Inlägg 2
Rabbi:
”Har Luther frångått den centrala Kristendomen och vad innebär i sådana fall detta för lutheraner i dag? Kan detta jämföras med din syn på trosrörelsen och Katolicismen?”
HaFo:
Jag vill tro, att även om det finns mycket kring vad Luther lärde och som Du berör, som sannerligen kanske bör ifrågasättas och omprövas, så låg han ändå rätt kring vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset????
Men om Du inte anser det, så ta upp det under annat ämne och låt oss här under denna tråd, fokusera på trosförkunnelsen och katolicismen. Även om Du anser att ”det är för snäv synvinkel”, kring avfallet i ändens tid.
Vill bara i ”den tråden”, där vi säkert behöver ett vidare perspektiv”, svara på en fråga som Du ställde till Anders.
Jag svarar därför att jag tycker att svaret är så lätt att ge utifrån en Biblisk händelse:
Rabbi:
”Du som följer Luther, kan en människa som inte är döpt räkna sig själv som pånyttfödd? Finns det några andra kristna än de pånyttfödda?”
HaFo:
Naturligtvis finns det inga andra sanna kristna än de ”pånyttfödda”. Det säger ju Jesus själv, att om Du inte blir född på nytt så kan Du inte få se Guds rike.
Och tydligen kan det ske borde ord och sakrament förutan eller förutan andra mellanhänder, mellan den levande Jesus och den som kommer till tro på Honom.
Rövaren på korset är Bibelns exempel på detta:
Han insåg i ljuset från Jesu person, att han var en syndare, ”mig vederfares detta med all rätt”, men så såg han vem Jesus var och att Jesus var syndfri, ”men denne man har inget ont gjort”.
Vidare så genom sin mun bekände han vem Jesus var och att Jesus där besegrade syndens konsekvenser, när han ber om en tanke från Jesus, när Jesus efter sin uppståndelse, kommer i sitt rike.
Rövaren vinner genom insikten i sittt hjärta om vem Jesus ÄR Gud själv, och att Han besegrar syndens konsekvenser och uppstår, så vinner rövaren då en hel evighet i Jesu närhet och gemenskap!!
Slutligen vill jag gärna att Du Rabbi svarar på de frågor jag ställde till Supersko och där då fick ett väldigt ”dimmigt” svar. Hoppas Du ger mer direkta och klarare svar.
---
Supersko! Bibeln ger klara besked i dessa frågor:
Bl.a kring vad det är för offer som sker på korset:
“Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga” (Kol. 1:22)
“Och det bröd som jag skall giva, ÄR MITT KÖTT, och jag giver det, för att världen skall leva.”
(Joh. 6:51)
“Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom Kristi blod. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.
Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han GENOM KORSET I SIN PERSON dödat ovänskapen.” (Ef. 2: 13 – 16)
“genom att JESU KRISTI (gUD OCH MÄNNISKA FÖRENAD MIN ANM.) KROPP blev offrad en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)
---
Är det sen verkligen så svårt att se, att om det sker en åtskillnad mellan Fadern och Sonen i den ende Gudens person av Fader, Son och Ande i en oupplöslig enhet och helhet av den ende Gudens person av ”Jag är Herren, Herren är EN, så är Guds person upplöst?
Är det så svårt att se, att om där sker en åtskillnad mellan Gud och människa i Kristi person, så är det inte längre Kristi person (Gud och människa förenade) vi talar om?
Är det så svårt att se, att om Jesus är lika misslyckad som Adam och dör andligen (skiljs från Guds gemenskap), så har vi ingen frälsning?
Är det så svårt att se att om Jesus är andligt död (skild från Guds gemenskap), så är det inte längre Kristi person (Gud och människa förenade) som hänger på korset?
Är det så svårt att se, att om det inte längre är Kristi person på korset, utan en andligt död från Gud skild människa som hänger där, att han då inte längre kan ge det försonande offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset, utan bär fram en från Gud skild andligt död människas kropp och blod?
Är det så svårt att se att det då inte längre handlar om Skriftens Jesus, utan att man blivit bedragen till att sätta sin förtröstan till ”en annan Jesus, ett annat evangelium som en annan ande” – blivit bedragen av en antikristlig villoande, som står bakom, för att leda människor vilse, så att hon mitt i sin entusiasm och salighet, evangelisationsiver, ändå missar målet och i sin tur leder andra människor vilse?
Och då är det lättare att på ett eller annat sätt, ”skjuta budbäraren” som varnar för detta, än att verkligen göra upp med bedrägeriet – eller!?
HaFo
Bibeln - Guds Ord - är vägvisaren till JESUS, och vägvisaren för den fortsatta vandringen med Honom.
Krångligare än så är det inte. Den vägvisare som lett mig till Honom leder mig också vidare med Honom, som Själv är Ordet.
Avfallet från den uppriktiga kärleken till JESUS, går via avfallet från Guds Ords väg. Därför är det viktigt, att ta reda på vad som står skrivet: vad Gud har uppenbarat om Sin vilja genom Sina tjänare apostlarna och profeterna. Utan tillägg från andra skrifter. Det är Ordet, och ingenting annat, som är "våra fötters lykta och ett ljus på vår stig"
När JESUS kommer, kommer Han för att hämta de som hör Honom till. Han kommer som en tjuv, men är ingen tjuv: Han hämtar bara Sina egna tillhörigheter.
Därför är läran viktig, så att vi inte har låtit oss vilseföras av "allehanda främmande läror" när vår tid på jorden är slut; läror som förvillat oss bort från den uppriktiga kärleksrelationen till JESUS, i vars liv vi är inympade - fått delaktighet i - genom Lammets blod.
Vi har genom vår lydnad för Ordet "dött med Honom för att också uppstå med Honom". Dött från våra egna tankar, för att följa Hans och lämnat våra egna vägar för att följa Hans.
JESUS: "Den som älskar mig, håller mitt Ord" Och för att kunna göra det, måste vi ta reda på vad Ordet lär, och inte drunkna i allsköns bråte av människofunder, som t.ex. katolicismen formligen staplat upp, av sådant som saknar all förankring i vad Guds Ord lär.
Där kan man verkligen tala om en förblindad som leder andra blinda; sådana som inte själva tagit reda på vad som "står skrivet" - för att kunna lyda det - utan blindvis låter sig ledas bort från Honom, man tror och hoppas att man följer.
Flyttar det här inlägget från "ikonkyssandet":
I samma ögonblick som en människa beder i något annat namn, än Jesu Namn, har den människan avfallit från den bibliska tron: från kristendomen och därmed från Gud själv.
I Bibeln står det, att i inget annat namn - än Jesu Namn - finns frälsning och att inget annat namn är givet till oss människor, i vilket vi kan komma inför Fadern, det vill säga inför Gud.
Att blanda in andra namn i våra böner (som t.ex. Maria, döda påvar och andra s.k. helgon) är att komma på ett villospår, ett spår som inte leder till Fadern, utan till okulta makter.
Det katolicismen indirekt säger, är att det inte räcker att komma i Jesu Namn, det måste till någonting mer, något som liksom plussar på inför Fadern och ökar vår möjligheter att få bönesvar.
När det sedan gäller så kallade heliga ting, som ikoner, relikskrin och andra döda föremål, är problemen med dem inte att de finns, utan att de kallas heliga, då ingen är helig utom Gud.
Guds rike gränser går där gränsen mellan lydnad och olydnad går. Gudsriket hålls samman genom lydnad och slutar där lydnaden för Guds Ord upphör.
Det som ligger utanför är fientligt territorium. Det är sanningen som håller lögnen på avstånd, som ljuset alltid håller mörkret utanför sin ljuskrets. Ljuset i det här fallet är Guds Ord.
Fortsätter klistra in samtal från Credoakademin:
http://www.credoakademin.nu/index.php/forums/viewthread/376/P105/
Delta gärna i samtalen där direkt, eller ge kommentarer här till de samtal som där förs här på "Min Åsikt":
---
Inlägg 1 till Anders
Anders:
”Det jag inte riktigt begriper är varför du har så låga målsättningar. Som om allt vore frid och fröjd bara vi kan mota trosförkunnelsen och den romerska katolicismen.”
HaFo:
Visst finns det mycket annat att reagera på. Men nog tror jag att det just idag är de sammanhang och läror som allvarligast hotar den kristna tron och som är på väg att leda en avfallen kristenhet fram mot ett välkomnande av antikrist som Kristus.
