Ok, du har lyssnat på Ulf, konstigt att du har fått sådana konstiga uppenbarelser av det. Det är svårt att ta emot något från någon man är kristisk mot.

Jag kan inte svara på ditt inlägg ovan med två korta meningar, då får jag en lång argumenterade uppsatts som svar.

Skriv Du gärna en lång argumenterande uppsatts till innehållet i sak i inläggen häruppe, Daniel, så ska jag besvara det med två meningar.

Du verkar ju överhuvudtaget inte bry Dig om att läsa, så fort det kommer ett inlägg som i sak avhandlar kärnan i kristen tro. Märkligt!

HaFo

På min fråga till Marija:

Så Du menar att Jesus inte var Gud på korset och kunde dö en kroppslig död?

Så svarar Marija:

"Om du menar mig,så menar jag detsamma som du menar, angående Jesu död på korset, där du, menar jag ger en korrekt och biblisk syn, men jag menar fortfarande att Gud inte kan dö, om du nu inte ändrat dig och menar att Gud KAN dö för då menar du något annat än vad du tidigare menat? och då menar vi inte samma sak längre,menar jag. Om du förstår vad jag menar"

Mycket "menande blev det", där det kanske inte riktigt blev så lättt att uppfatta vad som egentligen menades :-).

Vad jag skulle vilja vidröra, är en vanlig form av JDS (att Gud och människa skiljs åt i Kristi person), när man i ett försök att försvara Guds odödlighet, gör det genom att mena sig tro, att det är "människan Jesus som dör och Gud som lever vidare, för Gud kan inte dö" - det var f.ö. den JDS - lära som Fred presenterade).

Men då har Kristi person upphört attt existera, om Gud och människa skilts åt i Kristi person, om det skulle vara så att det är människan Jesus som dör och Gud som lever vidare.

Nej, Kristi person av Gud och människa förenade, har inte upphört att finnas, genom en åtskillnad av Gud och människa i Kristi person.

De är förenade genom Kristi syndfria rättfärdighet och Gudomlighet, nr syndens konsekvenser läggs på Honom. Segern över den andliga döden (åtskillnaden från Gud), sker genom att den aldrig sker i Kristi person.

Den segern vinns över den andliga döden, inte genom en andlig död, utan genom att Adams andliga död (åtskillnad från Gud), aldrig sker i Kristi person av Gud och människa förenade. Alltså precis motsatt vad trosförkunnelsen lär, att Jesus behövde bli allt, vad Adam var för att återlösa människan.

Det är precis tvärtom. Genom att inte bli lika misslyckad som Adam som skildes från Gud och dog den andliga döden. Så sker aldrig den andliga döden i Kristi person på grund av Hans syndfria rättfärdighet och Gudomlighet.
---

Det är alltså inte människan Jesus som dör och Gud - Jesus som lever vidare.

Det är Guds jordiska kropp, Kristi kropp av Gud och människa förenade, som offras och dör den kroppsliga döden, för att bära fram det försonande offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Guds jordiska kropp, Kristi kropp, ligger livlös i graven, medan Kristi person (Kristi person har inte upphört att finnas, utan lever fortfarande i gemenskapen med den Gud som inte kan dö) och predikar nu för andarna i fängelset.

Det är inte Gud som skild från männiaskan Jesus, predikar för andarna i fängelset. Det är Gud och människan Jesus tillsammans, Kristi person, som predikar för andrana i fängelset, medan Guds jordiska kropp ligger offrad och verkligen skild från livet i graven.

Men eftersom Kristus hela tiden genom sin seger över den andliga döden, med bevarad enhet med den Gud som inte kan dö. Så besegras inte bara här den andliga döden (åtskillnaden från Gud).

Utan här besegras så även den kroppsliga döden, när Kristus som andligt levande i gemenskap med den odödlige Guden, bara går in i sin jordiska kropp igen och den åter får liv. Och nu till en förhärligad odödlig kropp.

En likadadan kropp till sin konstitution, som den troende kommer att få i sin kroppsliga uppståndelse, i sin eviga gemenskap med Gud, då när vi inte enligt Johannes riktigt vet vad det innebär, men i enlighet med Johannes vet att "då ska vi bli Honom lika".

