Det kan ibland vara svårt att bedöma, när det fortfarande hänger "falska grejer med" fast man säger sig ta avstånd från katolicismen och trosförkunnelsen.

Svårast blir det som när LBK, Apologeten och Sola scriptura, som har bra material och avståndstagande från trosrörelsen, eller andra som säger sig ta avstånd från förförelsen i tiden, ändå bär med sig "annan skit" av villfarelse och sektbildning!!

Då vill jag nästan bara ge upp!! Men jag försöker att "hålla mig lugn" och bara peka på detta enda:

Vem Jesus ÄR, betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset och hur det blir förvanskat i trosförkunnelsen och katolicismen.
---
Men än knepigare blir det ju då när Apologeten pekar just på "Blodets och korsets evangelium", tar avstånd från trosförkunnelsen, men ändå genom en annan väg, bara står för en annan form av JDS - lära.

Har försökt bemöta det i "Häftet", "Kan Gud dö - Jesu Kristi person - Den stora stötestenen" (där även hela "köret" av JDS - lära, blir bemött.
---
Nog är det allt en märklig tid vi lever i!!! Jesu ankomst kan inte vara långt borta.

Och nu gäller det att få människor att inse att det pågår en "väckelse", i enhetens, toleransens, kärlekens och det "övernatuligas" och "omsorgen om människor och inre helanden och fysiska helandens" namn som ska bejaka "plagiatet" från fienden, och slutligen leder till att hälsa antikrist välkommen som Kristus. Innan Jesu sanna tillkommelse.

Här kommer det att finnas ett väldigt narrspel, även kring det Judiska folket, som kommer att finnas med på ett hörn, som "befrämjandet av ett "falskt Israel", som "går i förbund med antikrist". Det kommer att "samspela" med de "kristnas" emotsedda Kristus som säges komma.

Detta Innan Jesus sätter sina fötter på Oljeberget och Israel kommer in i sin sanna uppgift, som den ledande världsnationen. En evangeliserande nation.

Men det kommer att föregås av plagiatet från fienden av antikrists välde, som en avfallen kristenhet, som kommer att hälsa antikrist välkommen som Kristus.

Och till detta "avfall" bidrar och förbereder bl.a trosförkunnelsen och katolicismen.

Man kan ju bli alldeles slut av att "se" detta och att människor inte vill lyssna.

Men då gäller det att behålla lugnet och förmedla vad man upplever blir lagt på ens hjärta.

Andra människors "*****lbitar", kommer att bidra och i evighetens värld kommer ingen att kunna ursäkta sig med att "det var det ingen som varnat för"!

HaFo

Peter Halldorf, hade en insändare i DAGEN 24/4. Han talar där om hur, det â€�är ur dessa källor – ur den odelade kyrkans rika andliga arv som tidskriften Pilgrim, liksom de retreater och möten den inbjuder till, öser urâ€�.

Vad menar han med den â€�odelade kristenhetenâ€�? Är det den katolska kyrkan och de som â€�inordnar sig under den sanna moderkyrkanâ€�, som han åsyftar?

Han säger också att â€�den enhet som idag växer fram som en kraftig underström i svensk kristenhet, helt oberoende av konfessionell etikett, kan bara bli bestående om den hämtar sin vägledning ur den odelade kyrkans tro och liv…â€�

Vad menar här Peter med enheten som växer fram? Och vad menar han igen med "den odelade kristenheten?

Är det hans egen enhet med katolicismen och trosförkunnelsen och dess företrädare, som han åsyftar?

Är det den enhet som Ekman nu eftersträvar mellan trosförkunnelsen och katolicismen?

Är det denna enhet, med katolicismens, trosförkunnelsen, dess företrädare och som nu även Pingst bara hakar på och bejakar, liksom även många andra sammanhang?

Är det den falska antikristliga enheten som Halldorf åsyftar med enhet?

I så fall, så sker det här i artikeln mitt i ett vällovligt avståndstagande från â€�österländsk andlighetâ€�.

Men inte är den förförande andligheten i trosförkunnelsen och katolicismen mindre förförisk!

Men därtill verkar Halldorf bara skapa dimridåer, samtidigt som han verkar vara â€�apologetâ€� och säger:

â€�Utan tillflöde från detta friska vatten (bör nog förstås som katolicismen och trosförkunnelsen vad jag kan förstå ???), förmår vi inte hålla ytlighet, subtila läror och moderna teologiska trender stångenâ€�.
---
Så manipulativt kan det alltså (åtminstone i mina ögon), framställas att ställa sig bakom katolicismen och trosförkunnelsen i den â€�antikristliga enhetâ€� som växer fram idag och kommer att leda fram till â€�avfalletâ€�, som ska hälsa antikrist välkommen som Kristus.

Och Pingstfolket bara säger ja till Halldorfs och Ekmans manipulationer och vilsenhet?

HaFo

Viktiga synpunkter tycker HaFo.
---
â€�Var går gränsen för kristen enhet?

Publicerad 2007-04-23 08:56 av Världen idag

Jag har under en längre tid följt debatten om den kristna enheten och försökt föra den utan att använda mig av Världen idags debattsida. Nu inser jag att debatten måste föras offentligt.

Var går gränsen för kristen enhet? Att du Ulf Ekman tar strid mot liberalteologin tycker jag är alldeles utmärkt. Även om Svenska kyrkans biskopar kallar sig kristna har de passerat gränsen. Liberalteologer kan vi inte ha enhet med.

När den â€�radikala nådesförkunnelsenâ€� tolkar Bibeln så att delar av bibeln inte gäller idag, sätter du upp ett varningens finger. Bra. Ibland är det värt att ta strid för att bevara enheten. Som du sagt, gränserna mellan kristna går inte mellan samfundsgränserna utan rakt igenom alla samfund.

Därför gläder vi oss över att katoliker blir frälsta och andedöpta, men vi måste ta strid mot Katolska kyrkans lära.

Jag har läst Anders Arborelius bok Trosmeditation. Om enhet skriver han â€�Enheten har sin konkreta existens i den Katolska Kyrkan som leds av Petrus efterträdareâ€� (Sid 122).

Slutsatsen är att â€�riktigâ€� kristen enhet är omöjlig om vi inte ställer oss under påven.

â€�I de heligas samfund vill Kristus göra alla heliga. Ingen är utestängd. Han som är rättfärdighetens Sol vill lysa över alla och rädda dem. Gränsen mellan syndare och helgon är aldrig oöverstiglig. Inte heller den mellan kristna och icke-kristna.

Påven Johannes Paulus II i bön vid Mahatma Gandhis grav bekräftar detta faktum. De heligas samfund visar sig vara en gränslös verklighet.

Bara ett medvetet nej till Gud kan avskärma oss från helighetens överflödande rikedom.â€� (Sid. 145)

Är Mahatma Gandhi i himlen för att påven bad vid hans grav? Guds ord säger att man måste bli född på nytt.

â€�Bönen för de döda har kallats den mest osjälviska formen av all förbön. Vi behöver inte släpa på en börda av skuldkomplex på grund av allt vi underlåtit att göra för dem som nu är döda.

Vi kan alltid be för dem. Vi kan hjälpa de döda som renas på andra sidan, att få träda fram inför Guds anlete befriade från allt som är syndigt och orent.â€� (Sid. 147)
--
Kan våra böner hjälpa de döda så de inte behöver vara så länge i skärselden?
--
Om skärselden skriver han: â€�Även den människa som inte anpassat sig helt efter Gud under sitt liv på jorden får en sista möjlighet att göra det i det s.k. mellanstadiet eller skärselden.

Vi får betrakta denna renings- och tillvänjningskur till himlens glädje som en kärleksfull Faders sätt att återföra sina trilskande ungar eller knarkande tonåringar till hemmets trygghet, förutsatt att de innerst inne vill tillbaka och har ångrat sina snedsteg.â€� (Sid. 228)
--
Var finns den bibliska grunden för denna teologi?
--
â€�I alla sina lemmar - utom Maria, som just genom sin totala syndfrihet är den fulla inkarnationen av Kyrkans innersta väsen…â€� (sid 144).
--
Var Maria fullkomligt syndfri?
--
â€�I samband med de nutida Mariauppenbarelserna, där Maria enligt egen utsago är den som håller tillbaka Guds rättvisa dom och vrede över mänsklighetens synd, får man ett bestämt intryck av att Gud själv tycks åtlyda henne som är Guds moderâ€� (sid 186).
---
Är Maria den som håller tillbaka Guds rättvisa dom och vrede över mänsklighetens synd?
---
Denna bön bad påven Johannes Paulus II framför den svarta madonna-ikonen i Czestochowa, Polen.

â€�Kyrkans vitklädda Moder! Igen inviger jag mig själv till dig - Totus tuus! (Jag är helt din!) Jag inviger till dig hela kyrkan intill jordens yttersta gräns! Jag inviger till dig hela mänskligheten! Jag inviger till dig Europa och alla kontinenter ... Moder, tag emot oss! Moder, lämna oss inte! Moder, led oss!â€�
---
Som jag ser det är det tillbedjan av Maria. Kristna tillber Gud och Jesus. Jag har invigt mig själv till Jesus, till honom kan jag säga jag är helt din, men det är otänkbart att säga det till Maria.
---
Var finns de bibliska svaren på mina frågor? För mig, och många med mig, är det att gå över gränsen för kristen enhet, om man anser att Katolska kyrkans lära är biblisk.

Katolska kyrkans inflytande och påverkan på svensk kristenhet, även frikyrkligheten, har ökat markant på sista tiden. Därför behöver någon i klartext tala om vad många anser i den här frågan.

På samma sätt som vi kan ta strid mot Svenska kyrkans biskopars obibliska beslut, men välsigna de som är frälsta inom Svenska kyrkan, på samma sätt kan vi ta strid mot Katolska kyrkans lära och tacka Gud för vad han gör bland katoliker.

Även om du Ulf Ekman inte vill ta avstånd från Katolska kyrkans lära, så är vi många som gör det utan att för den skull vara trångsynta sekterister.

Per Westerberg�

Inlägg 1 av HaFo

Per Westerberg fick i Världen idag 2007 – 04 – 26, 04 – 28, svar av både Maria Hasselgren pressansvarig Katolska ärkestiftet Stockholm och Ulf Ekman.

Sätter in deras svar i 2 inlägg efter varandra och börjar med Hasselgren och ger därefter en kommentar till dessa inlägg.
---
â€�I Världen idag 23/4 lyfter Per Westerberg fram punkter där katoliker och protestanter skiljer sig åt.

Våra ekumeniska strävanden för inte framåt om vi inte är öppna mot varandra i detta: att vi ser olika på saker som i vissa fall är centrala för tron, i andra fall mer perifera.

Öppenhet innebär också att försöka förstå hur den andre ser på saker, vad den andre har för erfarenheter och kanske till och med vara beredd att ändra ståndpunkt.

En grundläggande skillnad mellan katoliker och protestanter är bibelsynen.

För protestanter är Luthers â€�Skriften allenaâ€� vägledande. För katoliker är Bibeln central, men i medvetenhet om att Jesus inte lämnade några texter efter sig. Däremot grundade han Kyrkan.

De händelser som beskrivs i NT spreds först som muntlig tradition, innan de, efter några decennier skrevs ner. Det var i Kyrkans, den allmänneliga ( latin catholicam) kyrkans gemenskap som man fastställde vilka texter som skulle utgöra kyrkans heliga texter och vilka som inte uppfyllde de kriterier som kyrkans ledning fastställt.

Kristna som accepterar de texter som nu utgör NT, accepterar implicit att det fanns en kyrklig ledning som hade position att fastställa de kriterier som skulle gälla i den omfattande och delikata urskillningen av autentiska texter.

Katoliker menar att denna position och förmåga fortsatt vara i funktion genom hela kyrkans historia.

Det går inte att bortse från att under större delen av kristendomens historia är det tack vare det faktum att den katolska kyrkan haft en stark ledning som man lyckats bevara det som en majoritet av dagens kristna håller för sant -treenigheten, dopet, de dödas uppståndelse-intakt.

Den katolska synen på bibel och tradition gör henne stark när hon argumenterar för den kristna människosynen, mot äktenskap för homosexuella och så vidare, eftersom hon kan hänvisa till hur kyrkan under 2000 år dels tolkat bibeln dels i praktiken agerat.

Kyrkans samlade erfarenhet är ett viktigt begrepp för en katolik. Dagens kristna är inte isolerade öar. Tidigare kristnas erfarenhet av Gud är lika levande och viktig som vår egen. Detta skapar ödmjukhet:

jag kan inte göra anspråk på att just jag har sanningen, mina erfarenheter måste alltid ställas i relation till andras erfarenheter - det vill säga kyrkans samlade erfarenhet av vem Gud är och vad han vill med sin kyrka och sin skapelse.

Per Westerberg kritiserar vår vördnad av Jungfru Maria. Vi undrar lika mycket varför protestanter inte visar henne större tacksamhet för valet att ta en unik och central plats i frälsningshistorien.

Och vår tro är att Gud förmår allt, också ge var och en av oss möjligheten att även efter döden välja Honom.

Eftersom alla människor är skapade till Guds avbild strävar vi alla efter att göra det som är gott och rätt. Det är inget kristet monopol. Det finns goda människor som inte är kristna. Likaså har vi väl alla mött människor som kallar sig kristna, men som på intet sätt är något föredöme.

Så, till sist, påven.

I evangeliet säger Jesus till Petrus att han är den klippa på vilken han ska bygga sin kyrka och han ber Petrus att leda och stödja sina bröder.

Vår tolkning och vår samlade erfarenhet är att denna Jesu maning gått vidare till Petri efterträdare; påven.

Tidiga kristna texter, skrivna kring år 100, alltså strax efter de yngsta texterna i NT, vittnar om att biskopen i Rom, det vill säga påven, har en central ställning i kyrkan.

Den positionen har han fortsatt att ha, och det är den katolska kyrkans samlade erfarenhet att detta varit avgörande för att bevara trons centrala element oförändrade.

Lika litet som Per Westerbergs argument övertygar mig, lär mina argument övertyga honom.

Förhoppningsvis kan vi lära av varandra, och vara beredda att se med något andra ögon på vår egen tradition - för tradition finns inom alla sammanhang som är mer än något decennium gamla.

Det är inte för vår skull utan för att världen ska tro som vi måste söka oss närmare varandra.

Då är personliga påhopp och anklagelser bakslag.

I stället måste vi alla vara beredda att be om förlåtelse för vad vi brutit och vara öppna för att bättre söka förstå varandra. Då först finns det hopp att vi kan uppfylla Kristi maning att vara ett.

Maria Hasselgren�

Forts inlägg av HaFo

Inlägg 2 av HaFo

Ekman:

â€�Man upphör aldrig att förvånas

I många år har jag predikat och sagt att gränserna mellan kristna inte går mellan samfundsgränserna utan rakt igenom alla samfund.

Det gäller hur man ser på Jesus som Herre, hans liv och hans verk, synen på Bibeln och Andens verk i tiden.

Jag har på senare tid mer och mer betonat att en sann, äkta och djup enhet är nödvändig och kommer att vara mycket bredare än vad en del kanske känner sig bekväma med.

Det har i många år varnats bland väckelsekristna för en falsk enhet, byggd på liberal teologi och världslighet. Den varningen har varit befogad.

Många har tyckt sig se denna falska ekumenik förkroppsligad i Kyrkornas Världsråd och i enhetssträvanden från katolska kyrkan.

Personligen tror jag att vi måste se upp för en falsk enhet i form av en synkretistisk (religionsuppblandad) världslig enhet, byggd på liberalteologi som förvanskar den äkta kristna tron.

Men jag är lika övertygad om att Anden kommer att uppväcka en sann och äkta enhet i en levande Kristi kropp och ibland överraska oss.

Det falska och det äkta kommer att stå sida vid sida och tävla med varandra och skapa förvirring hos många. De kommer att vara olika som bruden och skökan och det behövs andlig urskiljning för att se vad som är vad.

Därför är det intressant att läsa ett färskt uttalande från Vatikanen.

Nyligen hölls en retreat där påven deltog. En av kardinalerna, Giacomo Biffi, ledde retreaten och i sina bibelsamtal hänvisade han bland annat till den ryske filosofen Solovyevs verk â€�Tre dialoger om krig, framsteg och historiens ände.â€�

Denne säger att Antikrist är reduceringen av den kristna tron till en ideologi istället för till ett personligt möte med Frälsaren.

Biffi menade att Antikrist kommer att presentera sig själv som pacifist, ekolog och ekumen. â€�Han kommer att sammankalla ett ekumeniskt råd och söka samstämmighet bland alla kristna bekännelser och ge något åt var och en.

Massorna kommer att följa honom med undantag av små grupper av katoliker, ortodoxa och protestanter.â€�

Dessa kommer att motstå Antikrist genom att säga: â€�Du erbjuder oss allt utom det som intresserar oss, Jesus Kristus.â€�

Kardinalen sa att många kristna, för att bli mer accepterade, kommer att begränsa sig själva till att tala om värderingar på ett sådant sätt att man till sist avsäger sig Jesus och den överväldigande verkligheten av hans uppståndelse.

Man skäms alltså för evangeliets övernaturliga inslag och skjuter därmed undan dess frälsande kraft. Absoluta normer finns, som sanning och godhet, men faran finns att inomvärldsliga värderingar och projekt tar över och slår ut centrum och innehållet i den kristna tron, nämligen själva frälsningen i Jesus.

Mycket intressant med tanke på vem som framförde denna varning - och vem som satt och lyssnade då det sades.

Tendenserna i många kristna sammanhang är just detta, att reducera den kristna tron till en slags nytto-moral, till allmänna värderingar och frågor om etik enbart, som till sist blir rena plattityder.

Man blir inomvärdsligt horisontell och slutar helt att tala om himlen och den andliga verkligheten. I ett sådant skeende är det just korset, frälsningen och det personliga mötet med Jesus som riskerar att helt förloras, speciellt om dessa allmänna värderingar underbyggs av en liberal bibelsyn.

Enligt kardinal Biffi ställer man sig då på Antikrists sida. Det har ju också väckelesekristna alltid sagt. â€�

Forts inlägg av HaFo

Inlägg 3 av HaFo

HaFo kommentar till ovanstående inlägg.

Hasselgren (Hg):

â€�En grundläggande skillnad mellan katoliker och protestanter är bibelsynen. För protestanter är Luthers ’Skriften allena’ vägledande. För katoliker är Bibeln central, men…â€�
--
Vad detta men egentligen syftar på hittar vi längre ner:
--
â€�Den katolska synen på bibel och tradition gör henne starkâ€�.
--
Det är alltså inte enbart Guds Ord vi ska lita till, utan även den â€�Katolska traditionenâ€�!
--
Hg: â€�Per Westerberg kritiserar vår vördnad av Jungfru Maria.â€�
--
Det har han alls inte gjort! Men smart drag att framställa vad Per skriver som att det skulle handla om att â€�kritisera vördnad av Mariaâ€�!!

Vad Per skrev har varken Hg eller Ekman (UE) besvarat!
--
Per skrev följande frågeställningar kring Aborelius bok Trosmeditaion:

â€�Om enhet skriver han, ’Enheten har sin konkreta existens i den Katolska Kyrkan som leds av Petrus efterträdare’ (Sid 122).
---
Slutsatsen är att ’riktig’ kristen enhet är omöjlig om vi inte ställer oss under påven.
---
’I de heligas samfund vill Kristus göra alla heliga. Ingen är utestängd. Han som är rättfärdighetens Sol vill lysa över alla och rädda dem. Gränsen mellan syndare och helgon är aldrig oöverstiglig. Inte heller den mellan kristna och icke-kristna.
Påven Johannes Paulus II i bön vid Mahatma Gandhis grav bekräftar detta faktum. De heligas samfund visar sig vara en gränslös verklighet. Bara ett medvetet nej till Gud kan avskärma oss från helighetens överflödande rikedom.’ (Sid. 145)
---
Är Mahatma Gandhi i himlen för att påven bad vid hans grav?
---
’Vi behöver inte släpa på en börda av skuldkomplex på grund av allt vi underlåtit att göra för dem som nu är döda. Vi kan alltid be för dem. Vi kan hjälpa de döda som renas på andra sidan, att få träda fram inför Guds anlete befriade från allt som är syndigt och orent’(Sid. 147)
---
Kan våra böner hjälpa de döda?
---

Om skärselden: ’Även den människa som inte anpassat sig helt efter Gud under sitt liv på jorden får en sista möjlighet att göra det i det s.k. mellanstadiet eller skärselden.

