En byggmästare bygger alltid med de material han har, han kan inte bygga med någonting annat. En tid – i Kiruna stads början – fanns det bara tomma dynamitlådor att bygga bostäder med, och följdaktligen gjorde man det.

Dynamiten var borta, men lådorna fanns kvar.
Men berggrunden var då densamma som nu.

Pingströrelsens "ledande bröder" förstår inte vad den menar, som säger sig inte tillfreds med det bygge som pågår, som de är i färd att med all flit uppföra;

det arbetar ju på så mycket de orkar.

Men problemet är inte, hur de arbetar: oengagerat, engagerat, flitigt eller slött, utan det handlar om vilket byggnadsmaterial de använder.

Antingen bygger man Guds rike på jorden med andligt "guld, silver och dyrbara stenar", gudomligt, evigt material, d.v.s. Andens verk och principer, eller så bygger man med "trä, hö och strå", m.a.o. ett förgängligt människoverk, utfört med mänskliga talanger, gåvor och tankeutrustningar. Man bygger helt enkelt med det material man har tillgång till.

1 Kor. 3:9-15 "Vi är Guds medarbetare:
ni är ett Guds åkerfält, en Guds byggnad.
Efter den Guds nåd, som blev mig given, lade jag grunden som en kunnig byggmästare, och en annan
bygger nu vidare på den.

En annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd,
nämligen Jesus Kristus; men om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och strå,

så skall det en gång visa sig, hur det är med vars och en verk. "Den dagen" skall göra det kunnigt; ty den skall uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk är, skall elden pröva.

Om det byggnadsverk, som någon har uppfört på den grunden, blir bestående, så skall han få lön;

men om hans verk bränns upp, då skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bli frälst, men såsom genom eld."

Pingst har nu gått med i SKR, vilket innebär att de skrivit "fredsfördrag" - underteckna förbundstexten carta ecumenica - med bland andra uppenbara villolärare/läror vilket innebär, att Bibelns Ord - Guds Ord - inte längre är allena vägledande bland dem; det räcker att säga namnet Jesus. Lärorna är ointressanta. Vilket f.ö. inte heller det står skrivet i Guds Ord, Bibeln.

--

4 Mos. 23:22-24 "Det är Gud
som har fört dem ut ur Egypten;
deras styrka är som vildoxens.

Ty trolldom förmår inget
mot Jakob, ej heller spådom
mot Israel.

Nej, nu måste sägas om Jakob
och om Israel:
vad förmår inte Gud!

Det är ett folk som reser sig upp
likt en lejoninna, ett folk
som reser sig som ett lejon."


Job. 39:12-13 "Skall vildoxen
befinnas hågad att tjäna dig
och stanna över natten
vid din krubba?

Kan du tvinga vildoxen
att gå i fåran efter töm
och förmå honom att i ditt spår
harva markerna jämna?"


Ps 92:11 "Men mitt horn gör du högt
som vildoxens; jag blir övergjuten
med frisk olja".


Men nu har sista "vildoxen" - den en gång fria pingströrelsen, sådan den var med fel och brister - nu bett, att få en nosring och bli ett med de övriga, tama oxarna, få samma nosring som de - av formalism - och få äta halm vid deras krubba.

Jag hävdar, att man därmed inte enbart svikit Gud och sin kallelse, utan även sina trossyskon inom andra samfund och f.ö. allt vårt folk. Då det inte är ytterligare "tama oxar" som behövs i vårt land.

Men det blir så när man hellre
släpper in trolldom, än lyssnar
på sin Gud.

Pingst har nu slutit ett skriftligt förbund med främmande krafter, med för Bibeln helt främmande krafter -och läror.

I sin blindhet har pingstledarna låtit lura sig tro, att JESUS är beroende av för Bibeln "främmande läror" för att kunna vinna vårt folk, och att Han därför vill bjuda Sveriges folk på en brygd - en mix - av sanning och lögn.

Hur förstockad kan man bli, som Guds folk!?
Skulle det vara vishet efter Guds vilja?

--

Om Guds Ord står det i Bibeln: "Herrens tal är ett rent tal, likt silver, som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger."

DET ÄR DET ORDET SVERIGES FOLK SKALL HA,
OCH INGENTING ANNAT.

Matt. 5:8 "Saliga är de renhjärtade,
ty de skall se Gud".

Den renhjärtade behöver därför inte söka Gud och Gudsupplevelser bland de döda, eller i deras ben, m.a.o. inte i mysticism - bland s.k. döda mystiker - eller i bön till avlidna påvar eller till andra s.k. helgon, inklusive Maria, den obibliska varianten som katolicismen kallar "Guds Moder". Inte heller i cermonier och ritualer, i formalism.

De rehjärtade har en klar, tydlig Gudsbild i sina hjärtan och en klar, enkel "banad väg" direkt till Gud, sin Fader, i Jesu Namn. Till sin Gud och Jesu Gud, till sin Fader och Jesu Fader, så står det skrivet i Bibeln, i Guds Ord.

Och det - Ordet - är till för att praktiseras, efterlevas, bl.a. i stället för att göra som många nu gör, följa vilsna ledare - vilsna själar - på deras vilsna färd; ökenfärd i ordets rätta mening, torka och sand!


Barnatro, som de alltför vuxna
inte känner:

om JESUS
syndarens vän,

som är mer än gods,
familj och vänner

och Vägen
hem.

Den som ägnar sig åt synd, eller öppnar sig för villoläror, förlorar barnaseendet:

det rena hjärtat "som ser Gud."

Det seendet blir grumlat och Gudsbilden suddig;
och då kanske man börjar leta Gud på annat håll,
i stället för att återställa hjärtats renhet.

Frågan gäller hur starkt, mäktigt och kraftfullt
Guds Ord ÄR, i ren, oförfalskad form, d.v.s. utan uppblandning av villoläror och annat sådant;

som Ordet var, ÄR och fanns och verkade genom Guds mun innan Skapelsen fanns och som Ordet verkade genom GT-profeternas munnar innan JESUS kom, och som Ordet verkade genom Jesu mun, under Hans tjänstgörningstid här på jorden, och sedan på samma sätt genom alla Hans apostlars och profeters munnar, i Hans efterföljd.

Frågan gäller inte, hur mycket vi kan blanda upp Ordet, för att det sedan ändå skall kunna räknas som Guds Ord, med villoläror och annat sådant, utan frågan gäller hur vi skall kunna återfå Ordet i dess rena, oförfalskade form?

För vår egen -och för vårt folks skull.

