S-E Sköld ger en utmärkt beskrivning av Guds församling; en "andlig organism" som består av huvudet Kristus och lemmarna de människor som har bejakat Hans kallelse.

Daniel kontrar med att fråga om Sköld går i kyrkan, vilken är ett mänskligt påfund utan förankring i NT:s beskrivning av den nytestamentliga församlingen, och tycker i detta det är konstigt ifall Sköld inte gör det.

Att Gud skulle ha en organisation som vi är tvungna att vara lojala till och verksam i för att vinna Hans ynnest och välsignelse är en villolära som Jehovas vittnen delar med Livets ord oach andra frikyrkor.

Det är hög tid att de kristna lämnar dessa religiösa samfundsmurar och GÅR UT i världen med det ljus de berömmer sig av att ha! Alltså gör vad Jesus befallde oss att göra. En sak Han INTE befallde oss att göra är att gå i kyrkan!

ALLT DET JESUS KRISTUS ÄR,

är Han i och genom Sin församling, som är Hans kropp på jorden: d.v.s. den församling där Han själv är huvudet och där lemmarna, det konungsliga prästerskapet/var och en som tror,

är insatta efter Hans vilja, utrustade av Honom med Andlig utrustning/nådegåvor för Sin tjänst/funktion och är fria att verka i enlighet med Andens/Huvudets ingivelse.

Detta är JESU KRISTI sanna kyrka, Hans sanna kropp på jorden. Det är genom den Han i dag KAN vandra på jorden och göra det gärningar -och undervisa/lära,

på exakt samma sätt som Han gjorde när Han gick här i mänsklig kropps gestalt.

--

Han är också i dag - som då - beroende av en kropp, och den kroppen är Hans församling, enligt beskrivningen här ovan.

Allt utanför den beskrivningen/ritningen är förfalskningar,

då de saknar stöd i Bibeln, Guds Ord.

JESUS KRISTUS är Ordet som kom till jorden - i mänsklig kropps gestalt - för att upprätta Människan och hela Skapelsen.

Det Ord som skapat Människan (och jorden och allt som hör samma med den) kom till jorden för att återställa Skapelsen, och då först och främst Människan.

JESUS - Ordet - hade och har därför full auktoritet över allt skapat, och kunde/kan därför t.ex. uppväcka döda och bota "alla slags sjukdomar" som Människorna led/lider av.

Nu genom den Bibliska församlingen,
som är Hans kropp på jorden.

--

Genom svaga människor - genom det som ingenting är - i "kombination" med Andens kraft och utrustning: nådegåvor och tjänster/funktioner.

Därför att Han till den - Församlingen, vars huvud Han är - överlämnat all den konungsliga makt som Han Själv verkade genom:

d.v.s. Andens fullhet och kraft.

Guds församling - Jesu kropp på jorden - är således inte en grupp människor som några människor format till en grå "grå massa", som de sedan gjort till sin plattform

för att kunna bära fram sig själva som församlingsledare, med rätt att sitta i olika sammanträden med andra, liknande ledarpersonligheter från andra samfund eller församlingar, eller göra uttalanden i olika frågor som rör vårt lands folk och f.ö. styra och ställa i "sina" församlingar, som om de själva vore "huvudet",

och mena sig på det sättet bidra med att bära ut budskapet om JESUS KRISTUS till vårt folk.

--

Men sanningen är den, att de står på budskapet, de har det m.a.o. nedtrampat under sina fötter, Jesu Kristusbrev; som de håller fågna i formalismens bojor, för att bl.a. kunna bruka dem som sin egen plattform.

De är satta att bygga Den levande Gudens andliga tempel, av "levande stenar" (allt Guds folk) men bygger i själva verket - av dessa stenar - en plattform åt sig själva.

--

Personligen tror jag att Guds Ande måste skaka dessa byggen, ja, rasera dem i ända ned till grunden, för att få loss Sitt folk ur sådana ledares grepp,

för att sedan kunna bygga upp Sin Kristuskropp med dem, med allt Sitt folk, i enlighet med Sina egna ritningar:

de som fanns i Hans hjärta, innan jorden grund var lagd och som inte har ändrats sedan dess!

--

Så min bön till Gud är: riv allt som Du inte har byggt, låt allt sådan falla, ja ända ned till grunden!

Till Kristusgrunden.

Och sänd sedan byggare, som bygger med guld, silver och ädelstenar. D.v.s. i enlighet med Ditt Ord, Guds levande Ord, som förblir för alltid.

