Hej

Citat av Harry

"Det är så lätt att hamna i ett
allmänmänskligt "gulla gulla"

Det här med "gulla gulla" ,
nog är det väl verkligen egentligen att "gulla"
med människan det här med att påstå
att man kan bli "gudomlig i sig själv"
, eller hur ?

Alltså , Peter Halldorf ska ju ha en föreläsning om
"Öknens andedop -den asketiska traditionen
och människans gudomliggörelse på Livets Ord
7 maj 2008

I mina ögon så är det här med "människans
gudomliggörelse" något som väcker min
vaksamhet , vad menar Peter Halldorf
egentligen ?
Varför denna helsjuka rubrik ?

Vad kommer Peter H att undervisa om i och
med "öknens andedop" , den asketiska
traditionen och "människans gudomliggörelse" ??

Vad för slags ande kommer att påverka
dem som far till Livets Ord för att lyssna
till Peter Halldorf ??

Vem riskerar man att bli invigen till
om man låter sig påverkas av detta ?

"Människans gudomliggörelse" kommer
alltså Peter H att undervisa om

"Människans gudomliggörelse"
, vilken alldeles vriden formulering ,
vilken helsjuk fantasi !!

Börjar man undervisa i ett sådant ämne
som "människans gudomliggörelse"
så bryr man sig nog inte om den sanna
innebörden av :

"Det som faktiskt är
väsentligt och det är att människor
får tag på vem Jesus är och betydelsen
av offret av Kristi persons kropp
och blod på korset!!!"

# Paulus skriver så här i

2 Kor 4
7. Men denna skatt hava vi i lerkärl, för att den
översvinnliga kraften skall befinnas vara Guds
och icke något som kommer från oss.

Alltså det är inte själva "lerkärlet" i sig
som är själva "skatten"
Utan det är "skatten" som är i "lerkärlet"

Det finns bara en enda Kristus

Kristus

Vi andra är bara enbart människor
, också om vi är troende

Det är fråga om "skatten i lerkärlet"
Inte att "försöka" upphöja "oss som enbart
är lerkärl i oss själva " till någon "Gudastatus"

# Jag vill inte alls lyssna till någon som beskriver
"människans gudomliggörelse" , en sådan formulering
är faktiskt ett hån mot Korset !!

# Jag skulle istället vilja lyssna till någon som
inte vill veta av något annat än som Kristus
och honom som korsfäst

# Jag skulle vilja lyssna på någon som
predikar med bevisning i ande och kraft
, någon som har ett rent samvete och
rätt motiv !!!

1 Kor 2

1. När jag kom till eder, mina bröder, var det också icke med höga
ord eller hög visdom som jag kom och frambar för eder Guds
vittnesbörd.
2. Ty jag hade beslutit mig för, att medan jag var bland eder icke
veta om något annat än Jesus Kristus, och honom såsom korsfäst.
3. Och jag uppträdde hos eder i svaghet och med fruktan och mycken
bävan.
4. Och mitt tal och min predikan framställdes icke med övertalande
visdomsord, utan med en bevisning i ande och kraft;
5. ty eder tro skulle icke vara grundad på människors visdom, utan
på Guds kraft.

Mvh SLB

Sanna ord av Sigfrid:

"2 Kor 4

7. 'Men denna skatt hava vi i lerkärl, för att den
översvinnliga kraften skall befinnas vara Guds och icke något som kommer från oss.'

Alltså det är inte själva 'lerkärlet' i sig, som är själva 'skatten'. Utan det är 'skatten', som är i 'lerkärlet'.

Det finns bara en enda Kristus.

Vi andra är bara enbart människor, också om vi är troende.

Det är fråga om 'skatten i lerkärlet'. Inte att 'försöka' upphöja 'oss som enbart är lerkärl i oss själva' till någon 'Gudastatus'.
---

HaFo:

Och ändå, så är det precis vad människor, ända från fallets dag och ofta det under religionens (även kristenhetens)namn och "ljusets sken", "spänner stjärtfjädrarna" och likt den fallne ärkeängeln vill förege sig själv vara Gud.

Och det under en falsk ödmjukhet, där man låtsas ge Gud äran av denna förvillelse. Vilken Gud ger man då egentligen äran?

Jo, honom som på fallets dag (fritt översatt), sa att "ingalunda ska ni dö", om ni är olydiga mot Gud. Utan Gud är inte snäll mot er, utan vill hindra er från att bli som Gud redan här och nu.

Och så fick den fallne ängeln, själv framstå som den gud som regerar över människan.

Trosförkunnelsens "vi är gudar - lära" (skapade till likhet med Gud i sin egen ande - den egentliga identiteten och personligheten) och ngt som Ekman talat om som att "bli verkligt rättfärdig".

Möter nu katolicismens rättfärdiggörelselära om en ny natur av rättfärdighet.

Dessutom möts man i den antikristliga anden kring en "annan Jesus, ett annat evangelium och en annan ande". De möts genom läran om Jesu andliga död hos trosförkunnelsen och i katolicismens läror om Maria, där det inte längre handlar om den Jesus som kom enligt Skrifterna.

Bägge dessa antikristliga trossystem med tillägg till "den tro som en gång för alla blivit överlämnad åt de heliga", den har pingst under lång tid inte markerat klart emot, utan numer så går man klart i dessa lärors och företrädares ledband.

De "brobyggare" (kristna ledare) för dessa förförelser in i kristenheten idag, synes i vårt land främst vara Halldorf, Ekman, Hedin, Stanley Sjöberg med många flera.

Knappast några varningar över skeendet fram mot avfallet (som sker i "ljusets skepnad med vilseledande tal om enhet så världen kan tro, älska varandra och tillsammans vinna världen för Kristus), hörs från de ledare som är satta att vara herdar för den kristna hjorden.

Men det är kanske så det måste vara för att Skriftens ord om avfallet som måste ske innan antikrist ska kunna träda fram.

Men jag lider med de kristna ledare som säkert tror sig tjäna både Gud och människor, men som i själva verket är med att bygga upp en falsk enhet av "Kristus - troende", men som egentligen är med till att förbereda antikrists inträde på arenan.

Och som av de "kristna", kommer att välkomnas som Kristus. Hur ska man undgå det, när man idag kallar verk av antikrists ande för verk från Gud.

