Citerar från Deborahs blogg och ger sen en HaFo kommentar:

Reflektion nr.7 - UE blogg:

Citat ur bloggen "Var står Livets Ord?":

"Ett kristet arbete är inte hugget i sten. Genom Andens ledning utvecklas det och mognar, breddas och korrigeras utefter vägen. Det har varit en viktig och spännande process att uppleva Andens ledning steg för steg på detta sätt och där är vi naturligvis inte färdiga på något sätt.

Följer man förkunnelsen från vår predikstol ser man en konsekvent linje men också en fördjupning och ibland vissa accentförskjutningar. Så borde det vara i varje församling. [...]

En viss form av s. k. väckelsekristet tänkande verkar ha en närmast alarmistisk syn på detta med enhet.

Personligen tycker jag det är befriande att våga ifrågasätta sådana attityder, som jag ofta upplever som både okunniga och osakligt fördomsfulla.

Risken hos oss alla är ju att vi av andra omedvetet övertagit schablonmässiga inställningar gentemot andra kristna och integrerat dem som naturliga tankeled utan att egentligen ha funderat så mycket över om dessa föreställningar verkligen är sakligt grundade och vad de egentligen bottnar i.

Här har vi nog alla fått en släng av sleven och ingen går helt fri från sådant. Menar man allvar med vad Jesus faktiskt säger om enhet så är det nog här man måste börja.

Nämligen att våga ifrågasätta om man verkligen själv har tillräcklig kunskap om andra kristna och om man egentligen har villighet att närma sig dessa, inte bara för att omvända dem för den egna saken utan också för att uppskatta och lära sig av dem.

Utan dessa grundläggande attityder, vilket jag tror kallas för ödmjukhet och sanningssökande, kan vi nog aldrig komma våra trossyskon i andra sammanhang närmare."
...........
Deborah Kommentar:

1. Retorik...

För att kunna förstå UEs utläggning i inlägget, är det värdefullt att bekanta sig med den 'klassiska talkonsten' (från antiken alltså), som kallas retorik. Bitarna kommer då att falla på plats.

Retorik är läran om konsten att övertyga. Retoriken upptäcktes under antiken och termen användes då ungefär i betydelsen talekonst. [...]

Retoriken beskriver och systematiserar argumentationsmetoder och kommunikationsformer som syftar till att övertyga mottagaren av budskapet. [...]

I den klassiska retoriken räknade man med tre huvudsakliga genrer:

•Genus judiciale - I denna genre återfinner vi försvars - och klandertal. Benämningen "forensiskt tal" förekommer i en del litteratur.

•Genus deliberativum - Talaren eller författaren förordar eller avråder en viss handling.

•Genus demonstrativum - Här ingår alla former av så kallade lovtal eller klandertal. Talaren vill göra lyssnaren vänligt eller kritiskt inställd till någon eller något genom beröm eller smädelser.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Retorik
..........
2. Retoriken hos Ekman propagerar inledningsvis:

"Under Andens ledning" - "med vissa accentförskjutningar" predikas det från predikstolen på LO, menar UE.

Skriften däremot frågar: 'vilken ande predikar?'

Presenterar man sådana 'accentförskjutningar' som reklam för Maria- och Joseffstatyer i predikstolen - då uppstår genast frågan: 'var står det skrivet?'
.....
3. Retoriken hos Ekman förlöjligar:

"ett visst väckelsekristet tänkande har en nästan alarmistisk syn på detta med enhet".(?)
---
Skriften säger och Jesus alarmerar: Matt.24:23-25

"Om någon då säger till eder: 'Se här är Messias', eller: 'Där är han', så tro det icke.

Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skall uppstå, så ock falska profeter, och de skall göra stora tecken och under, för att, om möjligt förvilla jämväl de utvalda. Jag har nu sagt eder det förut."
.....
4. Retoriken hos Ekman underminerar eget tänkande:

"sådana attityder är...okunniga och osakligt fördomsfulla". (?)
---
Skriften berömmer vaksamhet och visdom:

1Kor.3:18-20

"Ingen bedrage sig själv. Om någon bland eder menar sig vara vis genom denna tidsålders visdom, så blive han en dåre, för att han skall kunna bliva vis.

