PS. Glömde säga att jag tycker det verkar väldigt långsökt, att det avfall som Bibeln talar om och som måste ske innan antikrist kan träda fram, att det enligt Dig Fred, skulle handla om att Judarna avfallit från Moses.

Det tror jag inte alls på!

Nog handlar det om avfall i "församlingen", från sann kristen tro.

Nog tror jag ändå att Du är alltför fixerad på det Judiska folket och tolkar in att allt skulle handla om dem - eller??

Det tror jag inte är bra för Din trovärdighet, mitt i många sanningar kring Israel som nation som Du förmedlar!?

HaFo

PS 2.

Har tidigare Fred bett Dig ge Din syn på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset igenom alla tidsåldrar.

Vem är Kristi person?

Vad ger offret av Kristi persons kropp och blod dess legalitet och verkan på korset?

Vad är det som gör att Kristus kan kroppsligen uppstå från det döda?

Vilken betydelse har och varför, har det för människan vem Jesus ÄR och offret av Kristi persons kropp och blod på korset?

Och vill igen ha en utförlig förklaring till varför inte detta då skulle gälla varje Jude som hedning, eller om Gud har en annan frälsningsväg för Judar. På denna punkt måste Du vara helt solklar Fred om Du ska kunna bli trovärdig med vad Du lägger fram kring Israel som nation!

HaFo

Harry:
Har tidigare Fred bett Dig ge Din syn på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset igenom alla tidsåldrar.

Harry frågar:
Vem Jesus ÄR

Fred:
Jesus ställde en gång en liknande fråga till sina lärjungar. Jag citerar sammanhanget från Matteus:

Matt. 16:
13 Men när Jesus kom till trakten av Cesarea Filippi, frågade han sina lärjungar och sade: »Vem säger folket Människosonen vara?»
14 De svarade: »Somliga säga Johannes döparen, andra Elias, andra åter Jeremias eller en annan av profeterna.»
15 Då frågade han dem: »Vem sägen då I mig vara?»
16 Simon Petrus svarade och sade: »Du är Messias, den levande Gudens Son.»
17 Då svarade Jesus och sade till honom: »Salig är du, Simon, Jonas’ son; ty kött och blod har icke uppenbarat detta för dig, utan min Fader, som är i himmelen.
18 Så säger ock jag dig att du är Petrus; och på denna klippa skall jag bygga min församling, och dödsrikets portar skola icke bliva henne övermäktiga.
19 Jag skall giva dig himmelrikets nycklar: allt vad du binder på jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad du löser på jorden, det skall vara löst i himmelen.»
20 Därefter förbjöd han lärjungarna att för någon säga att han var Messias.

Folket var judarna och de var i allmänhet väl hemmastadda i Skrifterna och förstod därför att ”Människosonen” syftade på den eskatologiska texten i Daniel kapitel 7.

Dan. 7:
13 Sedan fick jag, i min syn om natten, se huru en som liknade en människoson kom med himmelens skyar; och han nalkades den gamle och fördes fram inför honom.
14 Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall icke förstöras.

Av lärjungarnas svar framgår det att det förekom en hel del spekulationer vid den tiden bland judarna om vem denna Människoson skulle vara som skulle krossa de ogudaktiga världsvälde som de lärt känna i sin fjärde manifestation genom den Romerska ockupationsmakten. Människosonen skulle därefter upprätta sitt Rike som skulle vara ett evigt välde. Senare efter Jesu uppståndelse skulle lärjungarna fråga Jesus, Apg 1:6 : »Herre, skall du nu i denna tid upprätta igen riket åt Israel?»

Det verkar nästan som om frågan om vem den här Människosonen skulle vara, var ett lika populärt samtalsämne bland judarna under den här tiden som frågan om vem Antikrist kan tänkas vara är bland dagens kristna. Och där var ingen brist på svar, »Somliga säga Johannes döparen, andra Elias, andra åter Jeremias eller en annan av profeterna.».

Jesus avbryter emellertid spekulationerna genom att fråga lärjungarna »Vem sägen då I mig vara?» Och antyder väl därmed att det i själva verket är Han som är Människosonen.

Simon Petrus svarade och sade: »Du är Messias, den levande Gudens Son.»

Det här inspirerade svaret var inget som Petrus kom på av sig själv,

Då svarade Jesus och sade till honom: »Salig är du, Simon, Jonas’ son; ty kött och blod har icke uppenbarat detta för dig, utan min Fader, som är i himmelen.

Bygget utifrån den här insikten och bekännelsen är ju själva grunden för medlemskapet i den levande Gudens församling.

Att Petrus höll fast vid den bekännelsen framgår av hans fortsatta tjänande.

1Pet 2:5 och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus, så att I bliven ett »heligt prästerskap», som skall frambära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus äro välbehagliga för Gud.

Och att det här bygget inte skulle komma att begränsas till ett judiskt bygge förklarar Paulus som var hedningarnas Apostel för oss som blivit inympade i det äkta vinträdet bland de naturliga grenarna, för att Herren till pris vara ett i Kristus.

Ef. 2:
18 Ty genom honom hava vi, de ena såväl som de andra, i en och samme Ande tillträde till Fadern.
19 Alltså ären I nu icke mer främlingar och gäster, utan I haven medborgarskap med de heliga och ären Guds husfolk,
20 uppbyggda på apostlarnas och profeternas grundval, där hörnstenen är Kristus Jesus själv,
21 i vilken allt det som uppbygges bliver sammanslutet och så växer upp till ett heligt tempel i Herren.
22 I honom bliven också I med de andra uppbyggda till en Guds boning, i Anden.

Men hur och när uppenbarade Fadern för Petrus den frälsningsgrundande sanningen om vem Jesus är? Att han är Messias den levande Gudens Son?

Att Jesus var Människosonen och därför densamme som Messias, Judarnas kommande Konung för det eviga riket, hade ju Jesus antytt, men att Jesus som Messias också var den ”levande Gudens Son”, var nog mänskligt sätt mer svårtytt.

Den sanningen fanns fördolt i Petrus Bibel, som bestod av vårt GT, men jag tror knappast att Petrus ännu kunde förstå de sammanhangen, även om Fadern på där kunnat ha gett honom den insikten.

Det sammanhang som väl närmast profetiskt identifierar Guds Son med Människosonen och Messias finner vi väl annars i den andra Psalmen.

Ps. 2
1 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?
2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:
3 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»
4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.
5 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:
6 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»
7 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.
8 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.
9 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»
10 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.
11 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.
12 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

Men nog måste v. 7 utan en ytterliggare uppenbarelse varit tämligen obegripligt även för de mest skriftlärda judarna på den tiden. Änglarna kallas i också i Bibeln för Guds söner och jag skulle gott kunna tänka mig att det var så man från judiskt håll ville tolka Herrens samtal med sin Son här i Psalmen. Hebreerbrevets författare som jag för övrigt tror är Paulus går i polemik mot den tolkningen.

Hebr. 1:
1 Sedan Gud fordom många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna,
2 har han nu, på det yttersta av denna tid, talat till oss genom sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han ock har skapat världen.
3 Och eftersom denne är hans härlighets återsken och hans väsens avbild och genom sin makts ord bär allt, har han-sedan han hade utfört en rening från synderna-satt sig på Majestätets högra sida i höjden.
4 Och han har blivit så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras.
5 Ty till vilken av änglarna har han någonsin sagt: »Du är min Son, jag har i dag fött dig»? eller: »Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son»?
6 Likaså säger han, med tanke på den tid då han åter skall låta den förstfödde inträda i världen: »Och alla Guds änglar skola tillbedja honom.»
7 Och medan han om änglarna säger: »Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor»,
8 säger han om Sonen: »Gud, din tron förbliver alltid och evinnerligen, och rättvisans spira är ditt rikes spira.
9 Du har älskat rättfärdighet och hatat orättfärdighet; därför, o Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder»;
10 så ock: »Du, Herre, lade i begynnelsen jordens grund, och himlarna äro dina händers verk;
11 de skola förgås, men du förbliver; de skola alla nötas ut såsom en klädnad,
12 och såsom en mantel skall du hoprulla dem; såsom en klädnad skola de ock bytas om. Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.»
13 Och till vilken av änglarna har han någonsin sagt: »Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall»?
14 Äro de icke allasammans tjänsteandar, som sändas ut till tjänst för deras skull som skola få frälsning till arvedel?

Kanske ändå att Fadern uppenbarat något om vem Sonen i Psalmen var för Petrus, att den Jesus som Petrus lärt känna var Messias den levande Gudens Son. Att Jesus var Människosonen som hade Gud som far. Men visste Petrus i så fall hur det här gott till? Kanske att han hört berättelsen från Maria och Josef hur ängeln kommit till dem med budskapet när tiden var inne »Josef, Davids son, frukta icke att taga till dig Maria, din hustru; ty det som är avlat i henne är av helig ande.
21 Och hon skall föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk ifrån deras synder.»
22 Allt detta har skett, för att det skulle fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten som sade:
» för att det skulle fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten som sade:
Se, jungfrun skall bliva havande och föda en son, och man skall giva honom namnet Emmanuel» (det betyder Gud med oss). Matt 1:23

Luk. 1:
26 I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret,
27 till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria.
28 Och ängeln kom in till henne och sade: »Hell dig, du högt benådade! Herren är med dig.»
29 Men hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte på vad denna hälsning månde innebära.
30 Då sade ängeln till henne: »Frukta icke, Maria; ty du har funnit nåd för Gud.
31 Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus.
32 Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron.
33 Och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara.»
34 Då sade Maria till ängeln: »Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av någon man.»
35 Ängeln svarade och sade till henne: »Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son.


Jes 7:14 Så skall då Herren själv giva eder ett tecken: Se, den unga kvinnan skall varda havande och föda en son, och hon skall giva honom namnet Immanuel.

Jes 9:6 Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste.
Jes 9:7 Så skall herradömet varda stort och friden utan ände över Davids tron och över hans rike; så skall det befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet, från nu och till evig tid. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.

Men ändå när Jesus förklarar för Petrus att ”kött och blod har icke uppenbarat detta för dig, utan min Fader, som är i himmelen.” så synes det till att det handlar om något mer än en insikt kommen ur ett Bibelstudium eller ett mänskligt vittnesbörd som ligger bakom Petrus insikt i vem Jesus är. Fadern har ju uppenbarat den här sanningen för Petrus. När har då Fadern inför människorna förklarat att Jesus som sin Son?

Matt. 3:
1 Vid den tiden uppträdde Johannes döparen och predikade i Judeens öken
2 och sade: »Gören bättring, ty himmelriket är nära.»
3 Det var om denne som profeten Esaias talade, när han sade: »Hör rösten av en som ropar i öknen: ‘Bereden vägen för Herren, gören stigarna jämna för honom.’»
4 Och Johannes hade kläder av kamelhår och bar en lädergördel om sina länder, och hans mat var gräshoppor och vildhonung.
5 Och från Jerusalem och hela Judeen och hela trakten omkring Jordan gick då folket ut till honom
6 och lät döpa sig av honom i floden Jordan, och bekände därvid sina synder…
13 Därefter kom Jesus från Galileen till Johannes, vid Jordan, för att låta döpa sig av honom;
14 men denne ville hindra honom och sade: »Jag behövde döpas av dig, och du kommer till mig?»
15 Då svarade Jesus och sade till honom: »Låt det nu så ske; ty det höves oss att så uppfylla all rättfärdighet. Då tillstadde han honom det.
16 Och när Jesus var döpt, steg han strax upp ur vattnet; och se, då öppnades himmelen, och han såg Guds Ande sänka sig ned såsom en duva och komma över honom.
17 Och från himmelen kom en röst, som sade: »Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag.»

Johannes döpte offentligt, stora människoskaror besökte Johannes döparen och så gjorde säkerligen också Jesu blivande lärjungar inklusive Petrus. Nu skall jag spekulera lite. Kan det möjligen vara som så att Petrus och kanske också de övriga blivande lärjungarna bevittnade Jesu dop och hörde Faderns röst, som sade: »Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag.» Det skulle i så fall inte bara förklara när och hur Petrus tagit emot uppenbarelsen från Fadern om att Jesus var den levande Gudens Son utan också de blivande lärjungarnas märkliga villighet att när sedan Jesus kallar dem så är de utan vidare övertalning beredda att lämna allt för att följa Mästaren. Men även om de inte själva bevittnat händelsen så hade i alla fall flera av dem tagit del av Johannes döparens vittnesbörd, och åtminstone två av lärjungarna varav den ene var Petrus bror Andreas var tidigare Johanneslärjungar.

Joh.1:
1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.
2 Detta var i begynnelsen hos Gud.
3 Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till.
4 I det var liv, och livet var människornas ljus.
5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har icke fått makt därmed.
6 En man uppträdde, sänd av Gud; hans namn var Johannes.
7 Han kom såsom ett vittne, för att vittna om ljuset, på det att alla skulle komma till tro genom honom.
8 Icke var han ljuset, men han skulle vittna om ljuset.
9 Det sanna ljuset, det som lyser över alla människor, skulle nu komma i världen.
10 I världen var han, och genom honom hade världen blivit till, men världen ville icke veta av honom.
11 Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom.
12 Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn;
13 och de hava blivit födda, icke av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud.
14 Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi sågo hans härlighet, vi sågo likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning.
15 Johannes vittnar om honom, han ropar och säger: »Det var om denne jag sade: ‘Den som kommer efter mig, han är före mig; ty han var förr än jag.’»
16 Av hans fullhet hava vi ju alla fått, ja, nåd utöver nåd;
17 ty genom Moses blev lagen given, men nåden och sanningen hava kommit genom Jesus Kristus.
18 Ingen har någonsin sett Gud; den enfödde Sonen, eller: en enfödd Gud, han som är i Faderns sköte, han har kungjort vad Gud är.
19 Och detta är vad Johannes vittnade, när judarna hade sänt till honom präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var.
20 Han svarade öppet och förnekade icke; han sade öppet: »Jag är icke Messias.»
21 Åter frågade de honom: »Vad är du då? Är du Elias?» Han svarade: »Det är jag icke.» -»Är du Profeten?» Han svarade: »Nej.»
22 Då sade de till honom: »Vem är du då? Säg oss det, så att vi kunna giva dem svar, som hava sänt oss. Vad säger du om dig själv?»
23 Han svarade: »Jag är rösten av en som ropar i öknen: ‘Jämnen vägen för Herren’, såsom profeten Esaias sade.»
24 Och männen voro utsända ifrån fariséerna.
25 Och de frågade honom och sade till honom: »Varför döper du då, om du icke är Messias, ej heller Elias, ej heller Profeten?»
26 Johannes svarade dem och sade: »Jag döper i vatten; men mitt ibland eder står en som I icke kännen:
27 han som kommer efter mig eller: vilken har varit före mig, vilkens skorem jag icke är värdig att upplösa.»
28 Detta skedde i Betania, på andra sidan Jordan, där Johannes döpte.
29 Dagen därefter såg han Jesus nalkas; då sade han: »Se, Guds Lamm, som borttager världens synd!
30 Om denne var det som jag sade: ‘Efter mig kommer en man som är före mig; ty han var förr än jag.’
31 Och jag kände honom icke; men för att han skall bliva uppenbar för Israel, därför är jag kommen och döper i vatten.»
32 Och Johannes vittnade och sade: »Jag såg Anden såsom en duva sänka sig ned från himmelen; och han förblev över honom.
33 Och jag kände honom icke; men den som sände mig till att döpa i vatten, han sade till mig: ‘Den över vilken du får se Anden sänka sig ned och förbliva, han är den som döper i helig ande.’
34 Och jag har sett det, och jag har vittnat att denne är Guds Son.»
35 Dagen därefter stod Johannes åter där med två av sina lärjungar.
36 När då Jesus kom gående, såg Johannes på honom och sade: »Se, Guds Lamm!»
37 Och de två lärjungarna hörde hans ord och följde Jesus.
38 Då vände sig Jesus om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem: »Vad viljen I?» De svarade honom: »Rabbi» (det betyder mästare) »var bor du?»
39 Han sade till dem: »Kommen och sen.» Då gingo de med honom och sågo var han bodde; och de stannade den dagen hos honom. -Detta skedde vid den tionde timmen.
40 En av de två som hade hört var Johannes sade, och som hade följt Jesus, var Andreas, Simon Petrus’ broder.
41 Denne träffade först sin broder Simon och sade till honom: »Vi hava funnit Messias» (det betyder detsamma som Kristus).
42 Och han förde honom till Jesus. Då såg Jesus på honom och sade: »Du är Simon, Johannes’ son; du skall heta Cefas» (det betyder detsamma som Petrus).
43 Dagen därefter ville Jesus gå därifrån till Galileen, och han träffade då Filippus. Och Jesus sade till honom: »Följ mig.»
44 Och Filippus var från Betsaida, Andreas’ och Petrus’ stad.
45 Filippus träffade Natanael och sade till honom: »Den som Moses har skrivit om i lagen och som profeterna hava skrivit om, honom hava vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret.»
46 Natanael sade till honom: »Kan något gott komma från Nasaret?» Filippus svarade honom: »Kom och se.»
47 När nu Jesus såg Natanael nalkas, sade han om honom: »Se, denne är en rätt israelit, i vilken icke finnes något svek.»
48 Natanael frågade honom: »Huru kunna du känna mig?» Jesus svarade och sade till honom: »Förrän Filippus kallade dig, såg jag dig, där du var under fikonträdet.»
49 Natanael svarade honom: »Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.»
50 Jesus svarade och sade till honom: »Eftersom jag sade dig att jag såg dig under fikonträdet, tror du? Större ting än vad detta är skall du få se.»
51 Därefter sade han till honom: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I skolen få se himmelen öppen och Guds änglar fara upp och fara ned över Människosonen.»

Månne om det inte stod ett fikonträd där vid Jordan intill platsen där Johannes döpte Jesus! Hur skulle annars Natanael veta att Jesus var Guds Son, om inte också han hört Faderns röst?

Petrus fick ju senare på förklaringsberget höra Faderns röst bekänna Jesus som sin älskade Son!

Mark. 9:
2 Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes och förde dem ensamma upp på ett högt berg, där de voro allena. Och hans utseende förvandlades inför dem;
3 och hans kläder blevo glänsande och mycket vita, så att ingen valkare på jorden kan göra kläder så vita.
4 Och för dem visade sig Elias jämte Moses, och dessa samtalade med Jesus.
5 Då tog Petrus till orda och sade till Jesus: »Rabbi, här är oss gott att vara; låt oss göra tre hyddor, åt dig en och åt Moses en och åt Elias en.»
6 Han visste nämligen icke vad han skulle säga; så stor var deras förskräckelse.
7 Då kom en sky som överskyggde dem, och ur skyn kom en röst: »Denne är min älskade Son; hören honom.»
8 Och plötsligt märkte de, när de sågo sig omkring, att där icke mer fanns någon hos dem utom Jesus allena.

En erfarenhet som Jesus påminner om i sitt brev långt senare:

2 Petr. 1:
16 Ty det var icke några slugt uttänkta fabler vi följde, när vi kungjorde för eder vår Herres, Jesu Kristi, makt och hans tillkommelse utan vi hade själva skådat hans härlighet.
17 Ty han fick ifrån Gud, fadern, ära och pris, när från det högsta Majestätet en röst kom till honom och sade: »Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag.»
18 Den rösten hörde vi själva komma från himmelen, när vi voro med honom på det heliga berget.
19 Så mycket fastare står nu också för oss det profetiska ordet; och I gören väl, om I akten därpå, såsom på ett ljus som lyser i en dyster vildmark, till dess att dagen gryr, och morgonstjärnan går upp i edra hjärtan.
20 Men det mån I framför allt veta, att ingen profetia i något skriftens ord kan av någon människas egen kraft utläggas.
21 Ty ingen profetia har någonsin framkommit av en människas vilja, utan därigenom att människor, drivna av den helige Ande, talade vad som gavs dem från Gud.


Sammanfattningsvis på frågan om vem Kristus är, så instämmer jag utifrån min tro på Bibelns vittnesbörd i Petrus bekännelse om Jesus är ”Messias, den levande Gudens Son”.

(Kristus är grekiska för det mer hebreiska Messias som ordagrant lär betyda Den Smorde )

Får förhoppningsfullt återkomma med svar på dina övriga frågor Harry.

Shalom!
Fred

Tack för svar så långt Fred!

Spec. viktiga tycker jag verserna ur Joh. är:

"I begynnelsen var Ordet (Jesus Sonen i Guds treenighet), och Ordet var hos Gud (En Gud i tre personer och tre personer i en Gud), och Ordet var Gud (Fadern och Sonen är från begynnelsen en enhet och helhet i en enda Gudomsperson, "Jag ÄR Herren, Herren är en"). Detta var i begynnelsen hos Gud...

...Det sanna ljuset, det som lyser över alla människor, skulle nu komma i världen. I världen var han, och genom honom hade världen blivit till, men världen ville icke veta av honom.

Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom. Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn;
och de hava blivit födda, icke av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud.

Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi sågo hans härlighet, vi sågo likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning."

Detta är det viktiga att se att Jesus är Gud själv, som kommer i mänsklig jordisk kroppslig gestalt och som igenom sitt jordiska liv utgör "Guds fullhet lekamligen". Det är inte ngt som Han är först efter sin kroppsliga uppståndelse och himmelsfärd, utan det är viktigt att se att Han är det rdan vid sin jordiska födelse.

Kristi person är således Gud och människa förenade. Inte enbart en människa smord och ledd av Guds Ande, utan "Guds fullhet lekamligen".

Det är Gud själv i jordisk kroppslig gestalt. Det är det som ger offret dess värde på korset, att det är Gud själv, som ger offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod.

Jesus är i arvet efter Maria, "född i syndigt kötts gestalt" (Rom. 8), men genom sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet "fördömer Han synden i köttet" och kan bära fram det RENA av synd obesudlade offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod.

"Gud VAR i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknar inte människorna deras synder. Den som var utan synd blev gjord till synd/syndoffer, på det att vi I HONOM må bli RÄTTFÄRDIGHET FRÅN GUD".

Gud och människa förenade (Kristus) skiljs i den kroppsliga döden från den slaktade och döda Guds jordiska kropp.

Medan Kristus som andligt levande (Gud och människa förenade igenom dramat = segern över den andliga döden), "predikar för andarna i fängelset".

Eftersom Jesus hela tiden i Guds liv är levande kan inte heller den dödade jordiska kroppen behållas av döden, utan även den kroppsliga döden besegras i Kristi persons kroppsliga uppståndelse.

Gud själv är i personen Kristus (Gud och människa förenade) alla människors ställföreträdare. Alla som kommer till tro på Honom, den Han ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset "är i Honom" inräknade i Hans död och uppståndelse.

De tillräknas inte synden och synderna, utan tillräknas för Kristi skull Hans rättfärdighet av nåd genom tro på Honom.

En tillräknad rättfärdighet för, såväl Juden, som hedningen, som är "i Honom utvalda". Men utanför Honom är vare sig hedningen eller ngn Jude utvald!

Och ingen har ngn annan frälsningsväg att se fram emot. Vare sig ngn Jude eller hedning.

"Den som har Sonen, han har livet, men den som inte har Sonen, skall inte få se livet" (Joh.)!!!

Den som vill mera ta del av hur jag ser på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset kan läsa igenom under "Häften" och där då "Kan Gud dö - Jesu Kristi person - den stora stötestenen".

Skulle önska att Du Fred ville läsa igenom det och ge Dina kommentarer till innehållet. Inte bara lite allmänt, utan gärna lite mer i detalj.

HaFo

Harry:

Spec. viktiga tycker jag verserna ur Joh. är:

"I begynnelsen var Ordet (Jesus Sonen i Guds treenighet), och Ordet var hos Gud (En Gud i tre personer och tre personer i en Gud), och Ordet var Gud (Fadern och Sonen är från begynnelsen en enhet och helhet i en enda Gudomsperson, "Jag ÄR Herren, Herren är en"). Detta var i begynnelsen hos Gud...


Fred:
Just Johannesprologen är ju oerhört betydelsefull att ta med eftersom den ju närmast i klartext talar om vem Jesus är. Att han identifierades som Messias (Kristus) eller Guds Son av sina lärjungar behöver ju inte betyda att de till fullo förstod att han var Gud i mänsklig gestalt. Messias betyder ju att vara Guds smorde och var ju den titel som varje legitim Israelisk kung tilldelades när han blev smord till kung. I Strongs konkordans hittade jag det här.

04899. xyvm mashiyach maw-shee’- akh; from 04886; anointed; usually a consecrated person (as a king, priest, or saint); specifically, the Messiah:— anointed, Messiah. Greek 3323.

3323. Messiav Messias mes-see’-as; of Hebrew origin [04899]; the Messias (i.e. Mashiach), or Christ:— Messias.

Septuaginta översätter det som i vårt sbenska GT benämns för Herrrens snorde med cristov kuriou.


Änglarna benämndes ju som direkta Guds skapelser för Guds söner, och detsamma gäller som vi kan se av släktregistret i Luk, 3:38 också Adam ” .. Adam, som var son av Gud. ”

Men att Jesus är långt mer än någon av Gud smord G.T. konung eller präst (kristus) förklarar Johannes tydligt i Johannesprologen. Han är nämligen Ordet som var i begynnelsen, och Ordet var hos Gud och Ordet var Gud….

Att texten här hänsyftar till Skapelsen är väl uppenbart, och detta är ingen tillfällighet eftersom frågan om vilken Gud som Aposteln i en grekisk och gnostiskt influerad kultur syftade på inte var självklar, vilket som bekant inte är heller är fallet idag!

Här kommer några tips på fördjupningsstudier:

http://hem.bredband.net/b226694/pd/pd_intro.html

http://www.pfrs.org/Kommentarary/john1_1.html

http://www.pfrs.org/Kommentarary/john1_18.html


Harry:

...Det sanna ljuset, det som lyser över alla människor, skulle nu komma i världen. I världen var han, och genom honom hade världen blivit till, men världen ville icke veta av honom.

Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom. Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn;
och de hava blivit födda, icke av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud.

Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi sågo hans härlighet, vi sågo likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning."

Detta är det viktiga att se att Jesus är Gud själv, som kommer i mänsklig jordisk kroppslig gestalt och som igenom sitt jordiska liv utgör "Guds fullhet lekamligen". Det är inte ngt som Han är först efter sin kroppsliga uppståndelse och himmelsfärd, utan det är viktigt att se att Han är det rdan vid sin jordiska födelse.