Vi får betrakta denna renings- och tillvänjningskur till himlens glädje som en kärleksfull Faders sätt att återföra sina trilskande ungar till hemmets trygghet, förutsatt att de innerst inne vill tillbaka och har ångrat sina snedsteg.'(Sid. 228)
---
Var finns den bibliska grunden för denna teologi?
----

’I alla sina lemmar - utom Maria, som just genom sin totala syndfrihet är den fulla inkarnationen av Kyrkans innersta väsen…’(sid 144).
---
Var Maria fullkomligt syndfri?
---
’I samband med de nutida Mariauppenbarelserna, där Maria enligt egen utsago är den som håller tillbaka Guds rättvisa dom och vrede över mänsklighetens synd, får man ett bestämt intryck av att Gud själv tycks åtlyda henne som är Guds moder'(sid 186).
---
Är Maria den som håller tillbaka Guds rättvisa dom och vrede över mänsklighetens synd?
----
Denna bön bad påven Johannes Paulus II framför den svarta madonna-ikonen i Czestochowa, Polen.

’Kyrkans vitklädda Moder! Igen inviger jag mig själv till dig - Totus tuus! (Jag är helt din!) Jag inviger till dig hela kyrkan intill jordens yttersta gräns! Jag inviger till dig hela mänskligheten! Jag inviger till dig Europa och alla kontinenter ... Moder, tag emot oss! Moder, lämna oss inte! Moder, led oss!’
---
Som jag ser det är det tillbedjan av Maria. Jag har invigt mig själv till Jesus, till honom kan jag säga jag är helt din, men det är otänkbart att säga det till Maria.

Var finns de bibliska svaren på mina frågor?â€�
--------
Per har aldrig ifrågasatt vördnad av Maria, men rest frågeställningar kring att be henne.

På sina frågor får Per inget svar av vare sig Hg eller UE!

Istället får Per ett obegripligt svar av Hg:

â€�Och vår tro är att Gud förmår allt, också ge var och en av oss möjligheten att även efter döden välja Honom.â€�

Var finns Bibelstöd för detta uttalande? Minst av allt är det ngt svar på de frågeställningar som Per ställt!
--
Istället använder Hg sig av den retorik som är vanlig på LO. Istället för att ge svar, så säger man till den som ifrågasätter:

â€�Då är personliga påhopp och anklagelser bakslag.â€�
--
Hg gör så de missledande tolkningarna:

â€�I evangeliet säger Jesus till Petrus att han är den klippa på vilken han ska bygga sin kyrka ... Vår tolkning och vår samlade erfarenhet är att denna Jesu maning gått vidare till Petri efterträdare; påven ... Det är inte för vår skull utan för att världen ska tro som vi måste söka oss närmare varandra.â€�
---
Jesus â€�bygger inte sin församlingâ€� på personen Petrus och därefter på påven, utan på den bekännelse som Petrus gjorde: â€�Du är Messias, den levande Gudens Sonâ€�.

Den enhet som Jesus bad om för att världen skulle kunna tro, är inte en organiserad enhet av kristenheten, utan Jesus har redan fått bönesvar!

Denna enhet bara är ett faktum i de människors hjärtan som Gud förenat genom sin Helige Ande. Och den enheten träder fram synligt i samma mån som Guds Ande och Ord blir vägledande mellan lemmarna i Kristi kropp.

Forts inlägg av HaFo:s kommentar

Inlägg 4 med forts av HaFos kommentar till ovanstående inlägg av Hg och UE

UE ger aldrig ngt enda svar på Pers frågor eller ger ngn som helst syn på katolicismens förförelse som kommit till synes i Aborelius bok!

Istället börjar han med sin sedvanliga retorik:

â€�Man upphör aldrig att förvånasâ€�

Då har han redan satt den som ställer frågorna i ett underläge, eftersom denne uttalar ngt, som man blir förvånad över.

Sen kan man då svara på ngt helt annat, än vad som efterfrågades och få det skenbara svaret, att framstå som ett svar på en fråga som aldrig borde ha ställts, eftersom det var så förvånande.
---
För att göra sig riktigt trovärdig säger UE:

â€�Det har i många år varnats bland väckelsekristna för en falsk enhet, byggd på liberal teologi och världslighet. Den varningen har varit befogad ... Personligen tror jag att vi måste se upp för en falsk enhet i form av en synkretistisk (religionsuppblandad) världslig enhet, byggd på liberalteologi som förvanskar den äkta kristna tron.â€�
---
Nu kan alla känna sig trygga. Det här som UE står för handlar inte om en falsk enhet â€�byggd på liberal teologi och världslighetâ€�, som â€�förvanskar den kristna tronâ€�.
---
UE:

â€�Många har tyckt sig se denna falska ekumenik förkroppsligad i Kyrkornas Världsråd och i enhetssträvanden från katolska kyrkan ... Men jag är lika övertygad om att Anden kommer att uppväcka en sann och äkta enhet i en levande Kristi kropp och ibland överraska oss.â€�
---
Det överraskande torde anspela på att trosförkunnelsen, katolicismen och dess företrädare nu finner varandra och är ngt som han nu betraktar som en â€�sann och äkta enhet i en levande Kristi Kroppâ€�.
---
Att UE nu anammat katolicismen framgår av orden:

â€�Därför är det intressant att läsa ett färskt uttalande från Vatikanen.â€�

Och han åberopar ett uttalande där det heter:

â€�Massorna kommer att följa honom (antikrist) med undantag av små grupper av katoliker, ortodoxa och protestanter. Dessa kommer att motstå Antikrist genom att säga: ’Du erbjuder oss allt utom det som intresserar oss, Jesus Kristus’.â€�
----
Men att katolicismen och trosförkunnelsen med sina lärosystem, har en annan Jesus och ett annat evangelium, blir ju vare sig belyst eller tagit avstånd ifrån i dessa ord. Tvärtom legaliseras dessa läror i här så riktiga â€�kristna termerâ€�.

Och allra minst är det ngt egentligt svar till Pers frågor som det borde varit!!
---
Det hjälper föga med skenbart trovärdiga ord som:

â€�Man blir inomvärdsligt horisontell och slutar helt att tala om himlen och den andliga verkligheten. I ett sådant skeende är det just korset, frälsningen och det personliga mötet med Jesus som riskerar att helt förloras, speciellt om dessa allmänna värderingar underbyggs av en liberal bibelsyn. Enligt kardinal Biffi ställer man sig då på Antikrists sida. Det har ju också väckelesekristna alltid sagt.â€�

Om man inte går till botten med förförelsen av katolicismen och trosförkunnelsen!
----
Vad Ekman här egentligen säger är att katolicismen och trosförkunnelsen alltid gått emot antikrist som alla â€�väckelsekristnaâ€�.

Medan sanningen är den att både katolicismen och trosförkunnelsen är antikristliga till sitt väsen och innehåll!

Och det är återigen vad Ekman som falsk lärare och profet ånyo ställer sig bakom!

Och han har inbjudits som talare på Nyhem! Det säger allt om Pingsts ledarskaps blindhet idag!

HaFo

I brist på argument tar man till sådant som "personliga påhopp och anklagelser" - (Hg), eller " idiotförklarar " sin meningsmotståndare-"man sluter aldrig att förvånas " - Ekman .
Rent spel ? Nej knappast !

Andres Lempira skriver i Världen i dag och hela artikeln finns att läsa där under rubriken , "Sakramenten en hjälp i vår tro".
Jag citerar : " För den katolska kyrkan har det alltid varit självklart att all enhet i slutändan utgår ifrån Enhetens Stol-biskopsstolen i Rom.
Den har stått fast grundad ända sedan aposteln Petrus dagar och kommer så att göra till Kristi återkomst.

Ulf Ekman förtjänar stor respekt för sitt frimodiga närmande till kyrkan (katolska, min not.)
Livets Ord är idag enligt mig ,det frikyrkliga samfund som teologiskt sätt står närmast kyrkan ."


Får se hur nära Ekman med sin församling kan komma innan han inser ,OM han någon gång inser att ett totalt underordnande till Enhetens Stol i slutändan är ett faktum och ett måste ?

Marija

Marija,

Du säger:
"Får se hur nära Ekman med sin församling kan komma innan han inser ,OM han någon gång inser att ett totalt underordnande till Enhetens Stol i slutändan är ett faktum och ett måste ?"

Intressant ja. Vilket får mig att ställa mig en följdfråga: Får se hur nära katolicismen Ekman kan föra sin församling innan det sker ett betydande medlemsbortfall? Någonstans borde gränsen gå för hur långt (de flesta) medlemmarna följer honom på villfarelsens väg. Eller är det så illa att de som är kvar där tills nu redan är så förvillade att de inte ens skulle ta avstånd om Ekman helt böjer sig för påvedömet?

Ekman talar om enhet:




Vad är det för enhet Ekman här pratar om?

Jo, enheten mellan den antikristliga anden i trosförkunnelsen och katolicismen. Bägge har de en "annan Jesus en annan ande och ett annat evangelium".

I trosförkunnelsen genom en andlig död av Jesus [då är jesus inte längre "Guds fullhet lekamligen" och kan inte ge ett RENT offer av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset - då spelar det ingen roll hur mycket vackert nman än pratar om "blodet och försoningen"] och dessutom hela trosförkunnelsens falska lära som Ekman enligt egen utsago inte ändrat sig från.

I katolicismens Maria dogmer, där det är "Marias syndfrihet", som gör Jesus syndfri, så att han inte enligt skriften, är "född i syndigt kötts gestalt" och det därmed inte var Han, utan Maria, "som fördömde synden i köttet". Och inte Jesus i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet.

Här förenas nu dessa antikristliga läror och därtill säger allt Pingstfolket Ja och Amen och bara blint hakar på!?

Och tror att detta handlar om "väckelse" och "kristen enhet", medan det egentligen handlar om avfall och en enhet, som förbereds att hälsa antikrist välkommen som Kristus!
---

Ekman har hållit vårseminarium:



-----

Mitt hjärta vill bara gråta när jag tar del av detta referat!

När man vet vad Ekman egentligen står för nu, både när det gäller trosförkunnelsen och katolicismen och är på väg att "vara motorn" i tillkomsten av en avfallen kristen enhet, så vill man nästan bara skrika, när han här lyckas att med kristna termer, manipulera en hel åhörarskara av pastorer!

Han får det att låta så vackert och riktigt och ändå är det en antikristen röst som han återger!
Skrämmande!

Saknar alla dessa pastorer andebedömningens gåva både i lära, liv, utövning och igenkännande av vad som rör sig i en människa och på den andliga arenan?

HaFo

Länkarna som jag ovan kommenterade försvann av ngn anledning. Jag sätter in dem igen och hoppas de nu kommer med:






HaFo

Av ngn okänd anledning vil inte länkarna till världen idag som jahg kommenterat ovan komma in när jag klistrar in dem.

Gör ett nytt försök. Funkar det inte nu så sök själv igen där EWkman talar om Enhet och har vårseminarium:






HaFo

En intressant insändare från DAGEN den 12 - 6.

Overkligt när pingströrelsen går armkrok med katolska kyrkan

Samtalen omkring kristen enhet har skapat en hel del debatt. Samtidigt märker jag hur det blir mer och mer vanligt att tala om att livet är viktigare än läran.

För livet uttrycker generositet och öppenhet och bidrar till att distansera oss från att bli tagna för hårdnackade och oförsonliga dogmatiker.

Men är det inte så att livet är viktigare är den döda bokstaven? Det här resonemanget bygger på ett kardinalfel. För livet och läran går parallellt i den kristna erfarenheten. Det finns inget växande andligt liv utan Ordets korrektiv. Att tala om livet på bekostnad av läran är alltså dålig teologi.

Men det här sättet att uttrycka sig återspeglar tydligen den ansträngning som pågår med att fördjupa ekumeniken i Sveriges kyrkofamilj. Men det är farligt.

Nya testamentets apostlar, med Paulus i spetsen, uppmanar oss att inte ta det lätt med läran. I alla sina brev försöker Paulus undervisa församlingarna om betydelsen att kämpa för den sunda läran. Att fly från villolärorna.

Pauli språkbruk kan tyckas hårt och obarmhärtigt när han korrigerar de församlingar som avviker från den apostoliska läran. Och det är precis den här tonen som framskymtar när han går till rätta med församlingarna i Galatien, vilka på en väsentlig punkt avvikit från apostelns undervisning.

Man hade nämligen blandat ihop rättfärdiggörelsen genom tron med en gärningslära (kravet på omskärelse).

Var avvikelsen så stor? Kunde inte Paulus varit så storsint att han accepterade denna ”begränsade” avvikelse? Nej, det hade inneburit teologiskt kaos. För hade aposteln godkänt galaternas frälsningslära hade hela den kristna missionen skakats i sina grundvalar.

I stället varnar han galaterna genom att säga att deras lära var ett ”annat” evangelium. För ordet evangelium var kopplat till Guds fria nådeserbjudande, utan mänskliga tillägg.

Han uppmanar därför galaterna att vara på vakt mot villolärorna vare sig de proklamerades från jorden eller himlen.

Paulus hävdar med bestämdhet att den nya läran var ett förvrängt evangelium. Ett ”mänskligt påfund”. Denna ”semipelagianska”(blandning av nåd och gärning) lära utgjorde ett rejält hot mot rättfärdiggörelsen genom tron (sola gratia).

När jag läser inläggen om våra ansträngningar att skapa enhet i tron, är det naturligtvis behjärtansvärt och önskvärt att vi alla en gång kunde nå fram till en Andens och lärans enhet.

Men det får ju aldrig ske till varje pris (eng. ”at all cost”) som det står i Charta Oecumenica.

Guds ords sanningar är inte förhandlingsbara.
Efter 30 år som missionär i Spanien och Sydamerika, känns det overkligt när man märker hur pingströrelsen i Sverige börjar gå armkrok med den romersk-katolska kyrkan (RKK), den rörelse som skapat så mycket förföljelse för våra missionärer och kyrkor på missionsfälten.

RKK:s frälsningslära påminner i mycket om galaternas ”evangelium”. Ett närmande skulle vara försvarbart endast om romersk-katolska kyrkan ändrar på vissa av sina dogmer, men det har man inte gjort.

De står orubbligt fast. Läran om Maria, skärselden, påvens ofelbarhet, mässoffret, läran om helgonen, etcetera har inte ändrats sedan Trentkonciliet på 1500-talet.

Nej, RKK är en blandning av filosofi, teologi och hedendom. Det var teologen David Hedegårds omdöme. Och det är sant. Inget har förändrats.

Men det hindrar inte att man hittar genuina kristna inom RKK. Jag har lärt känna dem, men det förändrar inget i sak. Förresten, katolska kyrkan skulle aldrig säga att livet är viktigare än bokstaven. Det kan endast en identitetsfattig kyrka göra.

NILS-OLOV NILSSON

Saxat ur "Världen idag" Publicerad 2007-07-09 06:26
av Haore Sulaiman :

"Östanbäcks kloster bygger kyrka för enhet

Östanbäcks kloster i Sala bygger en kyrka för kristen enhet och vill med det bidra till att riva ner murar mellan kristna grupper.

Livets ords pastor Ulf Ekman är en av de kristna ledare som ger stöd för byggandet av Enhetens kyrka vid Östanbäcks kloster i Sala i Uppland.

I ett rundabrev till vänner och understödjare framhåller brödraklostrets husfader Caesarius Cavallin Ulf Ekmans betoning av enhet som en avgörande faktor till att man nu beslutat att försöka förverkliga planerna på en ny kyrka.

- Vi hoppas att Ulf Ekman och andra kristna ledare i vårt land med sina namn skall uppmuntra till ett givande som måste komma från allt Guds folk, säger han.

Stödet från Ulf Ekman och Livets ord är ett tecken på att kristna från olika läger närmar sig varandra, enligt Caesarius Cavallin.

- Det är en helt oväntad nådens gåva för oss och ett tecken på att Anden nu verkar som den vind som blåser vart den vill för den enhet som inte vi kan åstadkomma.

Det är också ett tecken på att Gud hör bönen genom många decennier nu i böneveckan för kristen enhet, säger fader Caesarius.

Ritningarna till kyrkan är klara. Dopet som inträde i den kristna kyrkan med dopgraven i kryptan gestaltar de troendes uppståndelse. Den tänkta trappan i mitten av kyrkorummet mot altaret ska vara en påminnelse om den troendes himmelsfärd.

Enhetens kyrka som klostret ska bygga är tänkt att stå som en symbol för ett nytt skede i svensk kristenhet.

- De gamla markeringarna håller på att kastas omkull, förklarar fader Caesarius.

- Men det är också en utmaning till vår brödragemenskap här att vi lever enhetens och kärlekens liv i sanning, i ödmjukhet och daglig omvändelse, säger han."
----

HaFo kommentar:

Och därtill säger allt Pingstfolket och alla Livets Ordare, ja och amen!!????????????????

Saxat ur DAGEN 17/7:

"Ekumenik i fokus på Oasrörelsens sommarmöte

Seminarium och festhögmässa. Lovsång. Lägg därtill ekumenik och gemenskap. Resultat: Oasrörelsens sommarmöte.

Några tusen deltagare hade i helgen hittat till norrbottniska Älvsbyn för att delta på Oasrörelsens sommarmöte. Gudstjänster, seminarium, själavård och lovsång. Ett gediget och matnyttigt program har avklarats och en av oasrörelsens årliga sammankomster gått av stapeln.

Under sommarhalvåret har Oasrörelsen två sommarmöten - ett i norr och ett i söder. Efter två år byter man ort. I år var det första gången man var i Älvsbyn, efter två år i Boden. Och så här i efterhand är man mycket nöjd med resultatet.

- Det har varit jätteroligt på många vis. Det är en glädje att se vad Gud gör i människors liv, säger Berit Simonsson, inspiratör i Oasrörelsen och med i ledningen för konferensen.

'God ekumenisk anda'

Och just ekumeniken har betonats under helgen som varit.

- Det har varit väldigt roligt. Det har varit en god ekumenisk anda och människor från alla sammanhang har deltagit. Också orten som sådan lever upp, vilket är tanken med att vi flyttar Oasmötena från ort till ort.

På så sätt får människor som tidigare bara vetat om varandra, möjlighet att lära känna varandra, säger Berit Simonsson och fortsätter:

- Också glädjen över att se människor komma samman och bidra med det man kan, är något som jag tar med mig.

Bland talarna märktes en rad kända profiler, bland andra KATOLSKA BISKOPEN Anders Arborelius talade om hur det är att leva som kristen i vardagen.

På frågan vad som var konferensens höjdpunkt behövde Berit Simonsson inte fundera någon längre stund på svaret.

- Det är alltid festhögmässan. Med allt det liturgiska, dess yttre skönhet, med vackra symboler - tillsammans med det karismatiska och lovsången. Kombinationen är oslagbar.

Och om någon vecka drar man vidare. Då är det dags för ännu ett Oasmöte - i Skövde. Ny ort, nya deltagare och nya förväntningar.

- Jag hoppas så klart att människor som kommer ska få upp ögonen på nytt och att man ska förstå attden kristna tron är på riktigt. Att det fungerar att leva som kristen i vardagen.

Gud har koll även om det känns hopplöst, säger Berit Simonsson med eftertryck.
---

HaFo - kommentar:

Och därtil säger Svenska Kyrkans folk, katolikerna, Pingst och Livets - Ordare ja och amen - eller (???) till att en katolsk biskop och "liturgin", är en av höjdpunkterna i denna samling för "enhet" och att "den kristna tron är på riktigt".

Varför ser inte människor vad som är på väg att ske? Varför ser man inte att det som går under namnet av väckelse och enhet i själva verket, är ett framväxande av avfallet som ska ske innan antikrist ska kunna träda fram?

Men om de kristna ledarna såg det, så kunde det ju inte ske. Må var kristen ledare för sig själv och de som han är satt att "föra i vall", vakna upp och inte personligen bli ett led i avfallet!

HaFo

I Livets ord har alltid funnits en stark angripande attityd mot fysisk otukt. "Det är viktigt att bevara kroppen ren för den är den helige Andes tempel" har det hetat. Behandlingen av de som inte har levt upp till dessa renhetskrav har varit hård och obarmhärtig.

Det märkliga är att den nya enheten bejakar andlig otukt, som är ännu värre än den fysiska. Detta under förespeglingen av att "vi ska älska bröderna".

Men nu säger ju Guds Ord att vi ska tillrättavisa den som syndar allvarligt. Detta gör man när det gäller det fysiska, men när det gäller det andliga så har man fördrag med nästan vad som helst.