Och det går definitivt inte genom fredsfördrag med villolärare och villoläror; utan alldeles tvärt om:

genom att Ordets förvaltare avskiljer sig från allt främmande inflytande, alla främmande läror och allt falskt inflytande; inklusive människotankar, som idag styr så mycket av det som pågår i Guds hus. Som ju är tänkt att vara ett "bönehus, för alla folk".

Apg. 6:2-4 "Då sammankallade de tolv
hela lärjungaskaran och sade: Det är inte
tillbörligt, att vi försummar Guds ord
för att göra tjänst vid borden.

Så utse nu bland er, ni bröder, sju män,
som har gott vittnesbörd om sig och är fulla
av ande och vishet, som vi kan sätta att sköta
denna syssla.

Vi skall då helt få ägna oss åt
bönen och Ordets tjänst."

Apg. 12:24 "Men Guds ord hade framgång
och utbredde sig."

Apg. 19:20 "Och Herrens ord hade
mäktig framgång och visade sin kraft."


Idag kan vi konstatera, att villoläror och okulta
krafter utbreder sig i vårt land på Guds Ords bekostnad:

därför att Ordets förvaltare
sätter sitt ljus under bordet.

De som skall vara som en upplyst stad på ett högt berg, som likt en fyr visar vägfarare vägen, färdriktningen, har släckt ner sina lanternor, sina ljus, för att i stället gå i ok med uppenbara villolärare; falska vägvisare.

--

Men vad har då ljus och mörker för gemenskap?!

Ingen, ljuset måste släckas först, för att få gemenskap med mörkret. I annat fall går det inte.
De är helt oförenliga; ljuset och mörkret.

Och det är vad som hänt med Pingst, man har slarvat bort ljuset - Ordets vägledande ljus - då man inte var beredd att betala priset för att få behålla det, och har nu fått gemenskap med villolärare i stället.

Och det verkar man glädjas över,
åtminstone än så länge.

Jer. 15:19 "Om du frambär ädel metall,
utan slagg, så skall du få tjäna mig
som mun."

Ps. 12:7 "HERRENS tal är ett rent tal,
likt silver, som rinner ner mot jorden,
luttrat i degeln, renat sju gånger."

Mark. 16:20 "Men de gick ut och predikade
överallt. Och Herren verkade med dem,
och stadfäste Ordet,
genom de tecken som åtföljde det."

--

Gud stadfäster bara Sitt eget Ord.
Inte andras, eller Människors:
utan bara det Ord Han sänt.

Det slaggfria Ordet, "luttrat i degeln,
renat sju gånger."

Sanningens Ande vittnar för Sanningen, för Sanningens Ord; Guds Ord. Den människa eller den "rörelse" som är uppfylld av Sanningens Ande, Den Ande som uppfyllde JESUS -och Hans apostlar, den vittnar för Sanningen.

Den predikar Ordet: "Predika ordet, träd upp i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa, förmana med allt
tålamod och med undervisning i alla stycken."

--

Den människa eller "rörelse" som inte är uppfylld
av Sanningens Ande, sluter förbund med lögnen, med sådant som Guds Ord inte inrymmer:

den sluter förbund med det Gud
inte sluter förbund med.

Med sådant som Guds Ord uppmanar alla,
att allvarligt förmana och tillrättavisa.

--

För Gud - Guds Ande - åtskiljer Sanning från Lögn:
Sanningens Ord från Lögnens, från Ormens "lögnläror".
Gud hatar lögnen.

Och det gör också Guds tjänare:
Ordets tjänare.

Något annat är inte möjligt för dem: de kan inte välja en annan väg än Guds väg, den väg där Gud Själv går fram! Ordets väg: de vägar Han fordom gick; och inte har avvikit från och heller aldrig kommer att avvika från!

Aldrig kommer den dagen, då Gud avviker från Sina Egna - besvurna - Ords vägar.

Sannerligen inte.

Jes. 45:23 "Jag har svurit vid mig själv,
från min mun har utgått ett sanningsord,
ett ord som inte skall ryggas.."

Joh. 18:37 "Då sade Pilatus till honom: Då är
du alltså en konung? Jesus svarade och sade:
Du säger det själv, att jag är en konung.

Ja, därtill är jag född, och därtill har
jag kommit i världen, att jag skall vittna för sanningen."

Joh. 17:17 "Helga dem i sanningen;
Ditt ord är sanning."

--

2 Kor. 13:8 "Ty inte mot sanningen,
utan endast för sanningen
förmår vi någonting."

Detta gäller även Pingst,
med Sten-Gunnar Hedin och
hans medarbetare i täten.

Även de är underställda Guds Ord:
till punkt, ***** och bokstav.

Vi Människor organiserar oss gärna, för att vi då menar oss bli starka, bl.a. som kristna kunna tala med en "enad röst" visavi politiker och andra;

då vi mestadels menar att det är mängden människor som är avgörande. Och så är det ju t.ex. i politiska -och fackföreningsmässiga sammanhang; men inte i Guds rike.

I Guds rike är det kontakten med himlen, Med Gud själv, som är det avgörande, och Han föredrar - enligt Bibeln - att verka genom det som ingenting är, det som är svagt och ringa och föraktat i -och av världen. För han vill inte att någon Människa skall kunna berömma sig av sina verk - människoverk - inför Honom.

--

Det hjälper ju inte, hur stor och välorganiserad en strömkrävande verksamhet är; finns inte strömmen där, kraften, fungerar inte produktionen: d.v.s. själva syftet med verksamheten.

Måhända kan man till en tid driva den med handkraft - människokraft - men i längden går inte det heller; då den metoden tröttar ut arbetarna.

Det måste m.a.o. alltid i Guds verk, finnas strömförande kanaler, kanaler som har kontakt med himlen, med Gud själv genom Anden, och de kanalerna är alltid ödmjuka och förkrossade i sina hjärtan; det är i sådana Gud lovat bo!

Och vad hjälper då mängden eller organisationens förträfflighet eller de fina manifesten; om de ödmjuka och förkrossade hjärtana saknas: då finns ingen ström, ingen kraft i den, inte heller i de ofta välformulerade, orden.

--

När Gud själv skall tala - och alltså inte församlingar, rörelser eller organisationer - till en nation och dess folk, gör Han det genom Sina tjänare profeterna: de är Guds mun.

Så står det i Bibeln, Guds Ord. Och Han "vandrar de vägar Han fordom gick", så står det också skrivet. Och det ändrar ingen på, i faktisk mening. Det vakar Gud själv över, och även det står skrivet. Så egentligen behöver ingen läskunnig vara okunnig om, efter vilka vägar Gud går fram -och når fram till oss Människor.

För är det någon vars ord är tillförlitliga;
är det Guds. Gud den Allsmäktiges!