Fred:
Så här långt hänger jag med och håller med. Vore sedan intressant att höra din synpunkt angående när du tror att Jesus blev Guds Son?

Harry:
Kristi person är således Gud och människa förenade. Inte enbart en människa smord och ledd av Guds Ande, utan "Guds fullhet lekamligen".

Fred:
Kanske det är att märka ord, men jag reagerar över ditt uttryck ”Kristi person är således Gud och människa förenade.” Vad exakt menar du med förenade? Som jag ser det blev Ordet kött i Sonen, dvs i människan Jesus Kristus. Kort sagt Gud blev människa i Kristus Jesus. Men jag kan inte se det som en del människa och en amman del Gud som förenas och tycker därför att uttrycket ”förenas” här kan vara något missvisande bland annat därför att det antyder att ”delarna” också skulle kunna skiljas åt, vilket jag ser som orimligt. Gud upphörde inte att vara människa i och med Jesu korsdöd, Jesus upphörde inte att vara Gud när han steg ner i dödsriket, inte heller upphörde Jesus att vara både Gud och människa efter vare sig uppståndelsen eller himmelsfärden. Inte heller kommer Jesus att upphöra att vara människa vid sin återkomst. Det är helt enkelt omöjligt att bli något annat än vad man är fullt ut till 100% Skulle Jesus upphöra att var människa så vore han ju inte längre vare sig Jesus eller Guds Som! Och det vore ju fullkomligt orimligt! På ett annat sätt kan jag emellertid se Gud och människa förenade genom Kristi person, och det kanske också var så du tänkte? Nämligen att Gud Fadern och Gud Anden har fullständig gemenskap med Sonen som är människan Jesus Kristus, helt utan någon synd och genom försoningsverket har också alla de människor som tagit emot evangeliet i Kristus blivit förenade med Gud, så att vi alla är ett i överensstämmelse med Jesu översteprästerliga bön:

Joh. 17:
5 Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv, med den härlighet som jag hade hos dig, förrän världen var till.
6 Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagit ut ur världen och givit åt mig. De voro dina, och du har givit dem åt mig, och de hava hållit ditt ord.
7 Nu hava de förstått att allt vad du har givit åt mig, det kommer från dig.
8 Ty de ord som du har givit åt mig har jag givit åt dem: och de hava tagit emot dem och hava i sanning förstått att jag är utgången från dig, och de tro att du har sänt mig.
9 Jag beder för dem; det är icke för världen jag beder, utan för dem som du har givit åt mig, ty de äro dina
10 -såsom allt mitt är ditt, och ditt är mitt-och jag är förhärligad i dem.
11 Jag är nu icke längre kvar i världen, men de äro kvar i världen, när jag går till dig. Helige Fader, bevara dem i ditt namn-det som du har förtrott åt mig-för att de må vara ett, likasom vi äro ett.


Shalom!
Fred

Fred:

"Vore sedan intressant att höra din synpunkt angående när du tror att Jesus blev Guds Son?"

Jesus "blev" inte Guds Son, utan ÄR Guds Son från evighet.

"I begynnelsen var Ordet (Jesus Sonen i Guds treenighet), och Ordet var hos Gud (En Gud i tre personer och tre personer i en Gud - Fadern och Sonen är på ett sätt åtskilda i funktion i Guds väsen, men ändå förenade i en enda Gudomsperson), och Ordet (är Sonen i Guds person) var Gud (Fadern och Sonen är från begynnelsen en enhet och helhet i en enda Gudomsperson, 'Jag ÄR Herren, Herren är en'). Detta var i begynnelsen hos Gud..."

Fred:

"Kanske det är att märka ord, men jag reagerar över ditt uttryck 'Kristi person är således Gud och människa förenade.' Vad exakt menar du med förenade?

Nej, det är inte att "märka ord". Varje ord är här väldigt viktigt.

Jag menar precis vad Bibelordet "Guds fullhet lekamligen" säger. Guds fullhet = fullt ut Gud och det "lekamligen" i "syndigt kropps gestalt" = fullt ut människa. Och detta samtidigt = Alltså Gud och människa förenade.

Det är detta som är kristen tro, tron på "Kristus kommen i köttet", Gud och människa förenade - "Gud med oss", "Gud var i Kristus".

Gud blev inte bara människa, utan blev i Kristus Gud och människa förenade. För att Han själv skulle kunna böra fram det rena offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod.

Det är detta som förvanskas i JDS - läran och även i katolicismens Mariadogmer.

Många säger sig gå emot JDS eller katolicismen, utan att egentligen inse var dess angrepp egentligen ligger:

På att Jesus är fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt "Guds fullhet lekamligen", Gud och människa förenade.

I JDS bryts den föreningen och det är inte längre Kristi person på korset (Gud och människa förenade).

I katolicismen är Jesus Gud, men inte fullt ut människa, eftersom Hans syndfrihet säges bero på att Maria var syndfri.

Han är då inte enligt skriften "född i syndigt kötts gestalt" och fullt ut människa.

Just genom full förening, som Gud och människa kan Han genom sin syndfria rättfärdighet och att Han samtidigt är Gud, "fördöma synden i köttet" och bära fram ett RENT offer av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod.

Hade inte Gud och människa i Kristi perosn varit förenade, så hade Jesus bara varit en andligt död, från Gud åtskild människa, vars offer inte hade spelat ngn betydelse.

Men Han var nu andligt levande människa, förenad med Gud och Gud själv. Därför har offret sitt värde. Därför besegras den andliga döden (åtskillnaden från Gud) och därför kunde den kroppsliga döden besegras i Kristi persons (Gud och människa förenade) kroppsliga uppståndelse.

Hade inte Gud och människa varit förenad i den kroppsliga uppståndelsen, så hade det inte funnits ngn kroppslig uppståndelse för en enda människa.

Det är Guds eget odödliga liv som är segern både över den andliga döden och den kroppsliga döden.

Och genom att detta Guds liv var förenat med människan i Kristi person, människans ställföreträdare, så kan Gud se det som att alla människor "I Kristus", är inräknade i offret på korset, Jesu död och uppståndelse.

Och ngt annat offer finns inte givet vare sig för hedningen eller Juden och det är "givet en gång FÖR ALLA".

Så därför kan det aldrig bli frågan om ngt annat förbund eller offertjänst i ngn tidsperiod för vare sig Judar eller hedningar, än "det nya förbundet i Kristi blod".

Kommer det att uppträda ngn annan "offretjänst", än att det likt "Nattvarden", så enbart har som uppgift att peka på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset, så är det falskt!

Fred:

"Men jag kan inte se det som en del människa och en annan del Gud som förenas och tycker därför att uttrycket 'förenas' här kan vara något missvisande bland annat därför att det antyder att 'delarna' också skulle kunna skiljas åt".

Hade Jesus fallit för djävulens angrepp och frestelser och inte varit lydig i allt, uppfyllandes lagen i människans ställe, så skulle det ha blivit precis som JDS - läran säger, att "delarna" åtskilts".

Jesus hade blivit lika missslyckad som Adam och dött andligt - skilts från Guds gemenskap. Värdet i offret på korset hade gått förlorat. Det hade varit en vanlig fallen, från Gud skild människa som givit det ett värdelöst offer. Människan hade varit kvar i sin andliga och kroppsliga dödlighet.

Men nu "var Han lydig i allt intill döden på korset", "frestad i allt dock utan synd". Därmed andligt levande, förenad med Gud, Gud och människa förenade, som kan ge det RENA offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Fred:

"Gud upphörde inte att vara människa i och med Jesu korsdöd, Jesus upphörde inte att vara Gud när han steg ner i dödsriket, inte heller upphörde Jesus att vara både Gud och människa efter vare sig uppståndelsen eller himmelsfärden."

Jesus upphörde aldrig i skeendet att vara Gud och människa förenade, Kristi person.

Vad Du skriver innebär en upplösning av Kristi person. Att människan Jesus dog och att "Gud Jesus" lever vidare - elle?

Kristi person (Gud och människa förenade) lever och "predikar för andarna i fängelset", medan Guds jordiska kropp ligger livlös.

Det är offret av Kristi persons kropp och blod, som är det verkliga och giltiga offret. Den jordiska kroppen är offrad, verkligen livlös och död.

Det upplöser inte Kristi person. Vad som upplöser Kristi person är om man säger att Gud och människa inte längre är förenade i Honom i Hans död på korset. Då är Han inte längre Kristi person.

Men Kristi person (andligt levande - förenad med Gud) "predikar för andarna i fängelset", med den jordiska kropen livlös i graven och är igenom hela skeendet Kristi person (Gud och människa förenade)

Denna förening med den odödlige Guden väcker också den dödliga jordiska kroppen till liv i Kristi persons kroppsliga uppståndelse.

Trosförkunnelsen, katolicismen, Messianska föreningen, bara för att nämna några, förvanskar vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Hoppas Fred att Du inte också står med i ett sammanhang som också gör det!

För då kan alla eventuella sanningar kring det Judiska folket och Israel som nation, som Du kanske förmedlar, ändå komma att leda människor vilse i slutändan.

HaFo

Gud går inte tillbaka till "skuggbilderna", de som pekar framåt mot ett "bättre offer", ett fullkomligt, nämligen JESUS Själv.

Han är "den andre Adam" som föder var och en som tror på Honom, till liv: de blir barn åt Gud. Och det har de blivit födda till, från att ha varit döda i "synder och överträdelser", då köttet alltid är i fienskap mot Guds Ande.

Genom Honom har allt blivit till, också den pånyttfödda, upprättade, Människan.

Och någon annan väg till livsgemenskap, återställd relation, med Gud finns inte. Vare sig för juden eller för greken, eller för någon annan människa.

Han är "det sanna vinträdet", det nya livet, det eviga.

--

Guds frälsningsverk började inte med Israel, utan med Hans profetiska förutsägelse om "kvinnans säd", JESUS KRISTUS, som skulle "söndertrampa" Ormens huvud, besegra denne i grunden,

och skapa en helt ny Människa, en återupprättad Människa, som får tillbaka gudslikheten och gudsrelationen genom JESUS KRISTUS. Vägen dit går genom löftet till Abraham och Israels bildande som nation.

--

Israel fick skuggbilderna, offertjänsten och Mose församlingsgbygge, som allt pekade framåt mot JESUS: "Den klara morgonsstjärnan", som föder Sitt folk till liv, gudomligt och evigt.

Israel fick "skuggbilderna", men hela världen fick Frälsaren, JESUS KRISTUS, som föddes där.

Också Israel, Abrahams barn "efter köttet", skall blir frälst genom Honom; men inte av tvång, utan därför att man väljer det:

åt var och en som tog emot Honom, gav han rätt att bli Guds barn, de som tror på Hans Namn, och de har blivit födda, inte av människor, utan av Gud.

Fred:

"Vore sedan intressant att höra din synpunkt angående när du tror att Jesus blev Guds Son?"

Harry
Jesus "blev" inte Guds Son, utan ÄR Guds Son från evighet.

Fred:
Det är bra att du Harry tror på att Jesus som är Guds Son har en evig föruttillvarelse som Ordet. Men nu var det ju inte det min fråga gällde och jag får väl be något lite om ursäkt för att min fråga kanske kan uppfattas som något av en kuggfråga, men Bibeln är som jag ser det tydlig med att Sonen föddes av Gud Fadern på en bestämd dag, då är det väl också passande att vi daterar vår tidsräkning från dagen av den hämdelsen även om vi som bristfulla människor inte med full precision förmått ****** in dagen för denna unika dag när "Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss." (1 Joh. 1:14)

Ps. 2:
7 ¶ Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig...

Hebr. 1:
1 ¶ Sedan Gud fordom många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna,
2 har han nu, på det yttersta av denna tid, talat till oss genom sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han ock har skapat världen.
3 Och eftersom denne är hans härlighets återsken och hans väsens avbild och genom sin makts ord bär allt, har han-sedan han hade utfört en rening från synderna-satt sig på Majestätets högra sida i höjden.
4 ¶ Och han har blivit så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras.
5 Ty till vilken av änglarna har han någonsin sagt: »Du är min Son, jag har i dag fött dig»? eller: »Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son»?
6 Likaså säger han, med tanke på den tid då han åter skall låta den förstfödde inträda i världen: »Och alla Guds änglar skola tillbedja honom.»

Hebr 5:5 Så tog sig icke heller Kristus själv äran att bliva överstepräst, utan den äran tillföll honom genom den som sade till honom: »Du är min Son, jag har i dag fött dig»,

Ps 2:7 ¶ Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

Apg 13:33 såsom ock är skrivet i andra psalmen: ‘Du är min Son, jag har i dag fött dig.’

2Sam 7:14 Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son, så att jag visserligen, om han gör något illa, skall straffa honom med ris, såsom människor pläga tuktas, och med plågor, sådana som hemsöka människors barn;

1Krö 17:13 Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son; och min nåd skall jag icke låta vika ifrån honom, såsom jag lät den vika ifrån din företrädare.

2Sam 7:8 Och nu skall du säga så till min tjänare David: Så säger HERREN Sebaot: Från betesmarken, där du följde fåren, har jag hämtat dig, för att du skulle bliva en furste över mitt folk Israel.
9 Och jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender för dig. Och jag vill göra dig ett namn, så stort som de störstes namn på jorden.
10 Jag skall bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det, så att det får bo kvar där, utan att vidare bliva oroat. Orättfärdiga människor skola icke mer förtrycka det, såsom fordom skedde,
11 och såsom det har varit allt ifrån den tid då jag förordnade domare över mitt folk Israel; och jag skall låta dig få ro för alla dina fiender. Så förkunnar nu HERREN för dig att HERREN skall uppbygga ett hus åt dig.
12 När din tid är ute och du vilar hos dina fäder, skall jag efter dig upphöja den son som skall utgå ur ditt liv; och jag skall befästa hans konungadöme.
13 Han skall bygga ett hus åt mitt namn, och jag skall befästa hans konungatron för evig tid.
14 Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son, så att jag visserligen, om han gör något illa, skall straffa honom med ris, såsom människor pläga tuktas, och med plågor, sådana som hemsöka människors barn;
15 men min nåd skall icke vika ifrån honom, såsom jag lät den vika ifrån Saul, vilken jag lät vika undan för dig.
16 Ditt hus och ditt konungadöme skola bliva beståndande inför dig till evig tid; ja, din tron skall vara befäst för evig tid.»
17 Alldeles i överensstämmelse med dessa ord och med denna syn talade nu Natan till David.
18 ¶ Då gick konung David in och satte sig ned inför HERRENS ansikte och sade: »Vem är jag, Herre, HERRE, och vad är mitt hus, eftersom du har låtit mig komma härtill?
19 Och detta har ändå synts dig vara för litet, Herre, HERRE; du har ock talat angående din tjänares hus om det som ligger långt fram i tiden. och härom har du talat på människosätt, Herre, HERRE!
20 Vad skall nu David vidare tala till dig? Du känner ju din tjänare, Herre, HERRE.
21 För ditt ords skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och förkunnat det för din tjänare.
22 Därför är du ock stor HERRE Gud, ty ingen är dig lik, och ingen Gud finnes utom dig, efter allt vad vi hava hört med våra öron.
23 Och var finnes på jorden något enda folk likt ditt folk Israel, något folk som en Gud själv har gått åstad att förlossa åt sig till ett folk, för att så göra sig ett namn-ja, för att göra dessa stora ting med eder och dessa fruktansvärda gärningar med ditt land, inför ditt folk, det som du förlossade åt dig från Egypten, från hedningarna och deras gudar.
24 Och du har berett åt dig ditt folk Israel, dig till ett folk för evig tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud.
25 Så uppfyll nu, HERRE Gud, för evig tid vad du har talat om din tjänare och om hans hus; gör såsom du har talat.
26 Då skall ditt namn bliva stort till evig tid, så att man skall säga: ‘HERREN Sebaot är Gud över Israel.’ Och så skall din tjänare Davids hus bestå inför dig.
27 Ty du, HERRE Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat för din tjänare och sagt: ‘Jag vill bygga dig ett hus.’ Därför har din tjänare fått frimodighet att bedja till dig denna bön.
28 Och nu, Herre, HERRE, du är Gud, och dina ord äro sanning; och du du har lovat din tjänare detta goda,
29 så värdes nu välsigna din tjänares hus, så att det förbliver evinnerligen inför dig. Ja, du, Herre, HERRE, har lovat det, och genom din välsignelse skall din tjänares hus bliva välsignat evinnerligen.»

1Krö 17:13 7 Och nu skall du säga så till min tjänare David: Så säger HERREN Sebaot: Från betesmarken, där du följde fåren, har jag hämtat dig, för att du skulle bliva en furste över mitt folk Israel.
8 Och jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender för dig. Och jag vill göra dig ett namn, sådant som de störstes namn på jorden.
9 Jag skall bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det, så att det får bo kvar där, utan att vidare bliva oroat. Orättfärdiga människor skola icke mer föröda det, såsom fordom skedde,
10 och såsom det har varit allt ifrån den tid då jag förordnade domare över mitt folk Israel; och jag skall kuva alla dina fiender. Så förkunnar jag nu för dig att HERREN skall bygga ett hus åt dig.
11 Ty det skall ske, att när din tid är ute och du går till dina fäder skall jag efter dig upphöja din son, en av dina avkomlingar; och jag skall befästa hans konungamakt.
12 Han skall bygga ett hus åt mig, och jag skall befästa hans tron för evig tid.
13 Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son; och min nåd skall jag icke låta vika ifrån honom, såsom jag lät den vika ifrån din företrädare.
14 Jag skall hålla honom vid makt i mitt hus och i mitt rike för evig tid, och hans tron skall vara befäst för evig tid.»
15 Alldeles i överensstämmelse med dessa ord och med denna syn talade nu Natan till David.
16 ¶ Då gick konung David in och satte sig ned inför HERRENS ansikte och sade: »Vem är jag, HERRE Gud, och vad är mitt hus, eftersom du har låtit mig komma härtill?
17 Och detta har likväl synts dig vara för litet, o Gud; du har talat angående din tjänares hus om det som ligger långt fram i tiden. Ja, du har sett till mig på människosätt, for att upphöja mig, HERRE Gud.
18 Vad skall nu David vidare säga till dig om den ära du har bevisat din tjänare? Du känner ju din tjänare.
19 HERRE, för din tjänares skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och förkunnat alla dessa stora ting.
20 HERRE, ingen är dig lik, och ingen Gud finnes utom dig, efter allt vad vi hava hört med våra öron.
21 Och var finnes på jorden något enda folk som är likt ditt folk Israel, vilket Gud själv har gått åstad att förlossa åt sig till ett folk-för att så göra dig ett stort och fruktansvärt namn, i det att du förjagade hedningarna för ditt folk, det som du hade förlossat ifrån Egypten?
22 Och du har gjort ditt folk Israel till ett folk åt dig för evig tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud
23 Så må nu, HERRE, vad du har talat om din tjänare och om hans hus bliva fast för evig tid; gör såsom du har talat.
24 Då skall ditt namn anses fast och bliva stort till evig tid, så att man skall säga: ‘HERREN Sebaot, Israels Gud, är Gud över Israel.’ Och så skall din tjänare Davids hus bestå inför dig.
25 Ty du, min Gud, har uppenbarat för din tjänare att du skall bygga honom ett hus; därför har din tjänare dristat att bedja inför dig.
26 Och nu, HERRE, du är Gud; och då du har lovat din tjänare detta goda,
27 så må du nu ock värdigas välsigna din tjänares hus, så att det förbliver evinnerligen inför dig. Ty vad du, HERRE, välsignar, det är välsignat evinnerligen.»

1Krö 22:10 Han skall bygga ett hus åt mitt namn; han skall vara min son, och jag skall vara hans fader. Och jag skall befästa hans konungatron över Israel för evig tid.

Shalom!
Fred

Fred:

"Det är bra att du Harry tror på att Jesus som är Guds Son har en evig föruttillvarelse som Ordet."

Jesus har inte bara en förutvaro som ett abstrakt "ord". Han är från begynnelsen (det är i "begynnelsen" orden "idag fött Sonen" gäller) en person i treenigheten av Fader, Son och Ande i den ende Gudens person av "Jag är Herren, Herren är en".

Jag återupprepar:

"I begynnelsen var Ordet (Jesus Sonen i Guds treenighet), och Ordet var hos Gud (En Gud i tre personer och tre personer i en Gud - Fadern och Sonen är på ett sätt åtskilda i funktion i Guds väsen, men ändå förenade i en enda Gudomsperson), och Ordet (är Sonen i Guds person) var Gud (Fadern och Sonen är från begynnelsen en enhet och helhet i en enda Gudomsperson, 'Jag ÄR Herren, Herren är en'). Detta var i begynnelsen hos Gud..."

"Ordet", är en person som "var från begynnelsen" och som "var hos Gud" = åtskilda, men som ändå "var Gud", förenade i enheten av den ende Gudens person.

Och denne person i treenigheten = samtidigt Gud själv, blev "kött". Gud i jordisk kroppslig gestalt. Gud och människa förenade. Kristus i köttet.

I arvet efter Maria "född i syndigt kötts gestalt", men som i sin förening med Gud, syndfrihet och rättfärdighet, "fördömde synden i köttet" och som därmed kunde bära fram det RENA offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.

Hur ser Du egentligen på treenigheten Fred? Det finns genom historien flera som försökt gå ifrån att Guds person är "tre personer i en Gud och en Gud i tre personer" och alla har de på ett eller annat sätt så småningom kommit vilse.

Som t.ex. i Oneness - rörelsen, där man starkt betonar att det bara finns en Gud med namnet Jesus. I GT Fadern Jesus, i NT Sonen Jesus och efter himmelsfärden Anden Jesus.

"Ordet" är där ingen person, utan Fadern Jesus uttalar orden om Sonen, som förverkligas när Gud blir människa i Jesus Kristus.

När Jesus dör, så är det människan Jesus som dör och Fadern eller Gud Jesus lever vidare. Och efter att Sonen Jesus uppstår och himmelsfärden så är det Anden Jesus det handlar om.

Detta är, även om man säger sig gå emot JDS, bara en annan form av JDS, där Kristi person av Gud och människa förenade blir upplöst.

Messianska föreningen går emot treeninghetsläran och hamnar i slutändan i en förnekelse av vem Jesus ÄR, där Han inte längre är Gud. Också bara en annan variant av JDS, fast man säger sig vara mot JDS.

I trosförkunnelsen börjar man närma sig "3 Gudar", genom att tala om Gud - Fadern, Gud - Sonen och Gud - Anden.

Gud är en enhet och helhet av Fader Son och Ande i en enda Gudomsperson.

Jesus är "densamme igår idag och dess like i all evighet". Han är från begynnelsen Sonen i Guds treenighet "som blir kött". Gudamänniskan. Gud och människa förenad.

Det är det som är människans räddning och även det som ger offret av Kristi persons kropp och blod på korset dess värde.

Det är därför att angreppen står just på denna punkt kring vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Man kan tala om Jesus som Guds Son och betydelsen av blodsoffret på korset, säga sig gå emot JDS etc.

Men det är ju frågan vad man egentligen menar med Jesus som Guds Son och betydelsen av blodsoffret på korset.

Jehovas Vittnen talar även om Jesus som Guds Son och betydelsen av blodsoffret på korset. Men inte har de orden den Bibliska betydelsen för dem för det!!

Det finns de som säger sig gå emot JDS och trosförkunnelsen, men som ändå bara har en annan form av JDS i bagaget. Jag har pekat på några olika varianter av JDS i "Häftet", "Kan Gud dö - Jesu Kristi person - den stora stötestenen".

Du Fred säger att när Jesus kommer tillbaka, så kommer Han som en människa. Finns det en tidsperiod mellan Jesu tillkommelse och evigheten, så kommer han inte enbart som en människa, utan som en "Gudsmänniska", Gud och människa förenade, för att "regera till alla Hans fiender är Honom underlagda" och "så överlämna riket till Fadern" och "Gud (enheten av Fader, Son och Ande i den ende Gudens person) blir allt i alla".

Att tala om att Jesus kommer som människa, tror jag kan förbereda människor inför bedrägeriet, när antikrist träder fram!!??

Även om Du Fred skulle förmedla sanningar kring det Judiska folket och Israel som nation, så behöver Du ligga fullständigt rätt kring vem Jesus ÄR och därmed betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Eljest blir det ändå fel i andevärlden och vilseledande för människor, hur mycket sanningar Du än för övrigt förmedlar!

Då spelar det ingen roll vilken mjuk ton Du än kan anta, så kommer Du ändå till slut, att under vackra ord och rabblandes oändliga Bibelsammang, att på ett eller annat sätt förneka vem Jesus ÄR.

Och därmed även förneka betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod. Detta vilka vackra ord Du än vill använda om Jesus och offret på korset.

Har fortfarande inte fått ngt egentligt fullt ut klart svar på att det inte finns ngt annat offer givet än Blodsoffret på korset och att det är det enda offer som varje Jude också kan åberopa och inte ska ge sig i lag med ngn annan form av "offertjänst".

Annat än att det enbart har till syfte, att peka tillbaka på offret av Kristi persons kropp och blod på korset och att det då under en sådan "ritual" klart framgår vem Jesus ÄR och betydelsen av offret på korset.

Jag tycker inte att Du varit helt klar på de frågor Du fått och många är ännu obesvarade. Och ligger Du inte rätt i hjärtat, så kommer Du att "sväva på målet" och "glida runt" kring vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.

Ständigt peka tillbaka på sammanhanget om "Du är Messias den levande Gudens Son", men ändå aldrig klart kunna visa på vad det egentligen innebär.

Du kommer då att försöka finna vägar att "upplösa och förneka treenigheten". Du kommer att försöka finna vägar att "förneka och upplösa Kristi person av Gud och människa förenade".

Allt i så fall under ett sken av en väldig Bibelkunskap, Bibeltrohet och oändligt pekande på Skriften. Men det är ingen säkerhet för att "allt står rätt till" kring vem Jesus ÄR!

Hoppas att så inte är fallet, utan attt det kan gå att finna förtroende för vad Du förmedlar kring det Judiska folket och Israel som nation. Där jag vill tro att det finns sanningar som Du förmedlar.

HaFo

Fred skrev::

"Det är bra att du Harry tror på att Jesus som är Guds Son har en evig föruttillvarelse som Ordet."

Harry svarade:
Jesus har inte bara en förutvaro som ett abstrakt "ord". Han är från begynnelsen (det är i "begynnelsen" orden "idag fött Sonen" gäller) en person i treenigheten av Fader, Son och Ande i den ende Gudens person av "Jag är Herren, Herren är en".

