Hade samtal idag med en väninna om ikoner och hon frågade mig om bilder och tavlor som avbildar Jesus. Alltså inte ikoner utan tavlor. Hon har flera tavlor av Jesus hemma och frågade mig är det fel också? Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Likadant med kors och kruxifix. Är det då fel med kors också?. Min man har ett kruxifix hemma, ett kors av metall där Jesus hänger. han har ärvt det av sin farmor. Är det fel att ha ett kors där Jesus avbildas? Likaså hade jag en liten porslinsstaty föreställande Maria (som jag ärvt av min farmor)men som jag kastat för ganska längesen. Det finns ju så många bilder, tavlor, statyer, julkrubbor som avbildar Jesus men som inte är ikoner och det finns ju i svenska kyrkan också! Undrar var man ska dra gränsen?

Välkommen till forumet Maria!

Jag tror inte problemet sitter vid, om man har en "Jesus - tavla" eller ett kors man bär etc.

Jag tror problemet uppstår, när det får den "dignitet", som bilder, ikoner reliker etc. etc. och dess betydelse som "bärare" av en Guds relation, som man vördar och anser att de förmedlar, en Gudskontakt, som detta får i katolicismen och dess utövning och som Halldorf reflekterar.

Jag menar att han "passerat en gräns" som Du efterfrågar.

Jag återger igen delar av min kommentar till hans försvar för ikoner:
---
”Ikonens seger var Evangeliets seger.” Säger Peter.

HaFo:

Det är alltså inte urbilden Kristus, som är evangeliets seger, utan dess avbildade Ikon, som är evangeliets seger!!

Ikonen för Peter är så viktig, så han säger att:

”För ikonvännerna var kritiken mot ikonen ett angrepp på själva hjärtat i den kristna tron.”

HaFo:

Enligt Peter, så angriper de som ifrågasätter Ikonernas betydelse, ”själva hjärtat i den kristna tron”. Alltså gör de som ifrågasätter Ikonernas betydelse, en förnekelse av vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Det verkar vara precis vad han faktiskt menar, när han fortsätter:

”Hade Gud blivit verklig människa eller var allt tal i den vägen bara en illusion?”

HaFo:

Att ifrågasätta Ikonernas betydelse skulle alltså enligt Peter, vara att ifrågasätta om Gud blivit människa!!
---

Peter fortsätter så i sin manipulation till att försvara den katolska synen på och betydelsen av Ikonerna:

”I Kristus upphävs det gammaltestamentliga bildförbudet. I Jesus är Gud avbildad.”

HaFo:

Av vilken anledning skulle ”bildförbudet”, i den bemärkelsen som en Ikon faktiskt utger sig för att vara en avbild av Gud, med en speciell relation till Gud, där man möter Gud själv i denna bild, ha blivit upphävt i Kristus?

Jesus är inte bara Gud ”avbildad”. Han är Gud. Visserligen försöker Peter längre fram tvista in de sanningarna i förförelsen, men bara väver in de sanningarna kring vem Jesus ÄR, till ett försvar, för att se på Ikonerna som avbilder av urbilden Kristus, som därigenom har en relation med Kristus.

Det är hur än Peter vill vrida och vända det, inget annat än magi och ockultism. Inte så märkligt att han vill gå i försvar för det, när han redan anammat och vidareför katolicismens villfarelser i lära liv och utövning.
---

Peter fortsätter sin manipulering:

”Ikonen kränker inte bildförbudet. Den visar tvärtom på dess enda möjliga konsekvens, såvida det är sant att Gud blivit verklig människa. Just därför att Gud är osynlig och inte kan avbildas, blir hans människoblivande den händelse som gör det möjligt att avbilda honom.”

HaFo:

Så illslugt! De som förnekar ifrågasätter Ikonernas betydelse, skulle alltså förneka att Gud blivit ”verklig människa”.

Guds människoblivande i Jesus Kristus, där Gud och människa är förenade, gör det inte möjligt att avbilda Honom, utan innebär att vi med våra hjärtan, sinnen och allt vårt förstånd kan vända oss till den nu uppståndne och levande Frälsaren, utan att gå via några mellanhänder som Helgon, Maria, reliker eller Ikoner!
---

Peter:

”Först gav Gud människan sitt ord, Lagen. Sedan gav Gud människan sin bild, Jesus.”