Hur besvärliga och hopplöst dömande och kärlekslösa de människor än anses, som pekar på detta faktum, som nu sker framför våra ögon, av antikrists förberedelse in på arenan, måste ändå höra hemma under
"väsentligheter".

Och denna röst får aldrig tystna! Och jag säger det igen:

Släpp aldrig taget om vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset!

HaFo

Klistrar här in en debattinlaga från Världen Idag och kanske kommer jag att få kommentarer som påminner om vilket "läger" denna tidning kommer ifrån. Trots det tycker jag att debattinlägget är ytterst värdefullt, eftersom det knyter an till något som jag tycker hör till vad jag vill kalla "väsentligheter", alltså människovärdet.
Hälsningar,
Karin

De papperslösas öde i Sverige
För några veckor sedan samlades vi till hearing i riksdagen. Rubriken för hearingen var ”papperslösa människors rätt till hälso- och sjukvård”. Många organisationer fanns på plats. Att detta är en svår fråga var vi alla överens om, samtidigt som det stod klart att Sveriges tolkning av landets ansvar för dessa utsatta människor inte kan betraktas som någonting annat än ”sämst i klassen”. I Sverige förväntas papperslösa själva betala räkningen för vården, med pengar de inte har (exempelvis 72 000:- för en förlossning eller 59 000:- för ett benbrott).
Frågan har diskuterats av tidigare regeringar, men fått återvända till byrålådan. Det går inte att handskas med denna fråga på det sättet i längden. Det är nödvändigt att försöka skapa en klarhet i vad som gäller för dessa våra medmänniskor.

Vår utgångspunkt och rättesnöre, i alla typer av beslut, måste vara det okränkbara människovärdet och de mänskliga rättigheterna. Mänskliga rättigheter behövs inte för att skydda rättigheterna för oss vanliga, medelklassvenskar – de är till för de allra mest utsatta grupperna i vårt samhälle. Dit kan vi, med stor marginal, räkna de papperslösa.
En känd kommentator talade vid ett tillfälle om ”majoritetens tyranni”. Han framhöll att när en demokrati gör sig skyldig till övergrepp och utnyttjande av människor så är detta så mycket svårare att genomskåda än när övergreppen sker av en diktatur.
Sverige har en av världens högsta levnadsstandarder. På det hela taget så är demokratiska principer och mänskliga rättigheter någonting som vi värnar. Men, det finns fläckar på vår annars så välputsade yta. Hälsosituationen för de papperslösa i Sverige hör definitivt till en sådan fläck.
Sverige har ratificerat flera dokument om de mänskliga rättigheterna. Den självklara konsekvensen av detta är naturligtvis att rätten till hälsa inkluderar alla människor i vårt land – inklusive papperslösa. I Sverige kan idag en sjuk papperslös flykting nekas vård. Detta är ingenting annat än djup och omänsklig orättvisa av en grupp som hör till en av de mest utsatta i vårt samhälle. När man lyfter den här typen av argument så finns det alltid människor som hävdar att ”de har ju inte betalat någon skatt” eller ”de kommer hit och utnyttjar vårt system”. Jag menar att ingen förtjänar Mänskliga Rättigheter. Det är någonting som man kan luta sig mot i en situation då det självklara är fråntaget.

För en tid sedan dog en ung kvinna i samband med förlossningen. Hon vågade inte söka vård. En man avled, i slutet av förra året, i sviterna av sin cancer – utan behandling. Han hade inga pengar och hans hustru försökte hjälpa honom med vatten och Alvedon i den källarvåning där de levde. Detta är två händelser som inträffade helt nyligen – i Sverige på 2000-talet! Dessvärre är de inte unika.
I grunden borde det emellertid inte vara någon omöjlig fråga. Låt mig citera min kollega i riksdagen Alf Svensson. ”Det här är inte någon omöjlig fråga”, sa han. ”Vi har tydliga direktiv: Om någon ber dig att gå en mil, gå två. Om någon ber dig om dricka, ge honom att äta”. Det här är människor som vi skall göra allt vi kan för att hjälpa. Tydligare än så kan inte vårt uppdrag beskrivas!

Eva Johnsson

Bibeln uppmanar till att ta sig an "främlingen".

Tyvärr finns det nog också i kristna sammanhang främlingsfienlighet.

Bejakar på allt sätt, att utöva omsorg, om det sker via politik, eller i "liten skala", kring sitt "närområde", att verkligen bry sig om alla lidande människor i vilken form det än vara må!

Men samtidigt får inte "det sociala evangeliet" och humanitär hjälp, bli till en ursäkt för underlåtenhet, eller ersättning för, att även ge människor evangeliet om vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Den dag människor står där inför evighetens port, hjälper det föga om de fått all möjlig "social och humanitär hjälp", men ändå "förlorar sin själ", om de inte lever i en personlig relation med den uppståndne levande Frälsaren!

HaFo

Hej
JoelHalldorf skrev följande intressanta debattinlägg i dagens Dagen. Hälsningar, Karin
Blivande präster och pastorer får väldigt lite av ämnet kyrkohistoria på de teologiska utbildningarna. Därmed riskerar vi som kristenhet att bli fångar i vår egen kultur, tidsanda och i den moderna individualismen.



Det finns anledning att reflektera över historiens alltmer krympande utrymme i utbildningen av präster och pastorer i Sverige. Den som i dessa ansökningstider studerar utbudet av kurser i kyrkohistoria vid de olika kyrko- och samfundsanknutna seminarierna finner att detta är minst sagt magert. På Örebro Missionsskola, Johannelund och Pingstförsamlingarnas Teologiska Seminarium, PTS, finns som regel någon översiktskurs samt en kurs i den egna traditionens historia. Teologiska Högskolan i Stockholm, THS, utmärker sig genom att ut­över det erbjuda ett par ytterligare fördjupningskurser.
Den allmänna trenden på seminarierna är tydlig: kyrkohistoria ges väldigt lite utrymme. De ämnen som dominerar är i stället exegetik och systematisk teologi.
Universiteten, som främst utbildar präster i Svenska kyrkan, har ofta ett relativt stort utbud av kurser i kyrkohistoria. Men enligt instruktioner från Svenska kyrkan ska deras präster inte läsa dessa, utan i stället - exegetik och systematisk teologi.

