Hej

"Maktmänniskan i församlingen"

Angående Ulvar i fårakläder
och deras egentliga drivkraft

På wikipedia hittar jag följande
när jag googlar efter termen psykopat :
Beteende
"Robert D. Hare beskriver psykopater som
"Mänskliga rovdjur som använder charm,
manipulation, provokation och våld för att
kontrollera andra och tillfredsställa sina
egna själviska behov.
Med en brist på samvete och medkänsla
för andra, tar de kallblodigt vad de vill ha
och gör som de själva vill, och bryter
mot sociala normer och förväntningar
utan den minsta skymt av skuld-
eller ångerkänslor"

Harry !! , vad är det som du egentligen,
jag upprepar , egentligen beskriver här ??
Citat Hafo
"Men så framträder ngt igen i vad han säger och förmedlar,
där det bara blir så uppenbart att han fullt klart är helt vilset
ute och det i kallhamrad kyla, men med en charmfull,
karismatisk utstrålning som duperar och manipulerar.
Hans egofixering och tillfredsställelse, av att få exponeras
är ju egentligen så barnsligt naiv och påtaglig, så att var
människa borde ju se igenom, att här finns andra
drivkrafter bakom hans verksamhet, än att egentligen
vara så värst intresserad av sanningen"
Slut citat

# Så här skriver Edin Lövås angående
maktmänniskan i församlingen
Citat : "Judas skriver också om människor som djävulen har utsatt för
samma frestelse som Jesus, men som har fallit som djävulen själv
en gång gjorde. Om dessa människor heter det: ”De är träd utan
frukt på senhösten, dubbelt döda, uppryckta med rötterna.
De är vilda havsvågor, som kastar upp sina skändligheters skum,
de är irrande stjärnor, åt vilka det svarta mörkret
är förvarat för evigt” (Jud. 12-13).
Varför använder denne brevskrivare så drastiska bilder?
Det beror på att de människor han skriver om har fallit på
samma sätt som djävulen själv. De har gett sig hän åt det
maktrus som Jesus avvisade, när han stod med djävulen
uppe på det berg dit den onde hade fört honom.
Här befinner vi oss i skärningspunkten mellan det gudomliga
och det djävulska. Detta är syndens brännpunkt.
Maktruset är djävulens energi, hans drivkraft och enda njutning.
När människor ger sig hän åt det, är inga bilder för dramatiska,
för starka och för skarpa i beskrivningen av deras synd och belägenhet"
Slut citat

Min kommentar
# Kan man faktiskt råka ut för att få ett
totalt bortbränt samvete ?
Och vad sker då i evighetsperspektiv ?
I ett sammanhang talas om att man kan
bli brännmärkt i sitt eget samvete som
brottsling !!!!

1 Tim 4
1. Men Anden säger uttryckligen, att i kommande tider somliga skola
avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda
andars läror.
2. Så skall ske genom lögnpredikanters skrymteri, människors som i
sina egna samveten äro brännmärkta såsom brottslingar,

http://www.psykopat.se/

"En psykopat är med en enkel förklaring en
person som saknar förmågan att känna
empati med sin omgivning. En psykopat
vet vad som är rätt och fel, men tycker
att han står över de regler och normer
som finns i samhället.
Han saknar vad man normalt kallar samvete.

Psykopaten vet vad han vill och är beredd att
göra vad som helst för att få sin vilja igenom.
Psykopaten tar gärna åt sig äran när saker
går bra men ser till att andra får skulden
för misslyckanden.

Psykopaten är en farlig person att bli osams
med eftersom psykopaten kommer göra allt
som finns i hans makt för att få sin vilja igenom.
Du kan aldrig vinna mot en psykopat.
Det enda du kan göra är att isolera dig från
psykopaten.
Dvs se till att du slipper direkt
kontakt med personen"
Slut citat

# Har du Hafo läst Edin Lövås bok
Maktmänniskan i församlingen ?

Den finns utlagd på internet på
http://www.solascriptura.se/kts/edin1.html
http://www.solascriptura.se/kts/edin2.html

Lite av vad Edin Lövås skriver

15. Räkna inte med någon bättring

Lösningen är alltså inte att vänta på någon förändring eller bättring hos dessa maktmänniskor. Den kände norske psykiatern Tollak B Sirnes säger: ”De flesta kontrollerade undersökningar av vad behandlingen av psykopater har gett för resultat, visar att det finns små utsikter till avgörande förbättringar”. (Här är det viktigt att notera att Sirnes användning av psykopatbegreppet sammanfaller med beskrivningen av maktmänniskan. Övers. anm. )