Fred:
"Ordet" som "är Gud" är inte någon abstaraktion utan en persson. Det var genom Honom som Gud i Begynnelsen skapade allt som är till och det var också genom Honom som Profeterna gav sitt vittnesbörd före Kristi födelse. Lyssna noggrant på det här sammanhanget i Hebreerbrevet som jag redan tidigare citerat.

Hebr. 1:
1 ¶ Sedan Gud fordom många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna,
2 har han nu, på det yttersta av denna tid, talat till oss genom sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han ock har skapat världen.
3 Och eftersom denne är hans härlighets återsken och hans väsens avbild och genom sin makts ord bär allt, har han-sedan han hade utfört en rening från synderna-satt sig på Majestätets högra sida i höjden.
4 ¶ Och han har blivit så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras.
5 Ty till vilken av änglarna har han någonsin sagt: »Du är min Son, jag har i dag fött dig»? eller: »Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son»?

Vad är skillnaden mellan förr och nu? Jo tidigare före Sonens födelse talade Gud genom profeterna, medan Han nu talar genom sin Son. Nu är vi ju överens om att Sonen är den andra personen i Gudomen och som Gud givetvis har evig existens. Han har varken kommit till som Ordet (som är Gud) genom vare sig skapelse eller födelse. Däremot vet i att Ordet blev kött i Jesus Kristus, den dag i histoien när Maria födde gossebarnet som man gav namnet Jesus. Bibeln är mycket tydlig i att Jesu Fadet var Gud.

Luk 1:35 Ängeln svarade och sade till henne: »Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son.

Tiden var inne för den nya ordningen när Gud skulle tala genom sin Son!

14. Och Ordet blev kött och bodde
bland oss, och vi sÂg hans härlighet,
den härlighet som den ende Sonen har
av Fadern, full av nåd och sanning.

15. Johannes vittnar om honom, ro-
par och säger: Det var om honom som
jag sade: Den som kommer efter mig,
han har varit före mig, ty han var förr
än jag.

16. Och av hans fullhet har vi alla
fått, och nåd utöver nåd.

17. Ty genom Mose är lagen given,
nåden och sanningen har kommit ge-
nom Jesus Kristus.

18. Ingen har någonsin sett Gud. Den
enfödde Sonen, som är i Faderns
famn, han har uppenbarat honom.

Shalom!
Fred

Det finns i Bibeln ett andligt Israel och ett "lekamligt", d.v.s. fysiskt.

Det andliga Israel är det eviga Israel, Gudsfolket. In i det Israel föds man, genom tron på Abrahams löftessäd: JESUS.

In i det "lekamliga" föds man genom köttet, d.v.s. på ett fysiskt sätt eller genom invandring och assimilation.

I det andliga Israel pågår ingen offertjänst, varken nu eller i framtiden. GT:s offertjänst var inget självändamål, utan pekade fram mot Jesu kommande: fullkommliga offer, och en gång för alla. Och det offrets syfte var att återförena Gud och Människan, och genom Honom - JESUS - i invärtes mening skapa en ny Människa, och sedan det skett finns inte längre någon anledning till offertjänst.

I det framtida, eviga Israel, d.v.s. i det andliga, kommer därför ingen offertjänst att förekomma.

Eftersom ett sista, slutgiltiga offer är lagt för alla dem som hör det riket till, och det är Jesu fullbordade offerverk på Golgata, där Han gav Sitt liv, Sitt blod för alla.

De som tar emot det offret, och räknar det som sitt, tillhör Hans eviga rike, det eviga Gudsfolket, det andliga Israel.

Och de har blivit födda in i det.

--

Såg f.ö. att Fred argumenterade ang. Paulus förhållningssätt till offertjänsten (Apg. 21) på det sätt som villolärare alltid gör, nämligen genom att inte ställa Pauli handlande i ljuset av dennes egen undervisning i ämnet och vad Bibeln i övrigt berättar om honom.

D.v.s. belysa frågan i ljuset av "summan av Guds Ord".

Sköld skrev:

Det finns i Bibeln ett andligt Israel och ett "lekamligt", d.v.s. fysiskt.

Det finns inget som säger att de Israeler som tillhör det andliga Israel inte skulle vara fysiska personer.

http://hem.bredband.net/b226694/pd/002.htm

Jag citerar:

Andliga Israel
Det finns några få ställen i NT som refererar till ett 'andligt Israel' (frälsta Judar från alla dispensationer) som är detsamma som det fysiska Israel. Den tydligaste framställningen av detta finner vi i Paulus brev till romarna.

Rom 2:28-29
28 Ty den är icke jude, som är det i utvärtes måtto, ej heller är det omskärelse, som sker utvärtes på köttet.
29 Nej, den är jude, som är det i invärtes måtto, och omskärelse är hjärtats omskärelse, en som sker i Anden, och icke i kraft av bokstaven; och han har sin berömmelse, icke från människor, utan från Gud.

Här framhåller Paulus att för att vara en sann 'jude' i Guds ögon. så är det inte tillräckligt att enbart hänvisa till sin härkomst och omskärelsens tecken. I 5 Mos. 30:6 säger Gud att han också vill omskära det judiska folkets hjärtan.

5 Mos. 30:6
6 Och HERREN, din Gud. skall omskära ditt hjärta och dina efterkommandes hjärtan, så att du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ, för att du må leva.

Gud refererar också till de rebelliska judarna som att de har "oomskurna hjärtan" [3 Mos. 26:41, Jer. 9:26]. Stefan upprepar den anklagelsen när han adresserar judarna i Stora Rådet som "hårdnackade med oomskurna hjärtan" [Apg. 7:55]. Vad Paulus sätter fingret på här är att de icke troende judarna "hade oomskurna hjärtan" och att de därför var skilda från det sanna Israel (de av Jakobs efterlevande med vilka Gud hade fullföljt löftet i 5Mos. 30:6, att omskära deras hjärtan). Judar med "omskurna hjärtan" välkomnade Jesus som Messias under Paulus tid. Det gjorde däremot inte de som hade "oomskurna hjärtan"

Jesus förnekade också att de Skriftlärde och Fariséerna tillhörde det "andliga Israel" när han förklarar dem vara "av deras fader djävulen" [Joh. 8:39,44].

I sändebreven i Uppenbarelseboken brukar Jesus till och med än starkare ord när han skriver att de judar som förföljde de kristna inte var en del av Israel i Guds ögon. Jesus pekar ut dem som en "Satans synagoga". [Upp. 2:9 & Upp. 3:9]. Paulus skriver däremot om 'Guds Israel' som en entitet inom församlingen [Gal. 6:15,16].

Shalom!
Fred

Tack för bekräftelsen, Fred. Självklart är alla judar, såväl som alla andra människor på jorden, fysiska.

Men Du tog inte upp, i Ditt svar, Paulus beteende i Apg. 21, i belysning av "summan av Guds Ord", d.v.s. Paulus egen undervisning ang. lagen och offertjänsten etc. Det gamla förbundets stadgar och liv m.a.o. och då i förhållande till livet i Kristus, och betydelsen av dennes slutgiltiga offerverk på korset.

Mvh

Tack för dessa ord Fred:

"'Ordet' som 'är Gud' är inte någon abstaraktion utan en persson. Det var genom Honom som Gud i Begynnelsen skapade allt som är till och det var också genom Honom som Profeterna gav sitt vittnesbörd före Kristi födelse...

...Nu är vi ju överens om att Sonen är den andra personen i Gudomen och som Gud givetvis har evig existens...

...'Johannes vittnar om honom, ropar och säger: Det var om honom som jag sade: Den som kommer efter mig,
han har varit före mig, ty han var förr än jag'."
--

Det är bra att Du klargör att Du inte ställer Dig bakom en lära som säger att "Ordet" var ngt som Gud uttalade om Sonen och som förverkligades vid hans jordiska födelse och även så föddes på nytt antingen i *******t, eller så i den kroppsliga uppståndelsen.

Det finns lite olika varianter på den förförelsen, där man går bort ifrån treenighetsläran, eftersom den ju verkar så ologisk och svår att "greppa".

Men jag tror att om man på ngt sätt försöker komma förbi den "treenighetslära", som ligger inne i summan av Guds Ord kring Guds person, så kommer man för eller senare att komma fram till olika förnekelser av vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Bl.a. som nu i Messianska föreningen, där Jesus i en konsekvens av vad de lär, faktiskt inte är Gud. Tycker att Dina ord även tar avstånd ifrån deras slutsatser - eller??

Sen finns det då som jag sa olika varianter av "JDS", där enheten och helheten i treenigheten av Guds person på ett eller annat sättt blir upplöst.

Eller så att enheten, föreningen mellan Gud och människa i Kristi person blir upplöst. Alltså att Kristus inte längre är Gud och människa förenade på korset. Inte längre är "Guds fullhet lekamligen" "Kristus kommen i köttet", där inte längre "Gud är i Kristus och försonar".

Du kanske kan gå tillbaka och svara på en del andra frågor i det här sammanhanget som ännu känns "lite luddiga" från Dig.

T.ex. att vara fullt klar med att Kristus är Gud och människa förenade och att det är det, som ger offret dess giltighet: det RENA offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Klar med att det är ett slutgiltigt offer, där inga andra "offer" eller ritaler, kan fyllla ngn annan uppgift än att peka på detta redan givna och slutgiltigt gällande offer.

Tycker att Du nu senast börjar närma Dig en sådan förståelse. Men som Sköld efterropar så finns det nog mer av klarhet kring detta att önska.

Jag vill tro att Du har ngt att förmedla av sanning kring det Judiska folket och Israel som nation. Men grunden måste ligga "exakt rätt", kring vem Jesus ÄR, betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset och även att ingen Jude är "utvald" "i köttet", utan precis som alla andra blir det "I Kristus", i tron på vem Han ÄR och blodsoffret på korset.

Men sen tror jag även i likhet med Dig, att det finns profetior som inte kan uppfyllas på "församlingen", utan som handlar om Israel som folk och nation.

Men ska det rätt kunna nå fram till människor får inget ligga fel i grunden.

Har därför en undran:

Varför är inte Kristus och hans Korsverk, försoningen, Blodet på Korset, det alldeles, alldeles tydligt centrala temat direkt när man öppnar den hemsida Du hänvisar till? Varför? Borde det inte vara så?

Talet om korset, hur viktigt är det för er egentligen? Inkarnationen, korset, blodet försoningen? Är det verkligen i centrum igenom hela hemsidan?

1 Kor 1

17. Ty Kristus har icke sänt mig till att döpa, utan till att förkunna evangelium, och detta icke med en visdom som består i ord, för att Kristi kors icke skall berövas sin kraft.

18. Ty talet om korset är visserligen en dårskap för dem som gå förlorade, men för oss som bliva frälsta är det en Guds kraft.

Talet om Korset är en Guds kraft till frälsning

Får man detta intryck när man öppnar den hemsida
som Du Fred företräder?

HaFo

Harry skrev:

Varför är inte Kristus och hans Korsverk, försoningen, Blodet på Korset, det alldeles, alldeles tydligt centrala temat direkt när man öppnar den hemsida Du hänvisar till? Varför? Borde det inte vara så?

Talet om korset, hur viktigt är det för er egentligen? Inkarnationen, korset, blodet försoningen? Är det verkligen i centrum igenom hela hemsidan?

Fred svarar:
Det där var nog inte särskilt välgenomtänkt Harry.

Bland länkarna längst upp till vänster på min sida så hottar du en länk "Det allra viktigaste" som återfinns på varje öppnad pfrs sida som kortfattat presenterar evangeliet inklusive grunden för vår försoning, Jesu död på korset.

http://hem.bredband.net/b226694/most_imp.htm

Det allra viktigaste!
Det finns ingenting i tillvaron som är så betydelsefullt som detta att äga insikten om att man har det rätt ställt med Gud.

Först, de dåliga nyheterna
Varje själ hungrar efter att känna Gud på ett personligt sätt, vare sig vi vill medge det eller ej. Desto mer vi försöker oss på att leva efter våra egna regler, att gå vår egen väg, ju mer problem skapar vi för oss själva. Människans hjärta längtar efter något mer, någonting som ligger bortom oss själva. Vi längtar efter att känna den som har skapat oss, vår Fader i himlen. Problemet är att där finns en blockering mellan oss och Skaparen. Den blockeringen kallas för synden. Synden skiljer oss ifrån Gud. Profeten Jesaja skrev:

1 Se, HERRENS hand är inte för kort,
så att han ej kan frälsa, hans öra är inte tillslutet,
så att han ej kan höra.
2 Nej, det är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra,
era synder döljer hans ansikte för er,
så att han inte hör er. (Jes 59 FB)

Aposteln Paulus skrev: "Alla har syndat och saknar härligheten från Gud," (Rom 3:23). Den blockeringen som nu finns där som en följd av synden, består av att Gud har avlägsnat sig från oss. Gud kan inte ha gemenskap med oheliga människor. Följden av vår synd är "döden", och ett evigt straff, "Ty syndens lön är döden" (Rom. 6:23). En rättvis och rättfärdig Gud kan inte tillåta att synden får vara ostraffad. Konsekvensen här av är vad Bibeln benämner för "den andra döden". "Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön" (Upp. 20:15). Om inte Gud tagit initiativet till att frälsa oss, hade var människan varit i ett hopplöst tillstånd,

De goda nyheterna
Men Bibeln är inte en bok om hopplöshet och fördömelse. Den är Guds budskap om hans kärlek till människan. Dess kärnbudskap utgörs av de "goda nyheterna" (Evangeliet). Aposteln Paulus summerade Evangeliet på följande sätt:

16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. (Joh. 3:16-18 FB)

Aposteln Petrus sammanfattar:

21 .. Kristus led ju i ert ställe .. Han hade inte begått någon synd, och svek fanns inte i hans mun..... Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade. Ni var som vilsegångna får..... (1 Petr 2:21-25 FB)

Evangeliets innersta mening är Guds räddningsmission för dem som är under fördömelse och hopplöshet.

Gud har i sin försyn frambringat det som behövs för vår frälsning, Sin Sons död i vårt ställe. Hans en gång för alla på legitim grund gällande offret för våra synders skuld. Men var och en behöver ta emot Guds förlåtelse vid ett personligt möte med Honom. Vid det mötet, genom Hans Andes verkan, förlåter Gud oss inte bara våra synder, Han förändrar också fullständigt var och ens hjärta, individuellt. Det gamla livet som inte kunde behaga Gud, förklaras dött, och ett nytt liv påbörjas. Jesus talade om den förvandlingen som att bli "född på nytt". Då en mycket religiös man vid namn Nikodemus kom till Jesus fick han följande besked, "Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike" (Joh. 3:3). Nikodemus var förbryllad av Jesu ord, när han inte förstod vad de innebar. Jesus förklarade: "Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike" (Joh. 3:5). Hans religion och hans relativt goda livsstil räckte inte till. Han behövde erfara en "ny födelse", att bli född på nytt av vatten, och av Guds Ande — något som endast Gud förmår göra i en människas hjärta. Senare, efter sin korsfästelse och uppståndelse när Jesus sände ut sina Apostlar till att predika de goda nyheterna, gav han dem beskedet, "Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd" (Mark. 16:16).

Petrus framförde den allra första fullständiga evangeliska förkunnelsen till en stor folkskara femtio dagar efter det att Jesus uppstått från de döda. Han förklarade för dem vem Jesus var, och varför han hade kommit. Då många i folkskaran trodde evangeliets budskap, och ville få förlåtelse för sina synder, frågade de Petrus och de andra Apostlarna, "Bröder vad skall vi göra?" (Apg. 2:37). Petrus svarade dem, "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. 39 Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar." (Apg. 2:38-39).

Guds gåva är för dig!
Gud älskar dig så mycket. Han sände Sin ende Son för att Han skulle ta domen och straffet för dina synder. Jesus älskar dig så mycket så att Han led frivilligt i ditt ställe för att ta på sig straffet för dina och hela världens synder. Han gjorde detta för att erbjuda dig:

fullständig förlåtelse och tillgift för alla dina synder, oavsett hur stora de än må vara.
att bli upptagen in i Guds familj, där Gud blir din egen Fader, och du blir Hans son eller dotter.
en ny start, till vad Bibeln kallar en "ny födelse". Du blir "född på nytt", fri från all skuld
Sin heliga Ande till att bo i dig, leda dig, trösta dig, och hjälpa dig till att leva ett rättfärdigt liv
kraft till att döda, dvs. besegra den gamla naturen, som vill få dig att fortsätta att synda
frid, glädje, och tillfredsställelse redan i det här livet, även under svåra omständigheter
din kropps uppståndelse i en oförgänglig gestalt vid Jesu andra tillkommelse
en evig arvedel och boning i Hans tillkommande rike
Ditt gensvar till Guds kärleksgåva
Bibeln kallar frälsningen för "Guds gåva". Du kan inte betala för den. Du kan inte göra någonting för att förtjäna den. Du måste därför bara ta emot Guds gåva på det sätt som Han har föreskrivit. Om du är trött på att leva ett liv i synd, och önskar ta emot Guds fria erbjudande om frälsning så är detta det sätt som Han har sagt att gåvan får tas emot på:
tro de goda nyheterna, att Jesus Kristus dog för dig personligen, och att Han uppstod från de döda

"omvänd dig" — lämna din synd och besluta dig för att leva så som Jesus lärde, genom den kraft som Gud ger.

besegla din tro och omvändelse genom att låta dig döpas i vatten, därmed bekännande din tro på Honom.
Så enkelt är det. När du uppfyller de här förutsättningarna tar Gud enligt sina löften hand om resten. Du kommer att bli Hans barn. Din relation med Gud kommer omedelbart att förändras, från att ha varit din domare, blir Han nu din himmelska Fader.

Om Guds Ande har fått driva dig till att lyda de goda nyheterna, om du tror det Guds Ord som presenterats i den här artikeln, om du är villig att med Guds hjälp ge upp allt som inte är Gud välbehagligt, skall du sedan ta det slutliga steget i lydnad — låt en Guds tjänare enligt Hans befallning döpa dig i vatten, bekännande din tro på Jesus Kristus.

Så långt min svenska översättning. Länken till det engelska originalet hittar du mycket centralt på pfrs centralsida och på varje undersida inklusive pfrs debattforum. Här kan du kolla upp själv.

http://www.pfrs.org/

Sköld skriver:

Men Du tog inte upp, i Ditt svar, Paulus beteende i Apg. 21, i belysning av "summan av Guds Ord", d.v.s. Paulus egen undervisning ang. lagen och offertjänsten etc. Det gamla förbundets stadgar och liv m.a.o. och då i förhållande till livet i Kristus, och betydelsen av dennes slutgiltiga offerverk på korset.

Fred:
Borde givetvis ha citerat hela Bibeln på originalspråken för att få med hela summan. Här bifogar jag i alla fall länken till ett utmärkt Bibelprogram som dessutom ger interline översättningar till engelskan från originalspråken av hela Bibeln, "summan av Guds ord".

http://www.scripture4all.org/

Fler utmärkta hjälpmedel för dina Bibelstudier för att komma fram till "summan av Guds ord hittar du om du följer länkarna från den här sidan.

http://www.oasischristianchurch.org/tools.html

Sammafattningsvis kan vi väl i alla fall konstatera att Paulus som en var en rättsinnig och sann Jude och Israel (av Benjamin stam) deltog i den judiska tempeltjänsten genom att delta i ett blodigt djuroffer. Det finns heller knappast någon anledning att ifrågasätta något annat än att det här var ett fullt normalt beteende bland de frälsta judarna vid den här tiden och något som de fortsatte med så länge som templet stod kvar och fortsatte att vara ett centrum för judarnas Gudstjänst. Märk väl Jakobs glädjebud om de många judarna som kommit till tro och som allla ivrade för lagen!

Apg. 21:
17 Och när vi kommo till Jerusalem, togo bröderna emot oss med glädje.
18 Dagen därefter gick Paulus med oss andra till Jakob; dit kommo ock alla de äldste.
19 Och sedan han hade hälsat dem förtäljde han för dem alltsammans, det ena med det andra, som Gud genom hans arbete hade gjort bland hedningarna.
20 När de hörde detta, prisade de Gud. Och de sade till honom: »Du ser, käre broder, huru många tusen judar det är som hava kommit till tro, och alla nitälska de för lagen.
21 Nu har det blivit dem sagt om dig, att du lär alla judar som bo spridda bland hedningarna att avfalla från Moses, i det du säger att de icke behöva omskära sina barn, ej heller i övrigt vandra efter vad stadgat är.
22 Vad är då att göra? Helt visst skall man få höra att du har kommit hit.
23 Gör därför såsom vi nu vilja säga dig. Vi hava här fyra män som hava bundit sig genom ett löfte.
24 Tag med dig dessa, och låt helga dig tillsammans med dem, och åtag dig omkostnaderna för dem, så att de kunna låta raka sina huvuden. Då skola alla förstå att intet av allt det som har blivit dem sagt om dig äger någon grund, utan att också du vandrar efter lagen och håller den.
25 Vad åter angår de hedningar som hava kommit till tro, så hava vi här beslutit och jämväl skrivit till dem, att de böra taga sig till vara för kött från avgudaoffer och för blod och för köttet av förkvävda djur och för otukt.»
26 Så tog då Paulus männen med sig och lät följande dag helga sig tillsammans med dem; sedan gick han in i helgedomen och gav till känna när den tid skulle gå till ända, för vilken de hade låtit helga sig, den tid före vars utgång offer skulle frambäras för var och en särskild av dem.

Men att icke judiska troende inte var nödgade att hålla lagens yttre ceremonier hade ju avgjorts långt tidigare,

Apg. 15:
4 När de sedan kommo fram till Jerusalem, mottogos de av församlingen och av apostlarna och de äldste och omtalade huru stora ting Gud hade gjort med dem.
5 Men några ifrån fariséernas parti, vilka hade kommit till tro, stodo upp och sade att man borde omskära dem och bjuda dem att hålla Moses’ lag.
6 ¶ Då trädde apostlarna och de äldste tillsammans för att överlägga om denna sak.
7 Och sedan man länge hade förhandlat därom, stod Petrus upp och sade till dem: »Mina bröder, I veten själva att Gud, för lång tid sedan, bland eder utvalde mig att vara den genom vilkens mun hedningarna skulle få höra evangelii ord och komma till tro.
8 Och Gud, som känner allas hjärtan, gav dem sitt vittnesbörd, därigenom att han lät dem, likaväl som oss, undfå den helige Ande.
9 Och han gjorde ingen åtskillnad mellan oss och dem, i det att han genom tron renade deras hjärtan.
10 Varför fresten I då nu Gud, genom att på lärjungarnas hals vilja lägga ett ok som varken våra fäder eller vi hava förmått bära?
11 Vi tro ju fastmer att det är genom Herren Jesu nåd som vi bliva frälsta, vi likaväl som de.»
12 Då teg hela menigheten, och man hörde på Barnabas och Paulus, som förtäljde om huru stora tecken och under Gud genom dem hade gjort bland hedningarna.
13 När de hade slutat att tala, tog Jakob till orda och sade: »Mina bröder, hören mig.
14 Simeon har förtäljt huru Gud först så skickade, att han bland hedningarna fick ett folk som kunde kallas efter hans namn.
15 Därmed stämmer ock överens vad profeterna hava talat; ty så är skrivet:
16 ‘Därefter skall jag komma tillbaka och åter bygga upp Davids förfallna hydda; ja, dess ruiner skall jag bygga upp och så upprätta den igen,
17 för att ock övriga människor skola söka Herren, alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn. Så säger Herren, han som skall göra detta,
18 såsom han ock har vetat det förut av evighet.’
19 Därför är min mening att man icke bör betunga sådana som hava varit hedningar, men omvänt sig till Gud,
20 utan allenast skriva till dem att de skola avhålla sig från avgudastyggelser och från otukt och från köttet av förkvävda djur och från blod.
21 Ty Moses har av ålder sina förkunnare i alla städer, då han ju var sabbat föreläses i synagogorna.»
22 ¶ Därefter beslöto apostlarna och de äldste, tillika med hela församlingen, att bland sig utvälja några män, som jämte Paulus och Barnabas skulle sändas till Antiokia; och de valde Judas, som kallades Barsabbas, och Silas, vilka bland bröderna voro ledande män.
23 Och man översände genom dem följande skrivelse: »Apostlarna och de äldste, edra bröder, hälsa eder, I bröder av hednisk börd, som bon i Antiokia, Syrien och Cilicien.
24 Alldenstund vi hava hört att några som hava kommit från oss hava förvirrat eder med sitt tal och väckt oro i edra själar, utan att de hava haft något uppdrag av oss,
25 så hava vi enhälligt kommit till det beslutet att utvälja några män, som vi skulle sända till eder jämte Barnabas och Paulus, våra älskade bröder,
26 vilka hava vågat sina liv för vår Herres, Jesu Kristi, namns skull.
27 Alltså sända vi nu Judas och Silas, vilka ock muntligen skola kungöra detsamma för eder.
28 Den helige Ande och vi hava nämligen beslutit att icke pålägga eder någon ytterligare börda, utöver följande nödvändiga föreskrifter:
29 att I skolen avhålla eder från avgudaofferskött och från blod och från köttet av förkvävda djur och från otukt. Om I noga tagen eder till vara för detta, så skall det gå eder väl. Faren väl.»
30 De fingo så begiva sig åstad och kommo ned till Antiokia. Där kallade de tillsammans menigheten och lämnade fram brevet.
31 Och när menigheten läste detta, blevo de glada över det hugnesamma budskapet.


Men om man nu i dessa yttersta dagar återställer tempel och offertjänst så är det väl ändå inget som borde hindra att också vi som ickejudiska troende, om leviterna som serverar så tillåter, också kan få smaka på lammsteken. Annars får vi väl vänta till tusenårsriket då ju enligt Sakarja var gryta skall vara helgad åt Herren.

Sak. 14:
21 Och var gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad åt HERREN Sebaot, så att var och en som vill offra kan komma och taga en sådan och koka i den. Och ingen kanané skall mer finnas i HERREN Sebaots hus, på den tiden.

Shalom!
Fred

Fred skrev:

"Men jag kan inte se det som en del människa och en annan del Gud som förenas och tycker därför att uttrycket 'förenas' här kan vara något missvisande bland annat därför att det antyder att 'delarna' också skulle kunna skiljas åt".

Harry svarade:
Hade Jesus fallit för djävulens angrepp och frestelser och inte varit lydig i allt, uppfyllandes lagen i människans ställe, så skulle det ha blivit precis som JDS - läran säger, att "delarna" åtskilts".

