosyn, men den har gnostiska drag (The Born Again Jesus, J.A. Matta, 1987).

Det är i anden all uppenbarelsekunskap finns, där verkar Gud. Anden är kung, själen tjänare och kroppen slav.

En annan följd av trosförkunnelsen var ett förnekande av sinnenas vittnesbörd. Det som ger en troende framgång är att tänka rätt, tro rätt och bekänna rätt.

Att i tro bekänna att jag är frisk trots att jag är sjuk kan fungera som ett försök att mobilisera andliga och mentala krafter mot sjukdomen.

Men ibland blev det till magi och besvärjelse: ”Jag baserar min tro på vad ordet säger. En del människors tro är inte grundad på Bibeln utan snarare på en manifestation.

De agerar i den förståndsmässiga sfären, utanför tron. Om de upplever en viss manifestation tror de att demonen har försvunnit. Men den har inte försvunnit bara för att man ser en viss manifestation. Du måste veta om den fortfarande finns där och utöva din auktoritet” (Hagin, Den troendes auktoritet).

Hagin citerar också Smith Wigglesworth som ska ha sagt: ”Jag påverkas inte av vad jag ser. Jag påverkas inte av vad jag känner. Jag påverkas bara av vad jag tror”.

Om man ofta uppmanas att bortse från sinnesintrycken kan verklighetsuppfattningen rubbas. Syn och känsel har inget att komma med mot tron. Jag är inte förkyld eftersom jag tror att jag är frisk…

Somliga som i trosrörelsens början blev nitiska i den nya tron kunde bli så upptagna med att vaka över att inte släppa in demoner eller att förneka kroppsliga symptom att det inte blev bra för dem.

Som kristen undervisning var det Livets Ord och Hagin hade att komma med undermåligt, läromässigt utanför gränsen och psykologiskt, medmänskligt och diakonalt synnerligen bristfälligt.

Vi är många som träffat på dem som inte klarade av denna förkunnelse. Särskilt inte som den parades med en överbetoning av demoner och besättelse.

Åtskilliga av dem som tog illa vid sig, och de som gick sönder, lämnades i sticket. Det finns det många präster och pastorer som vittnat om både i Pingströrelsen, EFS och Svenska kyrkan.

Dessa små noteringar kan antyda att Ulf Ekman, Livets Ord och trosrörelsen har ganska mycket att göra upp med om vi i andra kyrkor och samfund verkligen ska kunna ta omorienteringen på fullt allvar.

Och förmodligen blir de tvungna att göra det gång på gång eftersom en liten dementi här, en försiktig kritik där knappast når ut så brett som den tidigare förkunnelsen gjort.

Men här finns ett försiktigt tillrättaläggande av Ulf Ekman beträffande JDS-läran.

Och jag undrar samtidigt hur de som då blev överösta av Hagins egendomliga teologi i Livets Ord församling och Bibelskola känner sig idag? Lurade? Lättade?

Slut citat från Stenströms blogg
---
HaFo kommentar:

Tycker det var ett väsentligt innehåll. Vill bara ännu en gång understryka själva kärnan av förförelsen i Ekmans JDS:

Ekmans senaste "revidering" kring JDS, är fortfarande bara manipulerande ordvändningar för att kunna behålla läran och aldrig har ändrat sig, samtidigt som det ska verka "rumsrent".

Beträffande JDS, så är inte den djupaste förförelsen huruvida om Jesus fick satanisk natur eller inte och om försoningen skedde på korset eller inte.

Nej, den antikristliga förförelsen (en förnekelse av vem Jesus ÄR och därmed även en förnekelse av blodoffrets betydelse på korset), ligger precis i de ord som Ekman fortfarande håller fast vid:

"en bruten relation" i Guds person mellan Fadern och Sonen i Guds eviga enhet av Fader, Son och Ande och "bruten relation" mellan Gud och människa i Kristi person.

Jesus vinner segern genom att aldrig lida Adams nederlag. Syndens konsekvenser och den andliga döden "bruten relation", detroniseras i Kristi persons syndfria rättfärdighet och Gudomlighet.

Därigenom att ingen "bruten relation" sker, utan att Jesus hela tiden är "Guds fullhet lekamligen", "Kristus kommen i köttet", igenom traumat på korset, så kan Jesus bära fram ett RENT offer av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod.