Detta är fruktansvärt svårt att acceptera för många människor. Barn önskar av hela sitt hjärta att pappa ska bli snällare. Mamma väntar och hoppas. Folk ber och tror. Och hos själasörjaren ställer man tveksamt men hoppfullt frågan: ”Gud kan väl göra under?” Visst kan Gud göra under. Jesus säger till och med att om vi har tro och inte tvivlar, ska vi kunna säga till ett berg: ”Lyft dig och kasta dig i havet”, och det ska ske (Matt. 21:21). Men då krävs också ett väldigt mirakel. Så djupt, så stort och så fruktansvärt är det som vi har att göra med, att ett under på det här området knappast kan jämföras med en vanlig helbrägdagörelse. Även med en levande tro och en betydande insats i bön, fordras ett osedvanligt Guds ingripande, om det ska ske någon avgörande förbättring hos en sådan människa. Sett ur kristet perspektiv beror detta på att själva kärnan i ett sunt kristet sinne är på väg att ödeläggas eller helt trampas sönder.

En känd och aktad kristen psykiater angrep mig en gång på grund av liknande synpunkter. Det skedde offentligt. Efteråt sökte jag upp honom och var naturligtvis ytterst lyhörd för vad han hade att säga både som fackman och mogen kristen. När vi hade samtalat en stund frågade jag honom, om han kunde ge mig något exempel på att han hade kunnat märka någon förbättring hos någon maktmänniska som han hade behandlat.

Här måste det inflikas att det är ytterst få maktmäniskor som kommer under behandlling. Det beror helt på att de saknar sjukdomsinsikt. De känner sig inte sjuka. De saknar motivation, som det heter. När själasörjare säger så om en människa som de inte kunde hjälpa, beskylls de ofta för att bara komma med ursäkter. Men kräver inte till och med Gud motivation? En maktmänniska skulle bara gapa av förvåning om någon skulle komma på något så fantastiskt som att föreslå en behandling av dem. I deras ögon är det snarare de som är omgivna av hypernervösa människor. Deras äkta hälfter är halvtokiga, och deras motståndare i församlingen är förryckta idioter. Själva är de balanserade, friska och starka.

Psykiatern jag talade med satt länge och funderade innan han svarade. Jag kunde läsa i hans ansikte att han letade febrilt i minnet för att hitta något hållbart att komma med. Till slut sa han lite generat: ”Jo, en gång hade jag en man på behandling i femton år. Då tyckte jag mig se spår av viss förbättring”. Jag avslutade samtalet med några allmänna kommentarer till detta och lämnade hans kontor tämligen skakad. Femton år, och så ”spår av viss förbättring!” Det verkade som om denne annars så kloke och kunnige man fullständigt hade glömt offren. Han såg bara patienten. Hans ambition att hjälpa och förstå honom var naturligtvis lovvärd, men var fanns verklighetsförankringen? Hur hade maktmänniskans offer haft det under dessa femton år, hur annorlunda hade situationen blivit efter ”en viss förbättring”, som kanske ingen annan än läkaren kunde upptäcka? Dessutom finns det vissa maktmänniskor som lugnar ner sig på ålderns höst. Kanske patienten hade hunnit bli gammal när de femton åren hade gått.

Det råd som man kan ge, även om det låter brutalt, är alltså följande: Räkna inte med någon bättring av praktisk betydelse, och lägg upp förhållningsregler efter detta.

16. När de avslöjas

Det finns en nådegåva som kallas förmågan ”att skilja mellan andar” (1 Kor. 12:10). Sanna Herrens profeter har fått den gåvan. Därför heter det i skriften: ”Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs” (1 Kor. 14:29). När det gäller en som är otroende, kan han bli ”avslöjad av alla”. Till och med ”hans hjärtas hemligheter uppenbaras” (1 Kor. 14:24-25). Samma sak kan ske med maktmänniskor som uppträder i församlingen. Många kan låta sig luras och fyllas av beundran för dessa människor. Men den helige Ande kan avslöja dem genom de tjänare som han har gett nådegåvan och förmågan att skilja mellan andar och avslöja falskhet. Sådana människor märker att tungotalet är falskt, att uttydningn är arrangerad och att det profetiska budskapet är konstruerat för att stödja maktmänniskans egen uppfattning, vare sig det sker medvetet eller omedvetet.

