Hej igen
Jag ställer här fram vissa frågetecken
, är det någon som vill räta ut dessa ?
Ja , nog har det tydligen förekommit och
förekommer nog ännu mycket underliga
saker när det gäller den Katolska Kyrkan
"Är helgon alltid helgon eller ibland raka motsatsen"
Ja det kan man nog verkligen fråga sig när man läser
vad Bertil Lundberg skriver om dessa saker
Det verkar enligt vad Bertil skriver vara så att
det inte var så bra ställt med varken Padre Pio
eller Franciskus
Och , sedan en mycket provokativ fråga ,
hur var det egentligen ställt med Moder Teresa ?
Hon verkar inte att ha mått så bra under den
yta som hon visade upp åt andra
http://www.tidenstecken.se/kkteres1.htm
"Den 5 september 2001 avslöjade ärkebiskop Henry
Sebastian D'Souza's i Calcutta, Indien, att världens mest
kända nunna, den överallt i världen aktade Moder Teresa
hade genomgått en andeutdrivning. Den tog plats på ett
sjukhus på begäran av henne själv. Hon hade haft problem
med sömnen, var orolig och sa att hon var rädd för att hon
var besatt. Detta skulle ha hänt år 1997, ett fåtal månader
innan Teresas död i en ålder av 87"
Slut på citatet
# Min kommentar , är det någon som har
mera info om denna händelse ?
# Är detta påstående faktiskt sant ?
# Är det någon som har mera info ?
# Är detta fråga om rent förtal , lögn ??
I Dagen kan man läsa tex följande :
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=140483
"Hon var kristendomens kärleksansikte under halva 1900-talet.
Men själv brottades hon med tvivel, bottenlöst mörker och en
känsla av Guds kärleks frånvaro i sitt eget liv.
En nyutkommen bok – en sammanställning av hennes
brev till sina själavårdare - kastar ett nytt ljus över
Moder Teresa av Calcutta"
# Min kommentar :
Varför brottades denna Teresa med "tvivel, bottenlöst
mörker och en känsla av Guds kärleks frånvaro i sitt
eget liv i närmare 50 år ??
Citat av Teresa
”Kristus finns i våra hjärtan, Kristus finns i de
fattiga vi möter, Kristus finns i leendet vi
ger och i leendet vi får.”
# Detta uttalande av Teresa låter nu en hel del ihåligt i
ljuset av vad som nu framkommit efter hennes död
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=140483
"När Moder Teresa av Calcutta höll sin Nobelföreläsning i
Oslo i samband med mottagandet av fredspriset 1979 sa
hon bland annat: ”Kristus finns i våra hjärtan, Kristus finns
i de fattiga vi möter, Kristus finns i leendet vi ger och i leendet vi får.”
Ytterst få visste om att den leende kvinnan, som gett sitt liv åt att
förmedla Guds kärlek till de mest behövande, samtidigt brottades
med en troskris som vid det laget hade pågått i trettio år och
skulle komma att pågå i närmare tjugo år till"
Citat från :
http://www.tidenstecken.se/kkteres1.htm
Moder Teresa är känd för sitt hjälparbete bland de fattiga i
Calcutta och hennes starka motstånd mot aborter. Men hur
var det med hennes tro? Anthony Stern har gett ut en bok med
titeln "Everything Starts from Prayer: Mother Teresa's Meditations
on Spiritual Life for People of All Faiths". För all tro (religioner)?
En av hennes ofta förekommande påståenden var: "Jag har alltid
sagt att vi ska hjälpa en hindu att bli en bättre hindu, en muslim att
bli en bättre muslim, en katolik att bli en bättre katolik." Spelade
det alltså ingen roll för Teresa vilken religion människan har?
Så här säger Teresa i boken: "En de kallar honom Ishwar, en
del kallar honom Allah, några bara Gud, men vi måste tillstå att
det är Han som gjort oss för större saker: att älska och bli äskade.
Vad betyder det att vi älskar? Vi kan inte älska utan bön, och
så vilken religion vi än har, vi måste be tillsammans."
Slut citat
# Om det nu faktiskt var så här illa ställt med Moder Teresa
så undrar man ju inte på om hon , "brottades med "tvivel, bottenlöst
mörker och en känsla av Guds kärleks frånvaro i sitt
eget liv i närmare 50 år"
# Inte undrar man ju heller på om hon
ville bli befriad från "vissa saker"
Alltså : är detta sant ?
"Den 5 september 2001 avslöjade ärkebiskop Henry
Sebastian D'Souza's i Calcutta, Indien, att världens mest
kända nunna, den överallt i världen aktade Moder Teresa
hade genomgått en andeutdrivning. Den tog plats på ett
sjukhus på begäran av henne själv. Hon hade haft problem
med sömnen, var orolig och sa att hon var rädd för att hon
var besatt. Detta skulle ha hänt år 1997, ett fåtal månader
innan Teresas död i en ålder av 87"
# Någon som kan bekräfta att detta stämmer ?
Eller , bevisa att detta påstående om att Teresa
genomgick andeutdrivning inte stämmer ?
