Tog del av insändarna i DAGEN 13/2 kring Halldorfs och Bjärka Säbys versamhet.

Det var för det mesta en beklämmande läsning, som reflekterade en skrämmande blindhet, kring vad som egentliger sker inför detta öppnande inför katolicismens läror och spiritism, magiska och ockulta utövning.

Detta i den stund man anropar Maria och helgon om hjälp i förbön (ngt som Bibeln varnar för, att ta kontakt med kroppsligt avsomnade).

Ber inför och ärar reliker och avsomnades ben. Vördar och ber inför ikoner, som om bilderna vore förenade med Kristus och förmedlar kontakt med honom.

Som har en mycket tveksam "rättfärdiggörelselära" och som genom sin lära om Marias syndfrihet och att därför Jesus föds syndfria, egentligen har en "annan Jesus", som sägs "sändas i syndigt kropps gestalt", men som aldrig blir den "dödens kropp", som Paulus ropade efter befrielse från.

Jesus är befriaren från denna dödens kropp, eftersom Han "fördömmer synden i köttet" och "dör bort från synden", så att Han istället förenar Gud och människa i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet.

(som inte har ngt med arvet från Maria och hennes påstådda syndfrihet att göra)

Och därför kan bära fram det RENA offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.
---

Mest tragiskt är att Björne Erixon, nu anslutit sig till Bjärka Säbys verksamhet och försvarar den i en insändare. Så blir det alltfler kristna ledare som sällar sig till Halldorfs, Ekmans blandade häxbrygd av katolicism och trosförkunnelse, in i kristenheten fram mot det avfall som kommer att hälsa antikrist välkommen som Kristus.

Klistrar in en insändare som ändå visade en viss vakenhet, utifrån författarens egen erfarenhet:
---
"Erfarenheter från Spanien ger oro inför bilder i tillbedjan och gudstjänster

Jag har följt artkelserien om Bjärka-Säby, och som Europamissionär har jag varit där vid flera tillfällen.

Det enda jag reagerat på och vill fästa uppmärksamheten på, gäller det här med ikoner och helgonbilder.

Jag tror inte vi i Sverige, som är ett protestantiskt land, förstår vad det innebär bland människor i en katolsk och ortodox miljö.

Jag har arbetat 30 år i Spanien, och måste erkänna att jag ännu inte förstår den bindning människor kan få till helgonbilder i sin gudstjänstutövning.

I det här fallet är teori och praktik två skilda saker. Jag har hört flertalet katolska präster göra en teoretisk åtskillnad på tillbedjan och vördnad vilket också står inskrivet i den katolska katekesen, men när det kommer till praktiken fungerar detta inte alls.

Omvända katoliker (till evangelisk tro) brukar med kraft gå ut med bibelordet och med tio Guds bud och förklara att det är förbjudet med bilder i gudstjänstlivet.

Under trettio år har jag lyssnat på dessa människor. De försöker förklara för mig från Sverige hur de varit fast i sin 'bilddyrkan' och hur detta förhindrade dem att nå fram till Gud.

Ärligt talat måste jag erkänna, att eftersom jag aldrig varit inne i det, så kan jag inte förstå dem fullt ut.

Men jag måste respektera dem, när de förklarar vilken villfarelse det här är för dem i deras kultur. De är tydliga i sitt budskap:

Gud har sagt det här och det är ett stort hinder för människor att nå fram till Gud när man blandar in bilder i gudstjänsten.

Jag vill också tydligt differentiera på vad förbudet i Mose lag innebar. Gud förbjöd bilderna i gudstjänstlivet för att vi inte skulle komma fel.

Men Mose fick också order om att göra ett bronskar med oxar som bar upp det och att man skulle sätta keruber på arkens lock.

Dessa gjordes av människor som fått Guds ande för att tillverka dem (2 Mos 35:30-36:7). Det gäller att förstå saken rätt, så man inte tror att bildförbudet gäller allting. Då hamnar man i andra ******

Det finns alltså begränsningar inom själva budorden.
Man ska inte blanda in bilder i tillbedjan och i gudstjänstutövningen.

Mina kristna vänner i Spanien förklarar hur de befriats från, vad jag skulle kunna kalla 'en andlig makt', och kommit in i en levande gemenskap med Gud genom frälsningen i Jesus Kristus, där de mött syndernas förlåtelse och upplevt hur Guds ande beseglat dem med liv.

En del har under hela sitt liv sökt detta inom religionen utan att nå fram. Vad jag förstått har helgonbilder och 'vördnad för helgon' och 'speciell ärevördnad för jungfru Maria', stått i vägen för den frälsande kunskapen i Jesus Kristus.

Jag har arbetat med invandrare i Sverige som samlas i våra frikyrkor. Jag anser att de upplever en 'oro' inför det som de ser i våra frikyrkor i dag med tanke på gudstjänstbilder, ljuständning i gudstjänsten etcetera.

Det som var helt fel för dem fascinerar nu svenskarna. Svenskarna dras till detta, som våra invandrade omvända trossyskon, upplevt att Jesus Kristus befriade dem ifrån.

Johan Carlsén"

Om man påstår och hävdar att Guds helige Ande - som är Sanningens Ande - verkar i ett sammanhang och man där inte går till rätta med alla lögnläror; avslöjar lögnen, då tror jag inte att det är Sanningens Ande som uppfyllt -och utför Sina gärningar i det sammanhanget.

Där verkar "ett annat slags ande"!

Därför att Sanning och lögn har inga fredsfördrag, åtminstone inte från Sanningens sida. Det är lika otänkbart som att ljus/Gud och mörker/Ormen skulle kunna vistas i samma rum: och då hör till saken, att skarpare och mer avslöjande ljus än Guds Ande finns inte.

Gud har gett oss läran, den står nedtecknad i Guds Ord, Bibeln, för att vi dels skall kunna följa den och dels med hjälp av den, avslöja alla slags falsarier och främmande andar!

Nu har ju bl.a. Pingst begåvats med blinda ledare, falska herdar som inte följer Överherden, ja inte ens hör Hans röst längre, och därför är de -och många av deras får för närvarande på väg för att bli en del av Påvens stora flock; vad den nu innehåller?!