Jag läste om ett f.d Jehovas vittne som nu var frälst och menade att han även som Jehovas vittne hade ett Gudsförhållande. Detta ifrågasätter jag inte. Det intressanta är att han drog sig ur rörelsen. Man kan inte ha ett förhållande till Gud utan att vara född på nytt. Och det var alltså detta förhållande i vilket Andens vittnesbörd i honom verkade så att han drog sig ur villfarelsen.
På samma sätt är det med katoliker. Jag tror visst att det finns katoliker som kan vara frälsta, ty det står för mig helt klart att skiljelinjen mellan fåren och getterna inte följer samfunds/kyrko-gränserna.
Men är det verkligen så att Herrens Ande, som är SANNINGENS Ande har så sådant fördrag med denna ruttna villfarelse som katolicismen är???

Ett sant ANDENS verk i den (de som tillhör den) karismatiska rörelsen måste förr eller senare resultera i att de som befinner sig i villfarelsen drar sig ut ur den!
Annars finns det starkt fog för att vara högst tveksam till att det verkligen är HERRENS verk.

Inlägg 1 av HaFo

I DAGEN fredag 27/7 finns en intervju med Anders Arborelius om hans längtan efter enhet på sin "ekumeniska turne".

Andreas Nilsson (AN) som intervjuar AA ställer frågan:

"Men i ljuset av påvens uttalande nyligen om att bara katolikerna har den enda helt sanna läran måste ju det betyda att alla andra kyrkor anammar er tro?"

AA: "För oss katoliker är ju problemet med enheten det synliga. Det måste finnas en synlig enhet med ett tydligt överhuvud. Petrusämbetet helt enkelt. Det räcker inte att vi 'känner' enheten."

HaFo - kommentar:

Den "synliga enheten" är alltså det primära. Menar man att bara alla kommer in under "Petrusämbetet" = den katolska kyrkan och påvedömet, så nås den "andliga enheten"? Och att det alltså är denna enhet in unde påvekyrkan' som menas med den enhet som AA längtar efter och är på "ekumenisk turne" för att kunna genomföra?

AN frågar på AA:s påstående, "Vi måste tro att det vi tror på är sanningen":

"Och då är målet och bönen ändå att alla kyrkor ska gå in under Vatikanen?"

AA:

"Inte just Vatikanen. Det är ett historiskt begrepp. Men under Petrusämbetet. När Jesus säger att det är 'på den här klippan jag ska bygga min församling' så är det ju det vi menar."

AN:

"Med biskopen i Rom som högste ledaren?"

AA:

"Ja, just det. Och i den här tiden är det väl mer nödvändigt än någonsin att det finns ett tydligt överhuvud."

HaFo - kommentar:

AA gör den sedvanliga feltolkningen om att orden till Petrus syftade på honom som person. Vad Jesus åsyftade var den bekännelse av Honom som Messias, den levande Gudens son, som Gud skulle bygga sin församling på. I de människors hjärtan som kom till en sann tro på vem Jesus ÄR och därmed också ser betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Här kommer hela talet om "Petrusämbetet" och en enhet grundad på "påvedömet på "slagsida" och är missledande.

Uppenbart är i vart fall att det är denna enhet in under påvedömet och den katolska kyrkan som deras "ekumenik" eftersträvar.

Här finns inga tal om de förvillande läror som fortfarande ligger i botten på katolicismen. Tex. Maria - dogmerna.

Forts inlägg.

Inlägg 2 av HaFo

Sätter in en insändare från DAGEN 26/7 av Bengt Svensson:
---
"Be till eller tillbe Jungfru Maria?

Lennart Johansson skriver i Dagen den 13 juli att ”katoliker nog inte skulle säga att man tillber Jungfru Maria”, utan bara ber till henne.

Kanske svenska katoliker gör den skillnaden, som lever i ett land med en stark evangelisk kristendom. Men den som varit på sydligare breddgrader, eller i Sydamerika, (där jag själv arbetat) där katolicismen är stark och dominerande, är verkligheten mycket annorlunda.

Stora högtider och fester som samlar hundratusentals människor görs för att tillbe olika uppenbarelser av den heliga jungfrun, för att inte tala om andra helgon, både sådana som är accepterade av kyrkan och andra lokala folkhelgon.

Under novembermånad och fram till den 8 december firar man Mariamånaden. Vid något enstaka tillfälle har jag sett att man haft en Jesusvecka.

I många länder finns det fler helgdagar till jungfru Marias ära, än de som hyllar Jesus.

Man firar den Obefläckade Avlelsen, att Maria föddes utan synd, hennes himmelsfärd, men sällan Jesu himmelsfärd.

Om man läser eller lyssnar på en katolsk mässa i sådana länder, då finns ingen gräns för ord som man använder för att upphöja himmelens drottning.

Då förstår man utan tvekan att man både ber till henne och tillber henne. Att försvara bön till Maria är fortfarande helt främmande för evangelikal kristendom."

HaFo - kommentar:

Det spelar ingen roll om man "enbart ber till" eller "tillber" Maria. En lek med ord!

Bibeln säger att vi inte ska ta kontakt med kroppsligt avsomnade människor, för det iscensätter onda andars spel.

Maria var en vanlig syndig människa som bar fram Guds Son i "syndigt kropps gestalt", där det inte är ngn "syndfrihet hos Maria", som leder till att Jesus "fördömer synden i köttet".

Det sker på grund av Hans egen syndfria rättfärdighet och Gudomlighet.

Ingen kroppsligt avsomnad människa befinner sig ännu i himmlen.

(Enda undantaget är Gudamänniskan Jesus Kristus, som kroppsligen uppstod och gick in i "himmlen")

Maria väntar i likhet med alla andra kroppsligt avsomnade troende på den kroppsliga uppståndelsen innan ingången i "himmelska" evighetens
tillvaro. Och Maria varken kan eller ska kontaktas eller att hon kan ha kontakt med denna tiden och rummet.

Det är spiritism som utlöser ockulta fenomen, som gråtande madonnor, stigmatisering av Jesu sår etc.

Det är till denna form av "enhet", som AA längtar efter och "turnear" för. Att kristna ska bli eniga kring katolicismens läror in under påvedömet!

Och därtil säger den svenska kristenheten från Svenska Kyrkan till LO sitt ja och amen - eller??

HaFo

Inlägg 1

Återger här några citat från några av Stanley Sjöbergs "Angeläget" i tidningen Hemmets Vän:

Världspingstkonferens i Stockholm 2010

"Det borde inte finnas någon tvekan om att genomföra denna konferens! Sveriges kristna behöver uppmärksamma väckelsens karaktär och egenskaper! Vi måste lyssna till vad Kristustrohet, bibeltrohet och trons djärvhet åstadkommer i världen."

HaFo - kommentar:

Vem vill inte bejaka de vackra orden!!?? Men vad menar Stanley med de orden?

Jo, Stanley säger som påminnelse om:

"1994 tog jag initiativet till att konferensen 'Möt Jesus på Hovet' blev en verklighet. Vi samlade då 10.000-tals människor. En kväll var vi 11.000 deltagare på Hovet! Ändå var det en liten modell för hur en stor 'världspingstkonferens' kan se ut 2010, med besök av några av den internationella pingstväckelsens mest kända förkunnare och sångare.

Det var egentligen pastor Owe Lindeskär som gav mig uppdraget att inbjuda pastor David Yonggi Cho från Seoul... Vår erfarenhet av det som hände i december 1994 är värt att nämna inför genomförandet av 2010 års världspingstkonferens...

... Främst av allt fick vi under 1994 ett avgörande stöd av pastor Ulf Ekman och Livets Ords Församling i Uppsala. Den osjälviska glädje och uppoffrande entusiasm som Ulf Ekman med sina medarbetare visade oss kan vi aldrig glömma....

... Inför världspingstkonferensen 2010 är det därför angeläget att efter alla år av tveksamhet, bejaka och upprätta samarbetet med Ulf Ekman och den församlingsrörelse som han är en självskriven ledare för. I ett internationellt perspektiv är Ulf Ekman mycket respekterad och nämns som en av vår tids främsta ledare för karismatisk kristendom. Han finns med som styrelseledamot, tillsammans med Yonggi Cho i 'curch Growth International'..."
---

HaFo - kommentar:

Det är alltså Ekmans förföriska trosförkunnelse och numera bejakande av katolicismens läror som enligt Sjöberg, ska vara "normgivande" och "dragplåstret" på Världspingstkonferensen! Är det ngn med sans som tar sig för pannan?

Forts inlägg

Inlägg 2 Sjöberg från Hemmets vän

"Lovsången får inte bli ett estradprogram

Jag lyssnade till en CD-inspelning från Livets Ords Europakonferens. Ulf Ekman predikade i lördagskvällens avslutning. Det var visionärt, djupt förankrat i Guds Ord, ödmjukt och andligt starkt! Han är en folktalare som med trovärdighet och erfarenhet samlar fler människor i olika delar av världen när han predikar och undervisar än någon annan nu levande kristen förkunnare i Europa!"

HaFo - kommentar:

Jag såg själv denna predikan på kanal 10 och förundrades över hur man kan hålla en sådan show med en sprudlande svada, utan att egentligen få ngt egentligen sagt av substans, men ändå lyckas med konststycket att förmedla en känska av att här är det ngt väldigt viktigt som blir sagt av ngn som verkligen vet och kan.

Hur kan Stanley och så många andra bli duperade av ett sådant framträdande?
---

"Ny Jesusrörelse bland Europas katoliker

Vi överraskas av att den andliga förnyelsen kommer i den gamla historiska kyrka som formats utifrån Rom. Den här veckan samlas 800 000 ungdomar i Köln i Tyskland. De möts för att läsa Bibeln och vara tillsammans i bön."

HaFo - kommewmntar:

Om alltså 800 000 samlas inom katolksa kyrkan samlas för att läsa Bibeln och be, så är det i Sjöbergs ögon "förnyelse", utan att han frågar sig hur man ställer sig till de förföriska läror som katolicismen bär med sig!!

"Det är i den katolska kyrkans gemenskap som allt detta händer i Europa. Vi kan ha olika uppfattningar om helgonen, mässan, påven, prästernas celibat och flera viktiga teologiska olikheter. Men när vi jämför oss som evangelikala kristna, med den katolska kyrkans gudstjänstliv, då väcks respekt, tacksamhet och vilja till gemenskap. Om vi måste välja mellan Rom och Uppsala, mellan påven och den svenske ärkebiskopen, då är det helt klart att vi möter med levande kristendom i den katolska kyrkan än i den lutherska protestantismen."

HaFo - kommemntar

Är det ngn mer än mig som tar sig för pannan över vart Stanley nu drar iväg? Precis i likhet med Ekman och Halldorf. Och där de övriga kristna ledarna bara blint hakar på.

"Den katolska kyrkan slår vakt om tron på Jesus som en absolut övertygelse och leder ständigt människor fram till mötet med den korsfäste Kristus som uppstått från de döda och sitter på Faderns högra sida som vår Frälsare och Herre."

HaFo - kommentar:

Det har tydligen gått Sjöberg förbi, att detta bara blir till tomma ord, genom "Maria - dogmerna", där Jesus är syndfri på grund av Marias syndfrihet. Alltså en Jesus som inte enligt Skriften är född "i syndigt kötts gestalt" och som genom sin egen syndfria rättfärdighet och Gudomlighet "fördömde synden i köttet". Det handlar om "en annan Jesus" och inte om "Kristus kommen i köttet".

Hur kan andliga ledare som Stanley bli blinda inför så elementära frågor i kristen tro? Och varför reagerar han inte i ett sådant här sammanhang och varnar för de övriga förförelserna i katolicismen som att be Maria om hjälp i förbön etc.

Men han är ju också vilsen inför läran om Jesu andliga död, så varför skulle han vara klarseende kring katolicismen.

Ändå är han en upphöjd andlig ledare i vårt land som är med i många sammanhang utan att ifrågasättas. För många är vad Stanley säger automatiskt sant, liksom när Ekman säger det, hur galet det än är. Hur kan det bli på det viset?

Nog förbreds avfallet allt med hast och det med tillskyndelse av andliga ledare som kallar verk av antikrists ande i katolicismens och tosförkunnelsens spår för verk av Guds Ande.

HaFo

Klistrar in från DAGEN 28/8 följande och ger sendan en kommentar:

”Högkyrkligheten är en skattkista att ösa ur”

Ulf Ekman drog ner de längsta applåderna efter sitt föredrag om ekumenik på högkyrkliga aKF:s kyrkodagar i Uppsala under helgen. Att den ekumeniska kartan i Sverige håller på att ritas om råder det inget tvivel om.

För att världen ska tro. Det var temat på arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelses, aKF, kyrkodagar i Uppsala som började i fredags och höll på till i söndags där några hundra personer deltog.

Företrädare från de stora kyrkofamiljerna var inbjudna för att ge sin syn på vägen mot den enhet som Jesus själv bad om.

Under fredagen talade den katolska prästen och vice ordförande i katolska ekumeniska nämnden, Fredrik Emanuelson, den anglikanska biskopen Edvin Barnes från Church of England, den rumänsk-ortodoxa prästen Dan Sandu och trosrörelsens Ulf Ekman.

Omdiskuterat dokumentEmanuelson började med att citera det omdiskuterade dokument som Katolska kyrkans troskongregation släppte i somras, vilket Dagen berättade om.

Innebörden i det är att Jesu Kristi sanna kyrka är den katolska kyrkan och att de protestantiska kyrkorna och samfunden inte är kyrkor i egentlig mening (eftersom de inte har vigda ämbetsmän enligt den apostoliska successionen och därmed ingen giltig eukaristi - nattvard), men däremot innehåller ”element av helighet och sanning”.

En brandfackla och ett otaktiskt drag under en dag som ska handla om ekumenik?

Nej! Under kyrkodagarna lyfts perspektivet om sanning fram åtskilliga gånger. Ekumenik kan aldrig handla om att bortse från olikheter som om de inte fanns, menade flera av talarna. Sanningen och ett sökande efter den är central i ekumeniken.

Helga dem genom sanningen, ditt ord är sanning, säger Jesus i sin översteprästerlige förbön där han också ber om enhet.

Därför är det så viktigt att varje kyrka och samfund är klar över sin identitet och självförståelse, menar Emanuelson. Genom att sedan tala med varandra, lyssna och bygga vänskap kan en andlig ekumenik börja växa och det är förutsättningen för kyrkornas synliga enhet.

- Men då måste vi också vara beredda på att omvända oss, det gäller även oss katoliker, sa Emanuelson.

Och när det kommer till omvändelse, får man nog beteckna delar av Ulf Ekmans föredrag som ett vittnesbörd om omvändelse.

I sitt timslånga anförande med läst manuskript berättade han om hur han som varit tämligen ointresserad av ekumenik blivit tillrättavisad bland annat med ord från Filipperbrevet 2:4 om att inte vara ”självupptagen och stolt”.

- Min broder är nödvändig för min frälsning, sa Ekman om bröder och systrar i andra kyrkor och samfund.

Karismatisk historiaI sitt föredrag tecknade Ulf Ekman den karismatiska väckelsens historia, både genom bildandet av nya samfund och dess inbrytande i de historiska kyrkorna.

Ekman citerade både påvar, kardinaler, dokument från Vatikanen och framstående teologer i de historiska kyrkorna som påtalat att den karismatiska erfarenheten är en genuin del av kyrkans katolska, i betydelsen allmänkyrkliga, arv.

Han lyfte också fram både brister, i form av bland annat historielöshet, och förtjänster inom de karismatiska väckelserörelserna och gav budskapet att väckelserörelserna och de historiska kyrkorna behöver varandra.

- Jag ser en pedagogisk uppgift i att förklara för ledare inom frikyrkan att det finns ett värde i en liturgisk och sakramental rikedom. Högkyrkligheten är som en skattkista som vi kan ösa ur, sa Ekman.

Att bjuda in Ekman som talare på högkyrkliga aKF:s kyrkodagar har inte varit okontroversiellt. Det vittnar flera om som Dagen kommer till tals med under dagarna. Men att hans tal föll auditoriet på läppen råder det inga tvivel om när han drar ner de längsta och varmaste applåderna under fredagen.

”På rätt väg”

- Nu är vi på rätt väg, glittrade biskop emeritus Bertil Gärtner som en gång i tiden vigde Ulf Ekman till präst och som kämpat för den karismatiska väckelsen inom Svenska kyrkan samtidigt som han fungerat som högkyrklighetens egen biskop.
---
HaFo kommentar:

"För att världen ska tro"

Vilket vällovligt syfte! Men vad ska världen tro på? Villfarelserna från katolicismen och trosförkunnelsen!

Inte ger det en sann tro på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset! Det är ju förvanskat både i katolicismen och trosförkunnelsen!

"ge sin syn på vägen mot den enhet som Jesus själv bad om"

Jesus har redan fått bönesvar! Det är inget vi kan bidra med på den punkten. Alla som äger en sann tro på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset är förenade och ett genom Guds Ande! Vad vi kan göra är att lägga fram sanningen om vem Jesus ÄR och betydelsen av offfret av Kristi persons kropp och blod på korset.
---
Dokumentet som bekräftar att Katolska kyrkan är ute efter att införa "alla kättare in under den sanna moderkyrkan", viftas naivt undan med man ska inte haka upp sig på vad som skiljer utan mötas i det som förenar. Vilken flathet! För att istället peka på förförelserna i både katolicismen och trosförkunnelsen!

"Helga dem genom sanningen, ditt ord är sanning"

Precis! Men hur ska det kunna ske i sammanhang där man förvanskat Guds Ord kring vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset??

Detta är ju bara vackra förförande ord, som i praktiken faller platt till marken, men som låter så bra och därmed bedrar människor.

"Men då måste vi också vara beredda på att omvända oss"

Tvivlar på att vad som där åsyftas, skulle vara att människor behöver omvända sig både från katolicismens och trosförkunnelsens villfarelser!

Utan bara igen handlar det om vackra ord, utan substans i praktiken!!

Nog är det beklämmande att Bertil Gärtner går på den förförelse Ekman står för i trosförkunnelsen och nu även tydligen bejakar katolicismen.

Ekman är inte ute efter "ekumenik". Han har bara nu funnit att han som "ekumen" nu ännu mer får stå i rampljuset och funnit sig en "större estrad" att "glittra på och bli applåderad".

Den förförelse och det avfall som bara några år tillbaka syntes omöjlig i "ekumeniken", träder nu fram och blir verklighet mitt framför våra ögon. Och därtill säger de andliga ledarna bara ja och amen!

HaFo

Klistrar in en artikel från DAGEN och gör sedan en kommentar.

---
”Interreligiös” gudstjänst inleder riksdagsåret

Predikan av domprost Åke Bonnier och läsning ur Koranen av imam Abd al Haqq Kielan. När riksdagsmännen och kungaparet idag besöker Storkyrkan i samband med riksdagens öppnande är det ett interreligiöst program. Avsteget från traditionen med en kristen gudstjänst är domprostens initiativ.

Detta upprör Annelie Enochson, ordförande för riksdagens kristna grupp, som menar att domprost Åke Bonnier sviker alla kristna.

-Jag tycker att det är väldigt tråkigt att Åke Bonnier har tagit detta steg. För det är hans idé, det har inte varit några påtryckningar från riksdagen att förändra i den här riktningen, säger Annelie Enochson.

-Det är första gången som han har ansvar för gudstjänsten och så gör han så här. Jag tror att han är ute efter att tillfredsställa Stockholms kulturelit, han är en populist.

Gammal tradition

Det är en gammal tradition att Storkyrkan inbjuder till gudstjänst i samband med riksmötets öppnande, men deltagandet är frivilligt. I år medverkar förutom domprosten och den inbjudna imamen den judiske kantorn Maynard Gerber.

Enligt Åke Bonnier är det dock ingen risk att gudstjänsten inte kommer att uppfattas som kristen.

- Det är till nittionio procent ett kristet innehåll. Jag tror att de som ogillar det här tar fasta på att det är en imam som ska läsa ur Koranen, säger Åke Bonnier.

-Det är en öppningssura, en oerhört fin text och den finns tryckt på svenska i gudstjänstordningen.

Enligt honom är poängen att det bara finns en Gud och trots att vi tillhör olika religioner så är det samma Gud vi tillber.

- Vi kristna hävdar att Gud möter människan på ett unikt sätt i inkarnationen. Men i den värld vi lever, med alla obehagligheter vi läser om och ser på tv, så är det viktigt att peka på att vi alla hör ihop och får del av Guds omsorg, säger Åke Bonnier.

Annelie Enochson menar att Åke Bonniers interreligiösa initiativ förstör för många kristna snarare än bygger broar till andra religioner.

-Jag är för dialog mellan religionerna, deras representanter är välkomna som hedersgäster. Men Åke Bonnier har sagt att han menar att vi har samma Gud!

Jag menar att vi har samma gudslängtan, men för oss kristna är ju Jesus vägen till Gud. Det är en stor skillnad.

