Oj vad mycket att läsa ifatt !

Mycket bra förklarat Hafo om Gudsbilden och vikten av att ha en rätt och biblisk Gudsbild ,för har man det inser man att en andlig död av Jesus är omöjlig och otänkbar.

En kommentar var det ja .

Om jag fattat dig rätt Daniel så menar du att man inte kan föreställa sig som du skrev tre armar i en Gud " då kan det ju bli lite skumt om den ena armen dör helt"
Det är just precis det man måste föreställa sig !

Tre armar är lite svårt kanske ? men däremot likna treenigheten vid en triangel är lättare .
EN triangel har som bekant TRE sidor men är likväl EN triangel, tar du bort en sida kan man inte längre tala om triangel i den bemärkelsen .
Människan är ju ochså treenig ande själ och kropp men likväl EN människa .
På samma sätt är det med GUD - HERREN som du skrev "Herren är en och samtidigt tre " .

Tar du bort en sida eller en del av GUD som trosförkunnelsen gör i jdsläran att GUD Sonen dör andligt då kan du inte längre tala om GUD i den bemärkelsen Bibeln menar , dör en del av GUD eller okej en arm är ju GUD död !
Och vem ska sätta tillbaka den arm som fallit bort från Gud och dött ?? Det har inte trosförkunnelsen eller UE något svar på . Det är inte bara lite skumt, utan mycket .
Jodå jag har läst Doktriner.

Problemet Daniel är att du föreställer dig Sonen ,Fadern ,och den Helige Ande som fristående personer man kan typ ställe i jämte varandra ? men
gör vi det min vän då har vi inte EN GUD utan tre gudar.

Marija

HaFo skriver "Nog måste väl Daniel, J-sson och flera andra ändå ha ngn form av kommentar till innehållet i ovanstående inlägg???"

Jag sitter på jobbet och kan inte läsa regelbundet och alltför långa stycken.. Det är mycket som skall göras här. Slutar inte förrän kl 18 på vardagarna och det är inte mycket tid över på kvällen.

Jag tycker du skriver lite för långt och uttrycker dig lite väl krångligt. Det kräver ju en hel del tid att sätta sig in i vad texten handlar om.

Jag kan förstå J-sson om Du tycker jag skriver långt och krångligt. Jag är en långtradare och krångelpelle.

Men jag vill själv tro att där finns något mycket kärnfullt för kristen tro i innehållet. Eljest skulle jag naturligtvis inte ha skrivit ner det.

Därför skulle det glädja mig mycket om Du fick tid att grundligt gå igenom inläggen härovan och under de andra ämnen som varit aktuella på sistone.

Och så ge Din syn på innehållet lite mer i detalj!

En God Påsk önskar jag Dig och alla andra!

HaFo

Guds person är tre personlighetssidor i en enda Gud. Fader Son och Ande. Tre sidor, eller ansikten, av den ende Gudens personlighet. De är på ett sätt åtskilda i personlig funktion och personlig uppenbarelse. Samtidigt är de oupplösligt, evigt förenade i en enda enhet: "JAG ÄR HERREN".

Jesus säger: "Jag och min Fader är ett". Ändå visar "jag" och "min" på personlighets sidor i den enda Gudomen JAG ÄR HERREN. Jesus säger om Anden i Joh.16:14-15: "Han ska förhärliga mig, ty av mitt ska han taga och ska förkunna för er. Allt vad Fadern har, det är mitt, därför sade jag att han ska taga av mitt och förkunna för er."

Jesus ger oss bilden av en Gud i tre personer och tre personer i en Gud.

Jesus är den levande Guden som inkarnerat sig och blivit människa och det är också Han som kommer tillbaka en dag. 5 Mos.6:4: "Hör, Israel! HERREN, vår Gud, HERREN är en".

Det är inte så att efter inkarnationen, Jesus återlösningsverk och himmelsfärden, då när Han åter går till den härlighet Han hade och varifrån Han kom, så skulle där finnas två åtskilda Gudar.