I stället för som nu, på många håll: hö, trä och halm, förgänligt material som inte kan förhärliga - måla - Kristus för Människornas själar, så att de kan bli fria från sina synder och rädda sina själar inför en oavvisligt viss evighet.

Kanske någon fler stämmer in i denna min bön?

Det är när ORDET talar - d.v.s. JESUS KRISTUS genom Sin Ande - som det sker någonting;
d.v.s. DET HAN SÄGER.

Det hjälper inte hur mycket vi människor "fram och tillbaka", och om än gång på gång, rabblar s.k. "trosord",

men däremot hjälper det om Mästaren Själv talar, om så än ett enda ord, "Han sade och det blev",

nu genom Sina redskap/lemmar och genom den andliga utrustning/nådegåva Han lagt i dem, i "var och en", efter Sin vilja: "de gåvor genom vilka Den Helige Ande uppenbarar Sig, ges åt var och en så att de kunna bli till nytta.."

Därför säger JESUS: "Mig förutan kan ni ingenting göra." D.v.s. för att utvidga Gudsrikets område,
här nere på jorden.

Han måste göra det, genom oss,
genom Sitt folk, Sina lemmar.

Lemmar som tjänar varandra
och allt folket.

Precis, exakt som JESUS Själv gjorde, när Han gick här nere på jorden i Sin egen kropps gestalt:

Han, det skapande Ordet "som tog sin boning hos oss" och ännu är kvar, genom Sin församling, Sin nutida kropp; som Han utrustat med "all den himmelska världens andliga välsignelser"!

D.v.s. allt det Han själv hade, var fylld av och representerade!

--

Vi är beroende av Honom, och Han av oss; av oss som tror på Honom: d.v.s. Han är beroende av Sin kropps alla kroppsdelar, alla lemmar.

För att kunna hjälpa och rädda människorna
i vår tid.

Det är tydligt att Sköld inte går till kyrkan.

Sköld har du någon gemenskap med andra trossyskon?

S-E Sköld:

Vad märkligt! De senaste månaderna har jag ganska ofta bett till Gud precis de här orden: "Gud, låt det falla det som inte är av dig, och låt det som är av dig få spira".

Även om jag är rädd för vad det kanske kan innebära, så ber jag ändå...

(Och det jag har tänkt på då är den förvirring som kommer in i församlingen, samt att församlingarna sannerligen inte fungerar så som det är tänkt. Det är bara en massa administration och verksamhet... Livet saknas! - Inte hos enskilda individer, men hos församlingarna...

Hanna, "Anden är en och densamma.." Därför kan vi känna igen Hans tal - också hos andra - och vad Han manar oss - Sitt folk - att bedja om.

Vad gäller farhågor vi kan ha, så är ändå Gud "mäktig att föra Sitt folk till det han bestämt", och det Han bestämt är att Hans folk skall vandra i enlighet med Hans Ord, och även bygga Hans församling på Ordets grund och i enlighet med de ritningar Han gett oss genom Sina apostlar, och då främst genom Paulus.

--

En gudsman - Bo Hörnberg - sa till mig en gång, att om man får bönenöd för någonting, vad det vara må, så är det en slags profetia om vad som kommer att ske, vad Gud tänker göra:

och i det speciella fallet, skedde det också på det sättet.

Mvh

Församlingarna är i många fall som ett fotbollslag, som har världens bästa fotbollsspelare med i sitt lag, en verklig Mästare;

men han får inte komma in på plan för att visa vad han går för, vad han förmår.

Han får i stället sitta vid sidan av arenan, medan de andra spelarna berättar för publiken hur utomordentligt duktig han är: ja, helt ojämförbar, i alla avseenden: en verklig vinnare!

--

Detta är en bild av hur man stänger för Andens verk; de andliga nådegåvornas mångfald, genom det allmänna prästadömet:

d.v.s. den väg på vilken Mästaren valt att komma in på arenan, med all Sin mångfaldiga förmåga!

Och så undrar man över varför framgångarna - i så stor utsträckning - uteblir..

Om man betraktar Skapelsen, med "månen och stjärnorna som Du berett", så vittnar den samstämmigt om att Gud är Ordningens Gud.

Undersöker vi t.ex. Människokroppen, så vittnar den om Guds visdom och ordning: skulle då inte Gud ha en lika bestämd ordning för Sin egen kropp på jorden:

Guds församling: församlingskroppen!?

Som ju är den allra viktigaste
skapelsen på jorden!

Det står skrivet, att i urtiden lade Gud med visdom jordens grund, och med samma visdom formade Gud givetvis Sin egen församling:

Sin egen kroppsliga gestaltning på jorden.