-Jag ifrågasätter om Åke Bonnier är rätt man på rätt plats. Han skulle behöva en mentor som hjälp.

Enligt Annelie Enochson är det flera som reagerat med förvåning på att inramningen till riksdagens öppnande i år blir interreligiös. Men hon kommer inte att utebli från gudstjänsten, hon går dit för att lyssna och få ”förstahandsinformation” om vad som sägs.

”Naiva om andra religioner”

En som däremot uteblir idag är Carina Hägg, s, som på det sättet vill markera att hon tar avstånd från företrädare för religioner som förtrycker kvinnor.

Enligt henne har imam Abd al Haqq Kielan försvarat talibanernas syn på kvinnor och dessutom sagt att omvärlden inte ska ha synpunkter på den övergrepp på kvinnor som sker i Afghanistan.

-Man skulle aldrig ha inbjudit en kvinnoprästmotståndare till Storkyrkan, men när det gäller andra religioner så är man så naiv. Frågor som gäller kvinnors rättigheter och livsvillkor tycker man att man kan prata om någon gång senare, säger Carina Hägg.

Miriam Arrebäck

---

HaFo - kommentar:

Det torde väl stå självklart för de flesta kristna att "den enhet och gemenskap", som här eftersträvas inte är kristen, utan handlar om en antikristen enhet, som växer fram.

Men är det lika klart för alla kristna, att anden bakom trosförkunnelsen och katolicismens läror, är lika mycket antikristliga till sitt väsen, som lärorna i koranen.

Det är lika mycket en antikristen enhet, som växer fram i den "enhet så världen kan tro", som nu växer fram i föreningen mellan trosförkunnelsen 0ch katolicismen och där Pingst och många andra sammanhang bara aningslöst nu hakar på.

HaFo

Klistrar in en insändare i Pingst.nu, som jag tycker platsar under detta ämne.
---
Ortodox teologi på frammarsch

Nils-Olov Nilsson skriver om Peter Halldorf och mystiken söndag 16 september 2007

Den kristna mystiken är på frammarsch i Sverige. Med stormsteg breder den ut sig. Och den har lyckats attrahera människor från alla samfund, även frikyrkorna.

Retreater med kristen djupmeditation hålls överallt. Biskopar, professorer, präster, munkar och pastorer tillhör huvudtalarna i dessa samlingar (var är småfolket?).

Där finns också Peter Halldorf. Hans vandring från ”rebellisk ungdomspastor” till ”frikyrklig elitistisk mystiker” har väckt förvåning. Han har på kort tid skaffat sig stor inflytande, vilket bland annat visat sig i förtroendet att få skriva förordet till boken Trosmeditation, vars författare är den katolske bikopen Anders Arborelius. Unikt för en pingstpastor.

Visheten från antiken

Halldorf har tagit ett riktigt grepp om kyrkofäderna och deras bibelsyn och i böcker som Jungfrumark, Sandens söner, Helig rot, Ande och bokstav, och 21 Kyrkofäder är det visheten från antiken eller medeltiden som ropar. En markant tyngdpunktsförskjutning i hans teologi har inträffat.

Men det är främst hos ökenmunkarna som han hämtar teologi. Den helige Antonio beskrivs med ord som får honom att likna en av de tolv apostlarna.

Hos ökenmunkarna hittar Halldorf de verklig helgonen och teologerna som genom askesen och disciplinen lyckas med att skåda Gud.

Halldorf har flera gånger de senaste tio åren, återkommit till att ”förnyelsen finns i det redan givna”. Därmed har han även gett kyrkofäderna tolkningsföreträde med motiveringen att de befinner sig mycket närmare apostlatiden. Dessutom skapade de ingen ny teologi.

Luther – onödig splittrare

Det innebär ju också att reformationen och Luther betecknas som onödiga splittrare, genom att sanningen fanns i det redan sagda. Det leder också till att den ortodoxa kyrkan sätts över den lutherska på grund av ålder och vishet. Den reformatoriska tolkningsprincipen – med inspirationen från den antiokenska skolan – underställs den alexandrinska.

Tyvärr riktar han tidvis en alltför bitsk kritik mot de bokstavtroende, som också är hans egna trossyskon. För enligt Halldorf kan bokstavstron föra oss totalt vilse. Till fanatism och sekterism. Han förordar därför i 21 Kyrkofäder en balans mellan den allegoriska och bokstavliga tolkningen.

Med allegorisk avser han den flerfaldiga mening som bibeltexten kunde tänkas ha enligt kyrkofäderna. Origenes, framför alla andra, skapade ju sin tolkningsmetodik runt allegorin.

Teologisk fantasi

Men en starkare betoning på allegorin, gör ju inte den teologiska förvirringen mindre, eftersom den, snarare än bokstavstolkningen, kan föra bibelläsaren ut i den teologiska fantasin. Men allt går tillbaka till den ortodoxa mystiken där man försöker att rensa bort skalet för att tränga in Guds rådslut som ligger dolt under ytan.

Mystiken har sin egen grammatik: askesis, apatheia, agape, theoria, är de fyra stegen för att skåda Gud. Begrepp som gudomliggörande, katafatisk och apofatisk, det absolut Ena, negativ teologi, tillhör alla mystiken.

Halldorf visar till exempel att Dionysius Areopagita använde nyplatonismen som nyckel för att låsa upp evangeliets skattkammare. Men han öppnade därmed, enligt min åsikt, dörrarna på vid gavel för nyplatonismen.

Bort från reformationen

Halldorf har nu antagit den ortodoxa liturgin och gudstjänstformen. Men det gör han samtidigt som han avlägsnar sig från Luther och reformationen. Alexandria och inte Antiokia, Antonio och inte Wesley, klostret och inte det enkla bönekapellet är numera Halldorfs referenspunkter. Den ortodoxa teologin är nu på frammarsch inom Pingst.

Vem kunde ana det för några år sedan.

Fotnot: Peter Halldorf har erbjudits att, men avböjt, att kommentera ovanstående inlägg.

Nils-Olov Nilsson

Klistrar in en annan tänkvärd insändare på Pingst.nu:

"Aningslöshet gentemot katolska kyrkan" tisdag 26 juni 2007

Hedin tycker i ledaren i nummer 2-2007 av pingst.nu att vi inom svensk pingströrelse behöver en ”generalförnyelse av det som kännetecknade Azusa Street-väckelsen”.

Detta är naturligtvis sant, plågsamt sant, särskilt i en tid då flertalet av ledarna i den svenska pingstväckelsen i en rundfågning förklarat sig nöjda och tillfreds med hur vi har det i vår rörelse.

Svensk pingströrelse behöver skakas av en genomgripande ”reformation”, det tror jag att vi insett, alla vi som har vår andliga hemvist, och som har gjort våra grundläggande andliga upplevelser, inom pingstväckelsen.

Vi har alla del i hur det ser ut i svensk pingstväckelse idag. Den stagnation, och den andliga utarmning som vi ser har vi alla på olika sätt bidragit till.

”En generalförnyelse” anser Hedin att vi behöver, och vi är säkert många som delar den övertygelsen. Någonstans på vägen har vi förlorat det som gjorde oss till en ”väckelserörelse”.

Hedin förefaller tro att det som ska vitalisera oss är någon slags aningslös ekumenik, gärna riktad mot katolska Kyrkan. Vi ska inte frukta för påven, tycker Hedin, och slår fast att det är ”ofarligt att öppna för den stora vida kristna gemenskapen”, där Hedin väl räknar in katolska kyrkan.

Detta är ett märkligt inslag i svensk pingstväckelse på senare tid, denna aningslösa hållning gentemot katolska kyrkan, som ju också Hedin uppenbarligen delar.

Det märkliga ligger däri, anser jag, att man menar sig få ut något gott då man odlar gemenskap med en kyrka som ju måste betraktas som en avgudareligion utan motstycke i vår tid.

Upphöjande av döda människor till en ställning i den himmelska världen där de skall tillbedjas och äras, upphöjandet av en påve till närmast gudomlig status och ofelbarhet, ett system med ”bikt” där syndaförlåtelse erhålls genom botgöring helt och hållet frikopplat från försoning genom Jesu namn, har detta något gemensamt med det evangelium som Paulus predikade?

Förnyelse, det behöver vi uppleva i svensk pingströrelse. Vi behöver sätta oss i rörelse tillbaka till det som en gång präglade oss och vårt förhållande till Gud, och som gjorde oss till en väckelserörelse. Till detta behöver vi ledare som ser skillnad mellan Guds församling och ett avgudatempel.

Gemenskap med andra som tror, det ska vi ha, gemenskap med andra som tror att att Jesus är den enda vägen till frälsning. Vi ska inte odla någon ekumenik med dem som ställt in en avbild av Honom bland sina övriga avgudabilder.

Ulf Granat

Klistrar in en komentar till ovanstående insändare.

(Gå gärna in på pingst.nu och ge Dina synpunkter på dessa inlägg, eller så ge även Dina synpunkter här kring dessa synpynkter!)

---
Falsk ekumenik måndag 13 augusti 2007

Jag tackar Gud att det finns personer som Ulf Granat som skrev sitt inlägg i debatten den 26 juni -07! Det är just denna falska ekumenik som frikyrkorna och dess ledare måste få upp ögonen för.

Vi som Jesu sanna efterföljare ska inte beblanda oss med en kyrka som inte har Bibeln och Bibelns eviga sanningar som sitt rättesnöre i tro och lära!

Vi har blivit så veka, så kärleksfulla och stryker medhårs, fast det är stick i stäv med vad Guds ord säger. Få vågar stiga upp och opponera sig mot all den falska ekumeniken som har gjort och fortsätter göra så stor skada bland det folk som en gång var Guds verkliga folk.

Och den som vill opponera sig blir fort nedtystad. Tyvärr! Så har det alltid varit för den som vill leva och lära som Bibeln säger.

Den katolska kyrkans falska lära är absolut ingenting vi skall acceptera! Vi ska tillbaka till Apostlagärningarnas första tid. Där är sagt hur en Guds församling ska byggas upp och fungera.

Tänk till exempel på den absolut viktigaste händelsen i en människas liv; pånyttfödelsen.

Både den lutherska och katolska kyrkan lär att en baby på några veckor blir både pånyttfödd och ett GudsS barn när det döps och fylld av den helige Ande! Egna uppgjorda människostadgar!

Nej, kära vänner, det är tid att varna och vända tillbaka till Bibelns sanningar!

Så länge vi haltar, vacklar och kompromissar, ska vi inte vänta oss någon väckelse!

Erik Axel Karlfeldt skrev:

"Biskopen drog till Sjöga, borterst upp i sitt stift,
steg i stolen, sken som solen, tydde den heliga skrift.

Bönderna lyssnade stumma. Då från kyrkans kor
hördes det mäktigt brumma: -Ljug ej, bror! "
---
Det är sådana väktare på muren som Gud söker idag!

Många fler behövs!

Gunnevi Karvonen

Länk från Livets Ord i Göteborg:

http://www.livetsordgoteborg.se/fragor.htm

Hur ser ni på katoliker och ortodoxa?

Vi är ju själva en del av den protestantiska kyrkan. I Sverige är alla frikyrkor framvuxna ur vår lutherska statskyrka.

Att Sverige varit protestantiskt så länge gör förmodligen att många svenskar, både bekännande kristna och inte troende, känner sig lite frågande för en del inslag i den katolska och ortodoxa traditionen.

Mariadyrkan, påven och en del gudstjänstritualer är sådant som inte känns helt självklart.

Men,i Bibeln står det att ”Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst” (Romarbrevet 10:9).

Detta innebär att den som bekänner med sin mun att Jesus är Herre och tror i sitt hjärta att han
uppstod ifrån det döda är frälst. Denna sanning gäller oavsett om man är katolik, ortodox eller protestant. Det som avgör om man kommer till
himlen är inte vilken kyrka eller samfund man är med i utan om man gett sitt liv till Jesus. Resten handlar mest om yttre former och sätt att vara.

---

HaFo - kommentar:

Vilkety flum man här presenterar! Som om bara bekännande ord, som låter riktiga skulle vara avgörande! Oavsettt vad som ligger för mening bakom orden!

Både i trosförkunnelsen och katolicismen betyder ju ovan angivna ord ngt annat, än Bibelns budskap kring vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Jag är inte alls förvånad att man nu inom trosrörelsen nu (efter att nman tidigare tog avstånd från katolicismen), nu är på väg att förenas. Det är samma antikristliga andes verksamhet som förenar dem bägge!!!

HaFo

Klistrar in från DAGEN följande:

Bekännelsen av Jesus är avgörande

Låt mig lämna några synpunkter i samtalet om ikoner där Peter Halldorf med flera har yttrat sig. Det handlar om vad som ”utgör rättesnöre och vägledning för den kristna församlingen”, som Kenneth Hermansson uttrycker det i Dagen den 9 november.

Det finns ett viktigt teologiskt begrepp som kan hjälpa oss och som har varit kyrkans yttersta rättesnöre för tolkningen av Skriften och traditionen. Begreppet är sensus fidelium.

I den teologiska ordboken definieras det som ett uttryck för ”hela det kristna folkets trosmedvetande som ger dem samstämmighet i tros- och moralfrågor”. Sensus, förnimmelse, fidelium, de trogna.

Äkta kristendom är, med en berömd formulering från 400-talet, vad som lärs över allt, alltid och av alla.

Det finns en de heligas gemenskap, som vi i trosbekännelsen bekänner som Andens verk. Inom sensus fidelium finns alltid ett spänningsförhållande mellan lekfolket och apostlarnas arvtagare, kyrkans ledare. Hierarki, präststyre, utan folklig förankring förkalkar och förstenar kyrkan.

Men även det motsatta förhållandet skapar obalans. I Svenska kyrkan i dag, liksom ibland i frikyrkan, kan vi se exempel på det: avsaknad av apostoliskt ledarskap gör oss utlämnade åt vars och ens teologiska funderingar. Det leder nästan alltid till andligt högmod, splittring och upplösning.


När pingstvänner, katoliker, ortodoxa och svenskkyrkliga mer och mer börjar känna igen varandra i glädjen över en gemensam bekännelse, samtidigt som man delar oron över ”anpassningen efter denna tidsålders väsende” (Rom 12:2), blir reflektionen om sensus fidelium viktig.

Hur får man då kunskap om denna ”trons förnimmelse”? Det har framför allt med bekännelsen av personen Jesus Kristus att göra. Här finns en förbluffande samstämmighet hos kyrkans hängivna gudsälskare över alla samfundsgränser. De må ha levt i urkyrkan, under medeltiden eller i dag, de må vara ryska strarjetser från 1500-talet eller pigor från Kågedalen under 1800-talet.

Samma förnimmelse kan vi känna igen i vårt eget sinne när vi tar emot Jesu nåd och blir honom trogna. Det handlar alltså om en förnimmelse som kommer av en erfarenhet av frälsning och inte primärt en förnimmelse härledd från förnuftet.


Denna trons förnimmelse är också gestaltad i det kanske viktigaste vittnesbördet av alla, gudstjänstens liturgi. Ingen skarpsinnig teologi kan bli fruktbar om den inte har sin grund i församlingens liturgi, bekännelse, bön och lovsång.
Naturligtvis finns inom sensus fidelium en oerhörd mångfald i uttryck, språk och former för tillbedjan och bekännelse.

Men själva hjärtpunkten i denna sky av vittnen är omisskännlig, en ödmjuk glädje över nåden, frälsningen från synden, pånyttfödelsen genom Jesus Kristus.

Vilka är då avgränsningarna från sensus fidelium? För det första handlar det om öppenheten för mångfalden, den allmänneliga tron. Den lilla slutna, auktoritära församlingen som aldrig lyssnar på andras vittnesbörd avskiljer sig från den gemensamma förnimmelsen. På den andra kanten finner vi en lång rad teologer genom historien som försökt jämka in den kristna tron under det rationella förnuftet.

Alla dessa teologier, alltsedan Markion på 100-talet till dagens liberalteologi, har blivit avvisade av de trogna.

När man läser kyrkohistoria blir man inte alltid uppbyggd. Perioder av lösaktighet, korruption och avgrundslikt förfall hos kyrkoledningen, bittra lärofejder hos höga teologer, gapande okunskap hos breda lager av prästerskapet, och värst av allt, andligt högmod avlöser vartannat.

Korta årtionden av väckelse och reform blir som bloss i en dunkel natt.

Och likafullt blir miljoner människor århundrade efter århundrade bevarade i levande tro och bekännelse. Klosterrörelsens betydelse under särskilt svåra århundraden går inte att överskatta.

Det som bevarat det verkande evangeliet är en väv av enskilda trogna kristna (låt oss säga: omvända syndare), gudstjänstens liturgi och den ordningens nåd som finns i ämbetet.

Vad gäller kristenheten i Sverige framstår några saker allt tydligare. Det finns i dag många tusentals trogna bekännare i vårt land och de börjar sluta sig samman över samfundsgränserna, de börjar ”känna igen varandra på lukten”.

De verkar mitt i den lokala församling där de bor men har fått smak på det allmänneliga, glädjen över de mångas vittnesbörd. De pompösa, politiska kyrkliga strukturerna vittrar snabbt sönder, den andligt högmodiga lilla rättroende frikyrkoförsamlingen kallnar i sitt lilla rum. Framtiden ligger på andra mötesplatser.

Det blir små värmande möten av hungrande människor från alla håll som delar vittnesbördets bröd. Det blir en härlig gemenskap, ty där står också Makrina tillsammans med Augustinus, där står Gunnar Rosendal tillsammans med Katarina av Siena, Lewi Pethrus med lappflickan Maria från Åsele, kväkaren John Woolman tillsammans med synderskan i Simons hus . . . många, många, syndare som sluter sig samman omkring Jesu nåd.

I detta skeende av växande enhet behövs nyfikenhet och öppenhet för djupet i andra kyrkors hemligheter, ty här finns vad som ”utgör rättesnöre och vägledning för den kristna församlingen”.

PER ÅKERLUND
---

HaFo- kommentar:

Nog verkar detta inlägg mest vara ett slags blaha, som ska legalisera den antikristliga enhet som växer fram.

Där det "I detta skeende av växande enhet behövs nyfikenhet och öppenhet för djupet i andra kyrkors hemligheter, ty här finns vad som 'utgör rättesnöre och vägledning för den kristna församlingen'."

En djuphet i som skulle utgöra vägledning, skulle alltså vara att ta del av Halldorfs och katolicismens lära kring ikoner!

Det räcker knappast idag med en bekännelse av Jesus. Det måste vara en tro på och bekännelse av Skriftens Jesus och inte en annan Jesus, en annan ande och ett annat evangelium som ligger bakom trosförkunnelsen och katolicismen.

Att liera sig med en tro och bekännelse i dessa sammanhang, som kanske ordmässigt kan ligga nära, men med en annan innebörd i en konsekvens av helheten i läran, är att gå i armkrok med avfallet som ska möjliggöra antikrists inträde på arenan.

HaFo

Detta är ett oerhört svårt område. Tillhörighet är ju något väldigt komplext. Det är ju långtifrån bara andlighet som det är frågan om. Som individ i ett sammanhang, är man väldigt underställd en oerhörd mängd av olika gruppmekanismer. Även om vi utgår ifrån, att det står andekrafter bakom allt detta, så är steget oerhört långt till, att få kraft att stå rak i alltihop. Det mesta i socialt samspel handlar om betingning. Rättar man sig inte i ledet, så mår man automatiskt dåligt, särskilt om man är känslig för socialisation och grupptryck. Detta i sin tur utövas i väldigt liten del av det uttalade budskapet, i betydligt större del av dolda budkap och signaler, som faktiskt för många är omedvetna. Detta ger ju i sin tur den enskilda individen ett stort ansvar. Men frågan är om det för många är praktiskt genomförbart att mobilisera upp en sådan enorm integritet som krävs. Pavlov hette en man som exprimenterade med hundar. Han lade köttpulver på deras tunga och ringde i en klocka. Snart behövde han bara ringa i klockan, så började dom dregla.

Det finns massor av sådana "klockor" som pinglar mitt ibland oss, vissa framkallar längtan, andra ångest. I denna mörka tid är ångest det sista man vill ha. Det som ger äkta integritet, det är att vara genomsyrad av det faktumet, att man är förlåten från högsta instans. Ändå säger ju Jesus: Där den döda kroppen är, där kommer gamarna att samlas". Han säger också: "Var vakna! Mvh Anders Pettersson

Ja, Anders, nog behövs det idag att vara vaken över var "den döda kroppen" finns!

Den finns bl.a. i den enhetssträvan som Ekman nu eftersträvar.

