Fred:

"Har som sagt alldrig innan HaFo började ta upp frågan funderat på frågan och mig veterligen har inte heller Tim Warner i sina artklar heller så gjort."

HaFo:

Den fråga som Fred alltså måste åsyfta, som jag nu efterfrågat en lång tid, handlar om huruvida det räcker med en tro på Jesus?

Och det på det sätt, som jag angett utifrån Skriften.

En tro på att Jesus är Gud själv i mänsklig kroppslig gestalt, av fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt, av Gud och människa förenade i Kristi person "Kristus kommen i köttet".

Räcker det med en hjälplös förtröstan till att Han i sin egen person av Gud och människa förenade, besegrar syndens konsekvenser och detroniserar djävulens rättigheter i människan i hennes fall, genom sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet.

Räcker det om man i ljuset av Ordet ser att Han därför kan bära fram det RENA försonade offret av Kristi persons (Gud och männuiska förenade) kropp och blod på korset.

Min fråga har varit, om detta ovan beskrivna, är en tillräcklig tro i Andens ljus över Ordet, när "Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv" och blivit inbjuden till att på grund av Kristi förtjänst, till att få vara med i Guds eviga gemenskap.

In i Hans beredda rum i Guds gemenskap, när Han som vår ställföreträdare, förenar Gud och människa i sin person och på korset bär fram det försonande offret av Kristi persons kropp och blod.

ELLER behövs därtill ngt tillägg om hopp och tro på ett jordiskt Messias - rike, för att man ska bli "slutfrälst".

Det är alltså den frågan som Fred aldrig funderat över och ser som ngt väldigt förolämpande att ställa den frågan. Och något egentligt svar ger han inte, utan väljer istället, eftersom han med dessa frågor blir så illa behandlad, att lämna forumet.

Detta därför att dessa frågor uppstår, hos mig som enligt Fred anses som, "i dina förvirrade utläggningar HaFo, som mer tyder på ett intresse av att få igång ordstrider än att tillsammans i Skriften upptäcka sanningar så är väl det snällaste jag kan säga att du 'yrar i nattmössan'."

HaFo:

Det är alltså "förvirrade utläggningar" och "yranden i nattmössan", med "intresse av att få igång ordstrider, än att tillsammans i Skriften upptäcka sanningar" och att inte föra", ett samtal i konstruktiv anda". Alltså att ställa ställa de frågor jag återigen gjorde här uppe, menar Fred är en yttring av vad han häruppe säger.

Var läsare får väl göra sig en egen bedömning, om det var så illasinnat av mig och som plägar en ursäkt från min sida till Fred, som Fred anser, att det var så "yrande i nattmössan", att försöka få till ett klart ja eller nej, till den fråga jag härovan ställt.

Jag kan förstå att frågan blir känslig, eftersom det tolkas i Hebreerbrevet, som att "det hopp som är ankaret innanför förlåten", "att ni ända till slutet
måtte visa samma iver, att få se ert hopp uppfyllt, sträva efter att likna dem, som genom tro och tålamod får sin del av vad Gud har lovat", skulle handla om hoppet till ett jordiskt Messianskt rike och att detta hopp skulle vara det som leder till
"slutfrälsning". Då förstår man att det handlar om en livsfråga, att hålla fast vi hoppet om ett jordiskt Messianskt rike.

För det är ju det hoppet som "är själens ankare innanför förlåten".

Detta är i mina ögon, oavsettt om det är sant eller inte, att vi har en tidsperiod mellan församlingens tidsålder och evigheten i Guds gemenskap, så är detta vad Fred framför, att föra fokus bort från Kristi person, som är det egentliga "ankaret innanför förlåten", som Bibeln talar om.

Här börjar man nu istället, "dyrka det skapade (riket), framför Skaparen.

Boplatsen har blivit viktigare, än den som ordnar med boplatsen, som S-E så riktigt pekat på, och även pekat på, att här "sker en kärleksförskjutning", bort från Kristi person själv, nästan till en avgudadyrkan av Skaparens verk.

---
Varje läsare har nu fått sig till livs vad Fred via Warner förmedlar och kan bilda sig en egen uppfattning, om där allt är sanning och endast sanningen, eller om där också finns allvarliga tillägg, mitt i all iver att citera Skriften, som kanske t.o.m är så allvarligt att det leder människor vilse.

Varje läsare kan ju också själv, bilda sig en uppfattning, om jag är så elak och hopplös att ha göra med, som Fred anser mig, med mina frågor till honom, som aldrig blev ordentligt besvarade.

Vi får alla tacka Fred för vad han framfört och var och en får alltså göra sig sin egen bedömning.

Min bedömning är, att här finns mycket av sanning och därför är det så farligt, för sanningen kan här
utgöra betet, som gör att man inte ser, att här har smugit sig med ett tillägg till helheten av Skriften, precis som i trosförkunnelsen.

Tack igen Fred för attt Du ville delge oss vad Warner egentligen står för.

HaFo

Det kan ju kännas lite kymigt att så hårt pressa Fred, som jag här gjort. Men jag bara har erfarit så starkt, att här finns "ngt mer", än att bara lägga fram eventuellt, hur det kommer en tid mellan församlingens tidålder och evighetens slutliga värld.

Här fanns ju med ngt, som förde fokus från Kristus som person, till en överfokusering på hoppet om ett jordiskt Messiasnk rike, som det som skulle bavara till en "slutfrälsning".

Där tron på och hoppet om ett jordiskt Messianskt rike, förvanskas till, från Kristi person, som är ankaret innanför förlåten, genom sitt offerblod på korset, till att handla om hoppet om ett jordiskt Messiandskt rike.

Då har man hamnat vilse, oavsett om vad man framför just kring den frågan om ett jordiskt Messianskt rike är sant eller inte.
---
Det kändes då skönt att via ett mail få bekräftelse på, att jag nog inte här var "ute och cycklade" här i mitt agerande:

Mailet:

"Det är en lättnad och befrielse att han nu försvann
Hans beteende och den framtoning han fick på forumet tycker jag visar vilket slags andlighet som påverkar
honom.

Det sätt han hoppar av på går väl till en del i
samma stil.

Är det inte så att det är en del av 'Ulf Ekman' stil över detta?

Ingen ska pröva och ifrågasätta. Skrämmande var det hur pass fixerad han var vid Tim Warners undervisning.

Jag anser att det till en del blev avslöjat
vilken andlighet som influerar honom.

Och på det viset var det ju bra att det kom
i dagen.

Risken finns ju faktiskt att någon blir
förgiftad av den andlighet som påverkar och driver på honom.

Det går tydligen inte att varna honom, det går inte att korrigera honom, det går inte att kommunicera med honom.

Han tycks inte tvivla på sig själv, inte pröva sig själv och drivkraften.

Han ger ett intryck av att anse sig vara lika felfri som påven själv"