HaFo

Det är svåra saker det här. Jag undrar utifrån vilken dialektik, eller metodologi, som läran om Jesu andliga död har uppstått, så att säga. Våra sätt att dra olika slutsatser om samma sak, måste ju ha en idehistorisk grund. Som Kenyons och Hagins resonemang, att för att vi skall bli andligt frälsta, måste Jesus död, även vara andlig. tankegångarna är ju inte specifika för Livets Ord egentligen. bara lite radikalare betonade. vad Biblen säger, det vet vi ju. Han bar våra synder upp på korset, i sin kropp. eller hur. eftersom även Hans kropp befanns vara helig och rättfärdig, så krossades inte Hans ben. Jag vet inte om jag är ute och cyklar, men skulle då inte Hans kropp, räcka som syndoffer? Fast då får jag kanske svaret: Både Han och vi, består av ande själ och kropp och han var VERKLIGEN död. Rötterna till hela resonemanget, ligger i vår dialektik, som jag ser det. tänk om vi kunde mötas i en sann förståelse, utifrån den dialektiken som Jesus hade. För att kunna göra det, så tror jag att vi måste avslöja vid namn, de strömningar och tankemönster som genomsyrat vår tanke, åtminstånde de senaste två tusen åren. MVH Anders Pettersson PS: Det står i någon av Moseböckerna, att det som kommer vid det högheliga också blir så. Bevarades kroppen helig genom Anden kanske. jag vet inte hur det förhåller sig. Men inte kan en evig Ande dö?

Hallå Anders! (Är Du verkligen Anders Petersson?)

Anders:

"Jag undrar utifrån vilken dialektik, eller metodologi, som läran om Jesu andliga död har uppstått".

HaFo:

Jag har inte ens någon kännedom om eller kunskap kring vad dessa ord betyder och står för.

För mig har det räkt långt, inledningsvis, med det obehag i hela mitt väsen, som denna lära och de som förmedlar den (om än idag väldigt maskerat), alltså att lyssna till Herdens varningslampa.

Sen tror jag inte alls man behöver vara någon slags historiker, speciell teolog och kunna och förstå alla fina ord på den andliga "läroarenan".

Jag tror det räcker långt med att studera och be över Skriftens Ord kring dessa frågor, om vem Jesus ÄR och det fokus som Skriften lägger på betydelsen av offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Anders:

"Som Kenyons och Hagins resonemang, att för att vi skall bli andligt frälsta, måste Jesus död, även vara andlig. tankegångarna är ju inte specifika för Livets Ord egentligen. bara lite radikalare betonade."

HaFo:

Håller med om att trosförkunnelsens lärosystem, går tillbaka ända till fallets dag, där människan av satan erbjöds att bli som Gud, redan då.

Läran om den dualistiska situationen mellan ande och materia (som egentligen ligger med som en förutsättning för att en JDS - lära ska uppstå, har sen genom historien vandrat vidare genom många olika villfarelser, av olika nya former av Gnosticismen).

Kort kan man i vart fall säga, att trosförkunnelsen helt vänder på vad det är som vinner segern över den andliga döden (människans åtskillnad från Gud).

Den lär att det sker genom att Jesus blir allt vad den fallne Adam blev, för att kunna försona människan med Gud.

Vilken helt befängd och obiblisk tanke!

Hade Jesus blivit allt vad Adam blev i fallet, så hade ju människans nye ställföreträdare blivit lika misslyckad som Adam och människan hade inte alls haft ngn försoning med Gud.

Det är också precis vad dvälunen vill lura oss att egentligen tro och bekänna, genom att tillvita Jesus en andlig död (åtskillnad från livet i Gud).

Därmed förnekar man också Bibelns betoning på ett RENT offer. Offret på korset hade då varit en vanligt andligt död, från Gud skild människa, som bar fram ett orent, syndigt offer av en syndig människa.

Då hade det inte längre varit Kristi person (Gud och människa förenade). Då hade vi inte haft något offer av Kristi persons kropp och blod på korset!

Precis vad fienden vill få oss att tro och bekänna, genom att tillvita Honom en andlig död.
---
Endast genom att inte återupprepa Adams nederlag i en andlig död och åtskillnad från Gud, så gick Gud själv (Sonen i den ende Gudens person av Fader Son och Ande - ett med Fadern från evig tid), in i jordisk mänsklig kroppslig gestalt. Fullt ut människa och fullt ut Gud samtidigt, "Kristus kommen i köttet".