Fick mig tillsänt Missionsmagazinet nr 6/ 2007. Det är Livets Ords tidning. Antar att den som sände mig tidningen, ville att jag skulle kommentera en artikel i tidningen av Ekman: "Målet är Väckelse".

Men en kommentar låter sig knappast där göras, eftersom man inte får återge något från tidningen, även om man anger källan. Ett rätt så säkert sätt att inte kunna prövas, ifrågasättas och ventileras (Lite grand av de mekanismer som Du Anders pekade på).

Sök reda på artikeln via nätet. Läs den hela tiden med utgångspunkt från att LO på sin egen hemsida menar att de aldrig ändrat sig i lärohänseende och inriktning (Sök då gärna rätt på vad det var för läror och inriktning de startade ut med!!)

Ställ också hela tiden frågan om vilken slags enhet, som Ekman här bejakar. Svaret är egentligen ganska enkelt: den antikristliga enheten utifrån trosförkunnelsens och katolicismens villfarelser!

Kan bara säga dubbelt usch över den manipulering, dupering, som Ekman här presterar. De männikor som inte märker och erfar det, vill helt enkelt inte se det, utan är beredda att låta sig ledas allt djupare in i avfallet och bejaka lögnen, bedrägeriet och avfallet (kallad väckelse) i ljusets gestalt.

Att inte ens några av hans inbitna efterföljare reagerar på, att en människa är så självcentrerad, så att han ska finnas på bild nästan på var och varannan sida i tidningen, är svårt att förstå.

Men är man redan förförd (av liknande mekanismer som Anders pekade på), så har man tydligen blivit blind.

Må de som fortfarande hyser betänkligheter inför Ekmans spektakler, våga helt vakna upp och ta avstånd från denna fars på den andliga arenan.

Som enbart har till uppgift att leda människor fram emot det avfall, som måste ske, för att antikrist ska kunna träda fram. Och därtill säger Pingsts ledarskap ja och amen???

HaFo

Om enhet...

Denna artikel kan kanske väcka några tankar, vart vi är på väg...när det gäller enehet.


"Imamer utbildas på katolsk universitet"

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=147014

........

Vem kommer Ekman att bjuda härnäst till Uppsala, för att diskutera ekumenik?
...

Återstår att se....
...

Fick ett mail med några frågor och funderingar som jag svarade på och även sätter in här, både mailet och svaret, eftersom det kanske har ett "bredare intresse":
----

"Hej Harry och Gott Nytt År!

Jag har grubblat över varför Trosrörelsen och Katolska kyrkan har funnit varandra så som de gjort.

Var finns kopplingen? Är en del i förklaringen detta avsnitt 460 i Katolska kyrkans katekes? Jag blev ganska häpen när jag hittade detta:

460 Ordet blev kött för att göra oss ”delaktiga av den gudomliga naturen” (2 Pet 1:4): ”Ty detta är skälet till att Ordet blev människa och Guds Son blev Människosonen: för att människan skulle ingå gemenskap med Ordet, på detta sätt ta emot barnaskapet hos Gud och bli Guds barn”.[5]

”Ty Guds Son blev människa för att göra oss till Gud.”[6] ”Guds ende Son ville att vi skulle få del av hans gudom och antog vår natur för att han, som blev människa, skulle göra människorna till gudar.”[7] [1265; 1391; 1988]

Länken dit är http://www.katekesen.se/index.htm?kkk456-.htm#460

Här finns ju en gemensam grund för Trosrörelsen och RKK att bygga på. Skall man vara lite konspiratorisk, så känns det som om Ulf Ekman är en apostel för Katolicismen i Sverige idag.

Har han möjligen blivit en invidg broder i någon dold sammanslutning med koppling till Katolska kyrkan? Som man kan se i katekesen finns ju en grund de kan bygga denna förbrödring utifrån.

Har du något riktigt tydligt citat från Ulf E där han säger att vi är gudar/att vi är gudomliga/eller är Kristus etc?"
----

HaFo - kommentar:

Djupast sett tror jag närmandet mellan KK och trosrörelsen dag handlar om att det är samma antikristliga ande i botten av deras läror. Men som tagit sig lite olika uttryck för att kunna fånga upp lite olika typer av människor. Men nu erfar man "den andliga gemenskapen" och börjar ha utövning av den falska tron tillsammans.

Sen finns det nog säkert psykologiska orsaker, som t.ex. att Ekman strävar efter att som "världsapostel" kunna verka på en större arena och då måste han ju komma in på även den katolska spelplatsen.

Katolikerna å sin sida, ser antagligen samtidigt sin chans att haka på och utnyttja Ekman i deras strävan att få in alla "kättare och utbrytare" in under den enda sanna rätta "moderkyrkan".

Alltså ett slags psykologiskt kyrkopolitiskt utnyttjande av varandra jämsides med den gemensamma falska anden, som hela tiden legat där och som leder mot avfall.

Vad Du återger från katolicismen är ju väldigt nära "vi är gudar - läran", som även låg inbakad i den ursprungliga trosförkunnelsen.

Du kan titta på under "Häften", "Den Andliga Striden" och där då på "Bilagor", där Du finner citat av Ekman från litteratur och band och även från andra trosförkunnare.

Är inte säker på om Ekman direkt använt orden vi är gudar. Men jag har lyssnat på ett band (som också finns återgivet ngnstans på sidan) av Severin där han klart uttalar att han är en gud. Och jag har fått bekräftat från tidigare Bibelskoleelever att de fick stå på estraden och utropa att de var gudar.

Ekman har uttryckt det så här i sin litteratur och på band: "Du är i din egen ande, din egentliga personlighet, skapad till likhet med Gud".

Vilket ju är att säga samma sak i en manipulerande omskrivning, att du i dig själv är såsom en gud.

Ekman är noga med att säga att du inte är som gud, men "såsom en gud", med hela Guds potential nedlagd i din egen ande färdig att förlösas.

Men var man framförallt möts, är i den antikristliga förvanskningen kring vem Jesus ÄR och därmed förvanskas även betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Detta sker, hur mycket man än talar om Jesus som sann Gud och sann människa och blodets försonande kraft.

Det blir till tomma ord i trosförkunnelsen när man tillvitar Jesus en andlig död (åtskillnad från Gud), så att Han inte längre är "Kristus kommen i köttet", utan bär fram ett orent offer av en till synd gjord människas kropp och blod.

En annan väg förvanskas i katolicismen Kristi persson av Gud och människa förenade i läran om Marias syndfrihet.

Jesus är där alltså inte som Skriften säger "född i syndigt kötts gestalt". Det är ju Maria som är den som besegrat synden och fört sin syndfrihet över på Jesus. Då är det inte Jesus själv som i sin egen syndfria rättfärdighet och Gudomlighet "fördömt synden i köttet och som i sin egen förening av fullt ut Gud och fullt ut människa samtidigt (Kristi person) bar fram det försonande offret av Kristi persons kropp och blod.

Det offret hade inte behövts om Maria redan "fördömt synden i köttet". Då vore hon vår Frälsare. Och det är ju också vad konsekvensen av katolicismens Maria - dogmer egentligen innebär i praktiken.

Därför är det ju också där i katolicimen, henne vi ska anropa om hjälp i förbön. Vilket inte är ngt annat än ren och skär spiritism! Dold i en gyllene förpackning med kristna termer och tal om Kristus.

När ska Ekman ta steget fullt ut och uppmana oss att anropa maria om hjälp i förbön?

Och varför reagerar in Pingst mot vare sig det ena eller andra i båda dessas förförelser????

HaFo

Inlägg från okänd: "Jag har grubblat över varför Trosrörelsen och Katolska kyrkan har funnit varandra så som de gjort.

Var finns kopplingen? Är en del i förklaringen detta avsnitt 460 i Katolska kyrkans katekes? Jag blev ganska häpen när jag hittade detta:

460 Ordet blev kött för att göra oss ”delaktiga av den gudomliga naturen” (2 Pet 1:4): ”Ty detta är skälet till att Ordet blev människa och Guds Son blev Människosonen: för att människan skulle ingå gemenskap med Ordet, på detta sätt ta emot barnaskapet hos Gud och bli Guds barn”.[5]

”Ty Guds Son blev människa för att göra oss till Gud.”[6] ”Guds ende Son ville att vi skulle få del av hans gudom och antog vår natur för att han, som blev människa, skulle göra människorna till gudar.”[7] [1265; 1391; 1988]

--

I sanning intressant! Är detta en viktig förklaring till att frukten är så fylld av villoandars läror och gärningar?!

Ja, har sin rot i katolicismens "egen" bibel, som ju i långa stycken saknar stöd i Bibeln, Guds Ord.

Sedan vad gäller Uppsala livets ord och deras vingliga resa, så är det ju så, att den båt som saknar både roder och köl driver med de vindar som blåser för tillfället.

Nu kan det ju dessutom vara så, som okänd skriver, att Uppsala livets ord och katolicismen har mer gemensamt - under ytan - än vad någon av oss kunde föreställa sig.

Den som har grävt fram kopplingen mellan trosrörelsen och katolska läran är definitivt inte "konspiratoriskt" lagd.

Tvärtom: du har ett klarseende i detta fall - Ulf Ekman är ett språkrör för denna villfarelse och det är inte ett dugg konstigt att dessa två "har funnit varandra".

Den katolska katekesens hedniska härkomst passar bra i ett liknande kontrollsystem på Livets ord.

Att katolicismen talar om "det goda" varje människa ser och kan åstadkomma är inget annat än Platons filosofiska tankar.

Bibeln däremot talar om människans totala förfall och ett behov av frälsning "på djupet" - den gamla skapelsen måste "spikas på korset" i tro på Jesu försoningsverk.

Romarbrevet tar upp denna Platon-filosofi, genom att peka på människans "träldom" under "dödens kropp" - visserligen kan människan INSE och VILJA det goda men hon är absolut inte kapabel att GÖRA det goda.

Rom.7 "Ty det goda som jag vill, det gör jag inte men det onda som jag inte vill, det gör jag."

VEM skall frälsa oss ifrån denna dödens kropp???

JO!
Tack och lov - detta har gjort/gör Herren Jesus!
..........

Klistrar in en tänkvärd insändare i tidningen DAGEN. Vet inte vad undertecknarna av insändaren åsyftar med "vi"? Är det ngn organisation de företräder eller bara sina egna personliga synpunkter och vilka är personerna?

De verkar mest reagera mot eftergivningen till den katolska infiltreringen in i kristenheten.

Men var står de i förhållande till trosförkunnelsen? Har de en egen agenda i bagaget som man kan behöva se upp med?

Kanske ngn som vet?

HaFo
---

Från insädaren i DAGEN:

"Bibelns kristna enhet är en annan än nutidens
Det har på sistone pågått en debatt i tidningen Dagen och kristenheten kring den nya rörelsen mot kristen enighet under romersk-katolsk mysticism som pågår i vårt land.

Det protestantiska arvet med bokstavlig bibeltolkning, rättfärdighet genom tro allena, Skriften allena som fundament för den kristna församlingens lära och liv har blivit kraftigt ifrågasatt.

Kyrkofädernas och andra postapostoliska kyrkliga ledares skrifter och tolkningar av Skriften ges ett utrymme framför den lokala församlingens rätt att under Andens ledning tolka Guds Ord.

Även den katolska kyrkans företrädare i Sverige i vår tid säger att Bibeln inte är sanningen utan den katolska kyrkans tolkning av Bibeln tillsammans med traditionen som förmedlats av kyrkan sedan apostolisk tid utgör sanningen. Bibel 2000 gick också i klar katolsk riktning då vissa av de apokryfiska skrifterna har inkluderats.

Det är med oro som vi betraktar dessa tendenser i Sverige. Kristen enhet är något Bibeln med stort allvar lyfter fram, men den bild Skriften ger av andlig enhet skiljer sig markant från vad som nu håller på att hända.

Sann andlig enhet har två absolut nödvändiga kännetecken: En sann andlig enhet är för det första helt och hållet förankrad i Guds Ord som den absoluta sanningen och tron på Jesus Kristus som världens enda Frälsare och Herre.

All sann andlig enhet är också först och främst lokalt förankrad utifrån den bibliska modellen med suveräna lokala församlingar ledda av lokala församlingsäldste.

Den lokala församlingen är (näst Gud och det skrivna Ordet) den högsta andliga auktoriteten när det gäller alla frågor som rör dess lära och liv och har rätt att avvisa andras apostoliska anspråk.

Den typ av andlig enhet som nu växer fram bryter mot dessa kännetecken. Den förutvarande trenden mot karismatisk enhet på Ordets grund byts mot en rörelse bort från Skriften och Kristus allena till förmån för en katolsk-mystisk världsuppfattning där traditionen och subjektiva andliga upplevelser blir måttstocken.

Påvedömet och den katolska kyrkans organisation och strävan att samla alla kristna under påvens och den världsvida kyrkans auktoritet är ett tydligt brott mot det andra kännetecknet.

Denna strävan är inte endast obiblisk utan förbereder för ett globalt kyrkosystem i Antikrists anda.

Vi menar att den paraplyliknande andliga enhet som nu växer fram är en falsk enhet som förbereder världen för Antikrist.

Ett av de mest säkra tecknen på denna utveckling är att sökandet efter andlighet genom ikoner helt plötsligt blivit respekterat: ”den som kysser ikonen kysser Kristus”.

Vi respekterar intresset till djupdykning i den religiösa historien men ser stora risker med lära ut saker som med fog tvingat fram flera reformationer.

En del teologer menar att det så kallade bildförbudet upphört i och med att Kristus trädde fram, eftersom Han är Guds egen avbild (grek eikon) trots att Nya testamentet inte ger något som helst stöd för denna tanke.

Uppenbarelseboken förutsäger enligt klassisk tolkning att en falsk Kristusgestalt ska träda fram i slutet av denna tidsålder och ta makten över världen och den världsvida kyrkan med säte i Rom och få människorna att tillbe en avbild.

Vi kan inte se det på något annat sätt än att det nya intresset för att använda ikoner är ett av själafiendens försök att mjuka upp vårt motstånd och sänka vår beredskap inför Antikrists framträdande.

David Wilkerson förutsade i sin bok ”Synen” på 1970-talet tre företeelser som skall föregå Antikrists framträdande och Jesu återkomst:

våldsamma klimatförändringar, en alltmer liberaliserad syn på sexualitet i allmänhet och homosexualitet i synnerhet, samt en oväntad ekumenisk revolution där protestanter och katoliker helt plötsligt skulle förenas under påvens ledarskap.

Denna ekumeniska revolution beskrivs som upptakten till den falska kyrkan, skökan, som skall förfölja de verkligt kristna.

Ungefär 30 år senare kan vi konstatera att det som Wilkerson profeterat om håller på att uppfyllas.

Samtidigt är det oerhört glest i leden bland de kyrkliga ledare som vågar säga något om denna utveckling. Denna försiktighet är inte vad vårt land behöver.

När pingstväckelsen kom till Brasilien genom de svenska missionärerna Daniel Berg och Gunnar Vingren under förra seklet bar de nyfrälsta före detta katolikerna ut sina ikoner på gårdarna och brände upp dem.

Detta är exempel på den radikala kristendom vårt land behöver i kontrast till en andlighet som skapar enhet genom att tiga om sanningen.

ROBERT GRANAT, TIMRÅ LENNART JACOBSON, UMEÅ ULF GRANAT, ALINGSÅS PER LINDBERG, ÖREBRO"

Under ett annat forum ute på nätet fick jag följande fråga:

“Frågan om källan till den kristna läran är också viktig. Är Bibeln vår högsta auktoritet, eller finns det någon vid sidan av Bibeln?”

Jag svarade ngt som jag även sätter in här:

I katolicismen är det inte längre frågan om “Skriften allena”:

1. När de talar om Skriften så menar de egentligen, som det mest centrala de apokryfiska skrifterna (som rymmer mycket influence från gnosticismens irrläror och som inte kom att anses vara ren lära från de första kristna) och den bibliska kanon som vi finner den i “den ordinarie Bibeln).

Men dessutom likställer man “traditionens skrifter” från de “ofelbara påvarna, katolska biskoparna och ‘de helgonförklarades’ skrifter”, som likvärdiga och kompletterande med och till Guds ord.

T.ex. så omintetgör katolicismens Mariadogmer om hennes syndfrihet, vem Jesus ÄR. Är Maria syndfri, så är inte Jesus “född i syndigt kötts gestalt”, som Skriften säger.

Då är det inte Jesus som i sin egen syndfria rättfärdighet och Gudomlighet “fördömer synden i köttet”, som Skriften säger.

Då är det ju frågan om en annan Jesus än Bibelns Jesus! Och vår egentliga Frälsare vore Maria, som redan hade besegrat synden och var syndfri. Då hade inte Jesus behövt dö på ett kors för våra synder!

Därför att Maria är vår egentliga Frälsare 0ch “Guds Moder” i katolicismen, så uppmanas vi även att vända oss till Maria för hjälp i förbön. Det är inget annat än spiritism i gyllene förpackning i kristna termer.

2. Inte heller trosförkunnelsen nöjer sig med “Skriften allena”, utan har som tillägg “uppenbarelsekunskapen” från Kenyon, Hagin, Copeland m.fl.

Även de har en annan Jesus än Skriftens Jesus, genom att tillvita Honom en andlig död (skils från Fadern i den ende Gudens person av Fader Son och Ande av en enda person “Jag ÄR Herren, Herren ÄR en") och därmed upplöses Kristi person av Gud och människa förenade.

Därmed finns det ingen Kristi person som har burit fram ett RENT offer av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset.

I trosförkunnelsen är Jesus på korset, en till synd gjord vanlig människa som offrar en vanlig andligt död, från Gud skild människas orena kropp och blod.

Dessa båda antikristliga läror från katolicismen och trosförkunnelsen möts nu i en “ekumenik” som den övriga kristenheten är på väg att svälja.

Det under ett så vällovligt motto som “att vara ett så världen kan tro”. Tro på vad? katolicismens och trosförkunnelsens villfarelser!

Skriften säger att avfallet måste ske innan antikrist kan träda in fullt ut på arenan.

Det är vad vi nu idag ser mitt framför våra ögon, att antikrists ande förblindar och förmörkar de kristnas ögon, bl.a genom katolicismen och trosförkunnelsen, så att “jämväl de utvalda ska bli förvillade av tecken och under” och kommer att kalla det för väckelse, det som egentligen är avfall och som möjliggör antikrists inträde på arenan.

Varför så få röster just kring detta faktum, som Bibeln talar om måste ske, avfallet, innan antikrist kan träda fram.

Avfall det är ngt som först har varit rätt, men som kommit att bli fel.

Det handlar alltså inte om religioner som Islam, Jehovas Vittnen, Hare Christna, liberalteologi, Gudsförnekelse eller ngt annat. Det handlar om sann kristen tro, som kommit vilse i ett avfall från tron!

Och det sker idag under sken av att man försvarar sann kristen tro, vem Jesus är, som sann Gud och sann människa, den enda vägen till Gud. Och menar sig främja "väckelse" "vinna orter, nationer och världen för Kristus".

Men det är bara tomma ord, när man samtidigt öppnar för bl.a. villfarelserna i trosförkunnelsen och katolicismen, som leder fram mot avfallet!

HaFo

Klistrar in en insändare i DAGEN 15/1 av Dan Johansson och ger sedan en kommentar:
---
"Det allvarligaste hotet har vi redan mitt ibland oss

Har med stort intresse läst Stanley Sjöbergs artikel den 4 januari. Hans analys av den historiska samt den nuvarande situationen är intressant och klarläggande.

Mot slutet varnar han för: Den aggressiva ateismen, buddhismens inflytande i new-age-rörelserna och islams vilja att dominera Europa, tvingar oss att inse att vår enda möjlighet är samverkan med alla kristna som bekänner Jesus som Herre och Frälsare och är medvetna om Kristi Gudomliga Helighet.

Ateismen, buddhismen, new-age och vad vi nu kallar alla dessa utomkristna rörelser är väl värda att se upp med eftersom de inte predikar Jesus och honom som uppstånden.

Men samtidigt är de också vår stora utmaning att vinna för evigheten så att dess förespråkare inte går förlorade.

Därefter säger broder Stanley: olikheter i teologiska detaljer, organisationsfrågor och liturgiska former, får inte splittra och försvaga oss i kampen för vår gemensamma tro och övertygelse.

Här gäller det att se upp. Uppenbarelseboken kapitel 17 talar om uppbyggande av ett kyrkosystem i den sista tiden som kallas för Skökan.

Till detta system ska rader av kyrkor och samfund sluta sig för att bli starka och stå enade . Den drivande kraften i detta urgamla skökosystem är avgudadyrkan och ockultism men med kristna förtecken.