Vi kan i våra kyrkor och f.ö. berätta hur mycket som helst om JESUS, ja även om vi ville det, använda oss av tidningar och reklambyråer:

MEN MED MINDRE ÄN ATT JESUS SJÄLV TRÄDER FRAM, händer inget. Och skall han få träda fram, krävs Andens frihet: därför att det är Anden som skall göra Honom levande i våra hjärtan och utföra Jesu gärningar bland oss och folket.

De gärningarna kan nämligen inte ske med människokraft, utan endast genom Andens kraft och finns då inte Andens frihet bland oss - vilket den inte gör i någon större omfattning - då kan inte heller Jesu verk och gärningar bli uppenbarade inom kristenheten. Det blir mycke ord och bokstäver, men mestadels utan kraft. Och "Guds rike består inte i ord, utan i kraft", så står det skrivet i Guds Ord.

Vi måsta alltså - om vi vill se Jesu gärningar ibland oss och vill se Hans väckelse komma över vårt land - byta ut våra människoverk, mot Den tredje personen i Gudomens, nämligen Den Helige Andes verk.

Och det vore - menar jag - ett utomordentligt bra byte! Låta Kristus bli huvudet igen (i stället för människotankar) i Sin församling!

D.v.s. i Den Levande Gudens församling på jorden.

Om vi inte predikar "allt Guds rådslut" - allt Guds Ord - för varandra, inom kyrkoväggarna (utan bl.a. skriver fredsförbund med villoläror och deras företrädare i strid mot vad Guds Ord lär oss) hur skall vi då med trovärdighet och kraft kunna predika allt Guds Ord för folket utanför kyrkans väggar:

om vi inte själva lyssnar till -och lyder allt Guds rådslut, hur skall vi då kunna begära, att de otroende skall göra det, d.v.s. göra det vi själva underlåter att göra?!

Och om vår förkunnelse inte resulterar i väckelse hos oss själva, innanför kyrkoväggarna, hur skall vi då kunna begära att den sortens förkunnelse skall kunna verka väckelse bland människorna i samhället utanför?

Om den inte tänder helig eld - Andens eld - i våra egna hjärtan, hur skall den då kunna tända den elden i de otroendes hjärtan?

Den bör väl först brinna hos oss själva, för att kunna spridas ut?! Det är ju det vi själva har,
som vi kan ge till andra.

Men om vi är slarviga med -och ohörsamma mot Guds Ord, vad har vi då att ge?! Om vi inte själva läser allt Guds Ord, som det står skrivet, och lyder det, hur kan vi då tänka, att vi skall förmå andra att göra det:

ATT VANDRA I ORDETS EFTERFÖLJD.


5 Mos. 30:11-15 "Ty det bud som jag i dag
ger dig, är dig inte för svårt
och är inte långt borta.

Det är inte i himmelen, så att du skulle
behöva säga: Vem vill för oss fara upp till
himmelen och hämta det åt oss

och låta oss höra det, så att vi kan göra
efter det?

Det är inte heller på andra sidan havet,
så att du skulle behöva säga: Vem vill fara
över till andra sidan havet och hämta det åt oss
och låta oss höra det,

så att vi kan göra efter det?

Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun
och i ditt hjärta, så att du kan göra därefter.

Se, jag förelägger dig idag livet och vad gott är,
och döden och vad ont är."

--

I vårt land saknas inte Biblar, de flesta översatta till vårt eget språk. Bland Ordets förkunnare finns åtskilliga stora, påkostade exemplar;

så Ordet saknas inte bland dem.

Och likväl sluter de förbund med andra gudar, med villoandar och villoläror och underlåter att göra som Ordet lär, vad gäller den saken.

--

Bibeln - Guds Ord - är mycket tydlig/entydig på den punkten: det kan inte missförstås, vad Guds Ord lär om Guds folks förhållande till obibliska, utombibliska, läror.

Men man underlåter att följa Ordet, utan vägleder folket på en väg som ligger utanför Skrifterna. Och räknar ändå med, att Gud skall välsigna.

Hur kan man tro det? Var i Bibeln står det skrivet, att Gud inte bryr sig om Sitt folks förhållningssätt till Hans Ord?!

Att Hans välsignelser är utan villkor?!

Matt. 24:35 "Himmel och jord skall förgå,
men mina ord skall aldrig förgå."

Den himmelska skatten, av "guld, silver och ädelstenar", som är JESUS KRISTUS Själv,
bär den på Honom troende inom sig.

Och Han - JESUS - delar inte det rummet,
i hjärtats -Sina lerkärls innersta,
med någon annan!

--

Släpper vi in det främmande - för Anden och Guds Ord främmande - då lämnar Andens Duva boplatsen i Människans innersta.

Lerkärlet är kvar, på utsidan i mångt och mycket likadant, och kanske också med de religiösa orden kvar, men inuti fyllt med ett helt annat innehåll.

Troligtvis med en "världens ande", som har hela världen i sitt våld; utom den Människa som JESUS
och Hans Ande får friköpa -för att sedan bo i.

--

JESUS säger: "Himmelriket är invärtes i er" och vi som tror på Honom har inte fått en "världens ande, utan den Anden som är från Gud, för att vi skall veta vad som blivit oss skänkt av Honom". Och DEN ANDEN ropar "Abba, Fader"!

Det är DUVANS igenkänningsmärke: "Duvans röst". Hon är av Fadern, Hon tillhör Fadern och Hon ÄR Fadern.

Så vad annat skulle Hon ropa här nere på jorden!?

--

Och Den Duvan följer inga mänskliga organisationsmönster, eller styrelsebeslut:

Hon bor där Hon är välkommen, hon är som vinden som blåser vart den vill, vart den själv vill. Utan att fråga vart Människor helst vill se den blåsa.

På samma sätt avgör Duvan Själv
var den vill bo.

Den känner själv bäst alla hjärtans innesta, och frågar inte någon till råds angående människohjärtan
eller någonting annat.

Den ÄR Gud.

Pingströrelsen är i dag - och sedan en tid - i den ställningen, att den måste välja: om den skall följa Guds Ords väg eller Sten-Gunnar Hedins -och övriga pingstledares väg, då de två vägarna inte överensstämmer med varandra.

Och det är bara en av de två vägarna som - av Gud Själv - är garanterad framgång, och det är Ordets väg.

Och klok den som väljer den, Ordets väg,
oavsett kostnaden!

Vad gäller min syn på Sten-Gunnar Hedin som person, som mina inlägg inte handlar om, så vill jag - på förekommen anledning - för att undanröja alla missförstånd klargöra,

att för mig är Sten-Gunnar Hedin en helsympatisk person, en broder i Kristus, med en utpräglad diplomatisk begåvning.