Rritningarna har vi fått, framförallt genom Paulus; men följer vi dem?! Det är den stora och helt avgörande frågan.

Heb 10:25 Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.

Var och en gör naturligtvis som den känner och anser vara riktigt men jag tror inte, och jag håller med Daniel att det nog inte är rätt väg att gå att överge sin församlingsgemenskap.
Gå ut, sa Jesus men även Lär dem att hålla allt det jag befallt er.
Nypånyttfödda människor måste ha någonstans att gå ,uppleva gemenskap med andra troende och bli undervisade om den rätta vägen och det nya livet i Kristus .
En plats i den materiella världen m.a.o.

Marija

Daniel, det hade varit stor välsignelse och till fördel (som faktiskt också några medlemmar gjorde i tid) om en del lämnat direkt skadliga s.k. församlingsgemenskaper som Knutby och Uppsala livets ord; med sin falska förkunnelse och undervisning.

JESU KRISTI KROPP är inte kyrkobyggnader, lokaler eller ens alla som säger sig tillhöra den.

Mvh

Sköld, ta du och lämna dina skadliga argument som inte är hållbara inför Gud.

Marija,

Att de kristna behöver varandra som lemmar i en och samma kropp är en sak. Att inte "övergiva församlingsgemenskapen" eller "försumma sammankomsterna", beroende på översättning, är också en sak.

Att utifrån dessa saker starta en religiös förening/organisation och kalla denna för Guds församling (och i det ge den ett "firmanamn") är en helt annan sak. Precis som det är att hävda att den troendes förhållande till Gud beror på dennes lojalitet till eller aktivitet i en sådan.

I Joh kapitel 4 sa den samaritiska kvinnan till Jesus:

"Våra fäder hava tillbett på detta berg, men I sägen att i Jerusalem den plats finnes, där man bör tillbedja".

Jesus svarade då till henne:

"Tro mig, kvinna: den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som I skolen tillbedja Fadern. I tillbedjen vad I icke kännen, vi tillbedja vad vi känna -- ty frälsningen kommer från judarna --
men den tid skall komma, ja, den är redan inne, då sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern hava."

Här dementerar Jesus på ett så klart sätt att vi behöver en viss fysisk plats för att tillbe Gud.
Den sanna "platsen" för tillbedjan av Gud är det ärliga och rena hjärtat! Alltså kan vi tillbe Gud och samlas i Herrens namn VARSOMHELST, detta förutsätter ju ingen speciell kyrka eller "helig" plats.

Ingenting av detta motsäger S-E Sköld i sin beskrivning av församlingen. Han säger ingenting om att det inte skulle vara viktigt att ha en kristen andlig gemenskap, utan talar ju just om att upprätthålla en sådan!

Avslutning:

Men det är heller inte ett självändamål att ha en kristen gemenskap. Om man för tillfället inte finner någon fri, sund och andligt uppbygglig sådan så är det många gånger bättre att vara ensam! Ty Herren bor i dens hjärta som älskar Honom, och Hans Ande vakar över den som håller sig till Honom.
Vi behöver inte bevisa någon andlighet inför människor genom att besöka några kyrkomöten.

Jesu lärjungar är kallade att följa Honom "vart helst Han går". Om Han går inne i lägret, eller utanför. Kallelsen är att följa Honom i Hans fotspår!

Församlingar, församlingsledningar, såväl som enskilda, är Jesu redskap i förhållande till sin hörsamhet/lydnad.

En olydig/ohörsam församling eller församlingsledning, såväl som en enskild troende, är inte Jesu redskap bara för att man kallar sig det ena eller det andra. Det kommer an på hörsamheten, och lydnaden för Andens röst om man är det eller ej.

Guds vilja på jorden sker bara genom den
som gör Hans vilja.

Jag ser att bibeln använder både begreppet "Guds församling" (Menande hela församlingskroppen, för vilken Kristus är huvudet) och "församlingarna" (sammanslutningar av kristna på en viss plats). Jag säger inte att man inte behöver lokala församlingar. Men församlingarna som de ser ut i dag... Fyller de verkligen sitt syfte? Är de det de borde vara...?

Frågan är om man följer Jesus om man inte lyder Guds ord.

Enligt Bibeln - Guds Ord - är Den levande Gudens församling uppbyggd på apostlarnas och profeternas grundval, med JESUS själv (Bibelns JESUS) som hörnsten;

detta faktum diskvalificerar t.ex. Uppsala livets ord från att vara en Guds församlingskropp.