Skökan ska locka med sig många ur den kristna sfären. Sedet super universum = hela världen är hennes säte.

Guds församling kommer att delas upp mellan dem som är Jesu brud och redo att möta Honom på skyn och dem som går in under Skökans vingar.

Här kommer Antikrist att tas emot med öppna armar till dess alltsammans går i fördärvet.

Jag ser att en allvarlig polarisering kommer att ske in om kristenheten. De som i dag är våra vänner kan nästa dag vara våra ovänner.

Det allvarligaste hotet mot våra församlingar har vi redan mitt ibland oss. Här är utmaningen kunskap i det profetiska ordet och bibeltrohet.

Jag ser med förtvivlan på hur min egen rörelse Pingst FSS frivilligt röstar för att ingå i detta system som samordnas under Sveriges Kristna Råd. Jag är tacksam för att min församling inte röstade för.

Guds församling är inte en organisation utan det är en organism. Den enhet som Jesus förutsade är inte den form av enhet som nu organiseras fram.

Det är i stället den andens enhet som man känner i mötet med syskon oavsett samfund och som man då upplever som att man känt dem i alla tider.

Broder Stanley Sjöberg efterlyser apologeter. Jag har lärt känna honom som en föregångare i att försvara Bibeln och den kristna tron. Hjälp oss att hitta den rätta pedagogiken hur vi ska undervisa och manövrera inför detta både nödvändiga och samtidigt farliga ord ekumenik som i många fall stavas ekonomi.

Kunskapen om detta skeende är livsnödvändigt för att leda Jesu Kristi brud fram till mötet med sin brudgum." Slut på insändare.
---
HaFo kommentar:

Håller med Dan om att det största hotet mot kristenheten inte ligger i alla klart okristna företeelser utanför kristenheten, utan ligger i det avfall som nu alltmer öppnas för inifrån kristenheten själv.

Därför håller jag med Dan när han på Stanleys uppmaning:

"olikheter i teologiska detaljer, organisationsfrågor och liturgiska former, får inte splittra och försvaga oss i kampen för vår gemensamma tro och övertygelse",

replikerar:

"Här gäller det att se upp." Och visar på hur Bibeln tecknar ett avfall som i Upp. kallas skökan.

Många tror att det är så enkelt med avfallet och skökan, att det enbart skulle handla om katolicismen. Det kommer att handla om all "kyrklighet", som låtit sig manipuleras in under bl.a. katolicismen och trosförkunnelsens nu gemensamma strävan efter "enhet, så att världen kan tro".

En enhet som i själva verket inte är en väckelse där det gäller att enas i "olikheter i teologiska detaljer, organisationsfrågor och liturgiska former", utan som är ett ett avfall ifrån vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Stanley synes som "apologet" vara helt blind inför förförelsen i trosförkunnelsen, som sannerligen utgör ett av hoten "innifrån", mot vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Hans personliga svar till mig lyder: "Problemet är inte att en del lägger in lite för mycket lidande i Jesu död". Då är man ju helt blind inför vad läran om Jesu andliga död egentligen handlar om!!!

Han försöker framstå som en "apologet" till försvar för den kristna tron, genom att gå emot så helt uppenbara lögnföreteelser på arenan, så att de egentligen inte utgör ngt allvarligt hot mot kristenheten.

Men inför de verkliga hoten med en annan Jesus, ett annat evangelium och en annan ande, som under kristna termer, via trosrörelsen alltmer besmittar kristenheten och är med till att förbereda det avfall, som ska möjliggöra antikrists inträde på arenan, det verkar Stanley vara totalt blind inför.

Därmed är han inte heller i mina ögon ngn egentlig
"apologet", utan en "skenapologet", som genom sin ställning som ledare och auktoritet på den andliga arenan, i all sin iver att värna den kristna tron och "vinna världen för Kristus, och i mångas ögon en försvarare av den kristna tro, så egentligen blir han dock en röst, som är med till att förbereda människors sinnen och hjärtan för avfallet.

HaFo

Fick mig tillsänd en länk:

http://www.tidenstecken.se/religionsmote.htm

Vars innehåll jag klistrar in. För att nå länkarna i texten behöver Du gå in direkt på ovanstående länk ute på nätet.

Intressant med innehållet är också den roll som Katrin Åmell spelar. Hon samspelar även med Peter Halldorf på en ekumenisk studiedag på Örebro teologiska högskola:

http://www.orebromissionsskola.se/viewNews.do?NewsID=0012
---
Så till innehållet på den först angivna länken:
---
Vad säger Sveriges Kristna Råd om mötet med andra religioner?

SKR har nyligen gett ut en skrift om detta, Religionsmöte, där man samlat några ekumeniska dokument. Redaktör för skriften är Katrin Åmell som är direktor för ekumenisk teologi vid Sveriges Kristna Råd och tillhörande Katolska kyrkan.

Det första i samlingen är Kyrkornas Världsråds (KV) dokument från 2003: Ekumeniska reflektioner - För dialog med människor som har en annan tro - En inventering av 30 år av dialog och en tillbakablick på 1979 års riktlinjer.

Här talas om att närma sig religiös mångfald. Helt riktigt skriver man att "Vi är övertygade om att vi har kallats att vittna i världen om Guds helande och försonande verk i Kristus."

Men sedan brister det betänkligt i tolkningen av detta. Proselytism hör inte hemma i den religiösa dialogen. Man skriver istället att "kristna behöver öppna sig för andras vittnesbörd" och att dessa människor i olika religiösa traditioner återspeglar helgade liv och redan har något att säga om Gud.

KV skriver att vi möter människor som redan lever av en tro som formar deras liv och med vilken de känner sig hemma. Detta vittnesbörd frambär de inte bara i ord, utan också i trofasta gärningar, i dyrkan och vördnad inför Gud.

KV menar att detta är möjligt på grund av att Guds Ande är verksam på många sätt långt utöver vår förståelse enligt Joh. 3:8. Men Joh. 3:8 refererar till den som är född av Anden och inte till någon religiös mångfald.

KV ger här uttryck för att alla religioner dyrkar samma Gud medan Bibeln talar om att det inte är den ende sanne Guden som de dyrkar. För KV är det däremot naturligt att kristna kan mötas i multireligiös bön med andra religioner.

KV skriver: "Multireligiös bön ställer de olika traditionernas böner jämte varandra." Paulus säger istället: "Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? Hur kan Kristus och Beliar komma överens?" (2 Kor. 6:14-15).

Det andra dokumentet heter Möte med muslimer och är sammanställt av Islam in Europé Committee, som är ett gemensamt dokument från år 2003 för samma kyrkor som fastställde Charta Oecumenica. Det ska vara till hjälp då kyrkor försöker bedöma vad som står på spel när vi möter muslimer.

Också här finner man att de kommer fram till en syntes mellan vad Bibeln säger och mellan mänskliga tankegångar (som inte är Guds). Man fastslår som en självklarhet att Abraham är judarnas, de kristnas och muslimernas fader i tron och hans folk.

Samtidigt skriver de att de bibliska texterna är stränga när de talar om främlingarnas falska gudar och avgudadyrkan samt att Fadern sände sin Son till världen för att ge den liv och frälsning genom Jesus som är den ende förmedlaren av universell frälsning. Men också i det här fallet handlar det om att Anden arbetar överallt och därför också i deras hjärtan som bekänner en annan tro!

Fadern kan inte utestänga någon enda människa från denna frälsningen. Jesu blod blev utgjutet för andra likaväl som för oss. Därför är det också vår plikt att betrakta de andra som våra bröder och systrar. Guds kärlek känner inte några gränser.

På så sätt kallar Kristus samman alla Guds barn som skingrats i denna världens olika religioner. Detta förutsätter en smärtsam försoning med muslimer. Och vägen till detta broderskap mellan Guds folk är dialogen mellan bröder och systrar som tror på den ende Guden.

"Att inte vilja se likheterna mellan våra två sätt att tro hindrar oss från att glädja oss inför Gud och inför mänskligheten", skriver detta dokumentet.

Detta ställer sig alltså Sveriges Kristna Råd bakom och därigenom alla kyrkor som är medlemmar i Sveriges Kristna Råd.

Som ett gott initiativ mellan olika religioner anger dokumentet det initiativ som Johannes Paulus II tog när han kallade samman kristna tillsammans med ledare från andra religioners trossamfund i Assisi i Italien den 27 oktober 1986 och återigen den 24 januari 2002.

"Utan sammanblandning förde de tillsammans fram mänsklighetens rop till Gud", fastslår dokumentet. Det är egentligen en vidrig lögn. Se länkarna till dessa datumen här ovanför.

Det tredje dokumentet är "Riktlinjer för möten med andra religioner för kyrkorna inom Borgågemenskapen", nämligen de lutherska kyrkorna i Norden och Baltikum och de anglikanska kyrkorna i Storbritannien och Irland från år 2003.

Också där har man en generös hållning: "Gud är inte mindre generös i frälsningen än i skapelsen". Andens närvaro blir känd genom Andens frukter, också i främmande religioner.

"Då vi stöter på dessa kvaliteter i våra möten med människor av annan tro kan vi, tack vare Guds nåd, känna Andens närvaro", skriver dokumentet. Kan vi? Urskiljningens nådegåva verkar lysa med sin frånvaro.

Vi får i dokumentet veta att religionsdialog är att bygga ett varaktigt tillitsförhållande: "I möten med människor av annan tro kan ingenting ersätta den tålmodiga, omsorgsfulla och tidskrävande process det innebär att lära känna de andra, vinna deras respekt och bli deras vänner."

En logisk fortsättning av det blir: "Om vi vid något tillfälle anser att vi måste kritisera den andres ståndpunkt måste vi samtidigt beakta en självkritisk hållning."

"Vi kan även lära oss mycket av erfarenheten att närvara som hedrade gäster vid varandras bön och gudstjänst." I allra slutet av dokumentet framförs dock en liten brasklapp:

"En del konvertiter kan ha svårigheter med själva begreppet dialog med andra religioner, särskilt om det leder dem till möten med deras egen tidigare religion."

Kan vi förstå att det gäller speciellt dem som upplevt en radikal frälsning i Jesus Kristus och inte längre kan vända tillbaks till "de gamla köttgrytorna i Egypten".

Det fjärde och sista dokumentet heter Viktigt att veta om islam - Femton saker som kristna bör veta om islam. Det är en text som Kyrkokansliet i Svenska kyrkan 2004 gett ut på önskemål av Kyrkomötet.

Texten omnämner vissa saker och termer i islam, som att "Gud på arabiska är Allah. Kristna som talar arabiska använder också ordet Allah för Gud."

Men ingenting sägs naturligtvis om att de kristna på 700-talet som bodde i muslimskt ockuperade länder som Egypten och Syrien blev tvingade till att använda arabiskan som ett officiellt språk och även Allah som namn på Gud.

I texten sägs också "Vi vill intensifiera umgänget mellan kristna och muslimer och kristen-muslimsk dialog på alla nivåer. Särskilt vill vi uppmuntra till samtal om den ende Guden och om förståelsen av mänskliga rättigheter." I texten hänvisas vidare till Charta Oecumenica och vad som där skrivs om islam.

Katrin Åmell är förutom sin anställning i SKR även medlem i kommissionen för interreligiös dialog i Stockholms katolska stift och är den Nordiska biskopskonferensens formella representant för dialogen med buddhister.

1995 skrev hon en artikel i tidskriften Kulturrådet med rubriken "För att polera en jadesten…". Det märkliga uttrycket är ett kinesiskt ordspråk för att bildligt sammanfatta den erfarenhet som kommit fram ur de interreligiösa utbytena. "För att polera en jadesten behövs det en annan jadesten, som kommer från ett annat berg."

Åmell nämner i inledningen ar artikeln om den appell för fred och enhet som gjordes från det s.k. Religionernas världsparlament i Chicago, där över 6000 deltagare samlats som representerade ca 200 religiösa grupperingar.

Vilket hon menar var en "nyttoaspekt" i religionsdialogens anda. Hon nämner som positiva exempel av hur människor av olika tro kan mötas i den religiösa erfarenheten som sådan europeiska katolikers möte med hinduer och buddhister i Asien och hur en del personer som Jules Monchanin, Henry Le Saux och Bede Griffiths på olika sätt försökte förena kristen och indisk mystik.

Hon nämner också om banbrytare i kontakten med zenbuddismen och hur de lyckades förmedla ett intresse för asiatisk spiritualitet till västerlänningar. Klosterlivet menar hon bildar en naturlig ram för den erfarenhetsmässiga dialogen.

"Man är väl medveten om de avsevärda skillnaderna i lärofrågor och religionsfilosofisk underbyggnad men utbytena är inte till för att diskutera dessa problemen." Nä, nä, mystiken förenar alla religioner i en erfarenhetsmässig dialog!

Åmell skriver: "Dalai Lama främjar den här formen av dialog mycket aktivt, liksom även den nuvarande påven" (Johannes Paulus II).

Åmell kommer fram till att mystiken är universell. (Såklart att den är det, men inte är det Kristi Ande i denna mystiken.) Tystnaden, stillheten, repetitionens betydelse för den fördjupande bönen, askesen, enheten mellan kropp och själ, kroppshållningen, andningen, detta har gett en inre enhet av existentiell betydelse för bönen och livet överhuvudtaget, säger hon.

Katrin Åmell som själv varit starkt engagerad i buddhismen säger i ett dokument Application of Buddhist Praxis in Christianity att möten med en annan religiös tradition, om den är ärlig, så är den en utmaning till ens egen tro.

Hon säger vidare om vilka upplevelser det kan ge: "Through abdominal breathing, straight back, the position of zazen the participants could feel the energy circulate in their body." (Genom bukandning, rät rygg, i zazenläge, kunde deltagarna känna energin cirkulera i sina kroppar.)

Detta är bevisligen religionsmöten, men det är också en urspårning från verklig kristendom och som SKR och dess företrädare deltar i när man befrämjar en inriktning mot sådant.

Paulus skriver till sin lärjunge Timoteus: Gud vill att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen. För en enda är Gud, och en enda är medlare emellan Gud och människor: en människa, Kristus Jesus, han som gav sig själv till lösen för alla, varom också vittnesbördet skulle frambäras, när tiden var inne.

Det vittnesbördet ska inte dränkas i religiös mystik, multireligiösa böner eller dialog med andra religioner. Var och en blir inte salig på sin tro!

Pingströrelsen kommer på predikantveckan 4-7/12 att på nytt ta upp frågan om medlemskap i SKR. Min fråga: Är pingsts pastorer medvetna om det kompromissande ett sådant medlemskap kommer att innebära med kyrkor och ledare för SKR som till och med företräder religionsmöten enligt ovanstående?

Sten-Gunnar Hedin har valts till ledare för Pingst. Som ledare för denna rörelsen bör han därför i ett uttalande ta avstånd från Charta Oecumenica, eftersom jag inte tror att detta dokumentet har stöd i rörelsen.

Ett sådant uttalande tar naturligtvis inte avstånd från den apostoliska trosbekännelsen. Än bättre är det om Pingst ställer sig fria från SKR. Se också den debatt som förts i frågan på pingst.nu.

Bertil Lundberg
---
Sten-Gunnar Hedin, Christer Tornberg: Ny pingst behövs i Pingst. Dagen 061205. Kommentar: Så sant som det är sagt.

Stefan Gustavsson, Mats Tunehag, Stefan Claar:

Evangeliska Alliansen har annat syfte än SKR.

Evangeliska Alliansen till Pingst: Vi som delar samma grundhållning behöver ställa oss tillsammans.

Dessa tre skriver också: "Samtidigt kan SKR inte ta ställning i frågor där kyrkorna inbördes inte är överens.

Det innebär att i opinionsbildning och debatt kommer SKR att vara tyst när det gäller till exempel synen på den historiske personen Jesus, Bibeln som uppenbarelse från Gud, frälsningen, förhållandet till andra religioner samt olika samlevnadsfrågor." Dagen 061205.

Pingst sa ja till SKR. Pingst.nu 061207.

Kommentar: Efter en predikantvecka där man betonat nödvändigheten av den Helige Andes medverkan i församlingslivet så blir det första beslutet som tas att gå med i SKR där den Helige Ande inte har denna medverkan. Detta beslutet kan komma att påskynda sekulariseringen inom Pingst.

Ulf Sundkvist: Pingströrelsen måste byta fokus. Dagen 070215.

Pingst – fria församlingar i samverkan och Evangeliska frikyrkan, EFK, blev nya fullvärdiga medlemmar i Sveriges kristna råd, SKR. Dagen 070420.

Niklas Piensoho: "Pingst FFS måste lyckas", för församlingarnas skull. Dagen 070508.

Carl-Henric Jaktlund: Vilket ben ska FFS stå på? Dagen 070508.

Kritik efter Sten-Gunnar Hedins visionspredikan. Dagen 070508.

Tor Steen: Ekman, katoliker och Andens enhet. Dagen 070612.

Nils-Olov Nilsson: Overkligt när pingströrelsen går armkrok med katolska kyrkan. Dagen 070612.

Carl Ingemar Dagman: Samfunden bidrar till sin egen självutplåning. Religionssociologisk forskning har visat att ökad koncentration och minskad mångfald (läs: ökad ekumenik) påskyndar nedgången. Dagen 070612.

Interreligiös bön på SKR:s agenda genom studiehäftet "Kan vi be tillsammans?" av Katrin Åmell. Världen idag 070625.

Sten-Gunnar Hedin i intervju i Världen idag 070919:

Han är starkt kritisk till Stockholms domkyrkoförsamling för dess bibeltolkning i ett församlingsblad, där Jesus är homosexuell och ett av Jesu under kan tolkas som stöd till pedofili och han är starkt kritisk till de uttanden som gjorts och ifrågasätter samarbetet med Svenska kyrkan i Sveriges Kristna Råd om man inte i ledarskapet tar starkt avstånd från sådan "teologi".

Hedin säger också att kristna och muslimer inte alls ber till samma Gud.

Kommentar: Bra att Hedin säger detta, men något egentligt stöd från SKR torde Hedin inte få om han tar upp sådana här frågeställningar.

Niklas Piensoho fick uppleva en turbulent start i Filadelfiakyrkan med nedskärningar och besparningar:

Vi behöver sätta fokus på att samla ihop den egna hjorden först, fundera igenom hur vi vill ha det och rensa bland våra tankar. De närmaste åren kommer att gå åt till det, till att nå den egna församlingen, våra barn och de som finns i våra vän- och familjekretsar.

Därefter, säg 2010-2015, så tar vi nästa steg ut i Vasastan/Kungsholmen. Vi måste våga bygga en stabil grund och hålla ut, för mig är det här ett 20-årsprojekt där vi ska ge järnet för Sveriges huvudstad. Dagen 071207.

Carl-Henric Jaktlund: Två olika bilder framträder på predikantveckan 2007 - Framtidstro och nutidsoro. "Förtroendet är så ifrågasatt att han (Sten-Gunnar Hedin) inte kan tala till predikantkåren och följdfrågan är självklar: kan Hedin då sitta kvar som föreståndare?" Dagen 071207.

Pingströrelsen, EFK och SAM undertecknar gemensamt visionsdokument. Dagen 071213.

Entusiastiska tongångar i samfundsledningarna. Dagen 071213.

Sten-Gunnar Hedin har bestämt sig för att bli kvar i sin föreståndarroll tills vidare. Dagen 071220.

... men turbulensen fortsätter. Dagen 071228.

Equmenia - en federation mellan Metodistkyrkans Ungdomsförbund (MUK), Svenska Baptisternas Ungdomsförbund (SBUF) och Svenska Missionkyrkans Ungdom (SMU). Dagen 080111.

Fick ett mail med ngt som kan passa under denna rubrik. Det är från Aletheia Blogg & Tankesmedja:

”Följande link leder till vår nyaste artikel på Aletheia Blogg & Tankesmedja, och vi ber er om att läsa den. Allt som står skrivet baseras på fakta, och vi har självklart källor och skriftliga bevis för allt som står där.

Enkel biljett till Vatikanen ”
---
Jag klistrar in innehållet som jag finner intressant:
---
Med enkel biljett till Vatikanen

Finns det planer på att hela kristenheten skall gå in under påven i Rom? Att påven skall bli hela kyrkans enande centrum? Ja, det finns sådana planer. Men är inte det små sällskap som funnits under lång tid och som ingen tar notis om? Nja, vi skall titta på den frågan. Det finns tydliga fakta som knyter bl.a. Livets Ord till en sådan agenda. Livets Ord har inte bara samtal och öppenhet i ekumeniken. De är med och stöder arbetet med att alla kristna skall ha påven i centrum.