Så småningom börjar många uppleva att det är någonting som inte stämmer. De kanske inte kan klä det i ord, men de känner tomheten och falskheten i sin ande. Det beror på att dessa maktmänniskor inte bara smider sina ränker utan också är tomma. I de länder där bibeln kom till betyder regnet mycket. Utan regn ingen gröda och följaktligen ingen mat. Därför används torkan och de tomma skyarna ofta som bilder för detta tillstånd. Judas skriver om herdar som liknar moln utan regn som drivs förbi av vinden. Och aposteln Petrus använder följande beskrivning: ”Dessa människor är källor utan vatten och moln som jagas av stormvinden” (2 Petr. 2:17). Aposteln Paulus manar oss till besinning så att vi inte alltför snart sätter vår tro till människor: ”Mina älskade”, skriver han, ”tro inte alla andar utan pröva andarna om de kommer från Gud. Ty många falska profeter har gått ut i världen” (1 Joh. 4:1). I Uppenbarelseboken får en församling följande budskap: ”Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare” (Upp. 2:2).

I våra dagar är många alldeles för snabba att ta framgång i denna världen som bevis för äkthet. ”Han är framgångsrik, därför måste Gud vara med honom”. ”Rörelsen växer, därför måste det vara Anden som ger växten”. ”Denne undergörare måste vara Herrens utvalda redskap, för det sker mäktiga ting genom hans händer”. (Jfr. Matt 24:24).

Somliga tar till och med motståndet som en del personer och rörelser möter som tecken på äkthet. ”Allt nytt som kommer från Gud möter motstånd. Därför måste allt nytt som möter motstånd vara av Gud”. Detta är en logisk kullerbytta. Bibeln och kyrkohistorien innehåller många exempel på personer och rörelser som mötte motstånd och hade framgång, men som blev till stor olycka för Guds sak. Därför måste vi vara vakna och avslöja de falska ledarna och deras anhängare innan de har nått sina mål.
Slut citat

# Min kommentar :
Ja det är ju så det är :
"Därför måste vi vara vakna och avslöja de falska ledarna och deras anhängare innan de har nått sina mål"

Mvh SLB

En del debatterar om hur mycket man kan ställa vid Jesu sida, som relikskrin med dödas ben, ikoner, döda och levande påvar, en biblestridig Maria, rökelser, cermonier m.m. likande, utan att det blir fel, d.v.s. inte längre är kristendom.

Sanningen är att ingenting går att ställa vid Jesu sida, utan att det blir avgudar: d.v.s. gudar "jämte mig".

En bra fråga att ställa sig i det sammanhanget är: varför skulle någonting ytterligare - utöver Jesu person - behövas?!

Och vad skulle det i så fall kunna tillföra, som JESUS alltså då skulle ha saknat!?

Upp. 5:11-14 "Och i min syn fick jag höra
röster av många änglar runt omkring tronen
och omkring väsendena och de äldste;

och deras antal var tiotusen gånger
tiotusen och tusen gånger tusen.

Och de sade med hög röst: Lammet, som blev
slaktat, är värdigt motta makten, så ock
rikedom och vishet och starkhet och ära
och pris och lov.

Och allt skapat, både i himmelen
och på jorden och under jorden och
på havet, och allt vad i dem var,
hörde jag säga:

Honom som sitter på tronen och Lammet
tillhör lovet och äran och priset
och väldet i evigheternas evigheter.

Och de fyra väsenena sa Amen, och de äldste
föll ned och tillbad"


Om vi har en sådan JESUSGESTALT att tillbe och ära, varför skulle vi då kyssa påvar på handen och be till dem sedan de är döda, eller hylla ikoner eller be till andra döda s.k. helgon och till en Maria som inte över huvudtaget finns omnämd i Bibeln, och även om hon gjorde det, vad skulle hon kunna bidra med, utöver vad JESUS redan har och ÄR?!

I den syn som Johannes fick se på Patmos, sedan han fått se "himmelen öppen" finns inga döda påvar eller någon Maria - Biblisk eller obiblisk - kring eller vid "Guds och Lammets tron"!

Det är här nere på jorden det fjanteriet pågår, på vissa håll, bland katoliker och andra, och det är in i den typen av falsk tillbedjan som vårt lands kristna ledarskap är på väg att föra Jesu får.