HaFo:

Jesus är inte bilden av Gud, utan är Gud och Gud och människa förenade i sin person. Därför kan vi utan några som helst mellanhänder vända oss direkt till Honom.
---

Peter fortsätter sin manipulation med att försöka framstå som Skriftrogen:

”Med Johannes ord i prologen till sitt evangelium: ’Ingen har någonsin sett Gud. Den ende Sonen, själv Gud, och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss’. På denna bekännelse målas och vördas ikonen.

HaFo:

Så illslugt igen. Den som inte vill hålla med i den senare meningen, ”På denna bekännelse målas och vördas ikonen”, skulle då alltså förneka Guds Ord: ’Ingen har någonsin sett Gud. Den ende Sonen, själv Gud, och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss’

Är det ingen mer än jag som får kalla kårar, över hur en förförelse kan läggas upp och detta till synes styrkt av Guds Ord!!
---

Peter fortsätter med manipuleringen utifrån att Gud blev kött (vilket varje sann kristen håller med om), men här för Peter, betyder det att vi ska se Honom i Ikonen:

”Ordet som blev kött gör kristendomen till en religion, där det viktigaste uttrycket för att känna Gud är att ’skåda’. Vi lär känna Gud genom att se in i en människas ansikte. Ikonen ställer fram det ansiktet för våra ögon. Den vittnar om Gud uppenbarad i köttet.”

HaFo:

Enligt Peters manipulativa ordvändningar, så ska vi alltså här lära känna Gud, genom att se in i Hans avbildade ansikte inför våra ansikten i Ikonen.
---

Peter fortsätter den duperande och manipulativa texten vidare:

”Tillbedjan får endast riktas till urbilden, den levande Guden. Men avbilden ska vördas, eftersom den vittnar om urbilden.

Ett ord, en bild, skapelsens skönhet, en självut-givande handling, en genomlyst människa - allt som väcker tacksamhet till Gud står i helig-hetens tjänst och är värt vördnad. Paulus skriver: ’Allt som Gud har skapat är bra och ingenting
behöver vrakas, om det tas emot med tacksägelse; det blir rent genom Guds ord och genom bön’.”

HaFo:

Peter aktar sig för att säga att man ska tillbe Ikonen. Det vore för uppenbart vilset. Men ändå står för honom, Ikonen ”i helighetens tjänst” och är ngt som Gud skapat och är ”rent genom Guds ord och genom bön” och värd ”vördnad”, genom SIN RELATION MED KRISTUS som dennes avbild.

---

Den manipulativa förförelsen fortsätter:

”I Johannes försvar av ikonerna stod inkarnationen hela tiden i förgrunden.

Ikonen ger relief åt bekännelsen att den oberörbare har blivit berörbar, den oskapade har fått en kropp.”

HaFo:

Försvaret av Ikonerna, är alltså detsamma som att försvara inkarnationen och att bekänna att Gud blivit berörbar och fått en kropp

Den manipulativa förförelsen fortsätter:

”Till kritikerna, som menade att ikonvännerna betraktade bilden som gudomlig, säger Theodoros:

Ikonen är genom själva sin natur något annat
än den eller det som avbildas på ikonen. På samma sätt som skuggan av en person är något annat än personen. Det är två skilda ting.

Kristus är en sak, hans bild en annan. Om man hävdar något annat vore det ju inte längre en bild utan Kristus själv.

Ikonen är alltså inte identisk med Kristus, och likväl FÅR DEN SIN IDENTITET VIA SIN RELATION MED HONOM”

HaFo:

Vilka kringelikrokar med ordvändningar, så att det ska se ut som man står för kristen tro, medan det egentligen handlar om ngt helt annat!

Ikonen har alltså, enligt Peter, SOM ETT SLAGS LEVANDE VÄSEN EN RELATION TILL KRISTUS. Det är här, mitt i alla vackra ord, inte frågan om ngt annat än magi och ockultism!!