"Jesus Kristus är den samme, igår, idag och dess like i all evighet", säger Bibeln. Jag ÄR Herren, Herren är en, gäller alltid i den ende Gudens person.

Jesus beskriver sin preexistens i den ende Gudens person och att han efter inkarnationen i mänsklig gestalt går tillbaka till sin härlighet i den ende Gudomspersonen så här:

"Ja, jag har gått ut ifrån Fadern och har kommit i världen, åter lämnar jag världen och går till Fadern ... Jag har förhärligat dig på jorden genom att fullborda det verk, som du har givit mig att utföra. Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv med den härlighet, som jag hade hos dig, förrän världen var till". (Joh. 16:28, 17:4-5)

Vi läser vidare ur Joh. Kap. 14 :

â€�Jag går till Fadern och vadhelst ni ber om i mitt namn, det skall jag göra…jag skall be Fadern och han ska ge er en annan Hjälpare…den Helige Ande, som Fadern ska sända i mitt namn…ty Han bor hos er och ska vara i er…jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er…vi (Fadern, Sonen och Anden) ska komma till honom (den troende) och taga vår boning i honom."

Det står också att Fadern överlämnat åt Sonen att regera tills Han lagt alla sina fiender under sina fötter till en fotapall och att Jesus satt sig på Faderns och Majestätets höra sida.

Sonen â€�Gud med ossâ€�, Jesu Kristi person, synes ha en utökad funktion under församlingens, nådens, förlåtelsens tid vi nu lever, där budskapet om försoning mellan Gud och människa i Jesu Kristi person, går ut med inbjudan om att den som vill han komme och tage livets vatten för intet.

Den som hörsammar inbjudan, tillägnas personligen den domsakt Gud fällt över alla människor: räknad rättfärdig av nåd, på grund av Kristi persons förtjänst, vid en hjärtats hjälplösa förtröstan till den Jesus Kristus är i sin person (Gud och människa förenade) och den försoning Han åstadkommit i sin person och frambärandet av det RENA offret av Kristi kropp och blod.

Sonen, â€�Gud med ossâ€�, Kristi person, träder oss till godo inför Fadern. Vi kommer i bön å Sonens vägnar - i Jesu Kristi namn och Fadern möter oss å Sonens vägnar - i Jesu namn.

Vi är Guds barn som kommer hem till sin Far. Den enfödde Sonen är nu den förstfödde bland många syskon, eftersom de i sin kommande kroppsliga uppståndelse, ska bli Honom lika till Hans odödliga natur och väsen helt igenom.

Å Sonens vägnar, i Jesu namn, sänder Fadern oss en annan Hjälpare som vägleder oss och bor i oss, under vår vandring här i tiden med â€�Gud med ossâ€�, Jesu Kristi person. Detta är samtidigt den ende Gudens person av Fader, Son och Ande:

â€�ty Han bor hos er och ska vara i er…jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er…vi (Fadern, Sonen och Anden) ska komma till honom (den troende) och taga vår boning i honom.â€�

Även om Sonen, Gud med oss, Kristi person, har en speciell funktion under församlingens tidsålder och Andens person är speciellt verksam, så förändrar det på intet sätt, det faktum att Guds person fortfarande är en obruten enhet av Fader, Son och Ande i den ende Gudens person - Jag ÄR Herren, Herren är en.

Jag tror att vi behöver vara försiktiga med hur vi framställer Guds enda person av Jag ÄR Herren, Herren ÄR en, så vi inte använder en vokabulär som kan leda till att Fadern, Sonen och Anden blir till en bild av tre åtskilda Gudar.

Som bara på ett slags abstrakt sätt till sitt väsen är förenade. Börjar vi mynta Gud fadern, Gud Sonen och Gud Anden på ett sätt, som kan ge en bild av tre åtskilda Gudar, börjar vi redan traska snett. Får vi fel bild i tanken här så kommer det att uppstå problem längre fram.