Problemet för honom och den rörelse han leder, är att han använder sin diplomatiska förmåga till att försöka komma fram till något slags koncensus med - i förhållande till Guds Ord - uppenbara villolärare.

Och det gör han ju egentligen inte i sitt eget -eller Pingströrelsens namn, utan i Guds. Och det finns i Ordet inget belägg för, att Gud, Sanningen Själv, söker komma överens med villolärare och deras läror:

tvärt om!

--

Gud har satt Sin församling till att vara "sanningens
stöttepelare och grundfäste" på jorden, och vart tar det vägen med den uppgiften/funktionen om den blir en legering, sammansmältning med diverse villoläror!

Det är på den punkten Sten-Gunnar Hedin (m.fl.)
gått fel, helt fel; när han söker gemenskap med villolärare, sådana som företräder för Bibeln främmade läror,

på bekostnad av, att utpeka deras villoläror inför Människorna, och tillrättavisa villolärarna, som är hans uppdrag - som församlingsherde, herde för Guds hjord - enligt Guds ord.

Och att mana fåren, att ta sig tillvara för villolärarnas "surdeg", som förblindar deras andliga ögon och gör att de går vilse:

bort från Gud;

så att de slutar höra "vad Anden säger till församlingen"!

Och när ledarna - som nu är fallet - inte längre hör,
hur går det då för fåren!?

Ett tragiskt inslag i sammanhanget, är alla Ja-sägare som omger Sten-Gunnar Hedin. Skulle kunna tänka mig, att det finns sådana bland dem som i sina hjärtan är mer än tveksamma inför Sten-Gunnars vägval, och Pingströrelsens utveckling,

men ändå väljer att tiga:

De är tveksamma inför Pingströrelsens avveckling av sina historiska rötter, som i sin tur pionjärerna med Lewi Pethrus i spetsen hämtat upp, ja, på knä grävt fram, ur Apostlagärningarnas kristendom och Jesu -och Hans apostlar och profeters undervisning:

källskrifterna!

Sådana som tvekar inför, att berätta för Sten-Gunnar, att han egentligen, inför ljuset av Guds Ord, är lika naken som en gång Adam i lustgården,

och som denne inte heller har något att skyla sig med: hållbart att urskulda sig med, eller rättfärdiga sina olydnad - sina obiblisika handlingar - med.

Utan står där helt naken.

1 Tim. 4:6 "Om du framlägger detta
för bröderna, så bevisar du dig
såsom en god Jesu Kristi tjänare;

då du ju HÄMTAR DIN NÄRING av trons
och den goda lärans ord,

DEN LÄRAS, SOM DU TROGET HAR EFTERFÖLJT."

Om Gud sänder en tjänare på ett räddningsuppdrag, frälsningsuppdrag, och denne inte har någon egen kraft, eller förmåga att utföra uppdraget,

och han/hon inte heller kan förströsta på andra människors styrka, kraft eller förmåga,

eller på mängden - antalet - människor
som han/hon möjligtvis kan få med sig.

Då måste Gud - i ett sådant fall - bistå Sin tjänare med Sin egen kraft, om Han vill att uppdraget skall bli utfört och få framgång;

att Guds evangelium - Guds Ord - kommer
ut till Människorna.

--

Att organisera sig samman för att därmed bli många och starka, inför beslutsfattare och andra, och kunna "tala med en röst" i samhället, och därmed få genomslagskraft,

är en typisk människotanke!

Gud har aldrig gjort Sig beroende av sådant.
Det är vi människor som tror -och föreställer oss det. Det är nämligen i linje med vårt eget sätt att tänka, i politik, fackföreningsliv och annat:

men Gud är inte en Människa.


"Men det som i världen var dåraktigt,
det utvalde Gud, för att han skulle
låta de visa komma på skam.

Och det som i världen var svagt,
det utvalde Gud, för att han skulle
låta det starka komma på skam.

Och det som i världen var ringa
och föraktat, de utvalde Gud - ja,
det som ingenting var - för att han
skulle göra om intet, som någonting var.

Ty, han ville inte att något kött
skulle kunna berömma sig
inför Gud."


Johannes döparen, som exempel, var EN man,
men åstadkom stora resultat, också andra liknande exempel finns i Bibeln, Guds Ord. Elia, Gideon och David, är tre sådana.

Alla fyra kom i Guds Namn, inte i sina egna
eller andra människors, eller "rörelsers",
eller mänskliga organisationer eller sammanslutningars.

Och hade likväl stor framgång.

Så handlar Gud också i våra dagar: Han vandrar nämligen "de vägar han fordom gick". Han behöver inte "byta spår", position, eller framgångskoncept: d.v.s. "tänka nytt"!

Han "hämtar fram ur det förgångna" - står det i Guds Ord - för att ställa fram i varje ny tid. Så handlar Han, Den tidlöse, Den evige, som evigt är Densamme.

Han förändras inte. De är vi - som genom våra tankar - avviker från Honom och inte tvärt om. Därför har vi fått Hans Ord - Guds Ord - för att vi skall kunna veta vem Han är och vad Han vill och hur Han vill att vi skall utföra det Han vill, förmå det: att göra Hans vilja på jorden, och ingenting annat.

Och där är vi sannerligen inte än, men Han kommer att föra oss dit. För han är "mäktig att föra sitt folk till det Han bestämt."

--

Men det kommer att kosta smärta, för oss Människor. Större smärta än att sitta i sammanträden och verbalisera oss (som vi ju ofta är bra på) och som vi menar, å Guds -och Hans verks vägnar.

Våra liv blir i stället ett slags Guds utsäde; "vetekorn som faller i jorden och dör", för att liv, Guds liv, skall kunna uppstå och verka i -och genom våra liv.

Det är Guds princip, inte organisationer och sammanträden, där vi sitter tillsammans med likatänkande:

Med människotankar - och inte Guds - i högsätet! Där vi gjort oss själva till "huvuden" i Guds församling. Utan att rådfråga Honom som ensam ÄR det:

JESUS KRISTUS.

Skulle de ha rådfrågat Honom - som är Huvudet - JESUS KRISTUS, hade Han gått till rätta med alla deras samlade, dolda agendor.

Han som inte har kommit för att sända frid, utan strid: då Han inte slutit några fredsfördrag/förbund med synden, villoläror/lögnläror!, orena motiv och annat liknande.

Han vill nämligen ha en "ren deg" i Sina sammankomster; där man vill att Han skall vara med!