Men vem eller vad finns att ställa vid Dens sida som köpt dem åt Gud med Sitt Eget blod, och som hela himmlen tillbeder och ärar?!

Det bråte som katolicismen och andra ställer fram här nere på jorden har bara en enda uppgift, att skymma JESUSGESTALTEN och Hans härlighet så mycket som möjligt,

och vem kan vara intresserad av
att någonting sådant sker?!

Jag vet bar en.

Vi har väl här kommit lite vid sidan av ämnesrubriken, så därför för jag över dessa senaste inläggen och startar en ny ämnesrubrik: maktmänniskan.

HaFo

Jag menade inte att S-E här var "vid sidan om ämnet", utan att Sigfrid och jag gled in på ngt annat än ämnesrubriken och att jag därför startade en ny rubrik.

Vad S-E här framför är helt adekvat till ämnesrubriken!!

HaFo

Vad som hänt är, att Påvekyrkan, det katolska lärosystemet - katolicismen - lyckas skapa "heliga kor" i landet, och utöver världen:

De indiska kossorna får inte slaktas just därför att de är heligförklarade, på samma sätt har katolicismen lyckas heligförklara sådant som Bibeln - Guds Ord - inte heligförklarat; utan tvärt om klassar som avskräde.

Och denna oheliga heligförklaring godkänner den övervägande delen av dagens kristna ledarskap, med Pingst och Uppsala livets ord i täten vad gäller Sverige, och legitimerar på så sätt dessa katolicismens "heliga kor", som absolut inte får slaktas, ja inte ens ifrågasättas.. De - ledarna - slår följe med lögnens tjänsteförättare med andra ord!

--

För att var tydlig skall jag beskriva vad jag menar med en kanske något burlesk bild; men det finns otvivelaktligen burleskare i Bibeln:

Hemma, där jag växte upp, hade vi ett utedass, där vi gjorde våra behov. Det dasset var lika "heligt" som de reliker, ikoner, amuletter, böner till avlidna m.m. liknande som Påvekyrkan heligförklarat och upphöjt.

Fördelen med dasset i jämförelse med katolicismens olika skapelser och byggnadsverk - som framförallt gjorde att det inte vilseförde någon i andligt avseende - var att det inte var heligförklarat: och därför också kunde rivas när det inte behövdes längre. Det fick med andra ord inte otillbörlig respekt!

Det är tid nu att börja slakten av "heliga kor" i det här landet, och börja i Guds hus; där de definitivt inte hör hemma!

Där skall Guds rena Offerlamm, JESUS KRISTUS, förkunnas och ingen och ingenting annat jämte Honom: och för att det skall kunna ske har Gud sänt oss Sin helige Ande, vars enda uppgift är att förhärliga Guds Son: allt ljus på Lammet med andra ord!

INTE GENOM NÅGON MÄNNISKAS STYRKA ELLER KRAFT SKALL DET SKE, UTAN GENOM MIN ANDE, SÄGER HERREN SEBAOT.

JESUS, konung i Ditt höga,
outrannsakliga majestät

som av Gud är given ära
vishet och makt

och som änglar och serafer
lovsjunger i himlen!

Ingen, utom Din helige Ande
kan föra Din talan på jorden:

representera Dig
och Dina eviga sanningar!

Ingen människa förmår det
av sig själv

Du - Guds helige Ande - måste
göra det, genom henne.

Klistrar in en insändare från DAGEN, av Henry Strålgren som jag finner tänkvärd:
---
Bjärka-Säby pekar inte i rätt riktning

Rapporterna från Nya Slottet i Bjärka Säby ställer många frågor. Man förvånas över att artikeln "Liturgi från öknen färgar gudstjänsten i Övre Salen" i Dagen den 31 januari är ett referat från en gudstjänst som leds av en pingstpastor.

Samma artikelserie fortsätter i fredagens tidning, där frågan ställs: "Varför rökelse, kåpor, radband och ikoner...?" Hjälper de oss att hitta vägen till de andliga kraft­källorna hos Gud?

Flera kända ledare inom svensk kristenhet är intervjuade och jag är övertygad om att många är överens med biskop Martin Lind som säger: "... att den här sortens koptisk liturgi är främmande för vår tradition och knappast en framtidsväg för svensk kristenhet".