HaFo

Inlägg 1

På ett förtjänstfullt sätt, så avslöjar Peter Halldorf för en tid sedan i tidningen DAGEN, Messianska Föreningens sektliknande angrepp på Gudsbilden i kristen tro.

Återger artikeln och ger sedan en kommentar.
---

"Sorg när gammal irrlära går igen

Vad handlar egentligen de häftiga angrepp om, som företrädare för den Messianska Föreningen nu riktar mot den gemensamma kristna tron?

För den enkle troende rör det sig till syvende och sist om en fråga: Är det tillåtet, och riktigt, att vända sig i bön till Jesus? Är Jesus Kristus mer än människa - är han Gud, av samma väsen som Fadern - och därmed värd vår tillbedjan?

Stefan Blad och Lars Enarsson snärjer in sig i resonemang om kyrkofäderna och Nya testamentet när de i stället borde tala i klartext om den lära de företräder: förnekelsen av Kristi gudom.

Ställd inför frågan om Jesus är Gud, svarar Blad: 'Det är en absurd lära av dem som inte vet var Gud är. Hur kan Gud födas? Hur kan Gud dö? Det är hedniska idéer om gudar och halvgudar som ligger bakom en sådan lära.' (Källa: Messianska Föreningens hemsida.)

När han får frågan hur Jesus kunde tillåta att man tillbad honom om han inte är Gud, svarar samme Blad: 'De tillbad inte honom. Det är fel på översättningen .... Tillbedjan är endast reserverad för Fadern.'

Den Messianska Föreningen framhåller att 'de texter som tycks visa att Jesus är Gud (på samma sätt som Fadern är Gud) kan alla hänföras till en annan syftning på meningsbyggnaden vid översättningen, eller att kommatecknet satts på ett sådant sätt att ordet Gud syftar på Jesus.'

Man tar sig för pannan och undrar var man hamnat! I da Vinci-kodens värld av osannolika konspirationer? Det är inte underligt om en och annan förbryllas över påståenden som dessa från trossyskon som i åratal tillhört pingstförsamlingar i Sverige.

Vad mer behöver sägas? Även den teologiskt oskolade, och kanske framför allt denne, inser att här har vi att göra med en så fundamental avvikelse från evangeliet att vi svårligen längre kan tala om kristen tro. Att anhängarna till Messianska Föreningen inte längre vill kalla sig kristna är därför helt logiskt, om än en stor sorg för dem som varit deras systrar och bröder i församlingsgemenskapen.

Vad som skapar ytterligare förvirring är att de på samma gång menar sig bygga sina övertygelser på Bibelns 66 böcker, vilket i och för sig sekter som utgått från den kristna kyrkan alltid gjort. Frågan ställs i sammanhanget: Ska vi grunda vår tro på Bibeln eller på kyrkofädernas skrifter?

Låt oss en gång för alla klargöra: vilka var egentligen kyrkofäderna? Ett gäng obskyra teologer som iscensatt en sammansvärjning för att hellenisera apostlarnas ursprungliga tro? Det är lätt att få det intrycket när man läser insändarna i Dagen den 27 juni.

De som historien benämner 'kyrkofäder' levde under kyrkans 700 första år. De utgör med andra ord åtskilliga hundra av dem som var den odelade kyrkans andliga lärare. Och framför allt: med något undantag var de alla församlingspastorer. Det var dessa som tillsammans med församlingarna, i gudstjänst och mission, försvarade den apostoliska tron mot irrläror, inte sällan av just det slag som Messianska Föreningen nu ger uttryck för.

För den tidiga kyrkans herdar fanns ett och endast ett riktmärke när tron bekändes: troheten mot det apostoliska arvet. Därför kallas den gemensamma kristna tron 'apostolisk'. I den uppsjö av evangelier och skrifter som var i omlopp under de första århundradena, enades den samlade kristenheten om de 27 skrifter som tillsammans med Gamla testamentet utgör kyrkans Heliga skrift. Vår bibel.