Jes. 55:8-9 "Se, mina tankar är
inte era tankar och mina vägar,
är inte era vägar, säger HERREN.

Nej, så mycket som himmelen
är högre är jorden,
så mycket är också mina vägar
högre än era vägar
och mina tankar högre,
än era tankar."

Hade också du frågat Huvudet Jesus Kristus kanske du också blivit korrigerad. Har du tänkt på det?? :-)

Nu kan det förhålla sig så, att det inte bara är Sten-Gunnar Hedin och några ytterligare "ledande bröder" som har anspråk på Pingströrelsen,

som har tankar och planer ang. hur Pingströrelsens resurser av människor och andra tillgångar, på bästa sätt, skall användas i evangeli tjänst.

Det kan ju vara så, att även Gud har anspråk på Pingströrelsen - Han som äger den, som köpt människorna som utgör den och betalat var och en av dem med Sin ende Sons Jesu blod,

också Han kan ha tankar och planer för hur Han vill använda den, för Sitt verks bästa och för vårt lands folks räddning.

Jag vet, att Han har sådana planer och de överensstämmer inte med Sten-Gunnar Hedins -
och de övriga ledande brödernas tankar/planer -
så mycket kan jag säga, och stå för:

vittna inför Hans ansikte.

Det finns förstås fler kristna sammanhang än pingströrelsen..

En skillnad mellan Guds tankar och planer för Sitt folk, och människors, är att Gud är inte intresserad av deras pengar, utan av dem själva:

Han är mer intresserad av att ge,
Kristi rikedomar, än att få;

och att skriva "Kristusbrev" av var och en, brev "som är kända och lästa av alla". De är Hans förnämsta evangelisationsmetod, och den kostar inga pengar.

Men finns behov av pengar/gåvor, så är Kristusbrev också utrustade med "därtill villigt hjärta".

I Guds rike, på jorden, och i Guds församlingar; köpta med "Lammets blod", förekommer två olika arter av "eldar":

Guds eld och "främmande eld", så även inom Pingströrelsen.

Den främmande elden består av villoläror och deras andar och människoverk, d.v.s. själsliga aktiviteter, sinnlighet m.m.

För att kunna kallas "främmande eld" måste dessa aktiviteter utge sig för att vara Guds verk;

ett Guds Andes verk m.a.o.

Och det är så Pingströrelsen ledarskap vill framställa den färdriktning de nu tagit; bl.a. med medlemskap i SKR (undertecknanadet av carta ecumenica) och omfamnandet av katolicismen och Uppsala livets ord och deras företrädare, två för Bibeln - Guds Ord - helt främmande lärosystem.

--

Guds eld omfamnar aldrig - för Bibeln - "främmande eld", hur gärna än pingstledarna och andra, önskar det.

Gud, Hans Ande och folk, lever alltid i avskildhet från alla främmande element -och deras inflytande. Det är så Guds källa kan bevaras ren.

Och rent vatten är alltid bättre än orent/giftigt sådant; även om det rena bara skulle bestå av en liten rännil;

för det dagliga, personliga behovet.

En ren själ är Mäniskans största rikedom på jorden! Den borgar för evigheten hos Gud i himmelen, dit inget orent någonsin kommer in.

Ingen klok bonde - och knappast någon annan Människa heller - blandar sitt vete med ogräsfrö, och sår sedan, med den blandningen/mixen, in sin åker.

Det gör inte Gud heller: det är Guds ovän, Ormen,
som SÅR SITT OGRÄS IN I GUDS ÅKER: dels för att han ingen egen åker har och dels därför att han vill Gud -och Guds folk mycket illa.

--

Nu har det dock visat sig, I VÅR TID, att han - Ormen - fått hjälp av Guds eget folk, att så ogräs in i Guds åker.

Vem kunde tro någonting sådant?!

Det finns bara en framgångsrik väg i Guds rike, och den heter "självlivets död"; det JESUS liknar vid ett vetekorn, som faller i jorden och dör, för att kunna ge riklig frukt.

JESUS säger också, "den som talar av sig själv, söker sin egen ära och de ord jag talar, talar jag inte av mig själv, utan det är min Faders ande som talar genom mig, och gärningar jag gör, är min Faders gärningar, som han gör genom mig".

Till Sina lärjungar sa Han, "som min Fader har sänt mig, så sänder också jag er", och vidare "mig förutan kan ni ingenting göra".

"Invänta Anden som skall göra er till mina vittnen, för av mitt skall Han ta och förkunna för er. Han skall inte förhärliga sig själv, utan mig".

--

Anden är som ett strålkastarljus som inte lyser - kan lysa - på sig själv, utan på ett annat fokus: i det här fallet JESUS.

När man därför ibland hör människor berätta, att Anden var än här och än där, men likväl kommer man inte från sådana sammankomster med ett hjärta som brinner för JESUS, då är någonting helt fel!

Man talar om Anden men inte om JESUS,
då är det totalfel.

På senare tid, har sådana vittnesbörd om
Anden blivit allt vanligar: Anden utan att Ordet har förkunnats, "allt Guds Ord", och utan att JESUS kommit i händelsernas absoluta centrum.

"Den Gud har sänt, talar Guds Ord. Och när Han kommer, som är Sanningens Ande, då skall han låta världen få veta Sanningen, i fråga om synd, rättfärdighet och dom".

Det är kännemärket på ett Guds Andes verk:
JESUS och Ordet i centrum.

Det var inte som snickare JESUS utförde Sina underverk och predikade i Andens kraft; även om Han som sådan var väl hemmastadd i Skrifterna,

utan det skedde sedan Han blivit uppfylld av "Herrens Ande", som kom över Honom i gestaltningen av en duva.

Det var också på det sättet Han sände Sina första lärjungar, och Sina första övriga tjänare och tjänarinnor; de första kristna, som Han också kallade Sina vänner;

Han sände dem inte som köttsliga, dugliga människor, med stor kunskap i Guds Ord, utan som andefyllda kristna drivna av Guds Helige Ande,

av Gud själv, som på samma sätt som Han, JESUS, utförde Guds gärningar.

Inte genom någon sin egen styrka och förmåga,
utan genom Andens förmåga och kraft.

Och det är på samma sätt Han vill sända Sina lärjungar i dag, oavsett om de kallas pingstvänner eller någonting annat;

inte som köttsligt skickliga/duktiga Människor,
utan som Andefyllda kristna:

Kristusbrev!

En "brevpost" öppnad (uppenbar) och läst av alla.
En "brevförsändelse" som inte går att dölja,
för vem kan dölja/gömma Gud!?

Och detta sker inte genom någon sammanblandning av falska andar, som ger sig ut för att vara Guds Ande, förvandlade till "ljusets ängel".