Jesus hade blivit lika missslyckad som Adam och dött andligt - skilts från Guds gemenskap. Värdet i offret på korset hade gått förlorat. Det hade varit en vanlig fallen, från Gud skild människa som givit det ett värdelöst offer. Människan hade varit kvar i sin andliga och kroppsliga dödlighet.

Men nu "var Han lydig i allt intill döden på korset", "frestad i allt dock utan synd". Därmed andligt levande, förenad med Gud, Gud och människa förenade, som kan ge det RENA offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Fred:
Jesus är Sonen som är Gud. Tanken att Jesus skulle upphöra att vara Gud är lika absurd som att Gud skulle upphöra vara Gud.

Jesus är också Människosonen, en människa, den andra Adam närmare bestämt. Tanken att Jesus skulle upphöra att vara människa är minst lika orimlig som att du eller jag skulle upphöra att vara människa. Dud har lagt evigheten i var människas hjärta och därför som jag förstår saken så är människan en evighetsvarelse som kommer att existera för alltid. Ingen människa kommer att bli något annat än en människa för det är ku vad hon är.

Summa summarum så kommer Jesus som är både människa och Gud för evigt ab nödvändighet förbli människa och Gud. Detta är anledningen till varför jag var tveksam till uttrycket "förenad" angående Jesu mänskliga och Gudomliga natur. Jag markerar därmed att jag anser möjligheten till ett åtskiljande mellan Jesu naturer som en orimlighet. Tanken att Jesus skulle åtskiljas till två personer den ena enbart Gudomlig och den andra enbart mänsklig för att gå skilda vägar är enligt min mening närmast absurd.

Shalom!
Fred

Fred, vad jag frågade efter är vad Paulus undervisade ang. lagen och offertjänsten i förhållande till Kristi liv och verk. Han skrev ju som bekant ett antal brev i undervisningssyfte.

Mvh

Harry:
Hur ser Du egentligen på treenigheten Fred? Det finns genom historien flera som försökt gå ifrån att Guds person är "tre personer i en Gud och en Gud i tre personer" och alla har de på ett eller annat sätt så småningom kommit vilse.

”Reformationsbibeln som utgår från Textus Receptus sammanfattar treenigheten på ett som jag tror inspirerat sätt genom Johannes 1:a brev.


Ty tre är de som vittnar i himlen: Fadern, Ordet och den Helige Ande och dessa tre är ett. (1 Joh. 1:7)

__

Harry:
Som t.ex. i Oneness - rörelsen, där man starkt betonar att det bara finns en Gud med namnet Jesus. I GT Fadern Jesus, i NT Sonen Jesus och efter himmelsfärden Anden Jesus.

"Ordet" är där ingen person, utan Fadern Jesus uttalar orden om Sonen, som förverkligas när Gud blir människa i Jesus Kristus.

När Jesus dör, så är det människan Jesus som dör och Fadern eller Gud Jesus lever vidare. Och efter att Sonen Jesus uppstår och himmelsfärden så är det Anden Jesus det handlar om.

Fred:
Det är klart att det är människan Jesus som dör (Gud kan inte dö), men döden innebär ju inte existensens upphörande för någon människa. Jesus som är både Gud och människa går dit alla människor som dött tidigare gått nämligen till dödsriket där Han i Anden triumferar över döden och predikar för de fångna där varav de troende tar emot befrielsen för att föras till Guds paradis i himlen varifrån de nu inväntar uppståndelsens morgon då de kommer att föras till jorden för att få del av de rättfärdigas uppståndelse för att tillsammans med de därefter förvandlade ännu levande troende möta den återvändande Jesus i luften för att sedan alltid vara hos Herren, som är på väg till Jorden för att upprätta riket.

Harry:
Detta är, även om man säger sig gå emot JDS, bara en annan form av JDS, där Kristi person av Gud och människa förenade blir upplöst.

Helt absurt:

Harry:
Messianska föreningen går emot treeninghetsläran och hamnar i slutändan i en förnekelse av vem Jesus ÄR, där Han inte längre är Gud. Också bara en annan variant av JDS, fast man säger sig vara mot JDS.

Fred:
Jag har sett att deras ledande personlighet haft något av en debatt i Dagen där han gått emot treenighetsläran. Jag har emellertid inte satt mig närmare in i hans eller deras syn och jag är inte säker på att det är deras gemensamma lära.

Harry:
I trosförkunnelsen börjar man närma sig "3 Gudar", genom att tala om Gud - Fadern, Gud - Sonen och Gud - Anden.

Gud är en enhet och helhet av Fader Son och Ande i en enda Gudomsperson.

Fred:
Hmm, jag ser Gudomen som bestående av tre personer och att också Jesus hade den synen när det gäller Hans relation till Fadern framkommer klart när han hänvisar till dem som oberoende vittnen enligt Lagens mening.

Joh. 8:
16 Och om jag än dömer, så är min dom en rätt dom, ty jag är därvid icke ensam, utan med mig är han som har sänt mig.
17 I eder lag är ju ock skrivet att vad två människor vittna, det gäller såsom sant.
18 Här är nu jag som vittnar om mig; om mig vittnar också Fadern, som har sänt mig.


Jesus är "densamme igår idag och dess like i all evighet". Han är från begynnelsen Sonen i Guds treenighet "som blir kött". Gudamänniskan. Gud och människa förenad.

Fred:
Bortsett från att Jesus före sitt människoblivande var Ordet och först vid födelsen blev Sonen och därvid gavs namnet Jesus, så håller jag med dig.

Harry:
Det är det som är människans räddning och även det som ger offret av Kristi persons kropp och blod på korset dess värde.

Det är därför att angreppen står just på denna punkt kring vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Man kan tala om Jesus som Guds Son och betydelsen av blodsoffret på korset, säga sig gå emot JDS etc.

Men det är ju frågan vad man egentligen menar med Jesus som Guds Son och betydelsen av blodsoffret på korset.

Fred:
Som jag ser det så är det helt väsentligt att vi läser och förstår vad Skriften har att säga om alla dessa och andra frågor. Att vi sedan förmår forma någon teologi som vi tycker formar in och sammanfattar det hela menar jag nog vara rätt sekundärt och kanske farligt därför att vi riskerar att sätta vår teologi över Guds ord och att därmed bli blinda för Bibelsammanhang som vi inte riktigt förmår att passa in i vår teologi. Även om teologin i de flesta avseenden kan utsäga många sanningar om t ex ”vad man egentligen menar med Jesus som Guds Son och blodsoffret på korset” för den som brottats med texterna och formulerat teologin så är det långt ifrån säkert att den så formulerade teologin förmår kommunicera dessa insikter. Jag föredrar därför att undvika teologiska utläggningar och i stället koncentrera mig på att förstå texterna och vad de avsåg och därmed avser att kommunicera för sanning. Vi är förstors hjälpta av en formulerad metod för hur vi skall kunna nå fram till den här förståelsen utifrån Skriften och här är jag mycket tacksam för upptäckten av den metod som pfrs visat på och tillämpar. Hoppas att du inte tar illa upp om jag kopierar en sammanfattning av vad den metoden går ut på.

http://hem.bredband.net/b226694/pristine.htm

Välkommen till PFRS
Pristine Faith Restoration Society är en sammanslutning av kristna som önskar återfinna den tidiga församlingens pristina (rena, oförvanskade) tro och praxis - "den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga" genom Jesu Kristi Apostlar. Webster's lexikon definierar "pristine" som "tillhörande den tidigaste perioden eller tillståndet" och "oförvanskat, ofördärvat eller oförorenat". Vi inser att varje kristen organisation eller samfund hävdar att de står för den ursprungliga kristna tron. Men, genom de avsevärda variationerna i trosuppfattningar och praxis som förekommer bland utbudet av trossamfund så har den verkliga "Pristina tron" blivit fördunklad genom oräkneliga mänskoutformade läror. Många kristna grupperingar och samfund tror också att den kristna trosläran skulle fortsätta att utformas progressivt genom fortsatta uppenbarelser utöver vad Jesu tolv Apostlar explicit lärde. Som en följd härav kan vi finna en del som kallar sig själva för "Apostlar" och "Profeter" och som hävdar nya Gudomliga uppenbarelser. På liknande sätt hävdar några samfund, (Romerska Katoliker och Östligt Ortodoxa) att deras eget ledarskap, utifrån deras teori om en "Apostolisk Succession", talar direkt från Gud. I bägge fallen hävdas det att den "Apostoliska tjänsten" skulle ha fortsatt fram till vår tid. PFRS tar med bestämdhet avstånd från dylika föreställningar. Vårt namn uttrycker vårt syfte. Vårt mål är att återupptäcka den tidigaste Apostoliska traditionen, och att försvara den som den enda sanna och oföränderliga Kristna tron.
I PFRS uppdrag ingår djupgående studier i olika teologiska områden, de Bibliska språken, tolkningsteori, och den historiska kristendomen, allt för att vi bättre skall kunna förstå det tidigaste innehållet i den Apostoliska undervisningen. Medlemmarna av PFRS deltar i ett privat diskussionsforum, där vi forskar, debatterar, och arbetar med de här frågorna till dess vi blir förvissade om att vi har nått fram till den pristina Apostoliska undervisningen i respektive ämne. PFRS medlemmar kommer från skilda bakgrunder omfattande, Baptister, Plymotbröder, Pingstvänner, och de som aldrig tillhört något trossamfund. Men alla anser vi att PFRS fyra principer står över varje enskild sekteristisk lärouppfattning. De olika bakgrunderna ger oss tillgång till skilda unika perspektiv och kan i viss mån också bidra till kontroll och balans. Våra medlemmar bär också med sig en variation av tolkningskompetenser, några har inhämtat formell skolning i de bibliska språken, andra är självlärda, många med årtionden av kombinerade erfarenheter av tolkning, och undervisning av Guds Ord. Resultaten från våra forskningsarbeten och studier publiceras på PFRS hemsida som olika artiklar under sektionen för Läro studier. Vårt övergripande mål är att etablera en fri teologisk resurs för kristna som är intresserade av trons återställelse (Restauration movement). Vi syftar till att förse troende, förkunnare, äldste, pastorer, lärare, och missionärer med en fri värdefull resurs till hjälp för inskolningen av Guds folk i den pristina kristna tron.
Vid PFRS kommer sanningssökandet och den historiska av Jesus och Hans tolv Apostlar grundade kristna tron att vara det absolut viktigaste. Personliga ambitioner, agendor, eller profitintressen, tolereras inte av administratorn eller av PFRS medlemmar. Vi menar oss inte sitta inne med alla svar, men vi forskar, lär, och växer till i vår förståelse. Inte heller presenterar vi en fix samling läror som vi hävdar att de skulle utgöra hela sanningen. Förr än att försvara ett särskilt system så försöker vi att konsekvent tillämpa fyra grundläggande principer. Vi är övertygade om att den konsekventa tillämpningen av dessa fyra principer kommer att leda fram till sanningen inom varje teologiskt område.
PFRS medlemmar är öppna inför andra som håller sig till dessa principer, och som därvid ifrågasätter våra trosuppfattningar och pekar ut några inkonsekvenser. Dessa fyra principer är följande:
I. Skriftens absoluta auktoritet.
II. Konsekvent grammatisk historisk tolkning.
III. Sund logik
IV. Historisk mönsterbild i den tidiga församlingen.
Fastän många kristna grupperingar menar att de till viss del följer de första två eller tre principerna, så är PFRS så vitt vi vet, unik genom sin strävan att konsekvent försöka följa dessa, och därigenom att vi dessutom vill få våra trosuppfattningar bekräftade utifrån den tidiga församlingens historia.
Det här innebär att PFRS också söker att åstadkomma en historisk koppling till "den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga" genom det som Aposteln Paulus skrev om till Tessalonikerna "Stån alltså fasta, käre bröder, och hållen eder vid de lärdomar som I haven mottagit av oss, vare sig muntligen eller genom brev." (2 Tess. 2:15). Vi tror inte att vare sig den Romerskt Katolska Kyrkan eller de Östliga Ortodoxa Kyrkorna har varit trogna förvaltare av den Apostoliska muntliga traditionen. Däremot tror vi att de kristnas tidigaste litteratur, från de två eller tre första århundradena, innehåller värdefull information beträffande den muntliga tradition som förts vidare av Apostlarna. Den här informationen när den bekräftas av Skriften, kan användas för att försäkra oss om att vår tolkning av Bibelordet inte utgör vår egen konstruktion
Våran koppling till den tidiga post-Apostoliska församlingen kommer inte via en spårbar succession av ordinerade trons förvaltare, utan genom troget proklamerande av vad de tidiga församlingarna mottog från Apostlarna och proklamerade. För en mer djupgående diskussion om vår metodologi, välkomnar vi dig att besöka vår sektion för Läro studier och att där läsa våra artiklar
Diskussioner angående teologi, metod eller tolkning, olika Bibel läror, och kyrkohistoria, är gagnlösa och meningslösa om du inte först har blivit "född på nytt". Om du inte har en personlig relation med Gud genom Jesus Kristus, så vill vi uppmuntra dig att först läsa den här artikeln, Det allra viktigaste.




Harry:
Jehovas Vittnen talar även om Jesus som Guds Son och betydelsen av blodsoffret på korset. Men inte har de orden den Bibliska betydelsen för dem för det!!

Fred:
Jag tror att det bästa sättet att visa på JV är att visa på att de förfalskar Skriften, t ex är deras syn på Jesus som en gud inte hållbar utifrån noggrann läsning av Johannesprologen. Att utifrån teologiska diskussioner utan noggranna studier av relevanta Bibelsammanhang övertyga ett JV om att hans teologi inte håller måttet är nog rätt ogörligt. Men en analys likt den här borde i den mån vittnet är en sanningssökare kunna så ett frö av tvivel på Vakttornets grund.

http://www.pfrs.org/Kommentarary/john1_1.html


Harry:
Det finns de som säger sig gå emot JDS och trosförkunnelsen, men som ändå bara har en annan form av JDS i bagaget. Jag har pekat på några olika varianter av JDS i "Häftet", "Kan Gud dö - Jesu Kristi person - den stora stötestenen".

Du Fred säger att när Jesus kommer tillbaka, så kommer Han som en människa. Finns det en tidsperiod mellan Jesu tillkommelse och evigheten, så kommer han inte enbart som en människa, utan som en "Gudsmänniska", Gud och människa förenade, för att "regera till alla Hans fiender är Honom underlagda" och "så överlämna riket till Fadern" och "Gud (enheten av Fader, Son och Ande i den ende Gudens person) blir allt i alla".

Fred:
Jesus är för evigt både Gud och människa, och när han återkommer så är det samma Jesus som for upp som kommer tillbaka, precis som de två vitklädda männen (vilka de nu var) meddelade lärjungarna som stod och spanade i molnen efter den upptagne Människo och Gudasonen Jesus Kristus. Denne Jesus är för övrigt den samme Jesus som verkligen vinnlade sig att visa för lärjungarna att han var en fysisk person, en människa som åt och drack tillsammans med lärjungarna och som till och med uppmanade dem att beröra honom fysiskt för att konstatera att han var den uppståndne i en fysisk kropp.

Luk. 24:
34 Och dessa sade: »Herren är verkligen uppstånden, och han har visat sig för Simon.»
35 Då förtäljde de själva vad som hade skett på vägen, och huru han hade blivit igenkänd av dem, när han bröt brödet.
36 Medan de nu talade härom, stod han själv mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare med eder.
37 Då blevo de förfärade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de sågo.
38 Men han sade till dem: »Varför ären I så förskräckta, och varför uppstiga tvivel i edra hjärtan?
39 Sen här mina händer och mina fötter, och sen att det är jag själv; ja, tagen på mig och sen. En ande har ju icke kött och ben, såsom I sen mig hava.»
40 Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter.
41 Men då de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan allenast förundrade sig, sade han till dem: »Haven I här något att äta?»
42 Då räckte de honom ett stycke stekt fisk och något av en honungskaka;
43 och han tog det och åt därav i deras åsyn.
44 Och han sade till dem: »Det är såsom jag sade till eder, medan jag ännu var bland eder, att allt måste fullbordas, som är skrivet om mig i Moses’ lag och hos profeterna och i psalmerna.»
45 Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna.
46 Och han sade till dem: »Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,
47 och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och först i Jerusalem.
48 I kunnen vittna härom.
49 Och se, jag vill sända till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar här i staden, till dess I från höjden bliven beklädda med kraft.»
50 Sedan förde han dem ut till Betania; och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.
51 Och medan han välsignade dem, försvann han ifrån dem och blev upptagen till himmelen.

Apg. 1:
6 Då de nu hade kommit tillhopa, frågade de honom och sade: »Herre, skall du nu i denna tid upprätta igen riket åt Israel?»
7 Han svarade dem: »Det tillkommer icke eder att få veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt.
8 Men när den helige Ande kommer över eder, skolen I undfå kraft och bliva mina vittnen, både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien, och sedan intill jordens ända.»
9 När han hade sagt detta, lyftes han inför deras ögon upp i höjden, och en sky tog honom bort ur deras åsyn.
10 Och medan de skådade mot himmelen, under det han for upp, se, då stodo hos dem två män i vita kläder.
11 Och dessa sade: »I galileiske män, varför stån I och sen mot himmelen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från eder till himmelen, han skall komma igen på samma sätt som I haven sett honom fara upp till himmelen.»
12 Sedan vände de tillbaka till Jerusalem från det berg som kallas Oljeberget, vilket ligger nära Jerusalem, icke längre därifrån, än man får färdas på en sabbat.

När Jesus sedan kommer tillbaka har han lovat att åter äta tillsammans med sina lärjungar!

Luk. 22:
15 Och han sade till dem: »Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner;
16 ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike.»
17 Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: »Tagen detta och delen eder emellan;
18 ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer från vinträd.»

Här tror jag Jesus talar om den kommande bröllopsmåltiden som kommer att hållas i Jerusalem kort tid efter Jesus kommer och upprättar Guds rike på jorden!

http://hem.bredband.net/b226694/marriage.htm

Shalom!
Fred

Sköld skrev:

Fred, vad jag frågade efter är vad Paulus undervisade ang. lagen och offertjänsten i förhållande till Kristi liv och verk. Han skrev ju som bekant ett antal brev i undervisningssyfte.

Fred:
Om du vill få det till skulle finnas en motsättning mellan Paulus undervisning i breven och hans tillsammans med de troende judarnas deltagande i tempeltjänsten så är det väl upp till dig att först visa därpå, innan vi sedan tar itu med att bena ut missförståndet.

Shalom!
Fred

Fred, Ditt ickesvar är svar nog för mig, då det inte saknats långa bibeltexter i Dina tidigare inlägg, när Du gällt Din uppfattning betr. den återkommande offertjänsten.

Mvh

Tack Fred för svar ang. evangeliets centrala plats på den hemsida Du ständigt refererar till.

Ett litet tips om man ska uppleva det alldeles
"centralt", så låt "The Kingdom Hope in Hebrews" byta plats på sidan med "The Most Important Thing".

Vad som står under denna rubrik är ju i stora drag vad som skulle kunna lite "allmänt" stå på en kristen hemsida, eller varför inte på Livets Ords hemsida.

Man vet mycket lite vilken betydelse som ligger bakom orden, kring vem Jesus är, vad som ger offret av Kristi persons kropp och blod dess egentliga värde på korset etc.

Det tror jag är nödvändigt i den tid av villfarelse som vi möter idag, där ett vokabulär, som Du återger från sidan, även återges i många sammanhang, men med olika betydelse bakom orden, där det i slutändan visar sig att det ytterst sett är en falsk ande bakom.

T.ex. i Oneness - rörelsen, Trosförkunnelsen, Katolicismen, Messianska föreningen, bara för att nämna några, som vid första kontakten, ungefär har samma vokabulär som Du återgav kring "det viktigaste".

Det är fortfarande många frågor jag ställt som fortfarande väntar på svar. Och då gärna mer av personlig art från Dig personligen och inte bara "robot - liknande", hämtat från en hemsida, som Du verkar blint "åtlyda" vad där står.

Fred:

"så kommer Jesus som är både människa och Gud för evigt av nödvändighet förbli människa och Gud. Detta är anledningen till varför jag var tveksam till uttrycket 'förenad' angående Jesu mänskliga och Gudomliga natur.

Jag markerar därmed att jag anser möjligheten till ett åtskiljande mellan Jesu naturer som en orimlighet.

Tanken att Jesus skulle åtskiljas till två personer den ena enbart Gudomlig och den andra enbart mänsklig för att gå skilda vägar är enligt min mening närmast absurd."
---

HaFo:

Den enda möjlighet att denna åtskillnad skulle kunna ske vore att Jesus i likhet med "den förste Adam", föll i synd, dog andligen (åtskildes från Gud).

Detta är precis vad trosförkunnelsen lär skedde på korset!

Men det rakt motsatta sker, att Jesus i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet, besegrar syndens konsekvenser, när den läggs på Honom, så att Han igenom hela skeendet, förblir Gud och människa förenade, som därigenom kan bära fram det giltiga offret: Det RENA offret av Kristi persons kropp och blod!

I katolicismen är aldrig Jesus fullt ut människa "född i syndigt kötts gestalt". Därmed är det inte heller där "Gud och männsia förenade", beträffande Kristi person och därmed faller även där vem Jesus ÄR och bvetydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Hade det genom olydnad och synd hos Jesus blivit en åtskillnad mellan Gud och människa i Kristi person, så hade samma sak skett som med den fallne Adam och vi hade varit utan räddning.

Och det är precis vad t.ex. trosförkunnelsens JDS - lära innebär. När man menar att "Jesus behövde bli allt vad Adam blev, för att vi skulle kunna bli återlösta". Men den är bara en av flera varianter på den läran, som jag försökt visa på i det "Häfte", som jag ovan hänvisade till.

Fred:

"Det är klart att det är människan Jesus som dör (Gud kan inte dö), men döden innebär ju inte existensens upphörande för någon människa."

HaFo:

Vill igen hänvisa till "Häftet": "Kan Gud dö - Jesu Kristi person - den stora stötestenen". Där jag försöker riktigt "bena ut" dessa spörsmål. Återkom gärna med synpunkter från innehållet i detta "Häfte".

Fred:

"Bortsett från att Jesus före sitt människoblivande var Ordet och först vid födelsen blev Sonen och därvid gavs namnet Jesus, så håller jag med dig."

Vad menar Du egentligen? Var inte Guds person en enhet av Fader, Son och Ande från evighet? Och att Sonen så i treenigheten blev "kött"? Blev Han Sonen först vid människoblivandet???
---

Nog synes det fortfarande vara lite svävande vad Du egentligen menar kring vad en återupprättad "offertjänst" skulle ha för betydelse och funktion.

Så därför igen: Skulle den ritualen fylla ngn annan funktion än att peka på det en gång för alla givna offret av Kristi perons kropp och blod på korset?

Jag vill mena att det i så fall då skulle handla om att trampa "förbundsblodet under sina fötter som orent".

Du hänvisar till att Paulus skulle ha deltagir i sådana djuroffer i synagogan. Nog vore det märkligt om han skulle ha gjort det om det då inte samtidigt hade som uppgift att symbolisera och peka på det redan fullbordade offret på korset.

Men det är ju samtidigt motsägelsefullt om så skulle vara fallet med icke till tro på Jesus kommande Judar??

Hoppas Du i vart fall klart vill konstatera att vi aldrig ska ge oss i lag med ngn annan ceremoni, än att den enbart prekar tillbaka till det redan fullbordade offret på korset och som ceremoni inte i sig själv är livgivande, utan att det enda livgivande för såväl hedningar som Judar är Kristi blodsoffer på korset!

HaFo

1 Kor. 9:19-23 "Ty fast jag är fri
och oberoende av alla, har jag dock
gjort mig till allas tjänare,
för att jag skall vinna dess flera.

För judarna har jag blivit
såsom en jude, för att kunna vinna judar;
för dem som står under lagen har jag,
som själv inte står under lagen,
blivit såsom jag stod under lagen,
för att kunna vinna dem som står under lagen.

För dem som är utan lag har jag,
som inte är utan Guds lag, men är i Kristi lag, blivit såsom jag vore utan lag, för att jag skall
vinna dem som är utan lag.

För de svaga har jag blivit svag,
för att kunna vinna de svaga;
för alla har jag blivit allt
för att jag i alla händelser
skall frälsa några."

Harry:
Ett litet tips om man ska uppleva det alldeles
"centralt", så låt "The Kingdom Hope in Hebrews" byta plats på sidan med "The Most Important Thing".

Vad som står under denna rubrik är ju i stora drag vad som skulle kunna lite "allmänt" stå på en kristen hemsida, eller varför inte på Livets Ords hemsida.

Man vet mycket lite vilken betydelse som ligger bakom orden, kring vem Jesus är, vad som ger offret av Kristi persons kropp och blod dess egentliga värde på korset etc.

Det tror jag är nödvändigt i den tid av villfarelse som vi möter idag, där ett vokabulär, som Du återger från sidan, även återges i många sammanhang, men med olika betydelse bakom orden, där det i slutändan visar sig att det ytterst sett är en falsk ande bakom.

T.ex. i Oneness - rörelsen, Trosförkunnelsen, Katolicismen, Messianska föreningen, bara för att nämna några, som vid första kontakten, ungefär har samma vokabulär som Du återgav kring "det viktigaste".

Det är fortfarande många frågor jag ställt som fortfarande väntar på svar. Och då gärna mer av personlig art från Dig personligen och inte bara "robot - liknande", hämtat från en hemsida, som Du verkar blint "åtlyda" vad där står.