För samtliga protestantiska utbildningar av präster och pastorer i Sverige gäller alltså att man kan genomgå dem med ingen eller väldigt lite kyrkohistoria.
Varför är detta ett problem?
För det första har det med identitet att göra. En människa är beroende av sitt minne för att veta vem hon är. Men vi formas också av sådant som vi inte själva varit med om. Jag skapar inte min värld, utan är kastad in i en värld som andra har skapat åt mig. Vi behöver alltså historien för att kunna förstå och orientera oss i den värld som omger oss.
För det andra innebär mötet med historien också ett möte med mig själv och mina fördomar. Vi har alla uppfattningar om världen som är så självklara för oss att vi aldrig behöver uttala dem, än mindre ifrågasätta dem. Men den som reser till en annan kultur upplever ofta hur han/hon genom att möta denna "får syn på" sig själv och sin egen kultur. Man inser att det egna sättet att tänka och göra saker på inte är det enda och självklara. Enligt samma princip kan kyrkohistorien vara en självkritisk resurs.
För det tredje kan ett verkligt möte med förflutenhetens folk hjälpa oss ur vår hopplösa tempo­centrism, det vill säga tron att vår egen tid och vår egen kultur är främst och fullkomligast. Vi kan, som det brukar heta, lära av historien.

Min slutliga invändning mot bristen på kyrkohistoria i utbildningen av präster och pastorer är kanske den mest teologiska. Den har med synen på uppenbarelsen och vår relation till denna att göra. Vi måste ställa oss frågan hur vi närmar oss den gudomliga uppenbarelsen. I dagens modernistiska kultur är detta närmande i mångt och mycket ett individuellt projekt. Allt jag behöver, säger vi, är skriften och mitt förnuft. Ja, vi säger det kanske inte explicit, men vi beter oss så.
Jag menar till exempel att dominansen av exegetik (bibel­vetenskap) och systematisk teologi i utbildningen av svenska präster och pastorer speglar denna tidsanda. Läsaren ställs ensam inför uppenbarelsen, beväpnad bara med sin rationalitet.

I botten ligger här Luthers "Skriften allena", men det är ett slagord vars naivitet modernitetens eskalerande individualism ofrivilligt avslöjat. "Skriften allena" skapar ensamma människor som kramar sin bibel men är avskurna från gemenskap med andra kristna.
Genom sitt sätt att utbilda sina kyrkoledare visar Sveriges protestantiska kyrkor och samfund hur hopplöst - eller? - fångade de är av den moderna visionen enligt vilken ensam är stark och historien är lägre stadier som vi med utvecklingens hjälp lyckligtvis har lämnat.
I den kristna tron handlar det aldrig om jag ensam - individen förstås alltid som en del av en gemenskap: Kristi kropp, Guds folk, den kristna församlingen. Och den gemenskap som vi som kristna är en del av är en gemenskap över tiden, genom historien.

Ingen enda av oss har tagit emot tron i ett vakuum; vi har alla på ett eller annat sätt fäder och mödrar i tron. Och våra fäder och mödrar är vi enligt det fjärde budet uppmanade att hedra. Vi bör inte arbeta teologiskt eller ens läsa Bibeln utan att ta hänsyn till dessa som har fött oss. Vi behöver inte vara dem lydiga i allt, men vi är skyldiga att lyssna.
Det är detta perspektiv, mer än själva ämnet kyrkohistoria, som måste vara en del av utbildningen av våra präster och pastorer i dag. Annars slutar vi som kastbollar för tidsandan, utan djupare kunskap om varken oss själva, vår samtid eller Gud.

Väsentliga ord och spörsmål!

Men görs det inte här lite väl krångligt?
---
"Läsaren ställs ensam inför uppenbarelsen, beväpnad bara med sin rationalitet."

HaFo:

Det tror jag inte är sant! Den Helige Ande finns vid varje människas sida för att ge ljus över Skriften.

Han är inte i behov av Kyrkor, samfund, ritualer eller sakrament, för att vi ska se vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset!

Det kan Gud genom sin Ande och sitt Ord, uppenbara för varje präst eller enskild människa!
---

Citat från inlägget:

" 'Skriften allena', skapar ensamma människor som kramar sin bibel men är avskurna från gemenskap med andra kristna."
---

HaFo:

Så tror jag inte alls att det behöver vara. Att vi ifrågasätter den katolska traditionen, som likvärdig med Skriften och enbart förtröstar till "Skriften allena", kan innebära att vi inte är "andligt politiskt korrekt" idag, i den falska enhet som nu växer fram på en grund av sammanslagning mellan katolicismen och trosförkunnelsen.

Men det behöver inte alls göra människor isolerade från en verkligt sann gemenskap med "Guds församling", som utgörs av människor i vars hjärtan Guds Ande bor, genom en sann tro på vem Jesus ÄR och betydelsen av offtret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Men det kan innebära att människor inte ger sig i lag med sammanhang där villfarelse framträder, utan ger sig i lag med människor, där Guds Ande bor i människors hjärtan i gemenskapen.

---

Citat:

"Genom sitt sätt att utbilda sina kyrkoledare visar Sveriges protestantiska kyrkor och samfund hur hopplöst - eller? - fångade de är av den moderna visionen enligt vilken ensam är stark."

HaFo:

Tycker "frågan är fel ställd". Vad som bör efterfrågas och ges svar på, det är utifrån Skriften, vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset!

Och sen ta avstånd ifrån och avslöja alla sammanhang, där det blir förvanskat.

Då behöver man inte vara "ensam och stark". Man kommer att upptäcka att det är många "som inte avfallit till Baal", utan som man på olika sätt kan ha gemenskap med.

Kanske inte alltid i sedvanlig ordning på en mässa eller ett "möte".

Men Gud kommer att se till, att "de som hör Honom till", "blir varandra lemmar till tjänst, maning, förmaning, varning, uppbyggelse och tröst".

Så, vad präster i sin utbildning och alla andra behöver, är mer fokus på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset, med allt vad det kan betyda utifrån Skriften och mindre funderingar kring "siffror" i de kristnas matrikel.

Jesus "drar alla till sig". Och de som nås av en sann undervisning om vem Han är och betydelsen av offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset, föds genom Guds Ande, in i Guds församling, som finns, såväl utanför alla etablerade sammanhang, som innanför.