Och utförde som människans nye ställföreträdare, vad ingen människa kunde, genom sitt fall, att i sin jordiska kropp förena Gud och människa, i sin syndfria rättfärdighet och Gudomlighet.

Alltså att vinna seger över den andliga döden (åtskilnade från Gud), när syndens konsekvenser och den andliga döden lades på Honom.

Där sker segern över den andliga döden, genom att den aldrig sker i Kristi person av Gud och människa förenade, utan övervinns, detroniseras i Hans syndfria rättfärdighet och Gudomlighet.

Därmed kan Han också bära fram det RENA försoningsoffret av Kristi persons kropp och blod.

Därmed kan Han också som hela tiden andligt levande, förenad med den Gud som inte kan dö, även gå in i sin jordiska ofrtade kropp som får liv igen. Jesus är därmed Herre över både den andliga och kroppsliga döden.

Kroppen var verkligen offrad och skild från livet. Men Kristi person av Gud och människa förenade, hade därmed inte upphört att finnas. Jesus var inte andligt död skild från livsgemenskapen med Gud, även om kroppen låg livlös i graven.

I Anden, gjord andligt levande från evighet i Guds ende person, så går nu Kristi person av Gud och människa förenade och predikar för andarna i fängelset om den seger som Jesus vann på korset över den andliga döden.

Och då kan inget stoppa Honom från att även besegra den kroppsliga döden, i ghemenskapen med den odödliga Guden på alla plan.

Där ligger vår frälsning och inte vid en tro på och bekännelse av en andligt död, från Gud skild Jesus. Det är en annan Jesus än Skriftens Jesus. Den läran är frammanad av en annan ande. En i stället för Jesu Ande, antikrists ande. Som vill bedra människan med "ett annat evangelium".

HaFo

Vill tipsa om en länk på engelska som avhandlar läran om Jesu andliga död

http://achristiancounselor.com/false.html

Tycker dess innehåll styrker vad jag tidigare skrivit på hemsidan som t.ex.:

”Där det står att Jesus blev “gjord till synd” så kan det likaväl översättas från grundtexten, att Han blev gjord till syndoffer, vilket stämmer bättre med Bibelns övriga budskap att Jesus TILLRÄKNAS mänsklighetens synd, rättfärdig dör bort från synden och inte in i synden, så att synden vore Hans natur.

Lägger man samman vad som sägs, t.ex. ur Jes. 53:

…slagen för våra missgärningar…lät allas vår missgärning drabba honom…så blev han ett skuldoffer…han bär deras missgärningar…blev räknad bland överträdare…, så träder bilden fram av vad som sker.

Den bild Bibeln ger är att Jesus tillräknades människans synd, “bar den i sin kropp”(en bild av skeendet i Guds ögon), var identifierad med den, utan att vara den eller ha den i sig själv och blev därmed oskyldigt föremål för straffet, som inte är att dö den andliga döden och bli synd i människans ställe, utan att igenom smärtan förbli lydig i sin uppgift, att i sin person, Kristi person genom sin rättfärdighet och syndfrihet försona Gud och människa och besegra den andliga döden i sin person, Kristi person.

Och därigenom som Kristi person kan Han bära fram det offer som avvänder straffet andlig död över människan och betala syndaskulden med ett rent offer:

Kristi kropp och blod, rent och Gudsförenat i enlighet med GT:s förebilder till offren i tredje Mosebok.

Är Jesus synd till sin natur och som Trosförkunnelsens JDS faktiskt menar, att Jesus är gjord till synd i sin natur och till sitt väsen inte är Gud, utan en vanlig andligt död människa som behöver pånyttfödelse igen för att vara Kristi person, kan inte Jesus bära fram ett rent offer.

Det är då överhuvudtaget inte ett offer av KRISTI kropp, utan en vanlig syndig och andligt död människa som där då kroppsligen avsomnar.
—

The Quest Study Bible, förklarar versen 2 Kor 5:21 så här:

“Hur blev Jesus synd? Gud gjorde inte den syndfrie Jesus till en syndare. Men Han gjorde så att Jesus tog på sig själv våra synder. Bibeln förklarar att där det står att Han gjorde Honom till synd, så kan det översättas med att Han gjorde Honom till ett syndoffer.”

