En byggmästare bygger alltid med de material han har, han kan inte bygga med någonting annat. En tid – i Kiruna stads början – fanns det bara tomma dynamitlådor att bygga bostäder med, och följdaktligen gjorde man det.
Men berggrunden var då densamma som nu.
Pingströrelsens "ledande bröder" förstår inte vad den menar, som säger sig inte tillfreds med det bygge som pågår, som de är i färd att med all flit uppföra;
det arbetar ju på så mycket de orkar.
Men problemet är inte, hur de arbetar: oengagerat, engagerat, flitigt eller slött, utan det handlar om vilket byggnadsmaterial de använder.
Antingen bygger man Guds rike på jorden med andligt "guld, silver och dyrbara stenar", gudomligt, evigt material, d.v.s. Andens verk och principer, eller så bygger man med "trä, hö och strå", m.a.o. ett förgängligt människoverk, utfört med mänskliga talanger, gåvor och tankeutrustningar. Man bygger helt enkelt med det material man har tillgång till.
1 Kor. 3:9-15 "Vi är Guds medarbetare:
ni är ett Guds åkerfält, en Guds byggnad.
Efter den Guds nåd, som blev mig given, lade jag grunden som en kunnig byggmästare, och en annan
bygger nu vidare på den.
En annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd,
nämligen Jesus Kristus; men om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och strå,
så skall det en gång visa sig, hur det är med vars och en verk. "Den dagen" skall göra det kunnigt; ty den skall uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk är, skall elden pröva.
Om det byggnadsverk, som någon har uppfört på den grunden, blir bestående, så skall han få lön;
men om hans verk bränns upp, då skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bli frälst, men såsom genom eld."