Gud känner, de som hör Honom till! Och de utgör Guds församling och inte nödvändigtvis, där människor menar att "Guds församling" är, med en "församling av tillsatta andliga tjänster", som menar sig vara en "del av Kristi kropp".

Kristi kropp är inte delad! Kristi kropp är där Guds liv är i människors hjärtan genom en sann tro på Jesus.

Och de människorna är "lemmar varandra till tjänst" och inte olika sammfundsbildningar, som skulle utgöra olika delar av Kristi kropp.

Alla såna tankar och uttryckssätt, är bara ett led till att förbereda det avfall som ska hälsa antikrist välkommen som Kristus.

HaFo

Vad innebär principen "Skriften allena"? innebär det att allt som står i Bibeln ges samma auktoritet och att alla som håller sig till denna maxim drar samma slutsatser av sin bibelläsning? Enligt min uppfattning är det inte så, till exempel finns det bland "Skriften allena" förespråkarna olika dopsyn och olika syn på manligt /kvinnligt,olika syn på dödsstraff, barnaga, kvinnors rätt att vara förkunnare osv. Själva uttrycket har genom historien haft och har fortfarande olika innehåll beroende på
vilka sammanhang man vuxit upp eller hamnat i.
Bland annat på grund av detta håller jag med Joel Halldorf om att kyrkohistoria är ett viktigt ämne. Vi måste studera gångna tider och även vår nutid. Vi måste fråga oss vad detta "Skriften allena" innebär i vår tid, och då har vi god hjälp av kyrkohistorien, eftersom hur gärna vi än tror att vi inte är påverkade av flydda tider, så är vi, ibland utan att vara medvetna om det, påverkade av dessa. Innebär Skriften allena" att all skrift ska ges samma dignitet? Alltså, kan man fortfarande år 2008 utifrån Skriften ställa sig bakom dödsstraff, slaveri, att man slår sina barn, att kvinnor inte ska ha samma rättigheter som män och att man i Guds namn medverkar till folkmord? I apatheidregimens Sydafrika stöddes och motiverades detta förtryck av den dominerande kyrkan med hänvisning till just "Skriften allena". Samtidigt växte det fram en motrörelse mot apartheid som också var motiverad av Skriften. Dessa tolkade alltså bibelordet helt olika. Vilka hade rätt tolkning? Verwoerd (ursäkta stavningen) eller Tutu? Utan tvekan svarar jag Tutu! Alltså, "skriften allena" kan låta väldigt bra, men vad eller vilka döljer sig där bakom?
Hälsningar, Karin

Anden är vår lärare, och Han lever och skall alltid leva, och är alltså inte begravd bland ökenfäder och andra,

och Denne ene Ande har talat genom Guds -och Jesu apostlar och profeter, som skrivit ned det och det skrivna har sedan blivit samlat i Skriften, i Bibeln,

och det är samma ene Ande, som alltså har talat genom Sina profeter - som ju är "Guds mun" - som också skall uppenbara, kasta ljus, över det som står skrivet.

2 Pet. 1:20-21 "Men det må ni
framförallt veta, att ingen
profetia i något skriftens ord
kan av någon människas
egen kraft utläggas.

Ty ingen profetia har någonsin
framkommit av en människa,
utan därigenom att människor,
drivna av den helige Ande,talade,
vad som gavs dem från Gud."


Därför får vi - har vi nåden - att få gå DIREKT till det Ord som Han - Anden - ingett människor att tala och skriva, och få Hans UPPENBARELSE över de Orden.

För bokstaven dödar, men ANDEN LEVANDEGÖR.

Återvända direkt till urkällan med andra ord:
och dricka det vatten den ger, utan upp -eller inblandning av olika lerkärl/människor,
som ned genom tiderna burit fram det.

Ursäkta mig, men jag tycker inte det du Sköld skrev gav svar på mina frågeställningar. Jag förstår vad du menar, men enligt min mening är det inte så "enkelt".
Hälsningar, Karin

Håller till viss del med Dig Karin, om att den sanna aspekt på spörsmålen som S-E ger, kan ibland kännas, som en sann ”teori”, men vara svårare att få till att ”gå ihop”, ”praktiskt”.

När vi ser hur Skriften anses försvara än det ena och än det andra, både i tro, lära liv och utövning.

Och många är det då, som säger sig ”stå på Skriften allena”. Men kommer till olika slutledningar och konsekvenser.
---
Nog skulle det råda Andens enhet om det alltid vore Anden som vore vår uttolkare av Skriften.

Alla tolkar vi Skriften, påverkade av ”vår historia” (både internationellt, nationellt, vår ’egen lilla värld’ i näromgivningen och vår alldeles egen historia), som Du menar Karin.

Var och en bör vi då naturligtvis ta tillvara vad Gudsmän tidigare förmedlat, som förts vidare.

Men samtidigt bör vi se till att vi inte ska ”fastna” i ”deras värld”, utan leva i den tid som nu är, och möta denna tidens villfarelse och återigen finna tillbaka till ”Skriften allena” och dels enskilt och tillsammans i bön, bibelläsning och samtal (som bl.a. sker här) söka efter vad Anden vill göra levande för oss utifrån Skriften allena.
---
I trosförkunnelsen har vi en massa tillägg till Skriften utifrån ”uppenbarelsekunskap”, till Keenyon, Hagin, Copeland, Hinn, Ekman etc.etc.

Som leder till att där uppstår ”en annan Jesus, ett annat evangelium med en annan ande bakom”.

I katolicismens ”historia” och tradition har smugit sig in ”fördärvliga partimeningar”, som även där medför att det bildats ett lärosystem, där Maria egentligen intagit Frälsarens plats och man ägnar sig åt spiritism och ockult utövning med åtföljande onda andars spel i manifestationer, som säges komma från Gud.

Sådan ”historia”, behöver vi som kristna tillsammans ”rensa bort”, avslöja, peka ut och ta avstånd ifrån.

Och ännu mindre ge sig i lag med villolära och villolärare som idag sker från de andliga ledarnas sida!

Det är mycken ”historia”, som kan vara bra att se tillbaka på och förstå att man bör ta avstånd ifrån.

Samtidigt som där i ”historien” funnits sanna Guds män som kan berika även sin ”eftertid”.

Men rättesnöret får då inte bli som inom katolicismen att traditionen är likställd med Skriften och att Skriften inte heller är Skrift om man inte har med de gnostiskt påverkade Apokryferna.

