Evangeliet om offret av Kristi persons kropp och blod. Något som är Kristendomens kärna och liv.

Något som vi påminner oss om i den käraste av ceremonier kristenheten genom tiderna firar. Där man i nattvarden prisar offret av Kristi persons kropp och blod på korset.

Ja, det betingar tydligen inte ens en kommentar från så hängivna kristna som Daniel och J-sson.

Men även om Daniel tycker det är ett tecken på skeppsbrott i tron att lägga fram evangeliet och
J-sson tycker det är ett ältande, så ämnar jag fortsätta fokusera offret av Kristi persons kropp och blod på korset.
----
Frånskiljs Kristi person livsgemenskapen med Gud vid kroppens frånskiljande och död, så är han inte Kristi person, utan andligt död (åtskild från livsgemenskapen med Gud = är inte Gud och människa förenad, vilket är kriteriet på Kristi person).

Även treenigheten vore då upplöst. Gud vore inte längre Gud. Sonens person i den ende Guden av Fader Son och Ande vore med kroppen (Kristi person) frånskild och död i graven. Gud vore död.

Död är skilsmässa, bruten relation. Vad har då Gud skilts ifrån om Gud är död och inte existerar? Sig själv? Då finns han inte mer, Han som uttrycks vara odödlig och evig i alla des former.

Om inte hos Jesus, när Kristi kropp är frånskild kroppens livsfunktioner och livlös ligger i graven, enheten mellan Gud och människa i Kristi person består, så är Han inte längre heller Kristi person.
---
Detta är den största stötestenen hur Jesus kan vara Kristi person, samtidigt som Kristi kropp ligger frånskild och död i graven. Är Han inte Kristi person längre så "ligger (inte bara bildligt talat) där en hund begraven".
---
Det är inte vilken kropp som helst som ligger i graven. Det är Kristi kropp. Det är kroppen till enheten av Gud och människa som där ligger frånskild och död.

Vore Jesus andligt död vid kroppens död så vore det en vanlig andligt död människas kropp som låg i graven.

Men det är KRISTI kropp som ligger i graven. Är det Kristi kropp som ligger där så är Han andligt levande och Kristi person vid kroppens död.

Det är en kroppslig död Jesus dör och inte en andlig död (frånskiljande, bruten relation från Gud) som Jesus dör.
---
Naturligtvis är det Gud som korsfästs, eftersom Jesus är Gud, men varken Guds person eller Kristi person (Gud och människa förenade) dör andligen
(alltså att Gud skulle skiljas från sitt eget Gudomliga liv, eller någon person i enheten av Fader Son och Ande i den ende Gudens person är åtskild från varandra eller Gud och människa åtskilda i Kristi person).
---
Det är Guds jordiska kropp, Kristi kropp (Gud och människa förenade) som frånskiljs den mänskliga livsanden/själen, Jesu mänskliga identitet och person, som i den här tiden omfattat kropp och själ, men kroppen frånskiljs livsanden/själen och dör.

Kristi kropp åtskiljs från Jesu mänskliga identitet tillsammans med Hans Gudomliga identitet, så att Hans identitet som Kristi person (Gud och människa förenade), består vid kroppens frånskiljande från livet och verkliga offer och död.

Gud och människa i Kristi person är fortfarande förenade (andligt levande), medan kroppen ligger verkligt frånskild och död i graven.
---
Kristus (Gud och människa förenade) genom Anden gjord levande fån evighet, är i livgivande gemenskap, trots att Guds jordiska kropp, Kristi kropp ligger frånskild och livlös i graven.

Det är Guds jordiska kropps, Kristi kroppsliga död, som sker och inte en andlig död (frånskiljande från livet i Gud) av Guds person eller Kristi person.

Guds jordiska kropp, Kristi kropp och blod är verkligen offrad. Till kroppen dödad, men genom Anden levande i den oupplösliga enheten av Gud och människa i Kristi person (andligt levande = Gud och människa förenade = Kristi person existerar och är fortfarande just Kristi person).

Driven av Anden (i Anden) går Han och åstad…, medan Guds jordiska kropp, Kristi kropp – enheten av Gud och människan - Gudamänniskans kropp ligger livlös i graven.
---
Det är Gud som igenom hela sitt väsen lider i denna kroppsliga död på korset. Det är Guds jordiska kropp, KRISTI (enheten av Gud och människa) kropp som frånskiljs livet.

Och Kristus upplever smärtan som Han vore skild från Gud, när Han blir behandlad som syndaren och utan erfaring eller synlig bekräftelse på att Han är Kristi person, bär mänsklighetens synd och tar straffet att bära fram ett rent offer av Kristi kropp och blod.

Detta är möjligt enbart genom att Gud kan "åtskilja själ ande märg och ben", i Kristi mänskliga identitet (som här i tiden är knutet till hela människan inklusive kroppen), men så att den (Kristi persons identitet) vid segern över den andliga döden i samband med den kroppsliga döden, FÖRBLIR i livsgemenskapen mellan Gud och människa i Kristi person.

Och att Jesus precis som Han säger till rövaren "idag ska Du vara med mig i Paradiset", i väntan på segern över den kroppsliga döden i kroppens uppståndelse.

Och precis som det står och när det står, att det sker, att Han som Kristi person (Gud och människa - förenade i livgivande gemenskap genom Anden), TILL KROPPEN ÄR DÖDAD, men andligt levande genom Anden = fortfarande är Kristi person och driven av Anden (i Anden) predikar för andarna i fängelset.

HaFo