Fred:
Eftersom samtalet kommit att handla om innehållet på pfrs hemsida, så fortsätter jag nog med att följa upp dina synpukter angående vad du menar saknas där. Som jag förmodar att du har upptäckt så innehåller den under avdelningen PFRS Doctrinal Studies flera underavdelningar som tämligen ingående tar upp diverse lärofrågor, (In-depth theological studies include, Progressive Dispensationalism, Calvinism vs. Arminianism, Eschatology & the Rapture, Eternal Security, Baptism, the Trinity, Spiritual Gifts, the PFRS method for discovering truth, & more...) där avhandlas bland annat både Oneness Pentacostal och Messianic Christian Root och Preterism, som ju alla är företelser och/eller rörelser som vi har berört i våra samtal. Trosrörelsen är väl inte direkt nämnd även om en del av deras avvikelser berörs inom avdelningen för karismatik (Spiritual Gifts - Pentecostal & Charismatic Issues ), men visst finns det plats för fler artiklar som mer direkt ifrågasätter deras läror typ JDS läran. Nu är ju pfrs en ung rörelse och hemdidan utökas ständigt med nya artiklar, men vi har knappast ambitionen att heltäckande behandla alla konstigheter som dyker upp. Vår önskan är väl inte heller direkt att bli en discernment site, sådana finns det ju flera av på nätet som gör ett bra jobb. Vad pfrs vill är ju att genom grundläggande studier av bland annat sådana rörelser som hamnat fel komma fram till vad som är den pristina tron. För det ändamålet är det väl mer givande att fokusera på äldre och mer inflytelserika företeelser typ den reformerta tron och dispensationalismen. Ämnesvalen återspeglar ju sedan förstors också bakgrunden hos de som skribenter mer aktiva medlemmarna, och mig veterligen har ingen här någon närmare bakgrund eller anknytning till något trosrörelseliknande sammmanhang. En del av det som skrivits har ju annars producerats i samband med debatter som förts med företrädare med avvikande uppfattningar typ trafitionell dispendarionalism och preterism. Någon motsvarande debatt har inte förts mot någon trosrörelseföreträdare, men om det skulle bli aktuellt så skulle säkerligen förutom debatten också flera pfrs artiklar skrivas och publiceras i en egen mapp.

För den som inte riktigt vet vad vi talar om här så passar jag på att ge länken till den aktuella sidan som jag också kopierar nedanför.

http://hem.bredband.net/b226694/studies.htm

PFRS Resurscenter för Lärostudier
--------------------------------------------------------------------------------


PFRS Filosofi och Metodik - Forsknings och tolkningsmetoder bakom PFRS unika sätt att närma sig den sunda läran. Vi rekommenderar dig att börja dina studier här. Vårt sätt att föra närma oss till att upptäcka sanningen, är annorlunda än både den Katolskt Kyrkliga eller den Reformerta teologins. Vilket avspeglar sig i hur vi behandlar varje teologiskt område.

Inledningen + 1 artikel översatt!
Dopet - PFRS syn på dopet är inte ett bland moderna evangelikala kristna populärt ställningstagande. Vi har nyligen tagit avstånd ifrån det typiska "baptistiska" synsättet till förmån för ett synsätt som vi har funnit vara det som de tidigaste kyrkofäderna praktiserade. Läs och lär därför om varför vi nu tror att dopet var instiftat som den universellt gällande handlingen att lyda evangeliet. Den "nya födelsen" inträffar då någon tror Evangeliet, omvänder sig från sina synder, och låter döpa sig med dopet i vatten. Vi inser att vår ändrade inställning kommer att skilja oss från en stor del av den Evangelikala gemenskapen. Vi är emellertid beslutna att följa sanningen oavsett vad det kostar oss. Vi tror att de bibliska såväl som de historiska beläggen talar mycket starkt för den här synen.

Nyöversatta artiklar!!
Kiliasm - Guds Rike - Progressiv Dispensationalism - Guds Rikes natur och de återlöstas eviga destination är ämnen som idag disputeras en hel del. Vi tror att en av dagens mest lovande riktningen är den som nu framträder ur en genomgående revidering av dispensationalismen under benämningen "Progressiv Dispensationalism". Det här systemet är närmast identiskt med vad som tidigare kallades för "Historisk Premillennianism", och som de tidiga kristna kallade för "Kiliasm" (kill'-E-az-um), efter det grekiska ordet för "tusenårsriket" (latin "millenium"). Här kan du utan att behöva vara teolog läsa och lära om Dispensationalismens mycket försenade återvändande till den historiska kristna teologin. Den här sektionen innehåller också en debatt, Traditionell Dispensationalism kontra Progressiv Dispensationalism (Kiliasm), Dr. Mal Couch (Tyndale Theological Seminary) kontra Tim Warner (PFRS). Vi tror att en rätt teologi rörande dessa ting är grundläggande för förståelsen av Guds hela plan


Eskatologi - Tiden för Uppståndelsen och Uppryckelsen av Församlingens utvalda - Vår associerade hemsida, The Last Trumpet - Post-trib Research Center, innehåller ett stort antal artiklar om post-tribulationism, som är den syn på vedermödan och Jesu andra tillkommelse som utan undantag var den tidiga församlingens. Där besvaras också argument från pre-tribulationism, och där redogörs för och behandlas den historiska bakgrunden för både den post-tribulationistiska och den pre-tribulationistiska synen. Här finns också en hel del dokumentation angående tidig Kristen eskatologi. (Den här länken öppnas i ett nytt fönster.)

Introduktionen översatt!
Kalvinism - Reformert Teologi - Reformationen gjorde upp med många av den Latinska Kyrkans falska läror och excesser som ackumulerats under mer än tusen års tid av papistisk dominans. Men i en del fall ersatte man dem i stället med Augustinus, en tidigare gnostikers idéer från det fjärde århundradet. Augustinus metodologi var revolutionerande i jämförelse med de kristna apologeters som verkat före honom, Justin, Irenaeus, Tertullianus, och Hippolytus. Dessa argumenterade inte enbart utifrån Skriften, utan också från samstämmiga muntliga traditioner som Apostlarna hade lämnat efter sig i arv, - enigheten av universell ortodoxi - som hade bevarats av de lokala Apostoliska församlingarna. Augustinus var en skolad filosof, som inte brydde sig mycket om bevarad ortodox tradition. Hans metod var att tolka Skriften utifrån sitt paradigm av Neo-Platonskt tankegods. Från att tidigare ha baserat sitt försvar utifrån bevarad ortodoxi, övergick man nu till att legitimera kristendomen utifrån kristnas filosofiska spekulationer. Det var det här drastiska skiftet i kristen apoletik, som så småningom ledde fram till vad som idag kallas för "Kalvinism".

Introduktionen översatt!
Evig Säkerhet - En gång Frälst alltid Frälst - Tanken att kristna aldrig kan gå förlorade - oavsett vad de företar sig - är, sett i den kristna historiens perspektiv, en tämligen ny undervisning. Den växte fram ur Kalvinismen, även om den idag också omfattas av många av dem som avfärdar Kalvinismen. Läs och lär om vad Bibeln har att säga om den troendes säkerhet, och om varför de kristna inte kände till något "en gång frälst alltid frälst" under de första 1500 åren av den kristna historien.

Ännu ej översatt!
Andliga Gåvor - Frågor rörande Pingst & Karismatiska rörelsen - Undersök vilken roll de andliga nådegåvorna hade i den tidiga Församlingen, och vad som därav bör följa för Församlingen idag. Den här avdelningen innehåller sådant som det inte så ofta undervisas om av andra nutida kristna författare eller lärare.

Ännu ej översatt!
Messianska Hebreiska frågor typ Sabbatsfirande - Den här avdelningen innehåller artiklar som behandlar den moderna Hebreiska Rötter (Hebrew Roots) & Messianska rörelserna och Sjundedags Adventisterna, speciella frågor berörande Mose Lag och hur den relaterar till kristna.

Ännu ej översatt!
Oneness Pingst frågor - Här återfinns artiklar som behandlar Treenigheten, formuleringen vid dopet, och syftet med tungotalet - tvisteämnen mellan Oneness Pingstvänner och Evangeliskt kristna. Du kommer också att finna kritisk information angående dessa ting utifrån vad tidiga kristna skrivit, och som gör upp med myten om att Treenighetstron och bruket av Treenighetsformuleringen vid det kristna dopet skulle ha varit en Romerskt Katolsk innovation.

Ännu ej översatt!
Preterism - Utifrån sitt mycket destruktiva system för att tolka profetian så utgör Preterismen något långt mer än enbart en annan eskatologi. Den har långtgående konsekvenser inom nästan varje teologiskt område, inklusive synen på försoningen, Kristi person, Evangeliet, ett förnekande av kroppens uppståndelse. Preterism utgör en subtil form av Platonism, liknande de tidiga gnostiska villfarelsernas. PFRS anser att det här falska systemet bör klassas som "villfarelse" eftersom det förnekar fundamentala kristna trosläror och betraktar Skriften utifrån ett Grekiskt Platonskt paradigm snarare än ett Judiskt - Kristet. Den här sektionen innehåller en debatt, Preterism kontra Futurism, Samuel Frost kontra Tim Warner.


Shalom!
Fred

Sedan relationen mellan Gud och Människan, är återupprättad - och det skedde genom Jesu offerdöd, försoningsdöd, på korset - så behövs inga fler offer.

Offertjänsten under GT-tiden var för syndens skull; den fanns inte mellan Människan och Gud innan syndafallet, den hade då ingen funktion eftersom synden inte fanns,

och den pekade ytterst framåt mot Jesu kommande, och Hans fullkomliga försoningsoffer, försoningsblod, då Han skulle "bortta synden", d.v.s. röja ur vägen skiljemuren mellan Gud och Människan.

Därför kommer heller aldrig offertjänsten tillbaka i Guds rike. Den har ingen funktion helt enkelt, p.g.a. den fullkomliga gemenskapen - livsgemenskapen - mellan Gud och Människan, p.g.a. Jesu försoning.

--

Offertjänsten var inget självändamål, utan tillkom för syndens skull.

Sköld skriver:

Sedan relationen mellan Gud och Människan, är återupprättad - och det skedde genom Jesu offerdöd, försoningsdöd, på korset - så behövs inga fler offer.

Offertjänsten under GT-tiden var för syndens skull; den fanns inte mellan Människan och Gud innan syndafallet, den hade då ingen funktion eftersom synden inte fanns,

och den pekade ytterst framåt mot Jesu kommande, och Hans fullkomliga försoningsoffer, försoningsblod, då Han skulle "bortta synden", d.v.s. röja ur vägen skiljemuren mellan Gud och Människan.

Därför kommer heller aldrig offertjänsten tillbaka i Guds rike. Den har ingen funktion helt enkelt, p.g.a. den fullkomliga gemenskapen - livsgemenskapen - mellan Gud och Människan, p.g.a. Jesu försoning.

--

Offertjänsten var inget självändamål, utan tillkom för syndens skull.

Fred;
Det är väl ingen som påstått att offren som kommer att genomföras under tusenårsriket kommer att vara försonande. Det var de ju inte heller under Gamla Förbundets tid.

Hebr. 10:
1 ¶ Ty lagen innehåller en skugga av det tillkommande goda, men framställer icke tingen i deras verkliga gestalt; därför kan den aldrig genom de offer som ständigt frambäras, år efter år på samma sätt, fullkomna dem som framträda med sådana.
2 Annars skulle man väl hava upphört att offra, då ju de som så förrättade sin gudstjänst icke mer kunde veta med sig någon synd, sedan de en gång hade blivit renade.
3 Men just i offren ligger en årlig påminnelse om synd.
4 Ty omöjligt är att tjurars och bockars blod skulle kunna borttaga synder.
5 Därför säger han vid sitt inträde i världen: »Slaktoffer och spisoffer begärde du icke, men en kropp beredde du åt mig;
6 i brännoffer och syndoffer fann du icke behag.
7 ¶ Då sade jag: ‘Se, jag kommer-i bokrullen är skrivet om mig-för att göra din vilja, o Gud.’»
8 Sedan han först har sagt: »Slaktoffer och spisoffer, brännoffer och syndoffer begärde du icke, och i sådana fann du icke behag» -och dock frambäras de efter lagen-
9 säger han vidare: »Se, jag kommer för att göra din vilja.» Så tager han bort det förra, för att sätta det andra i stället.
10 Och i kraft av denna »vilja» hava vi blivit helgade, därigenom att Jesu Kristi »kropp» en gång för alla har blivit offrad.
11 Och alla andra präster stå dag efter dag i sin tjänst och frambära gång på gång enahanda offer, som dock aldrig kunna borttaga synder;
12 men sedan denne har framburit ett enda offer för synderna, sitter han för beständigt på Guds högra sida
13 och väntar nu allenast på att »hans fiender skola bliva lagda honom till en fotapall».
14 Ty med ett enda offer har han för beständigt fullkomnat dem som bliva helgade.
15 Härom vittnar jämväl den helige Ande för oss. Ty sedan Herren hade sagt:
16 »Detta är det förbund som jag skall sluta med dem i kommande dagar», säger han: »Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinnen skall jag skriva dem»;
17 och vidare: »Deras synder och deras orättfärdiga gärningar skall jag aldrig mer komma ihåg.»
18 Men där förlåtelse för dessa är given, där behöves icke mer något offer för synd.

Men ändå kan vi av Sak.14 läsa om offer som kommer att genomföras efter Jesu tillkommelse, och uppenbarligen i Herrens hus. Det tempel som kommer att finnas i Jerusalem under 1000 årsriket.

Sak. 14:
20 På den tiden skall på hästarnas bjällror stå att läsa: »Helgad åt HERREN», och grytorna i HERRENS hus skola vara såsom offerskålarna framför altaret.
21 Och var gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad åt HERREN Sebaot, så att var och en som vill offra kan komma och taga en sådan och koka i den. Och ingen kanané skall mer finnas i HERREN Sebaots hus, på den tiden.

Vi får akta oss så att våran teologi inte gör oss blinda för vad som står skrivet i Guds eget ord. Eller har du någon annan förklaring till vad som här står klart uttalat i ett sammanhang som knappast kan vara något annat än vad som kommer att öga rum i Jerusalem i anslutning till Herrens hus och den där uppenbarligen pågående tempeltjänsten!

Du kan läsa mer om det här i den här artikeln av Tim Warner som jag översatt till svenska.

http://hem.bredband.net/b226694/offer_mi.htm

forts följer.

Här kopierar jag in artikeln som ger ytterligare Skriftbevis för en pågående offertjänst under tusenårsriket.

Offer under tusenårsriket?

Författad av Tim Warner - Copyright © 1998 - 2003
Översatt av Fred Örtegren april 2005

Jes. 56:7

dem skall jag låta komma till mitt heliga berg och giva dem glädje i mitt bönehus, och deras brännoffer och slaktoffer skola vara mig välbehagliga på mitt altare; ty mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk.

Fråga: När i världshistorien har templet varit ett "bönehus FÖR ALLA FOLK"? Svar: ALDRIG! Man må argumentera att världens "folk" i Jesaja 56:7 inte nödvändigtvis måste innebära var och en, utan skulle kunna referera till hela Israel. Vi finner emellertid att Jesus tolkar det här textstället lite annorlunda, när han driver ut månglarna ur templet.

Mark 11:17

17 Och han undervisade dem och sade: »Det är ju skrivet: ‘Mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk [ all nations; KJV].’ Men I haven gjort det till en rövarkula.»

Det grekiska ordet för "folk" är här "ethnos" [från vilket vi fått ordet "etnisk"] vilket är samma ord som normalt annars översätts med "hedningar" ["Gentiles"] i NT. Enligt Jesus så förutsade därför Jesajas profetia en framtid då det fysiska templet skulle vara ett bönehus för ALLA NATIONER [Hedningar, Gentiles]. Den enda möjliga framtida uppfyllelsen av den profetian som jag kan se är i ett fysiskt tempel i Jerusalem under tusenårsriket [som Sakarja 14 beskriver, där alla folken kommer samman för att hålla högtid]. Jag förstår inte hur man kan hålla det här för att vara en allegori, när ju Jesus tydligt refererade till templet av sten i Jerusalem när han tolkade Jesajas profetia!

Det tempel som byggs under vedermödan kommer att bli skändat av Antikrist. När Jesus återvänder kommer det inte bara att renas, utan det blir fullständigt återuppbyggt i en mycket större skala. Templet som beskrivs i Hesekiel 40-48 är millennie-templet och är det tempel som Jesaja [och Jesus] hade i åtanke, liksom också Sakarja. Enligt Hesekiel så kommer det templet att bli i en mycket större skala än något av de tidigare templen, faktiskt mycket större än vad den nuvarande tempelplatsen kan rymma.

Det föreligger en del skilda uppfattningar angående tolkningen av Hesekiel 40-44, angående om huruvida det här storslagna templet skall förstås bokstavligt. En del reser invändningar mot tanken på något som helst tempel här, vare sig under tusenårsriket eller ej. Men Sakarja 14 är ett av de tydligaste textställena som anger ett faktiskt existerande tempel under tusenårsriket. Lägg särskilt märke till den tydliga referensen till lövhyddohögtiden och millennie-templet EFTER striden vid Harmagedon.

Sakarja 14:1-11&16-21

1 Se, en dag skall komma, en HERRENS dag, då man i dig skall utskifta byte.

2 Ty jag skall församla alla folk till strid mot Jerusalem; och staden skall intagas, och husen skola plundras och kvinnorna skändas. Och hälften av folket i staden skall föras bort i fångenskap. Men återstoden därav skall icke bliva utrotad ur staden;

3 ty HERREN skall draga ut och strida mot de folken, såsom han stridde förr på drabbningens dag.

4 Och han skall den dagen stå med sina fötter på Oljeberget, gent emot Jerusalem, österut; och Oljeberget skall rämna mitt itu, mot öster och väster, till en mycket stor dal, i det att ena hälften av berget viker undan mot norr, och andra hälften därav mot söder.

5 Och I skolen fly ned i dalen mellan mina berg, ty dalen mellan bergen skall räcka ända till Asel; I skolen fly, såsom I flydden för jordbävningen i Ussias, Juda konungs, tid. Då skall HERREN, min Gud, komma, ja, du själv och alla heliga med dig.

6 Och det skall ske på den dagen att ljuset skall bliva borta, ty himlaljusen skola förmörkas.

7 Och det bliver en dag som är ensam i sitt slag, och som är känd av HERREN, en dag då det varken är dag eller natt, en dag då det bliver ljust, när aftonen kommer.

8 Och det skall ske på den tiden att rinnande vatten skola utgå från Jerusalem, ena hälften mot Östra havet och andra hälften mot Västra havet; både sommar och vinter skall det vara så.

9 Och HERREN skall då vara konung över hela jorden; ja, på den tiden skall HERREN vara en, och hans namn ett.

10 Hela landet från Geba till Rimmon, söder om Jerusalem, skall då förvandlas till en slättmark; men själva staden skall trona på sin höjd, och sträcka sig från Benjaminsporten ända till den plats där den förra porten stod, till Hörnporten och Hananeltornet och till de kungliga vinpressarna;

11 och folket skall bo där i ro och icke mer givas till spillo, ty Jerusalem skall trona i trygghet.....

16 Och det skall ske att alla överblivna ur alla de folk som kommo mot Jerusalem skola år efter år draga ditupp, för att tillbedja konungen HERREN Sebaot, och för att fira lövhyddohögtiden.

17 Men om någon av jordens folkstammar icke drager upp till Jerusalem, för att tillbedja konungen HERREN Sebaot, då skall över den icke komma något regn.

18 Om Egyptens folkstam icke drager åstad och kommer ditupp, så skall ej heller över den komma regn. Detta bliver den hemsökelse som HERREN skall låta drabba de folk som icke draga upp för att fira lövhyddohögtiden.

19 Ja, så skall Egypten drabbas av sin synd, så skola ock alla andra folk [HEDNINGAR] drabbas av sin synd, om de icke draga upp för att fira lövhyddohögtiden.

20 På den tiden skall på hästarnas bjällror stå att läsa: »Helgad åt HERREN», och grytorna i HERRENS hus skola vara såsom offerskålarna framför altaret.

21 Och var gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad åt HERREN Sebaot, så att var och en som vill offra kan komma och taga en sådan och koka i den. Och ingen kanané skall mer finnas i HERREN Sebaots hus, på den tiden.

Faktum är att den här texten klart utsäger att det kommer att finnas både ett tempel OCH en offertjänst, samt FOLKSTAMMAR (hednafolk) som kommer för att fira lövhyddohögtiden EFTER striden vid Harmageddon, då Kristus återvänder till Oljeberget med "alla sina heliga".

Olika slags Offer

När det gäller anförda svårigheter att harmonisera dessa offer med bibelställen som Hebr.10, där Kristi försoningsgärning är utförd "en gång för alla", och då det därför inte längre skulle finnas några behov av ytterligare offer för synder, så måste man inse att inte alla offer var "försonande" offer. Tekniskt sett utfördes försoningsoffret endast en gång om året, på "Försoningsdagen". På den 10:e dagen i månaden tishri, tog översteprästen blodet och gick med det in i det allraheligaste, och bestänkte förbundsarken därmed. Det här är tydligen vad Hebreerbrevet har i åtanke när det refererar till att Kristi försoning är utförd "en gång för alla".

Hebr. 9:22-28

22 Så renas enligt lagen nästan allting med blod, och utan att blod utgjutes gives ingen förlåtelse.

23 Alltså var det nödvändigt att avbilderna av de himmelska tingen renades genom sådana medel; men de himmelska tingen själva måste renas genom bättre offer än dessa.

24 Ty Kristus har icke gått in i ett allraheligaste som är gjort med händer, och som allenast är en efterbildning av det sannskyldiga, utan han har gått in i själva himmelen, för att nu träda fram inför Guds ansikte, oss till godo.

25 Ej heller har han gått ditin, för att många gånger offra sig själv, såsom översteprästen år efter år går in i det allraheligaste, med blod som icke är hans eget.

26 Han hade annars måst lida många gånger allt ifrån världens begynnelse. I stället har han uppenbarats en enda gång, nu vid tidernas ände, för att genom offret av sig själv utplåna synden.

27 Och såsom det är människorna förelagt att en gång dö och sedan dömas,

28 så skall Kristus, sedan han en gång har blivit offrad för att bära mångas synder, för andra gången, utan synd, låta sig ses av dem som bida efter honom, till frälsning.


Det är tydligt att genom att referera till prästen som träder fram med blodet i templet en gång om året så talar den här texten om "försoningsdagen"

Lövhyddohögtiden [Sakarja 14] och påsken [Hesekel 45] kommer att firas under tusenårsriket. Men det kommer däremot INTE försoningsdagen att göras. Lägg i följande textställe märke till vilka högtider som kommer att firas under tusenårsriket. Och lägg särskilt märke till att inte pingsten, trumpetfesten och försoningsdagen omnämns.

Hes. 45:21-25

21 På fjortonde dagen i första månaden skall ni fira påskhögtid; i sju dagar skall ni hålla högtid, och man skall då äta osyrat bröd.

22 På den dagen skall fursten för sig själv och för allt folket i landet offra en tjur till syndoffer.

23 Men sedan, under högtidens sju dagar, skall han dagligen under de sju dagarna offra såsom brännoffer åt HERREN sju tjurar och sju vädurar, alla felfria, och såsom syndoffer en bock dagligen.

24 Och såsom spisoffer skall han offra en efa till var tjur och en efa till var vädur, jämte en hin olja till var efa.

25 På femtonde dagen i sjunde månaden skall han vid högtiden frambära likadana offer under de sju dagarna, likadana syndoffer, brännoffer och spisoffer och lika mycket olja.

"Påsken" var en högtid som varade en dag och som inledde "det osyrade brödets högtid" som varade sju dagar [Lev. 23]. Därför kan det förstås av den ovanstående texten, att eftersom "påsken" fortsätter med en 7 dagars högtid, så hålls hela påsk/osyrade brödet/förstfrukts högtiderna. Vad som däremot inte omnämns är pingsten, som inträffade 50 dagar efter första söndagen [förstfrukten] efter påskdagen. Vi finner också att av den 7:e månadens högtider, trumpetfesten [tishr 1], försoningsdagen [tishri 10], och lövhyddohögtiden [tishri 15-21], så är endast lövhyddohögtiden omnämnd. Frågan är då varför? Jag tror att svaret åtminstone delvis är att finna i att "försoningen" var fullbordad i Kristus. Jeremia gör klart att "försoningsdagen" INTE kommer att bli firad under tusenårsriket.

Jer. 3:14-17

14 Vänden om, ni avfälliga barn, säger HERREN, ty jag är eder rätte herre; så vill jag hämta eder, en från var stad och två från var släkt, och föra eder till Sion.

15 Och jag vill ge er herdar efter mitt hjärta, och de skall föra er i bet med förstånd och insikt.

16 Och det skall ske, att när ni på den tiden förökar er och blir fruktsamma i landet, säger HERREN, då skall man icke mer tala om HERRENS förbundsark eller tänka på den; man skall icke komma ihåg den eller sakna den, och man skall icke göra någon ny sådan.

16 And it shall come to pass, when ye be multiplied and increased in the land, in those days, saith the LORD, they shall say no more, The ark of the covenant of the LORD: neither shall it come to mind: neither shall they remember it; neither shall they visit it; neither shall that be done any more. [KJV]

17 Utan på den tiden skall man kalla Jerusalem »HERRENS tron»; och dit skola församla sig alla hednafolk, till HERRENS namn i Jerusalem. Och de skola icke mer vandra efter sina onda hjärtans hårdhet.

"Arken" var endast "besökt" ["visit"; KJV] en gång om året av överste prästen, då han bestänkte den med blod, och bringade FÖRSONING för sitt folk. Den övriga tiden av året, befann den sig bara där i det allraheligaste borta från dagens ljus. När Jeremia säger "aldrig skall detta ske igen" [ö.f. KJV], säger han att överste prästens besökande av det allraheligaste på försoningsdagen [tishri 10] inte längre kommer att ske. Därefter talar han om varför! Eftersom i stället för "HERRENS förbundsark" så kommer HERRENS tron då att vara där! Med andra ord, under GT:s tid så var "förbundsarken" TEMPORÄR och ett SUBSTITUT för den fysiska närvaron av Herren på sin tron i sitt heliga tempel! Gud har varit på sin tron i sitt heliga tempel såsom det är beskrivet i Uppenbarelseboken. Templet på jorden var endast en kopia eller en representation av Guds tempel i himmelen [Hebr. 8:5]. "Förbundsarken" representerade Guds tron. Prästen som gick in i det allraheligaste för att bestänka arken med blodet var en symbol för Kristus som trädde in i himmelens tempel med Sitt eget blod!

Hebr. 9:12

12 gick han, icke med bockars och kalvars blod, utan med sitt eget blod, en gång för alla in i det allraheligaste och vann en evig förlossning.

Visst är det underbart att se hur finstämt allt det här passar samman! I tusenårsriket kommer det inte att finnas någon präst som står under någon restriktion som hindrar honom från att träda inför det allraheligaste i templets mer än en gång om året! Herrens tron kommer att vara på den allraheligaste platsen, och templets förlåt kommer att vara ÖPPNAD! Människor kommer att ha fullt tillträde till Herren inför Hans tron! De kommer att komma till Jerusalem för att tillbedja, och föra med sig sina offer inför Herren.