Flera sammanslutningar med Rom i sikte

Det finns två sammanslutningar som arbetar för att påven skall bli kyrkans centrum. Det är den relativt nybildade Enhetens vänner. På deras hemsida kan man läsa: «Enhetens vänner är en gemenskap av människor i Svenska kyrkan och frikyrkorna, den katolska kyrkan och de ortodoxa/orientaliska kyrkorna som vill fördjupa sin kunskap om apostolisk tro med det yttersta målet att nå synlig gemenskap med biskopen i Rom.»

Den andra sammanslutningen är Förbundet för kristen enhet (FKE). På deras hemsida kan man läsa något liknande: «FKE hävdar allt sedan förbundet bildades 1965 att den universella kyrkans synliga enhet framträder i biskopskollegiets gemenskap omkring biskopen av Rom».

Vad har då dessa sammanslutningar för kopplingar som skulle kunna göra dem intressanta för oss? Jo, det finns ett kloster i Östanbäck utanför Sala. De på klostret ser sig själva som katoliker men är en del av Svenska kyrkan.

De säger att de hör samman med FKE och att en ny rörelse av liknande slag håller på att formas i Sverige, Enhetens vänner. Det finns alltså starka kopplingar mellan klostret i Östanbäck och dessa två sammanslutningar. Klostret i Östanbäck har dessutom starka band med Livets Ord.

“Petri ämbete” (Påven) får ekonomiskt stöd från oväntat håll

Vi har förstått att Livets Ord har skickat stora summor till Enhetens kyrka. Utöver det stora ekonomiska stödet från Livets Ords medlemmar arbetar just nu dessutom LO:s marknadschef, Mats-Jan Söderberg, med att bygga upp en hemsida till Enhetens Kyrka. Gå till www.enhetenskyrka.se – Kanske du förvånas över vart du hamnar… (I skrivande stund, Livets Ords hemsida.)

Påven finns numera med på Livets Ords agenda
Tidigare har de som frågat sig om ekumenikens mål är Påven och den katolska kyrkan i Rom, och de som nämnt det tidigare har fort stämplats som både fördomsfulla och spekulativa.

Nu är det tydligt att påven finns med på Livets Ords agenda. Stödet från pastor Ulf och församlingen Livets Ord har pågått i flera år, så det är alltså ingen impulsiv handling som fört till att Livets Ord bidrar med hjälp.

Vet Livets Ords medlemmar verkligen om till vad de offrar?

Vet församlingens medlemmar att Ulf Ekman gett mycket pengar till realiseringen av detta projekt, och vad menar de om det?

När Ulf Ekman så målmedvetet deltar i detta projekt som är så tydliga i sitt tal om var enhetens slutgiltiga destination är, nämligen Rom och Petri ämbete, så framstår det för oss att Livets Ords agenda inte varit varken tydlig eller helt sannfärdig.

Steg för steg leder man Skandinaviens kristna under Petri ämbete, oavsett hur mycket man väljer att förneka detta. Livets Ords ledare har i flera år jobbat målmedvetet för enhet på olika plan, och arbetet med Enhetens Kyrka i Östanbäck är ett synligt bevis för att man aktivt stödjer enhetens synliga mål: Kristenheten under Petri ämbete!

Vad säger övriga trosförsamlingar?

Livets Ord bör på ett tydligare sätt berätta för sina medlemmar och andra intressenter vad deras agenda och mål är, och om man inte tydliggjort att man ger av församlingens insamlade pengar, alltså att man finansiellt stöder visionen om enhet under påven, bör man göra det snarast.

Vill majoriteten av Livets Ords medlemmar och dess systerförsamlingar vara en del av den katolska vinden som övertagit Livets Ord? En av Livets Ords medlemmar skrev nyligen följande på aletheia.se:

«Ulf kommer inte att lyckas föra in alla i lydnad för Petriämbetet. Den evangelikala förkunnelsen håller på att fasas ut och många upplever hur unken den nya mötesatmosfären blivit.

Agendan finns skickligt kodad i Keryx, men ett fåtal förstår det teologiska fackspråket i de långa artiklarna. De som läser tidningen tycks bestå av de vars ögon glöder av tillförsikt, och några som motsatt lider och jämför den gamle Ulf (från Doktriner) med den nye i Keryx.

Dessa två gestalter kan inte fås att enas. Den ene såg Påven som en del av antikrists rike. Den nye erkänner påven som innehavare av Petri-ämbete.

Den nye vill fira mässoffret, där brödet och vinet blir ett förnyat offer av Kristus. Maria har blivit en evigt förblivande Jungfru, i UE predikan i Sala 2007.»

(http://aletheia.se/2008/01/04/ar-inte-detta-grovt-bedrageri/#Kommentar-2360)

Vår kontakt med flera av Livets Ords medlemmar talar ett annat språk än ledarnas, och det vore på tiden att man för en gångs skull lyssnade till dem som menar något annat än det som kommer från scenen. Just nu åker hela församlingen på enkel biljett till Vatikanen i Rom.
---

Guds Ande faller aldrig över ekumenik eller annan form av organiserad kristen gemenskap. Anden faller över rena hjärtan, renade i Jesu blod, och över ENDRÄKTIG gemenskap mellan de troende:

samma fullkomliga gemenskap som mellan Fadern och Sonen och den heliga Ande, och den gemenskapen kan bara Anden SKAPA: ett huvud - som är Kristus (och t.ex. inte påven eller någon annan människa) en tro, ett dop och samma tänkesätt: Guds tankar, som de är nedtecknade i Guds Ord, Bibeln.

Organiserad gemenskap - ekumenik t.ex. - är gemenskap efter världens sätt: som politiska partier samlas i en gemenskap som har samma mål och syfte, eller fackföreningar samlas kring sina respektive gemensamma intressen och mål

och alla de organisationerna har inom sig stora personliga motsättningar.

Ja, säkert t.o.m. hat. Men de håller ändå ihop för den stora sakens skull; och eventuella egna vinster, av personlig karaktär.

De är inga förebilder för Guds församling, Jesu kropp på jorden, som tillhör ett annat rike, ett evigt rike, som inte är av denna världen och som får sin vägledning i trons och den goda lärans ord: Guds Ord.

Förebilden och undervisningen har JESUS gett: "som min Fader och jag är ett, skall ni också vara ett"

JESUS: "Jag är livets bröd" och "om någon törstar, så kommer han till mig och dricker".

Det är en synnerligen oren deg, med bland annat okulta inslag, som den ekumeniska kristenheten i vårt land tänker baka bröd av åt svenska folket,

och det är en lika oklar källa, som man vill ge dem att dricka ur: med bön till döda, till en obiblsik Maria, ikondyrkan och relikskrin och annat sådant och med JDS-andens aktiviteter outrensade,

och med en ledargestalt - Ulf Ekman - som har slagna får i sitt spår, som han ännu inte gjort upp sin sak med. Helt i strid med Jesu - Guds bröds - undervisning.

Nej, rensa degen och rena källan innan svenska folket bjuds att äta och dricka.

Och de nyfrälsta är ju i behov av "oförfalska mjölkmat" att växa upp av och hur skall denna upp -och utblandade kristendom kunna leverera den?!

Det är onekligen dags för en riktig luttringseld i de kristna leden; så bara guldet blir kvar. Det är ju inte slagg, som döljer guldet, som svenska folket skall erbjudas.

sätter in lite från samtal på Credo:
---
Andlig död enligt Bibeln är att vara skild från Guds gemenskap, "död i överträdelser och synder".

Är det vad som sker med Jesus, så måste väl både Fadern och Sonen vara åtskilda - eller?

Är Gud odelad, om Sonen är "död i överträdelser och synder", blivit skild från Guds gemenskap, "är gjord till synd" i faktisk mening och befiner sig i Adams fallna situation, andligt död och skild från Guds gemenskap?

Är Jesus, Kristi person av Gud och människa förenade "Guds fullhet lekamligen", om Han är andligt död = att Gud och människa är åtskilda?

Innebär det inte att Fadern och Sonen är till väsendet åtskilda, så att Gud är "delad" och inte längre en enhet och helhet av den ende Guden av Fader Son och Ande?

Innebär det inte att Kristi person är upplöst om Gud och människa är åtskilda i Kristi person = att Jesus är andligt död. skild från Guds gemenskap, död i överträdelser och synder?

Det är vad trosförkunnelsen lär, hur mycket man än försöker manipulera med ord och vränga sig hirt och dit. Det var vad man på LO startade ut med och som Ekman idag fortfarande säger att de inte ändrat sig från. Samtidigt som han inte ändrat sig. Fast han tidigare menade att KK utgjorde "skökan", men nu som "världsapostel", har anammat katolicismen och ska tillsammans med trosförkunnelsen föra det "gemensamma giftet" in i kristenheten.

Den som inte ser bedrägeriet häri, måste ju vara andligt blind och kanske själv med i det avfall som vi nu ser ske mitt fram för våra ögon. Ett avfall som Bibeln säger måste ske innan antikrist kan träda fram.

I det avfallet är det inte bara katolicismen och trosförkunnelsen som är verksammma. Vi kommer nog attt få se hur "protestanter", "frikyrkliga" och all sorters "Bibeltrogna kristna sammanslutningar", allt mer kommer att "dras mot Rom" och trosförkunnelsen, som är "draghästarna" i denna tid in i avfallet.

Pingst som jag själv tillhör har blivit ett riktigt "pastor Jansson parti". Pingst hänger med i sin rädsla att förlora "marknadsandelar" och flyter med i ord om, att vara eniga så att världen kan tro, vara med i vad Gud gör idag och den "väckelse" som drar fram, älska varandra, evangelisera tillsammans och vinna världen för Kristus. De om några är de som idag går i spetsen för att legalisera både trosförkunnelsen och katolicismen.
---
Flera av "de bibeltrogna", har ändå egentligen med sig i bagaget "en annan Jesus" och kommer mitt i all sin "skriftrohet", att slutligen möta "samma andas barn" på väg "mot Rom" och alltmer gå i försvar för både katolicismen och trosförkunnelsen och haka på "draghästarna" fram mot avfallet, där man slutligen kommer att hälsa antikrist välkommen som Kristus.

Det låter säkert främmande för LBK, som kanske inte ens anser att antikrist kommer attt vara en faktisk person(?)

Men jag är lite förbryllad även här hur lite notis man egentligen verkar ta kring den förförelse som drar fram via trosförkunnelsen och katolicismen.
---
Men likväl så kommer de alla att mötas (inte enskilda människor som vaknar upp över skeendet in mot att införlivas i avfallet).

"Väckelsen" vi har framför, är människor som inte låter sig förföras i sina respektive sammanhang, utan som förblir vid en sann tro på vem Jesus ÄR och betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset, i dess verkliga betydelse enligt Ordet.

Men de kommer nog många i slutändan att få ge sitt liv för den sanna tron på Jesus.

HaFo

Klistrar in en tänkvärd artikel av Stig Andreasson i Midnattsropet:
---
"I Norge ville pingstfolket markera 100-årsminnet av den moderna pingstväckelsens födelse genom ett stort fem dagars Jublileumsfirande i september år 2007.

Man hyrde huvudstadens största möteslokal, Oslo Spektrum. Missionär Stig Andreasson, som i över 50 år verkat i katolska Frankrike, upprördes av referaten från evenemanget; främst vad svenske katolske biskopen sagt.

Han skrev en insändare till norska tidningen Dagen, med en sammanfattning av vad den katolske biskopen sagt, med tänkvärda kommentarer. Den publicerades på framskjuten plats, och tidningen MR förmedlar den här till sin läsekrets

Enligt referaten var det svårt att dra människor till Oslo Spektrum då den svenske katolske biskopen Arborelius höll sitt tal. Själv var jag heller inte där, så mina kommentarer har bara referaten till grund, men jag förutsätter att de återger det väsentliga av biskopens budskap.

Först nämnde biskopen att Bibeln, Guds Ord, är vår gemensamma grund. Bibeln är alltså trosgrunden för alla kristna.

Vi är överens med honom om att alla bibeltroende kristna alltid har betraktat och fortsätter att betrakta Den Heliga Skrift som sin enda grund för tron.

Men biskopen underlät att tala om, att så är det inte i den romersk-katolska kyrkan. Den katolska katekismen säger nämligen att Bibeln inte innehåller allt vad vi ska tro.

Kyrkans tradition förmedlar också Guds Ord till oss. Den katolska kyrkan hör alltså inte till de kyrkosamfund som bygger sin tro på enbart Bibeln. Den hör istället till den typ kyrkor och trosriktningar, som visserligen säger att Bibeln är Guds Ord, men som dessutom har något vid sidan av Bibeln som grund för tron.

Ett annat exempel på denna typ kyrkosamfund är Mormonkyrkan, som säger att Bibeln är Guds Ord, men som tillägger att Mormons Bok också är Guds Ord. Eftersom den katolska kyrkan inte har Bibeln som enda trosgrund, kan den proklamera ett antal dogmer och lärosatser, som inte är nämnda i Bibeln, men som kyrkans tradition förklarar som sanning.

Biskop Arborelius sa också att detta att vara ett Jesu vittne innebär martyrskap, och citerade kyrkofädernas ord om martyrernas blod som kyrkans utsäde.

Han nämnde att under förra århundradet var det speciellt många kristna som blev martyrer på grund av sin tro. Att kommunistländer och andra diktaturstater har förföljt alla slags kristna och andra oliktänkande vet vi alla.

Men historien berättar för oss om förföljelsetider som varade mycket längre än ett århundrade. Biskopen underlät att berätta att påvekyrkan i Rom från tidig medeltid utvecklat sig till en värre förföljarmakt än det kejserliga Rom någon gång hade varit.

Någon har sagt att ”den romersk-katolska kyrkans hela historia är som en enda lång ström av blod”. Den katolska inkvisitionen skapade ett skräckvälde i större delen av Europa.

Roms kyrka kan stoltsera med en tusenårig historia som förföljarmakt. Värst rasade inkvisitionen i Spanien.

Där blev kättarbålen till slut firade som folkfest, och fick namnet ”autodafe” (troshandling). I Frankrike var det inte bättre.

Då ediktet i Nantes, som gav protestanterna trosfrihet, blev upphävt 1685, bröt en ny våg av förföljelse ut.

En stor del av Frankrikes protestanter blev antingen mördade eller gick i landsflykt. Den kyrka som biskopen tillhör har nog haft sina martyrer. Men den har för det mesta varit förföljarmakten som har dräpt martyrerna.

Likaså sa biskopen att ”vi katoliker har inte glömt att Maria var med i Övre salen på pingstdagen”.

Var detta ett dolt påstående att den katolska kyrkan förkunnar något som vi protestanter skulle ha glömt?

Möjligen. Men här tror jag att det åter är biskopen som antingen glömmer eller underlåter att säga något.

Han vet nog att vi protestanter inte förnekar att både Maria och Jesu bröder var med i Övre salen. Det säger ju Bibeln att de var.

Men vi vägrar att godta alla de obibliska katolska Maria-dogmerna, som säger att Maria föddes utan arvsynd, att hon aldrig hade äktenskapligt samliv med sin man Josef, att hon blev upptagen till himmelen med både kropp och själ, att hon i dag sitter där som himladrottningen och att det är via henne vi kan gå till Jesus.
---
Till slut förklarade biskopen att det är påven som i dag utför det uppdrag Jesus ursprungligen gav till Petrus:

”Föd mina lamm”. Och vidare: ”Vi är här för att upptäcka den enhet vi redan har i Kristus. Den enhet vi ändå inte har måste vi dag och natt be om att få”.

Biskopen nämner emellertid inte att den påve som han framställer som den gode herden, både före och efter att han blev vald till påve, tydligt förkunnade att de protestantiska kyrkorna inte är kyrkliga i egentlig mening.

Bara den katolska kyrkan äger alla frälsningsmedlen. Katolsk ekumenik kan egentligen bara ha ett mål, nämligen att de protestantiska kyrkorna underkastar sig påven som hela kyrkans universelle herde. Denna baktanke kan döljas av mycken sofism (spetsfundighet) och mängder av diplomatisk kyrkopolitik.

Stig Andreasson"

Fick mig tillsänd en artikel som jag tycker passar under detta ämne:

---
Den nya rörelsen mot öknen

Under de senast 15 åren har vi kunnat bevittna en märklig attitydförändring inom en svenska kristenheten.

Och det märkligaste av allt är nog det nya uppmärksamheten som mystiken fått. Som svampar ur jorden växer det fram kommuniteter, av det mest varierande slag där man möts till nya mystika upplevelser.

Man tänder ljus, läser tideböner, svänger rökelsekar och läser från kyrkofädernas litterära alster. Och intresset för de katolska och ortodoxa kyrkorna bara växer. De kristna tidningarna är överförtjusta och ägnar dem stor plats.

Att något ovanligt håller på att ske i det lutherska Sverige kan man med lätthet se om man kastar några snabba blickar på de kristna bokaffärernas hyllor.

Mystika författare som bara för några år sedan var nästan okända för den stora kristna allmänheten har nu blivit best-sellers. För vilka hade hört talas om den helige Antonio, Johannes av Korset, Teresa från Avila m.fl.?

På samma gång görs det hos en del teologer och präster en märklig omvärdering av Reformationen. Man ställer sig frågan om den var nödvändig, eller var den kanske endast en splittringsrörelse som även om den var befogad kunde ha stoppats?

Man skulle ha stannat kvar i den Romersk-Katolska moderkyrkan, menar andra, eftersom den alltid (?) haft en obruten förbindelse med ”de friska källsprången.”

Den massiva, mystika översköljningen har tagit svenskt kyrkoliv på sängen. Yrvakna tittar många sig omkring och undrar vad det är som pågår.

Men i stället för en inträngande analys och en klar ståndpunkt till försvar för sola scriptura, sola gratia och sola fide kastar man sig nu ut i en sorts virveldans runt den mystika erfarenheten och tar ut svängarna ordentligt.

Allt i ett försök att bygga broar mellan olika kyrkofamiljer. För när teologin kör I väggen blir mystiken den enda framkomliga vägen till enhet.

Det kan alltså inte komma som någon överraskning att i vissa kretsar tilltar sakramentalismen med en växande sakralisering, medan det på andra håll pågår en accelererande sekularisering.

”Den odelade kyrkans arv är vårt” har blivit ett modeuttryck. Men arvet tillhör inte bara antikens kyrkor utan har även givits till den moderna kyrkan.

Nu går det alltså undan. Det senaste är uttalandet om klostrets betydelse och dess profetiska kallelse i vår tid.

Ulf Ekman, känd trosförkunnare och pastor, har tillsammans med 16 andra kyrkoledare sällat sig till skaran som välsignar klostrets och kommuniteternas ankomst.

Vad blir nästa steg? Kommer blickarna nu att riktas mot Rom och Petrus-ämbetet. Är det slutmålet? Man kan ana det om man läser Peter Halldorfs analys. Är en ny religion under uppbyggnad?

Lärofrågor kommer med all säkerhet att offras eller skrivas om. Det har kännetecknat mystiken. Och vad gör Ulf Ekman och andra frikyrkoledare med de kraftfulla uttalanden man tidigare riktade mot den katolska villfarelsen.

För mig ter sig den ”nya rörelsen” mot öknen som en enda stor tragedi när jag märker hur lekmannakyrkor och pastorer så okritiskt anammar den katolska och ortodoxa mystiken. Man har tydligen låtit sig bländas av ljusskenet från den apofatiska teologin.

Men det verkar som om vissa pingstledare ändå till slut börjar ”ta bladet från munnen.” Teologen Göran Lennartssons fina artikel om kyrkofäderna i Dagen nyligen var ett välkommet inlägg.

Vi hoppas på att flera vill ta ställning för den apostoliska kristendomen. Det är ju den som vi har fått i uppdrag att försvara och inte en teologi eller ett system som saknar förankring hos apostlarna.

Nils-Olov Nilsson, Teol. Dr.

Sätter här in en artikel av Stanley Sjöberg i tidningen Hemmets vän och ger sedan en "Hafo kommentar".
---
"Nya rörelser utmanar 'traditionella' kyrkor

Vi är många som nu för tiden beskrivs som 'traditionella' kristna inom de etablerade frikyrkorna i Sverige. Man känner igen mötesformerna och det som framhålls i talarstolen. Det nya som hänt i kyrkornas värld har oroat och orsakat förnyelse och förändring men också främlingskap och mycket annat.

Jag är inte säker på att min beskrivning är helt rätt, men jag tänker på speciellt tre andliga företeelser som påverkar oss i vår tid.

Ulf Ekman och Livets Ord har sedan 1980-talet haft ett mycket starkt inflytande och har i många avseenden format trons tänkande och gudstjänsternas lovsång.