Den är någonting helt annat. Vad vet jag inte.
Kanske ett företag med en vd och en ägarfamilj,
vari vd:en ingår.

Ett familjeföretag m.a.o.

Den enda som vet vem och vilka som tillhör Församlingskroppen, är JESUS;
vars kropp det är.

Däremot kan vi VETA vilka som är "falska apostlar" och lärare: det får vi veta genom att jämföra ledares undervisning -och liv med vad Guds Ord lär. Ingen är högre än Ordet.

Och ingen Jesu lärjunge är kallad att stödja villolärare; tvärt om är uppgiften att avslöja dem och alla slags falsarier, som kommer under Jesu Namn.

Detta för att ingen skall bli vilseförd!

Gud - vår Far - vet vilken svår hemväg Hans barn har, genom en "dyster vildmark" där ulven går omkring "som ett rytande lejon" och där ormar och skorpioner lurar;

och där Guds fiende kan omskapa sig till "en ljusets ängel" eller kommer till Guds fårahjord klädd i fårakläder.

--

Därför har Han inte lämnat Sina barn utan karta, kompass och utrustning, samt en guide:
Den Helige Ande,

och för att vi skall veta, vilket är livsviktigt,
att vägvisaren verkligen är Guds helige Ande, får vi pröva vad han säger och lär mot Guds Ord; så att vi inte låter oss luras av falska andar; d.v.s. av Ormens list och falsarier.

Som t.ex. i Knutby och Uppsala livets ord, eller i form av katolicismens läror, med sina tydligt okulta inslag.

Man talar om församlingens uppgift, men har själv vänt ryggen till församlingsgemenskapen (som man enligt Guds Ord inte ska försumma) Vad är det?
Så skyddar man sig genom att slå på alla andra och bara VÄGRA se sina egna fel.

Daniel,

Gemenskapen med Gud går före gemenskapen med människor, vilken om den är destruktiv bör förkastas. Du visar genom din inställning att du bedömer människors andliga liv och Gudsförhållande efter huruvida de är "med någonstans".

Att man inte är aktiv eller medlem i någon religiös förening betyder inte att man fördenskull har vänt ryggen åt den kristna gemenskapen. Hela tiden förespråkar du just detta deltagande i den religiösa föreningen, vilken i sig är ett mänskligt påfund utan grund i skriften. Annars hade du inte ställt frågan till någon om de går till en kyrka.

Guds församling är överallt där två eller tre är församlade i Herrens namn.
Frågan är inte om vi går till en kyrka, utan om vi följer Jesus. Något som definitivt inte kan avgöras utifrån kyrkobesöksfrekvensen!

I trosrörelsen handlar allt om att inför människor visa sin andlighet, genom att bl.a. ständigt delta i alla konferenser och spektakler.
Jesus sa däremot att vi ska gå in i vår kammare, och göra det vi gör i det fördolda. Det finns säkert en hel del kristna som av de samfundstrogna anses som avfällingar, men i själva verket är de sanna lärjungarna och lever närmare Gud än många av de som deltar i alla "mirakelkonferenser" och ständigt ropar halleluja inför människor!

Och appropå församlingens uppgift; vilken är den egentligen??? Ja inte är den att isolera sig bakom samfundsmurarna med sina religiösa verksamheter, till vilka de okristna inte vill komma!
Nej, den är att GÅ UT och vara ljus och salt i världen. Vilka kyrkor gör/är det?
Hur många kyrkor är ute på gatan bland de prostituerade, sitter på krogarna med de alkoholiserade, söker upp de uppgivna som inte längre kan se ett slut på eländet? Inte många vågar jag påstå, speciellt inte de karismatiska kyrkorna. De har nämligen inte tid, ty all tid går åt till alla verksamheter i kyrkan.

Jag har hört så mycket religiöst nonsens där man tror att "snart blir det väckelse och då kommer folket att strömma in i kyrkan". Men man är inte villiga att lämna den skyddade verkstaden kyrkan för att följa Jesus. Det är bekvämare att "gå på konferens" och hamna i religiös extas.

Daniel. Du skriver: "Man talar om församlingens uppgift, men har själv vänt ryggen till församlingsgemenskapen (som man enligt Guds Ord inte ska försumma) Vad är det?"

--


Vad har Du för belägg för det?

Är t.ex. just nu på väg till några bönedagar,
inom Pingst.

Mvh

Men det låter så när du inte svarar på frågor Sköld. Härligt att du ska på bön!