Pingströrelsens allt annat överskuggande behov, är att höra vad Anden säger och göra det.

Nu leds man i stället av ohörsamma ledares människotankar, och deras hurtfriska tillrop, och det leder inte in i det löftesland som Gud utlovat, utan blir cirkelgång i öknen, där man alltid återkommer till samma punkt, där man tidigare varit:

en punkt av torka, och törst efter att få se Guds löften gå i uppfyllellelse:

det vi kallar "väckelse", landsväckelse.

Men den kommer aldrig genom ohörsamhet mot Andens röst, således inte mot Anden - Sanningens Ande - utan med Anden.

--

Pingst behöver flytta pingsten från kyrkväggarna och in i hjärtana och eldslågorna i sitt varumärke till samma boplats. Vi är bra på ord och bokstäver, och symbolteckningar och arrangemang, men verkligheten bakom det vi försöker uttrycka - eller ge sken av att vi har - finns fortfarande kvar på samma plats:

i löfteslandet, hos JESUS och lydnaden för Guds Ord, för "allt Guds rådslut." Det står nämligen skrivet i Guds Ord: "När lydnaden kommit till fullt välde bland er, då är ni redo att näpsa all olydnad."

Och vad skall man göra åt Guds Ord, lyda det - ställa sig till efterrättelse av det - eller låtsas att det inte finns, att det inte står skrivet som det står?

Skriva en egen agenda och inför Bibelordet och Andens röst i stället göra som det sägs att strutsen gör, stoppa huvudet i sanden, där man går fram, och stoppa igen både öron och ögon!

Men det leder i så fall inte in i Löfteslandet! Det garanterar Guds Ord, d.v.s. Gud Själv.

SE skriver "Pingst behöver flytta pingsten från kyrkväggarna och in i hjärtana och eldslågorna i sitt varumärke till samma boplats. Vi är bra på ord och bokstäver, och symbolteckningar och arrangemang, men verkligheten bakom det vi försöker uttrycka - eller ge sken av att vi har - finns fortfarande kvar på samma plats:..."

Det samma gäller dig, SE.. :-) Du har dessutom understrukit det i ditt inlägg när du skriver "Vi är bra på ord...", "bakom det vi försöker...", osv.

Pingsten finns i kyrkväggarna, inte i hjärtat.

Om man som Pingströrelsens ledare inte aktar -och tar vara på det Gud den Allsmäktige, himmelens och jordens Skapare och Herre, säger i Sitt Ord,

vad har man då för framtid?!

Vad anser du dig ha för framtid, om jag vänder på din kommentar?

Så länge J-sson och Daniel, sänder sina signaler och Bibelns Ord -och Guds Ande inte är emot mig, så länge vet jag, att jag är på rätt väg.

Ormen gillar inte det jag gör, helt enkelt.
Och det är ingen oviktig signal.

--

När det t.ex. gäller specifikt "Den hemlige", d.v.s. J-sson, så såg han sig föranlåten att angripa min ringa person, även när jag vid ett tillfälle råkade skriva något om den skogsbrand som härjade i min hembygd, där jag vuxit upp och känner till förhållandena rätt så väl och även fanns på plats under tiden som branden pågick.

Men J-sson, min trogne belackare, han fann likväl någonting i det jag skrev, som han såg sig föranlåten att angripa och korrigera;

så vad han är ute efter,
det avslöjade han själv redan då.

--

JESUS hälsade en gång till "Den räven", som Han kallade Herodes, att Han tänkte uppehålla sig på en bestämd plats ett antal dagar, alltså mot Herodes uttryckliga vilja, för att verka det verk som Gud kallat Honom att utföra;

och jag får säga sammalunda till mina "två rävar", att jag tänker faktiskt fortsätta att skriva det jag upplever Anden manar mig att skriva; oavsett vad de tycker om det jag skrivet, eller att jag ö.h.t. skriver.

Bosse Hörnberg, en av mina tidiga församlingsföreståndare, berättade, att han vid ett tillfälle burit fram ett profetiskt budskap riktat till två unga människor.

Strax efter det att han burit fram det - i ett möte f.ö. - angrep Ormen honom och viskade: "Nu högg du i sten". Och Bosses svar blev: "Det har inte du med att göra".

Det angick honom inte, helt enkelt, därför att Bosse var en Guds tjänare och skulle redovisa sitt dagsverk inför den Gud som sänt honom, och inte inför Ormen.

Efter mötet kom två ungdomar fram till honom och bekräftade, att budskapet var till dem.

Ormen motsäger alltid, det Gud säger och gör och det Gud säger och gör står nedtecknat i Bibeln, i Guds Ord. Det är den enkla sammanfattningen och sanningen.

Om Ormen tiger, då kan man ha anledning
att börja undra.

Det var faktiskt du som började att hoppa på mig, och jag bollade tillbaka dina dåliga ord.

Det jag opponerar mig emot är inte Guds ord, utan det sättet som du hanterar Guds ord på. Är det exempelvis rätt att kalla frälsta människor för "ormar och skorpioner"?

För mig är det ingen ödmjuk person som agerar så, utan en person med lite problem.

..."utan en person med lite problem". Där satt den, diagnosen!

Var det en diagnos!? Problem råkar vi alla ut för i livet och det är väl inget märkvärdigt. Eller tycker du att det är märkvärdigt, SE?

Fick del av en text, vars författare är Lewi Pethrus, som kan passa in under detta ämne:

"Då man understundom frågar efter orsaken till att stora, mäktiga andliga rörelser efter ganska kort tid gått ur sin ursprungliga strömfåra, att de så småningom avstannat och lämnat efter sig en religiös organisation, där det mänskliga på nästan alla punkter skymmer bort det gudomliga, har man sällan räknat med predikantfrågan till den grad, som man bort göra.

Ansvaret för det andliga avfallet ned genom tiderna bör bäras av ordets förkunnare i långt större utsträckning, än dessa i allmänhet är villiga att medge.

Om Gud själv får ha hand om vittnena, som skall förkunna hans ord, så kommer han att tala genom dem, så att Andens verk kan leva och fortsätta.

De är då burna av det inspirerande medvetandet, att de inte är någon skolas eller samfunds sändebud - ja, ej ens församlingens tjänare - utan de är Guds tjänare i församlingen.

De tar icke sina direktiv från människor utan är djupt medvetna om att de är direkt kallade och sända av Gud, på samma sätt och lika verkligt som en Elia, en Jeremia och en Paulus m.fl.