Det är i denna skriftsamling uppenbarelsen av Fadern, Sonen och den helige Ande, i en enda gudom, skimrar som en gnistrande diamant. Kyrkofädernas förtjänst ligger i att de, med en flammande kärlek till Guds ord, traderar denna tro till kommande generationer.

Nu, om någonsin, är tid för ett fördjupat bibelstudium i församlingarna, för att rotas i den tro som en gång för alla överlämnats åt de heliga.

PETER HALLDORF, PREDIKANT OCH FÖRFATTARE"

Forts inlägg

Inlägg 2

Är tacksam till Peter H, för hans återgivelse av den vilsenhet som råder hos Messianska föreningen. Har själv gjort den erfarenheten, men inte funnit var man ska sätta "pekfingret", på det sätt PH här gör, vid återgivandet av deras syn från deras egen hemsida, kring Gudsbilden och vem Jesus ÄR.

Min personliga syn på "Gudsbilden", återfinns på "Inlägg", "Undervisning" och där på just "Gudsbilden".

Vem Jesus ÄR och därmed betydelsen av offret av Kristi persons (Gud och människa förenade) kropp och blod på korset och hur det blir förvanskat både i trosförkunnelsen och i katolicismen finns återgivet på ett otal platser på sidan.

Vad som samtidigt känns så tråkigt, mitt i Halldorfs "klarsyn" gentemot Messianska Föreningen och deras vilsenhet, är hans egen vilsenhet gentemot katolicismen, som han med glädje samtidigt, både ger sitt bifall till och gör PR för.

Inte heller ngn kommentar från Halldorfs sida har jag sett gentemot trosförkunnelsen och dess villvarelse.

Tvärtom verkar han sympatisera och "kompa" tillsammans med Ekman och dennes inbjudan till och bejakande av katolicismen, bejaka den "enhet" och "ekumenik", som kommer att bli ett led i "avfallet", som kommer att vara moget för att hälsa antikrist välkommen som Kristus.

Från PH hörs ingen protest mot katolicismens Mariadogmer, som innebär att Jesus inte längre är "Kristus kommen i köttet" "född i syndigt kötts gestalt" (Rom.), utan är syndfri på grund av Marias syndfrihet. Fokus förs över på Maria.

Jesus är syndfri på grund av sin egen syndfria rättfärdighet och Gudomlighet. Maria i sin syndfullhet gjorde att Jesus kunde födas in i "syndigt kötts gestalt". Jesu egen syndfria rättfärdighet och Gudomlighet gjorde att Han kunde "fördöma synden i köttet".

Maria har ingen del i Jesu seger över synden och dess konsekvenser. Hon är en vanligt kroppsligt avsomnad människa som i tron på Jesus väntar på kroppens uppståndelse. Hon kan inte åberopas i hjälp för förbön eller kontakta oss. Det är en spiritism inom katolicismen som leder till ockulta manifestationer.

Men därom har PH inget att säga i all sin "klarsyn". Inte heller kring villfarelsen att Påven är ofelbar när han uttalar sig i lärofrågor, eller att katolska kyrkan egentligen i praktiken blir "Guds Ande på jorden" och att alla andra är "utbrytare" som ska inordnas under den sanna "Moderkyrkan", som är den enda sanna kyrkan.

Inte heller Ekman i sin "Ekumenik" och bejakande av katolicismen har ngt att invända mot vad han en gång kallade för "skökan" eller lärorna återgivna ovan.

Det är uppenbart att Ekman nu funnit en "större plattform", att kunna "bravera på" med sin "stand - upp - komediens", men att han fördenskull skulle bli mer vilsen än någonsin, kanske inte ens de mest LO - hängivna var beredda på. Eller är de så blinda så de bara följer sin smorde ledare, vilka förförelser han än ger sig in på och bejakar?

Vad är motivet och orsaken för Peter H:s vilsenhet kring katolicismen mitt i sitt "klarseende" gentemot Messianska Föreningen???

HaFo