Och att påven ”är Kristi ställföreträdare på jorden”, alltså den som intagit Andens roll och plats som ska uttyda Skriften och traditionen åt oss.

Eller som i trosförkunnelsen, att vad ”den smorde ledaren talar från Gud”, är lika ”heligt” och icke ifrågbart, ungefär som Skriften.

HaFo

Anden och Ordet, berättar vad vi behöver veta,
om vi nämligen ägnar oss åt Anden och Ordet.

JESUS: "Ni skall inte låta någon bland er kallas lärare, en är er lärare, och ni är alla bröder"

Gåvan att undervisa finns, som en av de andliga tjänster/gåvorna, genom vilken ANDEN uppenbarar Sig; men den enskilde kristne kan själv - med stöd av Guds Ord - kolla om det är Guds Ande som talar eller ej: för Anden talar alltid det Ord Han själv har talat och sänt i -och genom Guds Ord, Bibeln.

Paulus uttrycket vid ett tillfälle, att det hade varit på tiden, att de själva hade varit lärare, i stället för att som var fallet, vara beroende av "mjölkmat" och så kan det ju vara med oss också: och kanske att det då, till allra största delen,
beror på oss själva.

Joh. 14:23 "Jesus svarade och sade
till honom: "Om någon älskar mig,
så håller han mitt ord; och min Fader
skall älska honom, och vi skall komma
till honom: OCH TA VÅR BONING HOS HONOM"

Vi är ju alla, som tagit emot Jesu försoningsverk grenar - på lika villkor - i samma vinträd: och det är därifrån - från trädet - allt lärande och allt liv utgår.

På knä för JESUS är bästa uppenbarelseplatsen; där vill/kan Anden påminna oss om allt vad JESUS gjorde och lärde; Själv och via Sina profeter och apostlar, som det står nedtecknat i Guds Ord.

Tycker Torsten Åhman i sin krönika i DAGEN 11/4 fångat in under rubriken helhjärtat, en hel del väsentligt:

”4:e söndagen i påsktiden Tema: Vägen till livet Gamla testamentet: 2 Mosebok 13:20-22
Epistel: 1 Thessalonikerbrevet 5:9-11 Evangelietext: Johannesevangeliet 13:31-35 Psaltaren: Psalm 147:1-7

Här finns ett ovanligt ord. Jag tror inte att någon av oss använt det ordet den här veckan. Kanske inte någonsin. Ordet är "Förhärligad". I texten förekommer det inte mindre än fem gånger.

Ska det här avsnittet få någon som helst mening måste vi veta vad det ordet betyder. Det betyder "ge ära". Egentligen är det inte något religiöst ord.

'Ge ära' är vad man gör när man delar ut Svenska Dagbladets bragdmedalj. En idrottsman eller kvinna som utfört en särskild idrottsprestation får ära genom denna medalj. Eller Nobelpriset. De som får detta pris 'ges ära' för det som de utfört. Man kan säga att de blir 'förhärligade'.

Jesus som vanligen uttrycker sig så konkret och jordnära använder nu denna säregna mening:

'Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. Är nu Gud förhärligad i honom skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom.' Vad betyder detta?

Om man ska förstå den märkliga meningen måste man leva sig in i situationen. Det är därför att situationen är så speciell som Jesus uttrycker sig så speciellt.

Judas har lämnat rummet och Jesus vet vad det innebär. Mycket snart skall det ohyggliga hända. Han ska dömas och avrättas.

Att dömas till korsfästelse var den djupaste förnedring en människa kunde utsättas för. Det innebar att vara förkastad av både Gud och människor. Detta skulle nu Jesus utsättas för.

Orsaken att Jesus säger som han gör är att han vill förbereda dem för vad som ska hända. Han säger inte 'jag kommer att bli förnedrad och förkastad av både Gud och människor.' Han säger:

'Jag kommer att bli ärad av både Gud och människor och Gud kommer att bli ärad.'

I historiens ljus kan vi konstatera att just detta häpnadsväckande har hänt! Jesus har blivit ärad för sin vishet, för sin äkthet, för sin omsorg om de svaga, för sin utmaning mot förstelnad religiositet.

Men det finns inget han blivit så ärad för som sin försoningsdöd på korset.

Gud har blivit ärad för underverken i skapelsen, för sin storhet och makt, men det finns inget som varit föremål för en sådan lovsång till Guds ära som den vishet, den kärlek och den helighet som demonstreras i Jesu död på korset.

Alf Ahlberg, författaren och filosofen, skrev så här:
’Korset, detta kanske vidrigaste av alla tortyrredskap är ingen uppfinning av kristendomen.

I antiken var det ju ett skammens, smärtans, förnedringens tecken. Det blev ett segertecken och människans adelsmärke. Detta kallar jag ett under över alla under.’

När detta är sagt fortsätter Jesus strax med orden:

’Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er ska ni älska varandra.’ Ett nytt bud? Vad menar han?

Är detta något nytt? Detta har han ju talat om hela tiden? Det nya nu är att det får en ny dimension.

’Som jag har älskat er ska ni också älska varandra.’

Jesus är angelägen att upprätta och rädda oss. Detta är hans helhjärtade vilja och inriktning. Så helhjärtad att han ger sitt liv.

Så ska vi vara mot varandra. Inte bara tycka om varann, inte bara hjälpa varann med praktiska saker, även om detta naturligtvis hör hit.

Han vill något ännu mer. Han vill att vi ska vara helhjärtat inriktade på att upprätta varann. Att agera så inför varandra att det andliga livet befrämjas och utvecklas.

Jag har mött sådana människor. Man blir upplivad och glad när man träffar dem. Det finns ingen stöddigt eller falskt hos dem.

Deras liv ’förhärligar’ Gud. De gör tron attraktiv. Man längtar efter att bli sådan. Jag tror det är detta Jesus menar när han talar om att vi ska älska varandra med en kärlek som liknar hans.

Torsten Åhman”
---
HaFo kommentar:

Vad Jesus visar med dessa ord, är även att Han är "ett med Fadern". alltså pekar Jesus även här på Guds treeninghet, som i sin förening med mäniskan (Kristi person), ger offret på korset dess värde:

Det RENA offret av Kristi persons (Gud och mäniska förenade) kropp och blod.