De vet också, att de talar å Guds vägnar, och anser sig därför ej ha någon rätt att bestämma över vad de skall predika, utan frambär det som genom den helige Ande och Bibelordet blivit levande för deras hjärtan - utan att fråga efter om deras budskap väcker fiendskap eller beundran, eller om de blir orsak eller ger upphov till framgång eller förföljelse.

De är Guds sändebud i församlingen och i världen. Det är han, som har utkorat dem på ett så övernaturligt sätt. De är församlingarnas änglar - stjärnor, som han själv håller i sin högra hand (Upp. 1:20).

I denna ställning berörs de varken av smicker eller förtal, av folkgunst eller folkhat. Medvetandet om att Guds välbehag vilar över dem skänker dem mer glädje än allt mänskligt erkännande, som tillfaller vår tids kompromissande föredragshållare.

Guds sändebud motto är inte att behaga alla. De frågar icke efter hur de skall predika för att få de flesta åhörarna. De frågar efter, huru de skall predika för att få vinna så många som möjligt helt för Gud, och deras motto är att behaga Gud.

Lyckliga människor!

Sådana predikanter har ofta fått kämpa hårt på det upprörda folkhavet, men de har alltid under sådana förhållanden haft Jesus med i båten. Och ingen behöver gå under, då han har stormens och vindarnas Herre med i sin farkost.

Förföljelsens lidande kunde inte hindra Paulus att bli kristenhetens störste evangeliiförkunnare. Såsom sådan lever han kvar i människovärlden än i dag".

Någon, vem vet jag inte, har lagt ut delar av boken Ofredstider - budskap/innehåll - på Bed.nu:s hemsida.
Du som vill kan läsa vad där står.

En liten korrigering. På Bed.nu:s hemsida står det, ang, budskapet i boken Ofredstider:

"I skrivelsen Rikslarm fick vi sammanfatta det Gud talat till oss om landet och berätta hur han sänt oss för att varna Sveriges folk och för att han skulle få resa upp sin Församling till landets hjälp.

Skrivelsen sändes först till alla pingstförsamlingar i landet och senare till alla församlingar i alla samfund i Sverige.

I februari 1990 fick vi på Guds uppdrag göra en resa till Norrbottens län för att särskilt varna den delen av Sverige, för det som kommer över landet.”

--

"..och senare till alla församlingar i alla samfund i Sverige" står det, men det vi redovisat i boken är: "I september 1989 uppenbarade Gud för oss, att han ville sända budskapet om Sverige till alla sina församlingar i landet.

Vi förstod inte då, att det skulle ske genom en bok. Inte heller anade vi då, att budskapet skulle sändas ut i hela världen. Det var någonting som han senare visade oss."

--

Adressen som hänvisats till - vi ev. önskan om köp av boken - är inaktuell, frånsett telefonnumret 0611/30300.

Enklast är f.ö. att beställa den via mailadressen billy@telia.com.

Jag har också skrivit till Bed.nu och informerat om detta.

Kopia av ett brev som gått till pingstledare
över hela landet:


EN SORGEDAG

Pingst har nu gått med i SKR, vilket innebär att de skrivit "fredsfördrag" - underteckna förbundstexten carta ecumenica - med bland andra uppenbara villolärare/läror vilket innebär, att Bibelns Ord - Guds Ord - inte längre är allena vägledande bland dem; det räcker att säga namnet Jesus. Lärorna är ointressanta. Vilket f.ö. inte heller det står skrivet i Guds Ord, Bibeln.

--

4 Mos. 23:22-24 "Det är Gud
som har fört dem ut ur Egypten;
deras styrka är som vildoxens.

Ty trolldom förmår inget
mot Jakob, ej heller spådom
mot Israel.

Nej, nu måste sägas om Jakob
och om Israel:
vad förmår inte Gud!

Det är ett folk som reser sig upp
likt en lejoninna, ett folk
som reser sig som ett lejon."


Job. 39:12-13 "Skall vildoxen
befinnas hågad att tjäna dig
och stanna över natten
vid din krubba?

Kan du tvinga vildoxen
att gå i fåran efter töm
och förmå honom att i ditt spår
harva markerna jämna?"


Ps 92:11 "Men mitt horn gör du högt
som vildoxens; jag blir övergjuten
med frisk olja".


Men nu har sista "vildoxen" - den en gång fria pingströrelsen, sådan den var med fel och brister - nu bett, att få en nosring och bli ett med de övriga, tama oxarna, få samma nosring som de - av formalism - och få äta halm vid deras krubba.

Jag hävdar, att man därmed inte enbart svikit Gud och sin kallelse, utan även sina trossyskon inom andra samfund och f.ö. allt vårt folk. Då det inte är ytterligare "tama oxar" som behövs i vårt land.

Men det blir så när man hellre
släpper in trolldom, än lyssnar
på sin Gud.


Sven-Erik Sköld

Ett högt och omfångsrikt hölass är på väg hem till gården. Högst uppe på lasset sitter ett antal ledare som styr färden,

men vägen är stenig, så resan blir därför både skakig och svår, och de som styr - och har ansvar för lasset, som de f.ö. också själva lastat - får därför alltmer möda, att hålla det samman;

i annat fall finns risken, att det faller sönder i sina beståndsdelar, och det får bara inte ske, är deras gemensamma paroll!

Det gäller därför - för dem - att hålla ihop lasset, med alla tillgängliga medel.

Men till slut stöter ändå deras resa på en sten, som ändar deras färd; en till synes liten och oansenlig sådan; som ingen av dem räknat med - inte förutsett - och hela lasset stjälper.

--

Och dess fall blev stort, och all deras egen möda:
att lasta lasset -för att sedan försöka hålla det samman, har varit förgäves.

Förfelad - bortkastad - tid m.a.o.

Pingströrelsen befinner sig nu så långt vid sidan av vägen - Guds väg - att man hamnat i ****** där man f.ö. också bosatt sig.

Där - i diktet - har man fått för sig, att Anden - Guds Ande, som är Sanningens Ande - lett rörelsen till samarbete med villoandar och deras villoläror/lärare, d.v.s. med andra som också befinner sig i ****** för att de därigenom, tillsammans med de övriga, skall kunna vinna Sveriges folk för Gud!!!

--

Inte förrän rörelsen - främst dess ledarskap - inser att man faktiskt befinner sig i ****** d.v.s. inser sin belägenhet och vill ha förändring från just den utgångspunkten, sanningens utgångspunkt, kan någonting stort, d.v.s. Gudomlig upprättelse, ske.

Men f.n. gör man allt för att dölja detta faktum, detta sakernas tillstånd, ja man vill inte ens höra talas om det: man tillstoppar öronen för att slippa höra och blundar för att slippa se.

