Det skydd JESUS satt kring Sin fårhjord, frånsett herdarna/väktarna, är den lära Han gett genom Sina apostlar och profeter.
Den läran utgör en mur, en palissad, kring fåren.
Avviker man från den läran, innebär det en öppning i skyddsmuren. Och eftersom det handlar om andliga krafter, kan det på sikt - genom den förvillelse som blir verksam inne bland fåren - innebära att muren raseras:
vilket i långa stycken redan skett inom svensk kristenhet; genom att herdarna/väktarna hälsat villolärare välkomna in bland fåren, utan att de behövt lämna utanför - göra upp med - sina olika villoläror.
2 Joh. 9-11 "Var och en som
går så framåt, att han inte
förblir i Kristi lära,
han har inte Gud; den som
förblir i den läran,
har både Fadern och Sonen.
Om någon kommer till er och
inte har den läran med sig,
så ta inte emot honom i era
hus och hälsa honom inte.
Ty den som hälsar honom,
han gör sig delaktig i
hans onda gärningar".
--
När det gäller sekter, så fungerar de som en vargflock: d.v.s. en ledare kräver fullständig lydnad, ja slavisk underkastelse, och tål inga
former av ifrågasättande inom sin flock:
utan näpser dem som "sticker upp" om än inte med fysika metoder utan med mentala, utfrysning och andra former av tillrättavisningar; gärna inför de övriga sektmedlemmarna.
Till den metoden kommer också olika belöningsformer; riktade till de fogliga, hörsamma. De får t.ex. vara i ledarens omedelbara närhet, kan få olika förtroendeuppdrag av honom och får vara i hans "inre krets", blir kort och gott "sedda" av ledaren.
Och eftersom alla mer eller mindre strävar efter att få komma dit, till den positionen, blir lydnaden och fogligheten en dygd som odlas inom gruppen.
All kritik - och därmed förutsättningar för hälsosam självprövan - dör ut!