Jesus för världen givit sitt liv, öppnade ögon, Herre, mig giv ...

• Tron på Jesus som Kristus - Gud i köttet, dvs i en mänsklig ande/själ och kropp - Guds fullhet lekamligen i en person - sann Gud och sann människa - Jesus är Kristus. Inkarnationens under.
  
  
• Tron på att Jesus är människans ställföreträdare som i hennes ställe uppfyller Guds lag och vilja, så att därmed försoning sker mellan Gud och människa i Kristi person och jordiska kropp och Gud fördenskull dömer människan rättfärdig, utan egen förtjänst, av nåd, för Kristi rättfärdighets skull och räknas rättfärdig med förlåten synd. En fri gåva som blir den enskildes personliga ägodel vid förtröstan till den Jesus är och har gjort.
  
  
• Tron på att Jesus är människans rättfärdiga ställföreträdare som tillräknas mänsklighetens synd och blir föremål för straffet som sonar skulden: att bära fram ett av synden obefläckat, rent, felfritt offer bestående av Kristi kropp och blod.
  
  
• Tron på att offret av Kristi syndfria, rättfärdiga kropp och blod är det giltiga och tillräckliga offret (det handlar alltså inte om en andlig död) som avvänt Guds vrede över synd och syndare, så att relationen mellan Gud och människa är återupprättad för Kristi skull.
  
  
• Tron på att Kristus återförenas med sin jordiska kropp, som får liv igen och uppstår. När han dör, blir han inte skild från Gud vilket trosförkunnelsen påstår, utan från sin kropp. Det är KRISTI kropp och blod, som är det giltiga offret, som därmed förlorar sina livsfunktioner, dör och får liv igen i uppståndelsen.

  

  

Mitt hjärta är gripet av en sådan nöd, över vad jag upplever, nästlar sig in, förlamar och vilseför kristenheten. Guds församling.

Det är här i själva kärnan av Evangeliet som förvanskningen sker i trosförkunnelsen. Samma språkbruk, men med en ny innebörd bakom orden, som omintetgör vem Jesus är som Kristus och vad som gäller i försoningen.

Där upplöses enheten av Gud och människa i Kristi person och säras den Gudomliga enheten mellan Fadern och Sonen.

Det blir inte längre offret av Kristi kropp och blod som är det tillräckliga och giltiga offret i försoningen, utan en andlig död av Jesus krävs också.

Människan har i trosförkunnelsen en ställföreträdare som misslyckas lika mycket som Adam och dör den andliga döden och lämnar därmed människan kvar i sin andliga död, medan hon genom en snedvriden människosyn och ande, själ och kroppslära, förleds tro att hon i sig själv är såsom en Gud redan här i tiden och börjar praktisera en "troslära" som har sina rötter från ockulta sammanhang kring skaparekraften i Dina uttalade ord.

Studera igenom hela hemsidan så ser Du bättre vad jag menar och varför jag finner trosförkunnelsen så allvarlig att det faktiskt finns fog för att med eftertryck varna för denna undervisning.

I början var jag osäker på om jag såg och upplevde rätt, när jag tog del av andlig debatt kring sekter, religion, tro, livsåskådning och Livets ord inom trosrörelsen. Även pingströrelsen, som jag själv tillhör, synes bli alltmer indragen i villfarelse och avfall. Desto mer jag hållit upp frågan inför Guds ansikte, desto mer griper nöden mig. Kan inte finna något falskt motiv hos mig själv, att inte vilja se rätt. Det enda som gagnar oss människor är sanningen om Jesus Kristus. Sanningen utifrån Guds Ord, Bibeln, som leder oss till sann frälsning.


Detta ledde så småningom fram till att jag satte ner tankarna kring JDS-läran (Jesus dog andligen) och trosförkunnelsen i ett häfte. Hoppas att en genomläsning av detsamma, ska ge en någorlunda klar bild, av vad jag försöker peka på, angående trosförkunnelsen i förhållande till Kristen tro. Som jag ser det.

Sedan dess har fler häften och annat material tillkommit, som framgår i Menyn till vänster. Det är bara häftet, DEN ANDLIGA STRIDEN, som även finns i tryckt bokform att beställa.

Min förhoppning är att häftena och övrigt innehåll på hemsidan ska nå fram till någon, som kan ge en grundligare genomgång av ämnet. Min önskan är också att väcka ett djupare intresse för att studera Guds Ord och lägga in trosförkunnelsens lära i Skriften, för att se i vilken mån den håller måttet.