Mvh SLB
Lite klipp om Padre Pio och Franciskus
från http://www.tidenstecken.se/kkpio.htm
"Under sommaren 1918 upplevde Padre Pio en extrem andlig tortyr,
bedrövelse och mörker. Den 5 augusti 1918 medan han hörde
seminaristernas bikter upplevde han en stor förskräckelse när han
fick en inre syn där han såg en himmelsk gestalt (det är nog snarare
en ängel från avgrunden) som höll ett vapen i sin hand, ett svärd med
en vass lågande spets. "Jag såg varelsen med all sin kraft kasta vapnet
mot min själ på en enda snabb sekund. Jag kände mig som döende.
Jag sade åt pojken att lämna biktstolen, eftersom jag kände mig sjuk
och inte hade kraft att fortsätta."
Från och med denna kvällen kände han sig dödligt sårad.
Så kom FREDAGsmorgonen den 20 september 1918, då var han
31 år gammal. Efter det att han hade celebrerat mässan och medan
han ännu befann sig i koret vid foten av krucifixet såg han en
hemlighetsfull gestalt, liknande den han hade sett den 5 augusti,
den skilde sig bara däri att dess händer, fötter och sida droppade blod.
Åsynen av varelsen skrämde honom! Och han trodde att han skulle dö.
När denna varelsen hade försvunnit blev han varse att hans händer,
fötter och sida droppade blod.
En stark ångest följde med denna upplevelsen.
Och efter detta så var han sedan stigmatiserad och särskilt
från torsdag kväll till lördag blödde såren.
Ibland fruktade han att han skulle förblöda.
Dock, i hans teologi ingick att smärtan är någonting positivt,
något genom vilket han kunde dra själar till Gud med och
utverka nåd för människor inför Gud, därför är smärtan
hans brinnande önskan, även om han upplevde de yttre
tecknen som väldigt förödmjukande och något som
han helst inte ville visa för andra människor.
"Padre Pio yttrade vid fler än ett tillfälle: "Min verkliga mission börjar efter min död".
Och han lovade: "Jag kommer att stå vid himlens portar men kommer inte att gå
genom dem förrän alla mina andliga barn har kommit in." Itutad hur helgonen är
verksamma bland fromma katoliker så är detta förståeligt. Men Bibeln talar
ingenting om sådana uppdrag. All kontakt som tas i bön med andra personligheter
än Fadern, Jesus och den Helige Ande blir en kontakt med onda andar.
När Padre Pio låg inför döden den sista natten strax innan hans ögon slöts
för sista gången så såg han med stor kärleksfullhet på madonnabilden på väggen.
Hans sista ord på den här jorden var "Maria". Den mässa han oftast celebrerade
var mässan till den Obefläckade avlelsen. En mässa som han också kunde utantill
var mässan för de döda. Under de sista åren när han inte såg så bra, så var det
dessa två mässor han kunde utföra. Vid flera tillfällen anförtrodde han sina närmaste
att den Välsignade jungfrun fanns bredvid honom medan han hörde bikten.
Padre Pios Maria-dyrkan är ingenting som kan sopas under mattan.
Här följer en sammanställning av en del av det han har sagt:
* En del människor är så dumma att de tror att de kan gå genom
livet utan hjälpen från den Välsignade Modern.
* När man erkänner vikten av den Välsignade Modern i Hennes
Obefläckade Avlelse, så är det första steget på frälsningen väg.
* Älska Madonnan och bed rosenkransen, för Rosenkransen
är vapnet mot det onda i världen idag.
* All nåd given av Gud går genom den Välsignade Modern.
* Den Välsignade Modern är Modern av alla Mödrar.
* Den Välsignade Modern följer mig till altaret och förblir
vid min sida medan jag frambär offret i den Heliga Mässan.
* Allt tack måste ges till den Välsignade Modern
sedan hon är Medlarinnan för all nåd.
Slut citat
http://www.tidenstecken.se/kkneuman.htm
"Av katolska kyrkans minst 320 stigmatiserade personer är minst 60
stycken kanoniserade som helgon (som man alltså enligt katolska
kyrkan kan be till). Den förste i historien vi känner till som stigmatiserad
var Franciskus, den person som genom sin förebild drog i gång hela
denna villfarelse. Det lär ha varit någon munk och novis stigmatiserade
även tidigare, men efter Franciskus blev det en hel serie av stigmatiseringar.
Broder Leo, som var Franciskus närmaste vän, berättar att Franciskus
blev stigmatiserad under en lång fasteperiod han höll till ära åt den heliga
Jungfru Maria och ärkeängeln Mikael! Detta hände under det att han helt
försjönk i betraktelsen (kontemplationen) av Kristi lidande och död, under
bön om att Kristus måtte låta även honom bli delaktig i sitt lidande.