Dakes Reference Bible, stadfäster också tanken om skuldoffer och Believers Bible Kommentarary säger:

“Vi måste avvisa varje tanke att Jesus Kristus på korset blir gjord till synd i faktisk bemärkelse till naturen. En sådan tanke är falsk. Våra synder lades på Honom, men de var inte i Honom. Det som skedde var att Gud gjorde Honom till ett syndoffer för oss.”
—

Albert Barnes i Notes on the New Testament:

“På grekiska står det, Han som inte visste av synd har Han gjort till ett syndoffer för oss. Om det var så att Jesus förtjänade straff, vilket Han skulle ha gjort, om Han var syndig till naturen, så skulle det inte ha varit till någon vinning med Hans lidanden.

Om kungörelsen att Han blev gjord till synd, inte innebär att Han hade synd i sig själv och skyldig, så innebär det att Han var ett syndoffer. Ett offer för våra synder.”
—

Den senare delen av 2 Kor.5:21, visar vad som menas med att Jesus blev till ett med synden.

“för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.”

Vi vet utifrån Rom. 3 - 5 kap. att den troende inte får en faktisk rättfärdighet i sig själv, till sin egen natur, utan att det handlar om en tillräknad rättfärdighet från Gud, av nåd, genom tro, på grund av Jesu förtjänst. Människan räknas rättfärdig.

Genom vilken förtjänst? Jo, som människans representant uppfyllde Jesus lagen och Guds vilja i människans ställe. Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan. Räknad rättfärdig för Kristi skull, av nåd, genom tro. Hur?

Jo, “så ska ock genom en endas lydnad de många stå som rättfärdiga.” (5:19)
---

Vi blir i den här tiden som troende tillräknade Kristi rättfärdighet i en domsakt utanför människan på grund av ställföreträdarens Kristi rättfärdighet.

Men det stannar inte där med rättfärdiggörelsen. Det finns en verklig rättfärdiggörelse av hela människan vid kroppens uppståndelse att vänta, så att människan till hela sin natur blir rättfärdig.

Det står att Kristus blev uppväckt för vår rättfärdiggörelses skull (Rom.4:25).

Där handlar det då inte längre om tillräknad rättfärdighet, utan om att vi tack vare Kristi kroppsliga uppståndelse, även i vår kroppsliga uppståndelse blir helt igenom rättfärdiga. Vi ska då bli Honom lika i Hans rättfärdighet.

Då lever vi inte enbart i Guds gemenskap på grund av nåd, med tillräknad rättfärdighet för Kristi rättfärdighets skull, som vår ställföreträdare vunnit åt oss i den här tiden.

Då lever vi i Guds gemenskap därigenom att vi på grund av Kristi kroppsliga uppståndelse, blir i vår kroppsliga uppståndelse, verkligen till vårt väsen helt igenom rättfärdiggjorda.
—

Segern över den andliga döden för människan, sker alltså genom Jesu lydnad, rättfärdighet och Gudomlighet, i människans ställe och inte genom en andlig död av Jesus (åtskillnad mellan Gud och människa i Kristi person).

Segern över den andliga döden vinns i Kristi person genom att där aldrig sker en till väsendet andlig död i Kristi person (åtskillnad från Gud).

Därigenom förenades, försonades Gud och människa där i Kristi person och den andliga döden besegrades.
—

Ang. “En förbannelse för vår skull”

Gal. 3:13 ska inte tolkas utifrån tanken att “Jesus miste sin Gudastatus för att människan skulle få tillbaka sin Gudastatus” (JDS).

Det är en tanke, som inges av samme orm, som på fallets dag i förtäckta ord och med en blandning av sant och falskt av vad Gud hade sagt, lockade med att ni kan bli såsom Gud redan nu.
---

“Lagens förbannelse” är att den inte kan rädda oss till gemenskap med Gud därför att vi aldrig som “syndens slavar” kan uppfylla dess krav.

Kristus friköpte oss från denna förbannelse, genom att i människans ställe uppfylla lagen, så att Gud kunde fälla en rättfärdiggörelsedom över människan och tillräkna henne Kristi rättfärdighet på grund av ställföreträdarens uppfyllelse av lagen.

“Kristus är slutet på lagen som frälsningsväg” när Han förenar, försonar Gud och människa i sin jordiska kropp.

Tack vare lydnaden miste Han aldrig sin Gudastatus annat än i rättslig juridisk mening och därmed besegrade vår ställföreträdare Kristus människans andliga död, därigenom att den aldrig sker i Honom som Kristi (Gud och människa förenade) person och jordiska kropp.

Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när Han aldrig mister sin Gudastatus till sin natur och därmed kan bära fram det rena offret av Kristi kropp och blod som Gud krävde som betalning för världens synd.

Jesus “blev en förbannelse” och räddade människan till gemenskap med Gud, när Han tillräknas människans synd och blir behandlad som om Han vore syndaren som ska sona sitt brott.
—

Mitt genom “denna förbannelse” står det att “Gud var i Kristus och försonade”.

Och det är vad trosförkunnelsen och läran om Jesu andliga död vill göra om intet!

HaFo

Vem vore Jesus om Gud dog i Kristus och människa och Gud vore åtskilda?

Jo, en vanlig från Gud skild andligt död människa som dog kroppsligen och i väntan på kroppens uppståndelse befunnit sig i pinorummet.

Då hade vi inte haft ngn räddning. Ingen seger över den andliga döden (åtskillnaden från Gud). Ingen seger över den kroppsliga döden.

Men “nu var Gud i Kristus och försonade världen med sig själv”.

“Också åt eder har han nu SKAFFAT FÖRSONING I HANS JORDISKA KROPP, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig heliga och obefläckade och ostraffliga” (Kol. 1:22)

“Och det bröd som jag skall giva, är mitt kött, och jag giver det, för att världen skall leva.” (Joh. 6:51)

“Nu däremot, då ni är i Kristus Jesus, har ni, som förut var fjärran, kommit nära i och genom Kristi blod. Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.

Ty I SITT KÖTT gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda förenade i en enda KROPP skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.” (Ef. 2: 13 – 16)

“genom att Jesu Kristi KROPP blev offrad en gång för alla.” (Hebr. 10: 9 – 10)
—

Det är Kristi persons (Gud och människa förenade “Guds fullhet lekamligen”), kropp och blod som offras och ligger livlös i graven, medan Gud och människa förenade (Kristi person) predikar för andarna i fängelset.
----

Kan någon sida av Guds person åtskiljas från Gud och dö? Kan någon person i enheten av Guds enda person av Jag ÄR Herren, Herren är en, åtskiljas från Gud och sägas vara andligt död (inte lever i gemenskap med Gud), utan att Guds person upplöses och Gud upphör att vara Gud?

Naturligtvis inte. Det leder även längre fram till en konsekvens att även Kristi person inte längre är Kristi person (åtskillnad mellan Gud och människa i Kristi person), vilket därför till sin yttersta konsekvens är detsamma som att säga att Gud är död.

Var är då “uppehållaren av allt liv”?

Den konsekvens detta innebär senare i försoningen är att Jesu Gudom är borttagen i försoningen. Detta hur mycket man än talar sig varm för att Jesus är 100% människa och 100 % Gud. Det är då bara tomma ord!!

Offret är då inte ett rent offer av Kristi kropp och blod, utan offret blir en vanlig andligt död människas kropp och blod.

Segern över den andliga döden sker därmed aldrig i Kristi person om Gud och människa åtskiljs i Kristi person.

Är Gud och människa åtskilda (bruten relation) i Kristi person, så har därmed Kristi person upphört att vara Kristi person och Han kan då inte heller bära fram offret av KRISTI (enheten av Gud och människa) kropp och blod, eftersom Han inte längre är Jesu Kristi person.

Det finns då ingen frälsning. Det finns då ingen seger över den andliga döden i Kristi person och heller ingen seger över den kroppsliga döden i uppståndelsen att se fram emot.
---

Segern över den andliga döden i Kristi persons syndfria rättfärdighet och Gudomlighet (genom att den aldrig sker) vid den kroppsliga döden är förutsättningen för segern över den kroppsliga döden i den kroppsliga uppståndelsen.

Vid en andlig död av Jesus (bruten reelation mellan Gud och människa) så är inte Gud, Gud längre, eftersom inte enheten av Fader, Son och Ande är bestående i den ende Gudens person, Jag ÄR Herren och enheten av Gud och människa i Kristi person är upplöst, så att Kristus inte är Kristi person längre.

Existerar inte Kristi person vid kroppens död (är andligt död och en vanligt andligt död människa skild från Guds gemenskap), då är Gud (Jesus är Gud), död i bemärkelsen att Han inte finns längre.