Ty denna världens visdom är dårskap inför Gud. Det är ju skrivet: "Han fångar de visa i deras klokskap"; så ock: "Herren känner de visas tankar, han vet att de är fåfängliga."
....
5. Retoriken hos Ekman psykologiserar:

"att man omedvetet övertagit schablonmässiga inställningar gentemot andra kristna och integrerat dem som naturliga tankeled utan att fundera vad de bottnar i". (?)
---
Deborah:

Skriften upplyser 'ögonen och ger urskiljning':

Hebr.5:13

"Men om någon är sådan att han ännu måste leva av mjölk, då är han oskicklig att förstå en undervisning om rättfärdighet; han är ju ännu ett barn. Ty den stadiga maten tillhör de fullmogna, dem som genom vanan hava sina sinnen övade till att skilja mellan gott och ont."
....
6. Retoriken hos Ekman skapar osäkerhet:

"har man själv tillräcklig kunskap om andra kristna?" (?)
---
Deborah:

Skriften uppenbarar vad som finns i hjärtat:

Hebr.4:11-13

"Så låt oss nu med all flit sträva efter att få komma in i den vilan, för att ingen må, såsom de, falla och bliva ett varnande exempel på ohörsamhet.

Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.

Intet skapat är fördolt för honom, utan allt ligger blottat och uppenbart för hans ögon; och inför honom skola vi göra räkenskap."
....
7. Retoriken hos Ekman skapar också 'tro'! (manipulation):

"grundläggande attityder" kallas troligtvis
"ödmjukhet och sanningssökande". (?)
---
Deborah:

Skriften varnar för falsk ödmjukhet och skenhelighet: Kol.2:18-19

"Låt icke segerlönen tas ifrån eder av någon som har sin lust i "ödmjukhet" och ängladyrkan och gör sig stor med sina syner, någon som utan orsak är uppblåst genom sitt köttsliga sinne och icke håller sig till honom som är huvudet, honom från vilken hela kroppen vinner sin tillväxt i Gud, i det att den av sina ledgångar och senor får bistånd och sammanhållning. "
...............
Så svaret på frågan "Var står Livets Ord?" som vi får av UE är dunkelt , manipulativt men ändå klart. Så 'Den som har öra, han hör'.

Psal.119:100-106 "Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt. Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.

Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig. Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun. Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.

Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.

Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt."
........
HaFo kommentar

Det är intressant att se hur Ekmans manipulativa retorik förändrats genom åren. Allt för att tjäna hans egna syften, mål och motiv för vad som just då gagnar honom mest att få stå i rampljuset, glänsa, briljera och få äras.

I början nådde han bäst detta genom att förmedla trosförkunnelsens villfarelse. Bli angripen av det "kristna etablisemanget" och med en taktik att fånga upp missnöjda kristna, som tyckte det hände för lite i den egna församlingen, kunna skapa sig en egen plattform, där han var kung och herre. Helt själv kunde kontrollera, styra ställa med en sektliknande makt och kontroll utövning.

Men arenan blev för trång för hans ambitioner att bli "världsapostel". Retoriken och taktiken fick ändras. Nu började det handla om att infiltrera de kristnas församlingsledningar och olika organ.
LO skulle "betjäna" de andra med "trosord".

Arenan blir för liten igen, som "världsapostel". Retoriken/manipulationen behöver nytt uttryckssätt.

Nu vinner Ekman mest på att, från att tidigare ha varit emot en falsk ekumneik, som han varnade för låg i spåren av katolicismen.

Så blir han nu istället väldigt positiv till en enhet under katolicismen och påven.

och från att tidigare ha varit negativ till i stort sett alla "döda kristna sammanhang", så svänger retoriken till att "betjäna" och "berikas" av alla olika "delar av Kristi kropp" i den "kristna familjen".

Allt för att Ekman ska nå sina drömmars mål att "vara världesapostel" och ha "världen som arena" att få glänsa på och bli ärad.

Mitt i det skeendet tror jag inte han bryr sig om vad som är villolära eller inte. Men han behöver komma ur en del "hörn", som han målat in sig i från sin tidigare retorik, när det gagnade honom att förmedla JDS - läran.

Då blev det nu plötsligt ngt som andra spekulerat kring och ngt som han aldrig har befattat sig med.

Att katolicismen skulle vara villfarelse är det väl också nu andra som felaktigt spekulerat kring, fast det är han själv som svart på vitt sagt det.

Hur länge ska kristna ledare fortsätta att låta sig duperas?

HaFo

Satte in nedanstående kring SKR på Ekmans blogg.

Förväntar mig inga svar eller reaktioner. Han för ju sin alldeles egen agenda, med en egen monolog, med en total arrogans till vad människor skriver på hans blogg.

Ekmans blogg är inte till för att människor, ska kunna framföra sina synpunkter (de kommer bara att tigas ihjäl), utan är bara till, för att Ekman ska kunna föra sin monolog och "briljera" och äras av alla som "stryker honom medhårs" i sin totala förblindelse, inför vilken manipulatör och förförare som Ekman egentligen utgör.