Det förvånar mig lite att Du tar så lätt på de uppenbara villfarelserna i dessa bägge lärosystem. Men alla har vi olika uppgifter, när ”vi blir varandra lemmar till tjänst, varning, förmaning, uppbyggelse och tröst”.
Du kanske har en annan uppgift än att varna för förförelserna i dessa lärosystem och istället peka på hur dessa läror inte håller i ljuset av Skriften. Men det är vad jag upplever blivit lagt på mitt hjärta. Och då just trosförkunnelsens falsarium.
Anders:
”Men så är det ju inte alls. Varför tror du att det överhuvudtaget finns en sån öppenhet inom svensk kristenhet för de företeelser du kritiserar? Om människor vore mer grundade i Bibeln och i vad Bibeln lär skulle det se helt annorlunda ut.”
HaFo:
Håller med Dig, att ingången till dessa förförelser ligger just i att människor är ogrundade i Skriften.
Men det ena utesluter inte det andra. Vi är både kallade till att försöka förmedla Skriftens Ord, men även till att varna för, peka ut och ta avstånd från sammanhang där man har ”en annan Jesus, ett annat evangelium, där en villoande ligger bakom för att förvilla människor så att de missar målet, i all sin strävan efter att finna sanningen och komma till en sann tro på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset (med allt vad det faktiskt innebär av betydelse bakom de orden!!)
HaFo
Forts.
Inlägg 2 till Anders
Anders:
”Bibeln lär att inte bara de synder vi begår utan också vår syndiga natur gör oss andligt döda:
“Ni som var döda på grund av era överträdelser och er oomskurna natur...” Kol 2:13
“Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.” Ef 2:13
Arvsynden är alltså inte bara en svaghet, utan verkligen också synd i sig själv. Samtidigt som den också leder till annan synd.”
---
HaFo:
Kanske detta, åtminstone till en viss del, hänger samman under detta ämne i mötet med lärorna från trosfökunnelsen och katolicismen.
I trosförkunnelsens lära om Jesu andliga död, där Jesus är skild från Guds gemenskap och Guds liv (lieringen med Gud upphör), blir han istället så identifierad/lierad med den fallna människans syndanatur, så att han ”blir gjord till synd” (inte enbart gjord till syndoffer som grundtexten även säger), i ordets verkliga innebörd är han syndens natur, intagen, besegrad av den, lierad med den. För att bli allt vad den fallne Adam blev, för att kunna sona skulden.
I katolicismen är Jesus syndfri på grund av arvet efter den syndfria Guds Modern Maria och hennes jungfrulighet.
Jag menar att bägge dessa synsätt har lett och leder vilse.
---
Vad Du skriver däruppe är helt rätt, när det gäller den fallna människan. Men inte när det gäller Kristi person, som visserligen precis, som det står, är ”sänd i syndigt kroppslig gestalt”, i det att Han ”i allt blir lik sina (fallna min tolkning) bröder” men som dock säges ”fördöma synden i köttet” och ”dö bort från den”.
Att Jesus hela tiden förblir under Guds Herravälde och lieringen med Gud och aldrig blir besegrad av och lierad med synden och hamnar under syndens träldom, är vad som krävs för att försona/förena Gud och människa i Kristi person.
Därför ”fördömer” Han också synden i köttet och följer aldrig eller lierar sig med den, vilket skulle ha lett till verksynd.
Han blir aldrig som i trosförkunnelsen så identifierad/lierad med den fallna människans syndanatur, så att han ”blir gjord till synd”
(alltså inte enbart gjord till syndoffer som grundtexten även säger), i ordets verkliga innebörd är han där syndens natur, intagen, besegrad av den, lierad med den. För att bli allt vad den fallne Adam blev, för att kunna sona skulden.
Inte heller stämmer katolicismens Mariasyndfrihetslära in här, som förklaring till Jesu syndfrihet. Nej, Jesus som Kristi person av Gud och människa förenade, besegrar, stänger ute synden och dess konsekvenser, detroniserar både dess natur och följder, i sin egen syndfria rättfärdighet och Gudomlighet.
Och därtill att det får ske ger hela den naturligt skapade människan i Kristi person hela sitt bejakande av att ständigt välja Guds Herravälde och syndfrihet, istället för syndens träldom. Därmed ”fördöms synden i köttet” och stängs ute ur den fallna människan.
Därför finns det en Kristi rättfärdighet, som kan tillräknas dem, som Han fullt ut representerade ”i allt lik sina bröder” och i deras ställe ”fördömde synden i köttet” och besegrade synden och dess konsekvenser i den fallna människan.
Inte genom att bli synden, utan genom att aldrig skiljas från Gud och därmed besegra synden i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet.
Inte genom att slippa undan fallets hela konsekvens i ett syndfritt arv efter Maria, utan genom att fullt ut gå in i konsekvensen och där ”fördöma synden i köttet” och aldrig bli lierad med den och hamna i dess träldom, utan förbli under Guds Herravälde, genom att ”dö bort från synden”.
”Frestad i allt dock utan synd”. Han följde aldrig syndens impulser, utan ”dog bort från synden”, agerade som död gentemot synden och besegrade dess konsekvenser. Både dess väsens och verksynd.
Därmed kan Han som andligt levande (förenad med Gud) bära fram det RENA offret av Kristi persons kropp och blod på korset.
---
Den troende erbjuds också enligt Paulus att få agera som död mot synden och levande mot Guds Ande liv och Ord.
Men fördenskull handlar det inte om i den här tiden att vi likt trosfökunnelsen blir ”små – Jesusar” och att ”vi är i vår egen ande skapad till likhet med Gud”, enligt deras ande, själ och kroppslära, där anden säges utgöra hennes egentliga och verkliga personlighet.
Ta gärna del av ”Häftet” ”Den troendes tre naturer”, så blir det kanske lättare att få tag i hur jag ser det och menar.
Här bara till slut kort om skillnaden mellan Jesus och den troende:
Vad är det då för skillnad på Jesus, när Han gick på jorden och den troende efter pånyttfödelsen?
Minst tre himmelsvida skillnader.
1.Den troende lever i det tillräknade verk som Jesus utförde. Medan Jesus utförde verket. Jesus var helt rättfärdig, Medan den troende lever i den tillräknade rättfärdigheten från Jesus.
2.Jesus hade full väsensenhet med Gud från evighet. Medan den troende blivit delaktig av Gudomlig natur och når full väsensenhet med Gud i evighetens värld.
3.Jesus var inkarnerad in i den naturliga människans gestalt och fördömde synden i köttet. Stängde synden ute ur den mänskliga naturen. Medan den troende har synden kvar som en integrerad del av sitt väsen. Om än i en helt ny ställning gentemot synden, genom att Anden nu även finns integrerad i människans väsen.
HaFo
Citerar från Bertils Lundbergs hemsida:
---
Katolska kyrkans felaktiga lära om Maria.
Bibeln säger att det är kvinnans säd (Jesus) som krossar ormens huvud. Katoloiker lär att det är Maria som gör detta.
Katolska kyrkan lär att det var Maria som genom sin avlelse krossade Satans huvud och att vi kan be den obefläckade Maria driva Satan och synden ut ur våra liv.
Kröning är en form av vördnadsbetygelse som ofta visas till avbilder av den Välsignade Jungfrun Maria…
Det är speciellt från slutet av 1500-talet som det för de katolskt troende i väst, både munkar, nunnor och lekmän, blev utbrett att kröna avbilder av den Välsignade Jungfrun.
Påvarna inte endast stödde denna religiösa sed men "vid många tillfällen, antingen personligen eller genom biskopsombud, utförde kröningen av Maria-avbilder."
Detta enligt Pius XII, Encyclical Ad Caeli Reginam, 11 Oct 1954.
-----
Maria var en syndare som du och jag, och behövde själv en Frälsare. Det säger hon själv i Lukas 1:46-47
"Då sade Maria: Min själ prisar Herren, och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare."
Maria blev inte upphöjd av Jesus som nutida falska Jesus-uppenbarelser vill ge sken av. På Jesu tid var det en kvinna som tänkte upphöja Jesus på det sätt som Katolska kyrkan idag gör. Men Jesus ställde inte upp på denna tanken. Luk 11:27-28 säger:
Då Jesus sade detta, ropade en kvinna i folkskaran: "Saligt är det moderliv som har burit dig och saliga de bröst som du har diat."