Vill så riktigt trycka på dessa ord:

”Han vill något ännu mer. Han vill att vi ska vara helhjärtat inriktade på att upprätta varann. Att agera så inför varandra att det andliga livet befrämjas och utvecklas.”

HaFo:

Och ska det andliga livet befrämjas och utvecklas, så behöver vi både markera mot villfarelse i tiden och uthålligt peka på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset!

Det kan ibland innebära att man får vara en impopulär ” kritisk gnällspik” i avslöjandet av förförelse, som anses som ”dömande”.

Det kan ibland innebära att man blir betraktad som ytterst obekväm, när man pekar på betydelsen av vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset och kallad för ”hårklyvare”, som inte vill vara med i den ”väckelse och enhet” som nu växer fram, där man enbart ska bejaka varandra och allas tro, oavsett vad den tron rymmer av förförelse.

Men det kan också få inrymma stunder av gemenskap med människor, som bejakar och bekräftar vem Jesus ÄR och ser betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset och som i sin närhet, strider mot villfarelse som vill angripa dessa sanningar.

Och det kan framförallt få innebära stunder med gott samvete och frid i hjärtat i Guds gemenskap, att få stå upp för Bibelns Jesus Kristus och det största som någonsin hänt eller kommer att hända:

Att Gud själv går in i människans fallna situation och löser hennes problem, då när

”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknar inte människorna deras synder. Den som var utan synd (Jesus), har han för oss gjort till synd/syndoffer. På det att vi i Honom må bli rättfärdighet från Gud”.

Be gärna och meditera över vad dessa ord verkligen innebär från alla vinklar och synpunkter! Det tror jag kan innebär ”att det andliga livet befrämjas och utvecklas.”

HaFo

Tack Hafo (och Thorsten Åhman och Alf Ahlberg) för goda och upplyftande tankar! Vill önska alla en god och välsignad helg och passa på att tipsa om morgondagens TV2-gudstjänst, där Thomas Sjödin ska predika.
Till slut skulle jag vara mycket tacksam om ni i era böner ville komma ihåg flickan Engla och hennes familj, samt maken och barn och barnbarn till min väninna som efter många års tapper kamp mot cancern äntligen fick somna in i tisdags i trygg förtröstan på sin Herre och Frälsare.
Karin

De senaste decenniernas vilsenhet inom kristenheten, beror, till stor del, på att man farit efter lärare;
i ställer för efter JESUS, Hans Ord och Ande:

därför har man också strömmat än hit och än dit; efter de olika läraras olika vindkast.

Ytterst handlar det om en obiblisk UPPHÖJELSE av Människor, nu senast är det påven, som bla. upphöjs av Ulf Ekman (som själv upphöjs), Stanley Sjöberg, Sten-Gunnar Hedin (enligt hans handlingar) och flertalet andra ledande personer, inom såväl frikyrkan -som svenska kyrkan.

Det vill till, att den enskilde kristne själv är förankrad i såväl JESUS, som i Hans Ord, inte minst inför den framtid vi går till mötes.

JESUS berättar om tio jungfrur som gick ut för att möta brudgummen, fem av dem var förståndiga; hade egna lampor som vägledde dem:

Andens olja och vägledning.

JESUS har myndigförklarat alla Sina lärjungar, ALLA Sina lemmar som ALLA styrs av ett och SAMMA Huvud, nämligen Han Själv, och vi kallas ALLA i NT för präster; det ALLMÄNNA prästadömet.

Det är tillbaka dit, till att återigen bli s.k. läsare, som Han vill ha ALLT sitt folk. D.v.s. samlade kring Honom Själv, Överherden.

Tryggare plats finns inte, oavsett vilka vindar som blåser, lärovindar och andra. Hans rike, som är Han Själv, är nämligen orubbligt; och det där, på den Klippan, Han vill att vi alla skall vara förankrade, väl befästa, orubbliga.

DET GÄLLER JU VÅRA LIV, EVIGA LIV.

Det gjorde Han av exempelvis med lärjungen Petrus; förankrade honom i Sig Själv: i Klippan Kristus och det är möjligt - för oss var och en - att få bli det:

JESUS har sagt/och säger, Kom!

Kom till Mig.

Karin!

Jag är med Dig i Dina förböner för de böneämnen Du nämner!

HaFo

Sven Lidman:

"O, salighet, o, gåtfullhet
o, kristi törnekrona
som mer än världens visdom vet
och all min synd kan sona.

Jag träder nu, till korset fram,
från dödens syndaländer,
att ge min själ, liksom ett lamm
i Jesu frälsarhänder".

--

Det lammet - min själ - lägger jag inte i människohänder, till det är den alltför dyrbar,

och då få människorna kallas påvar, kyrkoledare eller annat, men min själ skall ENBART ligga i Dens famn som köpt den åt Gud med Sitt Eget blod.

När det gäller kyrkoledare, eller andra med anförarstav, har jag förtroende för dem, i den grad de själva åtlyder/åtföljer Guds Ord. Och Guds Ord har jag egen tillgång till, så det kan jag kontrollera, undersöka.

--

"Förbli i mig, så förblir jag också i er"

"Maria har utvalt den goda delen, och den
skall inte tas ifrån henne"

"låt ingen bedra er, med skenfagert tal"

"håll fast vid det du har, så att ingen
tar din krona"

Klistrar med anledning av smtalen här kring Joel Halldorfs artikel i DAGEN in synpunkter från Deboras blogg:

Joel Halldorf skriver i Dagen "Historielös kyrka fånge i tidsandan":

Citat: "För det tredje kan ett verkligt möte med förflutenhetens folk hjälpa oss ur vår hopplösa tempo­centrism, det vill säga tron att vår egen tid och vår egen kultur är främst och fullkomligast. Vi kan, som det brukar heta, lära av historien.

Min slutliga invändning mot bristen på kyrkohistoria i utbildningen av präster och pastorer är kanske den mest teologiska. Den har med synen på uppenbarelsen och vår relation till denna att göra. Vi måste ställa oss frågan hur vi närmar oss den gudomliga uppenbarelsen.

I dagens modernistiska kultur är detta närmande i mångt och mycket ett individuellt projekt. Allt jag behöver, säger vi, är skriften och mitt förnuft. Ja, vi säger det kanske inte explicit, men vi beter oss så.