Franciskus längtan i denna bön var att uppleva detta lidande inte bara i
själ, men även i sin kropp. Därför överlät han sig till en exstatisk bön,
där han inbjöd kroppsliga förnimmelser (fysiskt lidande).
Franciskus bön blev besvarad. Krönikorna säger att "Franciskus
kände sig själv helt förvandlad till Kristus". Detta var inte bara en känsla,
det var fysiska förnimmelser, när Franciskus såg nånting som han beskrev
som en sex-vingad seraf som kom ner från himlen till honom. Franciskus
började sedan i serafen se Kristus spikad till korset. Och serafen kom så
nära att Franciskus klart kunde se märkena av den korsfäste. Franciskus
kände i märkena igen Kristus själv som hade kommit ner till honom.
Han kände nu Kristi lidande i sin kropp, varvid hans längtan att uppleva
lidandet nu var uppfyllt. Sedan började stigmatasårena att framträda på
hans kropp. Hans bemödanden och innerliga bön hade blivit uppfylld.
Sina långa och smärtfulla sjukdomar kallade Franciskus sedan för sina systrar.
Döden kallade han för "Syster Död". Katolska kyrkan accepterade Franciskus
stigmatisering som ett stort mirakel och endast två år efter sin död blev
Franciskus helgonförklarad. Huvudmotivet för hans helgonförklaring var
det faktum att han fått dessa övernaturliga stigmatasår (på händerna, på
fötterna och i sidan), vilket accepterades som indikationer på hans helighet.
Visst blev Franciskus bönhörd, men inte var det Kristus som uppenbarade
sig för honom. Ulven kan komma i många skepnader. Av bibeln vet vi även att
djävulen är en kerub (Hes. 28:14), som har stora likheter med en seraf, därför
kan det lika gärna ha varit en kerub Franciskus såg, ja, det ondas ledarkerub,
djävulen själv. Av detta borde vi lära oss att vi också måste pröva de kyrkohistoriska
företeelserna och deras tecken och under. Det finns mycket mer av ockult uppenbarelse
och tradition i katolska kyrkan, till exempel Fatima- och Lourdesuppenbarelserna.
I ljuset av detta blir det inte heller så svårt att se sammanhanget i Uppb. 17-18,
och vad som menas med den andliga otukt som där beskrivs.
Hej
Mera frågetecken
angående det här med
"Är helgon alltid helgon eller ibland raka motsatsen"
Kunde vara intressant om någon skulle vilja kolla upp
och sedan kommentera vad Berit Kjos skriver om :
"Deeds, Creeds & Mother Teresa's Despair"
http://www.newswithviews.com/BeritKjos/kjos82.htm
Mvh från SLBlomqvist
Min kommentar Sigfrid till vad Du återger är följande:
Hur är det möjligt för katolicismens företrädare och numer övriga kristna ledare (som förr har sett klart), inte inser utifrån Skriften, att vad som här manifesteras i Franciskus och Padre Pio, handlar om ockulta manifestationer, därför att man gett sig in i spiritism (via anrop om förbön till Maria och helgon) och gett sig in på det ockulta området vid ”vördnad av reliker och ikoner”, där man ser dessa företeelser, som ägandes en Gudsgemenskap som de förmedlar!!??
Jag upprepar, hur vilsna får kristna ledare bli, innan de inte längre kan få räknas som kristna ledare!!???????
---
Ang Moder Teresa, som Du ställer frågor kring, så vet jag inte mer än vad Du här förmedlar (på hemsidan).
Är hennes citat rätt återgivna, som Du relaterar till, så var hon ju andligt sett vilset ute.
Och efter att man, alltmer sätter sig in i förförelsen i katolicismen, så kan man ju förstå att hon blev vilsen i dess ledband.
---
Men ingen kan knappast ta från henne den nöd för lidande människor som hon i praktisk handling förverkligade.
Många människor blev verkligen praktiskt hjälpta av henne i sitt lidande.
---
Men det gör henne ju inte själv räddad inför evigheten, om hon samtidigt själv, blivit bortdribblad av katolicismens läror och inte i sitt hjärta omfattade vem JESUS ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset (med allt vad dessa ord faktiskt innebär!!)
Ingen blir räddad inför evigheten med ett aldrig så utgivande och uppoffrande liv för andra! Även om det är väldigt underbart att det finns människor som så kan ge sig ut för andras lidande och faktiskt ger dem lättnad i sitt lidande. Men det i sig självt räddar ingen människa inför evigheten!!
Hoppas liksom Du att ngn som vet mer kring Moder Teresas "kämpande ångestfyllda trosliv", kunde förmedla vad som är sant kring hennes person och uttalanden.
HaFo