Om en församling blir till en klubb för inbördes beundran medlemmarna emellan eller att det skulle vara ett tecken på att man är särskilt fin och god kristen beroende på hur ofta man går till kyrkan , då är något galet. Ett sammanhang intaget av främmande läror eller där man far illa ska man naturligtvis lämna . F.ö. tror jag man ska vara trogen sin församling där man bor.
Den förvirring som råder i många pingstförsamlingar beror till stor del det som Sven-Erik skrivit mycket och bra om att man inte portat främmande läror vid tröskeln. Ledarna inom pingst har mer vinnlagt sig om att hålla sig vän med och gå i armkrok med villolärare än att ta en strid för det sanna evangeliet. Villolärares vän blir automatiskt Guds ovän. Och Anden som inte delar sin lojalitet med någon annan än Jesus Kristus ,flyr .
Liberalhumanism och ett värdsligt tänkande - leverne " övergivit din första kärlek " är andra faror som smugit sig in. Men det kanske måste bli riktigt illa innan det kan bli bra ? Att som fågel Fenix reser sig ur askan ?
Det minskade offrandet tyder på ett missnöje och eller att många inte känner sig delaktiga i beslut, eller helt enkelt inte känner ansvar för sin församling . Läste på nätet (Dagen) om Helen Jaktlund som "gått på gatan" i många år och som är en av många får man väl säga som får gå när Filadelfia Stockholm avskedar sin personal. Sorgligt.
Somliga till herdar , somliga till lärare ,
evangelister, någon form av organisation -verksamhet i den materiella - fysiska världen med folk som är anställda avlönade , arbetaren är värd sin lön ,inte ens församlingsanställda lever på luft allena ,inte länge i allafall. En yttre och en inre verksamhet. Alternativet är förståss att lägga ner all verksamhet och lämna alltsammans men det tror jag som sagt inte är bibliskt.
Likaväl som själen och anden bor i kroppen ,den levande organism som församlingen är, bo någonstans -kyrkan jag tror inte det är något mänskligt påfund för det var väl så du menade Patric att kyrkan var ? Håller med dig i det du skriver men jag tycker inte det ena utesluter det andra.
Breven i Uppenbarelseboken var skrivna till församlingarna till någon form av adress förmodar jag.
Jag har haft förmånen att arbeta några år i ett sk missionsland. Jämnsides med byggande av hälsocenta och skolor prioriteras byggnation av kyrkor och bibelskolor. De frälsta -pånyttfödda (pingstvänner) räknas i 100 000 tal snart en halv miljon ,och när kyrkorna förstörs i krig -etniska konflikter byggs de så snart det går upp igen .

Marija

Marija,

Intressanta synpunkter du framför som jag delar till stor del. Jag tror inte att en organisation eller någon form av föreningsbildning i sig måste vara negativ, men det jag reagerar på är när man jämställer en sådan med Guds församling och när man bedömer någon annans förhållande till Gud efter huruvida man är verksam i en sådan. Vem är vi förresten att bedöma sådant?

Jag är högst tveksam till att en tjänst i Kristi kropp kan jämställas med ett vanligt avlönat arbete. När man i kyrkor talar varmt för tiondet (som inte är aktuellt för det nya förbundet) eller predikar kollekttal med löfte om ekonomisk välsignelse till den som ger rikligt i kollekten så är det ett manipulativt sätt att ekonomiskt understödja en obiblisk organisationsbildning. Ty skulle Gud vara beroende av att vi tigger pengar för att försörja sina tjänare?

Jo, jag tror att breven blev skickade till en viss adress i form av en kontaktperson, men tror inte att det var en organisation i den form som en kyrka idag är. Organiserad gemenskap förvisso, annars skulle det ju inte fungera, men det är en annan sak än en organisation eller förening.

När det i skriften talas om att ett brev blev skickat till t.ex. "församlingen i Korint" så förstår jag att det betydde den andliga gemenskap av pånyttfödda kristna som hade valt att samlas på den orten. Om de ännu inte var väldigt många så räckte det kanske med en adress, eller så vidarebefordrades det till alla troende, vad vet jag...

En intressant sak att notera är i alla fall att breven inte blev skickade till någon "pingst/kors/missions-kyrka" utan rätt och slätt "föramlingen" på den orten.

Mvh

Denna internetsekten är lik knutby som slöt sig gentemot andra kristna.

I de allra första församlingarna var det så vitt jag förstår så att man hade det mesta gemensamt och delade varandras liv... När en annan likadan församling på annan ort led nöd så delade man det man hade med den.