Om en representant för Svenska kyrkan ger det omdömet, så menar jag också att det som händer på Nya Slottet i Bjärka Säby är mycket anmärkningsvärt.
Jag vill ropa högt: Detta är definitivt inte det vi längtar efter i pingstförsamlingarna. Detta är förspilld andlig energi. Vi längtar efter en andlig väckelse som har sitt ursprung i Apostlagärningarna.


Att vara en andlig ledare är ett stort ansvar! Dessa gudstjänster i Bjärka Säby pekar i fel riktning. Peter Halldorfs förkunnelse brukar vara mycket bibeltrogen. Varför detta sidospår? Var finner han stöd för denna liturgi i Nya testamentet? Fyller det ett andligt behov inom svensk kristenhet?

Intressant att Håkan Arenius skriver att "många verkar övertygade om att ikoner och rökelsekar hade åkt ut för länge sedan om det inte varit för Peter Halldorfs goda namn och rykte."

Peter Halldorf, vi längtar efter väckelse. Denna mysticism och koptiska liturgi må vara hur tilltalande som helst för några, men den leder oss knappast in i den djupa andliga väckelse som har sitt ursprung i Apostlagärningarna.

Vårt land upplever en djup andlig kris. Är det då tillrådligt att vi börjar med ett andligt experimenterande? Ska detta vara en modell för pingst-/ karismatiska församlingar?

Min önskan är att Nya Slottet i Bjärka Säby får bli en plats dit människor åker för att få uppleva andliga välsignelser - andlig förnyelse - enligt den modell som finns i Apostlagärningarna och Nya testamentet i sin helhet."

Fick mig ett tänkvärt mail tillskickat som jag klistrar in här:

Hittade följande mycket otäcka sak på

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=150117

Citat:

"Peter Halldorf berättade i ett föredrag på Örebro
Missionsskola för en par veckor sedan att han
kommit i kontakt med en man vars namn han
inte ville avslöja och vid vars fötter han suttit.

Han hade bett att få följa med honom till
ökenklostren i Egypten. Och i en klostercell
fick han ett andra andedop."
---
Vad var det som skedde i klostercellen? Vem och vad påverkade honom så att han, en pingstförkunnare förvandlades till en rökelsesvängande mystiker?"
---
Min kommentar: ett andra andedop?

Jg tror att det egentligen handlade om ett
omdop till ormen, ett ormdop.

Alldeles som ett påverkat offer kan bli
omdöpt om en Jds fylld anhängare "bär hand
på denna oförsiktiga person", alltså, risk för ett ormdop om försvarssystemen slås ut av högspänning.

En omdöpt Peter Hlldorf

Så därför är han så pass förvillad, förvirrad.
Som du vet Harry så har jag förut varnat , varnat
för detta med att man kan bli omdöpt, med ett ormdop.

Detta har också Ulf Ekman råkat ut för enligt min
åsikt.
---

Det är fruktansvärt tragiskt att människor inte
tycks fatta att det är oerhörda risker med att röra sig i sammanhang där en "ormdopsande" är verksam

Man ska överhuvudtaget inte alls gå dit om man inte är sänd !!

Lockas man in pga andlig lystenhet ligger man
risigt till, minst sagt.

Det kan faktiskt "slå helt runt" 180 grader!

Hur?, sedan befria en som "det slagit runt
precis för" , och blivit bränd i samvetet!!

Denna omvända person har blivit mer eller
mindre immuniserad , vaccinerad mot att
kunna ta in sanningen !!

Jag bara säger, försök sedan att få en "omdöpt",
ormdöpt, människa att ta till sig sund undervisning.

Men för Gud är ju ingenting omöjligt!"

Gud vill inte ha innanför Sitt rikes gränser amuletter, ikoner, dödas ben, rökelser, radband, bön till en död obiblisk maria eller till någon annan människogestalt, död eller levande. Han vill inte ha någon form av människoupphöjelse!

Det enda Namn Han gett oss Människor genom vilket vi kan komma inför Honom, är Jesu Namn. Att Han inte vill ha det jag här räknat upp, inom Sina ägor, gränspålar, står i Guds Ord; alltså i Hans eget Ord.

Och det är väl ändå fortfarande så, att det är Han som styr över Sitt rike - ja egentligen över alla riken - och bestämmer över vad som tillhör Hans rike och Hans domäner och vad som inte gör det. De som vill ägna sig åt dessa obibliska företeelser som jag här räknat upp, får ju göra det - om de känner sig bekväma med det - men dessa ting skall inte släpas in; innanför Gudsrikets område.