Kanske är Ekman lika vilsen tillsammans med Stanley och Hedin, inför årsmötet på Sveriges Kristna Råd?
---

Sedan det förra årsmötet har både Pingströrelsen och Evangeliska Frikyrkan, från att tidigare ha varit observatörer, nu blivit "fullvärdiga medlemmar". Att dras in i en synkretisk förförelse sker inte direkt, utan i etapper.

Vad är det för ngt, som man nu lyckats bli "fullvärdiga medlemmar" (låter som en prestation att man äntligen 'rättat in sig i ledet' och är godkänd) i för slags gemenskap?

Är det inte ett sammanhang av synkretism, som kommer att leda framemot en falsk vilseförande ekumenik, som är på väg mot Rom och ställda under påven?

Kommer inte SKR även under KK:s ledning, att börja med en dialog med andra religioner och komma fram till att man "ska vara ett så världen kan tro" på den gemensamme Gud som man ändå har tillsammans?

Detta under vällovligt måtto om att tillsammans undvika konflikter, skapa fred, rättvisa och rädda världen från undergång av miljöförstörelsen. Under allsköns vackra ord, motiv och välvilja, om att "evangelisera och vinna världen för Kristus", kommer det ändå bara att bli ett led fram mot avfallet som ska hälsa antikrist välkommen som Kristus.

Det är inte Guds Ande, med enbart Skriften som ledstjärna, utan antikrists ande som med "uppenbarelsekunskapen" från trosförkunnelsen, katolicismens tillägg av utomskriftlig tradition, vilsna läror och en spiritistisk, ockultistisk tro, liv och utövning, som blandas in i denna strävan efter enhet.

Hur kan man tro att det är Guds Ande som leder till enhet och gemenskap med villolärare och villolära?

Det är ett verk av antikrists ande. Hur ska människor undgå att hälsa antikrist välkommen som Kristus, när man idag, av de kristna ledarna lärt sig, att antikrists verk, är ett verk av Gud.

Ekman var i all sin tidigare förblindelse, dock klar över förförelsen i katolicismen. Men nu är han även blind inför katolicismens förförelse!! Och de redan vilseförda adepterna, säger bara ja, tack och amen till dessa manipulerande ageranden från Ekman – eller?

HaFo

Under rubriken ”Vi vill inte gärna tala om synd”, så ger nu Ekman, på sin blogg, en helt annan bild av begreppet synd, än vad han tidigare har haft (fast han inte ändrat sig från de läror, som han startade ut med, då när han tidigare talade från Gud och lärde enligt trosförkunnelsen, från band och böcker som han skrev):

Då hette det att ”vi var syndare, men är nu verkligt rättfärdiga”.

Han menade då att vi, ”i vår egen ande, vår egentliga personlighet, är syndfria och skapade till likhet med Gud” och att om vi syndar, så beror det på ”att vi inte blivit förvandlade genom sinnets förnyelse, genom uppenbarelsekunskapen till vår egen ande”, utan att ”vår själ och kropp syndar, eftersom vi inte lärt oss leva i vår egen ande och djävulen därför fortfarande kontrollerar vår själ och kropp”.

Allt detta finns dokumenterat i tidigare material från Ekman. Läror som han inte ändrat sig ifrån då när han tidigare talade från Gud!

Ekman skriver nu:

”Här har nog troende blivit starkt påverkade av den värld runt omkring oss som inte gärna vill kännas vid att man faktiskt syndar.”

HaFo:

”den värld runt omkring oss som inte gärna vill kännas vid att man faktiskt syndar.”, stod ju faktiskt trosförkunnelsen och Ekman själv för i sin undervisning tidigare och som han inte ändrat sig ifrån.

Det var ju inte då den egentliga människan, som syndade i sin egen ande, utan där var man syndfri och verkligt rättfärdig och skapad till likhet mede Gud.

Är det då ”människan själv, och Ekman själv”, som syndar nu, eller är det bara Ekmans ”själ och kropp som står under djävulens inflytande” som även nu syndar?

Ekman säger:

”Det är inte lätt att erkänna att man gått fel. Ett hårt tal säger andra. Dömande och förfärligt, enligt en del. Vi lever ju i en tid då man knappt vågar ha åsikter om saker av rädsla att verka dömande. Eller också är det sanningen!”

HaFo:

Nej det verkar inte vara lätt för Ekman att säga, att han var vilsen, när han tidigare talade från Gud med läror som han inte ändrat sig ifrån.

Han borde väl nu inse, att det då inte var frågan om dömande, när människor ifrågasatte, denna förförelse, som han då förmedlade, utan att det var sanningen man uttalade.