Jag menar till exempel att dominansen av exegetik (bibel­vetenskap) och systematisk teologi i utbildningen av svenska präster och pastorer speglar denna tidsanda. Läsaren ställs ensam inför uppenbarelsen, beväpnad bara med sin rationalitet.

I botten ligger här Luthers "Skriften allena", men det är ett slagord vars naivitet modernitetens eskalerande individualism ofrivilligt avslöjat.

"Skriften allena" skapar ensamma människor som kramar sin bibel men är avskurna från gemenskap med andra kristna."
..........
Kommentar:

.1. Vad menar Joel Halldorf med en 'historielös kyrka'? Vilka kallas 'förflutenhetens folk'? Menar Joel Halldorf, att det är profeterna och apostlarna (Skriften) eller...menar han 'den klassiska kristendomen' (det helleniserade bibliska budskapet)?

Det verkar vara den 'klassiska kristendomen' han menar, eftersom längre fram i artikeln underminerar han totalt på ett 'smygande sätt' Skriftens auktoritet.

.2. Ett närmande till den gudomliga uppenbarelsen kallar Joel H. för 'ett individuellt projekt' (?), där 'allt vad vi behöver är skriften och förnuftet'...en ensam läsare står beväpnad bara med sin rationalitet.

Sanningen däremot är, att det är den gudomliga uppenbarelsen som närmar sig individens hjärta!
Individen står inte beväpnad med 'ratio' (förnuft) - utan han blir avväpnad av Herren själv genom Ordet!

.3. Skulden läggs på M.Luther för hans 'Skriften allena' - och då börjar bilden klarna, varifrån Joel H. hämtar sin teologi - och den har inte sina rötter i Jerusalem!

Rötterna sitter i den 'nya ekumenikens mylla', där man redan har kompromissat med Guds Ord...Jag bara undrar: var skulle Joel H. vara idag om det inte var för Luthers verk?

.4. Det är bättre att ensam krama sin Bibel och leva nära den, än att bryta förbundet med Herren och alliera sig med andra som förringar Guds Ord och förlöjligar korset...
.....
.5. Ett stycke historia och uppenbarelse, som individen själv får begrunda i sitt hjärta - räkenskap inför Herren kommer vi inte göra kollektivt utan personligt (individuellt):

Apg.7:39-43 "Men våra fäder ville icke bli honom lydiga, utan stötte bort honom och vände sig med sina hjärtan mot Egypten och sade till Aron:

'Gör oss gudar, som kunna gå framför oss; ty vi vet icke vad som har vederfarits denne Moses, som förde oss ut ur Egyptens land.' Och de gjorde i de dagarna en kalv och bar sedan fram offer åt avguden och gladde sig över sina händers verk.

Då vände Gud sig bort och prisgav dem till att dyrka himmelens härskara, såsom det är skrivet i Profeternas bok: 'Framburen I väl åt mig slaktoffer och spisoffer under de fyrtio åren i öknen, I av Israels hus?

Nej, I bar Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som ni hade gjort för att tillbedja. Därför skall jag låta eder föras åstad ända bortom Babylon.' "
........

.6. Tillbaks till Ordet, till rötterna och den sanna Gudsförsamligen, ett andligt tempel i den Helige Ande:

Ef.2:18-22 "Ty genom honom har vi, de ena såväl som de andra, i en och samme Ande tillträde till Fadern.

Alltså är ni nu icke mer främlingar och gäster, utan ni har medborgarskap med de heliga och är Guds husfolk, uppbyggda på apostlarnas och profeternas grundval, där hörnstenen är Kristus Jesus själv, i vilken allt det som uppbygges bliver sammanslutet och så växer upp till ett heligt tempel i Herren.

I honom blir också ni med de andra uppbyggda till en Guds boning, i Anden."
...........

.7. Alldeles riktigt, Joel! Mera kyrkohistoria! Man får se upp dock, att denna jakt på 'historicitet' inte gör folk i stället till fångar i 'historieandan'.....

För vad har vi lärt av historien? - Att vi inte har lärt någonting...

Ett intressant och läsvärt inlägg i Dagen:

Om Jesus är på de smås sida, kan vi då ha Alpha-kurser på lyxhotell? Frågan höll mig vaken natten efter första dagen av konferensen "Tillbaka till Jesus", som gick av stapeln för en vecka sedan i Göteborg.
Undervisningen av Lennart Thörn och Runar Eldebo var späckad med intressanta och utmanande frågeställningar och teologiska perspektiv. Ändå var det min ovan ställda konkreta fråga som hängde kvar.
Runar Eldebo undervisade utifrån sin bok med samma namn som konferensen. Under flera månaders läsning av evangelierna, kom Eldebo fram till att det är ett antal punkter som är karaktäristiska för Jesus. Den första är: Jesus är på de smås sida. Jesus är partisk. Han umgicks med de som var utstötta, de sjuka och fattiga. Påståendet är för mig helt sant och ofrånkomligt inte bara hos Jesus, utan genom hela Bibeln: vi tror på en Gud som är rättvis och som därför ställer sig på de orättvist behandlades sida.

Med anledning av de inlägg som varit i Dagen i det senaste, där frågan ställts kring kristet liv och konsumtion och materialism, kan man undra: om Gud står på de fattigas sida - vad händer då med oss? För ur ett globalt perspektiv är vi svenskar rika.
Den senaste tidens rapporter om stegrande matpriser och påföljande konflikter kring matbristen, påminner oss om att dagligt bröd inte är något självklart för en stor del av världens befolkning. Ska man som Bono lite uppgivet säga: "Jag hoppas att Gud ändå är med oss i våra flotta hus och våra palats"?

Visst är det en kontroversiell fråga. Men om vi ska "komma tillbaka till Jesus", innebär inte det just att komma tillbaka till de små och fattiga? Är det svårare än så att söka Gud?
För mig personligen var det där allt började. Den kristna tron var i mångt och mycket en abstrakt teori under min uppväxt i kyrkan. Det var först i mötet med de hemlösa på härbärget där jag var volontär och i arbetet med de hungriga och småväxta barnen i Londons utkant, som jag började erfara och förstå evangeliets livgivande och kraftfulla verklighet.
Mer och mer upplevde jag att efter­följelsen till Jesus var på riktigt. Det var sprängstoff som förändrade människor och situationer. Det var - och är - värt allt!