Han sade: "Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det." Samma sak gällde alltså för Maria som för alla andra.
Den som lyssnar till Guds ord och tar vara på det blir salig, den som följer falska Jesus-uppenbarelser går det sämre för.
Maria hade inte en särställning för att hon hade fött Jesus. När Jesu mor och Jesu bröder stod och väntade på honom, så sade han istället följande enligt Matteus 12:46-50:
Medan Jesus ännu talade till folket, stod hans mor och hans bröder utanför och ville tala med honom. Någon sade då till honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill tala med dig."
Han svarade: "Vem är min mor och vilka är mina bröder?" Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade:
"Här är min mor och mina bröder. Var och en som gör min himmelske Faders vilja är min bror och min syster och min mor."
För övrigt godkänner inte den katolska kyrkan att Jesus hade några bröder, trots dessa tydliga ord!
Katolska kyrkan hävdar nämligen att Maria var "semper virgo" ("alltid jungfru" på latin).
Men Maria var alltså inte jungfru hela livet som Katolska kyrkan vill påstå. När Josef vaknade upp ur sömnen, gjorde han som Herrens ängel hade befallt och tog sin hustru till sig. Men han rörde henne inte (NT 81), förrän hon hade fött en son. Och honom gav han namnet Jesus (Matt. 1:24-25).
Det står att Josef "kände" inte Maria förrän hon hade fött en son, Jesus (1917 års översättning). I Gamla Testamentet så betydde "känna" i sådana här sammanhang att "ha sexuellt umgänge med" (1 Mos. 4:1).
Ordet "förrän" talar om att det kom en tid senare när han "kände" henne.
I Lukas 2:7 står det att Maria "födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba".
När katolikerna försöker bortförklara detta så är det helt förgäves. Om Jesus hade varit den ende sonen så skulle det inte ha stått "sin förstfödde son". Det uttrycket tyder på att fler söner följer.
I Jesu hemstad var det känt att Maria både hade fött söner och döttrar efter sitt första barn. Han kom till sin hemstad och undervisade dem i deras synagoga, och de blev mycket förvånade och sade:
"Varifrån har han fått denna vishet och dessa kraftgärningar? Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? Och bor inte alla hans systrar här hos oss? Varifrån har han fått allt detta?" (Matt. 13:54-56, Mark. 6:3).
Men Katolska kyrkan vill inte acceptera detta, därför att Traditionen har bestämt annorlunda!
I katolsk teologi hävdas två förklaringar (bortförklaringar) på detta problemet.
Det ena är att Jesu bröder skulle ha varit Josefs barn i ett tidigare äktenskap, vilket hävdas i det apokryfiska Jakobs Protevangelium och att det aldrig blev något riktigt äktenskap mellan Maria och Josef.
Men detta apokryfiska brev av legendkaraktär har aldrig riktigt slagit igenom i den katolska kyrkan.
När Josef flydde med Maria och Jesus till Egypten (Matt. 2:14), så fanns hellre inga andra barn med från något tidigare äktenskap.
Även när de återvände från Egypten så fanns inga fler barn än Jesus (Matt. 2:20-21).
Fariséerna anklagar också Jesus för att vara född i äktenskapsbrott i Joh. 8:41, vilket talar för jungfrufödelsen och att Jesus var född innan äktenskapet med Josef, trots att han räknades som Josefs son (Luk. 4:22).
Intressant är också att lägga märke till att Gud talade till Josef och inte till Maria, som katolicismen gjort till en himladrottning.
---
Den vanligaste förklaringen från katolska teologer är istället att Jesu bröder var hans kusiner efter köttet, vilket Hieronymus hävdade, och som godtogs vid synoden i Milano år 391 och som fastställdes till officiell kyrkolära år 553.
Men detta stämmer dåligt med bibelns fakta eftersom det finns ett bra ord för "kusin" i NT (anepsios, som återfinns i Kol. 4:10). Och hade de varit andra släktingar så finns i NT ordet "synggenes", som återfinns i Luk. 21:16 efter ordet för bröder.
Dessutom uppträder Jesu bröder i NT tillsammans med Jesu moder Maria (Mark. 3:31, 3:32, Joh. 2:12).
I Joh 7:1-10 står det dessutom uttryckligen enligt 1917 års översättning på tre ställen "hans bröder".
Till och med hans bröder, som stod honom nära, trodde inte på honom. Om det hade varit kusiner, så hade det inte varit uppseendeväckande om de inte trott på honom.
Sista gången som Josef omnämns är i Luk. 2:51 när Jesus var 12 år gammal och följde med till templet i Jerusalem. Det betyder att Josef måste ha dött någon gång mellan det att Jesus var 12 och 30 år, och att Maria då blev änka.
När därför aposteln Johannes uppmanas att adoptera Maria (Johannes 19:26-27) så kan förklaringen till detta vara att Jesu bröder helt enkelt var för unga för att kunna ta hand om sin moder.
Jesus skulle inte hellre enligt judisk sedvänja ha haft rättighet att göra en sådan här anmodan ifall han inte hade varit förstfödd.
Maria omtalas sedan aldrig för att ha deltagit i det evangeliska arbetet. Eftersom Johannes sedan blev mycket gammal så bör Maria rimligtvis ha dött innan Johannes dog.
Johannes omtalar dock icke någon "Marias himmelsfärd" som Katolska kyrkan 1950 hittade på.
Det är ingen författare i Nya Testamentet som skriver något om Marias fortsatta liv. Och några katolska tillägg till Skriften behöver vi inte.
Maria var ingen medhjälpare i försoningsverket. Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen i allas ställe (1 Tim. 2:5-6).
Inget undantag alltså för Maria. Och Maria är ingen himladrottning som ber för oss. Paulus säger istället att Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss (Rom. 8:.34).
Den Maria-dyrkan som Katolska kyrkan står för är en falsk lära och en stor synd.
Johannes Paulus II har anbefallt sitt pontifikat, sin kyrka och sina medlemmar till Maria. Och hans önskan är att hela världen skulle bli överlåtna till henne.
Bilder, reliker, helgon och Maria-uppenbarelser är en del av den katolska traditionen.
Katolska kyrkan tror att traditionen är likvärdig med Skriften, att himlens nycklar är deras, givna genom aposteln Petrus och giltiga genom en obruten succession av biskopliga och påvliga ledare.
Detta är grov villfarelse.
Är det inte bättre att tro som det står i Nya Testamentet, än att följa vad människor och ockulta uppenbarelser --senare har hittat på?
---
Katoliker ber till Maria
Så här talade och bad påven den 12 maj 1991 i Fatima, Portugal:
"Ännu en gång har jag kommit hit för att böja mina knän inför vår kära himmelska Moder i Fatima, för att tacka för hennes omsorg över människor och länder och för alla under och välsignelser som den Allsmäktige genom hennes böner har givit oss.
Hell dig, heliga Moder, du har fött konungen som regerar i evighet. Du skänkte oss den stora nåden att själv besöka oss i St Peterskyrkan den minnesvärda dagen 24 mars 1984, då vi genom en vigningsakt överlämnade hela mänskligheten och alla världens länder i ditt beskydd.
Idag har jag tillsammans med otaliga bröder och systrar åter kommit till Dig för att ropa till dig:
Var hälsad, heliga Moder. Var hälsad, du säkra hopp, som aldrig sviker! Jag tillhör dig helt, o Moder!
Vi tackar Dig, himmelska Moder, för att du med moderlig ömhet har fört ditt folk ut i frihet. Vi hälsar Dig Maria, du som är helt beroende av Gud och av Din Son, vi hälsar Dig som den mest fullkomliga bild av frihet och befrielse för mänskligheten och Kosmos."
Efter denna bön och knäfall av påven är det väl bevisat en gång för alla att katoliker tillber Maria.
För romerska katoliker är Maria inte bara Jesu jordiska moder utan också enligt nutida påvar Universums drottning, Himmelens drottning och till och med den Helige Andes brud (enligt påven Pius XII den 13 maj 1946).
Slut citat från Bertil Lundbergs hemsida
---
HaFo - kommentar:
Kristna får och herdar reagera!!! Och låt Er inte manipuleras in under avfallet, som idag manifesteras framför våra ögon främst via katolicismen och trosförkunnelsen som nu möts i sin antikristliga ande!
