Saxat från Dagen: "Kristen tankesmedja ska placera tron "mitt i byn". En kristen ekumenisk tankesmedja, Claphaminstitutet, har bildats.

Den nyutnämnde direktorn Tuve Skånberg säger att institutet ska vara ett redskap för att placera den kristna tron och de kristna värderingarna mitt i det offentliga rummet.

Starka röster vill marginalisera kristen tro och förpassa den till kyrkor och privatliv. Men kyrkans plats är mitt i byn."

--

Men vad som är ännu viktigare än placeringen i byn, är innehållet, som det nu är är ju "kyrkan" fylld av både det ena och det andra. Villoläror och avfall från Guds Ord bland annat.

Den - tankesmedjan - skall ju också, är tanken, bidra till att ställa fram kristenheten synsätt inom konst -och kulturliv; men där har vi ju bl.a. Elisabeth Olsson och Jonas Gardell, den senare även nyutnämd hedersdoktor vid en teologisk fakultet.

När vi läser Jesu sändebrev i Uppenbarelseboken, så verkar Han ju inte bekymmra sig om hur kyrkan är placerad, mitt i byn eller inte, inte heller hur omvärlden ser på henne;

utan om hon håller provet inför Hans "ögon som eldslågor". Det Han söker - enligt sändebreven - är renhet och hängivenhet/kärlek till Honom, och att hon - församlingen - inte förtröstar på människor och på jordiska rikedomar, utan enbart på Honom,

och att hon inte låter sig vilseföras av -eller är eftergiven mot, främmande läror.

Jag räknar med, utgår från, att Han söker samma ting hos Sina församlingar också i dag. Ja, igår, idag och i morgon.

Vi människor förtröstar ofta på namn,
t.ex. på namnkunniga människor,
men jag för min del

förtröstar bara på ett enda Namn,
Jesu Kristi Namn, och Han kan komma
genom vem Han vill!

Han frågar inte människor om lov,
eller hur Han bör göra eller komma.

JESUS: "Hur skulle ni kunna tro,
som söker ära/pris av varandra?"

--

Jag tror, av hela mitt hjärta, att det är ett stort problem bland oss - hinder för Guds Ande att få verka bland Sitt folk - att vi i så oerhört hög grad har anseende till personen.

Gud utväljer åt sig, som Sina tjänare och tjänarinnor, det som ingenting är och som i människors ögon och föreställningsvärd,
är ringa och lågt aktat.

Det står skrivet: "Gud bor i det höga,
och ser till det låga".

När vi människor ser, då tittar vi uppåt, på sådant som är stort och betydelsefullt i våra, människans, ögon.

Men så ser inte Gud:
Han ser alltid till hjärtat.

Skrev några kommentarer på credo akademins blogg, i anslutning till bloggarna Stefan Gustavsson och Mats Selander. Nu har plötsligt dessa inlägg försvunnit, och även möjligheten att i fortsättningen kommentera blogginläggen. De har blivit envägskommunikationer med andra ord.

Nu kan det ju givetvis bero på tillfälliga, tekniska problem; med i vår tid av undfallande kristenhet kan man ju aldrig veta. Vi får tro det så länge och se vad som händer.

--

Stefan Gustavssons inlägg handlade om den nya kristna tankemedjan och Mats Selanders om äktenskapslagen.

Mina kommentarer handlade i stort sett om det jag skrivit här om synden och tankesmedjors -och andra liknande mänskliga ansträngingars möjligheter att komma till rätta med den:

att till det krävs andliga stridsvapen och Guds Ord, och att Gud har överlämnat dessa "vapen" till kristenheten, men vi söker i stället andra, och kanske bekvämare/mindre stötande, vägar att gå, vilket är omöjligt;

då det är Jesu blod och ingenting annat som kan råda bot mot synden. Det är det botemdel som Gud sänt till oss och jorden.

Det vi genom tankesmedjor och annat bekämpar är syndens symtom -och vilja/strävan att flytta fram sina positioner, nu senast i äktenskapsfrågan.

Tidigare var det aborterna - dödandet av barn i moderlivet - som stod på syndens agenda och fick vårt lands lagars stöd. Till och med i sådan omfattning, att vi inbjuder kvinnor från andra länder att komma hit för att utföra den gärningen.

Men de oskyldiga människornas blod ropar inför Gud; dag och natt. De kräver sin rätt, att bli behandlade som Människor: Guds avbilder och inte som djur. Och Gud hör dem.

Fortfarande är Credo Akademin stängd för bloggkommentarer.

Jag vet inte om det handlar om en krasslig teknik, eller om man inte vill blir störd av Guds Ord där?!

Det är ju alltid enklas - från ledarhåll - att få föra en monolog. Tidigare varnade ju Ulf Ekman för bloggarna, man kan ju stillsamt undra varför han har så negativ syn på den mentala -och mediala allemansrätten?

Den kan ju knappast inkräkta på hans,
minst sagt, generöst tilltagna utrymme!?

Jag fick mitt inlägg om "den troendes tre naturer", borttaget på "Credo". Det kanske är mer förståeligt på grund av dess "längd".

Men nog luktar det även för mig "lite censur", om det inte stämmer överens med vad "uppdragsgivaren" (misstänker jag vara LBK????) står för???????????????????

Fortsätt att försöka delta i samtalen där och försöka förmedla vad som ligger på Ditt hjärta. Om det inte lyckas så gör det här på "Min Åsikt".

HaFo

Tack för Din hållning, HaFo! Det är ju så att sanningen förändras inte p.g.a. att människor tillsluter "öronen" för att slippa höra den.

Lewi Pethrus yttrade en gång: "Tiden är sanningens bästa vän". Och så är det, sanningen står sig s.a.s. Den står på stadiga ben på klippefast underlag! Den som satsar sitt liv på den blir inte besviken.

Och sanningen inte bara finns i Guds Ord: den ÄR Guds Ord. Och för Guds Ord är det trångt idag, men jag tror att tiderna kommer att förändras,

då det som nu är högt blir lågt, och det som nu är ringa och föraktat blir upphöjt, av Honom som har makt att störta härskare från deras taburetter och upphöja "ringa män".

Credo Akademin, läs Stefan Gustavsson och hans kamrater, har tydligen fortfarande bekymmer med tekniken,

eller så är det med Guds Ord: som "det inte kittlar dem i öronen att höra".

Guds Ord är ju som bekant, i oförvanskade form, ytterst olagom: som man i det längsta, även bland kristna ledare, värjer sig för att höra, eller läsa; och man inte själv får välja texten, förståss.

Credo Akademin har tydligen fortfarande tekniska problem med sin blogg, vad gäller utrymmet för kommentarer: däremot går det fortfarande bra att läsa bloggskribenternas budskap.

Det har där med andra ord - och av någon anledning - blivit den sedvanliga envägskommunikationen; då ledarpersoner inte behöver ge svar för sin tro, alltså på samma sätt som reklambyråer verkar.

Dagen stängde ju för ett par år sedan sin debattsida, kanske därför att den blev alltför obekväm för de besuttna?!