Påmind och peppad gick jag till konferensens kvällsmöte. Väl där inser jag dock att budskapet och kulturen i kyrkan ibland rimmar illa. De yttre attributen som möter är fina bilar, uppklädda människor och en ganska homogen grupp samlade. Visst är det inte hela bilden, men ibland får jag ge med mig till de kritiska röster som kallar vår frikyrkokultur präktig och fin i kanten. Jag frågar mig: hur går det här ihop?
Under förbönsstunden vankar helt plötsligt en uppenbart förvirrad och sliten man in i kyrksalen. Han flackar med blicken, är tydligt vilsen och sätter sig längst fram och söker av omgivningen. Vad görs?
Jag kan inte ta ögonen från honom. Budskapet är starkt till mig - till oss. Hur tar vi emot de små? Om Jesus skulle komma in här, hur skulle han reagera och bli mottagen? Skulle han inte precis som killen framför mig, känna sig vilsen? För var är de fattiga? Samhällets utstötta? Får de plats i våra gemenskaper?

Jag tror inte att Gud har övergett oss "rika". Men vill vi följa Jesus måste vi vara beredda att gå dit han går. Tillbaka till Jesus innebär tillbaka till de små. Att ta emot de minsta som om de vore Jesus själv.


Karin Cedersjö
Studerar teologi och är engagerad i rättvisenätverket Speak
redaktionendagen.se

Mycket tänkvärda ord, som även kändes bära på en äkta nöd, för utestängda och utslagna människor!

Där det inte handlade om att "vinna proselyter" och därför bry sig.

Utan verkade handla om en nöd i hjärtat över de som har det svårt. En nöd som även gör att man är beredd sänka sin egen standard och ge tid och pengar till praktiskt tjänande gentemot människor i nöd. Istället för att tjäna och dyrka mammon.

HaFo

Hittade följande läsvärda artikel i Dagen, skriven av Håkan Arenius:



Gud står högt i kurs i samtiden: de flesta är trots allt troende i någon mening. Jesus är populär: han nämns ofta som föredöme. Andlighet verkar bli allt mer självklart för allt flera. Och kyrkan, som står för allt detta är följaktligen kung?
Nej, hon är obegriplig, ointressant eller direkt motbjudande för en majoritet av folket.
Beror detta på att folket inte förstått kyrkan? Eller kan det bero på att kyrkan har fått Gud, Jesus och andligheten totalt om bakfoten? Australiensaren Alan Hirsch ställde den frågan på Evangeliska Frikyrkans kongress i helgen. Sedan bad Hirsch sin publik att beskriva fariséerna och fick fram en bild av människor som var hängivna och skrifttrogna, trodde på under, bad flitigt och höll moralen högt. När han frågade vilka detta stämde in på idag blev svaret: evangelikala kristna.
Som du minns var det fariséerna som fick Jesus korsfäst.
Är det samma mekanismer vi ser i dag?

Som av en händelse berättade vi i gårdagens tidning att ett 80-tal amerikanska evangelikaler menar att begreppet - som var ämnat att stå för behovet av personlig omvändelse och att Bibeln är Guds ord - nu blivit så politiskt laddat att det förlorat sin religiösa innebörd. Snarare står evangelikal nu för "sanning utan kärlek" - en bra definition på farisé, eller hur?

Likheterna med det svenska sammanhanget är nog större än vi vill medge, och då inte enbart bland dem som etiketteras evangelikaler. Kristna opinionsbildares försök att slå sig fram på den offentliga arenan har allt för ofta en bismak av självgodhet och pekfingermentalitet. Önskan att genom lagstiftning styra och ställa med människors liv hellre än att dela deras vånda upplevs ofta som dömande av människor utanför kyrkan. I detta stycke ska jag tala med små bokstäver, ty ingen frestelse ligger väl närmare ledarskribenten än den att ta till brösttoner.
Alan Hirsch undrade om inte kyrkans system, makthierarkier och påbud har svällt därhän att Jesus helt enkelt inte längre får plats. Den frågan ska verkligen inte avfärdas.
När kyrkan talar om framtiden är det ofta i termer av att "vända trenden" eller att "grunda nya församlingar" eller att "hitta nya metoder". Allt detta skulle vara relevant om kyrkan vore ett företag eller ett politiskt parti. Det är den inte. Om kyrkan överlever eller inte ligger i Guds händer, det är faktiskt en icke-fråga i sammanhanget. Den allt överskuggande frågan är i stället Jesus, för att uttrycka det med Hirsch. Och om kyrkan förhåller sig till människor på Jesus vis.
Såväl kyrkfolk som andra vänder sig med en grimas bort från den smör-Jesus, den granskar-Jesus och den trolleri-Jesus som allt för ofta erbjuds - naturligtvis i största välmening. Jesus är inte heller evangelikal, katolik eller ens pingstvän. Han är Jesus.

Han är medfiskarna på jobbet, han är med girigbukarna på krogen, han tar i de spetälska, han talar med slinkor - men han är fortfarande och alltid Jesus. Miljonfrågan till kyrkan är denna: kan hon följa med? Inte bara vara med alla dessa människor, utan vara där som Jesus?
Jesus älskade världen så att han blev ett med den. Han gjorde klart att kristendom inte är att styra och ställa men att tjäna i djupaste medkänsla. Kristendom är inte regler att följa, den är liv att sträva emot med pingstens Hjälpare vid handen. Kristendom är inte piska och dom, den är förebild och hopp. Kristendom har inte fokus på strategier och organisation, inte ens på ideologi och teologi, utan på människan med vilken Kristus identifierade sig.

När Jesus sammanfattade buden handlade det om att älska Gud av hela sitt hjärta och sin nästa som sig själv. För fariséerna gjorde han klart att det inte handlade om att ge tionde "av mynta och dill" utan om "rättvisa, barmhärtighet, trohet." Om de som bekänner sig till Jesus Kristus förmår göra denna hemläxa har kyrkan en lysande framtid.

Bejakar dessa ord!

När Jesus "kommer ner på verkstadsgolvet" och i sin person av Gud och människa förenade - Kristi person, förenar människan med sig själv, då när "Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv" och därigenom, kan bära fram det försonande RENA offret av Gud och människa förenade, kropp och blod - Kristi persons kropp och blod på korset.

Då talar vi om Bibelns frälsningsbudskap!

HaFo