Vid Sitt rikes gränser - murar - har Gud ställt väktare och Gud Själv står bakom dem; det måste alla de inse och förstå, som nu med all flit är i färd med att söka "smuggla" in sitt falska gods i avsikt att blanda upp det med sådant som Gud anbefallt skall gälla inom Hans rikes gränser. Dit in kommer inget orent; och inga människoverk.

Apg. 5:1-11.

Det finns ingenting som inte Gud står redo att göra; till försvar för Sitt rikes territorium; mot alla slags inkräktare, som främmande andar -och deras läror och de infiltrationer som pågår från det hållet: i den stund Han reser Sig upp för att göra det.

Han vill och förmår bevara Sitt rike rent från allt sådant; såväl som från synden.

Hade samtal idag med en väninna om ikoner och hon frågade mig om bilder och tavlor som avbildar Jesus. Alltså inte ikoner utan tavlor. Hon har flera tavlor av Jesus hemma och frågade mig är det fel också? Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Likadant med kors och kruxifix. Är det då fel med kors också?. Min man har ett kruxifix hemma, ett kors av metall där Jesus hänger. han har ärvt det av sin farmor. Är det fel att ha ett kors där Jesus avbildas? Likaså hade jag en liten porslinsstaty föreställande Maria (som jag ärvt av min farmor)men som jag kastat för ganska längesen. Det finns ju så många bilder, tavlor, statyer, julkrubbor som avbildar Jesus men som inte är ikoner och det finns ju i svenska kyrkan också! Undrar var man ska dra gränsen?

Välkommen till forumet Maria!

Jag tror inte problemet sitter vid, om man har en "Jesus - tavla" eller ett kors man bär etc.

Jag tror problemet uppstår, när det får den "dignitet", som bilder, ikoner reliker etc. etc. och dess betydelse som "bärare" av en Guds relation, som man vördar och anser att de förmedlar, en Gudskontakt, som detta får i katolicismen och dess utövning och som Halldorf reflekterar.

Jag menar att han "passerat en gräns" som Du efterfrågar.

Jag återger igen delar av min kommentar till hans försvar för ikoner:
---
”Ikonens seger var Evangeliets seger.” Säger Peter.

HaFo:

Det är alltså inte urbilden Kristus, som är evangeliets seger, utan dess avbildade Ikon, som är evangeliets seger!!

Ikonen för Peter är så viktig, så han säger att:

”För ikonvännerna var kritiken mot ikonen ett angrepp på själva hjärtat i den kristna tron.”

HaFo:

Enligt Peter, så angriper de som ifrågasätter Ikonernas betydelse, ”själva hjärtat i den kristna tron”. Alltså gör de som ifrågasätter Ikonernas betydelse, en förnekelse av vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Det verkar vara precis vad han faktiskt menar, när han fortsätter:

”Hade Gud blivit verklig människa eller var allt tal i den vägen bara en illusion?”

HaFo:

Att ifrågasätta Ikonernas betydelse skulle alltså enligt Peter, vara att ifrågasätta om Gud blivit människa!!
---

Peter fortsätter så i sin manipulation till att försvara den katolska synen på och betydelsen av Ikonerna:

”I Kristus upphävs det gammaltestamentliga bildförbudet. I Jesus är Gud avbildad.”

HaFo:

Av vilken anledning skulle ”bildförbudet”, i den bemärkelsen som en Ikon faktiskt utger sig för att vara en avbild av Gud, med en speciell relation till Gud, där man möter Gud själv i denna bild, ha blivit upphävt i Kristus?

Jesus är inte bara Gud ”avbildad”. Han är Gud. Visserligen försöker Peter längre fram tvista in de sanningarna i förförelsen, men bara väver in de sanningarna kring vem Jesus ÄR, till ett försvar, för att se på Ikonerna som avbilder av urbilden Kristus, som därigenom har en relation med Kristus.

Det är hur än Peter vill vrida och vända det, inget annat än magi och ockultism. Inte så märkligt att han vill gå i försvar för det, när han redan anammat och vidareför katolicismens villfarelser i lära liv och utövning.
---

Peter fortsätter sin manipulering:

”Ikonen kränker inte bildförbudet. Den visar tvärtom på dess enda möjliga konsekvens, såvida det är sant att Gud blivit verklig människa. Just därför att Gud är osynlig och inte kan avbildas, blir hans människoblivande den händelse som gör det möjligt att avbilda honom.”