--

Men utan en sann diagnos, ingen bot:
ingen läkedom.

Så är det i Guds rike, och så har det alltid varit: för Gud förändras inte, inte heller Hans vägar.

Det är alltid vi Människor
som får vända om.

Det var lydnaden för Guds Ord = Guds vilja,
som gav JESUS den upphöjelse han fick av Gud.

Och det var lydnaden för Guds Ord = Guds vilja,
som gav Bibelns män och kvinnor framgång
i att utbreda Guds rike/Guds vilja på jorden.

--

Och Guds vilja är inte - enligt Guds Ord - att hålla samman Guds folk, Guds församling på jorden, genom organisatoriska band -eller andra mänskliga påfund: det är Andens uppgift.

Det är inte heller Guds vilja, att Hans folk skall samarbeta med villolärare och deras läror; med villoandar m.a.o.

Tvärt om, vill Gud noga rensa "degen" och "logen" för att göra dem rena från allt som inte hör Honom och Hans rike till:

för att göra dem dugliga, användbara,
i Hans rike.

Gud stadfäster nämligen inget annat
än Sina egna verk.

Således inget främmande.

Varje gång som en Sanningens Ords förvaltare/tjänare/representant "viker ner sig" - retirerar - inför en villolära/lärare, d.v.s. underlåter (av olika skäl, kanske bl.a. för att skydda sig själv) att med stöd av Guds Ord avslöja den, flyttar den fram sina positioner på Sanningens bekostnad, samma är förhållandet med synden: mörkret utbreder sig alltid på ljusets bekostnad.

Lögnen har nämligen ingen makt med Sanningen,
om inte Sanningen tiger;

lika litet som mörkret har makt över ljuset eller förruttnelsen är starkare än saltet. Men om ljuset döljs eller saltet inte är på plats, då utbreder sig mörkret och förruttnelsen.

--

Därför avgör Ordets tjänare, då Ordet är ljuset och saltet, hur det skall se ut i ett land -och i ett folk. Sviker Ordets tjänare, som bågar som sviker i en bågskytts hand, som har skett -och sker i vårt land, då drabbar detta hela folket. De får betala priset; i förvillelse och synd.

Därför är alla Ordets tjänares uppdrag: att predika Sanningens Ord för vårt folk - allt Guds Ord - och "i tid och otid" OCH TILLRÄTTAVISA VILLOLÄRARNA! T.ex. Katolska kyrkan och Uppsala livets ord.

Det är nämligen Ordet som skall förvandla Sveriges folk. Utan Ordet sker ingen förvandling, lika litet som Skapelsen blivit till utan Ordet. Det är Ordet som skapat Människan, och det är också Ordet som skall upprätta/omskapa henne!

Någon annan väg finns inte.

Därför är allt vårt nutida tal om Anden meningslöst, om den ande man talar om inte leder Människan till JESUS och till efterföljd av Hans -och Hans apostlars och profeters lära. Och således t.ex. inte till SKR och carta ecumenica; som ju motsäger Guds Ord.

Apg. 5:32 "Om detta kan vi själva vittna,
så även den helige Ande, som Gud har gett åt dem
som är honom LYDIGA"

Att tala om Anden, utan att berätta vad Den - enligt Bibeln - får för konsekvenser i våra liv,
är att ge människorna örongodis.

Anden som ingett Ordet avviker ju inte själv från Ordets väg; det är vi Människor som gör det!

Vi behöver ju t.ex. inte söka Gud - och vägledning från Honom - bland döda s.k. mystiker, vi har ju Bibeln: apostlarnas och profeternas grundvalar, där JESUS själv är hörnstenen och utöver detta har Han gett oss - Sin församling - Anden och Sig Själv. Det var detta, denna undervisning, som de första kristna "höll fast vid" och den må må väl vara tillräcklig även för oss?!

Också vi har den läran - för den står nedskriven i Guds Ord, Bibeln - men vi håller inte fast vid den! Varför höll de första kristna fast vid den? Därför att de visste, att apostlarna varit med JESUS under ett antal år; och därför rimligen borde veta mer om trons lära än de som inte vandrat med Honom.

Och förvisso även mer än vår samtids kristna ledarskap.

Någon kanske undrar: varför detta titt och ofta "hamrande" på Pingströrelsen?!

Svaret är: därför att Gud vill använde den för Sina syften; och om det skall kunna ske - att Hans tankar och planer för P-rörelsen skall förverkligas - måste den vända om från sin villoväg.

Jes. 55:8-9 "Se mina tankar är inte era tankar,
och era vägar är inte mina vägar, säger HERREN.

Nej, så mycket som himmelen är högre än jorden,
så mycket är mina vägar högre än era vägar och
mina tankar högre än era tankar."

Jer. 2:21,25 "Jag hade ju planterat dig
såsom ett ädelt vinträd av alltigenom
äkta art;

hur har du då kunnat förvandlas för mig
till vilda rankor av ett främmande
vinträd?

Akta din fot, så att den inte tappar skon,
och din strupe, så att den inte blir torr
av törst.

Men du svarar: Du mödar dig förgäves.
Nej, jag älskar de främmande,

och efter dem vill jag följa."

Det som var sant på Jesu -och Hans apostlars tid,
är sant även i dag; oavsett vad vår tids andliga ledarskap säger -och gör.

Sök därför sanningen där den finns, i Guds Ord. Hos apostlarna, profeterna -och JESUS själv: det dessa gjorde och lärde, i såväl ord som handling.

--

T.ex. avslöjade, tillrättavisade och avvisade alla slags villolärare och deras läror, som vår tid är
så överhopad av.

Därför att i stort sett ingen gör som JESUS -och Hans apostlar sagt/skrivit och gjort, utan de gör snarare tvärt om; (som t.ex. Sten-Gunnar Hedin) inbjuder villolärare och ber att få sitta med dem i deras samkväm.

Alldeles oavsett - utan hänsyn till - vad Bibeln lär i dessa frågor: i stället för att låta sig korrigeras av Ordet, korrigerar man Ordet, och lär människorna så i stället: genom sina ord -och handlingar.

--

Man lär m.a.o. att med villoläror/lärare kan man ha ett förtroendefullt och nära samarbete. Tvärt emot vad som står skrivet i Guds Ord.

Följ därför inte blinda ledare,
utan följ Bibeln, Guds Ord.

Det håller under alla omständigheter, i såväl tiden som i längden. D.v.s. inför evigheten.

Ta er tillvara, säger JESUS;
förr som nu:

Hans ord är eviga, d.v.s. evigt oföränderliga, oryggliga. Det är detta som gör dem till vad de är:

Guds Ord.