Det var knappast fråga om organisation och administration ocn verksamhet på samma sätt som det är här i dag. Och jag kan så väl förstå hur sådana församlingar kunde vara precis som levande organismer, där man kunde dela allt med varandra, också bekänna synder för varandra och bära varandras bördor... Det var nog inte så att alla levde sina "vardagsliv" då de gjorde precis vad de ville och sedan bara träffades på gudstjänster med kanske 100 pers eller mer. (Hur ska man kunna ha en nära gemenskap på det viset...? Hur ska man på något sätt kunna bära varandras bördor när alla är helt upptagna av sitt eget...?)

Men samtidigt ser jag hur farlig en sådan gemenskap kan bli om den inte är "byggd" av Guds Ande... Då borde det lätt kunna bli något av tvång och sekt över det hela... Det är Gud som måste bygga, inte vi...

I en cellgrupp kan man göra precis det du nämner om.

Jaså, så i din cellgrupp har ni sålt allt ni själva äger och har allt gemensamt...?

Skämt åsido... Jag vet att i mindre bönegrupper och cellgrupper så kan man leva närmre varandra. Jag är själv med i två sådana mindre grupper. Men det hjälper inte så mycket för gemenskapen i hela församlingen... Den förblir en stor administrationsapparat, där en massa människor träffas utan att ha gemenskap med varandra. Och så ska det inte vara!

Den felaktiga synen på Guds församling visar sig tydligt i Livets ord och pingströrelsen när man betraktar fria kristna gemenskaper som endast "cellgrupper" eller "bönegrupper". I detta hävdar man att det är viktigt att sådana är anslutna till en kyrka så att de inte är utanför församlingen, trots att de i verkligheten ÄR en del av FÖRSAMLINGEN. Det finns ju bara en Guds församling.

Jo, självklart är de en del av Guds församling... Men oftast finns det inte i dem alla de funktioner som behövs för att det ska fungera som det är tänkt. Det behövs herdar, lärare, de som förmanar, tröstar, profeterar, tjänar osv... Ofta finns inte allt det i en bönegrupp. Och en sammanlänkande faktor till andra grupper måste också finnas. Det kan vi ju lära av hur det var på apostlarnas tid. Hur ska annars de olika grupperna kunna tjäna varandra och se till varandras behov?

Men jag tror lite på husförsamlingsmodellen. Men med sammanlänkande faktorer, så att sundheten bevaras och så att man kan känna samhörighet med alla i Guds församling...

Hanna,

Jag tror också att det i en alltför liten grupp inte kan finnas alla nådegåvorna.
Husförsamling är som jag ser det den bibliska grundläggande modellen. Kristi Kropp ska hålla ihop, dock inte i organisationsbildningar i form av kyrkor som det är idag!

Det kanske är dags att läsa kyrkohistoria på högre nivå.

Daniel,

Varför ska vi läsa eller utgå från kyrkohistoria, är det inte bibelns uppenbarelse som är grunden?

Mvh

Jag tänkte samma sak...

Nog kan det väl vara intressant att läsa kyrkohistoria, men det är väl bibeln vi ska luta oss mot? För i annat fall är det ju lika bra att bli katolik på en gång... Vi måste väl hela tiden granska våra sammanhang utifrån vad bibeln säger, och gå tillbaka till den som vår enda auktoritet...

Kyrkohistoria, inkluderar naturligtvis den första församlingen.

Angående kyrkohistoria eller urförsamlingen.

Har du någon sund bok att rekommendera i ämnet?

Kom inte med Torbjörn Aronssons lobbyböcker pro-LO då 90 % av hans "profeter" är läromässigt direkt skadliga för ett kristet och andligt liv. Kenyon, Branham, Hicks, Hagin, Kuhlman, Hinn, Sten Nilsson, Bröderna K & S Sjöberg, Bror Spetz, Johnny Foglander (f.d. Carlson) Ulf Ekman. När jag läste den (uppl.2) försökte jag räkna sunda förkunnare som nämdes i boken. De kunde räknas med en hands fingrar.

Jag undrar helt enkelt vad du vet om kyrkohistoria.

Håller med Hanna och Patric som direkt vill hänvisa till Guds Ords auktoritet. Men då måste man beakta att tendenser till istutionaliserandet av urförsamlingen redan finns nerskrivet i pastoralbreven (Tim & Tit). De sju församlingarna i Mindre Asien finns inte kvar enligt en kontinuerlig succesion. Vad är det för främmande läror, institularisering eller sekulariserng som bryter ner tron för somliga? Den här sidan varnar för främmande läror, bl.a. specifikt en av de sjukaste försoningsläror kristenheten beskådat på någonsin. JDS-läran som bl.a. gör Satan till Jesu fader etc. Denna lansering har bl.a. skett av Kjell Sjöberg, Sten Nilsson och Ulf Ekman.