HaFo:

Så illslugt! De som förnekar ifrågasätter Ikonernas betydelse, skulle alltså förneka att Gud blivit ”verklig människa”.

Guds människoblivande i Jesus Kristus, där Gud och människa är förenade, gör det inte möjligt att avbilda Honom, utan innebär att vi med våra hjärtan, sinnen och allt vårt förstånd kan vända oss till den nu uppståndne och levande Frälsaren, utan att gå via några mellanhänder som Helgon, Maria, reliker eller Ikoner!
---

Peter:

”Först gav Gud människan sitt ord, Lagen. Sedan gav Gud människan sin bild, Jesus.”

HaFo:

Jesus är inte bilden av Gud, utan är Gud och Gud och människa förenade i sin person. Därför kan vi utan några som helst mellanhänder vända oss direkt till Honom.
---

Peter fortsätter sin manipulation med att försöka framstå som Skriftrogen:

”Med Johannes ord i prologen till sitt evangelium: ’Ingen har någonsin sett Gud. Den ende Sonen, själv Gud, och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss’. På denna bekännelse målas och vördas ikonen.

HaFo:

Så illslugt igen. Den som inte vill hålla med i den senare meningen, ”På denna bekännelse målas och vördas ikonen”, skulle då alltså förneka Guds Ord: ’Ingen har någonsin sett Gud. Den ende Sonen, själv Gud, och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss’

Är det ingen mer än jag som får kalla kårar, över hur en förförelse kan läggas upp och detta till synes styrkt av Guds Ord!!
---

Peter fortsätter med manipuleringen utifrån att Gud blev kött (vilket varje sann kristen håller med om), men här för Peter, betyder det att vi ska se Honom i Ikonen:

”Ordet som blev kött gör kristendomen till en religion, där det viktigaste uttrycket för att känna Gud är att ’skåda’. Vi lär känna Gud genom att se in i en människas ansikte. Ikonen ställer fram det ansiktet för våra ögon. Den vittnar om Gud uppenbarad i köttet.”

HaFo:

Enligt Peters manipulativa ordvändningar, så ska vi alltså här lära känna Gud, genom att se in i Hans avbildade ansikte inför våra ansikten i Ikonen.
---

Peter fortsätter den duperande och manipulativa texten vidare:

”Tillbedjan får endast riktas till urbilden, den levande Guden. Men avbilden ska vördas, eftersom den vittnar om urbilden.

Ett ord, en bild, skapelsens skönhet, en självut-givande handling, en genomlyst människa - allt som väcker tacksamhet till Gud står i helig-hetens tjänst och är värt vördnad. Paulus skriver: ’Allt som Gud har skapat är bra och ingenting
behöver vrakas, om det tas emot med tacksägelse; det blir rent genom Guds ord och genom bön’.”

HaFo:

Peter aktar sig för att säga att man ska tillbe Ikonen. Det vore för uppenbart vilset. Men ändå står för honom, Ikonen ”i helighetens tjänst” och är ngt som Gud skapat och är ”rent genom Guds ord och genom bön” och värd ”vördnad”, genom SIN RELATION MED KRISTUS som dennes avbild.

---

Den manipulativa förförelsen fortsätter:

”I Johannes försvar av ikonerna stod inkarnationen hela tiden i förgrunden.

Ikonen ger relief åt bekännelsen att den oberörbare har blivit berörbar, den oskapade har fått en kropp.”

HaFo:

Försvaret av Ikonerna, är alltså detsamma som att försvara inkarnationen och att bekänna att Gud blivit berörbar och fått en kropp

Den manipulativa förförelsen fortsätter:

”Till kritikerna, som menade att ikonvännerna betraktade bilden som gudomlig, säger Theodoros:

Ikonen är genom själva sin natur något annat
än den eller det som avbildas på ikonen. På samma sätt som skuggan av en person är något annat än personen. Det är två skilda ting.

Kristus är en sak, hans bild en annan. Om man hävdar något annat vore det ju inte längre en bild utan Kristus själv.

Ikonen är alltså inte identisk med Kristus, och likväl FÅR DEN SIN IDENTITET VIA SIN RELATION MED HONOM”

HaFo:

Vilka kringelikrokar med ordvändningar, så att det ska se ut som man står för kristen tro, medan det egentligen handlar om ngt helt annat!