Ekmans "reviderade JDS" är alltså egentligen samma antikristliga lära, men med mer finslipade formuleringar.

HaFo

Gjorde ett inlägg på Aletheia – blogg, som jag även sätter in här:
---
panterokc!

Våra synpunkter synes stämma väl överens. Du kanske kan sända mig ett mail, så vi kan bättre lära känna varandra.

Jag håller med Dig å Catol, att det är mycket "i utkanterna" av företeelsen Ekman, Livets Ord och trosförkunnelsen, som avhandlas här på denna blogg. Men väldigt lite kring vad som verkligen är allvarligt med trosförkunnelsen.

Nämligen att man inte bara är snett ute i tro, liv och utövning, utan faktiskt i sitt bagage, har ett lärosystem från Kenyon, Hagin, Copeland, Hinn etc. som gör att det kristna språkbruket fått en ny innebörd och egentligen förmedlar ngt annat än kristen tro.

Nämligen en antikristen tro, på vem Jesus ÄR och därmed även en förvanskad syn på blodsoffret på korset. Mitt i allt tal om Jesus som sann Gud och sann människa och en skenbar fokusering på korset och blodet.

Det är så en villolära fungerar! Som ett nästan identiskt plagiat av sanningen, om vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
---
Såg i ett inlägg att My two cent, menade att jag (även om han felaktigt kallade mig Forsberg) skulle föra nån slags "hatkampanj" mot Ekman.

Den som vill gå igenom min hemsida ska finna att så inte alls är fallet!

Jag har inget hat mot Ekman! Varför skulle jag ha det? Han är en ypperligt charmig person. Men jag är bedrövad över det lärosystem från trosförkunnelsen, som han lyckats manipulera in i kristenheten och lyckats få det idag att framstå som "rumsrent".

Är också lika bedrövad över att han nu drar vidare i sin förförelse in i kristenheten, med att börja bejaka katolicismens irrläror, med dess Mariadogmer (som leder till spiritism), "Petriämbetet", med påven som "Kristi ställföreträdare på jorden" och ockultism i spåren av "vördnad för ikoner och reliker", som att de skulle i sig själva vara bärare och förmedlare av Guds liv.

Mariadogmerna om att Jesus är syndfri, därför att Maria var syndfri, leder bara en annan väg till en antikristlig tro och bekännelse av Jesus liksom i trosförkunnelsen.

I trosförkunnelsen är inte Jesus längre Gud på korset, utan en från Gud, andligt död – bruten relation i Guds och Kristi person, skild människa.

I katolicismens Mariadogmer, är inte Jesus längre fullt ut människa ”född i syndigt kötts gestalt”, som i sin egen syndfria rättfärdighet och Gudomlighet ”fördömde synden i köttet” (Rom. Kap. 8), utan Maria är den som har ”fördömt synden i köttet” i hennes påstådda syndfrihet och därigenom är hon den egentlige ”frälsaren”.

Därmed är inte heller i katolicismen ”Kristus kommen i köttet”.

Det är alltså inte så märkligt att katolicismen och trosförkunnelsen idag möts! De är bägge i praktiken och konsekvens av deras lära, bärare av samma antikristliga ande, som förnekar att Jesus är ”Kristus kommen i köttet”.

Men de som redan fångats och anser Ekman vara en "smord ledare", kommer att följa honom "till döddagar", oavsett hur vilset han nu än framträder med sitt bejakande av katolicismen.

Jag blir alltmer övertygad om, att han egentligen inte alls bryr sig om ”sanningen”, utan att han drivs av helt andra motiv, för att få stå i centrum, vara den som alla pratar om och finna ”estrader”, där han nu kan få framstå som den store ”världsaposteln”, som ska ena världens kristna.

Kan det ske genom lögn och manipulation, såväl som genom sanning, så spelar det ingen roll tror jag. Bara han får tillfredsställa sitt eget ego och briljera på estraderna.

Det kommer alltid att finnas förblindade efterföljare, som kastar sig över varje antydning till att Ekman skulle förmedla ngt galet.

En del människor har en förmåga att liksom inta människors sinnen och hjärtan, så att om ngn säger ngt negativt om "deras mästare", så är det som om det "tog i deras eget ego".

Det är betecknande för sektledare. Och tar man del av en del försvar för Ekman här på denna blogg (Aletheia), så nog kan man undra om han faktiskt inte fortfarande utgör en slags sektledare?