Manipulationen fortsätter, så att man inte ska se vad som egentligen sägs:

”Bilden riktar uppmärksamhet, inte till sig själv, utan mot den eller det som den föreställer. I den meningen äger avbilden sin identitet i urbilden, utan att vara identiskt med denna.

På samma sätt som en skugga är oskiljaktig från den kropp som kastar skuggan, är bilden förenad med originalet. Den som ser på en ikon och säger ”Där är Kristus”, menar inte att bilden är Kristus. Den kallas
Kristus därför att den får sin identitet genom sitt förhållande till honom.”

HaFo:

Återigen har Ikonen, nästan som på ett levande magiskt sätt, EN IDENTITET, EN RELATION MED KRISTUS SJÄLV. Är det ingen mer än jag som reagerar på den förförelse som ligger i en sådan framställning?

Den slutkonsekvens som artikeln syftar till kommer väl klarast fram i uttrycket:

”Den som kysser ikonen kysser Kristus.”

HaFo:

Här blir det uppenbart, hur magin och ockultismen ligger där och att VÄNDA SIG TILL IKIONEN FAKTISKT ÄR SOM ATT VÄNDA SIG TILL KRISTUS SJÄLV.

Men det blir ju för uppenbart förföriskt, så då görs ett krystat försök till förklaring igen:

”Den som ber inför ikonen vänder sig till urbilden, inte till avbilden.”

HaFo:

Här är man nu framme vid att be inför Ikonen, men man ska komma ihåg, att man vänder sig till urbilden och inte till avbilden.
---
Märk vänner, att vi behöver inte stå inför några ikoner för att tillbe Jesus. Vi kan med våra hjärtan och sinnen vända oss till Honom, utan några mellanhänder eller avbilder!

Manipuleringen fortsätter med ett försök att göra tillbedjan inför en Ikon, som detsamma som att vörda Bibeln:

”Inte för att den målade träplattan är Gud. Lika lite som bibeltexten är Gud för den som kysser sin bibel. Att tro det vore avguda-dyrkan!”

HaFo:

Här görs nu allt för att man inte i denna framlagda förförelse, ska kunna uppfatta det som den ”avguda – dyrkan”, som det faktiskt ändå rent praktiskt är frågan om.

Jämförelsen med Ikonen och Bibeln fortsätter:

”När den troende säger att Bibeln är Guds ord menar hon inte att bibelboken eller pergamentrullen är identisk med Kristus.

Men den äger sin identitet i honom. Därför vördar den troende den heliga Skrift, såsom Gud själv.

Den vördnad hon riktar mot boken hänförs till honom som boken förkunnar.

På samma sätt som den vördnad hon riktar mot bilden hänförs till den som bilden föreställer. Honom vars strålglans framträder i ikonen - och i var och en som låter sig uppfyllas av Anden!”

HaFo:

Varken en Ikon eller Bibeln ska ses som ngt som har sin identitet med Kristus, genom vare sig skrift på papper eller avbild på ngt magiskt sätt, som att tron på och vördnaden av dem, Bibeln eller Ikonen i sig själv skulle ha ngn betydelse.

Det som har betydelse, är om man får tag på och umgängelse med den som Skriften talar om. Den levande uppståndne Frälsaren. Fördenskull behövs ingen speciell vördnad till orden i sig på papperet eller dess pärmar och utseende.

Lika lite som det behövs ngn speciell vördnad till en Ikon, som säges i sig själv ha en relation och identitet i Kristus. Det är ju ett sammelsurium, som det är märkligt att DAGEN vill låna sig till, för att framföra en sådan villfarelse.

Och som bejakar Peters avslutningsord, om att det är de, som ser strålglansen i Ikonen, som är de som låtit sig uppfyllas av Anden. Det är vad han egentligen säger.
---

Jag tror inte alls Maria, att vad Du och Din väninna undrar över, alls ligger på ngn "nivå", som här ovan angivet, av magisk och ockultisk utövning, kring avbilder, krusifix, ikoner, reliker etc.

Det är när det hamnar i den tro och utövning som katolicismen, här reflekterat av Halldorf, som det ger upphov till onda andars spel och ockulta manifestationer.

HaFo