Ikonen har alltså, enligt Peter, SOM ETT SLAGS LEVANDE VÄSEN EN RELATION TILL KRISTUS. Det är här, mitt i alla vackra ord, inte frågan om ngt annat än magi och ockultism!!

Manipulationen fortsätter, så att man inte ska se vad som egentligen sägs:

”Bilden riktar uppmärksamhet, inte till sig själv, utan mot den eller det som den föreställer. I den meningen äger avbilden sin identitet i urbilden, utan att vara identiskt med denna.

På samma sätt som en skugga är oskiljaktig från den kropp som kastar skuggan, är bilden förenad med originalet. Den som ser på en ikon och säger ”Där är Kristus”, menar inte att bilden är Kristus. Den kallas
Kristus därför att den får sin identitet genom sitt förhållande till honom.”

HaFo:

Återigen har Ikonen, nästan som på ett levande magiskt sätt, EN IDENTITET, EN RELATION MED KRISTUS SJÄLV. Är det ingen mer än jag som reagerar på den förförelse som ligger i en sådan framställning?

Den slutkonsekvens som artikeln syftar till kommer väl klarast fram i uttrycket:

”Den som kysser ikonen kysser Kristus.”

HaFo:

Här blir det uppenbart, hur magin och ockultismen ligger där och att VÄNDA SIG TILL IKIONEN FAKTISKT ÄR SOM ATT VÄNDA SIG TILL KRISTUS SJÄLV.

Men det blir ju för uppenbart förföriskt, så då görs ett krystat försök till förklaring igen:

”Den som ber inför ikonen vänder sig till urbilden, inte till avbilden.”

HaFo:

Här är man nu framme vid att be inför Ikonen, men man ska komma ihåg, att man vänder sig till urbilden och inte till avbilden.
---
Märk vänner, att vi behöver inte stå inför några ikoner för att tillbe Jesus. Vi kan med våra hjärtan och sinnen vända oss till Honom, utan några mellanhänder eller avbilder!

Manipuleringen fortsätter med ett försök att göra tillbedjan inför en Ikon, som detsamma som att vörda Bibeln:

”Inte för att den målade träplattan är Gud. Lika lite som bibeltexten är Gud för den som kysser sin bibel. Att tro det vore avguda-dyrkan!”

HaFo:

Här görs nu allt för att man inte i denna framlagda förförelse, ska kunna uppfatta det som den ”avguda – dyrkan”, som det faktiskt ändå rent praktiskt är frågan om.

Jämförelsen med Ikonen och Bibeln fortsätter:

”När den troende säger att Bibeln är Guds ord menar hon inte att bibelboken eller pergamentrullen är identisk med Kristus.

Men den äger sin identitet i honom. Därför vördar den troende den heliga Skrift, såsom Gud själv.

Den vördnad hon riktar mot boken hänförs till honom som boken förkunnar.

På samma sätt som den vördnad hon riktar mot bilden hänförs till den som bilden föreställer. Honom vars strålglans framträder i ikonen - och i var och en som låter sig uppfyllas av Anden!”

HaFo:

Varken en Ikon eller Bibeln ska ses som ngt som har sin identitet med Kristus, genom vare sig skrift på papper eller avbild på ngt magiskt sätt, som att tron på och vördnaden av dem, Bibeln eller Ikonen i sig själv skulle ha ngn betydelse.

Det som har betydelse, är om man får tag på och umgängelse med den som Skriften talar om. Den levande uppståndne Frälsaren. Fördenskull behövs ingen speciell vördnad till orden i sig på papperet eller dess pärmar och utseende.

Lika lite som det behövs ngn speciell vördnad till en Ikon, som säges i sig själv ha en relation och identitet i Kristus. Det är ju ett sammelsurium, som det är märkligt att DAGEN vill låna sig till, för att framföra en sådan villfarelse.

Och som bejakar Peters avslutningsord, om att det är de, som ser strålglansen i Ikonen, som är de som låtit sig uppfyllas av Anden. Det är vad han egentligen säger.
---

Jag tror inte alls Maria, att vad Du och Din väninna undrar över, alls ligger på ngn "nivå", som här ovan angivet, av magisk och ockultisk utövning, kring avbilder, krusifix, ikoner, reliker etc.

Det är när det hamnar i den tro och utövning som katolicismen, här reflekterat av Halldorf, som det ger upphov till onda andars spel och ockulta manifestationer.

HaFo