Daniel, försök att läsa på om LO's försoningslära. Den är helt NY (!, alá Kenyon och 1900-tal ) och helt SJUKT obiblisk.

Det är därför denna sajt finns.

LM:

Jag kan ändå inte tro att den tidens församlingar var som de som finns idag... Jag blir bara ledsen när jag ser all verksamhet. Man lägger ut hur mycket pengar som helst på stora konferenser, som knappt nyttjar till något och sen lever alla sina liv för sig själva och sitter sedan och stirrar varandra i ryggen under gudstjänsterna...

Visst är det så Hanna.

Själv har jag med min familj gjort så gott vi har kunnat för att bryta både social ytliget och ointresse för vad som drabbat Sveriges kristenhet med våg efter våg av avfall från sund bibeltolkning. Man får leta med lupp efter goda och sunda bibellärare med de finns. Likväl som Gud hittade evangelister i Samarien som kunde evangelisera Sykars stad finns det sunt folk i de flesta kristna lägren att lyssna till. Visst talar, förmanar och varnar Gud de sina även idag men det är så många som rör till i grytan att där gäller det att se upp.

Många präster i de inomkyrkliga väckelserörelserna har en oerhört sund bibelsyn jämfört med de flesta karismatiska rörelserna. Trosrörelsen behöver man knappast nämna då de läromässigt, med sin andekunskap, ligger närmare ockulta kulter än kristendom. Men det tråkiga är att även EFK och Pingst inte fattar vilken kvicksand man trampar i då man söker en ohelig gemenskap och något av förbund med en sådan som Ulf Ekman. Oheliga förbund med mörkret, de ogudaktiga, finns det sedelärande exempel i bibeln och hur fel det är att sluta sådana avtal. De stjälpte Israel på sin tid och stjälper säkert också de samfund som gör liknande förbund idag. Om man inte gör bot och bättring vill säga. Gud talar ofta till de sina men lyhördheten är antagligen likadan som på Israels tid. Dvs. några enstaka som tillber Gud i nåd, ande och sanning. Men det har jag förtått Hanna att du är väldigt klar över.

www.bibeln.se, "MR Pingst" som han blev kallad i Kyrkornas Världsråd var en av huvudfigurerna i vad som många betecknar den "andra vågen" - den karismatiska rörelsen.

David du Plessis gör följande uttalande enligt en intervju med Ivar Lungren i Lundgrens bok "Ny Pingst." (Den Kristna Bokringen. Bergen-Ed. B. Giertsen A.s. 1970) s. 162:

"Jag har aldrig under alla år brytt mig om att studera grekiska eller hebreiska. När de pratar om grekiska och hebreiska säger jag: Än sen då - jag talar i tungor. Med all er grekiska och hebreiska kan ni väl inte det. Vad kan er grekiska och hebreiska göra för er mer än att förvirra er? Ni är rädda för sanningen."

David du Plessis säger sig att han fått en uppenbarelse (av "herren") av att anden skall räcka för honom som det var, enligt David du Plessis, också för Paulus.

Begrunda nästa uttalande av David du Plessis (Ibid.,) s. 163:

"Han sände Paulus till de obildade hedningarna. Pauli bildning blev helt värdelös, och han tvingades lita på den helige Ande. Herren sade: Om du vore bildad skulle jag sända dig till hedningarna, till de obildade. Men eftersom du inte är så bildad kan jag sända dig till de bildade, så att du kan tjäna i Anden."

David du Plessis förakt för Paulus som ett utvalt vapen av Gud med bildning i grekisk filosofi, fädernes regler och Tanak är uppenbart inte av från Gud.

Läs följande ur [www.bibeln.se] Apg 9:15-16 vad HERREN (denna gången med säkerhet) säger om Paulus:

”Gå, honom har jag utvalt till mitt redskap. Han skall föra ut mitt namn till hedningar och kungar och Israels folk, och jag skall låta honom veta hur mycket han måste lida för mitt namns skull.”

På samma sätt som Gud utvalde Moses med den tidens högsta eller bästa skolning utvalde Gud Paulus. Sedan att David du Plessis har en annan åsikt och att han t.o.m. hänvisar att Gud sagt det till honom betyder bara att han svammlar i sin egen ande. Lika hädisk som andra som låter sig härledas av andar (karisma) som de kallar för Gud. Varav Hagin, Copeland, Hinn och andra mindre kända namn (bl.a. Ulf Ekman) i sammanhanget varit värre än David du Plessis.