HaFo
Citerar igen från Bertil Lundbergs hemsida.
---
Dessa lärodogmer kring Maria, som här framkommer, svart på vitt, är ju så vilsna, så att kommentarer är överflödiga. De visar verkligen på att här har vi i dessa läror frågan om en Jesus som inte kom enligt Skrifterna, utan att det här handlar om "en annan Jesus och ett annat evangelium och en villoande".
---
Men ändå så, mitt i dennna förförelse från katolicismen och dess företrädare, så verkar ändå kristna ledare bejaka denna förförelse - eller!!??
Och Hedin är beredd att vidimera denna förförelse härunder, genom att skriva en bok tillsammans med en villolärare, som står för den förförelse, som vi nu ska lyssna till från katolicismens eget material.
Men klara besked på den punkten, varför kristna ledare idag bejakar en sådan förförelse, verkar vi inte få från kristna ledare idag, utan de synes bara svara bara med sin tystnad, fast de säger sig vara lyssnande och "transparenta" - eller!!??
Vackra ord och fraser är vad det handlar om, mitt i att man är på väg att förbereda antikrists inträde på arenan. Fast de själva menar sig tjäna både Gud och människor. Hur kan det bli så vilset??
--
Dogmen om Jungfru Marias obefläckade avlelse 1854
Pius IX:s dogmatiska bulla om Marie obefläckade avlelse av den 8 december 1854:
Då Gud, den Outgrundlige, vars alla vägar äro barmhärtighet och sanning, vars vilja är allmakt, vars visa och starka hand når till världens yttersta gränser och till största skönhet ordnar allt, av evighet förutsåg hela människosläktets sorgliga fördärv genom Adams synd och därför i ett rådslut,
som var fördolt för världen, först bestämde sin godhets verk att genom Ordets människoblivande i ett ännu hemligare rådslut åstadkomma, att människan, som mot hans kärleksfulla avsikter förleddes till synd av den djävulska ondskans ränker, ej måtte förgås, utan att det som i den förste Adam skulle falla,
lyckligare måtte uppresas i den andre, utvalde och bestämde han ock i begynnelsen och av evighet åt sin enfödde Son den Moder, av vilken denne i tidernas saliga fullbordan vorden kött skulle födas.
Och henne ägnade han framför alla andra skapade varelser en sådan kärlek. Att han i henne hade ett gott behag och sin fullkomliga välbevågenhet och ynnest.
Fördenskull överhopade han också henne framför alla änglar och helgon med en så underbar rikedom av himmelska nådegåvor, hämtade från hans gudoms egen skattkammare, att hon städse fri från varje syndafläck och strålande skön och fullkomlig kom att besitta en sådan fullhet av oskuld och helighet,
att man utanför Gud omöjligen kan tänka sig någon större och vilken ingen annan skapad varelse någonsin kan drömma om att uppnå.
Och i sanning var det blott tillbörligt, att han skulle stråla, städse prydd med den fullkomligaste glans, ja, att hon till och med ren och fri från själva arvsyndens fläck skulle vinna den mest fullkomliga seger över den gamle ormen, hon, den vördnadsbjudande Modern,
åt vilken Gud värdigades giva sin enfödde Son, vilken han älskade såsom sig själv och som sitt väsens avbild hade fött av sitt hjärta, på ett sådant sätt, att han till sin natur skulle vara en och samme Gud Faderns och Jungfruns gemensamme Son.
Denna den höga Jungfruns ursprungliga renhet, som blott är en naturlig följd av hennes beundransvärda helighet och upphöjda Gudsmoders värdighet, har den katolska Kyrkan, vilken städse lärd av den Helige Ande är sanningens pelare och grundval, aldrig upphört att ständigt med de klaraste gärningar på mångahanda sätt förklara,
bekräfta och framhålla såsom en lära, som hon av Gud själv fått mottaga och som är innesluten i den gudomliga uppenbarelsens skattkammare.
Ty till denna lära, vilken sedan de äldsta tider funnits i Kyrkan, som i de troendes hjärtan slagit de djupaste rötter och genom biskoparnas outtröttliga omsorger blivit utbredd över hela den katolska världen, bekände sig Kyrkan själv med största bestämdhet,
då hon ej tvekade att upphöja samma Jungfrus Avlelse till ett föremål för de troendes offentliga vördnad och förärande.
Ty genom denna sin välbekanta ordning framhåller hon den helige Jungfruns avlelse såsom något enastående, underbart, oändligt upphöjt över alla övriga människors första urspring och såsom något alltigenom heligt och vördnadsvärt, då Kyrkan ju endast firar fester för det som i sanning är rent och heligt.
Det är allom bekant med vilken iver denna lära om Jungfruns och Gudsmoderns obefläckade avlelse har blivit lärd, försvarad och utbredd av de mest frejdade religiösa ordenssamfund, teologiska akademier och lysande lärare i de gudomliga vetenskaperna.
Alla veta tillika huru outtröttliga Kyrkans biskopar voro att till och med på de stora kyrkomötena öppet och offentligt bekänna, att Guds heliga Moder Jungfru Maria på grund av vår Herres Jesu Kristi förutsedda förtjänster aldrig har varit syndens allmänna lag underkastad utan att hon fastmera helt och hållet blivit bevarad från varje arvsyndens fläck och sålunda på ett mera upphöjt sätt vorden återlöst.
Till vilka uttalanden otvivelaktigt som det mest vägande och beaktningsvärda vittnesbördet kommer, att själva det tridentinska kyrkomötet vid avfattandet av sitt dogmatiska dekret om arvsynden, vari det enligt de heliga skrifternas, fädernas och de namnkunnigaste kyrkomötenas vittnesbörd förklarade och förkunnade:
Alla människor komma till världen besmittade med arvsynden, likväl högtidligen framhöll, att det icke var meningen att i detta dekret och i de människors antal, som denna förklaring omfattade, även innesluta den saliga och obefläckade jungfrun Guds Moder Maria.
Ty genom detta uttalande antydde de tridentinska fäderna med all önskvärd tydlighet, om man tager de förhandenvarande omständigheterna i betraktande, att samma allrasaligaste Jungfru i sanning är fri från varje arvsyndens fläck.
På samma gång gåvo de tillkänna, att intet vare sig ur den heliga skrift eller ur traditionen eller ur kyrkofädernas auktoritet med rätta kunde anföras, som på något sätt talade emot detta den heliga Jungfruns underbara företräde.
Alltsedan de äldsta tider hava Kyrkans biskopar, präster, ordenssamfund, ja, till och med världsliga furstar och konungar ivrigt bönfallit den apostoliska stolen, att den heliga Gudsmoderns obefläckade avlelse måtte bliva upphöjd till en dogm i den katolska trosläran.
(Anmärkning: Festen för Marie obefläckade avlelse omtalas redan vid mitten av det åttonde århundradet).
Också i vår tid hava dylika önskningar blivit framställda och särskilt hava de riktats till vår företrädare Gregorius XVI, högtsalig i åminnelse, och till oss själva både från biskopar, världsklerus, religiösa ordnar, mäktiga furstar och fromma folk.
Då vi med en särskilt innerlig glädje togo del av allt detta och allvarligt begrundade detsamma, var det visserligen vår första önskan, då vi om ock utan vår egen förtjänst genom den gudomliga Försynens outgrundliga rådslut upphöjdes på denna Petri höga stol och i vår hand mottogo hela Kyrkans styrelse,
att med tanke på den stora vördnad och barnsliga kärlek, som vi alltifrån våra spädaste år hava hyst för Guds heliga Moder, Jungfru Maria, uppfylla allt, som ännu av Kyrkans barn kunde önskas för att den saligaste Jungfruns ära alltmera måtte förkunnas och hennes företräden stråla med ett allt klarare ljus.
Alltså förtrösta vi allramest på Gud, att nu den rätta tiden har kommit för att till oemotsäglig trossanning upphöja läran om den heliga Jungfruns, Guds Moder Marias, obefläckade avlelse, vilken Guds eget heliga ord, den ärevördiga traditionen,
Kyrkans ständiga mening, de katolska biskoparnas och folkens endräktiga övertygelse och våra företrädares oförtydbara akter och konstitutioner i förunderlig samklang uppenbara och försäkra.