HaFo

Det vore intressant är om ngn lite mer ville konkretisera hur man menar att förändringen hos Ekman och LO nu rent läromässigt ser ut idag.

Ekman har ju kvar JDS. Bara med andra ord om "bruten relation".

Han har kvar "vi är gudar - läran". Bara med andra ord i Tro som övervinner världen:

Du är i din egen ande, din egentliga personlighet skapad till likhet med Gud, med hela Guds potential, färdig att förlösas.

Själv säger han att han aldrig ändrat sig från de läror man startade ut med, vilket var Kenyons och Hagins läror. Har han någonsin nu sagt att dessa var villolärare?

Medan andra menar att han ändrat sig väldigt även läromässigt. Hur får man det hela att gå ihop?

Hur går det att få ihop det med att aldrig ha ändrat sig, från de tidigare angreppen och avståndstagandet till katolicismen, till att idag alltmer, inte bara "samtala med katoliker", utan även börjar bejaka katolicismens läror, som han tidigare dömde ut.

Om man vet hur det idag är ställt med Benny Hinn. Hur kan det då komma sig att det fortfarande finns böcker av Hinn på LO:s bokshop?
---
Visst torde det även vara bra för alla de som farit så illa på LO, att inte enbart bli upprättade från maktövergrepp, utan även läromässigt kunde bearbeta vad man gått igenom av det galna i spåren av själva trosförkunnelsen?

Så att man kan få komma fram till en hjärtats fulla visshet och vila vid vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.

Det måste väl ändå vara den bästa själavården!

Både katolicismen och trosförkunnelsen rymmer ingredienser som fienden lagt in, som ska skymma bilden av detta och förmå människor att sätta tro på och bekänna "en annan Jesus", en falsk Jesus, en falsk Messias.

Det vill alltså till en brytning med själva den falska andemakt som ligger bakom de läror som man fått sig till livs.

Den brytningen kan ske om Guds Ande får måla det levande för hjärtat, vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset (med allt vad dessa ord i dess helhet utifrån Skriften innebär).

Har nu Ekman och LO verkligen tagit avstånd från villolärare som Kenyon, Hagin, Copeland, Hinn etc. och rensat ut all litteratur av förförelse, som man spridit och som fortfarande förmedlas.

Har Ekman slutat svänga sig med manipulativa ordvändningar, för att kunna ha förförelsen kvar bara under andra formuleringar, som hitintills skett från Ekman sida, där människor samtidigt ska tro att där skett en förändring utifrån läran, samtidigt som Ekman säger att han aldrig ändrat sig beträffande de läror han startade ut med.

Är det inte samma typ av manipuleringskonst vi nu börjar se kring hans bejakande av katolicismen?

Nu när han finner en större estrad att få glänsa på om han nu börjar gå armkrok med katolicismens företrädare.

För där ska alla in under den enda sanna kyrkans tak. Och då vill ju naturligtvis Ekman som världsapostel vara i centrum av det skeendet.

Nog är det i mina ögon lång väg kvar till att Ekman skulle framstå som en trovärdig person och verklig andlig ledare från Gud.

HaFo

Det var många positiva reaktioner idag på DAGEN kring artiklarna om trosförkunnelsen Ekman och LO.

Det förvånar mig att så många har uppfattningar ”ute i periferin”, kring trosförkunnelsen Ekman och LO, men som egentligen aldrig insett avgrundsdjupet i trosförkunnelsens lära, som är lika vilseledande som någonsin Jehovas Vittnens lära. Det är samma antikristliga ande bakom.

En del menar att de tar avstånd från JDS med att vända sig från att Jesus fick satanisk natur och att försoningen skedde i dödsriket. Men avgrundsdjupet handlar inte om huruvida Jesus fick satanisk natur eller inte. Om försoningen skedde på korset eller i dödsriket.

Avgrundsdjupet ligger i när (vilket Ekman håller fast vid i Doktriner och även i artikeln om läran i DAGEN), att där sker en bruten relation och kommunikation mellan Sonen och Fadern i Gudomen och bruten relation mellan Gud och människa i Kristi person av Gud och människa förenade.