De offer som kommer att frambäras kommer INTE att vara försoningsoffer för synd. Kristus tog itu med den saken en gång för alla. Där kommer emellertid att framföras många offer av lovprisning, och till åminnelse. Det här är i själva verket också vad påsken var, en högtid till åminnelse av Guds befrielse från Egypten, och en profetia om korsfästelsen. Lövhyddohögtiden var till åminnelse av ökenvandringen, och utgör samtidigt en profetia om tusenårsriket! Dessa högtider kommer att bli storartade högtider till åminnelse av vad Gud har gjort för oss, precis liksom vi nu håller "Herrens måltid" både som en åminnelse av korsfästelsen, OCH en profetia om tusenårsriket, när vi kommer att sitta ner och hålla måltid med Jesus själv.

Luk. 22:15-20

15 Och han sade till dem: »Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner;

16 ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike.»

17 Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: »Tagen detta och delen eder emellan;

18 ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer från vinträd.»

19 Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav åt dem och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»

20 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder.


Du kan här både se åminnelseaspekten av Herrens måltid liksom den profetiska aspekten. Det är på samma sätt med alla högtiderna. När vi väl är på den andra sidan av Jesu andra tillkommelse så kommer det som nu är "profetiskt" att då vara "till åminnelse".!

Det synes mig att alla de offer som nämns i samband med Hesekiels tempel borde uppfattas som att de kommer att vara åminnelsehögtider, tillbakablickande mot vad som redan förverkligats, på ett liknande sätt som vi nu högtidlighåller korsfästelsen med bröd och vin.

Några kanhända invänder och menar att varje slags offer skulle vara hädiska. Men vad var då offren för något till att börja med? Fanns det någonsin någon kraft i dem till att försona synder? Hebreerbrevets författare säger, nej!

Heb 10:1-4

1 Ty lagen innehåller en skugga av det tillkommande goda, men framställer icke tingen i deras verkliga gestalt; därför kan den aldrig genom de offer som ständigt frambäras, år efter år på samma sätt, fullkomna dem som framträda med sådana.

2 Annars skulle man väl hava upphört att offra, då ju de som så förrättade sin gudstjänst icke mer kunde veta med sig någon synd, sedan de en gång hade blivit renade.

3 Men just i offren ligger en årlig påminnelse om synd.

4 Ty omöjligt är att tjurars och bockars blod skulle kunna borttaga synder.

Hans poäng är INTE att offer inte längre kan sona synd, Kristus dog en gång för alla. Hans poäng är helt tydligt den att, de ALDRIG någonsin KUNNAT sona för synd! Om de hade kunnat så hade det inte funnits någon anledning att upprepa dem år efter år. Så därför var inte ens under GT:s tid offren avsedda att bringa någon verklig försoning, utan tjänade till att utgöra en påminnelse för Israel om deras synder på en årlig basis. Offren pekade mot Kristus. Israels problem var att de fäste för stor mening till offren utan att inse deras PROFETISKA betydelse. I stället förväntade de sig att kunna tillräkna sig någon speciell merit genom blodet från "tjurar och bockar" som om de skulle kunna rena dem från deras synder, medan de kom att förkasta den enda verkliga försoningen för synd.

Om djuroffren aldrig någonsin utgjort några verkliga "försoningsmedel" för synder, utan var profetiska till sin natur, vad är det då för problematiskt med ett offer som offras till åminnelse av den fullbordade profetiska typen? Ingenting!

Är det synd att idag fira påsken, genom att döda ett lamm och att äta det i gemenskap med sin familj, under det att man påminner sig om hur Gud befriade sitt folk ur Egypten? Naturligtvis inte! Men, när man observerar den profetiska aspekten av påsken och hur den visar fram emot Kristus och när man firar påsken i tro och tillbedjan av Kristus så är dess mening fullständig.

De som hävdar att ett sådant firande skulle vara hädiskt, därför att Kristus dött en gång för alla, borde tillämpa samma princip på Herrens måltid! Innebär inte firandet av Herrens måltid med vin och bröd samma sak? Visst gör det! Det är en symbolism som visar mot Kristus! Sade inte Jesus själv att Han skulle fira påsken tillsammans med Sina lärjungar i det kommande riket?

Luk. 22:15-16

15 Och han sade till dem: »Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner;

16 ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike.»

Vem är den mystiska "Fursten" i Hesekiels tempel?

Hes. 44:1-3

1 Därefter förde han mig tillbaka mot helgedomens yttre port, den som vette åt öster; den var nu stängd.

2 Och HERREN sade till mig: »Denna port skall förbliva stängd och icke mer öppnas, och ingen skall gå in genom den, ty HERREN, Israels Gud, har gått in genom den; därför skall den vara stängd.

3 Dock skall fursten, eftersom han är furste, få sitta där och hålla måltid inför HERRENS ansikte; han skall då gå in genom portens förhus, och samma väg skall han gå ut igen.»

Hes. 45:16-17,21-22,25

16 Allt folket i landet skall vara förpliktat till denna offergärd åt fursten i Israel.

17 Men fursten skall det åligga att frambära brännoffer, spisoffer och drickoffer på festerna, nymånaderna och sabbaterna, vid alla Israels hus’ högtider. Han skall anskaffa syndoffer, spisoffer, brännoffer och tackoffer till att bringa försoning för Israels hus.......

21 På fjortonde dagen i första månaden skolen I fira påskhögtid; i sju dagar skolen I hålla högtid, och man skall då äta osyrat bröd.

22 På den dagen skall fursten för sig själv och för allt folket i landet offra en tjur till syndoffer.....

25 På femtonde dagen i sjunde månaden skall han vid högtiden frambära likadana offer under de sju dagarna, likadana syndoffer, brännoffer och spisoffer och lika mycket olja.

Det kommer att vara Furstens uppgift att officiera vid offren och högtiderna, men vem är denne "furste"? Många premillennialister tror att det är Jesus. Men, det finner jag ganska märkligt. Jesus kommer ju att vara "hela jordens Konung" enligt Sakarja 14:9. Fursten tycks var den som leder tillbedjan, inte att själv vara den som tillbeds, vilket ju däremot Jesus kommer att vara. Hesekiel ger oss emellertid liksom också några av de andra profeterna faktiskt svaret på vem den här fursten verkligen är.

Jer. 30:7-10

7 Ve! Detta är en stor dag, en sådan att ingen är den lik. Ja, en tid av nöd är inne för Jakob; dock skall han bliva frälst därur.

8 Och det skall ske på den tiden, Säger HERREN Sebaot, att jag skall bryta sönder oket och taga det från din hals och slita av dina band. Ja, inga främmande skola längre tvinga honom att tjäna sig,

9 utan han skall få tjäna HERREN, sin Gud, och David, sin konung, ty honom skall jag låta uppstå åt dem.

10 Så frukta nu icke, du min tjänare Jakob, säger HERREN. och var ej förfärad du Israel; ty se, jag skall frälsa dig ur det avlägsna landet, och dina barn ur deras fångenskaps land. Och Jakob skall få komma tillbaka och leva i ro och säkerhet, och ingen skall förskräcka honom.


Hes. 34:23-24

23 Och jag skall låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han skall föra dem i bet, nämligen min tjänare David; ja, han skall föra dem i bet, han skall vara deras herde.

24 Jag, HERREN, skall vara deras Gud, men min tjänare David skall vara hövding bland dem. Jag, HERREN, har talat.


Hes. 37:19-25

19 så svara dem: »Så säger Herren, HERREN: Se, jag vill taga Josefs stav, den som är i Efraims hand, vilken stav ock gäller för de stammar av Israel, som äro hans fränder, och intill denna vill jag lägga Judas stav, båda tillhopa, och så göra dem till en enda stav, så att de bliva ett i min hand.»

20 Och stavarna som du har skrivit på skall du hålla i din hand inför deras ögon.

21 Och du skall tala till dem: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall hämta Israels barn ut ifrån de folk till vilka de hava måst vandra bort; jag skall samla dem tillhopa från alla håll och föra dem in i deras land.

22 Och jag skall göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg; en och samma konung skola de alla hava; de skola icke mer vara två folk och icke mer vara delade i två riken.

23 Sedan skola de icke mer orena sig med sina eländiga avgudar och styggelser och med alla slags överträdelser. Och jag skall frälsa dem och hämta dem från alla orter där de hava syndat, och skall rena dem, så att de bliva mitt folk, och jag skall vara deras Gud.

24 Och min tjänare David skall vara konung över dem, och de skola så alla hava en och samma herde; och de skola vandra efter mina rätter och hålla mina stadgar och göra efter dem.

25 Så skola de få bo i det land som jag gav åt min tjänare Jakob, det vari edra fäder bodde. De skola själva få bo där, så ock deras barn och deras barnbarn till evig tid; och min tjänare David skall vara deras hövding evinnerligen.

Hosea 3:4-5

4 Ja, i lång tid skola Israels barn få sitta utan konung och furste, utan offer och stoder och utan efod och husgudar.

5 Sedan skola Israels barn omvända sig och söka HERREN, sin Gud, och David, sin konung; med fruktan skola de söka HERREN och hans goda, i kommande dagar.

Shalom!
Fred

När försoningen mellan Gud och Människan har skett genom Jesu död på korset, behövs inga fler offer. Att påstå det, är detsamma som att säga att Jesu död och blod inte är ett tillräckligt försoningsmedel, till evig tid. Det är m.a.o. en lögn. Och varifrån lögnen kommer, vet vi.

Sköld skrev:
När försoningen mellan Gud och Människan har skett genom Jesu död på korset, behövs inga fler offer. Att påstå det, är detsamma som att säga att Jesu död och blod inte är ett tillräckligt försoningsmedel, till evig tid. Det är m.a.o. en lögn. Och varifrån lögnen kommer, vet vi.

Fred:
Förmodar att vi alla här anser att Herrens måltid behövs även om den inte utgör något kompletterande offer av Jesu blod och lekamen likt vad den katolska kyrkan lär. De förebildande offren som utfördes i samband med den judiska tempeltjänsten har ju aldrig heller haft den funktionen.

Hebr. 10:
1 ¶ Ty lagen innehåller en skugga av det tillkommande goda, men framställer icke tingen i deras verkliga gestalt; därför kan den aldrig genom de offer som ständigt frambäras, år efter år på samma sätt, fullkomna dem som framträda med sådana.
2 Annars skulle man väl hava upphört att offra, då ju de som så förrättade sin gudstjänst icke mer kunde veta med sig någon synd, sedan de en gång hade blivit renade.
3 Men just i offren ligger en årlig påminnelse om synd.
4 Ty omöjligt är att tjurars och bockars blod skulle kunna borttaga synder.

Men även om dessa offer inte i sig själva hade någon försonande och/eller reell renande verkan så att de utplånade synder så vill vi väl inte mena att de var onödiga. De var ju instiftade och påbjudna av Gud. På liknande sätt kan vi i Bibelns profetiska skrifter läsa om en pågående tempeltjänst i det tempel som kommer att vara rest i Jerusalem, där allt uppenbarligen kommer ske enligt Guds vilja och vara Honom välbehagligt. Därmed kan vi väl knappast utan vidare döma ut en framtida tempeltjänst som "onödig", även om den naturligtvis inte kommer attlägga något till det fullkomliga offer som Jesus utförde på Golgata kors när han där som Guds Lamm bar allas våra synder.

Jag vill än en gång påpeka risken med att vi på grund av vår teologi blir så förblindade så att vi inte förmår att läsa Skriftens ord och se vad som står där. Var det inte så många av de skriftlärda i Jesu samtid gjorde, man kunde säkerligen med rätta identifiera Messias som den kommande Israels Konung som skulle upprätta riket åt Israel, men man förmådde ändå inte känna igen Jesus som Guds Lamm, trotts skriftställen som Jes. 53 och Ps. 22.

Shalom!
Fred

Skriftens Ord måste förstås mot bakgrund av redan uppfyllda, fullbordade sanningar och löften från Gud.

En sådan sanning är Jesu slutgiltiga offerdöd på Golgata kors: en händelse och verklighet som allt tidigare offrande, enligt GT, pekar fram mot.

Gud kör ingenting i repris.

Brödsbrytelsen är en påminnelse om detta, vilket verkar behövas och varför skulle JESUS annars ha anbefallt den?

Mvh

Sköld skrev::
Skriftens Ord måste förstås mot bakgrund av redan uppfyllda, fullbordade sanningar och löften från Gud.

En sådan sanning är Jesu slutgiltiga offerdöd på Golgata kors: en händelse och verklighet som allt tidigare offrande, enligt GT, pekar fram mot.

Gud kör ingenting i repris.

Brödsbrytelsen är en påminnelse om detta, vilket verkar behövas och varför skulle JESUS annars ha anbefallt den?

Håller helt med, och det är också som så vi måste förstå den offertjänst som kommer att pågå under tusenårsriket.

När det sedan gäller tempeltjänsten som "Den Laglöse" kommer att avbryta i Guds tempel vid sitt framträdande så får vi väl se den som en fortsättning av den tempeltjänst som tillfälligt avbröts i och med att Titus soldater år 70 e.K. brände upp templet. Som jag ser det handlar det därför inte om någon "repris" vare sig då eller under 1000 årsriket. Lika lite som de senare offren under Mose tid var en repris av Abels eller Abrahams offer, även om de förstårs alla förebildade Kristi offer.

Shalom
Fred

GUD VILL INTE HA MÄNNISKANS OFFER,
HAN VILL HA HENNES LIV, HENNE SJÄLV;

D.V.S. LIVSGEMENSKAP
MED HENNE.

TILL DETTA SKAPADE
HAN HENNE.

När denna livsgemenskap inte längre var möjlig, gemenskap i Ande och sanning, p.g.a. Människans syndafall, instiftade Gud offertjänsten; som i allt pekade framåt mot Jesu offerdöd på korset.

Sedan det offret lagts, en evig Överstepräst kommit som offrar Sig själv för alla Människor på jorden, finns inte längre någon funktion i offrandet; annat än att förminska betydelsen av Jesu offerdöd på korset.

Sköld:

GUD VILL INTE HA MÄNNISKANS OFFER,
HAN VILL HA HENNES LIV, HENNE SJÄLV;

D.V.S. LIVSGEMENSKAP
MED HENNE.

TILL DETTA SKAPADE
HAN HENNE.

När denna livsgemenskap inte längre var möjlig, gemenskap i Ande och sanning, p.g.a. Människans syndafall, instiftade Gud offertjänsten; som i allt pekade framåt mot Jesu offerdöd på korset.

Sedan det offret lagts, en evig Överstepräst kommit som offrar Sig själv för alla Människor på jorden, finns inte längre någon funktion i offrandet; annat än att förminska betydelsen av Jesu offerdöd på korset.

Fred:
Du tycks sätta Jesu offerdöd i motsättning till de symboliska och förebildande offren som bars fram före Jesu korsdöd, något som jag uppfattar som helt absurt. Vi har idag Herrens måltid som symboliskt påminner oss Jesu fullbordade försoningsverk, judarna inklusive den tidiga judiska församlingen hade tempeltjänsten.

Men eftersom du inte tycks fästa något avseende vid vad Skriften har att säga beträffande den framtida offertjänsten så är det väl knappast meningsfullt att vi fortsätter det här samtalet.

Shalom!
Fred

Det var värst vad det var känsligt då, att ifrågasätta den hemsida som Fred referar till, som nästan uteslutande citeras ur och som tydligen måste försvaras!?

Det ger mig inga "bra vibrationer" i den "ena näsborren" av "sektlukt".

Det är som att säga ngt ofördelaktigt om Ekman till ngn från LO. Det blir reaktioner som om "man petade i honom själv".

Irritationen blir även alltmer uppenbar i vad Freds små "egna" kommentarer andas. Han vill helst luta sig mot innehållet på den hemsida han tydligen vill försvara till varje pris.

Det visar sig så småningom om "mjuka ord", är en "Andens frukt", eller "hala insmickrande ord".
---

Nå, till sak:

Vill gå tillbaka till ett citat tidigare från Fred:

"Det är klart att det är människan Jesus som dör (Gud kan inte dö), men döden innebär ju inte existensens upphörande för någon människa."

HaFo:

Du har tidigare sagt att Gud och människa inte kan skiljas åt i Kristi person. Men så motsäger Du det med denna mening:

"Det är klart att det är människan Jesus som dör (Gud kan inte dö)"

Om människan Jesus dör och "Gud Jesus" lever vidare, så är ju Kristi person av Gud och människa förenade upplöst - eller hur?

Och Du fortsätter ungefär lika svävande som Ekman med:

"men döden innebär ju inte existensens upphörande för någon människa."

HaFo:

Det var inte det här frågan handlade om, utan huruvida Gud och människa kan skiljas åt i Kristi person (dö andligt) och ändå kunna bära fram ett RENT offer av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod.

Med Din mening:

"Det är klart att det är människan Jesus som dör (Gud kan inte dö)", så skapar Du faktiskt en "JDS - lära".
---
Ofret är Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod, medan Gud och människa förenade (Kristi person), predikar för andarna i fängelset, med den från livet frånskilda Kristi jordiska kropp i graven.

Då är ingen treenighet upplöst och heller har ingen upplösning av Kristi person (Gud och människa förenade) har skett och Jesus kunde bära fram det RENA offret av Kristi persons kropp och blod. Det är Kristi persons kropp och blod som är offret! "Kristi blod för mig utgjutet - Kristi kropp för mig utgiven". Ngt som nattvarden påminner mig om.
---
En del kallar detta för hårklyverier och att det viktiga är att vi vet att Jesus "dog tillräckligt".

Men det tyckte inte Jesus. Han sa att den som inte äter Hans kött och dricker Hans blod har inte liv i sig.

Vid den tidpunkt Han sa detta, så kunde det inte handla om "nattvarden", utan om att i hjärtat se, vem Han ÄR och därmed betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Här tycker jag fortfarande att Du Fred svävar lite på målet.
---

Ang "offertjänsten", så tycker jag Du börjar bli lite klarare, när Du säger om den:

"den naturligtvis inte kommer att lägga något till det fullkomliga offer som Jesus utförde på Golgata kors när han där som Guds Lamm bar allas våra synder."

Om vi skulle finnas med vid en sådan ev. återupprättat
"offertjänst". Skulle Du då ta avstånd ifrån den, om den skulle handla om ngt annat, än att peka på det fullbordade offret av Jesus Kristus på korset?

Enligt vad jag tror, så kommer antikrist, att i möjligaste mån försöka kopiera Guds verk.

Därför tror jag vi behöver vara totalt klara på den här punkten, så inte antikrist med "en återupprättad tempeltjänst", bedrar människor och som kristna lockas med till att bejaka.

Inte minst då isåfall utifrån "Din propaganda", för en återupptagen "tempeltjänst".

Jag tror Fred, att Du har ngt väldigt väsentligt att förmedla kring Judarna som folk och nation i ändtiden.

Och Du refererar till Skrifter i Bibeln, som även enligt mig, inte kan syfta på församlingen, utan som pekar på Israel som nation.

Men jag är fortfarande väldigt tveksam till var Du egentligen står i grunden kring kristen tro, vem Jesus ÄR och därmed betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Och önskar än mer bejakanden av att ingen annan "offertjänst", kan upprättas än som enbart har till funktion att peka på Jesu försoningsblod på korset.

Och att Du kommer att ta avstånd från varje sådan upprättad offertjänst, som skulle kunna peka på ngt annat.

För det är inte otroligt, att det kommer att uppträda. Och då får inte de kristna falla till föga bara för att Du pekar på Bibelsammanhang, som talar om en återupprätttad tempel och offertjänst!!!!!

HaFo

Fred:
Du tycks sätta Jesu offerdöd i motsättning till de symboliska och förebildande offren som bars fram före Jesu korsdöd, något som jag uppfattar som helt absurt. Vi har idag Herrens måltid som symboliskt påminner oss Jesu fullbordade försoningsverk, judarna inklusive den tidiga judiska församlingen hade tempeltjänsten.

--

Hur läser Du mina inlägg egentligen?!

F.ö. den judiskkristna församlingen ägnade sig åt "brödsbrytandet och bönerna" och ingenting annat.

Mvh

Sköld skriver:

Hur läser Du mina inlägg egentligen?!

F.ö. den judiskkristna församlingen ägnade sig åt "brödsbrytandet och bönerna" och ingenting annat.

Fred:
Av historiska uppgifter inklusive de i N.T. framgår det att den tidiga på Jesus troende församlingen som till övervägande delen bestod av judar också deltog vid gudstjänsterna i templet så länge det var möjligt. Av Paulus exempel kan vi förstå att det deltagandet också innebar att man deltog i offrandet. Givetvis var man som Jesustroende därvid medvetna om att den Gudstjänsten bestod av skuggor till den verklighet som Jesus förmedlat genom sin offerdöd.Insikten om offrtjänsten som förebildlig borde också deras judiska bröder haft även om de ännu inte insett att verkligheten kommit i och med Jesu offer. Förmodar därför att de Jesustroende judarna gjorde sitt bästa för att förmedla det glada budskapet till sina ofrälsta judiska bröder.

Apg. 2:
41 De som då togo emot hans ort läto döpa sig; och så ökades församlingen på den dagen med vid pass tre tusen personer.
42 ¶ Och dessa höllo fast vid apostlarnas undervisning och brödragemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.
43 Och fruktan kom över var och en; och många under och tecken gjordes genom apostlarna.
44 Men alla de som trodde höllo sig tillsammans och hade allting gemensamt;
45 de sålde sina jordagods och vad de eljest ägde och delade med sig därav åt alla, eftersom var och en behövde.
46 Och ständigt, var dag, voro de endräktigt tillsammans i helgedomen; och hemma i husen bröto de bröd och åto med fröjd och i hjärtats enfald, och lovade Gud.
47 Och allt folket vad dem väl bevåget. Och Herren ökade församlingen, dag efter dag, med dem som läto sig frälsas.
1 ¶ Och Petrus och Johannes gingo upp till helgedomen, till den bön som hölls vid nionde timmen.
2 Och där bars fram en man som hade varit ofärdig allt ifrån moderlivet, och som man var dag plägade sätta vid den port i helgedomen, som kallades Sköna porten, för att han skulle kunna begära allmosor av dem som gingo in i helgedomen.
3 När denne nu fick se Petrus och Johannes, då de skulle gå in i helgedomen, bad han dem om en allmosa.
4 Då fäste Petrus och Johannes sina ögon på honom, och Petrus sade: »Se på oss.»
5 När han då gav akt på dem, i förväntan att få något av dem,
6 sade Petrus: »Silver och guld har jag icke; men vad jag har, det giver jag dig. I Jesu Kristi, nasaréens namn: stå upp och gå.»

Apg 21:
18 Dagen därefter gick Paulus med oss andra till Jakob; dit kommo ock alla de äldste.
19 Och sedan han hade hälsat dem förtäljde han för dem alltsammans, det ena med det andra, som Gud genom hans arbete hade gjort bland hedningarna.
20 När de hörde detta, prisade de Gud. Och de sade till honom: »Du ser, käre broder, huru många tusen judar det är som hava kommit till tro, och alla nitälska de för lagen.
21 Nu har det blivit dem sagt om dig, att du lär alla judar som bo spridda bland hedningarna att avfalla från Moses, i det du säger att de icke behöva omskära sina barn, ej heller i övrigt vandra efter vad stadgat är.
22 Vad är då att göra? Helt visst skall man få höra att du har kommit hit.
23 Gör därför såsom vi nu vilja säga dig. Vi hava här fyra män som hava bundit sig genom ett löfte.
24 Tag med dig dessa, och låt helga dig tillsammans med dem, och åtag dig omkostnaderna för dem, så att de kunna låta raka sina huvuden. Då skola alla förstå att intet av allt det som har blivit dem sagt om dig äger någon grund, utan att också du vandrar efter lagen och håller den.
25 Vad åter angår de hedningar som hava kommit till tro, så hava vi här beslutit och jämväl skrivit till dem, att de böra taga sig till vara för kött från avgudaoffer och för blod och för köttet av förkvävda djur och för otukt.»
26 Så tog då Paulus männen med sig och lät följande dag helga sig tillsammans med dem; sedan gick han in i helgedomen och gav till känna när den tid skulle gå till ända, för vilken de hade låtit helga sig, den tid före vars utgång offer skulle frambäras för var och en särskild av dem.

Jag citerar här ur en historisk sammantällning skriven av Göran Lennartson som handlar om "Jesusrörelsen i Galileen mellan åren 70-370.

http://www.tyresopingst.se/Darash/Jesuror1.pdf

Här använder jag mig av en enkel definition på judekristen som en jude som dels har relation
till Toran, dels bekänner Jesus som Messias.

Inom forskningen råder det i stort consencus om att judekristendomen var den mest
ursprungliga kristendomsformen, en stark rörelse under första århundradet och att den
69
överlevde det andra århundradet i bl.a.. Transjordanien och Syrien.

Församlingen i Jerusalem var ledande för de judekristna fram till år 66, men förlorade den
rollen i samband med det första judiska upproret. Enligt en uppfattning utvandrade
församlingen till Pella i Dekapolis öster om Jordanfloden men kom tillbaka till Jerusalem
efter krigets slut. Den judekristna församlingen levde så kvar i Jerusalem fram till andra
judiska upproret - bar Kochbaupproret 132-135. Det kriget resulterade i att alla judar fördrevs
70
från Jerusalem. Från den tiden blir den ledande församlingen i Jerusalem hednakristen.


Frågan om relationen mellan den kristendomsförståelse som församlingen i Jerusalem
representerar och den judekristna rörelsen efter år 70, har tudelat forskningen. Somliga menar
att Jerusalemförsamlingen teologiskt överensstämde med senare judiska grupper i exempelvis
Galileen. Andra är skeptiska och menar att de judekristna i Galileen efter år 70 läromässigt
71
var heterodoxa.

Fortsätter här med att citera ur hans artikel,
JUDEKRISTNA & JUDAISTER

http://www.tyresopingst.se/Darash/Judekr01.pdf

Paulus går emot Petrus i Antiochia.

Det har funnits och finns något av ett kristet "komplex" inför allt judiskt. "Judiskt" har ofta i
kristendomens historia uppfattats som motsatsen till "kristet".

I linje med det har Jesus fråntagits sin judiska identitet. Jerusalemförsamlingen har framställts
som "kristen". Och Paulus gjorts till banerförare för revolt mot Toran och rent av mot judisk
tro.

En förklaring kan vara att läst in samtidens Judendom i bibeltexterna. Det man ofta glömmer
är att samtidens Judendom format ställningstaganden mot Kristendomen

I samma polemiska situation har Kristenheten avgränsat sig mot Judendomen med resultatet
att "judiskhet" uppfattades som motsatsen till "kristet". Ingenting kan egentligen vara mer
felaktigt. Givetvis finns det olikheter mellan Judendom och Kristendom. Men man bör vara
observant på vad som är en ursprunglig motsättning och vad som blivit en skiljelinje under
historiens lopp.