Efter att vi sålunda noga hava övervägt allt och i trägna och brinnande böner hava vänt oss till Gud, hålla vi nu före,
att vi ingalunda böra dröja att med vårt högsta domslut bekräfta och förklara samma jungfrus obefläckade avlelse och sålunda tillmötesgå både den katolska världens så varma önskningar och giva ett uttryck för vår egen kärlek till samma allrasaligaste Jungfru,
och tillika i henne alltmera hedra hennes enfödde Son, vår herre Jesus Kristus, ty all den lovprisning och hyllning, som ägnas den höga Modern, faller ju ytterst tillbaka på hennes gudomlige Son.
Efter att vi sålunda oavlåtligen i ödmjukhet och fasta hava offrat våra egna och kyrkans offentliga böner åt Gud Fader genom hans Son, att han må värdigas styra och styrka vår själ med den Helige Andes kraft och nedkallat hela det himmelska hovets beskydd och med mycken suckan anropat Anden och Hugsvalaren, förklara,
betyga och bestämma vi fördenskull nu på hans ingivelse till den heliga och odelbara Treenighetens ära, till Jungfruns och Gudsmoderns heder och prydning, till den katolska trons upphöjelse och den kristna religionens utbredande:
i kraft av vår Herres Jesu Kristi, de heliga apostlarna Petri ett Pauli auktoritet och vår egen:
Den troslära som förklarar, att den allrasaligaste Jungfrun Maria i första ögonblicket av sin tillvaro genom en särskild nåd och utmärkelse av den Allsmäktige,
i förutseende av Krist Jesu, människosläktets återlösares förtjänster blivit bevarad ren från varje arvsyndens fläck, är av Gud själv uppenbarad och måste fördenskull fast och orubbligt av alla troende omfattas.
Varför om någon - vilket Gud förbjude - skulle drista sig att härutinnan hysa en annan mening än den som vi nu hava uttalat, denne må förstå och betänka, att han med denna dom också har dömt sig själv, att hans tro har lidit skeppsbrott och att han har skilt sig ifrån Kyrkans enhet.
---
Fortsätter citera från Bertil Lundbergs hemsida kring fakta vad katolicismen egentligen lär kring Maria:
---
Maria som medåterlöserska - Co-redemptrix
Mellan 1993-1997 fick påven mer än 4,3 miljoner namnunderskrifter från 157 länder som manade honom att använda sin påvliga ofelbarhet och uttala Maria som "medåterlöserska".
Detta massiva upprop startades av professor Mark Miravalle vid det fransiskanska universitetet i Steubenville i Ohio under en konferens där 1993.
Av ekumeniska skäl har dock påven inte velat göra detta, trots att han själv flera gånger har stött tanken.
Åtminstone fem gånger har han i sitt påvliga läroämbete refererat till Maria genom titeln "Co-redemptrix". Det finns ingen tvekan om att påven själv tror på detta.
1. 1985 i Guanyaquil, Ecuador sa påven: "Mary goes before us and accompanies us. The silent journey that begins with her Immaculate Conception and passes through the ‘yes’ of Nazareth, which makes her the Mother of God, finds on Calvary a particularly important moment.
… In fact, at Calvary she united herself with the sacrifice of her Son that led to the foundation of the Church; her maternal heart shared to the very depths the will of Christ ‘to gather into one all the dispersed children of God’ (Jn. 11:52).
Having suffered for the Church, Mary deserved to become the Mother of all the disciples of her Son, the Mother of their unity. … In fact Mary’s role as Coredemptrix did not cease with the glorification of her Son" (Inside the Vatican, July 1997, p. 23).
2. I den allmänna audiensen 9 april 1997 sa påven:
"Mary … co-operated during the event itself [the crucifixion] and in the role of mother; thus her co-operation embraces the whole of Christ’s saving work.
She alone was associated in this way with the redemptive sacrifice that merited the salvation of all mankind. In union with Christ and in submission to him, she collaborated in obtaining the grace of salvation for all humanity.
… In God’s plan, Mary is the ‘woman’ (cf. Jn 2:4; 19:26), the New Eve, united to the New Adam in restoring humanity to its original dignity.
Her cooperation with her Son continues for all time in the universal motherhood which she enjoys in the order of grace. Trusting in this maternal cooperation, Let us turn to Mary, imploring her help in all our needs" (Vatican Information Service).
3. I den allmänna audiensen den 30 juli fortsatte påven på detta temat om Maria och sa:
"As the Mother of all the Lord’s disciples (cf. Jn 19:26), Mary offers her intercession and aid to all who journey towards the fullness of the Lord's kingdom.
As the Bride and Temple of the Holy Spirit, she encourages us to imitate her openness to the workings of the Spirit and to live in constant, loving communion with the Blessed Trinity."
---
4. Påven har många gånger upphöjt Mara i officiella dokument. I sin påvebrev Redemptoris Mater (Mother of the Redeemer), publicerat 25 mars 1987 refererar påven till Maria som "medåterlöserska" tre gånger och som "advokat" två gånger.
Hela tredje delen är tillägnat temat "moderlig medling".
Många påvar har också tidigare upphöjt Maria som medlare och advokat t.ex. Leo XIII (1878-1903), Pius X (1903-1914), och Pius XII (1939-1958).
Under ett radiotal avslutande Återlösningsfesten 28 april 1935 gav Pius XI (1922-1939) Maria titeln "Co-redemptrix".
---
En respekterad romersk katolsk auktoritet när det gäller Marialäran är Alphonsus Liguori (1696-1787), som blev helgonförklarad av påven Gregorius XVI 1839.
Han förklarades som
"Doctor of the Church" år 1871 av påven Pius IX. 1750 publicerade han The Glories of Mary, en bok som har blivit översatt till många språk och fått utöva omfattande påverkan i den Katolska kyrkan.
Denna bok är fortfarande auktoritativ och representerar officiell katolska trossatser.
Den publiceras fortfarande med officiellt godkännande.
Liguoris arbeten testades 20 gånger av påvarna Urban VIII och Benedict XIV och de kom till slutsatsen att de innehöll inte "ett ord värt att censureras".
Liguoris bok The Glories of Mary förklarades vara utan fel av påven Pius VII år 1803 och av påven Leo XII 1825. På sidan 96 skriver Liguori:
"O Maria, vi fattiga syndare vet inte av någon annan tillflykt än dig, för du är vårt enda hopp, och på litar på dig för vår frälsning.
Du är vår enda försvarare med Jesus Kristus; till dig vänder vi oss alla."
---
Maria själv står mycket främmande för de tankar som Liguori för fram. Det står i Lukas 1:46-47 "Min själ prisar Herren, och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare."
Maria bekänner själv sitt behov av en Frälsare. Det betyder att hon var inte syndfri eftersom hon behövde en Frälsare.
Paulus gjorde inte heller något undantag för Maria när han skrev i Romarbrevet 3:23 "Alla har syndat och saknar härligheten från Gud."
Om Maria hade varit syndfri så skulle det inte ha varit sant att Jesus "till det yttre var lik en syndig människa" som Paulus skriver i Romarbrevet 8:3.
Och Jesus skulle då inte hellre ha kunnat bli frestad av djävulen som han faktiskt blev.
Läs ett utdrag av boken The Glories of Mary här eller här. På den här sidan kan du läsa en bön skriven av Liguori.
---
Johannes Paulus II har ofta erkänt Liguoris djupa påverkan i hans egen tillgivenhet för Maria.
Påven Pius VII (1800-1823) var så förtrollad av Liguori att han lät öppna hans grav och kapa tre av hans fingrar från hand högra hand och ta dem till Rom med motiveringen "Låt dessa tre fingrar som har skrivit så bra till Guds ära om den välsignade Jungfrun och om religion, omsorgsfullt bevaras och sändas till Rom".
("Some Preliminary Observations by the Editor," The Glories of Mary, St. Louis: Redemptorist Fathers, 1831, p. 20).
---
Punkt 969 i Katolska kyrkans katekes säger om Maria:
"Genom sin mångfaldiga förbön utverkar hon för oss den eviga frälsningens gåvor… Därför åkallas den saliga Jungfrun som förespråkerska, beskyddarinna, hjälparinna och förmedlarinna."
---
Med en sådan troslära är det inte underligt att påven Pius IX den 8 december 1854 utfärdade dogmen Ineffabilis Deus om Marias obefläckade avlelse.