Han har då skilts från sitt eget Gudomliga liv och är även andligt död. Då är Gud verkligt död i dess yttersta betydelse. Både andligt och kroppsligt död.
—

Det är faktiskt inte så att Bibeln lämnat oss i ovisshet kring Jesu nödrop på korset, så att vi skulle tolka dess ord som att

Det var inget segerrop, det var ett rop i förtvivlan, var är Guds välbehag över mitt liv, är jag Guds Son? Vid Jesu nödrop på korset prövas trosrelationen mellan Gud och människa i Kristi person till det yttersta.

Han frestas att inte vara lydig intill döden. Han hånas att nu minsann, Du är ju inte Guds Son som kan behandlas så här, Du är ju en syndare och Han frestas testa om Han som Guds Son bara kan kliva ned och slippa lidandet, eller har Han kanske missuppfattat allt och själv inbillat sig vara Guds Son.

Var är Guds välbehag. Allt är bara mörker och lidande i ett helvetiskt kval över den syndabörda som ligger lagd på Honom.

Fadern i Guds treenighet är bara tyst och Guds Son upplever i sin själ våndan av Gudsövergivenhet och livskraften rinner ut. Åtminstone ge mig lite lindring!

Utan förnimmelse eller synlig bekräftelse på en levande Gudsrelation i personen Kristus och bevarad enhet av Fader, Son och Ande i den ende Guden, jag ÄR Herren, när Han blir behandlad som syndaren som ska sona sitt brott, så åberopar Jesus som människans ställföreträdare Ps. 22.

Där vet han fortsättningen. Det är det halmstrå av förtröstan till Gud Han kan få ur sig och där framgår det att mitt i Jesu nödrop, så är Gud och människa dock förenade i tro:

“Ty han föraktade inte den förtrycktes elände och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom” (Ps. 22:25).

Eller som Jesaja uttrycker det enligt Folkbibelns fotnot i 53 vers 11:

“Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se ljus och bli tillfreds. Genom Messias syndfria gemenskap med Gud (Jesus är fortfarande Kristi person) förklarar min rättfärdige tjänare alla människor rättfärdiga (segern över människans andliga död) och deras skulder är det som han bär (han är inte skulden utan bär den och betalar priset för den: offret av Kristi kropp och blod).”
---

Jesus lider där på korset den andliga dödens vånda, när Gud i Kristi person är tyst och allt verkar som Han vore andligt död och övergiven av Gud. Men det står inte att han dog den andliga döden (skildes från Gud).

Nej, det står ”Han dolde inte sitt ansikte för honom, när han ropade lyssnade han till honom…Genom Messias syndfria gemenskap med Gud…”

När Han ropade svarade Gud och Jesus blir tagen ur den andliga dödens vånda Han där lider och Jesus kan utropa: Det är fullbordat.
---

Han kan där nu som Kristi person (Gud och människa förenade) bära fram det RENA offret av KRISTI PERSONS RENA kropp och blod.

Då överlämnar Han sitt liv, sin livsande åt Gud och dör den kroppsliga döden.

Han ger upp andan, men som andligt levande (Gud och människa förenade), som Kristi person i den kroppsliga döden. Där framgår inget tidsglapp mellan att Han överlämnar sitt liv, sin livsande åt Gud och att de tillsammans, Guds identitet och Jesu mänskliga identitet i Kristi person i levande gemenskap, andligt levande, genom Anden och i Anden (driven av Anden) går och åstad och predikar …

Kristus led även den kroppsliga dödens vånda. Han inte bara lider den kroppsliga dödens vånda. Han blir kroppsligen slaktad och dödad.

Men Han blir även, tack vare att Han aldrig dog den andliga döden (skildes från Gud och inte längre var Gud och Gud och människa förenade - Kristi person),
men led dess vånda och tagen ur våndan utan att dö andligen, så blir Han även tagen ur den vånda, som Han led i den kroppsliga döden, när Han kroppsligen väcks till liv igen och kroppsligen uppstår.

Därmed vanns segern över både den andliga döden och den kroppsliga döden i Kristi person.

Den vanns segern över den andliga döden genom att den aldrig sker i Kristi person, utan detroniseras i Hans syndfria rättfärdighet och Gudomlighet!

Han kan därmed ge OFFRET med en REN kropp och ett RENT blod av en Gudsförenad människa och därmed, så kan KRISTI PERSONS kropp väckas till liv av Anden och där vinns så segern över den kroppsliga döden.

Läs gärna under denna länk:

http://hem.spray.se/harry.forsgren/H5Bok.shtml

HaFo