Det som sker är en fortsatt utveckling av den karismatiska väckelsen. med anknytning till en global händelse: andeutgjutelsen i Apostlagärningarna. Kännetecknande är en entusiasm och visionär glöd som motiverar till mycket bön, förväntan och längtan.

Bort från ytlighet

Peter Halldorf och ”Bjärka Säby” har med en jämförbar betydelse påverkat med kanske ännu större bredd, med tanke på mångfalden av kyrkor och samfund. Det som kännetecknar det som sker kring Peter Halldorf är en rörelse bort från ytlighet, slarv och tanklöshet.

Lovsången påminner om det som hörs i Taizé och bibelläsningen anknyter till kyrkofädernas kommentarer och de historiska kyrkornas guds-tjänstform med tystnaden, symbolerna och viljan till helighet.

Bill Hybel och 'Willow Creek' i Chicago har trots avståndet skapat en modell för många inom frikyrkorörelsen. Det är en evangelikal rörelse med stor trovärdighet som syftar till att nå ut med evangeliet till icke kyrkvana.

Utbildningen handlar om ett ledarskap liknande det som finns i modern marknadsföring, med utnyttjande av tekniska hjälpmedel, pedagogisk framställning med dans, drama och visuella upplevelser med Power Point.

Anpassad kristendom

K G Hammar och Svenska kyrkans liberalteologiska strömningar har också påverkat både den egna kyrkans medlemmar och stora delar av frikyrkorörelserna. Idén är att anpassa kristendomen till ett sekulariserat tänkande, med en bibelkritisk hållning och breddning av ekumeniken till att också gälla fram för allt islam som syskonreligion.

En av de viktigaste frågorna har blivit att kämpa för ett accepterande av homosexuella relationer som jämförbara med äktenskapet mellan en man och en kvinna.

Den här tankelinjen kännetecknas av en intellektuell elit som begränsar tron till upplysningstidens idé om förnuftets överlägsenhet, som därmed innebär att det övernaturliga avvisas som psykologiska företeelser, eventuellt en mystik som existerar utanför allt vi kan förstå. Kyrkor kring denna teologi dör sakta bort med sina förespråkares åldrande.

Tillbaka till kyrkofäderna

I USA pågår en liknande process. I det senaste numret av Christianity Today beskrivs hur kristna ungdomar i 20-30-årsåldern inom de evangelikala kyrkorna söker sig tillbaka till urkristendomen och kyrkofäderna.

Det pågår en ungdomsrörelse i USA som vill anknyta till 300-talets tänkande och därmed de ortodoxa kyrkornas gudstjänstformer: de gör korstecknet i samband med bön, de använder välluktande rökelse och ikoner, och de firar ofta eucharistin, eller nattvarden.

Budskapet till oss 'traditionella' kristna är att vi ska gå förbi vår historia som ofta förankrats i John Wesley, Jonathan Edwards och 1900-talets Billy Graham.

Rötterna finns hos Terullianus, Chrysostemos, Clemens av Alexandra med flera som återfinns i Peter Halldorfs historiska skildringar.

Man kan ana en trötthet i vår tids informationssamhälle, med ständiga aktiviteter och nya krav som möter ungdomarna. Därför blir monastiska kulturer attraktiva och tystnadens gudstjänst något efterlängtat.

Jag har stor respekt för detta och inser att det är något viktigt som sker i sådana sammanhang.

Många upptäcker i det här sammanhanget både de ortodoxa kyrkorna och de katolska gudstjänsterna.

Pingstvänner, som längtar efter något annat än den egna traditionen, närmar sig högkyrkliga lutherska mässor som leds av bibeltroende präster eller går till någon av de historiska kyrkorna för att fira guds-tjänst.

Reagera i ödmjukhet

Nu är det viktigt att 'karismatiska' kristna inte angriper de historiska kyrkorna för deras ikoner och helgon, eftersom vi själva haft problem med idoldyrkan av kända namn, som i samband med bön fått större betydelse än vår egen direktkontakt med Gud.

Det är viktigt att vi tänker ödmjukt innan vi bedömer liturgin på gammalgrekiska eller latin som inte vanligt folk förstår, när vi själva tillåtit en lång period med lovsång på engelska med bedövande musik som gjort att nästan ingen uppfattat texterna och budskapet.

Vi har varit kritiska mot katolska präster som inte konsekvent varit trogna sina celibatära löften om kyskhet. Samtidigt har speciellt karismatiska kyrkor i USA drabbats av en mångfald historier om sina ledares moraliska misslyckanden.

Mitt i detta kaos i västerlandets olika kyrkor pågår historiens mest omfattande framryckning av kristendomen i hela världen – utom i Europa! Miljontals människor blir frälsta, det sker under och tecken. Den karaktär som kristendom i denna globala andeutgjutelse uppvisar är viktigare än någonsin att upptäcka!

Stanley Sjöberg"
---
HaFo - kommentar:

Stanley:

"jag tänker på speciellt tre andliga företeelser som påverkar oss i vår tid."
---
Och här synes Stanley åsyfta och helt bejaka Ulf Ekman och hans förförande verksamhet, Halldorf och hans förförande verksamhet och så Willow Creeks tveksamma verksamhet (de vägrar att lämna besked om var de står i förhållande till JDS - läran och trosförkunnelsens förförelse).

Han bejakar så i "ödmjukhet och respekt", att gå tillbaka "till fäderna" = bejakar katolicismens förförelse.
---
Man vet inte om man ska skratta eller gråta över hur vilsna de kristna ledarna är, här gestaltad av Stanley Sjöberg.

En man som menar sig vara en försvarare av sann kristen tro.

Han är nu så förblindad, så han ser inte förförelsen i trosförkunelsen och katolicismen!

Visst kan man bli både förundrad och uppbragt över hur det kan ske att andliga ledare blir så kompakt blinda.

Men samtidigt är det ju ngt som måste ske om Skriftens ord om avfallet som ska möjliggöra antikrists inträde på arenan, ska kunna ske.

Vore de andliga ledarna vakna, så kunde ju aldrig detta kunna ske.

Men nu verkar de, naturligtvis jämte, att de personligen av olika saker och motiv, "inte ger kärleken till sanningen rum i sina hjärtan", bli blinda, så att de mitt i all välvilja, omsorg och nitiskhet, ändå blir redskap till att förbereda den antikritliga enhet, som kommer att hälsa antikrist välkommen som Kristus.

HaFo

Fick ett mail ang. Stanley Sjöberg som jag sätter in här:
---
Hej Harry!

Stanley S har uttalat sig om det andliga läget i Sverige i positiva ordalag, som du också har tagit upp på din sida.

Johannes Paulus II var påve mellan 1978 och 2005.

Stanley skriver:

"Några år efter att Johannes Paulus II hade installerats som påve i Rom hade jag tillfälle att besöka Vatikanen."

"Sent en kväll kom en katolsk präst fram till mig efter att gudstjänsten var slut. Han ville att vi skulle be tillsammans.

Vi gick in i en liten katolsk kyrkolokal med jordgolv och ett enkelt altare med sitt krucifix. Prästen var ung, han var barfota, med långt hår och skägg, mager och innerligt intensiv.

Han arbetade ibland de allra fattigaste och längtade efter en andlig utrustning för sitt missionsarbete.

Vi böjde våra knän framme vid altaret och efter en stund av stillhet kom den helige Andes närvaro med en obeskrivlig atmosfär av renhet, helighet och kärlek.

Vi överraskades av att börja sjunga en lovsång där vi hade en gemensam melodi och ett gemensamt språk.

Ut ur altaret trädde en gestalt fram till oss och sträckte sina händer över oss för att ge oss sin välsignelse.

Vi såg honom båda två och visste vem det var. Jesus var mitt ibland genom den helige Andes förmedlande närvaro."
---
Man kan ju undra vad som hände vid det bönemötet liksom man kan fundera kring Halldorfs vittnesbörd (för några veckor sedan) om sitt 'andra andedop' tillsammans med en munk i en klostercell?

Här är hela artikeln igen:

http://www.hemmetsvan.se/viewNews.do?NewsID=0208

slut på mailet.
---
HaFo - kommentar:

Ja, nog kan man verkligen undra över vilken ande som gav sig tillkänna både för Halldorf och Sjöberg!!

Inte var det Guds Ande som från den stunden och framgent, gjorde dem blinda för förförelsen både i katolicismen och trosförkunnelsen! Så att de bägge ser positivt på och själva blir draghästar fram mot det avfall som ska ske innan antikrist kan träda fram och som blir ett avfall, därman kommer att hälsa antikrist välkommen som Kristus.

Detta därför att man redan är intagen av och kallar antikrists andes verksamhet,för ett verk av Guds Ande.

Och det lockar man nu in människor in under, med sina charmiga och karismatiska personligheter.

Den gåva och tjänst som Gud lade ned i dessa människors liv, har av anledningar som bara "Gud kan känna till", blivit bedragna av villoandar och tror sig tjäna Gud, men har hamnat i den fruktansvärda situationen att de blivit "falska apostlar" och "villolärare".

Villfarelsen måste komma säger Jesus, men tillägger ett ve, över dem varigenom det sker och säger att det vore bättre, att en kvarnsten vore hängd runt deras hals.

Vi är inte ålagda att "hänga kvarnstenar runt någons hals". Det får Gud sköta om.

Men vi är kallade att "pröva andarna huruvida de är av Gud" och till att avslöja villolärorna och dess företrädare.

Och där är det så tragiskt att detta är vad som blivit både i det här fallet vi talar om gäller både Sjöberg och Halldorf.

Jag hade brevkontat med Stanley och blev förskräckt över, med vilken blindhet inför läran om Jesu andliga död, viftade bort den med, att "problemet idag är inte att en del tillvitar Jesus lite för mycket lidande".

Då har han ju redan blivit blind och förstått nada vad läran om Jesu andliga död, egentligen lär för ngt.

Stanley talar ofta om Jesu "Gudomliga identitet" och ser inte hur det begreppet blir omintetgjort i läran om Jesu andliga död.

Desto mer skrämmande är det då att han i sin blindhet får framstå som en andlig auktoritet, som ska vägleda människor.

HaFo

Stanley Sjöberg har en speciell förmåga att hålla till i olika ****** länge har han varit i Uppsala livets ords **** och har nu kombinerad det med ännu ett, det katolska.

Stanley är varken lärare, profet eller herde; han är evangelist och skulle hålla sig där, d.v.s. inom sitt område, men även där förvillade han med frälsning efter döden boken han gav ut.

Så han är hopplös börjar jag tro, med för Gud är ju allting möjligt; även att får ordning på Stanley: få honom andligt nykter med andra ord. Och sannerligen, det behövs!

Kunde ha tillagt det, att för mig är Bibeln en betydligt större andlig auktoriet och vägledare,
än Stanley Sjöberg.

Så ju mindre man lyssnar på Stanley och ju mer man läser Bibeln, ju bättre är det; åtminstone om man vill hitta hem: hem till himlen.

Kristen eller antikristlig enhet

Angående Stanley

(Hagin hade ju också vissa underliga uppenbarelser--)
En Jesus som kommer fram ur ett altare , ja sannerligen
, i så fall att detta rörde sig om en äkta uppenbarelse
så borde ju Stanley ha blivit så pass fylld av sanningens
ande att man kunde förvänta sig att hans förkunnelse skulle
stå i överenstämmelse med ordet , varom inte så måste
man ju konstatera att det måste vara något mycket underligt
med denne så kallade Jesus som framträdde ur altaret---
"Ljusets ängel"

Inte heller tycks denne Stanley fatta att det är något
mycket sjukt med Jds läran , anmärkningvärt ? , eller inte ?
Nej , det är inte alls anmärkningsvärt , inte alls
det är ju helt följdriktigt , inte med tanke på att
han blivit omdöpt , tydligen--

# Stanley har alltså sedan länge blivit intagen av en
annan ande och är sålunda företrädare för en annan Jesus
, ormen har alltså bedragit honom i form av en tydligen
"mycket underbar och välsmakande" uppenbarelse
Ja , för den förförde är ju denna andliga "dryck" ljuvlig
Och mycket allvarligt är , sedan sprider ju denna person
dessutom smittan vidare

Kjell Sjöberg skrev ju en bok som heter "Låt varna er"
Angående Stanley Sjöberg kan man använda samma
term : "Låt varna er !!"

# Hur ska man kunna få den person att
lyssna som börjat att dricka ur berusningens kalk ?
Det är ibland som att denna person är inne
i ett "andligt race" som ibland kan gå i vågor
detta ska fortgå ända tills det att ??
Frågan är om alla kommer ur detta ?
Baalsdyrkan är det fast det kan se
ut som kristendom , kraften som driver
på framåt kommer från onda andar
, detta är det slag av "hästkrafter som
driver fram detta verk , lycklig den som
inte orkar trampa på i "ekorrhjulet" utan
kastas ut ur det ockulta tramhjulet---
En omvändelse från "åsnan moroten"
"kristendom"

Mvh SLB

Jag skrev här ovan: "Stanley Sjöberg har en speciell förmåga att hålla till i olika ****** länge har han varit i Uppsala livets ords **** och har nu kombinerad det med ännu ett, det katolska".

--

De obegripliga stjärnorna i texten kan översättas med "vid sidan av vägen". I Bibeln står det f.ö. att "där profetia saknas blir folket tygellöst".

Men kan med fog säga, att Stanley Sjöberg gett "tygellösheten" ett ansikte;

de tygellösa blir aldrig kvar på vägen, lika lite som en båt utan köl och roder blir det: den följer alltid aktuellt vindkast, det senaste liksom.

Det finns cirklar med inbyggda labyrinter, d.v.s. med många återvändsgränder. När man skall gå runt där för att hitta vägen ut, får man ständigt vända om och ta en annan väg, eftersom den man valt ofta visar sig vara en återvända. Till slut kommer man ändå ut, och då befinner man sig där man börjat vandringen: vid cirkelns ingång.

Tar man läromässig rygg på Stanley då hamnar man ofelbart i en liknande sorts vandring. Det är bara att kolla hans bakspår så ser man det.

Nu i vår tid har ju i princip hela det kristna ledarskapet i vårt land, tillsammans med Stanley Sjöberg och Ulf Ekman, tagit rygg på påven,

i stället för på Bibelns apostlar och profeter och JESUS Själv; som talade vé över falska ledare, som t.ex. fariseerna och de skriftlärda.

Jes. 3:12 "Mitt folk, dina ledare
för dig vilse och fördärvar den väg
du skulle gå".

Med förvirrade ledare/herdar kan det inte bli någonting annat än ett förvirrat, vilset folk; och det värsta som kan hända ett land och folk är när det andliga ledarskapet blir Gud ohörsamma: vem skall då visa det landets folk vägen?! När vägvisarna själva inte vet var de befinner sig!

Hej

Kristen eller antikristlig enhet

# Min kommentar :
"Säg är det konstigt att man längtar bort nån gång ? "

# Någon borde fråga Ulf E , Stanley S och Peter H
om de tycker att det är alldeles i sin ordning att
en sådan som Påven samlar ihop :
"katoliker, baptister, lutheraner, kväkare, mennoniter,
ortodoxa med den ekumeniske patriarken Bartolomeus I,
tillsammans med muslimer, hinduer, buddhister, siker,
shintoister och afrikanska trolldoktorer
som anropar sina gudar"

Ja , vad tycker Ulf , Stanley och Peter H
egentligen om vad som hände i Assisi ?
Citat :
http://www.tidenstecken.se/religionsmote.htm
"Som ett gott initiativ mellan olika religioner anger dokumentet
det initiativ som Johannes Paulus II tog när han kallade samman
kristna tillsammans med ledare från andra religioners trossamfund
i Assisi i Italien den 27 oktober 1986 och återigen den 24 januari 2002.
"Utan sammanblandning förde de tillsammans fram
mänsklighetens rop till Gud",
fastslår dokumentet.
Det är egentligen en vidrig lögn.
http://www.tidenstecken.se/kkreykja.htm#Assisia
http://www.tidenstecken.se/kkreykja.htm#Assisib
Se länkarna till dessa datumen här ovanför"

# Alltså , vad tycker Ulf , Stanley
och Peter H egentligen om vad som
hände i Assisi ?

# Please , please , någon , ställ dessa 3 personer mot
väggen så det kommer fram hur pass förvillade de
egentligen är !!!!!!!!!!!!!!!
# Och , förresten , vad har egentligen
Sten Gunnar H för uppfattning i denna fråga !!!
# Alltså Sten Gunnar , vad tycker du ???

Citat :
http://www.tidenstecken.se/kkreykja.htm#Assisib
"Påven samlade på nytt världsreligionerna i Assissi
2002-01-24 samlade påven på nytt representanter från de
olika världsreligionerna genom att bjuda in 200 delegater från
12 framträdande religioner till Assissi, för att tillsammans med
dem be om fred i världen. I samlingen som hölls i ett väldigt
plasttält mixades kristna hymner med buddhistiskt mässande
innan man läste upp skrivna förpliktelser om att arbeta för fred
på 11 språk, som arabiska, hebreiska, farsi, punjabi m.fl.
I samlingen deltog katoliker, baptister, lutheraner, kväkare,
mennoniter, ortodoxa med den ekumeniske patriarken
Bartolomeus I, tillsammans med muslimer, hinduer,
buddhister, siker, shintoister och afrikanska trolldoktorer
som anropade sina gudar (påminner om dåtidens
Baalsprofeter som Elia utmanade och inte
delade bönegemenskapen med)."
Slut citat

Citat :
"Påvens inbjudan till Assisi 1986
Den 27 oktober 1986 var 155 representanter från 12 världsreligioner
samlade i Fransciskus-staden Assisi i Italien, för att be för fred i
världen.
"Fred är avhängigt av den makt vi kallar Gud", sa påven, som var
initiativtagare till arrangemanget. Innan representanterna för de olika
religionerna samlades tillsammans för att be, så var varje grupp
för sig och alla bad för fred.
De kristna (t ex Robert Runcie - ärkebiskop av Canterbury,
Emilia Castro - generalsekreterare för Kyrkornas Världsråd,
de ortodoxa patriakerna från Ryssland, Bulgarien och
Tjeckoslovakien samt grekiske ortodoxe patriarken från
Konstantinopel) var tillsammans med påven samlade till
gudstjänst i domkyrkan, San Ruffino.
Judarna, med överrabbinen i Rom i spetsen, höll till unden
bar himmel och samtalade om Bibeln och Talmud.
Buddhisterna bad framför en Buddha-staty (med bönerullar
och rökelse omkring detta), som hade satts upp
på altaret i kyrkan San Pietro.
Fetish-prästen från den heliga skogen vid Togosjön höll till i
en sal i rådhuset, där han besvor andarna och stänkte de
tillresande med vatten. Han var i Assisi som representant
för de animistiska religionerna. Han hade för första gången
i sitt liv tagit på sig kläder och skor, och hade för första
gången, tack vare påvens inbjudan, lämnat sin heliga skog.
Shintopräster kom från Japan.
Indianer. En indiansk medicinman kom från
Crowindianerna i Montana.
Bahai-troende, som tror att Kristus var bara en av nia
gudomliga budbärare och inte den mest betydelsefulla.
Dessutom deltog hinduer, parser, sikher, jains, zoroastrians
och muslimer från länder i Asien och Afrika.
Sedan gjordes en gemensam pilgrimsvandring vilken
symboliserade att alla människor tillsammans är på väg
mot ett gemensamt slutmål, Gud.
Efter pilgrimsvandringen möttes man på eftermiddagen
med påven och buddhistledaren Dalai Lama i spetsen
på platsen framför den stora basilikan, Basilica di San
Francesco, för att be för fred. Varje grupp, en efter en,
läste sina egna texter och böner om fred, i de övrigas närvaro.
Mötet avslutades med att påven läste den bön som tillskrevs
Franciskus "Herre gör mig till ett redskap för din fred".
Slut citat

Mvh SLB

Det kristna ledarskapet i Sverige verkar tro, att det är svårt att se och avslöja deras vänstrande med den katolska skökan,

men det är bara tända Ordets ljus och lägga ljuskäglan över dem; och det kan vem som helst läskunnig göra, så ser man det.

Det är bl.a. därför Gud tillsett att vi fått Ordet: för att avslöja lögnens alla tillflykter.

Att katolska skökoväsendet kunde vilseföra människorna när de flesta inte var läskunniga och undervisningen dessutom förekom på latin, är ju lättförståeligt,

men i vår tid är det mer obegripligt och att det obibliska lärosystemet dessutom kunnat infiltrera hela vårt kristna ledarskap, som skett i vårt land, är ännu mer obegripligt.

Det finns bara, som jag ser det, en enda förklaring: "Ljuset ängel" har än en gång lyckats förföra människorna. Först med Uppsala livets ord och nu med påvekyrkan.