Utgångspunkten är att Nya Testamentet inte alls har något problem med det som är judiskt.
Den första församlingen hade inte alls några synpunkter på att judar som accepterat Jesus som
Messias samtidigt bejakade sin judiska identiteten och levde judiskt. Inte heller görs några
försök att ta ut Jesus ur det judiska sammanhanget. Skälet är att man helt enkelt inte såg
någon konflikt mellan evangelium och judiskhet under den första kristna tiden....

HUR SÅG URKRISTENDOMEN PÅ DET JUDISKA ARVET?
För den första generationens (jude)kristna var det självklart att leva efter Mose lag. Det
framgår av Apostlagärningarna att församlingen i Jerusalem levde judiskt och bejakade det
judiska arvet. Begreppet "lagiskhet" myntades för uppfattningen att frälsningen villkorades,
exempelvis att hedningar som kommit till tro på Jesus inte räknades som frälsta med mindre
än att de också följde de judiska buden. Det var situationen i Antiochia (Gal 2:1f. Se en
tidigare artikel) då Paulus tillrättavisar Petrus offentligt. Petrus visade med sitt beteende att
hednakristna inte var fullödiga kristna som man kunde dela bordsgemenskap med eftersom de
inte konverterat och blivit judar.

Men redan bland andra och tredje generationens kristna skedde en glidning så att "judiskt"
blev detsamma som "lagiskt".

Tips: Det finns mycket mer läsvärt att hitta på Darash hemsida varifrån jag hämtat ovanstående citerade artiklar. http://www.tyresopingst.se/Darash/

Shalom!
Fred

Shalom!
Fred

Måste bara följa upp med den här artikeln från Darash av Göran Lennartson.

http://www.tyresopingst.se/Darash/Judekr02.pdf


JUDEKRISTNA & ORTODOXA

Apostlarna i Jerusalem levde liksom Jesus själv, efter Mose lag. På samma sätt undervisade
de också församlingen i Jerusalem att följa föreskrifterna från Moses. (Apg 21:20)

Kan man som jude förena ett liv efter Mose lag och samtidigt tro på Jesus som Messias? Ja,
svarade den första församlingen utan att se någon konflikt. Nej svarade Kyrkan av senare
datum. "Apostlarna var andligt omogna", menade kyrkofadern Tertullianus (omkring 200
e.Kr.), därför levde de efter Mose lag.

Första församlingen i Jerusalem har kallats "judekristen". Begreppet judekristen är egentligen
inte lyckat. Alla Jesu efterföljare var ju från början judar. Och ordet "kristen" används för
första gången utanför Israels land, i Antiochia ett tiotal år efter Pingsten. Troligen sades det i
första hand om hednakristna. (Apg 11: 26) Men en gång för alla har historiker introducerat
begreppet "Judekristendom" i syfte att markera skillnaden mellan kristna av judisk börd och
hednisk.

Det hände ganska tidigt i kristendomens historia att de judekristna och hednakristna stöttes
ifrån varandra. Redan i början av andra århundradet hade svalget blivit så djupt mellan Judar,
Kristna och Judekristna, att senare historien hittills inte kunnat överbrygga den.

I sin strävan efter identitet, växte tanken sig allt starkare bland kristna att Kyrkan var en
ersättning för det judiska folket. Kyrkan är det Nya Israel, kunde det heta. Första gången
formulerades den läran (som i modern tid kallats för "ersättningsteologi") av apologeten
Justinos Martyren. Det sker i Rom någon gång år 160 e.Kr. Paulus undervisning att
hedningarna inympats och bärs upp av Israel hade man vänt upp och ner på. (Rom 11:17-24)


Kännetecknet på de judekristna grupperna under fornkyrkans tid var att de var av judisk börd
och därför levde efter Mose bud, men samtidigt erkände Jesus som Messias. För övrigt kunde
de radikalt skilja sig åt läromässigt.

Det finns spår av en rad judekristna grupper under kristendomens första århundraden. De två
viktigaste var "Ebioniterna" och "Nasareerna". Ebioniterna erkände bara Matteus evangelium
och kunde inte acceptera att Jesus var Gud. Nasareerna däremot delade samma läran som
övriga kristenheten.

Församlingen i Jerusalem förblev judekristen fram till år 132 e.Kr. då alla judar fördrevs
därifrån av romarna. Föreståndarskapet i församlingen rekryterades ur Jesu egen familj. Den
uppgiften lämnar kyrkohistorikern Eusebius i början av 300-talet. Men Jerusalem hade då



redan för länge sedan spelat ut sin roll som tongivare för kristenheten. Hednakristna centra
rivaliserade om den rollen - Antiochia, Alexandria, Konstantinopel och så småningom Rom.

Efter 400-talet är det tyst i de fornkristna källorna angående judekristna. Bara minnet av dem
levde kvar. Men avknoppandet av Hednakyrkan från de Judekristna hade långtgående
konsekvenser.

För judarnas del blev det en katastrof. När Kyrkan så småningom intog politisk maktposition
under 300-talet, infördes undantagslagar för judarna. Kristna förföljelser av judar har sedan
följt i Kyrkans spår ända in i vår egen tid.

För Kyrkans del var borthuggandet av judiska rötter förödande därför att den innebar en
ideologisk utarmning. Teologiskt orienterade sig Kyrkan under kyrkofädernas tid bort från
det judiska arvet och öppnade sig i stället för den grekiska filosofin. Det fick på olika sätt
konsekvenser i läroutvecklingen.

I kristen teologi blev "kristet" en konstlad motsats till "judiskt" - en polaritet som Nya
Testamentet inte vet någonting om.

Göran Lennartsson


Shalom!
Fred

Frågan gällde huruvida de på Kristus troende, pånyttfödda, skall återvända till"skuggbilderna" eller inte; efter Golgata och framåt, sedan de funnit "verkligheten själv" i JESUS KRISTUS och blivit barn åt Gud.

Födda till det genom tron på JESUS.

Hur kommer det sig att Sköld m.fl. på forumet inte ser eller vill kännas vid klara Bibelsammanhang som visar på från korset sett framtida tempeltjänster med djuroffer som uppenbarligen har Guds erkännande? Inte heller tycks man vilja kännas vid de tidiga jesustroende judarna som deltog i den tempeltjänst som fortsatte att hållas i templet till dess att Rom genom Titus legioner brände templet. För min del ser jag inte Romarnas tilltag som mer Gudomligt inspirerat än senare judeförföljelser typ progromerna i Ryssland och förintelsen i Nazityskland och eftersom Israel så långt jag vet inte fått någon gudomlig kontraorder när det gäller tempeltjänsten sedan ordet gick ut från Guds smorde Kores om att Israel nu skulle tillåtas att återvända till sitt land för att återuppbygga Guds Hus, så är det väl endast vissa praktiska omständigheter och deras ohörsamhet som gör att man trotts att man är på plats ännu inte återuppbyggt Guds tempel.

Shalom!
Fred

Fred undrar:

"Hur kommer det sig att Sköld m.fl. på forumet inte ser eller vill kännas vid klara Bibelsammanhang som visar på från korset sett framtida tempeltjänster med djuroffer som uppenbarligen har Guds erkännande?"

För min del handlar det om att jag inte ännu upplever fullt klart, att detta inte skulle vara en slags återgång till det gamla förbundet och handla om en offertjänst, som i likhet med vad Sköld säger, "fortfarande skulle handla om en skuggbild", av det nu redan fullbordade offret på korset.

Vad är det som säger att inte antikrist, när han ska införa en "hädisk offertjänst", i sin immitation av Guds verk, just framträder med ngt så "hädiskt" efter Jesu fullbordade offer på korset, som med en återgång till det gamla förbundets offertjänst?????

Jag tycker Fred att Du i Dina svar kring
"offertjänsten" och även kring vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset, är ngt svävande, för att det ska gå få ett fullt förtroende kring vad Du och den hemsida Du refererar till, förmedlar.

Jag vidhåller att det finns mycket av sanning kring vad Du förmedlar kring det Judiska folket och Israel som nation. Och att det finns belägg i de texter som Du framlägger, för att de inte kan bli uppfyllda på "församlingen", utan bara kan syfta på och uppfyllas i Israel som nation.

Men alltihop kan ändå bli fel, om inte "den grupp", som Du tydligen med "hull och hår vill försvara", verkligen ligger rätt i hjärtat kring vem Jesus ÄR och därmed betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset (med allt vad detta bakom dessa ord verkligen betyder!!)

Jag försöker verkligen "pröva läran och frukten", som vi uppmanas av Ordet att pröva. Och jag kan inte säga att jag ännu upplever att här "ligger det mitt i ********* kring vad Du och den hemsida Du ständigt åberopar, förmedlar.

Men jag vill tro, att där finns sanningar kring det Judiska folket och Israel som nation, som är värda att ta vara på. Men därmed inte sagt att anden bakom är rätt, eller att det i alla stycken är den fulla sanningen som framförs.

Det återstår att se.

Jag hoppas Fred att Du förstår att jag börjar bli "rätt luttrad", vid det här laget, kring människor som menar sig "ligga rätt" och "se klarare än andra".

Jag kommer att vara upptagen av annat en tid och kommer att låta tangenterna vila.

Jag hoppas att Du Fred och andra, under den tiden, går tillbaka till de frågeställningar jag ställt och besvarar dem.

Och så länge - sköt om Er alla och var rädda om varandra! Allas synpunkter är dyrbara och viktiga. Tillsammans kan vi komma "framåt", och se vad som är vad på den andliga arenan, var vägen går och vart den fortsätter!

HaFo

Fred. Jo jag ser, GT:s offertjänst som förebild till Jesu kommande offerdöd. Uppdraget under GT-tiden var att offra djurs blod; då djuren inte bär på synd; de kan inte skilja mellan gott och ont.

Sedan kom JESUS, och med Anden som Sin far bar Han inte på arvssynden, släktets arvssynd. Hans blod var m.a.o. rent. Han var den "andre Adam" som inte föll i synd och Han kom därmed att föda, bli stamfader, för ett nytt släkte på jorden: födda - genom tron på Honom - söner och döttrar åt Gud.

Sedan dessa söner och döttrar föds, kan födas genom tron på JESUS (vilket kommer att ske med Israel) och på Hans offerverk, behövs inte längre några offer. Det slutgiltiga offret är lagt, ett evigt offer, för att återföreningen av Gud och Människan skall kunna ske:

vilket är Guds syfte alltsedan "fallets dag" då den andliga förbindelsen bröts mellan Honom och Hans avbild, Människan.

Så, någon återgång till djuroffer blir det aldrig; den offertjänsten är avslutad en gång för alla, genom Jesu offerdöd på Golgata, då den inte har någon som helst funktion/uppgift längre.

Redan under GT-tiden uttalar Gud ibland Sitt missnöje med offret av bockar och kalvars blod. Även Han såg fram mot ett "bättre offer" och sedan det bättre offret har kommit, finns inte längre någon uppgift för det sämre; för skuggbilderna.

--

Jesu offerdöd är av evigt bestående betydelse. I Uppenbarelseboken beskrivs Han som ett lamm som såg ut som hade det varit slaktat. Där står Han oss Människor till godo, dessutom som vår förebedjare läser vi i Guds Ord.

Du får läsa Dina GT-texter i ljuset av denna sanning. I annat fall kommer Du helt snett.

Mvh

Sköld skrev:

Jesu offerdöd är av evigt bestående betydelse. I Uppenbarelseboken beskrivs Han som ett lamm som såg ut som hade det varit slaktat. Där står Han oss Människor till godo, dessutom som vår förebedjare läser vi i Guds Ord.

Du får läsa Dina GT-texter i ljuset av denna sanning. I annat fall kommer Du helt snett.

Fred:
Menar nog att Profeterna i Israel inklusive Sakarja även om deras kunskap om Kristi försoning var ofullständig profeterade i full harmoni med den sanningen.

1 Petr. 1:
10 ¶ Angående denna frälsning hava profeter ivrigt forskat och rannsakat, de som profeterade om den nåd som skulle vederfaras eder.
11 De hava rannsakat för att finna vilken och hurudan tid det var som Kristi Ande i dem hänvisade till, när han förebådade de lidanden som skulle vederfaras Kristus, och den härlighet som därefter skulle följa.
12 Och det blev uppenbarat för dem att det icke var sig själva, utan eder, som de tjänade härmed. Om samma ting har nu en förkunnelse kommit till eder genom de män som i helig ande, nedsänd från himmelen, hava för eder predikat evangelium; och i de tingen åstunda jämväl änglar att skåda in.

Av detta följer att det finns all anledning att ta Gamla Testamentets profeter på fullt allvar också när det gäller deras mer detaljeradeförkunnelse om tilldragelserna i det kommande Gudsriket, inklusive den tempeltjänst med djuroffer som kommer att pågå i Jerusalem.

Det vore intressant att höra hur Sköld och andra förnekare av den framtida tempeltjänsten behandlar Bibelställen som det i Sakarja 14 som så tydligt talar om en framtida tempeltjänst med djuroffer. Sopar ni dem bara under mattan eller? För ni är väl inte liberalteologer som menar att ni kan handskas med Skriften efter ert eget huvud?

Shalom!
Fred

En av "förnekarna", Erik Bernspång, skriver ang. verserna i Sak. 14:20-21, i sin bok "De tolv profeterna":

"Dessa sista verser ger oss bilden av ett Jerusalem där allt är helgat åt Herren. Skillnaden mellan profant och heligt är borta. Allt och alla är avskilda för Herrens räkning. Exemplen som ges visar att inte bara det största utan också det minsta ting som människorna använder skall helgas åt Herren, och alla livsförhållanden underkastas Guds helige Ande.

En så enkel sak som "hästarnas bjällror" skall ha samma inskription som översteprästens huvudbindel.
2 Mos. 28:36. Och "var gryta i Jerusalem och Juda" skall vara lika helig som offerskålarna i templet.

Vi ser något av detta förverkligat i pingsten. Det var inte invigda präster i "heliga" böneställningar eller sysselsatta med påbjudna gudstjänsthandlingar som fylldes av helig Ande.

Nej, enkla män och kvinnor satt tillsammans. "Då kom plötsligt från himmelen ett dån.. och de blev alla uppfyllda av helig Ande". Apg. 2:2-4. Men det som skedde i pingsten och det som sedan praktiserats under Andens frihet i den kristna församlingen är bara begynnelsen till dessa löftens fullbordan. Större ting skall ske då Kristus kommer och upprättar sitt rike i makt och kärlek.

Då skall den helgande kraften ha full frihet att verka så att det nedbrytande oheliga inte skall ha någon möjlighet, och människorna skall inte längre ha lust att missbruka Guds gåvor så att de blir till skada för dem själv och andra. Allt skall tas emot i tacksamhet såsom gåvor från Herren och brukas till hans ära och människornas sanna gagn. Då skall det verkligen visa sig hur skön, rik och god skapelsen är.

"Och ingen kanané skall mer finnas i Herren Sebaots hus på den tiden". Inga ogudaktiga eller avgudadyrkare skall då kunna blanda sig med Guds folk. Profeten säger inte att alla då skall bli frälsta, men de som inte underkastar sig Kristus skall avskiljas från hans församling och de skall sakna makt och inflytande.

Blygsel, vanära och fruktan vilar då över motståndarna, och även den timliga välsignelsen är tagen ifrån dem.

Fjellstedt skriver dessa inspirerande ord: "Då har Guds rike kommit till människorna även här i tiden, och då kan alla frälsta med brinnande själ och lovsjungande hjärta säga: Riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen".

--

Så långt en av "förnekarna", Erik Bernspång.

Hinner även med ett litet inpass här.

Fred har ännu inte reagerat på flera av mina inlägg så jag återupprepar en del igen:

Med Din mening:

"Det är klart att det är människan Jesus som dör (Gud kan inte dö)", så skapar Du faktiskt en "JDS - lära".
---
Ofret är Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod, medan Gud och människa förenade (Kristi person), predikar för andarna i fängelset, med den från livet frånskilda Kristi jordiska kropp i graven.

Då är ingen treenighet upplöst och heller har ingen upplösning av Kristi person (Gud och människa förenade) har skett och Jesus kunde bära fram det RENA offret av Kristi persons kropp och blod. Det är Kristi persons kropp och blod som är offret! "Kristi blod för mig utgjutet - Kristi kropp för mig utgiven". Ngt som nattvarden påminner mig om.
---
En del kallar detta för hårklyverier och att det viktiga är att vi vet att Jesus "dog tillräckligt".

Men det tyckte inte Jesus. Han sa att den som inte äter Hans kött och dricker Hans blod har inte liv i sig.

Vid den tidpunkt Han sa detta, så kunde det inte handla om "nattvarden", utan om att i hjärtat se, vem Han ÄR och därmed betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Här tycker jag fortfarande att Du Fred svävar lite på målet.
---

Ang "offertjänsten", så tycker jag Du börjar bli lite klarare, när Du säger om den:

"den naturligtvis inte kommer att lägga något till det fullkomliga offer som Jesus utförde på Golgata kors när han där som Guds Lamm bar allas våra synder."

Om vi skulle finnas med vid en sådan ev. återupprättat
"offertjänst". Skulle Du då ta avstånd ifrån den, om den skulle handla om ngt annat, än att peka på det fullbordade offret av Jesus Kristus på korset?

Enligt vad jag tror, så kommer antikrist, att i möjligaste mån försöka kopiera Guds verk.

Därför tror jag vi behöver vara totalt klara på den här punkten, så inte antikrist med "en återupprättad tempeltjänst", bedrar människor och som kristna lockas med till att bejaka.

Inte minst då isåfall utifrån "Din propaganda", för en återupptagen "tempeltjänst".
---

Du refererar till Skrifter i Bibeln, som även enligt mig, inte kan syfta på församlingen, utan som pekar på Israel som nation.

Men jag är fortfarande väldigt tveksam till var Du egentligen står i grunden kring kristen tro, vem Jesus ÄR och därmed betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Och önskar än mer bejakanden av att ingen annan "offertjänst", kan upprättas än som enbart har till funktion att peka tillbaka på Jesu försoningsblod på korset, likt nattvardsceremonin gör detta.

Kommer Du att ta avstånd från varje sådan upprättad offertjänst, som skulle kunna peka på ngt annat.

För det är inte otroligt, att det kommer att uppträda. Och då får inte de kristna falla till föga bara för att Du pekar på Bibelsammanhang, som talar om en återupprätttad tempel och offertjänst!!!!!
---

Fred undrar:

"Hur kommer det sig att Sköld m.fl. på forumet inte ser eller vill kännas vid klara Bibelsammanhang som visar på från korset sett framtida tempeltjänster med djuroffer som uppenbarligen har Guds erkännande?"

För min del handlar det om att jag inte ännu upplever fullt klart, att detta inte skulle vara en slags återgång till det gamla förbundet och handla om en offertjänst, som i likhet med vad Sköld säger, "fortfarande skulle handla om en skuggbild", av det nu redan fullbordade offret på korset.

Vad är det som säger att inte antikrist, när han ska införa en "hädisk offertjänst", i sin immitation av Guds verk, just framträder med ngt så "hädiskt" efter Jesu fullbordade offer på korset, som med en återgång till det gamla förbundets djuroffertjänst?????

Jag tycker Fred att Du i Dina svar kring
"offertjänsten" och även kring vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset, är ngt svävande, för att det ska gå få ett fullt förtroende kring vad Du och den hemsida Du refererar till, förmedlar.

Jag vidhåller fortfarande att det finns mycket av sanning kring vad Du förmedlar kring det Judiska folket och Israel som nation. Och att det finns belägg i de texter som Du framlägger, för att de inte kan bli uppfyllda på "församlingen", utan bara kan syfta på och uppfyllas i Israel som nation.

Men alltihop kan ändå bli fel, om inte "den grupp", som Du tydligen med "hull och hår vill försvara", verkligen ligger rätt i hjärtat kring vem Jesus ÄR och därmed betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

(med allt vad detta bakom dessa ord verkligen betyder att Jesus är Kristus - Gud och människa förenade och att offret är Kristi persons kropp och blod, att Kristus (Gud och människa förenade) predikar "för andarna i fängelset". Är till kroppen dödad, men andligt levande - förenad med Gud !!)

FOKUSERA KRISTI PERSONS (GUD OCH MÄNNISKA FÖRENADE) RENA OFFER AV GUDS JORDISKA KROPP (KRISTI KROPPS) OCH BLOD. (KRISTI KROPP FÖR DIG UTGIVEN - KRISTI BLOD FÖR DIG UTGJUTET) - FULLBORDAT OCH KLART PÅ KORSET.

Ngt som ingen " framtida offertjänst" kan lägga ngt till, utan enbart vara en ceremoni i så fall, som kan peka bakåt på Kristi blodsoffer på korset. Allt annat "offrande" vore att trampa förbundsblodet under sina fötter som orent.
---
Jag försöker verkligen "pröva läran och frukten", som vi uppmanas av Ordet att pröva. Och jag kan inte säga att jag ännu upplever att här "ligger det helt rätt" kring grunderna i vad Du och den hemsida Du ständigt åberopar, förmedlar.

Blir också lite tveksam över "frukten" av irritation, som träder fram, när Du blir pressad, ifrågasatt. Och då speciellt Din reaktion, när den hemsida Du relaterar till ifrågasätts.

Känns nästan som Du börjar agera och skriva lite ur ett "ovansperspektiv", där Du synes ha sett in i mycket mer än vad andra kristna har gjort. Det är skillnad på en "mjuk röst" och ödmjukhet.

Men jag vill tro, att där finns sanningar kring det Judiska folket och Israel som nation, som är värda att ta vara på. Men därmed inte sagt att anden bakom är rätt, eller att det i alla stycken är den fulla och hela sanningen som framförs.

Det återstår att se.

Jag är själv väldigt osäker hur detaljerna kring eskatologin ser ut. Vi får alla hjälpas åt att komma fram till var vägen går kring dessa frågor som här avhandlas. Jag tror det blir alltmer angeläget desto närmare slutscenarierna vi kommer.

Sköt om Er alla och om det dröjer (det brukar inte dröja alltför länge innan det kliar i att hinna med att åter få fingrarna på tangenterna??), innan jag hinner in å skriver igen, så var rädda om varandra, utan att tumma på övertygelse och vad Ni är övertygade om är hälsningar, som kan bidra till att vi bättre ser summan av Guds Ord, som är sanning!

HaFo

Sköld citerade Erik Bernspång:

Vi ser något av detta förverkligat i pingsten. Det var inte invigda präster i "heliga" böneställningar eller sysselsatta med påbjudna gudstjänsthandlingar som fylldes av helig Ande.

Nej, enkla män och kvinnor satt tillsammans. "Då kom plötsligt från himmelen ett dån.. och de blev alla uppfyllda av helig Ande". Apg. 2:2-4. Men det som skedde i pingsten och det som sedan praktiserats under Andens frihet i den kristna församlingen är bara begynnelsen till dessa löftens fullbordan. Större ting skall ske då Kristus kommer och upprättar sitt rike i makt och kärlek.

Fred skriver:
Även om pingsten kom att innebära en radikal förnyelse av Gudstjänstlivet för de judar som bejakade erbjudandet som först förkunnades för dem av Petrus på den första pingstdagen, och tog steget in i det nya förbundet, så tror jag nog ändå att det är lite väl långsökt att tro att det är det som Sakarja kapitel 14, handlar om. Men den typen av fria allegoriska tolkningar kan man hamna precis var som helst och frågan är nog om man inte också på många håll gjort det.

Skulle sedan vara intressant att höra hur du förklarar den mycket detaljerade beskrivningen av hur det kommer att gå till i det kommande templet i Hesekiel.

http://hem.bredband.net/b226694/offer_mi.htm

Hes. 45:21-25

21 På fjortonde dagen i första månaden skall ni fira påskhögtid; i sju dagar skall ni hålla högtid, och man skall då äta osyrat bröd.

22 På den dagen skall fursten för sig själv och för allt folket i landet offra en tjur till syndoffer.

23 Men sedan, under högtidens sju dagar, skall han dagligen under de sju dagarna offra såsom brännoffer åt HERREN sju tjurar och sju vädurar, alla felfria, och såsom syndoffer en bock dagligen.

24 Och såsom spisoffer skall han offra en efa till var tjur och en efa till var vädur, jämte en hin olja till var efa.

25 På femtonde dagen i sjunde månaden skall han vid högtiden frambära likadana offer under de sju dagarna, likadana syndoffer, brännoffer och spisoffer och lika mycket olja.


Shalom!
Fred

Fred, vad är det som säger att detta Bibelsammanhang pekar på en framtid efter församlingens tidsålder och inte på ngt som var aktuellt under det gamla förbundets tid?

Jag har mycket svårt att se att detta skulle kunna vara aktuellt efter det nya förbundets inträde i Jesu Kristi blodsoffer på korset.

Däremot kan jag gärna tänka mig, att antikrist vill få människor att tro, att de ska gå tillbaka till ngt så "hädiskt", som "djuroffer", efter att det fullkommliga offret enligt Hebr. blev givet i Jesu Kristi person av Gud och människa förenade!

Det vore ju att säga att det offret var inte tillräckligt. Det vill satan säkert finna ngn väg att försöka få människor att tro.

Han försöker det genom olika varianter av JDS. Ska han nu också göra det genom att försöka att återinföra en "ny tempel och offertjänst"???? Där Jesu blodsoffer på korset inte var tillräckligt!!??

Du har fortfarande inte reagerat på mina senaste inlägg. Varför?

Jag vill fortfarande tro att Du och den hemsida Du hänvisar till, har ngt väsentligt att framföra kring eskatologin, det Judiska folket och Israel som nation.

Jag vidhåller också, tills vidare, att det finns profetior som syftar på Israel som nation, som knappast ens synes möjliga att bli uppfyllda på församlingen, som Du riktigt pekar på utifrån GT.

Men som jag sa, så behöver det inte innebära att det är rätt ande bakom, utan att det kan handla om förvirring med blandad sanning och lögn, som ändå i slutändan vilseleder människor!!???

Det återstår att se, var Du hamnar med vad Du förmedlar!

Se till Fred, så att Du inte här lägger en vilseledande snara för människor, till att bedras av ngt som i själva verket antikrists ande är upphovet till!