---
Paulus säger i 1 Tim. 2:5-75 "Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen i allas ställe.
Detta vittnesbörd skulle framföras när tiden var inne, och för detta vittnesbörd har jag blivit satt till härold och apostel - jag talar sanning och ljuger inte - till hedningarnas lärare i tron och sanningen."
---
Det är Katolska kyrkan som i århundraden har ljugit och till och med gjort Maria till medåterlöserska.
Maria är inte heller någon förmedlare av någonting hos Fadern - Maria kan inte svara på en enda bön!
---
HaFo kommentar:
Bertil har alldeles rätt i vad han här pekar på! Jesus är inte Skriftens Jesus i katolicismen, utan "en annan Jesus" i katolicismen.
Detta, eftersom Han inte där i katolicismen, är syndfri och rättfärdig i sin egen syndfria rättfärdighet och Gudomlighet, utan är detta i arvet efter en "syndfri Maria"!! Som därmed egentligen intar Frälsarens plats och uppgift.
---
Maria är inte alls syndfri, utan hom är den syndiga människa varigen Jesus blir "född i syndigt kötts gestalt" och som genom sin egen syndfria rättfärdighet och Gudomlighet, aldrig följer denna syndens natur i arvet från Maria, utan "fördömer synden i köttet", i arvet från Maria.
Och därmed blir den som i människans ställe, som hemmes representant, frambära ett RENT offer av Kristi persons, Gud och människa förenade, kroppoch blod på korset!
Häri har Maria ingen annan del, än att hon i sin fallna syndighet, bär fram Guds frälsare, Gud själv i mänsklig kroppslig gestalt, som på grund av arvet från Maria, helt och fullt tog på sig den fallna människans situation.
Men som i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet i "arvet som Guds Son", fullt ut Gud, detroniserade synden väsen och syndens konsekvenser i arvet från Maria.
Ock som därmed aldrig dog den anliga döden (skildes från Guds gemenskap), utan Maria och allt annat förutan av villfarelse, som den Gud han ÄR, "Kristus kommen i köttet", i människians ställe förenar Gud och människa i Guds jordiska kropp.
Och därtill har Maria ingen ära eller delaktighet, utan väntar i nåd, precis som alla andra syndare, som dött i tron på Jesus, på kroppens uppståndelse, utan förmåga att förmedla sig eller delta i skeendet idag på den andliga arenan!!
Alla sådana påståenden är Spritism, som öppnar för ockulta manifestationer!!
HaFo
Fortsätter citera från Bertil Lundbergs hemsida:
Assumption Into Heaven
There are four solemnities honoring the Mother of Jesus that are kept throughout the Catholic church: The Immaculate conception (December 8), her divine Motherhood (January 1), the Annunciation (March 25), her Assumption (August 15).
The last named has become the most celebrated, giving rise to all manner of festivities and to a great variety of pictorial representations.
The New Testament says nothing about Mary's death and Assumption, but as Pius XII states in the constitution "Munificentissimus Deus," which defined belief in the Assumption as a matter of faith:
"All the arguments and considerations of the Fathers and theologians rest on Sacred Scripture for their ultimate foundation. The Scriptures present the beloved Mother of God as most intimately united with her divine Son as ever sharing in his lot. Hence it seems all but impossible to see her who conceived Christ. . .
as separated from him, if not in soul, yet in body, after her life on earth was over. . .Seeing that by preserving her from the corruption of the tomb he could give her such great honor, we must believe that he actually did so."
Speaking more poetically, St. John Damascene (d. 749), who is called the Doctor of the Assumption, writes, "On this day the sacred and life-filled ark of the living God, she who conceived her Creator in her womb, rests in the Temple of the Lord that is not made with hands. David, her ancestor, leaps, and with him the angels lead the dance."
Documentation testifies that the feast was celebrated first in the Eastern Church in the second half of the sixth century. Pope Sergius I (687-701) ordered its observance in Rome. At first it was kept as a memorial of Mary's death, her falling asleep (Koimesis), and it gradually came to be a commemoration of her Assumption as such.
An apocryphal work of the fourth century, the Transitus Mariae (The Passing of Mary), which appeared in several languages and in many versions, no doubt had some effect in spreading belief in the Assumption. But the Church's faith in this teaching is not based on it.
As one Anglican scholar put it, "The belief was never founded on that story. The story was founded on the belief, and testifies to the fact of the belief."
Over the centuries Christian art has given varied expression to belief in Mary's Assumption. We can divide the progress of these expressions into three principal "moments:" Mary's falling asleep (her death), her rising to heaven (the Assumption), and finally her coronation. Each of these moments gave rise to some ancillary episodes so that at length we can enumerate the following stages.
---
HaFo kommentar:
Hur är det möjligt att kristna ledare idag är redo att svälja allt svammelsurium och, Skriftoförenliga läror, kring Maria, som katolicismen och dess företrädare står för???
Ingen förutom Kristus, som var sann Gud och sann människa, har av människor (Maria - syndfull vanlig människa) födda ännu befolkat himlen!!
Alla hitintills kroppsligt avsomnade är i ”paradiset” ”förgården till himlen”, respektive ”hades”, ”förgården till *******t, ”Gehenna”, beroende på om de kommit till tro på Jesus eller inte, i sin väntan på kroppens uppståndelse!!
---
Maria är en vanlig syndig människa, som är räddad i tron på Jesus och väntar liksom alla andra på kroppens uppståndelse och befinner sig inte idag i ”himlen” och kan inte heller vare sig be för oss eller ha ngn som helst kommunikation med oss eller vi med henne.
Alla sådana påståenden eller utövningar handlar om Spiristism, som Bibeln varnar för. Och om man ger sig i lag med sådan utövning, så hamnar man i under ”onda andars spel” och ockulta manifestationer!
Och likväl är det, vad de andliga ledarna idag ger sig i lag med!! Genom sitt samröre med katolicismen och dess företrädare!!!
De synes inte heller avhålla sig från reliker och ikoner, utan ge dessa "dödskalle - utövningar" och ockultism, sin bejakelse!!????
Helt ofattbart!
HaFo
Jag har tidigare citerat dessa ord härnere av en helgonförklarad biskop i katolska kyrkan. Jag gör det igen för att visa på hur galet ställt det är med läran kring maria i katolicismen.
Jag har efterfrågat bland företrädare för katolicismen hur de ser på nedan återgivna citat ur en bok av en helgonförklarad biskop i katolska kyrkan, som på grumd av sitt ämbete inte kan ta fel eller ifrågasättas.
Jag har fått de mest kryptiska svar och inte ett enda värt namnet av ärlighet och sanning. För ingen vågar ju ifrågasätta en katolsk biskop som dessutom är helgonförklarad!
Varför vågar ingen katolik säga att detta som jag återger här nedan är villfarelse? Eller anser Du att det inte är villfarelse?
Vågar Du som försvarar katolicismen inse att DET
TA ÄR VAD SOM LÄRS I KATOLICISMEN OCH ÄR FÖRMEDLAD AV EN BISKOP SOM PÅ GRUND AV SITT ÄMBETE INTE KAN IFRÅGASÄTTAS OCH DESSUTOM ÄR HELGONFÖRKLARAD. VISAR INTE NEDANSTÅENDE ATT HELGONFÖRKLARADE BISKOPAR I KATOLSKA KYRKAN ÄVEN KAN VARA FÖRFÖRARE?
---
Vågar Hedin, Halldorf, Stanley Sjöberg, Djurfeldt och Ekman, erkänna att vad som här svart påvitt återges är villfarelse och det från en helgonförklarad katolosk biskop som inte kan ifrågasättas!!!