Därför förväntar jag mig att det de kallar för "tredje vågen" med alla låtsas apostlar och profeter (med bl.a. Peter Wagner, Rick Joyner, i .se: Johannes Amritzer, Ulf Ekman etc.) antagligen blir mer graverande än det vi har sett hittintills. Men lovsången "remains the same" oavsett hur stor aviationen är mellan "anden" och Guds ord är.

Låt er inte luras.

Visst betraktade Paulus allt som skräp i förhållande till frälsningen i Jesus Kristus.

Men han hade inte ett förrakt för sinneskunskap som förgnostikerna och docetismen hade i sina tankegods redan på Paulus tid. Som ockulta och spiritistiska rörelser på 1800-talet förädlade och blev "kristet" tankegods via E.W. Kenyon och K.E. Hagin i USA. Som populäriserades av Sten Nilsson och Ulf Ekman på 1980-talet.

Det som Paulus hade i bagaget om denna värld kunde Guds Ande använda sig av och det har ur biblisk seende aldrig varit en motsättning. Som i kretsar som hyllar uppenbarelsekunskap - "färsk" eller "ny" kunskap som jämställs med Guds ord och som dess anhängare kraftigt varnar med "gud" för att ifrågasätta.

Sanningens Ande leder aldrig in i lögn,
d.v.s. vid sidan av Sanningens Ord, Guds Ord.

Den Levande Gudens församling - Jesu kropp på jorden - är uppyggd enligt apostlarnas ritningar, med "guld, silver och ädelstenar", och är satt att vara Sanningens "stödjepelare" och "grundfäste" bland folken på jorden:

därför gör Ormen allt för att om möjligt kunna förfalska ritningarna och därmed förlama församlingen, t.ex. genom att få församlingsbyggarna att i stället för en kropp - en organism - bygga en organisation eller annan form av mänsklig kyrkobyggnad.

För att han vet, att i det ögonblick "Den levande Gudens församling" reser sig upp; genom att den är byggd enligt de ritningar Gud hade i Sitt hjärta innan jordens grund var lagd, då handlar det om reträtt för hans del!

Och det vill han på allt sätt förhindra. Dum vore han annars, och det är han inte. Däremot kan man undra över, hur de mår som fått Guds ritningar, men struntar i att bygga efter dem?

Det är ju inte särskilt klokt.

Någon sa: "Om inget fungerar, följ ritningarna"!

Tänk om/när detta självklara får vara det allena vägledande ljuset i församlingsbyggarnas huvuden.

Och ritningarna i det här fallet, som har med Den levande Gudens församling att göra, har Gud själv genom Sina apostlar redan tillhandahållit.

På samma sätt som Moses fick sina, vad gäller GT-församlingen, och Noa fick sina och Salomo sina. Och Jesu apostlar sina: Den nytestamentliga församlingen, som är Jesu kropp på jorden, med Kristus Själv som huvud.

--

Gud har alltid tillhandahållit ritningarna när Han genom människor vill bygga Sina verk på jorden.

Och dessa i Bibeln uppräknade gjorde "i alla stycken som Gud hade sagt". Därför fick "deras" verk framgång.

D.v.s. blev exakt det,
vad det var avsett att vara.

Vad Gud hade tänkt!

Församlingens uppgift på jorden är under församlingens tid på jorden, och då verkar den
som Jesu kropp på jorden; med levande lemmar
varandra -och världen till tjänst, med Kristus
som huvudet: dirigenten.

Efter församlingens tid kommer Israels tid; det i JESUS KRISTUS frälsta Israel, som sjunger lovsånger till Gud.

Då är de förda ut ur den fångenskap de suttit i, i det andliga Egypten, för att hålla Gudstjänst åt Gud; sådan Gudstjänst som Gud vill ha: i Ande och Sanning. D.v.s. den i Kristus pånyttfödda Människans relation till Gud, Fadern.

Den andlige Moses - JESUS KRISTUS - har fört dem, Guds löftes -och egendomsfolk, ut i frihet. Guds älskade barns frihet.

Och någon offertjänst/skuggbilder blir det aldrig tal om; därför att JESUS har fullbordat all offertjänst med Sitt eget blod, och återförenat Människan med Gud, med hennes Skapare och Far.

Det som "kvinnans säd" skulle komma att göra, i enlighet med det Gud själv profeterade,
nedtecknat i 1 Mos. 3:15.

"Det är fullbordat",
utropade JESUS från korset; och det är det.