Ekman säger:

”Han renar mig från min synd, som är en verklighet, när jag vänder om och bekänner den för honom.”

HaFo:

Har Ekman ”vänt om från sin synd och bekänt den”, att han varit en villolärare, som förmedlat villolära introducerad från en villfarelsens andemakt bakom trosförkunnelsen?

Har Ekman vänt om från och bekänt sin nuvarande nya synd att börja bejaka katolicismens förförelse?

Enligt min mening blir det tomma vackra ord ut i vädret för Ekman, hur han än vrider och vänder sig, så länge han inte verkligen gör upp med sitt förflutna av varandes villolärare och som sargat och skadat så många människor och kristna sammanhang och numer bara befruktar den gamla villoläran med katolicismens förförelse.

Är det då trovärdigt med lite nytt vokabulär från Ekman om synd?

HaFo

På sin blogg talar Ekman, utan att ha ändrat sig, om himlen på ett nytt sätt under ”Att tänka på himmelen”.

Ekman:

”I Kolosserbrevet, kap 3:1-4 talar Paulus om att tänka på det som är därovan, inte på det som är på jorden. Det är ett väldigt radikalt uttalande, inte minst till vår tids kristna.

Vi gör ju ofta tvärtom. Det är sällan jag hört en predikan om himlen och om jag hört den handlar den mest om vad himlen kan ge oss nu idag.”

HaFo:

Den som tidigare just ”ofta gjorde tvärtom”, var Ekman själv, som företrädare för trosförkunnelsen (en lära som han inte säger sig ha ändrat sig från, eller tar avstånd ifrån och inte heller dess företrädare).

Då hette det att vi skulle ”besegra djävulen och ta ifrån honom allt, vad han stulit ifrån oss av överflöd på livets alla områden”.

Detta genom att tillägna oss ”uppenbarelsekunskap” till vår egen ande och genom kraften i våra egna ord och genom tro och bekännelse, hämta ut alla våra rättigheter, ”som låg där färdiga att förlösas i vår egen ande”.

I dagens mer modifierade formulering så försöker så Ekman både ha den ”gamla trosförkunnelsen kvar”:

”Jag tror att trosundervisningen, när den är som den skall vara, har gett troende en ny insikt om att Gud, som är förbundets Gud och en Gud som är god, verkligen vill välsigna oss här och nu.

Trosundervisningen frigjorde många troende till att våga ta till sig Bibelns löften här, idag och för mig personligen. Detta är härligt och nödvändigt.”

Men i nästa andetag så markerar Ekman ngt nytt från tidigare undervisning:

”Men när detta är sagt är det verkligen viktigt att se att vi inte kan leva med ett enbart inomvärdsligt perspektiv. Frälsningen handlar inte bara om vad jag kan få här och nu utan vad Gud har planerat för hela skapelsen, i all evighet.

Himlen är inte heller bara den evighet som börjar efter min död utan allt det som pågår i det himmelska idag inför Guds tron.

För alltför många är himlen abstrakt och något som bara har med en avlägsen framtid att göra medan relationen till Gud mer handlar om hur jag mår nu, hur känner det idag och vad jag får ut av detta livet.

Detta är ett väldigt snävt, andligt omoget och i grunden rätt världsligt perspektiv på det kristna livet.”

HaFo:

”Ett väldigt snävt, andligt omoget och i grunden rätt världsligt perspektiv på det kristna livet”, var precis vad Ekman själv stod för!

Men varför har han nu då fört in ett nytt perspektiv, som han tidigare inte hade(?):

”Himlen är inte heller bara den evighet som börjar efter min död utan allt det som pågår i det himmelska idag inför Guds tron.”

Jo, ska Ekman kunna vara med och lansera katolicismen och integrera den i ett fortfarande fasthållande av trosförkunnelsen, till en symbios av dessa lärosystem, så måste han börja smyga in allt från katolicismens lära om ”allt det som pågår i det himmelska idag inför Guds tron.”

Detta för att bl.a. göra oss mottagliga för katolicismens Mariadogmer och ”anrop till henne” och ”helgonen” om ”hjälp i förbön” (Spiritism), med åtföljande ockulta manifestationer.

Det som sker i Ekmans förändrade vokabulär, är ändock bara en förberedelse av människors sinnen och hjärtan, för det avfall som ska möjliggöra, en annan, en istället för Kristus, antikrists inträde på arenan.

HaFo

Försökte lägga in de två ovanstående inläggen på Ekmans blogg. Men naturligtvis kom det inte in!

Så trångt är det alltså för sanningen på Ekmans blogg!

HaFo