----
Några citat ur ”Marias härlighet” skriven av en Biskop Alphonse de Ligouri (som är helgonförklarad) :
”Maria är i sanning en medlare av frid mellan syndare och Gud. Det är enbart genom Maria som syndare får förlåtelse. Maria är vårt liv...Maria upprättar syndaren till liv, de får nåd på grund av hennes förböner. Den som inte kommer till Maria för att få hjälp faller och går förlorad. sid 80 - 94
”Den heliga Kyrkan befaller att man tillbeder Maria speciellt. Man frågar Gud om många saker men får dem inte. Går man istället till Maria så blir ens önskningar uppfyllda, för hon är drottning t.o.m. över h -vetet och hon befaller alla djävlar” sid 127 - 143
”Maria kallas vägen till himmelen eftersom ingen kan komma in i detta rike utan att gå genom henne. Vägen till frälsning är bara öppen genom Maria, och eftersom vår frälsning ligger i Marias hand...blir alltså den som beskyddas av henne frälst och den som är utan hennes beskydd går förlorad”. sid 160 - 170
”På Marias befallning måste alla lyda, även Gud..på så sätt..har Gud ställt hela Kyrkan..under Marias herravälde.” sid 180 -181
”Maria är fridsmäklaren mellan syndaren och Gud...Vi får oftast fortare det vi frågar efter när vi anropar Maria, än när vi åkallar Jesu namn. Hon är vår frälsning, vårt liv, vårt hopp, vår rådgivare, vårt beskydd, vår hjälp. O, Maria! Hela treenigheten gav dig ett namn..som är över alla andra namn och inför dig ska alla knän böjas, i himmelen, på jorden och under jorden.” sid 197, 254, 257,260
------
Är inte detta villfarelse?
Om det är, hur kan Du då Hedin, Arborelius, Djurfeldt, Ekman, Sjöberg och Halldorf, gå i försvar för katolicismen, som inte tar avstånd ifrån, utan bejakar denna lögn, eftersom det är presenterat av en katolsk biskop som är helgonförklarad!
HaFo
Från Lundbergs hemsida:
Dyrkandet av det Heliga Hjärtat
Jesu Hjärta-dyrkandet och dyrkandet av Marias Hjärta är två uttryck för katolsk fromhet.
Bakgrunden till denna andlighet är uppenbarelser som det katolska "helgonet" Margareta Maria Alacoque i Paray-le-Monial i Frankrike fick 1673-1675.
Medan hon den 27 december 1673 var försänkt ensam i bön framför det utställda sakramentet blev hon plötsligt inhöljd i den Gudomliges närvaro, som hon själv uttrycker det.
Och hon hörde Kristus inbjuda henne till att ta den plats om evangelisten Johannes hade haft under den sista Nattvarden (vid Jesu fötter).
Kristus fortsatte därefter med att tala till Margareta "på ett så jämnt rättframt sätt, att det fanns ingen plats för tvivel.
Sådant var resultatet av den nåd som fyllde mig, jag är annars alltid rädd för att bedraga mig själv, när det gäller om att fastslå, vad som har skett i mitt inre".
Han berättade för henne att kärleken till Hans heliga Hjärta måste utbredas och uppenbaras för mänskligheten genom henne, och att Han vill uppenbara sitt heliga Hjärtas nådeskatt genom henne, Hans utvalda redskap och Hans heliga Hjärtas lärjunge.
Genom en period på 18 månader fortsatte Kristus med att uppenbara sig med mindre uppehåll för Margareta, hela tiden förklarande och fördjupande sin första uppenbarelse.
Han berättade för henne att Hans Hjärta skulle äras i ett kötts hjärtas skickelse, framställt så som miljoner av katoliker känner det idag över hela världen.
Margareta fick vidare besked om att hon, så vitt det var möjligt, skulle sona för mänsklighetens likgiltighet, för deras kyla och avvisning av Honom, som hade kommit till dem med frälsningen.
Detta skulle i praktiken göras genom att hon, så ofta det var möjligt, skulle motta den heliga kommunionen med kärlek (soningskommunion), särskilt på den första fredagen i varje månad i förbindelse med skriftemålet, och med en timmes vigilie varje torsdag natt till minne av Jesu smärta och övergivenhet i Getsemane. Detta är grunden för andakten till Jesu Hjärta.
---
Dessa uppenbarelser har ingenting att göra med den Jesus vi känner till i Nya Testamentet.
---
"Skåda Hjärtat som så har älskat människan…, istället för tacksamhet fick jag från de flesta otacksamhet".
Denne Jesus skulle tillbedjas på ett nytt sätt - genom hans hjärta. Dyrkandet centreras omkring gottgörelse till Kristus för människans otacksamhet och fel som mänskligheten gjort.
För denna gottgörelse begärde ande-uppenbarelsen en speciell kyrklig högtid för högtidlighållande av den obesvarade kärleken av det heliga hjärtat i eukaristin.
12 välsignelser utlovades i dyrkandet, t ex att "de som utövar denna dyrkan skall ha sina namn skrivna i mitt Hjärta, för att aldrig bli utplånade".
Vidare ett "säkert skydd under livet, och framför allt i döden, …syndare ska finna i mitt Hjärta källan och den oändliga oceanen av nåd."
Speciella välsignelser skulle falla på "varje plats där en bild av mitt hjärta skulle sättas upp och äras".
Upphöjandet av det Heliga Hjärtat bestod i att visa bilden på en framträdande plats i hemmen efter att den först hade invigts.
Jesu Hjärta-festen blev förordnad för hela Kyrkan 1856.
---
Så människor kan bli lurade av falska uppenbarelser. Ja, en hel världsvid kyrka!
Vid sekelskiftet invigde Leo XIII högtidligen hela människosläktet åt det allraheligast Hjärtat. Sådana här riter hör hemma i hedendomens mörker.
Sann kristen tro sysslar inte med sådant. Margareta Maria Alacoque blev kanoniserad som helgon 1920. Det finns näppeligen inte någon katolsk kyrka som inte äger en staty eller en tavla föreställande det allraheligaste gudomliga Hjärtat.
Och även katolska hem. I katolska länder och områden finns på många torg eller andra offentliga platser en Jesu Hjärta-staty.
---
150 år före Alacoque fick Jesuitordens grundare Ignatius Loyola sina grymma Andliga övningar genom uppenbarelser från Jungfrun.
Många av Romkyrkans obibliska utövningar har sitt ursprung i privata uppenbarelser och inte i den hela Skriften.
Det Heliga Hjärtats tillbedjandet introducerades samtidigt som Reformationen pågick med Martin Luthers avståndstagande från den katolska villfarelsen. Jesuiterna var den centrala kraften i motreformationen.
1830 introcucerades uppenbarelsen om "heliga medaljer", så kallade amuletter.
Invigningen till Jungfru Marias Obefläckade Hjärta kom 1836.
Instruktioner gavs genom uppenbarelser till att man skulle be till Jungfrun för avlat så att de döda skulle få tillbringa kortare tid i skärselden,
att man skulle be rosenkransen och andra
"gottgörelser" av synder emot Hjärtat.
La Salette 1846 och Fatima 1917 byggde vidare på dessa Jungfru-uppenbarelser.
Fatima-jungfrun annonserade ut Jesu vilja att etablera dyrkan av Jungfruns obefläckade hjärta till världen.
Sedan 1830 har Jungfrun uppenbarat sig på mer än 200 ställen i världen. Dessa uppenbarelser förkunnar ett perverst evangelium där sanningen om Jesus Kristus sådan den omtalas i Skriften har förvrängts,
medan de katolska doktrinerna understöds. Vems system är detta? Och vem är Jungfrun? Det är ingenting annat än en ockult andemakt som har intagit den Katolska kyrkan! Den andemakten har fört miljoner katoliker till *******t!
---
HaFo kommentar:
Ja, hur är det möjligt att kristna ledare idag inte inser att här, i vad som skett och sker på katolicismens arena, så har det med "onda andars spel" att göra.
Och detta på grund att av att man gett sig in i spritism och ockult verksamhet och utövning!
HaFo
Citerar lite vidare från Bertil Lundbergs hemsida:
”Hur många namn har Katolska kyrkan på Maria?
Vad sägs om Adams befrielse, Evas advokat, Syndarnas advokat, Syndarnas tillflykt, Faderns brud, Frälsningens medåterlöserska, Upphöjd över änglarna, Änglarnas drottning,
Livets vattens källa, Full av nåd, Himlens port, Guds paradis, Paradiset planterat av Gud, Guds olivträd, Guds tabernakel, De sjukas hälsa, Den obefläckade avelsen, Kommande generationers livgivare, Europas Lady, Skapelsens drottning, Herrens kropps tempel, Kvinnan klädd med solen och så vidare.”
---
HaFo kommentar:
Varje sund kristen måste väl ändå förstå, att här i katolicismen, så har Maria fått en helt vilsen ställning och som är helt förförande för kristen tro.