Han vill försöka få människor att sätta tilltro till ngn annan offertjänst än den som Jesus genomförde på korset, när Kristi persons (Gud och människa förenade) RENA kropp och blod offrades på korset, EN GÅNG FÖR ALLA!

Det behövs genom hela världshistorien framöver ingen annan tempel eller offertjänst, än den Han utförde på korset. Då när förlåten i templet brast och vägen till Gud slutgiltigt var öppen, för såväl hedningar som Judar!

HaFo

Fred. Det är JESUS som är kung i det upprättade, pånyttfödda Israel, Gudsfolket. Hans intresse för djuroffer får Du förklara.

Han som är både kung och överstepräst: översteprästen som offrade sitt eget blod för folket, som Guds utvalda offerlamm.

Förklara för mig varför Han/Gud vill ha djuroffer? Är inte Hans offer av Dig själv, av Sitt eget blod, tillfylles?

Mvh

Det skall stå "av Sig själv"...

Harry:
Fred, vad är det som säger att detta Bibelsammanhang pekar på en framtid efter församlingens tidsålder och inte på ngt som var aktuellt under det gamla förbundets tid?

Fred:
Kolla upp sammanhanget. Det borde räcka med att läsa Hes. kapitel 45, Men det skadar inte att börja med Hes. 40-48 och ställ dig sedan frågan när något dylikt förverkligats. Du borde då inse att det här ännu ligger i framtiden. Mitt tips är att det som där beskrivs inklusive tempel och tempeltjänst med djuroffer kommer att förverkligas under tusenårsriket. Är du Harry seriöst intresserad av att fåsvar på dina frågor angående tusenårsriket och dess tempel och offerstjänst så rekomenderar jag att du med öppna ögon läser artikeln från pfrs somjag redan tidigare puffat för som visar på flera Bibelsammanhang som entydigt talar om milleniets tempeltjänst.

http://hem.bredband.net/b226694/offer_mi.htm
Offer under tusenårsriket?

Författad av Tim Warner - Copyright © 1998 - 2003
Översatt av Fred Örtegren april 2005


Klicka på linjen för att gå till Introduktion och Start


Jes. 56:7

dem skall jag låta komma till mitt heliga berg och giva dem glädje i mitt bönehus, och deras brännoffer och slaktoffer skola vara mig välbehagliga på mitt altare; ty mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk.

Fråga: När i världshistorien har templet varit ett "bönehus FÖR ALLA FOLK"? Svar: ALDRIG! Man må argumentera att världens "folk" i Jesaja 56:7 inte nödvändigtvis måste innebära var och en, utan skulle kunna referera till hela Israel. Vi finner emellertid att Jesus tolkar det här textstället lite annorlunda, när han driver ut månglarna ur templet.

Mark 11:17

17 Och han undervisade dem och sade: »Det är ju skrivet: ‘Mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk [ all nations; KJV].’ Men I haven gjort det till en rövarkula.»

Det grekiska ordet för "folk" är här "ethnos" [från vilket vi fått ordet "etnisk"] vilket är samma ord som normalt annars översätts med "hedningar" ["Gentiles"] i NT. Enligt Jesus så förutsade därför Jesajas profetia en framtid då det fysiska templet skulle vara ett bönehus för ALLA NATIONER [Hedningar, Gentiles]. Den enda möjliga framtida uppfyllelsen av den profetian som jag kan se är i ett fysiskt tempel i Jerusalem under tusenårsriket [som Sakarja 14 beskriver, där alla folken kommer samman för att hålla högtid]. Jag förstår inte hur man kan hålla det här för att vara en allegori, när ju Jesus tydligt refererade till templet av sten i Jerusalem när han tolkade Jesajas profetia!

Det tempel som byggs under vedermödan kommer att bli skändat av Antikrist. När Jesus återvänder kommer det inte bara att renas, utan det blir fullständigt återuppbyggt i en mycket större skala. Templet som beskrivs i Hesekiel 40-48 är millennie-templet och är det tempel som Jesaja [och Jesus] hade i åtanke, liksom också Sakarja. Enligt Hesekiel så kommer det templet att bli i en mycket större skala än något av de tidigare templen, faktiskt mycket större än vad den nuvarande tempelplatsen kan rymma.

Det föreligger en del skilda uppfattningar angående tolkningen av Hesekiel 40-44, angående om huruvida det här storslagna templet skall förstås bokstavligt. En del reser invändningar mot tanken på något som helst tempel här, vare sig under tusenårsriket eller ej. Men Sakarja 14 är ett av de tydligaste textställena som anger ett faktiskt existerande tempel under tusenårsriket. Lägg särskilt märke till den tydliga referensen till lövhyddohögtiden och millennie-templet EFTER striden vid Harmagedon.

Sakarja 14:1-11&16-21

1 Se, en dag skall komma, en HERRENS dag, då man i dig skall utskifta byte.

2 Ty jag skall församla alla folk till strid mot Jerusalem; och staden skall intagas, och husen skola plundras och kvinnorna skändas. Och hälften av folket i staden skall föras bort i fångenskap. Men återstoden därav skall icke bliva utrotad ur staden;

3 ty HERREN skall draga ut och strida mot de folken, såsom han stridde förr på drabbningens dag.

4 Och han skall den dagen stå med sina fötter på Oljeberget, gent emot Jerusalem, österut; och Oljeberget skall rämna mitt itu, mot öster och väster, till en mycket stor dal, i det att ena hälften av berget viker undan mot norr, och andra hälften därav mot söder.

5 Och I skolen fly ned i dalen mellan mina berg, ty dalen mellan bergen skall räcka ända till Asel; I skolen fly, såsom I flydden för jordbävningen i Ussias, Juda konungs, tid. Då skall HERREN, min Gud, komma, ja, du själv och alla heliga med dig.

6 Och det skall ske på den dagen att ljuset skall bliva borta, ty himlaljusen skola förmörkas.

7 Och det bliver en dag som är ensam i sitt slag, och som är känd av HERREN, en dag då det varken är dag eller natt, en dag då det bliver ljust, när aftonen kommer.

8 Och det skall ske på den tiden att rinnande vatten skola utgå från Jerusalem, ena hälften mot Östra havet och andra hälften mot Västra havet; både sommar och vinter skall det vara så.

9 Och HERREN skall då vara konung över hela jorden; ja, på den tiden skall HERREN vara en, och hans namn ett.

10 Hela landet från Geba till Rimmon, söder om Jerusalem, skall då förvandlas till en slättmark; men själva staden skall trona på sin höjd, och sträcka sig från Benjaminsporten ända till den plats där den förra porten stod, till Hörnporten och Hananeltornet och till de kungliga vinpressarna;

11 och folket skall bo där i ro och icke mer givas till spillo, ty Jerusalem skall trona i trygghet.....

16 Och det skall ske att alla överblivna ur alla de folk som kommo mot Jerusalem skola år efter år draga ditupp, för att tillbedja konungen HERREN Sebaot, och för att fira lövhyddohögtiden.

17 Men om någon av jordens folkstammar icke drager upp till Jerusalem, för att tillbedja konungen HERREN Sebaot, då skall över den icke komma något regn.

18 Om Egyptens folkstam icke drager åstad och kommer ditupp, så skall ej heller över den komma regn. Detta bliver den hemsökelse som HERREN skall låta drabba de folk som icke draga upp för att fira lövhyddohögtiden.

19 Ja, så skall Egypten drabbas av sin synd, så skola ock alla andra folk [HEDNINGAR] drabbas av sin synd, om de icke draga upp för att fira lövhyddohögtiden.

20 På den tiden skall på hästarnas bjällror stå att läsa: »Helgad åt HERREN», och grytorna i HERRENS hus skola vara såsom offerskålarna framför altaret.

21 Och var gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad åt HERREN Sebaot, så att var och en som vill offra kan komma och taga en sådan och koka i den. Och ingen kanané skall mer finnas i HERREN Sebaots hus, på den tiden.

Faktum är att den här texten klart utsäger att det kommer att finnas både ett tempel OCH en offertjänst, samt FOLKSTAMMAR (hednafolk) som kommer för att fira lövhyddohögtiden EFTER striden vid Harmageddon, då Kristus återvänder till Oljeberget med "alla sina heliga".

Olika slags Offer

När det gäller anförda svårigheter att harmonisera dessa offer med bibelställen som Hebr.10, där Kristi försoningsgärning är utförd "en gång för alla", och då det därför inte längre skulle finnas några behov av ytterligare offer för synder, så måste man inse att inte alla offer var "försonande" offer. Tekniskt sett utfördes försoningsoffret endast en gång om året, på "Försoningsdagen". På den 10:e dagen i månaden tishri, tog översteprästen blodet och gick med det in i det allraheligaste, och bestänkte förbundsarken därmed. Det här är tydligen vad Hebreerbrevet har i åtanke när det refererar till att Kristi försoning är utförd "en gång för alla".

Hebr. 9:22-28

22 Så renas enligt lagen nästan allting med blod, och utan att blod utgjutes gives ingen förlåtelse.

23 Alltså var det nödvändigt att avbilderna av de himmelska tingen renades genom sådana medel; men de himmelska tingen själva måste renas genom bättre offer än dessa.

24 Ty Kristus har icke gått in i ett allraheligaste som är gjort med händer, och som allenast är en efterbildning av det sannskyldiga, utan han har gått in i själva himmelen, för att nu träda fram inför Guds ansikte, oss till godo.

25 Ej heller har han gått ditin, för att många gånger offra sig själv, såsom översteprästen år efter år går in i det allraheligaste, med blod som icke är hans eget.

26 Han hade annars måst lida många gånger allt ifrån världens begynnelse. I stället har han uppenbarats en enda gång, nu vid tidernas ände, för att genom offret av sig själv utplåna synden.

27 Och såsom det är människorna förelagt att en gång dö och sedan dömas,

28 så skall Kristus, sedan han en gång har blivit offrad för att bära mångas synder, för andra gången, utan synd, låta sig ses av dem som bida efter honom, till frälsning.


Det är tydligt att genom att referera till prästen som träder fram med blodet i templet en gång om året så talar den här texten om "försoningsdagen"

Lövhyddohögtiden [Sakarja 14] och påsken [Hesekel 45] kommer att firas under tusenårsriket. Men det kommer däremot INTE försoningsdagen att göras. Lägg i följande textställe märke till vilka högtider som kommer att firas under tusenårsriket. Och lägg särskilt märke till att inte pingsten, trumpetfesten och försoningsdagen omnämns.

Hes. 45:21-25

21 På fjortonde dagen i första månaden skall ni fira påskhögtid; i sju dagar skall ni hålla högtid, och man skall då äta osyrat bröd.

22 På den dagen skall fursten för sig själv och för allt folket i landet offra en tjur till syndoffer.

23 Men sedan, under högtidens sju dagar, skall han dagligen under de sju dagarna offra såsom brännoffer åt HERREN sju tjurar och sju vädurar, alla felfria, och såsom syndoffer en bock dagligen.

24 Och såsom spisoffer skall han offra en efa till var tjur och en efa till var vädur, jämte en hin olja till var efa.

25 På femtonde dagen i sjunde månaden skall han vid högtiden frambära likadana offer under de sju dagarna, likadana syndoffer, brännoffer och spisoffer och lika mycket olja.

"Påsken" var en högtid som varade en dag och som inledde "det osyrade brödets högtid" som varade sju dagar [Lev. 23]. Därför kan det förstås av den ovanstående texten, att eftersom "påsken" fortsätter med en 7 dagars högtid, så hålls hela påsk/osyrade brödet/förstfrukts högtiderna. Vad som däremot inte omnämns är pingsten, som inträffade 50 dagar efter första söndagen [förstfrukten] efter påskdagen. Vi finner också att av den 7:e månadens högtider, trumpetfesten [tishr 1], försoningsdagen [tishri 10], och lövhyddohögtiden [tishri 15-21], så är endast lövhyddohögtiden omnämnd. Frågan är då varför? Jag tror att svaret åtminstone delvis är att finna i att "försoningen" var fullbordad i Kristus. Jeremia gör klart att "försoningsdagen" INTE kommer att bli firad under tusenårsriket.

Jer. 3:14-17

14 Vänden om, ni avfälliga barn, säger HERREN, ty jag är eder rätte herre; så vill jag hämta eder, en från var stad och två från var släkt, och föra eder till Sion.

15 Och jag vill ge er herdar efter mitt hjärta, och de skall föra er i bet med förstånd och insikt.

16 Och det skall ske, att när ni på den tiden förökar er och blir fruktsamma i landet, säger HERREN, då skall man icke mer tala om HERRENS förbundsark eller tänka på den; man skall icke komma ihåg den eller sakna den, och man skall icke göra någon ny sådan.

16 And it shall come to pass, when ye be multiplied and increased in the land, in those days, saith the LORD, they shall say no more, The ark of the covenant of the LORD: neither shall it come to mind: neither shall they remember it; neither shall they visit it; neither shall that be done any more. [KJV]

17 Utan på den tiden skall man kalla Jerusalem »HERRENS tron»; och dit skola församla sig alla hednafolk, till HERRENS namn i Jerusalem. Och de skola icke mer vandra efter sina onda hjärtans hårdhet.

"Arken" var endast "besökt" ["visit"; KJV] en gång om året av överste prästen, då han bestänkte den med blod, och bringade FÖRSONING för sitt folk. Den övriga tiden av året, befann den sig bara där i det allraheligaste borta från dagens ljus. När Jeremia säger "aldrig skall detta ske igen" [ö.f. KJV], säger han att överste prästens besökande av det allraheligaste på försoningsdagen [tishri 10] inte längre kommer att ske. Därefter talar han om varför! Eftersom i stället för "HERRENS förbundsark" så kommer HERRENS tron då att vara där! Med andra ord, under GT:s tid så var "förbundsarken" TEMPORÄR och ett SUBSTITUT för den fysiska närvaron av Herren på sin tron i sitt heliga tempel! Gud har varit på sin tron i sitt heliga tempel såsom det är beskrivet i Uppenbarelseboken. Templet på jorden var endast en kopia eller en representation av Guds tempel i himmelen [Hebr. 8:5]. "Förbundsarken" representerade Guds tron. Prästen som gick in i det allraheligaste för att bestänka arken med blodet var en symbol för Kristus som trädde in i himmelens tempel med Sitt eget blod!

Hebr. 9:12

12 gick han, icke med bockars och kalvars blod, utan med sitt eget blod, en gång för alla in i det allraheligaste och vann en evig förlossning.

Visst är det underbart att se hur finstämt allt det här passar samman! I tusenårsriket kommer det inte att finnas någon präst som står under någon restriktion som hindrar honom från att träda inför det allraheligaste i templets mer än en gång om året! Herrens tron kommer att vara på den allraheligaste platsen, och templets förlåt kommer att vara ÖPPNAD! Människor kommer att ha fullt tillträde till Herren inför Hans tron! De kommer att komma till Jerusalem för att tillbedja, och föra med sig sina offer inför Herren.

De offer som kommer att frambäras kommer INTE att vara försoningsoffer för synd. Kristus tog itu med den saken en gång för alla. Där kommer emellertid att framföras många offer av lovprisning, och till åminnelse. Det här är i själva verket också vad påsken var, en högtid till åminnelse av Guds befrielse från Egypten, och en profetia om korsfästelsen. Lövhyddohögtiden var till åminnelse av ökenvandringen, och utgör samtidigt en profetia om tusenårsriket! Dessa högtider kommer att bli storartade högtider till åminnelse av vad Gud har gjort för oss, precis liksom vi nu håller "Herrens måltid" både som en åminnelse av korsfästelsen, OCH en profetia om tusenårsriket, när vi kommer att sitta ner och hålla måltid med Jesus själv.

Luk. 22:15-20

15 Och han sade till dem: »Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner;

16 ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike.»

17 Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: »Tagen detta och delen eder emellan;

18 ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer från vinträd.»

19 Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav åt dem och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»

20 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder.


Du kan här både se åminnelseaspekten av Herrens måltid liksom den profetiska aspekten. Det är på samma sätt med alla högtiderna. När vi väl är på den andra sidan av Jesu andra tillkommelse så kommer det som nu är "profetiskt" att då vara "till åminnelse".!

Det synes mig att alla de offer som nämns i samband med Hesekiels tempel borde uppfattas som att de kommer att vara åminnelsehögtider, tillbakablickande mot vad som redan förverkligats, på ett liknande sätt som vi nu högtidlighåller korsfästelsen med bröd och vin.

Några kanhända invänder och menar att varje slags offer skulle vara hädiska. Men vad var då offren för något till att börja med? Fanns det någonsin någon kraft i dem till att försona synder? Hebreerbrevets författare säger, nej!

Heb 10:1-4

1 Ty lagen innehåller en skugga av det tillkommande goda, men framställer icke tingen i deras verkliga gestalt; därför kan den aldrig genom de offer som ständigt frambäras, år efter år på samma sätt, fullkomna dem som framträda med sådana.

2 Annars skulle man väl hava upphört att offra, då ju de som så förrättade sin gudstjänst icke mer kunde veta med sig någon synd, sedan de en gång hade blivit renade.

3 Men just i offren ligger en årlig påminnelse om synd.

4 Ty omöjligt är att tjurars och bockars blod skulle kunna borttaga synder.

Hans poäng är INTE att offer inte längre kan sona synd, Kristus dog en gång för alla. Hans poäng är helt tydligt den att, de ALDRIG någonsin KUNNAT sona för synd! Om de hade kunnat så hade det inte funnits någon anledning att upprepa dem år efter år. Så därför var inte ens under GT:s tid offren avsedda att bringa någon verklig försoning, utan tjänade till att utgöra en påminnelse för Israel om deras synder på en årlig basis. Offren pekade mot Kristus. Israels problem var att de fäste för stor mening till offren utan att inse deras PROFETISKA betydelse. I stället förväntade de sig att kunna tillräkna sig någon speciell merit genom blodet från "tjurar och bockar" som om de skulle kunna rena dem från deras synder, medan de kom att förkasta den enda verkliga försoningen för synd.

Om djuroffren aldrig någonsin utgjort några verkliga "försoningsmedel" för synder, utan var profetiska till sin natur, vad är det då för problematiskt med ett offer som offras till åminnelse av den fullbordade profetiska typen? Ingenting!

Är det synd att idag fira påsken, genom att döda ett lamm och att äta det i gemenskap med sin familj, under det att man påminner sig om hur Gud befriade sitt folk ur Egypten? Naturligtvis inte! Men, när man observerar den profetiska aspekten av påsken och hur den visar fram emot Kristus och när man firar påsken i tro och tillbedjan av Kristus så är dess mening fullständig.

De som hävdar att ett sådant firande skulle vara hädiskt, därför att Kristus dött en gång för alla, borde tillämpa samma princip på Herrens måltid! Innebär inte firandet av Herrens måltid med vin och bröd samma sak? Visst gör det! Det är en symbolism som visar mot Kristus! Sade inte Jesus själv att Han skulle fira påsken tillsammans med Sina lärjungar i det kommande riket?

Luk. 22:15-16

15 Och han sade till dem: »Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner;

16 ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike.»

Vem är den mystiska "Fursten" i Hesekiels tempel?

Hes. 44:1-3

1 Därefter förde han mig tillbaka mot helgedomens yttre port, den som vette åt öster; den var nu stängd.

2 Och HERREN sade till mig: »Denna port skall förbliva stängd och icke mer öppnas, och ingen skall gå in genom den, ty HERREN, Israels Gud, har gått in genom den; därför skall den vara stängd.

3 Dock skall fursten, eftersom han är furste, få sitta där och hålla måltid inför HERRENS ansikte; han skall då gå in genom portens förhus, och samma väg skall han gå ut igen.»

Hes. 45:16-17,21-22,25

16 Allt folket i landet skall vara förpliktat till denna offergärd åt fursten i Israel.

17 Men fursten skall det åligga att frambära brännoffer, spisoffer och drickoffer på festerna, nymånaderna och sabbaterna, vid alla Israels hus’ högtider. Han skall anskaffa syndoffer, spisoffer, brännoffer och tackoffer till att bringa försoning för Israels hus.......

21 På fjortonde dagen i första månaden skolen I fira påskhögtid; i sju dagar skolen I hålla högtid, och man skall då äta osyrat bröd.

22 På den dagen skall fursten för sig själv och för allt folket i landet offra en tjur till syndoffer.....

25 På femtonde dagen i sjunde månaden skall han vid högtiden frambära likadana offer under de sju dagarna, likadana syndoffer, brännoffer och spisoffer och lika mycket olja.

Det kommer att vara Furstens uppgift att officiera vid offren och högtiderna, men vem är denne "furste"? Många premillennialister tror att det är Jesus. Men, det finner jag ganska märkligt. Jesus kommer ju att vara "hela jordens Konung" enligt Sakarja 14:9. Fursten tycks var den som leder tillbedjan, inte att själv vara den som tillbeds, vilket ju däremot Jesus kommer att vara. Hesekiel ger oss emellertid liksom också några av de andra profeterna faktiskt svaret på vem den här fursten verkligen är.

Jer. 30:7-10

7 Ve! Detta är en stor dag, en sådan att ingen är den lik. Ja, en tid av nöd är inne för Jakob; dock skall han bliva frälst därur.

8 Och det skall ske på den tiden, Säger HERREN Sebaot, att jag skall bryta sönder oket och taga det från din hals och slita av dina band. Ja, inga främmande skola längre tvinga honom att tjäna sig,

9 utan han skall få tjäna HERREN, sin Gud, och David, sin konung, ty honom skall jag låta uppstå åt dem.

10 Så frukta nu icke, du min tjänare Jakob, säger HERREN. och var ej förfärad du Israel; ty se, jag skall frälsa dig ur det avlägsna landet, och dina barn ur deras fångenskaps land. Och Jakob skall få komma tillbaka och leva i ro och säkerhet, och ingen skall förskräcka honom.


Hes. 34:23-24

23 Och jag skall låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han skall föra dem i bet, nämligen min tjänare David; ja, han skall föra dem i bet, han skall vara deras herde.

24 Jag, HERREN, skall vara deras Gud, men min tjänare David skall vara hövding bland dem. Jag, HERREN, har talat.


Hes. 37:19-25

19 så svara dem: »Så säger Herren, HERREN: Se, jag vill taga Josefs stav, den som är i Efraims hand, vilken stav ock gäller för de stammar av Israel, som äro hans fränder, och intill denna vill jag lägga Judas stav, båda tillhopa, och så göra dem till en enda stav, så att de bliva ett i min hand.»

20 Och stavarna som du har skrivit på skall du hålla i din hand inför deras ögon.

21 Och du skall tala till dem: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall hämta Israels barn ut ifrån de folk till vilka de hava måst vandra bort; jag skall samla dem tillhopa från alla håll och föra dem in i deras land.

22 Och jag skall göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg; en och samma konung skola de alla hava; de skola icke mer vara två folk och icke mer vara delade i två riken.

23 Sedan skola de icke mer orena sig med sina eländiga avgudar och styggelser och med alla slags överträdelser. Och jag skall frälsa dem och hämta dem från alla orter där de hava syndat, och skall rena dem, så att de bliva mitt folk, och jag skall vara deras Gud.

24 Och min tjänare David skall vara konung över dem, och de skola så alla hava en och samma herde; och de skola vandra efter mina rätter och hålla mina stadgar och göra efter dem.

25 Så skola de få bo i det land som jag gav åt min tjänare Jakob, det vari edra fäder bodde. De skola själva få bo där, så ock deras barn och deras barnbarn till evig tid; och min tjänare David skall vara deras hövding evinnerligen.

Hosea 3:4-5

4 Ja, i lång tid skola Israels barn få sitta utan konung och furste, utan offer och stoder och utan efod och husgudar.

5 Sedan skola Israels barn omvända sig och söka HERREN, sin Gud, och David, sin konung; med fruktan skola de söka HERREN och hans goda, i kommande dagar.

Shalom!
Fred

Sköld frågar:

Fred. Det är JESUS som är kung i det upprättade, pånyttfödda Israel, Gudsfolket. Hans intresse för djuroffer får Du förklara.

Han som är både kung och överstepräst: översteprästen som offrade sitt eget blod för folket, som Guds utvalda offerlamm.

Förklara för mig varför Han/Gud vill ha djuroffer? Är inte Hans offer av Dig själv, av Sitt eget blod, tillfylles?

Fred:
På ett sätt är det inte tillräckligt för någons frälsning. Guds, för allas vår försoning fullständiga och helt tillräckliga offer av "Sig själv, av Sitt eget blod", måste också kommuniceras till människan så att hon kan ta emot budskapet och tro Evangeliet. Det är här som jag tror att tempeltjänsten hade sin Gudagivna uppgift under gamla testamentets tid för att visa på det kommande fullkomliga offret liksom det i millenietemplets offertjänst kommer att visa tillbaka på det fullkomliga offret som skedde på Golgata.

Men allt det här har jag väl redan svarat på, men det håller att återupprepas, även om det förstors räcker med att man förstår det en gång och sedan minns det.

Shalom!
Fred

Offertjänsten i GT-förbundet pekade inte bara framåt på Jesu offerdöd, den hade också en försonande, förlåtande, betydelse.

Blodet från offerdjuren kunde inte "bortta synden" från människosläktet, men hade likväl en "temporär" förlåtande funktion.

Den i Jesu blod försonade Människan, är pånyttfödd till en ny människa i Kristus Jesus och behöver ingen fortsatt offertjänst, varken av JESUS eller av något annat, då Jesu Kristi Guds sons blod, renar henne även fortsättningsvis.

Att då peka på ett sämre blod och ett sämre offer, sedan JESUS kommit till Människorna och världen, är en orimlighet.

Bibeltexterna måste därför tolkas och förstås i ljuset av denna sanning (t.ex. med den tidsaspekt som HaFo berör): att JESUS gett Sitt blod "en gång för alla" och att var och en som tror på Honom får Guds lag skriven i sitt hjärta.

Får ett nytt hjärta m.a.o. och det hjärtat kommer Israel som folk att ha när de tar emot JESUS som sin Frälsare, och inte bara som sin kung.

Det är inte "kung JESUS", som vi ofta sjunger i våra kyrkor, som frälser, utan offerlammet JESUS. Det är Han som tar bort "stenhjärtat" på oss och ger oss ett hjärta av "kött", d.v.s. ett levande; oss som varit döda i våra synder och överträdelser.

--

Jag inser att Du och jag kommer att ha den bibelsyn vi har, tills dess vi får en annan, och tackar Dig med detta för meningsutbytet!

Återkommer om jag får något till mig som kan lämna ett meningsfullt bidrag i sammanhanget.

Mvh