Och så får Ekman i artikeln, oemotsagd bara dra vidare med sina duperande och manipulerande ordvändningar:

”Dog Jesus andligen?" Det beror på vad man menar med andligen. Betyder det att man upphör att existera, eller att man blir skild från fadern?

Dö är att vara frånskild från livets källa och det är klart att Gud [Jesus] skiljdes från Gud under en viss period.

Om du kallar det för 'den andliga döden' är det inga problem. Om det däremot skulle betyda att han upphör att existera och inte längre är Gud, då talar vi om något annat.”
---
Vilket sammelsurium! Där han både försöker behålla kakan och äta upp den. Han försöker få det att låta, som att han inte står för läran om Jesu andliga död, samtidigt som han i nästa andetag står för den:

”DET ÄR KLART ATT GUD (JESUS) SKILDES FRÅN GUD(!!!)

Varför blir människor blinda inför vad karln egentligen säger? Här säger han ju rakt ut att där skett en söndring i Guds och Kristi person. Därmed är inte Jesus längre I PRAKTIKEN Gud! Oavsett hur mycket man med sina läppar säger att Jesus fortfarande är Gud.

Är Jesus andligt död, ”det är klart att Gud [Jesus] skiljdes från Gud”, ”bruten relation”, så är Han definitivt inte Gud längre på korset. Och det är avgrundsdjupet i läran om Jesu andliga död!
---
Vadå, en bruten relation mellan Fadern och Sonen på korset? Vadå, Något slags söndring i eller avbrott av enheten i Gud?

Vadå, en upplösning av Kristi person av bruten relation mellan Gud och människa i Kristi person? Då är ju inte Jesus Gud längre!!

Då är inte längre ”Gud i Kristus och försonar”!! Då är det en vanlig andligt död från Gud skild människa som hänger där. Precis vad satan vill få oss att tro!

Det är inte genom att bli lik den fallne Adam som försoningen sker i Kristi person. Det är tvärtom, genom att när syndens konsekvenser och den andliga döden (åtskillnaden från Gud), läggs på Jesus, så detroniseras syndens konsekvenser och den andliga döden (åtskillnaden från Gud) i Hans syndfria rättfärdighet och Gudomlighet.

”Gud är i Kristus och försonar”!

Det är enbart därigenom som Han också kan bära fram ett RENT offer av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.

Vidare säger Ekman:

”Jag förstår invändningarna mot JDS, absolut, och att det var viktigt för oss att tidigt markera här eftersom en del talare och skribenter vars böcker vi använt går längre än jag är beredd att göra”
---
Vilket sammelsurium igen! Ekman var i början utifrån sina egna band och böcker beredd ”att gå lika långt”, som den lärofader han hade i Hagin och i sin hyllning av Copeland och bejakande av Hinn m.fl.

Och varför, om han nu anser att dessa villolärare ”gått för långt”, varför säger han då inte fullt ut, att de är villolärare och att han själv förmedlat dessa villoläror och att alla som Hinn etc. är portförbjudna på LO för dessa trosförkunnare är villolärare?

Och har han verkligen rensat ut allt av dessa förföriska trosförkunnare från LO:s bokshop?
---
Ekman tillåts också här i DAGENS artikel oemotsagd, att manipulera undan, den lära kring att människan är en ande, som har en själ och bor i en kropp.

Ngt som han gång på gång tidigare, återgav på band och böcker. Han lyckas även därmed dribbla sig undan ”vi är gudar- läran”, som han återgett i boken ”Tro som övervinner världen”, där han säger att den troende, ”är i sin egen ande, hennes egentliga personlighet, skapad till likhet med Gud, med hela Guds potential nedlagd färdig att förlösas”.
---
Orden av Ekman faller i en helt annan dager, om man har kännedom om vad han egentligen tidigare lärt, när han i artikeln säger:

”egentligen är det så att jag grundläggande står där jag alltid stått.”

Kollar man fakta vad han tidigare förmedlat, så står han ju därmed, faktiskt ”där han alltid stått”, som förmedlare av villfarelse!

Medan människor manipuleras till att tro att ”villfarelsens tid” på LO är över.

Medan villfarelsen nu bara ytterligare utökats med ännu en förvillelse på sin agenda: katolicismen.

De möts nu i samma antikristliga andens enhet, som snart är på väg att inta hela kristenheten, på väg mot det avfall, som Bibeln säger måste ske, för att antikrist ska kunna träda fram.

HaFo