Men icke desto mindre, så är Arborelius (Som Hedin ska skriva en bok tillsammans med), helt ”fångad av Maria” och ber till henne:
---
"Inför Stockholm 750-årsjubileum har biskop Anders Arborelius i Katolskt magasin nr 6/020610 framfört en Mariabön till Vår Fru av Stockholm
(när blev Maria vår fru av Stockholm?).
Där ber han en bön till en person som inte ingår i Gudomen, och ger henne en ställning som hon inte har.
Här några citat från bönen:
'Heliga Maria, obefläckade och rena Jungfru…
Heliga Maria, Guds moder, vid Jesu födelse i Betlehem blev du också Kyrkans moder. Hjälp alla kristna i Stockholm…
Heliga Maria, smärtorika jungfru och moder, vid foten av Kristi kors på Golgota blev du hans medhjälpare i återlösningens verk…
Heliga Maria, den Helige Andes tempel… '. "
---
HaFo kommentar:
Det borde ju isa sig på ryggen för varje sant kristen att ta del av denna spiritism och som också visat sig i ockulta manifestationer, med bl.a. gråtande madonnor och stigmatiseringar.
Men inte verkarde kristna ledarna reagera inför detta spektakel. Åtminstone tydligen inte Hedin, Ekman, Halldorf och Stanley Sjöberg, som nu gärna bejakar detta och ger sig i lag med villolära och villolärare!
HaFo
Citerar igen från Lundbergs hemsida:
http://www.tidenstecken.se/kk0.htm
och ger sen en HaFo - kommentar.
---
Dyrkandet av det Heliga Hjärtat
Jesu Hjärta-dyrkandet och dyrkandet av Marias Hjärta är två uttryck för katolsk fromhet.
Bakgrunden till denna andlighet är uppenbarelser som det katolska "helgonet" Margareta Maria Alacoque i Paray-le-Monial i Frankrike fick 1673-1675.
Medan hon den 27 december 1673 var försänkt ensam i bön framför det utställda sakramentet blev hon plötsligt inhöljd i den Gudomliges närvaro, som hon själv uttrycker det.
Och hon hörde Kristus inbjuda henne till att ta den plats om evangelisten Johannes hade haft under den sista Nattvarden (vid Jesu fötter).
Kristus fortsatte därefter med att tala till Margareta "på ett så jämnt rättframt sätt, att det fanns ingen plats för tvivel.
Sådant var resultatet av den nåd som fyllde mig, jag är annars alltid rädd för att bedraga mig själv, när det gäller om att fastslå, vad som har skett i mitt inre".
Han berättade för henne att kärleken till Hans heliga Hjärta måste utbredas och uppenbaras för mänskligheten genom henne, och att Han vill uppenbara sitt heliga Hjärtas nådeskatt genom henne, Hans utvalda redskap och Hans heliga Hjärtas lärjunge.
Genom en period på 18 månader fortsatte Kristus med att uppenbara sig med mindre uppehåll för Margareta, hela tiden förklarande och fördjupande sin första uppenbarelse.
Han berättade för henne att Hans Hjärta skulle äras i ett kötts hjärtas skickelse, framställt så som miljoner av katoliker känner det idag över hela världen.
Margareta fick vidare besked om att hon, så vitt det var möjligt, skulle sona för mänsklighetens likgiltighet, för deras kyla och avvisning av Honom, som hade kommit till dem med frälsningen.
Detta skulle i praktiken göras genom att hon, så ofta det var möjligt, skulle motta den heliga kommunionen med kärlek (soningskommunion), särskilt på den första fredagen i varje månad i förbindelse med skriftemålet, och med en timmes vigilie varje torsdag natt till minne av Jesu smärta och övergivenhet i Getsemane. Detta är grunden för andakten till Jesu Hjärta.
---
Dessa uppenbarelser har ingenting att göra med den Jesus vi känner till i Nya Testamentet.
"Skåda Hjärtat som så har älskat människan…, istället för tacksamhet fick jag från de flesta otacksamhet".
Denne Jesus skulle tillbedjas på ett nytt sätt - genom hans hjärta. Dyrkandet centreras omkring gottgörelse till Kristus för människans otacksamhet och fel som mänskligheten gjort.
För denna gottgörelse begärde ande-uppenbarelsen en speciell kyrklig högtid för högtidlighållande av den obesvarade kärleken av det heliga hjärtat i eukaristin.
12 välsignelser utlovades i dyrkandet, t ex att "de som utövar denna dyrkan skall ha sina namn skrivna i mitt Hjärta, för att aldrig bli utplånade".
Vidare ett "säkert skydd under livet, och framför allt i döden, …syndare ska finna i mitt Hjärta källan och den oändliga oceanen av nåd."
Speciella välsignelser skulle falla på "varje plats där en bild av mitt hjärta skulle sättas upp och äras".
---
Upphöjandet av det Heliga Hjärtat bestod i att visa bilden på en framträdande plats i hemmen efter att den först hade invigts.
Jesu Hjärta-festen blev förordnad för hela Kyrkan 1856.
---
Så människor kan bli lurade av falska uppenbarelser. Ja, en hel världsvid kyrka!
Vid sekelskiftet invigde Leo XIII högtidligen hela människosläktet åt det allraheligast Hjärtat.
Sådana här riter hör hemma i hedendomens mörker. Sann kristen tro sysslar inte med sådant.
Margareta Maria Alacoque blev kanoniserad som helgon 1920. Det finns näppeligen inte någon katolsk kyrka som inte äger en staty eller en tavla föreställande det allraheligaste gudomliga Hjärtat.
Och även katolska hem. I katolska länder och områden finns på många torg eller andra offentliga platser en Jesu Hjärta-staty.
---
150 år före Alacoque fick Jesuitordens grundare Ignatius Loyola sina grymma Andliga övningar genom uppenbarelser från Jungfrun.
Många av Romkyrkans obibliska utövningar har sitt ursprung i privata uppenbarelser och inte i den hela Skriften.
Det Heliga Hjärtats tillbedjandet introducerades samtidigt som Reformationen pågick med Martin Luthers avståndstagande från den katolska villfarelsen.
Jesuiterna var den centrala kraften i motreformationen.
---
1830 introcucerades uppenbarelsen om "heliga medaljer", så kallade amuletter.
Invigningen till Jungfru Marias Obefläckade Hjärta kom 1836.
Instruktioner gavs genom uppenbarelser till att man skulle be till Jungfrun för avlat så att de döda skulle få tillbringa kortare tid i skärselden, att man skulle be rosenkransen och andra "gottgörelser" av synder emot Hjärtat.
La Salette 1846 och Fatima 1917 byggde vidare på dessa Jungfru-uppenbarelser.
Fatima-jungfrun annonserade ut Jesu vilja att etablera dyrkan av Jungfruns obefläckade hjärta till världen.
---
Sedan 1830 har Jungfrun uppenbarat sig på mer än 200 ställen i världen.
Dessa uppenbarelser förkunnar ett perverst evangelium där sanningen om Jesus Kristus sådan den omtalas i Skriften har förvrängts, medan de katolska doktrinerna understöds.
Vems system är detta? Och vem är Jungfrun? Det är ingenting annat än en ockult andemakt som har intagit den Katolska kyrkan! Den andemakten har fört miljoner katoliker till *******t!
Slut citat från Bertil Lundbergs hemsida
---
HaFo kommentar:
Hur är det möjligt att kristna ledare som Hedin, Stanley Sjöberg, Ekman, Halldorf m.fl. inte inser att här har vi att göra med en spiritistisk och ockultistisk utövning i katolicismen, som leder fram till dessa vilseförande manifestationer, som ovan beskrivits.
Hur kan kristna ledare bli så vilsna, så de är beredda, att gå i armkrok med total villfarelse som katolicismen utgör, om man verkligen bemödar sig om att ta reda på vad katolicismen egentligen står för i tro, lära, liv och utövning.
Kan bara se en enda vettig förklaring och det är, att ska det avfall kunna ske som Bibeln säger måste ske, för att antikrist ska kunna träda fram, så måste ju de andliga ledarna bli blinda och vilseföra "fåren".
Men jag upprepar min fråga. Visst måste väl ändå var enskild andlig ledare ha möjlighet att välja att vakna upp och inte framhärda i sitt bejakande av att villfarelse får allt större utrymme på den andliga arenan??
HaFo